onsdag 30 december 2020

Årets sista arbetsdag

 Så sitter jag (och gissningsvis väldigt få andra personer) och jobbar min sista arbetsdag 2020. Det är en del jag "måste" göra idag, men jag kommer nog att ha en ganska lugn dag. 

Inom ett par dagar är det bara 6 år kvar tills jag kan gå i pension, med en brasklapp för att jag haft några rejält stora utgifter senaste månaderna, så jag har inte sparat något mer än från saker jag sålt. Jag har dessutom bestämt mig för att avveckla kreditkorten (förutom för att tanka bensin med) vilket gör att jag behöver bygga upp lite mer buffert än jag haft innan. 

Men det känns ändå bra, även om det är roligt att köpa fonder varje månad behöver jag också köpa saker för att leva nu. En ny höstjacka är fortfarande inte inköpt, så det går inte snabbt med köpbeslut för mig...

Jag har gjort ännu en justering i min portfölj, då Xact åkte ut när jag inte gillade utvecklingen sen jag köpte den. Istället blev det Spiltan Aktiefond Investmentbolag som ersatte. Eftersom jag använde utdelningen på ett konto till träningar med hästarna, så kommer jag sälja av överskottet från det kontot istället. Kruxet är väl bara att bestämma om jag ska sälja av en gång/år eller varje kvartal. Samt om jag ska sälja av hela tillväxten eller bara en del. Jag som försöker undvika för många beslut kring mina fonder. ;-)

Med det här svamliga inlägget vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År, jag hoppas att 2021 blir ett bra år, trots min tidigare uttryckta oro

måndag 28 december 2020

Mystery Shopping - en utvärdering

 I oktober och november har jag testat Mystery Shopping. Det har blivit tre uppdrag, på samma mataffär och med konceptet att jag ska fråga runt efter saker och så får jag behålla en matvara samt en varmkorv. 

Räknar jag bort matvaran (som hittills varit ok men inget jag skulle köpt själv) och varmkorven så tjänar jag knappt 100 kr efter skatt/timme. Så det är inget man blir rik på precis.

Förvisso tjänar jag drygt 150 kr efter skatt/timme på mitt vanliga jobb, men arbetsuppgifterna är mycket trevligare. 

Jag kan nog tänka mig att göra nån fler Mystery Shopping ifall det dyker upp en matvara jag vill ha, men jag har tackat nej till två uppdrag i december. 

Det som stör mig mest är upplägget på själva uppdragen, där jag ska fråga en i personalen efter en sak och när personalen pekat ut var/följt med mig dit, så ska jag fråga efter en helt annan vara. Jag menar, vilken normal person som handlar beter sig så? Det normala är ju att man frågar efter en vara och när man fått visat var den är så tackar man, kollar på varan och bestämmer sig om man ska lägga den i korgen/kundvagnen eller inte. Sen ser man om man hittar nån ny personal att fråga efter nästa sak man själv inte hittar (efter att ha letat efter den någon minut själv såklart). Eller är det bara jag som beter mig så?

Att gå fram till en låda med färdiga smörgåsar och förvänta sig att personalen ska stå kvar medan jag bestämmer vilken jag vill ha, för att sedan fråga efter kronljus, det känns så konstlat och obekvämt, att bara det gör att jag inte vill vara Mystery Shopper igen. 

Har ni testat konceptet och vad tycker ni i såna fall?

tisdag 22 december 2020

Mitt nyårslöfte

 Ha! Jag sa ju att det skulle bli fler inlägg innan året var slut. 

Jag har klurat en del på varför jag inte kommer mig för att skriva så mycket i bloggen och en av anledningarna är att jag dragit mig för att logga in från jobbdatorn. 

Men nu har jag bestämt mig för att jag aldrig (!) ska läsa någons blogginlägg utan möjlighet att kommentera, vilket oftast kräver att jag är inloggad. För det är sååå sjukt ofta jag tänker att jag ska kommentera något "sen" och så blir det aldrig av. Ibland hittar jag inte ens det inlägg jag tänkt kommentera på. 

Som bloggare vet jag hur glad man blir av kommenterar och många gånger kommer det upp nya tankar av kommentarerna, för hela gänget inom FIRE har ju olika infallsvinklar och tänker på samma problem på olika sätt. Vilket är det bästa med FIRE-gänget enligt mig (såklart gäller det även ni som läser och aldrig tänker sluta jobba också!).

Så för att bli bättre på att kommentera, så behöver jag vara inloggad mer. Alltså är det dags att våga logga in från jobbdatorn och då kommer det bli fler inlägg också. 

Ingen garanti att det blir bra inlägg dock, det känns mest som att jag skriver bara rakt ut vad jag tänker och så får det stå så, helt oredigerat. 

Nä, nu ska jag ut och rida lite. På återhörande!

måndag 21 december 2020

När mörkret är som störst

...är gryningen som närmast.


Det har varit en del mörka dagar nu, både bokstavligen och bildligt. Men nu äntligen vänder det, ljuset kommer åter! Jag hoppas att det även gäller hur jag mår, för det skulle vara skönt att få ha lite mer energi ett tag.

Till skillnad från många andra jobbar jag en del i jul, men det är självvalt så det är inte mycket att säga om det. Dessutom har min chef sagt åt mig att jag ska jobba "lite lagom, men skriv åtta timmar ändå", så det känns lite softare än vanligt. 

Jag önskar jag kunde säga att det hänt massor sedan jag skrev sist, men det har det verkligen inte. Jag tuffar på i min vardag med hästarna, försöker vara ute i dagsljus (haha, det har mer känts som att bo i Mordor) och jobbar på att ignorera det dåliga samvetet aka bloggen. 

Men ett litet inlägg måste jag ju orka med i december. Kanske blir det fler, det tenderar att bli så för mig när jag väl loggat in på blogspot. 

Snart lämnar vi 2020 bakom oss. Ett år som jag har svårt att sammanfatta på något annat vis än omvälvande och ögonöppnande, samtidigt som det känts som att det mesta bara lunkat på. Jag har verkligen fått testa att leva isolerat och det har varit oerhört skönt. Jag har insett att jag inte vill ha det annorlunda än jag har det, men att jag gärna jobbar mindre. Kanske inget alls. Å andra sidan är jag en trygghetsnarkoman, och den där tryggheten att ha en arbetsgivare är svår att skaka av sig. 

Framförallt är jag glad över att jag och de i min närhet fått vara friska. Ingen i min direkta närhet har varit sjuk i covid-19 och för första gången på många år har det inte varit någon anhörig som gått bort. 

På många sätt känns faktiskt 2020 som ett paus-år. Ett år då allt satts på vänt. Jag är väldigt nyfiken på vad 2021 tänker bjuda på och jag hoppas att den här paus-känslan upphör, så att man kan börja göra de saker som inte går att göra nu (jag saknar möjligheten att resa, behöver inte vara långt, men åtminstone nånstans där jag inte brukar vara). 

Hur minns ni 2020 om ni skulle sammanfatta lite kort?

onsdag 25 november 2020

Lön på kontot igen!

 Hurra, hurra, då var det lönedags igen. Den här lönen kommer jag inte (chockerande nog) att spara något ifrån, utan för en gångs skull ska jag spendera upp pengarna på saker jag behöver köpa. Förra månaden hade jag oväntade utgifter (häst+bil) på 10' och ändå skulle jag spara undan 5' och (idiot som jag är) avsluta kreditkorten, så månaden blev vansinnigt knaper. Ibland tänker jag liksom inte hela vägen...

Så nu ska det fyllas på buffert och köpas grejer. Jag behöver en ny säkerhetsväst, en höstjacka, lite grejer till köket och så ska hästarna få varsitt nytt täcke. 

På nåt sätt känns det ändå bra att handla saker när börsen är så hiskeligt högt värderad. Men det är kanske bara en ursäkt jag använder för att jag för ovanlighetens skull inte sparar undan nåt... ;-)

Vad ska ni hitta på för kul med lönen?

måndag 23 november 2020

Berätta för vänner om FIRE

 Jag har ett stort problem, som jag inte vet om jag nånsin kommer att kunna lösa. Jag har ett väldigt litet antal nära vänner (1) och även ett litet antal goda vänner (3-4). Ingen av dessa vet om hur mycket jag suktar efter FIRE. En av dem vet att jag sparar pengar för att kunna gå i pension innan 65-68 (eller säger man 70 redan nu för att pensionsåldern kommer att krypa dit upp?), men hen tror att det handlar om pension vid 60 typ. Inte 45-50.

Jag vet inte hur jag ska berätta för mina vänner. Framförallt inte för min allra närmaste vän (som jag berättar allt för!) som ständigt har brist på pengar. Egentligen vill jag bara sticka huvudet i sanden, men en dag kommer jag ju stå där och ha slutat jobba. Frågan kommer att komma, förr eller senare. "Jaha, du jobbar inte nu? Men hur har du råd med det?"

Avundsjukan kommer garanterat att sticka upp sitt fula tryne och frågan är om jag ens har kvar nån av vännerna efter att jag har berättat. 

Den enda som vet om min sparresa är min mamma, men hon tror å andra sidan inte att jag ska klara av det. Hon ler lite sådär roat (som äldre ofta gör när "barnet" berättar nåt helt uppåt väggarna) och säger saker i stil med "Jaja, men då är jag död, så då slipper jag oroa mig för hur du ska få pengarna att gå ihop" eller "Fast du kan ju inte sluta jobba, vad skulle du göra då?" (fö från kvinnan som själv gick i pension när hon var 62 år och alltid har späckat schema med vattengympa och symöten). 

Hur gör ni med era vänner?

fredag 20 november 2020

Nya lakan

 Nä, jag pratar inte om pengar. Jag pratar om den där känslan när jag går in i en butik och faktiskt ska köpa någonting. Nu sist (nåja, det var en månad sen nu) köpte jag nya lakan. Jag köpte dyra lakan (tyckte jag) som hette Percale (fick massor av bra tips härifrån) och även om de bara kostade några hundralappar mer än de jag köpte för tre år sedan, så är det milsvida skillnad på känslan när jag kryper ned i sängen. 

Kruxet nu är väl bara att jag vill köpa även påslakan i samma kvalitet... ;-) 

Jag inser nånstans i det här att jag behöver bli bättre på att köpa saker jag faktiskt behöver, så nu har jag varit duktig och gjort en lista på saker jag ska försöka köpa på Black Friday. Nya påslakan är inte inkluderade, men kanske åker de upp på listan till nästa år. 

Planerar ni att handla på Black Friday?

onsdag 18 november 2020

Ändra tankesätt

 Jag är väl inte alltför munter just nu. Jag försöker skylla på mörkret, men tack vare att jag jobbar hemifrån 80 % av min arbetstid kan jag utan problem vara ute i dagsljus flera timmar varje dag. Det ska faktiskt bli intressant att se ifall min vintertrötthet blir mildare den här gången. Å andra sidan kan jag inte susa iväg till varmare breddgrader en vecka, något jag brukar försöka göra i januari/februari. 

Men jag tänker att jag behöver ändra mitt tankesätt. Normalt är jag en väldigt positiv och lösningsfokuserad (för att slänga mig med modeord) person, men det kanske är åldern som börjar ta ut sin rätt. Gnällig kärring känner jag mig som vissa dagar. 

Som häromdagen, när jag gnällde till min mamma över att jag aldrig skulle orka jobba sju år till. Sju års slaveri! På ett jobb som jag trivs med, med bra arbetsuppgifter och där jag är väldigt fri att lägga upp jobbet som jag vill. Med största sannolikhet kommer jag dessutom kunna fortsätta jobba hemifrån 80 % av min arbetstid även efter den här pandemin blåst över. 

Efter att jag pratat med mamma började jag tänka. Tidigare var målet satt att jag skulle sluta jobba 2032, dvs om 12 år (ok, snart 11 men ni fattar) och nu har jag minskat målet till 2027. Det är ju helt fantastiskt!

Eller för att helt ändra tankesätt. Tänk att jag om ynka sju år slipper arbeta ytterligare 20-25 år. Till skillnad från hela min vänkrets. 

Bara för att jag är en otålig person och vill att allt ska hända precis nu. Men jag tar några djupa andetag och försöker tänka om. Jag har det riktigt bra i nuet och snart är det bara sex år kvar tills jag kan sluta jobba!

Försöker ni arbeta med olika mindset?

måndag 9 november 2020

2021 är ett skitår

 Ja, jag börjar allvarligt fundera på att lägga ned bloggen, för jag kommer mig aldrig för att skriva. Suck liksom. 

Men jag vill ändå ljusa upp er gråa novemberdag med detta inlägg om skitåret 2021. För er som tänker att det ska handla om den här hopplösa coronaepidemin som aldrig verkar ta slut, så nej. Det här är något mycket värre. 

Frihet.

Eller kanske snarare röda dagar på fel veckodag. 

För 2021 har vi 1 maj på en lördag. Vi har 6 juni på en söndag. Och som om det inte var nog, så infaller julafton på en fredag, dvs för oss stackars vanliga arbetare (som inte går på knepiga scheman över hela dygn/veckor) blir det nästan två helt vanliga arbetsveckor under jul och nyår. Snyft.

Hur tänker ni andra göra för att förändra denna hemska situation och se till att 2021 blir det bästa året nånsin?

fredag 23 oktober 2020

Att köpa eller inte köpa...

 Jag är inte särskilt bra på att shoppa. Framförallt är jag lite sådär svartvit i mitt tankesätt. Antingen shoppar jag tills jag knappt orkar bära mer eller så tittar jag inte ens i skyltfönstren. 

När jag måste köpa nåt, så är det en lång startsträcka och enorm motvilja. Betänk att jag klarade mig flera år utan ett par shorts på sommaren. Jag gick hela fjolåret (mildaste vintern på länge?) utan att köpa en vår-/höstjacka (behövde en privat och en i stallet). Faktiskt gick jag hela den här våren också, utan att köpa en jacka. Men för några veckor sen köpte jag en till stallet på rea och jag har börjat mentalt bearbeta mig för att köpa en privat också (ni som var med på FIRE-träffen i Malmö minns kanske redan då min utslitna gamla jacka från mellanstadiet).

Jag är helt enkelt hopplös på att köpa saker. 

Jag tror att en del beror på att jag är ganska snål, jag står ut med hur det är just nu, för just nu är inte outhärdligt. Sen beror en del på att det verkligen är en djungel där ute, jag vet ju exakt vad jag vill ha för jacka (jag har många fler saker jag skulle behöva köpa, har tex aldrig haft ett par vinterskor privat), men jag vet inte var jag ska hitta den. Lägg dessutom till att jag är stor, förvisso drar jag nog bara 44 i överdel, men det är ändå så mycket enklare att inte prova en massa jackor, än att göra det. 

Men en liten ljusglimt finns det faktiskt. Häromdagen var jag och köpte nya lakan. Återkommer med den historien. ;-)

Har ni några tips för att få mig att faktiskt handla? Eller är det bara att träffa Fru EB i Stockholm och låta henne shoppa åt mig?

onsdag 21 oktober 2020

Att ta en paus

 Häromdagen var jag på spa. Det var lite lyx jag tyckte att jag kunde kosta på mig, med rabatt blev det 1746 kr för spabehandling, trerätters middag, övernattning, frukostbuffé och spakit. 

Sist jag var där lovade jag mig själv att kosta på mig åtminstone ett besök om året. Det var 2017... Jag tror mitt nyårslöfte ska bli att ta hand om mig själv lika bra som jag tar hand om mina hästar. ;-)

En av sakerna jag gjorde inför detta besök, var att informera mina nära och kära om vart jag tog vägen, lämna ut nummer till receptionen ifall nåt akut skulle hända och sedan STÄNGDE JAG AV MOBILEN.

Redan tanken på att göra detta gjorde mig alldeles pirrig av förväntan. Vad skulle jag göra under ett dygn utan min mobil?

Jag hade förberett noga, med dagbok, anteckningsbok, målarbok och gryningslampa. Vad blev då resultatet?

Tja... Alltså jag njöt såklart av att vara på spa, men istället för att bubbla en massa (alldeles för kall bubbelpool!) eller ta långa promenader (spöregn...) så slutade det med att jag hamnade i ett mysigt "sparum" med en skön soffa. Där läste jag en bok jag inte kommit mig för att läsa på evigheter, eftersom den är på engelska och kräver lite tankeverksamhet. Jag tror jag satt och läste i tre timmar i sträck och det var helt ljuvligt. Tyst runt omkring mig och ingen mobil som pockade på uppmärksamhet. 

När jag dagen efter slog på mobilen igen, hade jag inga missade samtal, inga meddelanden på messenger eller sms. Ingen hade saknat mig och jag hade inte saknat mobilen. 

Jag är inte alls så beroende av mobilen som jag trodde, men jag är ändå övertygad om att det är nyttigt att lämna mobilen ibland, eller åtminstone stänga av ljudet. Så man kan fokusera på det som är viktigt just där och då. 

Har du stängt av mobilen nyligen?

måndag 19 oktober 2020

En till milstolpe

 I fjol gick börsen som tåget. I början av det här året likaså. Jag var sååå nära att nå 1,5 miljoner i totalt sparande (alltså hela summan jag har på Avanza, även målsparande) och sen kom covid-19 och jag fick uppleva en liten krasch. 

Inte så att jag var hysterisk eller ens en liten bit orolig. Jag var faktiskt mest stressad över att jag inte kunde få loss mer pengar att köpa fler fondandelar för... Men visst var det lite surt att vara så nära gränsen och sen precis missa den. 

I slutet på förra veckan sålde jag ett träns till en stallkompis. Det var en sån där trevlig liten sak som aldrig (!) använts utan bara spontanshoppats för åtta år sen och därefter hängt i skåpet. Så jag fick en liten slant som givetvis åkte in på kontot Sålda saker. Det kräver att jag loggar in på avanza (vilket jag är lite smådålig på att göra numera, en bra strategi såklart) och väl där upptäckte jag att den totala summan på kontot var 1503477 kr. Bara sådär.

Som vanligt firade jag inte (herregud, jag MÅSTE bli bättre på det!) utan kostade bara på mig ett leende. Min nästa milstolpe är att de ISK som inte är målsparande ska uppgå till 1,5 miljoner, i dagsläget saknas det drygt 116'. 

Hur gör ni som lyckas fira era framgångar? Firar ni direkt eller bokar ni in nåt i kalendern för att fira när det finns tid? 

fredag 16 oktober 2020

Hur blev det oktober?

 Herregud, jag hinner verkligen inte med mig... På nåt mystiskt vis har det hunnit bli mitten av oktober utan att jag ens skrivit ett enda inlägg. Jag har MASSOR med inläggsidéer på mobilen, men det där steget till att blogga efter jobbet har varit enormt stort. När jag väl jobbat har det varit på tok för mycket annat för att jag ska komma ihåg det (men nu gjorde jag det till sist!), så dagar rinner verkligen iväg. 

Min chef lovade mig att allt skulle lugna ned sig efter att projekt x var i hamn och jag haft min semester. Men tydligen har hen glömt det...

Jaja, jag försöker hela tiden att tänka att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Tips för er som missat det, läs Cosmonomics utmärkta inlägg om utbrändhet. För egen del så vet jag att det var två heltider som hade hand om mitt jobb innan jag tog över. Men det behöver chefen påminnas om lite nu och då. Nog för att jag är vansinnigt bra på att effektivisera arbete, men det går trots allt bara till en viss gräns. Speciellt när diverse härliga program (läs: SAP) krånglar och bråkar mest hela tiden. 

Nåt annat som hänt medan jag inte bloggat är att blogspot har bytt layout, så nu vill den inte fungera alls. Dvs när jag skriver det här inlägget har jag en hel menyrad med små söta fyrkanter, som egentligen ska vara knappar med olika funktioner. Hoppas det ger med sig...

Nä, dags att jobba vidare igen, så jag får gå på lunch snart. Lovar att det kommer fler inlägg snart. Kanske redan den här månaden. ;-)

fredag 25 september 2020

Lön!

 Fantastiskt med lön på en fredag, så den första (skit)veckan på jobbet åtminstone slutade i dur. Den här månaden får jag lite extra pengar, eftersom jag haft semester. Jag är kluven mellan att spara pengarna på konto, för att senare använda dem när jag tar ut obetald semester i vinter och att stoppa in dem i pengamaskinen så att jag kan få glädje av dem om många år. 

Oavsett, så är det fascinerande hur annorlunda känslan av löning är nu, jämfört med för några år sedan. Jag har ingen klump i magen, för jag vet att lönen mer än väl täcker mina utgifter (när jag tänker utgifter menar jag även de 5500 kr jag sparar undan varje månad) och jag vet att den kommer att fortsätta göra det, månad efter månad. Det är en enorm trygghet!

Jag tror att jag äntligen kommit till det ställe där jag inte längre oroar mig för pengar, för att jag vet att jag har pengar om någonting skulle hända. Visst, tanken är att jag ska använda pengarna för att kunna sluta jobba. Men om jag till exempel skulle bli av med jobbet, så klarar jag mig minst fem år utan jobb som läget är nu. Eller om hyresvärden vill att jag flyttar ut, så kan jag köpa en lägenhet i Uppsala utan (!) att ta lån. Bara sådär. Nu skulle jag såklart ta lån i alla fall, men ni fattar känslan. :-)

Oroar du dig för pengar fortfarande eller har du nått gränsen för ekonomisk trygghet?

onsdag 23 september 2020

Utdelning!

 I måndags fick jag utdelning. Blev förvirrad först, för jag begrep inte varifrån pengarna kom. Sen insåg jag att Xact högutdelande heter så just för att den delar ut pengar ibland. ;-)

Så en del av utdelningen (roligheter) gick in på vanliga kontot för att jag ska kunna ha lite skoj med hästarna för pengarna. Resten av utdelningen (sålda saker) gick in på "skattekontot" så jag slipper få magknip när det är dags att betala ISK-skatten nästa år. 

Vad brukar ni göra med utdelningen? Är det alltid återinvestera som gäller?

måndag 21 september 2020

Åter på jobbet

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Mer än att jag verkligen inte vill jobba såhär direkt efter semestern. Blä!

Så till er läsare som är inne i lunken efter semestern igen, ge mig era bästa tips för att orka fortsätta kämpa?

fredag 18 september 2020

Dilemma kring saker

 Det går bra för mig att ha semester... Foten känns bättre, även om jag inte vågat mig på att springa än. Men jag lyckades, trots att jag knappt träffar några människor, skaffa mig en rejäl förkylning. Så jag har helt ärligt inte orkat öppna upp datorn för att skriva nåt, utan mest lyssnat på poddar och druckit honungsrom. Hick!

En sak jag funderat på, är hur man ska tänka kring att behålla gamla saker eller skaffa nya. Jag har två typiska exempel, som jag tänkte redovisa för. 

Sängkläder. Jag drömmer om att ha lite exklusivare sängkläder, gärna i mörkblått så det matchar mitt sovrum. Eftersom jag bara har två uppsättningar sängkläder, så blir det inte så dyrt heller. Problemet är att jag har sisådär tio uppsättningar sängkläder på mellanlagring hos mina föräldrar. Sängkläder som jag hade som barn och som fortfarande är fullt fungerande (tänk rosa och My Little Pony, ok?). Det tar emot min ekonomiska sida att köpa nytt när jag vet att jag inte behöver, samtidigt misstänker jag att jag kommer vara närmare åttio innan dessa är utslitna (med tanke på att jag hittills slitit ut två set sen jag flyttade hemifrån för tjugo år sedan). Köpa nytt eller stå ut? 

Mixerstav. För många år sedan köpte jag en mixerstav. Eftersom budgeten var tight även på den tiden, så blev det en med plasthölje. Den fungerar glatt fortfarande och så ofta mixar jag kanske inte. Men det känns inte bra i magen, speciellt inte som jag ofta mixar varma saker, dvs plasten avger kemikalier i maten jag äter. Köpa ny i rostfritt stål eller stå ut? 

Det senare exemplet gäller för övrigt en hel del i mitt kök, jag har både bunkar, redskap och formar i plast. För att inte tala om stekpannor och grytor med teflon... Fullt fungerande, men kanske inte så nyttigt. 

Ja, det fick bli mitt fredagsinlägg, önskar er alla en riktigt härlig helg!

måndag 7 september 2020

Nytt jobb!

 Först och främst. Tusen tack till alla som kommenterade förra blogginlägget. Det var egentligen mest tänkt som en förklaring till varför jag fortsätter göra som jag gör och att ni som läser är väldigt tålmodiga som står ut med hur jag är som bloggare. Men istället blev jag överröst med beröm, så pass att jag blev generad och började oroa mig för att inlägget uppfattades som att man måste skriva en positiv kommentar. Haha, man är liksom aldrig bara nöjd. ;-)

Tack för att ni finns och det gäller även alla som inte kommenterar, jag vet själv hur ofta man läser och sen trots att man tänkt kommentera i slutändan inte hinner/kommer ihåg. Ni är alla så himla härliga människor! <3


Till dagens ämne. Jag behöver er hjälp, för jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har tagit steget ut i det okända och skaffat mig ett extrajobb. Det är kanske inte så dramatiskt för er andra, som vanligt är jag nog sist på bollen. Men jag har gått och blivit Mystery Shopper. :-D Än så länge är det bara två uppdrag jag bokat in mig på, men jag hoppas såklart att det ska bli en regelbunden extrainkomst. 

Men här kommer problemet. Jag vet inte hur jag ska göra med dessa pengar. Ska jag öppna en egen ISK som heter "Mystery Shopper"? Eller ska jag sätta in pengarna på kontot "Sålda saker" (rent krasst säljer jag ju mig själv)? Eller ska jag stoppa in pengarna direkt i den vanliga ISK:n för min framtida pensionering?

Vad tycker ni? Diskutera på, så ska jag ut och njuta av det helt fantastiska höstvädret så länge. 

tisdag 1 september 2020

Jag är en dålig bloggare

Jag läser bloggar och inspireras. Inser att jag är en dålig bloggare, men ni stackare som läser verkar ändå stå ut. Låt mig utveckla.

Jag kommer ofta på roliga inlägg/ämnen att skriva om. Men om jag inte skriver dessa direkt, så försvinner de iväg i glömskans tassemarker. Det är en ganska stor tröskel för mig att sätta mig ned (bara en sån sak), slå på datorn, logga in på gmail (som ungefär var tredje gång hävdar att den håller på med en uppdatering och inte kan ge mig tillgång till kontot), öppna upp blogspot och skriva min fantastiska (nåja) text.

Jag är dessutom helt värdelös på att ta bilder till bloggen, antingen egna (som då kräver att jag fotar med mobilen, mailar till mitt konto, laddar ned på datorn och sedan lägger upp på bloggen) eller framgooglade. Problemet där är ofta att jag vet vilken bild jag skulle vilja ha, men aldrig får till eller hittat.

Värst är det när jag läser andras bloggar och ser hur fint många dekorerat sin blogg eller gjort layouter kring specifika inlägg (med massor av länkar).

Men till sist blir min slutsats ändå densamma. Jag har inte en blogg för att synas på listor och få tusentals läsare (jag är fortfarande fascinerad över att mer än hundra personer faktiskt läser inlägg jag skriver), jag har inte blogg för att tjäna pengar eller komma "vidare" i mitt liv.

Jag har blogg för att jag ibland behöver få utlopp för mina tankar och möjlighet att dela min resa med fler som är nyfikna. Vem vet, den dag jag är fri kanske nån faktiskt läser bloggen från början och inspireras av att jag inte heller visste när jag skulle bli fri eller vad jag skulle göra i framtiden.

Bloggen får helt enkelt vara det ställe där jag inte strävar efter att vara perfekt. Där inläggen kommer när jag har både tid och lust att skriva och där jag (tyvärr) ibland slarvar med att svara på alla fina kommentarer.

Semestern rullar vidare och foten är bättre. Tack för alla tips, nu går jag ut och njuter av höstvädret!

Ps. Jag skulle vilja vara en duktig bloggare och be er om bloggtips, men jag har fortfarande kvar en lång lista på önskemål om inlägg från tidigare... En dag kanske jag betat av alla... ;-)

onsdag 26 augusti 2020

Definitionen av lagom stort boende

Jag tänker försöka göra så, nu under semestern, att när jag får inspiration att skriva, så sätter jag mig bara ned och skriver. Trots att jag egentligen skulle dammsuga när jag skriver detta. ;-)

För det är på sätt och vis just dammsugning det ska handla om. Jag pratade häromdagen med en kompis om hur ljuvligt det är att jag ÄNTLIGEN efter så många år har ett boende och ett städschema som möjliggör att jag precis när som helst kan få besök. Nu dyker det ändå ytterst sällan upp nån och hälsar på mig i alla fall (jag låtsas att det är avsaknaden av sovplats som är orsaken och inte det faktum att jag knappt har några vänner), men jag kan fortfarande rysa vid minnet från huset i norr, när det faktiskt dök upp personer som ville se hur jag hade det (helt oanmält eller nån timme innan), så jag antingen fick skämmas över hur stökigt det var eller panikstädade med stressen på alarmerande nivå, kastandes in saker i skåp som det sedan tog månader att rensa ut igen (eller bara fortsätta ignorera och köpa nya grejer istället).

Nu följer jag mitt schema (ibland med nån dags fördröjning, men inte ofta) och det blir aldrig rörigt, dammigt eller skitigt. Lycka!

Igår var det dammsugningsdags och medan jag for omkring i alla skrymslen och vrår, så slog det mig. Den perfekta definitionen av ett lagom stort boende. För mig är svaret helt enkelt ett boende där jag aldrig behöver dra ur kontakten från dammsugaren för att kunna dammsuga hela stället.

Såklart fattar jag att man kan "fuska" med att ha väldigt lång sladd, men jag tror ändå ni förstår hur jag menar. Jag slipper dessutom trappor (det här är det första boende jag har utan trappor och det är ljuvligt) och får en naturlig gräns för hur stort jag bor.

Hur definierar ni ett lagom stort boende för just er?

måndag 24 augusti 2020

Viloläge

Ja, visst hade jag tänkt att semestern skulle vara lugn i år, men jag hade väl inte riktigt tänkt mig att jag skulle skada mig. Suck liksom...

Jag hann knappt andas ordet löpning förrän min kropp glatt svarade med att kliva snett på en sten under en promenad. Inte hela världen när man är uppvärmd och fokuserad på annat, men visst gjorde det lite ont.

Sen gjorde det mer och mer ont under kvällen och morgonen därpå var det bara att acceptera faktum. Stukad fot...

Tack och lov att jag har snälla hästar, så jag kan rida lite lugnt utan stigbyglar åtminstone. Annars hade jag blivit galen på riktigt. Men övrig motion får vänta tills foten är frisk igen.

Jag blir alltid så fascinerad över när jag blir sjuk/skadad och genast tänker på hur jag ska njuta av att vara frisk igen. Sen när man väl blivit frisk, så tar man det (återigen) förgivet.

Så alla bloggläsare, även om det är segt att jobba igen efter en härlig sommarledighet. Var glad över att vara friska och var rädda om er. Rätt vad det är så händer det nåt som ställer allt på ända.

Har du något du brukar göra i förebyggande syfte för att stärka din hälsa? Både fysisk och mental tänker jag då.

torsdag 20 augusti 2020

Andas ut

Idag ska jag ha genomgång i ett större projekt jag jobbat med ett tag (ja, det händer att jag faktiskt jobbar på mitt jobb!) och det kommer vara en hel drös med folk som ska lyssna. Dessutom ska jag försöka göra det lättförståeligt på engelska. Fast jag själv knappt tycker att projektet är lättförståeligt. Tack och lov att jag åtminstone inte behöver sitta i ett konferensrum med hela bunten, utan kan vara kvar hemma och bara koppla upp mig mot Teams.

Hursomhaver. När allt väl är klart, så ska jag ta några djupa andetag, andas ut och sedan göra det sista som behövs för att gå på semester nästa vecka. Gissa om det är efterlängtat! Fyra veckors frihet, hurra!

Jag vet att jag nyss skrev om att jag skulle kunna tänka mig att jobba när jag blivit ekonomiskt fri, men frågan är om jag verkligen skulle palla det. Bara en sån sak som att ha ansvar över ett projekt eller ens behöva kliva upp tidigt får mig att vilja skjuta mig själv. Jag hoppas dock att det kommer dyka upp roliga projekt/deltidsjobb som tilltalar mig och som jag kommer vilja jobba med efter att jag blivit fri.

Kanske är det så enkelt att jag behöver ett par år helt fri från alla måsten (ja, förutom hästarna såklart) innan jag börjar längta efter att jobba igen.

Eller så kommer jag ha fullt upp med mina hobbyprojekt för att hinna med något som faktiskt ger inkomst. Jag vet inte. Men jag ser med förväntan fram emot när tidpunkten börjar närma sig då jag måste börja bestämma mig. 2027? Det är ju faktiskt ganska snart...

I måndags var jag inne i Uppsala och handlade skor. Jag har dragit på det in i det längsta, för det är en av de dyraste utgifterna jag har varje år, men nu var det dags. Köpte ett par skor som jag både kunde gå och springa i, för nu ska här kommas igång med löpningen igen! Jag har ju semester, så jag borde hinna komma ut några gånger i veckan åtminstone. ;-)

Även om det bara är torsdag, så vill jag passa på att önska alla läsare en härlig helg. Oklart när jag kommer att uppdatera bloggen igen, i och med att det krävs att jag sätter mig vid jobbdatorn och det undviker jag såklart in i det längsta. Eller så får jag värsta energin till att blogga och producerar massor med inlägg. Vi får väl se...

Ps. Är det fler än jag som saknar uppdateringar från flitiga bloggare? Börjar misstänka att nåt är fel med uppdateringen av min blogglista till höger. Hade tex missat ett inlägg från Fru EB som aldrig dök upp i min meny. Hm...

måndag 17 augusti 2020

Tänk om, tänk rätt

Jag har funderat en del den senaste tiden. På många olika saker, men framförallt på vad jag ska göra när jag inte måste jobba längre. Jag lutar allt mer åt en exit redan 2027, långt innan min femtioårsdag.

Visst har jag en del roliga projekt jag gärna jobbar med som inte genererar några pengar. Likaså kommer jag såklart spendera massor med tid med mina hästar och de kommer inte heller ge mig nån inkomst.

Men så häromdagen tänkte jag på hur skönt det skulle bli att ha inkomsten säkrad, så jag kunde ta nåt roligt jobb som inte ger så mycket pengar. Till exempel jobba som hästskötare eller beridare hos nån toppryttare (alltså jag vill vara den där som stannar hemma hela tiden, att flänga runt på tävlingar tilltalar mig inte).

Jag fastnade på "inte ger så mycket pengar". Det är såklart sant, snittlönen för en hästskötare är 24 000 kr före skatt. Jag kommer dessutom förmodligen bara vilja jobba halvtid, så säg att jag får ut 8 500 kr efter skatt.

Det är fortfarande mycket, mycket mer pengar än noll kronor.

Likaså är jag lite halvsugen på att vara lärarvikarie ibland, när andan faller på och det är samma sak där. Även om jag jobbar sällan, så ger det mer pengar än ingen inkomst alls.

Håller vi oss till 8 500 kr som en trevlig summa, så innebär det att jag bara behöver ta 11 500 kr från mitt sparade kapital.

Jag var förstås tvungen att peta in siffrorna i mitt excelblad (i fredags när jag ändå inte ville jobba). Först hade jag kvar de 3 miljoner i kapital som jag enligt tidigare beräkning skulle behöva för att klara mig fram till 95 års ålder. Men då fick jag över femtitre (!) miljoner i överskott vid min (förmodade) död och det kändes så klart onödigt.

Så jag började minska kapitalet successivt och till sist landade summan på löjliga 1,9 miljoner. En summa som jag bör ha fått ihop om fyra år...

Nu är såklart allt det här mest roliga tankeexperiment, för jag kanske inte alls vill sluta jobba när jag fått ihop pengarna eller så kanske jag inte hittar nåt trevligt halvtidsjobb som jag vill fortsätta med fram till pensionering.

Å andra sidan behöver jag komma ihåg att jag räknat på garantipension enbart och oavsett om jag slutar jobba helt 2027 eller fortsätter att jobba halvtid, så kommer pensionen att bli lite högre.

Det viktiga budskapet i ovanstående är att man inte vet hur framtiden kommer att te sig, men hur den än blir, så är det alltid skönt att ha pengar sparade.

Vilken typ av FIRE planerar du för?

fredag 7 augusti 2020

Helg!!!

Jag vet inte... Det känns som att veckorna går fortare och fortare. Är det för att jag snart har semester? Eller är det för att jag blir äldre? Hm...

Det är i alla fall fredag idag och i helgen ska jag plocka en massa bär. Eller, jag hoppas i alla fall att det blir av, kanske blir det för varmt för att sitta i solen och plocka?

Grannens äppelträd har fullkomligt exploderat senaste tiden, så där behöver jag också ta reda på en del. Jag gjorde äppelmos på prov häromdagen och jag tyckte det blev gott. Enda kruxet är väl att jag inte brukar äta äppelmos mer än till julskinkan, så det behövs inte så mycket. Jag ska testa att frysa ned äppelklyftor i socker och kanel, så jag kan göra äppelkaka även vintertid. För just nu hinner jag bara med att frysa in råvarorna, inte förädla dem.

Kanske borde man ha semester i augusti egentligen...?

Det var jätteroligt att jag fick så många kommentarer på inlägget i onsdags, jag klurar vidare på om jag ska skaffa mig ett Tiny house. Eller om jag ska fortsätta att bo i min lilla stuga och kanske vänta med Tiny house tills jag faktiskt vill flytta.

Jag önskar alla en riktigt härlig helg och kom ihåg att dricka mycket vatten i värmen. <3

onsdag 5 augusti 2020

Kanske ett Tiny house?

Jag blir såklart förförd av Tiny House Nation. Så jag klurar på om jag ska köpa mig ett eget Tiny house. Jag hittar inte jättemycket information om tillverkare i Sverige, den bästa (minst dåliga?) är denna tillverkare som jag tyvärr ändå får lite dåliga vibbar ifrån.

Framförallt stör jag mig på att det saknas så vansinnigt mycket fakta på alla sidor om Tiny houses. Vad är det för typ av toalett? Hur ser systemet för vatten och avlopp ut? Hur är uppvärmningen tänkt? Vilka maskiner finns (tvättmaskin)? Hur stor mark behöver man ha?

På den sida jag tycker är minst dålig finns det ett hus som faller mig i smaken. Det är modellen Felicia, mest för att den ser ut att rymma allt jag behöver. Samtidigt undrar jag om det känns instabilt att bo på en trailerbotten istället för på marken.

Många som jag pratat med är skeptiska till Tiny houses, för att de är så små och man kan inte bo så litet. Men jag bor just nu på 27 kvm och trivs alldeles ypperligt. Med ett Tiny house skulle jag dessutom bo ännu större, för då skulle jag ha ett eller två loft också.

Fördelen Tiny house är såklart att jag kan köpa det nu, ha det i närheten av stallet (finns utrymme redan i dagsläget för ett litet hus) och sedan om x år ifall jag vill flytta så tar jag bara med mig mitt drömhus dit jag vill flytta.

Nackdelen är att banken jag vill låna pengar hos kanske är skeptisk till värdet i ett Tiny house, samt att jag måste förlita mig på att jag får hyra in mig nånstans för en vettig summa pengar.

Vad säger ni läsare? Har ni stött på ett Tiny House nån gång? Kan det vara nåt för mig?

måndag 3 augusti 2020

En nyhet som gjorde mig riktigt glad

Jag läser väldigt lite nyheter, men lite nu och då skummar jag igenom texttv. I fredags möttes jag av den här nyheten (jag har förkortat den).




Det betyder alltså, att jag (förmodligen) kommer få fortsätta jobba hemifrån även i höst/vinter. Det skulle vara helt vansinnigt underbart!

Faktum är att jag redan nu förbereder för att prata med chefen om hur ofta jag får jobba hemifrån kontra komma in på kontoret. Kan vi kanske enas om två dagar på kontoret? Det skulle göra mitt liv så mycket bättre. Jag ser egentligen inget argument emot, jag har ju redan visat att det fungerar alldeles utmärkt att jobba hemifrån alla dagar i veckan... Såklart kommer mötesgalna chefen vilja ha med mig på diverse fysiska möten, men jag får försöka stå på mig.

Blir du glad eller ledsen av denna nyhet?

fredag 31 juli 2020

Jag mår så fruktansvärt bra nu

Vilken kontrast till mitt tidigare inlägg på ämnet mående, men jag tänkte att om jag skriver om hur eländigt jag mår, så är det väl inte mer än rätt att jag också skriver om det motsatta.

Jag känner mig liksom pånyttfödd. Det är som att jag ÄNTLIGEN bejakar mitt riktiga jag fullt ut. Inte bara häst-jag utan även matlagnings-jag. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att odla, jag tror jag är för lat för det, men att ta reda på det naturen ger och förädla sånt jag köpte på REKO, det ger en oerhörd tillfredsställelse.

Jag har även fått känna på känslan när jag tar fram något från frysen som jag förädlat och sen använder det i min matlagning. Underbart att veta exakt varifrån råvarorna kommer och vad som hänt med dem innan jag tillagar nåt gott och njuter av att äta det.

Jag tror dessutom att den här härliga känslan även hänger ihop med att jag rensat ut större delen av min samling av onödiga grejer, jag har snart bara kvar sånt i min lägenhet som jag vill ha kvar. Det finns dock fortfarande saker att sälja av, de är bara inte placerade där jag bor. Till min stora chock uppgår portföljen Sålda saker nu 70 399 kr. Helt absurt. Det är dessutom ytterligare 4 600 kr på väg in.

Så vill ni läsare må bättre, avsätt en stund för er själva (kanske en promenad?) och fundera på vad som egentligen är viktigast för er. Om ni bara skulle ha ett år kvar att leva, vad skulle ni göra då? Se sedan till att göra de 3-4 viktigaste sakerna på listan. Fortsätt med det så länge ni lever, så kommer ni både leva längre (finns forskning på det!) och vara lyckligare hela tiden.

Lever du det liv du vill leva?

onsdag 29 juli 2020

Fylla frysen

Nånting har hänt med mig... Jag tror det är nästa steg i min utveckling. Eller så håller jag på att bli galen på riktigt. ;-)

Inspirerad av Sparo gick jag ut en sväng i skogen i förra veckan. Eller skog är kanske fel att säga. Jag gick ut i skogsdungen närmast mitt boende, där hästarna just nu njuter av sommarbete (i dungen står de mest för att få skugga). På förmiddagsrasten (ja, jag jobbar fortfarande) plockade jag flera dl blåbär. Utan att knappt behöva ta ett enda steg. Det var, till min förvåning, riktigt roligt. Känslan att sedan få frysa in blåbären, för senare förädling (paj eller glass?) gjorde mig pirrig av glädje och stolthet.

Jag var givetvis ute och plockade fler gånger efter det, med samma lyckliga känsla. Det finns verkligen hur mycket blåbär som helst i år!

När jag väl var igång, så började jag snegla på ett äppelträd i min närhet. Det ägs av min granne, så mycket vet jag. Jag vet också att ifjol fick det vara helt ifred, inget äpple plockades utan det som inte ramlade till marken (och blev en geggig sörja där) torkade helt sonika ihop på trädet. Sorgligt, sorgligt. Så jag träffade på grannen igår och frågade sådär lite fint hur det var med trädet. Jojomen! Det var bara att plocka så mycket äpplen jag bara ville, hen var tacksam över att jag kunde ta tillvara på en del. Så jag tänkte testa att frysa in bitar av äpplena, för att senare kunna göra paj eller mos. Samt försöka vara noga att äta ett äpple om dagen när de är mogna (går tyvärr inte att lagra som de är om jag förstod grannen rätt).

Jag måste kanske köpa en större frys snart... Men det är i såna fall bara ett kärt besvär, speciellt som elen ingår i hyran. Häpp.

Är ni ute och tar reda på naturens överflöd?

måndag 27 juli 2020

Tiden tickar vidare

Här händer inte mycket. Eller så händer massor. Det är svårt att hänga med ibland. Jag missade tex att jag fick lön i fredags, men det rättade jag till ganska snabbt (som tur var hade jag uppskrivet i bujon att köpa fonder).

Jag fick psykbryt på mitt fondupplägg i förra veckan. Skulle kanske ha skrivit ett inlägg om det, men jag var liksom mer fokuserad på att ändra om. Igen. ;-)

Så nu är Avanza Europa och Avanza Global ett minne blott. Köpte tillbaka min älskade DNB Global Indeks istället. Det gör att min totala lista på fonder och aktier numera ser ut som  följer:

Intervacc
DNB Global Indeks
Spiltan Aktiefond Investmentbolag
SPP Aktiefond USA
XACT Högutdelande

Fruktansvärt skönt! Det innebär att jag minimerat köpbesluten till noll. När lönen kommer in, köper jag DNB och när jag säljer nån grej köper jag XACT. Inga uträkningar med % av portföljen och liknande, bara raka vägen in och köp. De två övriga fonderna får ticka på ostört och Intervacc säljer jag av så snart den är värd mer än de 10' jag köpte den för. Planen är att kosta på en riktigt fin sadel till Celine, men den är DYR så det lär ta några år. ;-)

Apropå bujo så har jag precis börjat fylla i min tredje. Jag kör ännu mer minimalistiskt denna gång, men älskar fortfarande formatet, så jag fortsätter. Det är roligt att gå igenom den gamla bujon och välja ut vilka godbitar som ska få följa med till nya. Så här ser innehållsförteckningen ut just nu.


Hm... Vad mer har hänt? Jag var ute på tågäventyr i helgen, det är något helt vansinnigt meditativt med att sitta i tyst kupé och avnjuta landskapet utanför fönstret. Jag tackar Bodil Jönsson för att hon skrev till SJ om att det behövdes tysta avdelningar på tågen. Även om de kunde vara ännu tystare bara de som går/springer/studsar förbi kupén höll snattran också.

Nog om detta. Det blev ett lite rörigt inlägg, men det blev i alla fall ett inlägg. Kram på er alla läsare, jag önskar så att vi kunde träffas över en bit mat någon dag snart. <3

måndag 20 juli 2020

Känslan av att shoppa loss

För er som inte läser alla inlägg i min blogg (va?) eller kanske har lite dåligt minne (mer troligt), så fick jag en nätt liten summa pengar av mina släktingar i våras . Jag köpte då Lundin Petroleum (som sen nån gång bytte namn till Lundin Energy utan att jag märkte det) som jag behöll ända tills för ett par veckor sedan. Testet att köpa Nordea höll sig inte särskilt länge, för plötsligt insåg jag vad jag skulle ha pengarna till!

Tack och lov sålde jag aktierna med ytterligare lite vinst (vi snackar typ 5 kr över courtaget) så experimentet var rätt roligt ändå.

Jag har, framförallt det senaste året, utvecklat ett allt större intresse för mat och matlagning. Inte så att jag måste springa på fancy stjärnrestauranger, utan mer att jag vill äta saker som smakar gott och då har jag insett att det är godare om jag tillagat maten (jaja, skitkaxigt). Det jag menar är att när jag själv lagat maten, så vet jag vad som är i och varifrån det kommer. Det känns bättre i magen, både bildligt och bokstavligt.

Mitt nuvarande kök är ironiskt nog större än de två kök jag haft senaste sex åren. Innan dess hade jag min älskade lägenhet i Uppsala (med ett underbart kök) men jag var ju aldrig där, eftersom jag åt frukost och middag på tåget och lunch på jobbet. Fruktansvärt!

Så i takt med att intresset stigit har jag börjat inse att förutom faktorn mig själv, är det råvaror och redskap som påverkar hur maten smakar. Råvaror har ju mer och mer inhandlats från REKO (men tex funkar Garants halloumi alldeles utmärkt i min vegetariska stroganoff), nu gör jag tex min egen tomatsås på lokalt odlade tomater (herre min skapare vad mycket godare det blir!) istället för att köpa billiga krossade tomater.

Men redskapen är en sorglig historia. I och med min induktionshälls inträde i mitt liv, så fick jag byta ut en del kastruller. Jag har dessutom rensat rejält bland redskapen i förra flytten, så det mesta ryms i en enda kökslåda. Tex har jag tre knivar numera (köttkniv, fruktkniv, brödkniv) och jag vet att jag lämnade åtminstone åtta (!) knivar bakom mig i huset i norr. Oklart vad de användes till. Jag hade inte ens en visp förrän en kompis förbarmade sig över mig och gav mig en av  hennes (jag använde vispen från mixerstaven de få gånger det inte fungerade med en gaffel).

Men jag har mycket plast och det retar mig. Jag ser liksom hur små, mikroskopiska plastflisor lossnar varenda gång jag skär en lök eller vispar äggstanning i en bunke. Gaaaah!

Herregud vilket långt inlägg det här blir. Jaja, hoppas ni orkar läsa. 

Så i helgen var jag in på ett av de mest fascinerande och konstiga ställen som finns. Jag hade bestämt mig för att shoppa loss och inte göra det på Ikea eller Rusta eller liknande, utan verkligen köpa bra kvalitet den här gången. Så jag klev in på Cervera med en fantastisk känsla i kroppen. Jag visste att jag fick köpa saker som JAG VILLE HA för pengar som var öronmärkta till detta. Det var så häftigt!

Sen tog jag tre steg fram och fick syn på ett knivset för ost. Va? Här nånstans kom jag ihåg att Cervera är ett sånt där ställe som har de mest konstiga sakerna till salu, som man "måste" ha i sitt kök. Specialredskap i alla möjliga och omöjliga utföranden. Lika bra att försöka fokusera på vad jag måste ha istället för att råka låta sig förföras.

Men det gick faktiskt riktigt bra. Jag hade lite svårt för att bestämma mig för om min skärbräda skulle bestå av bambu eller olivträ, den senare såg bättre ut men var mycket dyrare, så det blev en kompromiss. Jag köpte en större skärbräda av bambu och sen en mindre av olivträ. Jag blir helt varm i kroppen av lycka varje gång jag går förbi spisen där skärbrädorna står. Lyckan av att få lämna in plastskärbrädorna till återvinningen går inte ens att beskriva.

Jag velade länge kring vilken pepparkvarn jag skulle köpa (inte för att jag använder peppar i matlagningen nu, men nånting säger mig att just specialkryddning med nymalda kryddor är nästa steg i min utveckling) och nöjde mig faktiskt med att inte köpa nån alls, utan avvakta och fundera mer kring vilken som passar mig bäst.

Hela köpprocessen var ljuvlig och jag tror att, även om en del var pga öronmärkta pengar, så var också en stor del pga att jag (för första gången?) köpte någonting genomtänkt till mig själv. Inte till hästarna eller till en kompis, utan till mig själv. Som bara jag kommer att ha nytta av. Det var som att ge sig själv en stor kram och säga att jag älskar dig (mig? jag älskar mig?).

Slutklämmen på det här inlägget blir väl, gör det du mår bra av. Det är rätt för dig. Även om det (ibland) innebär att slösa lite pengar.

När skämde du bort dig själv senast?

onsdag 15 juli 2020

Kontaktannons skaldjursälskare

Japp, nu använder jag helt fräckt min blogg till kontaktannons.

Det är nämligen så att jag inte kan äta skaldjur. Alltså jag tål skaldjur, men jag vet inte hur man äter de. Pinsamt! Räkor har jag precis fått demonstrerat av en vän, så jag tror att jag bör klara av att skala dem nästa gång jag köper oskalade.

Men sen då? Musslor? Krabba? Hummer? Kräftor? Hur i hela???

Så min förhoppning är att det finns någon/några läsare som skulle kunna tänka sig att träffa mig för en trevlig måltid, med (brukar det bli) bra samtalsämnen och samtidigt visa mig hur jag äter någon utav de fyra ovanstående skaldjuren. Jag fattar ju att åtminstone kräftor bör avvaktas med tills det är säsong, men jag antar också att den snälla läsaren har koll på sånt.

Givetvis bjuder jag på måltiden, som ett tack för att jag får ta del av din kunskap. Win-win helt enkelt!

Såklart skulle det vara extra trevligt om du var singel, av manligt kön, snuskigt rik och vansinnigt snygg (haha, där gick det åt skogen), men jag är lika glad för att träffa nån (oavsett vad hen identifierar sig som) som bara vill umgås över en god bit mat.

Jag är definitivt mobil, så om (nu gissar jag vilt) hummer endast går att äta på ett vettigt sätt i Göteborg, ja men då ser jag till att boka in en helg i Göteborg. :-)

Om det är någon som känner sig träffad (man måste såklart inte kunna alla skaldjurssorterna eller lära mig allihop vid samma tillfälle) av denna kontaktannons, så maila mig vetja!

måndag 13 juli 2020

Hejdå aktier!

Det är nånting med mig och aktier som går bra. Jag är liksom inte van vid det, blir misstänksam eller nervös.

Dessutom har jag svårt för att lägga den tid som faktiskt behövs för att läsa in sig på saker. Det funkar helt enkelt inte att jag läser om vad som händer med mina aktier via nån annans blogg. Då missar jag garanterat saker.

Så i förra veckan sålde jag av både Latour (som hade gått med hiskelig vinst sen köpet), Industrivärden och Investor. Jag har egentligen haft dem för att de känts "tryggare" än vanliga aktier och gett utdelning. Så i gengäld köpte jag fler Xact Högutdelande och så får jag vara nöjd med det.

Kvar hade jag då Lundin Energy, som mest var köpt på skoj, och mina Intervacc (som hittills dubblerat sig sen köp). Eftersom jag nog aldrig lär sälja Intervacc, så fick det bli Lundin Energy som rök. Däremot gjorde jag en lite chansning med de pengarna (köpte för 1000 kr och sålde för 1500 kr) och köpte Nordea. Bara för att de har högst direktavkastning just nu av de svenska aktierna. Dvs ett helt vansinnigt köpbeslut, men vad sjutton, lite skoj måste man få ha också. ;-)

Ser man till hela min portfölj, så består Intervacc av 0,7 % och Nordea av 0,1 %. Resten är fonder och mera fonder. Känns oerhört skönt i magen och nu behöver jag inte ha en massa koll på utdelningar och bolagsrapporter (nåja, det gav jag upp för länge sedan).

Däremot har jag tänkt, den dag jag faktiskt slutat jobba, att köpa på mig en aktie i varje större svenskt bolag, så jag kan gå på en massa bolagsstämmor och äta gott. Har ett vagt minne av nån släkting som gjorde så. Han bodde dock i Stockholm.

måndag 6 juli 2020

Horisontalläge

När du läser det här, så har jag tagit några dagars semester. Det fick bli så, då jag kände att stressen kom lite för ofta och jag fick några klassiska varningssignaler från mig själv (tex att jag vänder på tiden, så jag antingen tror jag har mer tid än jag har, eller panikar och får för lite tid. Hade ett möte kl 13 i förra veckan, som jag, eftersom mötet var ett, direkt associerade med 11, så jag satt redo två timmar i förväg...), vilka jag numera inte ignorerar utan faktiskt tar på allvar.

Så jag hoppas att ni har en riktigt härlig vecka. Jag ska ligga i horisontalläge större delen av veckan, givetvis kombinerat med massor av häst. Jag har faktiskt en häst jag kan ligga i horisontalläge på ryggen på, det är väldigt tacksamt. Jag får satsa på det en dag när det är fint väder, så jag kan ligga och studera molnen som seglar förbi. Perfekt sysselsättning på sommaren!

Vilket är ditt bästa tips för att varva ned och bara vara?

torsdag 2 juli 2020

Viktminskning i smyg

Jag skrev, strax innan min långa bloggpaus, att jag skulle sluta med middag. Det har jag också gjort och vilken lättnad det varit! Att slippa komma på vad sjutton jag ska laga för mat sju middagar/vecka. Att slippa lägga en massa pengar på mat som ändå inte får mig att må bra.

För jösses vad bra jag mår nu! Kanske inte psykiskt då (men snart, snart är det semestertid på jobbet), men fysiskt.

Jag väntar numera med att äta tills jag är hungrig. Ofta blir det först runt nio på vardagar som jag äter rågrut med färskost till frukost. Sen runt två äter jag lunch, lagad sådan. Jag har några olika maträtter jag varierar mellan, men oftast blir det ris eller pasta med nåt till. Tonfisksås eller vegetariskt. Sen ser jag till att äta äggröra innan klockan är 19. Mellanmål med grönsaker eller frukt blir det såklart också, samt nötter när jag kommer ihåg att jag ska äta det.

Jag är lagom mätt, nöjd och lycklig. Somnar halvdant gör jag (men det har med det psykiska att göra), men sover i gengäld hela natten numera. Så skönt!

Viktminskningsmässigt går det såklart långsamt, speciellt som jag endast fokuserar på midjemåttet, men jag har egentligen ingen brådska med att minska i storlek (fast jeansen sitter lite lösare...) utan det får ta den tid det tar. Viktigast är att jag hittat en rutin som jag trivs med och som det känns som att jag kan fortsätta med hela livet.

Bäst av allt är att det egentligen inte finns några regler, så vill jag en kväll äta ute med en kompis, så försöker jag göra så vi ätit klart innan 19, men skulle det gå en stund extra så spelar det egentligen ingen roll. Som fd anorektiker mår jag bra av att inte ha regler och måsten, det är jag så duktig ändå på att låsa upp mig på i livet. ;-)

Har du hittat en matrutin du trivs med eller skulle du vilja ändra något?

onsdag 1 juli 2020

Mörkt hål

Jag har ett projekt på jobbet. Jag behöver inte förstöra er dag med detaljer, men jag tror (tyvärr) många av oss har ett sådant projekt nån gång då och då.

Det här projektet började lite smått i slutet på förra sommaren och hela tanken var att det skulle förenkla mitt arbete och, när vi inledde pitchen (som det så fint heter) för ledningen skulle jag kunna kapa nästan 40 % av min arbetstid.

Problemet är bara att projektet istället för att att spara tid, har skapat massor med merjobb och halvt gett mig magsår. Tanken var att allt skulle vara klart innan jul, men det är fortfarande tusen lösa trådar nu, i början på juli. Alltså sju månader efter "förenklingen kommer ge en smidigare vardag".

Jag är så less och jag ser inget ljus i sikte. Det är sådana här saker som kan få mig att vilja pensionera mig i förväg. Problemet är väl bara att pengarna är slut om sisådär 5-6 år och då måste jag hitta ett nytt jobb som garanterat hittar på egna idiotiska projekt som detta.

Jag har i alla fall bestämt att jag ska strejka resten av veckan. Jag kommer inte jobba med projektet och skylla på att andra områden behöver fokus (vilket förvisso är sant, mina ärendehögar bara växer och växer).

Har ni också projekt som varit helt idiotiska när ni väl börjat jobba med dem?

tisdag 30 juni 2020

När man har dåligt tålamod

Lotta föreslog att jag, för att bota mitt dåliga tålamod, skulle göra en jämförelse med hur ekonomin ser ut nu jämfört med för ett år sedan. Eller ännu hellre, tre år sedan. Normalt gör jag ju det här varje årsslut, men nu kände jag att det faktiskt behövdes till halvårsavstämningen också.

Dock har jag haft lite annat för mig senaste dagarna, så siffrorna är inte purfärska.

2020-06-26
Pengar på avanza till friheten: 1 279 220 kr
varav sålda saker 64 217 kr

2019-12-30
Pengar på avanza till friheten: 1 293 244 kr
varav sålda saker 40 840 kr

2017-12-31
Pengar på avanza till friheten: 901 110 kr
kontot sålda saker var inte skapat ännu.

Den här sammanställningen visar ju tydligt att det verkligen händer saker i mitt sparande, men att börsen just nu (jämfört med vid årsskiftet) är lite mer svajig och det är inte samma (hysteriska) ökning av värdet som tidigare år.

Så min känsla av att det inte händer nåt stämmer på så vis att värdet har minskat på mina innehav. Men samtidigt har jag köpt för nästan 24' bara i portföljen Sålda saker och jag har troget handlat för minst 2600 kr varje månad i portföljen Deg på jäsning.

Så jag försöker peppa mig själv och fortsätta låta pengarna växa!

Har du nåt fler tips på att få bättre tålamod, så tar jag tacksamt emot det. :-)



måndag 29 juni 2020

Glass i stora lass

Jag vet inte hur det är med er, men här är det VARMT. Vilket jag tycker är helt vansinnigt ljuvligt och får mig att klura på ifall jag kanske skulle bo i ett varmare land ändå.

Mina stallkompisar förstår inte hur jag kan rida tidig eftermiddag, de rider helst på kvällen när det är svalare (men myggigt!). Men jag njuter i fulla drag och även om svetten rinner om både mig och hästen när vi är klara, så är det bara att duscha av oss så är vi svala igen. Lycka!

Något som man verkligen behöver när det är varmt, är glass. Jag är barnsligt förtjust i att göra egen glass och jag har för mig att jag nämnt glassreceptet tidigare i bloggen, men nu har jag hittat rätt proportioner, så här kommer det igen.

Vispa 3 dl grädde (40 %)
Blanda i smaksättning; antingen ½ dl kakao eller 250 g mixade blåbär.
Häll i en burk kondenserad (sötad) mjölk, blanda.
Fyll diverse mindre burkar med glassen. Jag rekommenderar 2 dl/burk.
Frys i några timmar.
Ta fram och tina några minuter.
Njut av världens godaste glass!

Det finns säkert fler smaksättningar som kan funka, jag har dock inte testat andra ännu, men är sugen på både jordgubbar och hallon.

fredag 26 juni 2020

Buffertens vara eller icke vara

Eller kanske snarare vilken storlek bufferten ska ha.

Jag tyckte att jag var rätt nöjd med mitt tankesätt som jag anammat efter nya insikter under detta märkliga år som är 2020 aka covid-19.

Men det är vansinnigt tråkigt att spara till bufferten. Speciellt som jag nu har fyllt på både på sparkontot och shellkortet. Dvs det är dags att fylla på hos avanza, men fortfarande inte i fonder utan på sparkontot. Så läste jag Miljonär innan 30 och hans funderingar kring kassa. Stycket jag fastnade för mest var  

För en person som är ung och sparar stor del av lönen varje månad och kommer fortsätta jobba och spara lång tid framöver tycker jag absolut man kan vänta med att bygga upp den där extra bufferten man vill ha den dagen man slutar jobba till precis på slutet av arbetslivet. 

Nu kan jag väl inte precis klassas som ung, närmare 40 år som jag är. Men om planen håller och jag faktiskt kan sluta jobba om sju år, är det då "lång tid framöver" jag ska spara eller är det dags redan nu att fylla på bufferten lite extra?

Det här är egentligen det stora problemet med FIRE. Eller kanske snarare livet överhuvudtaget. Det finns INGET FACIT.

Det finns ingen som kan säga till mig "Nej Fri2032, inte kan du ha bara 20' i buffert just nu. Fortsätt nu spara vidare till bufferten, det är bra för dig" eller "Nämen Fri2032, vad i hela friden ska du med en större buffert än 20' till? Du har ju redan en buffert för ny bil, ny transport och ny häst, vilka fler stora kostnader skulle du behöva så hastigt?"

Suck liksom...

Jag känner mig otålig som ett barn. Det händer ingenting med mitt sparande längre (lögn) och jag kommer aldrig att bli ekonomiskt oberoende (också lögn). Varför ska det vara så svårt att bara bita ihop och kämpa vidare med sparandet?

Det var nyss löning och då sparade jag undan hiskeliga 6000 kr till olika ställen. Dagen innan lön hade jag dessutom 450 kr som jag hade över som åkte in i bufferten. Jag behövde inte ens använda de pengar jag lagt till kreditkortsräkningar, utan det blir som en egen buffert jag har vid eventuellt kommande behov.

Detta är alltså en person som för fem år sedan sparade exakt noll kronor. Jag hade förvisso inga skulder då heller, men jag hade ett arv som sakteliga minskade för varje månad...

Finns det nån läsare som kan slå nåt hårt i huvudet på mig? Eller kanske skicka lite mer tålamod?

torsdag 25 juni 2020

Vårhetsen

Jag vet inte om det enbart är på mitt jobb, men här infinner sig nån slags konstig stämning från april och framåt. Jag kallar den för vårhetsen, för att ALLT ska hinnas klart innan sommarsemestern och detta kombineras med att det är massor med korthelger (ok, egentligen är det ju bara påsk och kristi himmelsfärd, men på nåt vis så dras även sista april och midsommar in i tänket) så inget verkar bli gjort.

I år hade jag och min chef en plan för att det inte skulle bli som tidigare år (jag har dessutom en arbetsuppgift som ökar med sisådär 50 % i tid på vårkanten) men den planen sprack. Rejält.

De senaste månaderna har varit överjävliga. Sådär så jag på slutet slutat somna i vettig tid och sen när gryningsklockan börjar ljusa upp rummet försöker jag hitta tusen olika (där och då väldigt logiska) ursäkter för att inte kliva ur sängen.

Varningsklockorna för en person som tidigare varit utbränd har klingat väldigt högt. Såklart blir det ännu värre när oron både för nära anhöriga (som är högriskgrupp för covid-19) och Anette gnager i mig.

Sen kände jag att det fanns för många projekt som "krävde" min uppmärksamhet hemma också och istället för att ta tag i sakerna en och en, fick de bli liggande på hög och stjäla ännu mer energi. Dumt, dumt.

Slutligen hade jag rejält dåligt samvete för bloggen och försökte döva det genom att åtminstone skriva nån gång ibland i kommentarerna på andra bloggar.

Men... Så blev Anette frisk och i samma veva fick jag Hannas söta kommentar och beslöt mig för att TA TAG i situationen.

Jag gjorde en ny plan med chefen kring mina arbetsuppgifter, helt enkelt en turlista på vad som ska göras först, vad som ska göras därefter och vad för saker som faktiskt inte hinns med just nu, men som får stå med på listan för att jag inte ska bli stressad av att jag ska glömma nåt. Sen vet jag, från tidigare år, att så fort alla andra går på semester, så avstannar nästan alla inkommande arbetsuppgifter och jag kan jobba ikapp mig. Så det löser sig.

Covid-19 kan jag inte göra nåt åt, men däremot alla projekten hemmavid. Jag packade därför helt sonika ned mina saker (som ska säljas) i en större kartong och ställde ut i stallet istället. Så jag slipper se "skiten" innan allt är sålt. Sen hivade jag ut den trista möbel som stört mig hela tiden jag bott i lägenheten och gav mitt sovrum mer luft. Vilken skillnad!

Som ännu en åtgärd, men egentligen beroende på att en vän kom på besök, så blev det storstädning av hela lägenheten. Sedan dess har jag stenhårt hållit mig till mitt städschema (den enda ändring jag gjort är att jag lagt till dammsugning på tisdagar, för jag drar in för mycket grus vissa tider på året) och det har gjort att jag alltid kommer in till ett välstädat hem, vilket gjort under för välbefinnandet.

Mina projekt är nu tydligt uppdelade, så jag, precis som med jobbet, har en prioriteringsordning. Däremot har jag undvikit att skriva upp tidsgränser, eftersom de här projekten i mångt och mycket behöver få ta den tid de tar.

Slutligen har jag börjat läsa en av mina favoritböcker; Konsten att njuta av livet av Olof Röhlander. När jag är klar med den (behöver dock läsa den två gånger och grubbla lite djupare omgång två), så ska jag läsa igenom Från frustration till Flow med lean@home av Eva Jarlsdotter. Alla tips jag kan få för att underlätta livet är så värt det.

Haha, märks det att jag har lite skrivklåda. ;-) Jag är så glad att vara tillbaka och blogga, men lovar som vanligt inte att det finns nåt slags mönster i mitt skrivande, det kommer inlägg när det funkar helt enkelt.

Två jobbdagar kvar till helgen!!!

Har ni andra slutspurten inför semestern eller har ni semester senare i år?

torsdag 18 juni 2020

Nämen hej!

Det var inte igår...

Det var snarare nästan två månader sen sist. Sorry för det. Tiden rusade på nåt vis bara iväg, sådär som den gör ibland. Det hela började egentligen med att gmail krånglade på jobbdatorn och det är en alldeles för stor ansträngning att starta min egna dator dagtid och kvällstid har jag ingen som helst tid för bloggen.

Sen fick jag världens sötaste kommentar från Hanna och då insåg jag att det kanske, nånstans ute i Sverige, finns personer som faktiskt saknar mina inlägg lite grann.

Idag blir det dock inget djuplodat inlägg, bara några rader om att jag mår bra och att det kommer fler inlägg. Har varit väldigt mycket på jobbfronten kombinerat med väldigt mycket skit på den privata fronten. Min ena häst har varit sjuk och jag grävde nog ned mig lite för djupt i ett mörkt hål då. Jag får liksom för mig att bara för att hästen är sjuk som kommer den garanterat att dö. Vilket absolut inte var fallet här, men då tappade det mesta mening.

Men nu är lilla hästen frisk och jag är lycklig! Dessutom är jag, efter dagens inlägg, ledig i tre dagar och det ska bli helt ljuvligt. :-D

Tack för att ni väntat på ett livstecken från mig, ni är bäst! <3

PS. Japp, jag tröttnade på annonserna som bara krånglade till saker, så nu är de väck. Har inte sett röken av några pengar heller. ;-)

fredag 1 maj 2020

Sluta med middag?

Jag tror att jag nämnt tidigare att jag är med i en forskningsstudie kring hälsa? Eller har jag kanske bara tänkt nämna det?

Hur som, häromdagen gjorde jag veckans genomgång och läste en del om hur man kan bromsa åldrandet (om man nu ens ska försöka göra det). En av sakerna man påpekade var att inte vara rädd för hunger, vilket vi åtminstone i Sverige är väldigt oroliga för. Inte minst märks det i att folk fortfarande hamstrar varor på min lokala Willys. Suck liksom...

Ett tips var att endast äta under åtta eller tolv timmar av dygnet. Många hoppar över frukost och fastar fram till lunch. Jag har personligen svårt att inte äta frukost, även om jag gärna är vaken ett par timmar innan jag äter.

Men den här artikeln föreslog att man istället skulle äta frukost och lunch, men inte middag. Detta då det är mer i samklang med kroppen, som har svårare att hantera matintag ju senare på dygnet det är (fritt ur minnet, ok?). För mig skulle det innebära att jag tex vaknar 7, men äter frukost 9, äter lunch 14 och sen äter jag ett sista mellanmål 17.

Det är en oerhört intressant tanke, som dessutom skulle spara en hel del pengar, eftersom jag äter lagad middag de flesta gånger i veckan.

Skulle du kunna tänka dig att äta frukost men skippa middagen?

torsdag 30 april 2020

REKO-shopping

Årets sista april blir kanske dagen då coronaviruset fullständigt exploderar i Uppsala, för jag har väldigt svårt att se unga studenter vara kloka och stanna hemma en så viktig dag som denna. Men, men jag kanske är gammal och bitter för att jag inte får vara med på mösspåtagningen längre. ;-)

Istället firar jag sista april med att hämta mina REKO-varor. Jag har köpt råvaror för sisådär ett års behov (som singel som är liten i maten alltså), men jag är sån att jag kan stå emot att handla hur länge som helst, men när jag väl öppnar plånboken, ja då finns det som ingen hejd längre... Hehe.

Det jag har satsat på denna gång är saker som går att frysa och som jag kan tillaga vid nåt tillfälle när jag har gott om tid. Jag har köpt lite primörer också (för vem kan motstå sånt?) och givetvis också ägg. Jag ska bara bli bättre på att faktiskt äta de där äggen, ofta räcker de i flera månader (tur att ägg håller mycket längre än vad många tror!).

Än är det inte säsong för tomater och svamp, men jag har insett att jag använder väldigt mycket krossade tomater i min matlagning (nåja, vi snackar ungefär fem liter om året) och ofta slinker det ned konserverade champinjoner som utfyllnad i köttfärssåser och pajer. Så nu har jag bestämt mig för att börja göra egna förpackningar med dessa. Jag tyckte att jag hittade ett väldigt bra recept på konserverad svamp på ica, men än har jag inte hittat nåt enkelt på krossade tomater. Tips?

Jag hoppas att alla får en skön ledighet, själv skulle jag rest bort med en kompis så jag kommer vara hemma några dagar extra. Välkommen sköna maj, bästa tiden på året!

onsdag 29 april 2020

Odla mera!

Med våren vaknar min odlingsiver, jag skrev även om det i fjol. För den nyfikne kan jag meddela att det slutade med en bivattnare och en svartvinbärsbuske... Jaja, det kanske är nåt jag behöver lite mer tid till för att genomföra. ;-)

Häromkvällen låg jag och fantiserade om allt jag skulle odla, men sa åt mig själv att jag skulle börja lite smått med morötter och potatis. Samt kanske några jordgubbsplantor i balkonglådor.

Dagen därpå gick jag ut för att kika på min rabatt. Den är totalt övervuxen med ogräs och tanken på att behöva gräva upp en remsa på ca tre meter gånger 40 cm känns övermäktig. Trots att min hyresvärd säkert skulle kunna fixa det med nåt redskap om jag bad hen.

Det är bara att kapitulera och inse att jag är bäst på att odla i teorin. För inte sjutton vill jag anstränga mig och lägga ned nåt arbete, jag vill bara kunna gå ut och skörda mina egenodlade morötter. ;-)

Så jag ska nog köpa mer från REKO istället...

tisdag 28 april 2020

Oväntade intäkter

Jag hickade till lite när jag gick in på min bank för att dubbelkolla så lönen kommit in. Det var liksom alldeles för mycket pengar kvar efter att alla räkningar var dragna. Nog för att det var en soft månad kostnadsmässigt, men så mycket pengar borde inte vara kvar. Min första tanke är att det blivit strul med några räkningar.

När jag ser summan på löneutbetalningen (som är 9000 kr högre än normalt) misstänker jag att lönekontoret klantat sig. Jag har inte tagit ut nån semesterdag, så jag borde inte få mer lön. Hm...

Loggar in och kollar lönespecifikationen. Det visar sig att årets bonus betalats ut! Ännu en anledning till att inte sluta jobba, hehe, för vem blir inte glad av en oväntad intäkt? De händer ju inte lika ofta som en oväntad utgift.

Företaget har legat lite lågt med eventuell bonusutbetalning med tanke på coronakrisen, inte så att mitt företag går på knäna precis (men en del permitteringar och eventuellt några avsked lär det bli), men det rimmar lite illa med en bonus till de anställda samtidigt som man behöver göra åtgärder kring ekonomin. Samtidigt tycker jag att det är juste av företaget att betala ut bonusen, för nog sjutton jobbade vi häcken av oss i fjol (nåja, kanske inte jag) och gick med rejäl vinst, så varför ska vi inte få njuta av detta nu? Det lär ju inte bli nån bonus nästa år precis. Förmodligen inte 2022 heller.

Så vad gjorde jag av dessa ljuvliga, oväntade pengar? Jo, jag var skyldig mig själv lite pengar sen tidigare, när jag haft en lite sämre månad rent ekonomiskt (typ januari och februari...), så större delen av dessa pengar gick till att betala av "lånen". I slutändan åkte 4100 kr in på kontot sålda saker, 2600 kr till degen och resten in till bufferten. Jag köpte mer Avanza Europa och Xact Högutdelande, så nu är jag lycklig ett tag. :-)

Har du fått en oväntad intäkt nån gång och vad gjorde du med de pengarna?

måndag 27 april 2020

Så mycket tid över

Nu har jag läst på så många olika bloggar (inga källor här inte), om hur mycket tid som plötsligt infinner sig under coronakrisen. Det blir nån slags väckarklocka för folk, vad lägger de sin tid på egentligen?

Själv känner jag mest häpnad. Vadå mycket tid? Jag tycker snarare att jag har mindre tid? Det är som att arbetsuppgifterna ökat lavinartat senaste månaden, det var länge sedan jag gjorde skäl för min heltidslön, men nu skulle jag nästan behöva en assistent på halvtid (jag lägger saker på hög tills vidare).

När jag sedan går ut i stallet på eftermiddagen säger det poff och så är det kväll och dags att sova. Jag vill också ha mer tid över!

Men jag börjar misstänka att det är människor som normalt kämpar med det berömda "livspusslet". De som har en tillvaro, likt en släkting till mig, där de först ska lägga 30 min på att lämna på dagis, sen ta sig 90 min till jobbet, för att jobba åtta timmar och sen göra om proceduren. Som hemmajobbandes med snorigt barn dyker det plötsligt upp fyra timmar från "ingenstans" som man nu kan lägga på att umgås med barn och respektive.

Jag tänker tillbaka på de vidriga åren när jag bodde i Uppsala och pendlade till jobbet i Stockholm. Teoretisk restid tre timmar tur och retur, men oftare fyra timmar eftersom saker och ting strulade. Min flextid jag hade på den tiden åts ständigt upp av försenade tåg och jag kom ihåg att jag grät en gång när jag lämnat kontoret tidigt (dvs 15:10) för att äntligen få åka till stallet på en vardag (på den tiden stod min enda häst inackorderad med sk fullskötsel, dvs nån annan tog hand om stackaren), men kom innanför dörren på min lägenhet 20:15 pga tågstrul.

Det ironiska med det jobbet var att det lätt hade gått att arbeta hemifrån (eftersom allt man gjorde på datorn loggades och kunde (vilket hände ofta) kontrolleras av nitisk chef) alla dagar i veckan. Men det fick man inte, för det var sååå viktigt med fysisk närvaro på kontoret, så vi alla kunde sprida våra smittor emellan oss hela vintern. Jag var alltid lite småförkyld och sjukskriven för influensa minst tre gånger varje år, samt så klart magsjuka en eller två gånger också. Fy fasiken så fruktansvärt när jag tänker tillbaka. I fjol var jag förkyld i två veckor, hittills i år har jag inte varit sjuk alls.

Hade jag fått jobba hemifrån på den tiden, hade jag varit en mycket friskare och mer harmonisk människa, som dessutom hann med att ha ett liv utöver jobb och pendling. Den typen av jobb kommer jag aldrig återvända till, men jag vet att det är många som har så nu och som fått en tillfällig respit under coronakrisen. Till er vill jag säga; det är okej att känna lättnad, du behöver inte ha dåligt samvete över det, ur allt jobbigt och hemskt kommer det faktiskt även positiva saker.

Som extrem introvert (vilket jag verkligen fått bevis på nu) är jag så lättad över att slippa kollegor under den här perioden. Min chef tjatar på oss att vi ska höra av oss till varandra, vara med på virtuella fikor och liknande, men jag är så nöjd med att prata med ett par stallkompisar några gånger varje vecka samt genomlida det digitala veckomötet med kollegorna. Tänk om jag hade fått ha det såhär jämt?

Har du fått tid över och vad använder du i såna fall tiden till?

fredag 24 april 2020

Räkningar under coronakrisen

Jag tycker det är fascinerande när räkningarna trillar in och de är hälften så höga som vanligtvis. Visst har jag haft en ganska lugn månad i mars med få utgifter (för kreditkortens räkning gäller ju mars), men inte trodde jag att den skulle vara så vansinnigt lugn? Jag kan utan problem lägga undan 7500 kr i sparande, fast fordonsskatten ska betalas och hästarna får besök av både hovslagare och veterinär.

Jag vet att det lurar ett par större utgifter på kreditkortsräkningen som kommer i maj (specialfoder till hästarna samt däckbytesräkningen), men samtidigt börjar jag undra. Hur mycket av mina utgifter har varit onödiga bara för att jag "ändå är inne i stan" och därmed handlar saker jag inte behöver. Jag tycker att jag har skickat efter fler grejer de senaste två månaderna, men det kan inte motsvara vad jag skulle ha plockat på mig om jag varit i en fysisk affär.

Likaså har både mat- och bensinkostnaden minskat rejält, den förra trots att jag försökt köpa hämtmat oftare än annars och den senare för att bilen mest står stilla.

Jag känner mig tacksam mitt under en kris, det hade jag inte trott. Jag hoppas verkligen att jag får vara frisk och att den här krisen snart är över (med så få drabbade som möjligt), men jag ska verkligen ta med mig lärdomar från krisen kring hur mycket onödigt jag faktiskt verkar handla, fast jag hävdar motsatsen.

Har ni märkt någon nedgång på räkningar?

Glad löningsdag på er, ikväll blir det ROM (alltså drycken, inte staden.)!

måndag 20 april 2020

Ledighet vs jobba hemifrån

Jag tycker att dagarna flyter ihop lite för mycket nu. Jag har börjat med en strategi där jag "gömmer undan" jobbets dator och skärm på fredag eftermiddag, för att på nåt vis markera att det är helg. Jag vaknar ofta på morgonen och är osäker på ifall det är vardag eller helg, så därför är det ett enkelt trick för mig (jag ser skärmen från sängen). En kollega till mig tyckte det lät konstigt, för på vardagar vaknar man ju av alarmklockan och på helgen ringer ingen klocka. Men faktum är att jag inte vaknat av nån alarmklocka sen jag skaffade min älskade gryningslampa. Jag vaknar nästan alltid innan gryningslampan ens börjat lysa på läge ett (av tio). Det är som att min inre rytm mår bättre redan av vetskapen om att den inte kommer bli bryskt uppväckt och därmed kan känna av när jag faktiskt bör vakna.

Hursomhelst. I påsk fick jag verkligen känna på skillnaden mellan att vara helt ledig och jobba hemifrån. En anonym läsare ville veta hur min vardag ser ut och enkelt sammanfattat kan man säga såhär:

Jag vaknar, gör lite toalettbestyr och sätter mig och jobbar. Äter frukost och lunch medan jag läser nåt "viktigt" och oftast jobbar jag 7-15. Utan paus mer än att gå på toaletten och förstår tillreda maten (värmer upp tidigare tillagad mat samt kokar ris/pasta). Sen går jag ut i stallet och är där till 18-19, då jag vrålhungrig stoppar i mig nåt samtidigt som jag lagar middag. Kollar lite netflix och sen i säng.

Under påsken, när jag var ledig, såg dagen ut som följande. Först åt jag frukost medan jag gick igenom diverse bloggar. Detta blev ofta utdraget, men vid 10 gick jag ut i stallet. Sen var jag i stallet till typ 13, då jag halvt döende gjorde lunch och åt. Ut i stallet igen och så upprepar sig ovanstående med tokhunger vid 18-19, äta middag och kolla netflix.

Häpp.

Men faktum är att de här påskdagarna, med långa härliga dagar i stallet, har varit såna där dagar då jag häpnar över att tiden bara springer iväg. Eller som en stallkompis sa "Men va? Är klockan redan 17? Vi var ju bara ute och red en liten stund." En snabb titt på runkeeper ger svaret 125 min, så kanske inte en liten stund ändå. ;-) Men vi har ändå bestämt att i stallet är det en annan dimension på nåt vis, så när det gått en kvart i stallet har det gått två timmar i världen utanför. Endast folk som hamnat i ett flow vet vad jag menar...

När påsken var över, fast det bara var fem dagar ledigt, hamnade jag återigen i nån slags semesterblues, där jag inte begriper att jag ska tvingas jobba i så många år till. Trots att jag inte behöver träffa några kollegor alls just nu.

Nu har jag kommit in i vardagslunken igen, men räknar återigen ned till nästa ledighet. Snart, snart är det sista april, då var planen att åka bort till en kompis, vilket med covid-19 innebär att jag kommer att vara hemma i fem dagar. Sen är det två veckor till Kristi himmelsfärd, vilket för mig blir fyra dagar ledigt. Längtar...

Jag måste ändå säga att det är bättre att jobba hemifrån än att tvingas in på kontoret. Men jag är fortfarande låst vid jobbet (ja, jag ska bli bättre på att ta paus mitt i jobbdagen) och inte fri att planera min dag som jag vill.

12 år kvar att jobba? Eller skulle jag vara nöjd att förhandla mig till att jobba 60 %, men två av dessa arbetsdagar hemifrån? Hm...

onsdag 8 april 2020

Rapport från livet i semiisolering

Ja, nu ska alla jobba hemifrån. Inga undantag på mitt jobb. Det känns helt ok för mig, som gärna slipper kollegor och fysiska möten. Igår hade vi ett långt digitalt möte där jag kunde roa mig med annat samtidigt som det maldes på om oväsentligheter. Även antalen möten har minskat, vilket jag bara ser som något positivt.

Jag får än så länge fortsätta rida, vilket jag är tacksam för. Jag behöver mina stunder i sadeln för att må bra och jag märker att dessa stunder har blivit både fler och längre senaste veckorna. Jag ser fram emot påskhelgen då planen är att rida minst ett par timmar varje dag. Underbart, speciellt som våren verkligen exploderar runt omkring mig.

Företaget jag jobbar på har flaggat för att det kan komma varsel. Jag tror inte att jag är en av de som blir berörda, då jag helt enkelt har för många specialistkompetenser för att det skulle vara smart att gör sig av med mig. Men jag känner mig ändå helt trygg med att jag har pengar som hjälper mig att hålla mig flytande tills jag hittar ett annat jobb.

På något vis har coronakrisen verkligen lyft fram det "rätta" livet. Det har gjort att jag tvingats konfronteras med frågor om hur jag vill bo och leva. Jag har genom att jobba hemifrån hela tiden verkligen fått känna på hur jag skulle må av att vara hemma dagtid och inte träffa så mycket annat folk. För mig har det blivit ett kvitto på att jag ska fortsätta på den inslagna vägen. Jag mår bäst hemma, med mina hästar. Jag behöver inget stort hus med massor av utrymme, jag är fullt nöjd med mina 27 kvm.

Jag har dessutom sålt av ännu mer grejer de senaste veckorna och kommer försöka sälja av ytterligare grejer framöver. Likaså rensar jag ut kläder ur garderoben och har tagit tag i ett par surdegar i form av papper som borde slängas/sättas in i rätt pärm.

Jag går omkring med nån slags lågmäld lyckokänsla och ser fram emot varje dag, trots att det är ganska enformigt med att göra samma sak varje dag (nåja, varje vardag).

Däremot hittar jag inte riktigt nåt jag vill skriva om, så bloggen är vansinnigt misskött. Men jag antar att den inspirationen dyker upp så småningom också. Tills vidare får jag önska alla en riktigt härlig påsk, vi kanske ses ute i skogarna? ;-)

torsdag 2 april 2020

Mera till bufferten

Från början var jag på väg att publicera det här inlägget 1 april. Sen insåg jag vilket datum det var och då jag inte klurat ut nåt roligt aprilskämt, så lät jag helt enkelt bli att publicera nåt och så får det bli lite seriösare funderingar idag istället.

Livet fortsätter på det märkliga vis som det blivit på grund av covid-19. Jag jobbar mestadels hemifrån och känner efter dagligen hur jag mår. Jag har tom införskaffat en febertermometer som jag dessutom använder. Ur led är tiden. ;-)

Det som varit nyttigt när jag sett mitt sparande minskas drastiskt dag för dag, är att jag börjat fundera mer kring hur mycket trygghet jag behöver i det vardagliga livet. Inte för att avslöja allt för mycket om mig själv, men jag har egentligen inte behov av någon jättestor buffert.

Jag hyr mitt boende, jag har inga barn och jag är så pass trygg med att jag kommer att ha kvar mitt jobb att jag gått ur a-kassan. Men i stunder som dessa skulle det ändå vara rätt skönt att veta att det finns lite extra pengar.

Jag har landat i att tre månadslöner (minus det jag normalt sparar varje månad) är en lagom nivå för mig. Jag väljer att ha pengarna på tre olika ställen, för att minska risken att jag använder dem i onödan.

5 000 kr har jag på vanligt sparkonto på min vanliga bank, för det är sällan jag behöver större summor än så direkt.
15 000 kr har jag på shell mastercard (2 % ränta) eftersom det är maxbeloppet man får ränta på.
40 000 kr har jag på sparkonto på avanza (0,65 % ränta).

Just nu är bufferten inte fullt påfylld och inte heller har jag några pengar på kontot som är reserverad för kommande kreditkortsfaktura. Men jag har bestämt mig att fylla på bufferten i första hand och pausa mitt sparande på avanza tills bufferten är ordentligt påfylld igen.

Tilläggas bör att jag har ett konto med pengar till ny bil, ett konto med pengar till nästa häst och ett konto för en lite lyxigare semesterresa nästa gång jag fyller jämnt. Dessa pengar ser jag inte som buffert, eftersom de är öronmärkta till specifika saker, men det är såklart pengar jag kan använda mig av om en riktigt stor kris skulle dyka upp.

Med det här nya upplägget på bufferten känner jag mig lugn och trygg. Jag känner att jag har kontroll på det jag kan ha kontroll på; min egen ekonomi.

Har du ändrat något i din ekonomi på grund av covid-19?

måndag 30 mars 2020

En riktig aha-upplevelse

Ja, det är återigen lite från Atomic Habits. Måste låna boken igen... Jag låter helt enkelt boken tala för sig själv (s. 234).

People talk about getting "amped up" to work on their goals. Whether it's business och sports or art, you hear people say things like, "It all comes down to passion." Or, "You have to really want it." As a result, many of us get depressed when we lose focus or motivation because we think that successful people have som bottomless reserve of passion. But this coach was saying that really successful people feel the same lack of motivation as everyone else. The difference is that they still find a way to show up despite the feelings of boredom. 

Det händer lite nu och då, att jag tappar motivationen. Det kan vara på jobbet, med hästarna eller med nåt projekt jag startat. Eller såklart sparandet. Jag har verkligen känt mig dålig då, som om alla andra skulle ha motivationen flödande vareviga sekund. Men den här texten ger mig hopp igen, för egentligen handlar det inte om att ständigt känna sig motiverad, utan om att bita ihop och följa planen TROTS att man inte är motiverad.

Om jag inte känner mig motiverad att ge mig ut på ett (trist eller kanske regnigt?) konditionspass med en av hästarna, så gör jag det ändå, men jag kanske väljer att korta ned passet. Det viktiga är att det blir genomfört, att jag trots bristande motivation gör det jag bestämt mig för att göra.

Jag förstår att många tappat motivationen i det rådande börsklimatet, men håll ut och kämpa på. Snart vänder det! <3

fredag 27 mars 2020

En oväntad insikt

Nu ska jag bli lite personlig i bloggen. En stor del av min förmögenhet kommer ifrån ett förtida arv. Jag har på nåt sätt alltid sett det som att det jag egentligen gjort med mina pengar är att förvalta det här arvet och försökt göra det så gott det går. Att mitt övriga sparande inte påverkar så mycket.

För en vecka sedan tog jag den här skärmdumpen.


För mig blev det en total ögonöppnare kring mitt sparande. För det betyder ju att sedan jag startade mitt sparande, har jag sparat ihop 1 156 470 kr. Arvet utgör ungefär 60 % av den summan. Vilket betyder att jag sparat ihop ytterligare 40 % alldeles själv.

För mig blir det enormt tydligt att varje liten insättning gör skillnad. Så fortsätt kämpa, alla där ute! Varje krona gör skillnad, inte idag, men om 10-30 år.

Jag hoppas era besparingar klarat av nedgången bättre, men oavsett så kom ihåg att det kommer bättre tider framöver. :-)

Glad löningshelg på er allihopa!

onsdag 25 mars 2020

Till sist kom lönen!

Jag tror aldrig att jag längtat så mycket efter en lön! 5500 kr som åker raka vägen in på Avanza. Efter mycket funderande (eller snarare arga tillsägelser till min mer äventyrslystna del av hjärnan) så kommer jag att köpa fonder precis som vanligt.

Värdet på min portfölj har sjunkit rejält (20,30 % i år), men jag är långsiktig så jag matar på med mer pengar. Den här månaden blir det Spiltan Aktiefond Investmentbolag som får hela insättningen.

Känslan när jag köper fondandelar är helt underbar och euforisk. Men den går över på några sekunder och sen börjar jag återigen längta till nästa lön.

Jag måste verkligen lägga ut mer grejer på tradera...

Vad gör du med lönen?

måndag 23 mars 2020

Vad ska jag köpa?

Nej, den här gången handlar det inte om fonder eller aktier. Det handlar faktiskt om saker.

I vår familj har vi traditionen att man får pengar i julklapp om man är vuxen. Dvs alla bidrar med en liten summa och så sätts det in på ens konto efter jul. I fjol glömdes det bort att sättas in på mitt konto, så när jag gnällde över en utgift (nya sommardäck) kom min ömma moder på att hon glömt skicka julklappspengarna.

Den underförstådda tanken med pengarna är att man ska köpa sig nånting man verkligen behöver, men inte har haft råd/tagit sig råd att köpa. När jag var student köpte jag en gång en vacker klänning som jag gått och sneglat på i flera veckor (samt även provat ett par gånger), en klänning som jag sedan hade på mig massor av gånger och kände mig lycklig i.

Likaså köpte jag en ny stavmixer för tio år sen, varje gång jag använder den tänker jag på mina släktingar. <3 Så det är viktigt att det blir en sak som behövs och kommer att användas (fjolårets födelsedagspresent bidrog tex till att jag kunde köpa ny sadel till Celine).

Men nu sitter jag här och är helt blank i huvudet. Vad ska jag köpa? Jag kan inte komma på en enda sak jag saknar. Jag behöver inga nya kläder. Jag behöver ingenting till hästarna. Jag lånar de böcker jag läser på biblioteket.

Det har nu gått så långt att jag funderar på att öppna en ISK och stoppa in pengarna i. En ISK där pengarna får växa ifred och jag möjligtvis köper nåt för utdelningar (tänker att jag kan våga köpa lite lekaktier). Men det känns också väldigt tråkigt att göra.

Så tills vidare stannar pengarna på mitt vanliga konto och jag lämnar beslutet till senare.

Vad skulle du ha köpt för pengarna?

Edit: Dagen efter att jag skrev det här kunde jag inte hålla mig utan köpte Lundin Petroleum för hela slanten. Mest baserat på att oljepriset sjunkit, så de var vansinnigt billiga. Planen med detta innehav är att inte sälja, utan bara köpa nytt för utdelningen och så blir det ett spännande experiment att följa hur det går. Det är inte precis nån stor summa det handlar om och påverkar knappt min portfölj öht. Men vem vet om 30 år? ;-)

torsdag 19 mars 2020

Covid-19 igen

Just nu känns det som att verkligen allt kretsar kring coronaviruset Covid-19 och dess effekter. Själv har jag inte påverkats öht ännu, men jag väntar med spänning på att få jobba hemifrån lite mer...

Runt omkring mig tokpreppar folk, medan jag klurar på om jag ska börja köpa aktier igen. Den här lockelsen med utdelning är verkligen hopplöst svår att bli av med.

Just nu har jag tre aktieinnehav som ger utdelning; Industrivärden, Investor och Latour. Jag känner mig trygg med att ha kvar dem, kompletterat med Xact Högutdelande.

Samtidigt kliar det i fingrarna att passa på under rean och köpa nya aktier. Gaaah!

Tack och lov räddas jag av ett stycke i Atomic Habits (s. 234).

The greatest threat to success is not failure but boredom. We get bored with habits because they stop delighting us. The outcome becomes expected. And as our habits become ordinary, we start deraliling our progress to seek novelty. [...] As soon as we experience the slightest dip in motivation, we begin seeking a new strategy - even if the old one was still working. 

Såklart är det trist med indexfonder och att mata in nya pengar varje månad utan att tänka på det. Det är just precis så mitt sparande ska vara. Tråkigt och automatiskt, ingenting jag ska lägga nån energi på. Man kan lugnt säga att den strategin fungerade, strax innan börserna började rasa var mitt totala sparande på Avanza uppe i  1,48 miljoner kr. Jag var alltså bara 20' ifrån att kunna börja jobba 60 %. Det är helt fantastiskt! Så fortsätt nu för sjutton att göra det här tråkiga varje månad. Mina kickar kan jag gott söka på annat håll, tex i ridningen, för där händer det alltid oväntade saker. :-)

Känner ni igen er i beskrivningen från Atomic Habits?

måndag 16 mars 2020

Kultur som bara ramlar på en - eller en kedjereaktion

Dagens rubrik var ganska svår att sätta, men den får duga helt enkelt.

Jag skulle vilja berätta lite om hur jag kan få inspiration och hur saker ibland liksom bara faller på plats av sig själv. Hur det ena leder till det andra.

För några månader sedan råkade jag se en film på Netflix som jag gillade väldigt mycket. Det var filmen Crazy Rich Asians. När jag skulle kolla upp en av skådespelarna i efterhand (då jag tyckte att jag kände igen hen) upptäckte jag att filmen var baserad på en bok med samma namn av författaren Kevin Kwan.

Givetvis skyndade jag mig att låna boken på biblioteket och som vanligt var boken bättre än filmen. Men det visade sig dessutom finnas ytterligare två böcker, China Rich Girlfriend och Rich People Problems. Så jag hade några härliga veckor då jag plöjde allihopa.

Där hade alltihop kunnat sluta, men icke. För i andra boken finns det ett kapitel med diverse råd som en person ger en annan person. Inkluderat i kapitlet är en boklista på 29 böcker som ska läsas i en viss ordning. Sånt tycker jag är spännande, så jag började att beta av listan.

Idag håller jag på att läsa tredje boken, People Like Us av Dominick Dunne. De två första böckerna var sådana som jag förmodligen aldrig skulle börja läsa av mig själv, men de var intressanta och underhållande på olika sätt och hittills verkar tredje boken lika givande.

Var hittar ni inspiration till ny kultur?

torsdag 12 mars 2020

Lite blandade tankar

Jag har tappat lite sugen att skriva, så det blir förmodligen lite färre inlägg ett tag nu. Livet tar så mycket tid just nu, bägge hästarna är fullt igång och jag njuter av att ha bra underlag att rida på så gott som varje dag.

Den största snackisen just nu, både på jobbet och i bloggar jag följer, är såklart Coronaviruset. För egen del har jag snudd på desperat försökt få in mer pengar så jag kan passa på att handla när börsen ändå sjunker.

Vi har fått en del restriktioner på jobbet kring möten och konferenser. Än så länge påverkas jag inte, men jag har en konferens jag verkligen ser fram emot på vårkanten, som det är osäkert om den blir av. Trist, men så är livet ibland.

Jag är en så pass liten blogg, så jag får inga spännande läsarmail kring hur jag hanterar nedgången på börsen. Man kan väl säga att jag inte hanterar den särskilt bra, men omvänt jämfört med många andra. Jag har en stress över att jag "missar" ett bra köpläge och det här är någonting jag behöver jobba mer med. Att inte bry mig ifall börsen går ned och jag inte har extra pengar att pytsa in, utan vara mer chill och låta allt vara. De småslantar jag lyckats få ihop nu, gör ingen större skillnad i långa loppet, det viktiga är att jag faktiskt är fullinvesterad och hela tiden gör nya insättningar när lönen kommer. Men jag erkänner att det var länge sedan jag längtade så mycket efter den 25:e som just nu...

Vi får se när nästa inlägg kommer, till dess hoppas jag att alla får vara friska och inte oroar sig för mycket över allt möjligt som kan tänkas hända i framtiden. Allt brukar lösa sig till sist. :-)

söndag 8 mars 2020

Bloggen ett år!


Ja tänk! Nu är det ett år sedan bloggen startade. Jag har medvetet uppdaterat lite sådär när jag känner för det, så totalt har det blivit 201 inlägg. Det hittills mest lästa inlägget är mitt första inlägg, som jag kan tycka är lite småtråkigt, men som genererat hela 1746 sidvisningar. Coolt! Det näst mest lästa inlägget, som känns lite mer logiskt, är det magiska händer, med 917 sidvisningar. Jag misstänker att det är för att ingen fattade mina uträkningar. ;-)

Hursomhelst. Jag ska inte bli så långrandig med detta inlägg, det är ju söndag och helst vill man bara vara ute när man är ledig (iaf jag). Jag avslutar därför med en liten jämförelse då och nu, på mina dyrbara slantar (för det är ju ändå pengar och vad pengar kan ge en som bloggen handlar om).

När jag började blogga bestod min ISK Sålda saker av 8 775 kr. Idag består den av... 47 200 kr. Det är helt vansinnigt, speciellt som jag fortfarande har massor med saker kvar att sälja.

Så alla ni där ute, fortsätt kämpa med att rensa, sälja och spara! Varje krona gör verkligen skillnad. Tack för att ni läser, varenda en av er, det betyder massor för mig! <3

När kranen väl är påslagen...

 Eller plånboken öppen snarare... Så är det som att det bara forsar ut pengar. Jag har handlat så mycket saker den senaste tiden att jag skä...