Trist om hästarna

Hästarna förtjänar ett eget inlägg också. Inte för att så mycket har hänt med dem, men för att mycket kommer hända med stallet de står i. Jag har för mig jag nämnde för ett tag sen om generationsskiftet och nu när den yngre familjen tagit över har även förändringarna börjat bli synliga. Tyvärr är det till det sämre. De har bestämt sig för att de inte är särskilt intresserade av att driva hästverksamhet (det var föräldragenerationen som red och hade häst). Men eftersom det funnits hästar väldigt länge på gården så kompromissar de nu och gör om alla rutiner.

Jag vet inte om förhoppningen är att de inackorderade ska tröttna och självmant flytta, men de har iaf lyckats med det. Från att tidigare varit ett ställe där stallägaren skötte det mesta och vi inackorderingar betalade därefter, så har det nu (utan nån hyresminskning, för det ska ske oklara ”förbättringar” som ska motivera samma hyra) ändrats så alla inackorderingar ska sköta om mer eller mindre allt kring hästarna. Det här träder i kraft 1 augusti, så alla som inte vill betala drygt 4500 kr för att fodra fyra gånger per dag, ta in och ut en massa hästar till olika hagar och göra diverse kringarbete (vi ska tydligen städa gården varje vecka?!) kommer ha flyttat innan dess. Givetvis fungerar det också så att ju färre som är kvar i stallet, desto fler pass får man ta (så om vi leker med tanken att vi blir fyra hästar kvar i stallet, så har man ett stallpass/dag varje veckodag. Jag med två hästar får alltså antingen morgonfodra, släppa ut och lunchfodra varje dag eller ta in, middagsfodra och kvällsfodra varje dag. Vilket gör att jag behöver vara i stallet från 6-11 eller 16-21 vareviga dag). Som ni förstår är det inte hållbart och jag letar efter alternativ. Vilket känns skit och är så stressande, men sånt är livet som inackordering. 

Lite om pengar framöver

Man får ändå säga att jag haft lite tur nu när jag snart står med två boenden. Min banktjänsteman tyckte det var så jobbigt att hantera kontant betalning att han fixade ytterligare ett bolån utan problem. Eftersom bägge lägenheterna är rätt billiga, så är det helt enkelt inga problem från bankens sida med att jag har två boenden. När banktjänstemannen dessutom fick nys om att jag kunde betala lägenheten kontant, så fick jag ett halvårs räntefritt bolån mot att jag investerade en miljon på banken. Ja tack sa jag och flyttade dit pengarna. Givetvis valde jag ut två fonder med lägsta avgiften (LF Global Index och Storebrand Europa A SEK) som bägge tuffat på så snällt efter att jag satt in pengarna. Banktjänstemannen muttrade lite kring att jag valt fonder själv, men vad ska han göra? Bra kvinna reder sig själv.

LF erbjöd mig även ett halvårs hemförsäkring gratis med möjlighet att förlänga (vilket jag kommer göra, vill fortsätta vara guldkund) på den nya lägenheten. Så i ett halvår har jag ”bara” extra kostnader i form av månadsavgift, amortering och el. Vilket jag tycker är hanterbart som det känns just nu (dvs innan utgifterna har börjat ticka på) men jag får se några månader efter tillträde hur det känns i verkligheten. 

Sälja lägenhet...

Enda nackdelen med att bli förtjust i en lägenhet, är att den gamla lägenheten måste säljas. Vilket gör att jag måste ha kontakt med mäklare, nåt jag redan tidigare nämnt att jag har lite svårt för. Jag fattar att de behövs för att kontrakt och sånt ska bli korrekt, men varför ska de alltid vara antingen superhetsiga och vilja sälja NU eller sega som sniglar och knappt orka kolla på lägenheten man vill sälja?

Valde efter en del funderanden en mäklare jag tyckte verkade vettig. Hen visade sig tillhöra hets-kategorin och plötsligt skulle allt (nåja, sängen och köksbordet fick vara kvar) ut ur lägenheten för fotografering. Jag var väl lite tveksam, men tänkte att jag städar undan så mycket som ryms i förrådet. Men det var inte alls tillräckligt, allt skulle bort, det skulle se ut som att nån bodde där, men ändå inte. Köparen ska tydligen kunna se sina egna möbler där. Jag föreslog då att vi skulle vänta med att tömma lägenheten tills jag hade min nya lägenhet (dvs att jag kunde flytta allt och sen ha fotografering och visning). Men det var inte heller bra, för en tom lägenhet säljer inte. Utan köparen ska ha fantasi nog att se sina egna möbler i lägenheten, men inte tillräcklig fantasi för att se var sängen ska stå. Spoiler: I en lägenhet på ca 25 kvm går det inte att placera sängen på särskilt många olika sätt.

Men jag föll till föga, eftersom jag är en alldeles för snäll person. Så jag hyrde ett förråd i en annan del av staden och har nu roat mig med att fylla det med saker som inte är accepterade vid visning. När mäklaren tyckte att jag skulle hyra en liten lastbil för att få med några större möbler (min yaris är tyvärr rätt begränsad när man flyttar) satte jag till sist ner foten. Några byråer i hallen har ingen dött av. De fick stå kvar och mäklaren kan sura så mycket hen vill.

Eftersom jag är dum i hela huvudet har jag dessutom jobbat som vanligt under den här hysteriska veckan och försökt hinna säga hej till hästarna. Suck på mig. Så nu är jag alldeles för nära den berömda väggen igen. Mitt mantra är ”snart är det midsommar, snart är det midsommar”. Vi får se hur det går.

Men lägenheten är iaf fotograferad nu och ute för försäljning. Det har varit ett par visningar också, men intresset verkar rätt ljummet för en studentlägenhet såhär i studenttider… Vilket mäklaren uttryckte sin stora förvåning över (vet inte mäklare att det är på hösten studenterna söker boende?). Fortsättning följer… 

Ny lägenhet!

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på denna gång. Våren? Tiden bara rusar framåt och det har hänt så mycket så jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Men som kompensation för att det varit radiotystnad i över en månad, så ska jag försöka knåpa ihop flera inlägg som får publiceras sådär automatiskt som är så fiffigt nuförtiden.

Det viktigaste först. Jag har hittat en ny lägenhet. En lägenhet som har allt jag vill ha och som, tack vare lite äldre byggnadsår, inte var så jättedyr heller. Månadsavgiften är också rimlig, även om det med fullt lån blir runt 3000 kr dyrare än gamla lägenheten. Jag dubblar min boendeyta så det är väldigt trevligt. Ännu trevligare är att jag äntligen har en parkering där jag bor. Inga fler promenader för att ta sig till bilen, nu tar det max 20 sekunder. Parkeringen kostar dessutom en tredjedel av vad tidigare parkering kostat.

Nu ska jag bara längta tills jag får tillträde om en månad.

Jag vet inte om jag riktigt lyckas förmedla min lycka över lägenheten på ett bra sätt. En kompis frågade mig vad som var bäst med lägenheten och då svarade jag: ”Sovrummet! Eller köket! Nä vänta, badrummet är fantastiskt. Fast vardagsrummet är så härligt och arbetshörnan mysig. Hm… Nu glömde jag helt bort uteplatsen. Och parkeringen!” Så man kan väl konstatera att jag hittat rätt.

Nu ska bara gamla lägenheten säljas och det får bli ett annat inlägg om den cirkusen… 

Hallå händer det nåt?

Jag blev tillsagd att jag behövde skriva på bloggen. Så jag gör väl det. Men det finns egentligen inget spännande att rapportera om. Våren är här och jag njuter av naturen tillsammans med hästarna. Gården håller på och förbereder för generationsskifte, så det kan nog bli lite ändringar på stallfronten vad det lider. Man vill ju gärna sätta sin egen prägel genom att förändra nåt, det har jag lärt mig både i min egna familj och när företaget jag jobbat på byter VD.

I övrigt går jag på visningar. Oftast försöker jag sålla kraftigt innan jag bokar upp mig, men det har ändå blivit några stycken. Hittills har jag lärt mig att det kan trollas rätt bra vid fotografering, man kan dölja sånt man inte vill ska synas. Kruxet är när man sedan kommer på visning och lite chockat konstaterar att det är ett hakkors ritat i badrummet. Eftersom jag ogillar renoveringar så försöker jag välja ut objekt som inte behöver renoveras. Men vissa saker är svårare att leva med varje dag…

Jag har även lärt mig att mäklare inte går att lita på öht. Oavsett om det gäller nåt så enkelt som att dyka upp vid visningen (Lam ursäkt på telefon om att den är inställd. Jaha, meddela det då!) eller kolla upp en uppgift hos föreningen. I flera fall har mäklaren sagt en sak, sen när jag kollat med föreningen så stämmer det inte alls, utan mäklaren har gissat hej vilt.

Den mest lovande lägenheten var jag halvförtjust i, men la ändå ett bud. Kanhända att jag egentligen inte tyckte att den var värd så mycket pengar, men nån annan tyckte annorlunda. Efter budgivning (jag hoppade av direkt) så såldes den för 300’ mer än jag ville ge. Så jag letar vidare, nån dag ska väl den rätta lägenheten dyka upp.

Pratat lite löst med banken också, vad som blir smidigast med lån, överbryggslån eller betala kontant. Får se vad som händer på den fronten. Oavsett så kommer jag inte köpa en lägenhet jag inte kan betala kontant, så det känns skönt iaf.

Vad ser ni fram emot lite extra nu när våren är här? 

Bloggen fyller sju år!

Men grattis till mig! 

Vanligtvis brukar jag blicka tillbaka på senaste året och sen jämföra med hur mina tillgångar har ökat från året innan. Men i år är inget vanligt år. Först och främst för att tillgångarna inte ökat på ett år, utan mer eller mindre gått i sidled. Men också för att jag plockat ut nästan alla pengar. 

Kontona Deg på jäsning och Sålda saker är tömda. Iofs har jag sen dess faktiskt sålt en grej, så jag stoppade in 300 kr på Sålda saker igen. Dessa pengar har i skrivande stund gått ner till 297 kr, så det går inte åt rätt håll precis.

Men jag får väl redovisa hur mycket jag plockade ut istället. 353 309 kr landade i sparkontot, vilket är över 76 000 kr mer än i fjol vid samma tid. Jag har sålt av en del hästgrejer som gett bra med pengar, framförallt sånt som Anette hade men som varken Celine eller Erik kan använda. Men givetvis har även fondernas avkastning varit bra (jag har absolut inte sålt grejer för 76 000 kr). Heja! 

Nu får jag börja om lite, men jag lovar att återföra pengarna (minus såklart missad avkastning) så snart jag köpt ny lägenhet och fått lån på den. 

Det som i övrigt präglat senaste året var såklart förlusten av Anette. Jag trodde i min enfald att jag skulle vara nöjd med Celine och kunna spara lite pengar, men det gick bara några månader så köpte jag Erik. Vilket inte var smart ekonomiskt, men oh så mycket glädje han ger mig! Celine är också nöjd, då hon gärna umgås lite mer sporadiskt med matte. ;)

Jag lyckades tajma marknaden!

Hemma i kalla Sverige igen. Eller, nu när jag skriver det här har våren kommit så jag har femton grader varmt i min pensionärskuvös och det finns bara några sorgsna små snöhögar kvar på sidorna av vägen. Erik kom in igår med lera på magen, så det är helt klart vår nu!

Jag hade en helt ljuvlig vistelse, med helt okej mat och varma dagar. Inget att göra mer än läsa och fundera. Jag läste faktiskt bara en bok (men den var rätt så tjock), men kan rekommendera den varmt. Det är Paul Austers 4 3 2 1 som tog med mig på en väldigt spännande resa. 

Men sen tänkte jag också. Ibland, när nåt i boken blev för tungt, så la jag ifrån mig den och lät tankarna fara precis dit de ville. 

Nånstans längs alla dessa vindlande tankar kom insikten att det inte längre fungerar att bo där jag bor. Av många anledningar, som jag inte tänker gå in på här. Men det senaste halvåret har det blivit tydligt för mig att det inte är hållbart längre. Lägenheten har tjänat sitt syfte (en tillflykt när jag inte längre kunde bo ute på landet med hästarna) och nu är det dags att gå vidare. 

Så ett tag efter att jag kom hem sålde jag av nästan alla mina fonder. Jag hade velat lite fram och tillbaka kring hur mycket som var rimligt att sälja, därav att det tog lite tid. För tanken är att hitta ett nytt boende som jag vill ha, köpa det och flytta. Sen när gamla lägenheten är såld (och lånet avbetalt) så skaffar jag ett nytt lån på nya lägenheten. Ingen brådska på nåt vis, utan jag använder mina pengar till att göra det smidigare för mig att flytta. 

Vad jag inte hade nån aning om (även om det ser snyggt ut såhär i efterhand) var att USA och Israel skulle sätta igång och bomba sönder Iran, vilket såklart gör att börsen faller. Nu kan jag stå vid sidan av och inte vara lika orolig för mina pengar åtminstone. Sen vart allt det här leder i förlängningen, det får framtiden utvisa.

Jag har ännu ingen lägenhet jag fastnat för, men jag har gått på en del visningar. Jag vill inte köpa nåt som inte känns helt rätt och tyvärr är det många som har annan smak på ffa badrum och kök än mig. Jag vägrar köpa en lägenhet och riva ut ett fungerande badrum bara för att golvet är svart kakel. Då väntar jag hellre. 

För den nyfikne så är drömlägenheten inte längre en realitet. Projektet har skjutits så långt på framtiden (mtp alla oroligheter i omvärlden) att jag inte räknar med att det ska byggas ens. Jag orkar inte vänta längre, utan vill hitta mitt nya boende tidigare än så. 

Hur känner du inför alla dessa oroligheter som pågår omkring oss?

Jag gör en NLI

Japp, just nu när jag skriver detta sitter jag i skuggan bredvid baren. Skål på er! Här är det 21 grader varmt, lite molnigt och framförallt en rätt frisk vind. Men det är ljumma vindar, precis sådär lagom svalkande. 

Jag har alltså lyssnat på Northernlightsinvestment och förflyttat mig en kort vecka till varmare breddgrader. Egentligen hade jag inte alls råd, men eftersom jag hade ett presentkort på några tusenlappar som riskerade att brinna inne, så blev det ändå en resa. 

Men det blir sista gången nu på väldigt, väldigt länge. Dels för att jag saknar mina hästar (det gjorde jag redan på flyget) och dels för att det blivit så hiskeligt dyrt. När jag reste innan pandemin kostade en vecka för mig (med resa, boende, frukost och middag) 8000 kr. Nu kostar samma resa 19500 kr. Det är liksom inte hållbart längre. 

Så jag njuter nu och hoppas (lite förgäves dock) att våren kommit när jag är tillbaka igen. 

Vad händer 2032?

Jag fick en kommentar på senaste inlägget om jag fortfarande siktade på 2032 (för FIRE alltså). Det är en lite väl komplex fråga att svara på i kommentarsfältet, så det fick bli ett inlägg!

Till att börja med behöver vi gå tillbaka till våren 2019 när jag startade bloggen (och valde mitt namn ). För er som inte orkar klicka på länken och läsa det korta inlägget, så nämner jag att med 2,94 miljoner kan jag sluta jobba och klara mig på 20’ varje månad. Det borde inträffa 2032.

Här behöver vi göra en liten jämförelse mellan 2019 och mitt nuvarande liv. 2019 hyrde jag bostad bredvid ett stall, hyran var på 3500 kr och stallhyran på 4000 kr för två hästar. Standarden på både boende och stall var lågt, men jag stod ut. Snittet på månadskostnader låg på 32724 kr (obs siffror från 2021) men då var 7722 kr av dessa sparande.

Idag har jag en bostadsrätt som med avgift, lån, amortering, och el kostar 6800 kr. Hästarnas stallhyra är 8500 kr. För detta får jag ett boende som inte lutar (!), det springer inte möss på golvet på nätterna och jag väcks inte flera gånger varje morgon av grannarnas oljud. Däremot ingår inte el och parkering, vilket är lite trist. Men diskmaskin, mer arbetsyta i köket och den nybyggda lägenhetens fräschör överväger. Vidare får mina hästar bra foder vilket gör att de inte är dåliga i magen. Områdena runt stallet sköts också (snöskottning…) då de som har stallet också har häst. Jag behöver inte heller ta några fodringspass (även om jag såklart hjälper till om jag ändå är i stallet) eller hantera andras hästar (med fara för mitt liv i tidigare stall). Snittet på månadskostnader 2025 låg på 56667 kr (observera dock att i detta finns ett bilköp för 80’ och hutlösa veterinärkostnader för Anette) och av dessa var 4259 kr sparande.

Notera dock att min glada förhoppning 2019 om att klara mig på 20’ varje månad inte ens funkade 2021… Räknar jag bort sparandet lyckades jag komma under 20’ under två månader 2021, februari och oktober. 2025 var min billigaste månad januari och då var utgifterna på 29’.

Så om vi höjer utgiftsnivån till 30’ (då förutsätter jag tex att jag bara har en häst), hur mycket pengar behöver jag då för att klara mig hyfsat fram till 65 år? 3,5 miljoner säger uträkningen då. Om vi även räknar med att jag har 25’ i utgifter från 65 år och får garantipension från 67 år så behöver jag få ihop 4,2 miljoner. Bägge de här siffrorna är rätt omöjliga att hinna spara ihop till 2032, speciellt om jag bara sparar ett par tusenlappar varje månad och börsen fortsätter gå i sidled.

Men sen finns det ytterligare en försvårande faktor. Jag har nämnt mitt drömboende förut och jag har lite svårt att släppa det. Om jag går in i det försvinner en stor del av mitt sparande och FIRE blir inte möjligt förrän många år senare. Samtidigt som min livskvalitet skulle höjas nåt enormt med det boendet (inte bara för att jag äntligen får en tvåa). Å andra sidan kanske jobbet är kört om ett par år och jag istället hamnar i Skåne med lägre kostnader och vips kan jag visst genomföra FIRE 2032.

Så kontentan för de som orkat plöja igenom all den här texten; jag vet inte alls vad som händer 2032. Vilket känns så spännande! Vet du vad som händer 2032? 

Nåt slags inlägg

Jahapp, då var det nytt år. Jag hoppas verkligen att årets första veckor inte speglar resten av året, för då väntas det (snö)kaos och våldsamheter i hela världen.

Själv har jag varit sjuk över jul och nyår, men jag orkade i alla fall summera året innan det tog slut. 2025 var en sådär år. Det var mycket jobbiga saker som hände privat och såklart tog sorgen efter Anettes död över det mesta. Men Erik är ett litet glädjepiller och Celine har hållit sig relativt frisk, så det har ändå funnits ljuspunkter.

Ekonomiskt har det inte varit någon munter läsning, allt har blivit så mycket dyrare och portföljen lyckades precis ta sig över på plus innan det blev 2026. Men jag har faktiskt sparat över 50’ under året och då räknar jag i vanlig ordning inte in kontot Sålda saker (det redovisas i sedvanlig ordning på bloggens födelsedag).

Skrivarlusten har varit väldigt låg också, 26 inlägg på hela året är verkligen en bottennotering. Inte har jag några smarta idéer på hur jag ska skriva fler inlägg. Jag har till och med funderat på att lägga ner bloggen (alltså inte ta bort den, bara sluta skriva), men sen tänker jag att det ändå är rätt roligt att läsa i efterhand om allt jag tänkte och tyckte. Så den blir kvar men utan nåt krav på litterära mästerverk.

Målen för 2026 blev inte heller särskilt vidlyftiga, jag försöker fokusera på att hålla näsan ovanför vattenytan.

Nä, just nu känns det bara som att min önskan om att vara anonym kväver alla försök till att skriva något. Det är ett problem jag diskuterat tidigare med andra bloggare och ett problem som jag lär få brottas med ett tag. Åtminstone så länge närmaste släkten är i livet.

Usch, det här blev så trist att jag nästan inte vill publicera det. Men vad ska jag då läsa om tre år då jag är nyfiken på vad jag egentligen tänkte i början av 2026?