Fördelen med att ha en anonym blogg där ingen egentligen känner mig (även om man såklart får en hyfsad bild av att läsa mina inlägg), är att man kan få mycket mer brutala och ärliga svar när man frågar saker.
Så här kommer en sammanfattning av vad jag brottas med nu och vad som känns som ett enda stort trassel av tankar. Jag skriver det här en dag då jag varken klarat av att promenera eller rida, vilket givetvis påverkar mitt humör till det sämre.
Hela hösten har varit mörk och lerig. De flesta i min närhet (dvs hästfolk) har gnällt över leran och längtat efter snö. Jag har hållit tyst, för jag vet att jag föredrar lera framför snö. Leriga hästben spolar man av med vatten och sen kan man rida överallt och i alla gångarter för att det är mjukt i marken. Det är tryggt att köra iväg hästen till ridhus, för det är bra väglag.
Efter nyår kom snön. Inte som några dagars otrevligt besök, utan den kom och har stannat kvar i ett par veckor nu. Alla andra är lyckliga och jag är totalt förstörd. Det går inte att rida någonstans, för antingen är det stenhårt och isigt eller så bygger hästarna läskiga styltor i snön så de håller på att gå omkull mest hela tiden. Jag vet att det finns "lösningar" på de problemen, men för mig fungerar dessa inte, så det är ingen idé att föreslå det heller.
I min enfald löste jag ridhuskort och bokade träningar, men jag har hittills inte vågat mig ut med transporten för det är riktigt vidrigt väglag att köra i. När man bor på den uppländska slätten får man dessutom räkna med att det blir drivbildning med snön...
Jag längtar ihjäl mig efter våren. Jag önskar att den här vintern kan försvinna och det fort. Jag vet att det även är snö i Skåne nu, men jag vet också att den snön kommer att försvinna snabbare än här i Uppland.
Mitt humör blir allt sämre och även om jag kapitulerade och köpte svindyra skor med broddar häromdagen, så vill jag bara slippa det här. Jag märker att det gör enormt mycket både på mitt humör och rent fysiskt. Jag mår helt enkelt inte bra av kyla och snö.
Så vad gör jag? Biter ihop och längtar till våren? Bryter ihop och går i ide? Nåja, det sistnämnda går ju inte riktigt, men accepterar att jag inte kan rida och att jag kommer må skit av det får räknas som att gå i ide.
Eller så flyttar jag. Men jag vill egentligen inte flytta nu, av flera skäl. Först och främst för att jag äntligen hittat ett ställe som jag trivs på och jag vet att mina hästar trivs med hur de bor. Men också för att jag har ett jobb som är alldeles lagom ansträngande för mig, där jag (förmodligen) kommer kunna jobba hemifrån 4 dagar/vecka och där jag framförallt inte behöver samarbeta med en massa personer som bara försvårar för mig. Jag behöver knappt träffa några människor om jag inte vill, vilket passar mig ypperligt.
Flyttar jag måste jag börja om igen; hitta nytt boende, hitta fungerande stall till hästarna, hitta ett vettigt jobb. Är det värt det? Eller är det bättre att försöka acceptera att vissa vintrar i Uppland kommer vara just snö och kyla och sen bara hålla sig inne så mycket det går?
Ett exempel för att belysa hur mycket jag behöver värme är att min inomhustemperatur är 24 grader. Det är den nivå jag behöver ha inne för att jag ska vara varm i kroppen och inte börja frysa. Ett tag försökte jag sova när det var 18 grader (för det är nån sån där dum rekommendation) och det slutade alltid med att jag inte kunde sova för att jag låg och frös...
Ja, det var dagens svammel. Jag behövde bara få ur mig allt. Jag vet inte om nån läsare har någon briljant lösning, men "klä dig varmare" är ett värdelöst råd. Jag hatar verkligen att vara påbyltad med tjocka plagg som gör att jag knappt kan röra mig.
Nä, usch, nu får det vara nog. Det är bäst att jag äter nånting, för jag har glömt bort att jag är hungrig och behövde äta för en timme sen...
