Bloggen fyller sju år!

Men grattis till mig! 

Vanligtvis brukar jag blicka tillbaka på senaste året och sen jämföra med hur mina tillgångar har ökat från året innan. Men i år är inget vanligt år. Först och främst för att tillgångarna inte ökat på ett år, utan mer eller mindre gått i sidled. Men också för att jag plockat ut nästan alla pengar. 

Kontona Deg på jäsning och Sålda saker är tömda. Iofs har jag sen dess faktiskt sålt en grej, så jag stoppade in 300 kr på Sålda saker igen. Dessa pengar har i skrivande stund gått ner till 297 kr, så det går inte åt rätt håll precis.

Men jag får väl redovisa hur mycket jag plockade ut istället. 353 309 kr landade i sparkontot, vilket är över 76 000 kr mer än i fjol vid samma tid. Jag har sålt av en del hästgrejer som gett bra med pengar, framförallt sånt som Anette hade men som varken Celine eller Erik kan använda. Men givetvis har även fondernas avkastning varit bra (jag har absolut inte sålt grejer för 76 000 kr). Heja! 

Nu får jag börja om lite, men jag lovar att återföra pengarna (minus såklart missad avkastning) så snart jag köpt ny lägenhet och fått lån på den. 

Det som i övrigt präglat senaste året var såklart förlusten av Anette. Jag trodde i min enfald att jag skulle vara nöjd med Celine och kunna spara lite pengar, men det gick bara några månader så köpte jag Erik. Vilket inte var smart ekonomiskt, men oh så mycket glädje han ger mig! Celine är också nöjd, då hon gärna umgås lite mer sporadiskt med matte. ;)

Jag lyckades tajma marknaden!

Hemma i kalla Sverige igen. Eller, nu när jag skriver det här har våren kommit så jag har femton grader varmt i min pensionärskuvös och det finns bara några sorgsna små snöhögar kvar på sidorna av vägen. Erik kom in igår med lera på magen, så det är helt klart vår nu!

Jag hade en helt ljuvlig vistelse, med helt okej mat och varma dagar. Inget att göra mer än läsa och fundera. Jag läste faktiskt bara en bok (men den var rätt så tjock), men kan rekommendera den varmt. Det är Paul Austers 4 3 2 1 som tog med mig på en väldigt spännande resa. 

Men sen tänkte jag också. Ibland, när nåt i boken blev för tungt, så la jag ifrån mig den och lät tankarna fara precis dit de ville. 

Nånstans längs alla dessa vindlande tankar kom insikten att det inte längre fungerar att bo där jag bor. Av många anledningar, som jag inte tänker gå in på här. Men det senaste halvåret har det blivit tydligt för mig att det inte är hållbart längre. Lägenheten har tjänat sitt syfte (en tillflykt när jag inte längre kunde bo ute på landet med hästarna) och nu är det dags att gå vidare. 

Så ett tag efter att jag kom hem sålde jag av nästan alla mina fonder. Jag hade velat lite fram och tillbaka kring hur mycket som var rimligt att sälja, därav att det tog lite tid. För tanken är att hitta ett nytt boende som jag vill ha, köpa det och flytta. Sen när gamla lägenheten är såld (och lånet avbetalt) så skaffar jag ett nytt lån på nya lägenheten. Ingen brådska på nåt vis, utan jag använder mina pengar till att göra det smidigare för mig att flytta. 

Vad jag inte hade nån aning om (även om det ser snyggt ut såhär i efterhand) var att USA och Israel skulle sätta igång och bomba sönder Iran, vilket såklart gör att börsen faller. Nu kan jag stå vid sidan av och inte vara lika orolig för mina pengar åtminstone. Sen vart allt det här leder i förlängningen, det får framtiden utvisa.

Jag har ännu ingen lägenhet jag fastnat för, men jag har gått på en del visningar. Jag vill inte köpa nåt som inte känns helt rätt och tyvärr är det många som har annan smak på ffa badrum och kök än mig. Jag vägrar köpa en lägenhet och riva ut ett fungerande badrum bara för att golvet är svart kakel. Då väntar jag hellre. 

För den nyfikne så är drömlägenheten inte längre en realitet. Projektet har skjutits så långt på framtiden (mtp alla oroligheter i omvärlden) att jag inte räknar med att det ska byggas ens. Jag orkar inte vänta längre, utan vill hitta mitt nya boende tidigare än så. 

Hur känner du inför alla dessa oroligheter som pågår omkring oss?

Jag gör en NLI

Japp, just nu när jag skriver detta sitter jag i skuggan bredvid baren. Skål på er! Här är det 21 grader varmt, lite molnigt och framförallt en rätt frisk vind. Men det är ljumma vindar, precis sådär lagom svalkande. 

Jag har alltså lyssnat på Northernlightsinvestment och förflyttat mig en kort vecka till varmare breddgrader. Egentligen hade jag inte alls råd, men eftersom jag hade ett presentkort på några tusenlappar som riskerade att brinna inne, så blev det ändå en resa. 

Men det blir sista gången nu på väldigt, väldigt länge. Dels för att jag saknar mina hästar (det gjorde jag redan på flyget) och dels för att det blivit så hiskeligt dyrt. När jag reste innan pandemin kostade en vecka för mig (med resa, boende, frukost och middag) 8000 kr. Nu kostar samma resa 19500 kr. Det är liksom inte hållbart längre. 

Så jag njuter nu och hoppas (lite förgäves dock) att våren kommit när jag är tillbaka igen. 

Vad händer 2032?

Jag fick en kommentar på senaste inlägget om jag fortfarande siktade på 2032 (för FIRE alltså). Det är en lite väl komplex fråga att svara på i kommentarsfältet, så det fick bli ett inlägg!

Till att börja med behöver vi gå tillbaka till våren 2019 när jag startade bloggen (och valde mitt namn ). För er som inte orkar klicka på länken och läsa det korta inlägget, så nämner jag att med 2,94 miljoner kan jag sluta jobba och klara mig på 20’ varje månad. Det borde inträffa 2032.

Här behöver vi göra en liten jämförelse mellan 2019 och mitt nuvarande liv. 2019 hyrde jag bostad bredvid ett stall, hyran var på 3500 kr och stallhyran på 4000 kr för två hästar. Standarden på både boende och stall var lågt, men jag stod ut. Snittet på månadskostnader låg på 32724 kr (obs siffror från 2021) men då var 7722 kr av dessa sparande.

Idag har jag en bostadsrätt som med avgift, lån, amortering, och el kostar 6800 kr. Hästarnas stallhyra är 8500 kr. För detta får jag ett boende som inte lutar (!), det springer inte möss på golvet på nätterna och jag väcks inte flera gånger varje morgon av grannarnas oljud. Däremot ingår inte el och parkering, vilket är lite trist. Men diskmaskin, mer arbetsyta i köket och den nybyggda lägenhetens fräschör överväger. Vidare får mina hästar bra foder vilket gör att de inte är dåliga i magen. Områdena runt stallet sköts också (snöskottning…) då de som har stallet också har häst. Jag behöver inte heller ta några fodringspass (även om jag såklart hjälper till om jag ändå är i stallet) eller hantera andras hästar (med fara för mitt liv i tidigare stall). Snittet på månadskostnader 2025 låg på 56667 kr (observera dock att i detta finns ett bilköp för 80’ och hutlösa veterinärkostnader för Anette) och av dessa var 4259 kr sparande.

Notera dock att min glada förhoppning 2019 om att klara mig på 20’ varje månad inte ens funkade 2021… Räknar jag bort sparandet lyckades jag komma under 20’ under två månader 2021, februari och oktober. 2025 var min billigaste månad januari och då var utgifterna på 29’.

Så om vi höjer utgiftsnivån till 30’ (då förutsätter jag tex att jag bara har en häst), hur mycket pengar behöver jag då för att klara mig hyfsat fram till 65 år? 3,5 miljoner säger uträkningen då. Om vi även räknar med att jag har 25’ i utgifter från 65 år och får garantipension från 67 år så behöver jag få ihop 4,2 miljoner. Bägge de här siffrorna är rätt omöjliga att hinna spara ihop till 2032, speciellt om jag bara sparar ett par tusenlappar varje månad och börsen fortsätter gå i sidled.

Men sen finns det ytterligare en försvårande faktor. Jag har nämnt mitt drömboende förut och jag har lite svårt att släppa det. Om jag går in i det försvinner en stor del av mitt sparande och FIRE blir inte möjligt förrän många år senare. Samtidigt som min livskvalitet skulle höjas nåt enormt med det boendet (inte bara för att jag äntligen får en tvåa). Å andra sidan kanske jobbet är kört om ett par år och jag istället hamnar i Skåne med lägre kostnader och vips kan jag visst genomföra FIRE 2032.

Så kontentan för de som orkat plöja igenom all den här texten; jag vet inte alls vad som händer 2032. Vilket känns så spännande! Vet du vad som händer 2032? 

Nåt slags inlägg

Jahapp, då var det nytt år. Jag hoppas verkligen att årets första veckor inte speglar resten av året, för då väntas det (snö)kaos och våldsamheter i hela världen.

Själv har jag varit sjuk över jul och nyår, men jag orkade i alla fall summera året innan det tog slut. 2025 var en sådär år. Det var mycket jobbiga saker som hände privat och såklart tog sorgen efter Anettes död över det mesta. Men Erik är ett litet glädjepiller och Celine har hållit sig relativt frisk, så det har ändå funnits ljuspunkter.

Ekonomiskt har det inte varit någon munter läsning, allt har blivit så mycket dyrare och portföljen lyckades precis ta sig över på plus innan det blev 2026. Men jag har faktiskt sparat över 50’ under året och då räknar jag i vanlig ordning inte in kontot Sålda saker (det redovisas i sedvanlig ordning på bloggens födelsedag).

Skrivarlusten har varit väldigt låg också, 26 inlägg på hela året är verkligen en bottennotering. Inte har jag några smarta idéer på hur jag ska skriva fler inlägg. Jag har till och med funderat på att lägga ner bloggen (alltså inte ta bort den, bara sluta skriva), men sen tänker jag att det ändå är rätt roligt att läsa i efterhand om allt jag tänkte och tyckte. Så den blir kvar men utan nåt krav på litterära mästerverk.

Målen för 2026 blev inte heller särskilt vidlyftiga, jag försöker fokusera på att hålla näsan ovanför vattenytan.

Nä, just nu känns det bara som att min önskan om att vara anonym kväver alla försök till att skriva något. Det är ett problem jag diskuterat tidigare med andra bloggare och ett problem som jag lär få brottas med ett tag. Åtminstone så länge närmaste släkten är i livet.

Usch, det här blev så trist att jag nästan inte vill publicera det. Men vad ska jag då läsa om tre år då jag är nyfiken på vad jag egentligen tänkte i början av 2026?