Jag är inte särskilt bra på att shoppa. Framförallt är jag lite sådär svartvit i mitt tankesätt. Antingen shoppar jag tills jag knappt orkar bära mer eller så tittar jag inte ens i skyltfönstren.
När jag måste köpa nåt, så är det en lång startsträcka och enorm motvilja. Betänk att jag klarade mig flera år utan ett par shorts på sommaren. Jag gick hela fjolåret (mildaste vintern på länge?) utan att köpa en vår-/höstjacka (behövde en privat och en i stallet). Faktiskt gick jag hela den här våren också, utan att köpa en jacka. Men för några veckor sen köpte jag en till stallet på rea och jag har börjat mentalt bearbeta mig för att köpa en privat också (ni som var med på FIRE-träffen i Malmö minns kanske redan då min utslitna gamla jacka från mellanstadiet).
Jag är helt enkelt hopplös på att köpa saker.
Jag tror att en del beror på att jag är ganska snål, jag står ut med hur det är just nu, för just nu är inte outhärdligt. Sen beror en del på att det verkligen är en djungel där ute, jag vet ju exakt vad jag vill ha för jacka (jag har många fler saker jag skulle behöva köpa, har tex aldrig haft ett par vinterskor privat), men jag vet inte var jag ska hitta den. Lägg dessutom till att jag är stor, förvisso drar jag nog bara 44 i överdel, men det är ändå så mycket enklare att inte prova en massa jackor, än att göra det.
Men en liten ljusglimt finns det faktiskt. Häromdagen var jag och köpte nya lakan. Återkommer med den historien. ;-)
Har ni några tips för att få mig att faktiskt handla? Eller är det bara att träffa Fru EB i Stockholm och låta henne shoppa åt mig?