söndag 31 mars 2019

I händelse av krig

Jag brukar lite skämtsamt säga att mina bilringar runt magen behövs "i händelse av krig". Men även om krig kanske inte kommer uppstå i Sverige i framtiden, så är ett längre strömavbrott desto mer troligt.

Så hur kan man förbereda sig? Såhär har jag gjort.

Jag älskar mat (japp, jag borde ha en matblogg istället), så mitt preppande handlar om att ha mat förberett. I mitt skafferi har jag alltid ris, pasta och bulgur, som enkelt går att värma i en sås (om man har lite dåligt med vatten). Jag älskar Bullens pilsnerkorv, så jag ser alltid till att ha några sådana burkar hemma och alltid ta den med kortast datum när jag är sugen på korv.

Sen har jag fastnat för Knorrs köttsoppa. Man tar en burk köttsoppa, häller i en kastrull, fyller den tomma burken med vatten och häller i kastrullen för att få lagom utspädning. Väldigt smidigt och den blir supergod (och mättande).

Nypon- och blåbärssoppa i pulverform har jag också, mättande och värmande (ifall det inte finns nån brasa att tända) samtidigt som de är enkla att tillreda.

Jag har en snygg behållare med tappkran som rymmer 8 liter vatten. Den tar jag alltid vatten ifrån, så vattnet ständigt hålls fräscht (man vet ju aldrig när strömavbrottet kommer). Vidare har jag två liter vatten i Pet-flaskor i frysen, dessa kan förstås användas som extravatten, men framförallt håller de kylen kall medan de sakta tinar.

Jag vill passa på att påpeka att även om många vet att värme stiger, så är det förvånansvärt få som insett att kyla sjunker. Dvs placera det som ska hållas kallt under kylklampen/petflaskan för bästa effekt. Gäller även tex när man åker iväg på picknick såhär i sommartider (jamen, snart är det väl sommar ändå?).

När det kommer till fortsatt tillgång på vatten, samt det faktum att min uppvärmning sker via el (golvvärme hos nuvarande hyresvärd) har jag inga smarta lösningar. Om jag hade bott kvar i huset i norr hade det varit hur lätt som helst. Där uppe har jag inte bara en massa ved och en kallkälla som rinner konstant dygnet runt (grannen borrade efter bergvärme och stötte på en vattenåder på 200 meter) året om, jag har dessutom en kamin som värmer hela huset OCH har kokplattor ovanpå. Jag skulle kunna leva som en drottning där uppe.

Återigen börjar jag grubbla på om jag borde skaffa en fyrhjuling med plog på, som kan skyffla bort all skitsnö och försöka bo där uppe trots allt. Hm...

Just ja! Radio har jag i mobilen (har en powerbank som håller sig laddad ett tag iaf) och sen har jag även en cd-spelare som har radio och går på batteri. Måste bara komma ihåg att köpa batterier till den. Har jag glömt nåt?

Jo! De där förbaskade värmeljusen som man alltid råkar köpa på IKEA. Har åtminstone tre förpackningar uppe i norr och här nere har jag en förpackning. En trave tändstickor har jag också, så kanske lyckas jag hålla mig varm även utan kamin?

Vad mer har jag glömt? Och har ni andra förberett för att klara er en vecka utan el?

lördag 30 mars 2019

Minimalism i garderoben

Jag nämnde min garderob för ett tag sedan. Nu ska vi djupdyka bland mina kläder. Såhär ser min garderob ut idag; Jag har 11 tröjor, 3 toppar, 3 par jeans, 2 kjolar, 1 klänning, 1 linne.

Eftersom jag jobbar hemifrån en dag/vecka, har jag alltså samma kläder på mig var tredje vecka. Får ofta komplimanger för hur jag klär mig (trots att jag är stor som en val) och jag tror inte nån tänker på att det är få kläder i min garderob. Jag har fö en kollega som alltid har samma klänning på sig, så min arbetsplats är kanske lite väl avslappnad (frågade henne och hon tvättade den på helgen tydligen).

Jag har förstås inte bara de här kläderna. Jag har några par ridbyxor, tre funktionstoppar och ett par tröjor som jag har i stallet. Men jag är inte precis uppklädd där heller. Funktion före utseende, men jag försöker ändå köpa så att det passar ihop.

På skofronten är det ännu värre. Jag har ett par skor. Dessa har jag året om. Eftersom jag pronerar kraftigt så köper jag nytt par varje år. De gamla skorna blir då stallskor och det händer att jag även rider i dem. I stallet har jag även ett par gummistövlar samt (när jag ska vara seriös) ett par ridstövlar. Jag har ett par högklackade skor, men de har jag inte använt på minst sju år.

I garderoben har jag sedan ett väldigt enkelt system. På vänster sida hänger tröjor, klänningen och de två kjolarna (på samma galge som matchande tröja), på höger sida hänger mina jeans. Så varje morgon öppnar jag garderoben, tar den tröja som är längst till höger och om den tröjan inte har kjol på galgen (eller är klänningen) så tar jag även ut jeansen som hänger längst till vänster. Det blir min outfit på arbetet den dagen.

När jag kommer hem på eftermiddagen hänger jag upp kläderna jag använt på jobbet på vädring. På kvällen gör jag sedan en bedömning om kläderna behöver tvättas (ytterst sällan), annars hänger jag tillbaka dem i garderoben. Då hamnar tröjan längst till vänster och byxorna längst till höger på respektive sida i garderoben. Det gör att kläderna automatiskt roteras hela tiden och det tar en halv sekund för mig att "bestämma" vad jag ska ha på mig på morgonen.

Hur tänker du kring kläder och vad du ska ha på dig varje morgon?

fredag 29 mars 2019

Hur litet kan man bo?

Jakten på lägenhet pågår för fullt. Min första visning blev ett fiasko, jag hade redan innan bestämt mig för att jag skulle ha den där lägenheten. Men så var mäklaren otrevlig, slirade på sanningen och verkade mest nonchalant (jag har sålt såååå många lägenheter i mina dagar), så jag blev förbannad och beslöt mig för att aldrig nånsin låta den mäklare tjäna pengar på mig.

Min andra visning var en lägenhet på 25 kvm. Kostnad för ränta+amortering+månadsavgift skulle bli 4600 kr. Med mycket närmare till stan skulle min bensinkostnad minska rejält. Men kan jag bo så pass litet? Jag är kluven. Å ena sidan vet jag att ingen ändå kommer och hälsar på mig, så vad spelar det för roll att sängen står i köket? Å andra sidan vill man ju ändå känna lycka när man kommer hem. Planen är att bo i lägenheten jag köper i åtminstone fem år, kan jag stå ut på 25 kvm så länge och var ska jag ha mina böcker i såna fall?

Jag funderar på att slå på stort och köpa nyproduktion. Det går emot min ekonomiska person (jag vill gärna ha en stabil förening med lite lån), men samtidigt känns det som att det är lättare att sälja en lägenhet på 34 kvm som är superfräsch efter fem års boende, än att sälja en på 25 kvm som var hjälpligt renoverad när jag flyttade in. Den lägenhet jag funderar på kostar dock 5900 kr i månaden. Inte mycket pengar över till sparande då...

Vad har ni för tankar? Hur långt kan man späka sig för att spara pengar och ska man ens göra det?

torsdag 28 mars 2019

Känslan av att sälja något

I och med min flytt, som förvisso kan dröja ganska länge (hallå? ingen som vill ge mig en lägenhet?) har jag tagit tag i att sälja sånt jag inte behöver i nästa boende. Det låter kanske konstigt, men även när man bor så litet som mig, så samlar man på sig saker, som egentligen inte behövs.

Likaså får jag ett annat behov med hästarna om de är inackorderade, jämfört med när jag ska sköta mig själv (tex såna där manicker som ser till att det är ström i hagstaketet).

Så jag har börjat sälja av. Det är en intressant upplevelse att sälja saker. Först ska allt fotas, det ska skrivas annons och man ska bestämma ett pris (jag brukar ta 75 % av inköpspriset, funkar utmärkt). Sen ska man ha kontakt med alla dessa köpare, som VERKLIGEN vill ha det man säljer, men som aldrig riktigt verkar få ändan ur och swisha pengar. Jag kräver handpenning på de dyrare grejerna, annars slutar det med att det tingas till höger och vänster men jag får ingenting sålt.

Sen bestäms det en dag då grejerna ska hämtas, resten av pengarna swishas och sen står jag där. Med mindre saker och en känsla av frid. Åh så skönt att slippa de där grejerna! Konstigt att den där personen ville ha dem, men tur för mig!

Därefter kommer det allra bästa. Föra över pengarna till Avanza, bestämma vilka aktier som ska köpas och bara le åt att summan ökar. Sist jag nämnde summan var den på 8 772 kr. Nu lyser siffrorna 16 271 kr mot mig. Lycka!

Har du sålt något nyligen? Känner du igen känslan? Eller har du bara saker du vill behålla omkring dig?

onsdag 27 mars 2019

Don efter person

Jag har ju tidigare visat bilder på mitt minimala kök. Nu tänkte jag ta ett steg till och visa lite av min köksutrustning.

Som singel men matlagningsintresserad, så har jag en del lite annorlunda saker i mina köksskåp. Till exempel mitt roliga kastrullset.

Min mamma älskar erbjudanden i stil med "Få tre nummer av Sköna hem och ett mjukt badlakan på köpet". Hon blir lite exalterad över att "få" saker (ja, jag kommer säkert hänga ut min mamma flera gånger på den här bloggen, men jag vill ändå påpeka att hon är en fantastisk, kärleksfull människa). Så vid ett tillfälle, när jag var runt 17 år, så frågade hon om jag ville ha ett kastrullset, som jag kunde spara tills jag skulle flytta hemifrån. Hon skulle få några nummer av en tidning till "specialpris" och samtidigt få dessa två kastruller. De såg helt ok ut på bilden, men vi glömde läsa det finstilta... ;-)


Tallriken på bilden är en helt normal flat tallrik. Man kan väl säga att vi skrattade en del när kastrullerna packades upp.

Men... Trots skratten är de här kastrullerna bland det bästa jag fått i husgerådsväg. Den lilla kastrullen är perfekt för att värma te eller varm choklad för en person. Den större kastrullen kan jag både koka ris i (1-2 portioner), värma på färdiglagad mat från frysen, koka pasta för en person eller såklart göra sås i.

De används varje dag, eftersom jag är singel och ofta värmer på små portioner. När jag tar fram dem brukar mina vänner skratta, tills de inser hur smidigt det måste vara med små kastruller.

Har du någon sak som verkar fånig vid första anblicken, men som varit väldigt användbar genom åren?

tisdag 26 mars 2019

It's a bumpy ride

För ett tag sedan kom den där berömda droppen. Ni vet den där droppen som får ölsejdeln att rinna över. Jag insåg plötsligt att mina FU-money faktiskt kan användas till annat än att säga hejdå på jobbet. De kan användas för att säga hejdå till en vidrig hyresvärd.

Jag har i snart två år hyrt in mig på en gård. Eftersom jag är anonym (hoppas jag!) så kan jag skriva lite mer öppet. Det var en bekant som tipsade mig om att en granne hyrde ut både stallplats och lägenhet. Smidigt (trodde jag, haha), jag åkte och kollade, blev förtjust och tackade ja.

Det visade sig att paret som också bor på gården var typexempel på gamla alkisar. Inte såna där som sitter på parkbänkar, utan såna som precis lyckats hålla näsan över vinglaset (hick) hela arbetslivet och sedan kan pensionera sig i sitt hus på landet, långt ifrån snokande grannar. Ironiskt nog jobbade den ene i paret dessutom på Systembolaget... (dubbelhick)

Så helt oförberedd flyttade jag in, med tre hästar och ytterst lite möbler. Ganska snart insåg jag att det inte var så bra som jag trott. Framförallt blev saker antingen aldrig gjorda, eller så gjordes det slarvigt.

Jag ska inte gå in på några deprimerande detaljer. Men droppen föll och jag insåg att det enda jag ville var att fly tillsammans med mina hästar. Helst igår.

Så det var bara att räkna på (svindyra) lägenheter i Uppsala, börja leta efter stallplats till tre söta hästar och försöka hinna med lite jobb däremellan. Tack vare högre lön och sparade slantar, så ser det ut att lösa sig. Men jag kommer få ligga i lite extra hårt om jag ska nå mitt mål med fullständig frihet 2032. Kanske måste jag ta det hemska beslutet att sälja någon/några hästar. Men det gör jag helst inte, så just det beslutet har jag skjutit framför mig till åtminstone slutet på sommaren.

Så snart får ni följa min och hästarnas flytt i bloggen! Återkommer i ämnet så fort jag vet mer...

måndag 25 mars 2019

Jag kommer. Kommer du?


Jag kommer att åka buss och tåg i över två timmar för att ta mig till Stockholm. Sen ska jag försöka hitta till Djurgården också... Detta dessutom dagen efter två heldagar med jobbet på annan ort. Tack och lov är jag ledig på fredagen, så jag har tre dagar på mig att återhämta mig.

Men det ska bli grymt roligt och jag klurar redan på vad jag ska ha med mig. Sa jag att jag gillar mat? ;-)

Nu vill jag att ni skriver att ni kommer och om ni inte kommer (snyft) varför ni kan missa denna historiska dag?

Funderar på om jag ska ha klänning kanske... Det händer inte så ofta ändå.

söndag 24 mars 2019

Apropå Skåne...

Den här bilden la en kompis upp på facebook igår och jag bara måste dela den.


När ni läser det här hoppas jag verkligen att snön är borta, för då har jag kunnat åka och hoppa i ridhus med Anette (hon älskar att hoppa och jag med).

Jag kan ofta komma på mig själv att njuta av ljudet av regn på taket. Speciellt sommarregn, hur allt luktar så fräscht efteråt och asfalten ångar. Ibland kan det vara riktigt mysigt att rida ut i skogen i regnet, framförallt när det är nyhetens behag. Jag tror att väderomslag är bra, så man inte ständigt vandrar i solljuset. Precis som lite motgångar kan vara bra ibland, för att man då verkligen uppskattar det man har. Som fötter. Hur ofta tänker man på de där fötterna, som står ut med en dagarna i ända... Jag ska nog ta ett fotbad ikväll och pyssla om fötterna lite.

Vad gör ni när det spöregnar ute? Nån speciell favoritsysselsättning?

lördag 23 mars 2019

Utmaning 2019: Färre restaurangbesök

Jag älskar mat. Eller, jag älskar god mat. Det behöver inte vara superfancy (alltså såna där michelin-stjärnor har jag aldrig provat mig på, det verkar så uppsnofsat) men det ska smaka bra. Äter jag en halvdan middag ute ratar jag sedan den restaurangen åtminstone i några år. Jag har skrivit en del svidande kritik till restauranger jag varit på där jag fått dålig service (otrevligt bemötande!) eller äcklig mat (alltså... skölj svampen så slipper jag äta grus).

Men restaurangmat är dyrt, eftersom man framförallt betalar för upplevelsen, inte råvarorna och tillagningen. Jag vet att en stor del av min lön går till restaurangbesök. Så 2019 gav jag mig själv en utmaning, 12 uteluncher på hela året och 12 utemiddagar på hela året. Gaaah!

Jag är lite pedagogisk av mig (hey, är man lärare så är man!), så jag gjorde fina kuponger i hård kartong som det står måltid och månad på (tex April lunch). Jag får spara kupongerna från månad till månad, däremot får jag inte låna från en kommande månad.

Så en fjärdedel in i utmaningen går det ganska bra faktiskt. Det märktes att folk runt omkring mig var lite fattiga i januari, för ingen tjatade om AW, äta lunch ihop med kollegor eller för den delen middag med kompisar.

Från början hade jag regeln att jag endast fick äta ute i sällskap samt att nån annan skulle föreslå att vi skulle äta ute. Men eftersom jag har de mest hopplösa vänner (hehe, tur att jag är anonym) så brukar det alltid vara jag som föreslår saker. Så i februari var jag tvungen att föreslå en middag ute. Oh så glada miner det blev (men åh! Prova att föreslå själv nån gång!) och så himla god mat!

Uteluncherna försvann i sk krissituationer då jag av olika anledningar inte hade matlåda eller en kompis lite hastigt kom på att vi måste ses över lunch. Sen hade vi avtackning av en kollega med tillhörande middag ute och så drog en annan kompis med mig ut häromdagen (tröj-diskussionen om ni minns).

Så nu står jag här. Fortfarande en dryg vecka kvar av mars och helt slut på kuponger (ja, alltså jag har ju för april och framåt). Kommer jag klara av utmaningen? Igår löste jag det hela med att köpa hem libanesiskt bröd, hommus och baba ganoush (från Willys alltså) och mumsa i min soffa. En del av mig försöker övertala mig själv att åtminstone göra hommus och baba ganoush själv, men jag är inte riktigt där i min utveckling ännu.

Har ni några utmaningar för 2019 och hur går det med dem? Eller har ni kanske det bästa receptet på hummus och baba ganousch?

fredag 22 mars 2019

Spara pengar på matinköp

Ett av de vanligaste tipsen för att spara pengar, är att se över vad man köper (och äter) för mat. Många gånger har jag läst hurtiga tips om att havregrynsgröt är både nyttigt och billigt. Javisst. Om man tycker att havregrynsgröt är gott. Jag kan ibland faktiskt få i mig mannagrynsgröt, men då går det åt en hel del hallonsylt.

Äter man frukost ute, så är det klart att det drar iväg. Men jag, som var rätt nöjd med min frukost, trodde faktiskt att det inte fanns något att ändra på. Men för att demonstrera hur små skillnader, kan göra enorm ekonomisk skillnad, kommer här min frukost!

Till frukost äter jag fyra skivor rågrut med bregott och kaviar som vanligaste påläggen. Till dricker jag ett glas mjölk, eller ibland när jag inte har mjölk, vanligt kranvatten. Det låter kanske inte så speciellt, men jag trivs väldigt bra med min frukost. Äter den nästan alltid både på vardagar och helger.

Om jag nu skulle köpa ingredienserna till min frukost på ICA, så skulle en vanlig portion kosta som följer. För den nyfikne kan jag maila uträkningen. ;-)

Rågrut: 1,8 kr.
Bregott: 1,55 kr.
Kalles kaviar: 1,97 kr.
Mellanmjölk: 2,26 kr.

Totalt: 7,58 kr. På en månad blir det 227,4 kr och på ett år 2766,7 kr.

Köper jag istället ingredienserna på Willys, blir det såhär.

Rågrut: 1,66 kr.
Bregott: 1,48 kr.
Kalles kaviar: 1,7 kr.
Mellanmjölk: 1,64 kr.

Totalt: 6,48 kr. På en månad blir det 194,4 kr och på ett år blir det 2365,2 kr.

Men jag är ju inte dum i huvudet. Eftersom jag vet att jag kommer äta dessa saker dag ut och dag in, så köper jag såklart när Willys har extrapriser och bunkrar. Dessutom testade jag den billigaste kaviarn och insåg att den till och med var godare (!) än Kalles som jag ätit hela livet. Weeeh. Så då blir siffrorna såhär.

Rågrut: 1,48 kr.
Bregott: 1,23 kr.
Eldorado kaviar: 0,93 kr.
Mellanmjölk: 1,64 kr.

Totalt: 5,28 kr. På en månad blir det 158,4 kr och på ett år blir det 1927,2 kr.

Jag sparar alltså hiskeliga 839,5 kr varje år bara på att köpa precis samma ingredienser som jag alltid gör, men till extrapris hos Willys istället för till vanligt pris på ICA. Det låter kanske inte så jättemycket (även om det på 20 år blir 40 922 kr i en trevlig indexfond), men det här är alltså bara min frukost. Förstå hur mycket det finns att spara på att köpa precis samma saker som tidigare (eller likvärdiga men billigare märke) men se till att man betalar ett lägre pris.

Som kontrast vill jag påpeka att jag är ganska kräsen när det kommer till frukt, grönsaker och kött, så där kostar jag hellre på mig lite mer. Men jag gör det gärna, eftersom min frukost blivit mycket billigare!

Har ni läsare nåt tips på varor som är identiska i smak, men skiljer sig rejält i pris? Vet att Lidl är en guldgruva om man vågar sig dit, jag håller fortfarande på att uppbåda modet. ;-)

torsdag 21 mars 2019

Drömlägenhet

Så dyker den upp på hemnet. Lägenheten jag inte trodde fanns. På 36 kvm har man för ovanlighetens skull byggt ett fullstort kök, istället för att ha ett gigantiskt vardagsrum. I badrummet finns tom ett badkar, jag som inte haft badkar sedan 2004...

Dessutom är lägenheten fräsch, köket nyrenoverat, det ligger centralt i en skånsk stad, månadsavgiften är superlåg och även insatsen är helt rimlig. Med fullt lån blir det fortfarande billigare än jag bor i dagsläget.

Tankarna börjar fara. Köpa lägenhet och flytta nu? När jag precis fått ok på jobbet att fortsätta. Törs jag kliva rakt ut i osäkerheten att hitta nytt jobb i Skåne? Eller för den delen ta den stora kostnad som en flytt trots allt innebär.

Eller ska jag köpa lägenheten och hyra ut den tills vidare? Finns det en marknad för hyreslägenheter i området? Tänk om det flyttar in nån storrökare eller kanske nån som gnäller över allt. Den fina lägenheten förvandlas kanske till en knarkarkvart? Inte vill jag bo i en lägenhet som blivit förstörd av min tidigare hyresgäst. Nä, usch och så kanske personen inte ens betalar hyra...

Så slår det mig. Återigen är det FOMO som spökar (Fear Of Missing Out för er äldre). Jag vill verkligen inte gå miste om en chans som denna. Men samtidigt, om den här lägenheten trots allt dök upp nu, så är det klart att det kommer att dyka upp en minst lika bra när det väl är aktuellt med flytt.

Det var nog ett ganska litet badrum trots allt...

Hur gör ni läsare för att hantera FOMO?

onsdag 20 mars 2019

Mitt ekonomiska system

Som läget är nu, så lever jag på min lön. Beroende av den 25:e för att bli oberoende av den 25:e som Investeraren brukar säga. Så mitt ekonomiska system inleds med att lönen kommer in på lönekontot.

Väl där dras det automatiskt 20 % av lönen som istället hamnar hos Avanza.

Hos Avanza har jag hiskeliga sju portföljer, mer om dem nedan.

2 % går till ett målsparande, i mitt fall en ny häst (jamen vadå, nån gång måste jag få skaffa en ny?). Än så länge finns där 11 125 kr och tanken är att när kontot nått 40' så slutar jag målspara och lägger istället de 2 % på mitt sparande till frihet.

De resterande 18 % går in i det långsiktiga sparandet, det som jag ska leva på den dag jag gått i förtida pension (måtte det bli 2032, tror inte jag klarar mig längre än så). För tillfället håller jag på att öka på mitt fondinnehav, så pengarna går direkt till nya fondköp.

De pengar som är kvar på lönekontot går till räkningar. De två största posterna är mina kreditkort. Jag som skyr allt vad lån heter, älskar kreditkort. Jag älskar att jag får bonus tillbaka när jag handlar med korten. Jag älskar att (iaf Shell) ger mig små "presenter" som en kaffe med kaka (som i mitt fall blir o'boy-pulver att njuta på jobbfikat och en gigantisk brownie som räcker två dagar). Det som är viktigt med kreditkort är att man endast handlar det man måste (ja, jag var tvungen att fetmarkera för det är så viktigt) och att man alltid betalar hela summan direkt man får fakturan. Inga dyra extrakostnader, med dröjsmålsräntor och liknande. Näpp. Kan du inte hantera att ditt handlande hålls på en rimlig nivå (dvs lägre än vad du har i inkomst), så är inte kreditkort nåt för dig. Punkt.

Jag har för övrigt Preem och Shell. Just nu är krediten 20' på vardera kort, men den dag jag blir fri planerar jag att ha höjt bägge till 50' och kanske skaffat ytterligare ett (ICA kanske?) med maxad kredit också. Lika bra att passa på innan man slutar lönearbeta och räknas som konstig av alla system.

Har jag pengar kvar när nästa månadslön kommer in, så åker de pengarna över till bufferten och ett annat sparkonto som jag kallar roligheter. Varför man ska ha en buffert behöver jag kanske inte nämna så mycket om. Se bara till att ha en, samt ha en lagom stor summa där utifrån vad som kan tänkas hända (i mitt fall räknar jag in kreditkorten som buffert också) i en krissituation. Mitt rolighetskonto går oavkortat till saker som jag vill göra, men som inte är ett måste för att leva ett bra liv. Det kan tex vara en middag ute med en kompis eller en träning med nån av hästarna.

Just att döpa kontona tycker jag är väldigt pedagogiskt, på så sätt påminns man hela tiden om vad ett visst konto har för syfte.

Hos Avanza har jag alltså sju portföljer, samt ett sparkonto. De heter som följande (för att ge lite inspiration):

Bilen. Under min lyxtillvaro hade jag två bilar (galet, jag vet) och när jag sålde den ena åkte pengarna från försäljningen in på ett eget ISK. Dessa pengar är tänkta att användas vid köp av min nästa bil, förhoppningsvis dröjer det många år till och därför ligger pengarna och gottar till sig i två indexfonder.

Deg på jäsning. Faktiskt min favorit. Inte bara för att det går så bra för fonderna som finns där (sju indexfonder och en aktiv fond), utan också för att namnet är så talande för vad som händer i ränta-på-ränta-magin. När jag blir pensionär kommer jag sälja av fonderna successivt.

Drömhästen. Mitt målsparande som jag nämnde ovan. Består av fyra trevliga indexfonder. Dessa pengar kommer att gå åt den dag som Celine trillar av pinn. Vilket borde vara om typ 20 år.

Förhoppningar. En ISK som jag hade lite knasiga bolag i ett tag, men som numera består av endast ett företag. När det går bra (vilket händer lite då och då) så säljer jag en del. Tanken är att det alltid ska vara max 10' i värde i denna ISK, sist sålde jag för 3164 kr som nu ligger och gottar till sig på sparkontot (så småningom ska de pengarna användas till hästarna).

Leva på utdelningen. Älskar namnet på denna ISK, men verkligheten kommer ju att bli annorlunda, eftersom jag inte tänker lämna efter mig några pengar, så kommer jag förr eller senare behöva sälja av de nio bolagen. Men jag är väldigt förtjust i just utdelningar, så tills vidare återinvesteras utdelningarna i nya aktier.

Sålda saker. Min nyaste ISK. Jag ville ha ett konkret sätt att se hur mycket pengar jag kan få in genom att sälja av saker. När jag sålt huset i norr kommer pengarna från försäljningen hamna här. Tills vidare har jag 8772 kr i denna ISK och jag kan knappt komma ihåg vad det är för nåt jag sålt. Uppenbarligen saker jag inte behöver... Innehållet är fyra investmentbolag och jag klurar på att eventuellt göra nåt roligt för utdelningen varje år, för att uppmuntra att jag säljer mer saker. Samtidigt är det svårt att göra så mycket roligt för 255 kr, som är årets utdelning...

Utländska aktier. Ja, namnet säger ganska mycket om innehållet. Här har jag sålt av det mesta, för att jag insåg att jag hade för dåliga kunskaper om bolagen och mina fonder gick mycket bättre. Men jag har ett företag kvar, som jag hoppas ska gå lite bättre snart, så jag kan sälja av det. Sen ska kontot bort, orkar inte krångla med källskatter, riskpremier och avkastningsskatter. Suck. Just ja, det här är mitt enda KF-konto.

I väntan på köp. Mitt sparkonto med 0,75 % ränta. Löjligt lite egentligen. Här har jag lite pengar liggandes som jag ska använda snart, namnet på kontot syftar egentligen på kommande fond- och aktieköp, men de pengar som ligger där just nu ska bland annat användas till en resa jag företar mig i juli (tror fasiken det blir sista resan på länge, hua vad jag spenderar pengar när jag reser!).

Sådär, då har vi dissekerat mitt ekonomiska system. Orkade nån läsa? ;-)

Observera att siffrorna är utifrån min kommande lön, dvs runt juni-juli 2019. Jag har dessutom helt utelämnat ekonomin kring mitt hus i norr, den soppan vill jag inte bekymra nån stackars läsare med. ;-)

Hur ser ditt ekonomiska system ut?

tisdag 19 mars 2019

Mitt framtida liv

Jag tror det är bra med målbilder. Typ såhär ser min målbild ut:


Jag dagdrömmer ofta om hur det kommer bli när jag är fri och inte behöver jobba längre.

Jag älskar våren och hösten. Jag tycker också att det är rätt trevligt med sommar. Men så fort det blir minusgrader (och ännu värre, snö!) så vill jag bara kura ihop mig i soffan och gå i ide.

Så redan innan mitt hästintresse kommer in i bilden, så är Skåne den idealiska platsen för mig att bo på. Jag tycker också om att laga mat och för mig är det viktigt med bra råvaror. Helst närodlat. Även om jag förmodligen kommer vara för lat för att odla själv, så är utbudet mycket större i Skåne. Man kan tom odla sötpotatis! Disclaimer: jag älskar sötpotatis.

Eftersom det är minimalt med vinter i Skåne (och sjukt nära till allt) så är förutsättningarna för att cykla bättre än på kallare breddgrader. Dessutom har de många småvägar som lämpar sig för cykling (säger vänner som bor där, jag har aldrig varit där!). Jag gillar tanken på att cykla överallt, det blir inte mycket av den varan när jag bor flera mil från Uppsala (där alla cyklar som galningar) och det inte finns någon cykelväg från mitt boende in till stan (snarare är det livsfarligt, höga hastigheter och obefintliga vägrenar). Jag tycker om att cykla, men jag vill gärna komma fram helskinnad dit jag ska...

Eftersom jag mår bra av lite saker, så tänker jag att jag bor i en etta eller möjligtvis en tvåa, det ska finnas bra med utrymme att laga mat i köket, men jag behöver inte ha särskilt stort vardagsrum. Gärna så jag kan cykla till hästen. För häst måste jag ha, annars blir jag tokig (japp, jag har provat att vara utan, det var ingen vacker syn...).

Hästen ska stå på en bra anläggning, dvs så jag kan rida även om det är dåligt väder (läs: ridhus, aldrig haft, alltid drömt om) och gärna med sådan service att jag inte blir alltför låst. Tänker mig att jag kan köpa till skötsel så jag kan åka bort 1-2 veckor om jag känner för det.

Eftersom jag bor i Skåne kommer det dessutom vara nära till flera olika hästevenemang, så jag kommer garanterat att ha fullt upp. Den dag då jag kan njuta av att vara själv och välja vad jag ska göra med min tid.

Gissa om jag längtar!

Hur ser din drömtillvaro ut? Lever du den kanske redan?

måndag 18 mars 2019

Minimalism i köket

Min resa mot minimalism började när jag flyttade söderut från mitt charmiga lilla hus (ca 80 kvm) till en lägenhet utanför Uppsala på 35 kvm. Eftersom jag behöll huset, hade jag möjlighet att endast ta med de saker jag verkligen behövde i flytten.

Fördelen med det var att jag kunde flytta ganska lätt, jag fick med mig det mesta i bilen (plus hästarnas grejer i transporten), även om jag några månader senare åkte upp och hämtade ytterligare en del saker som jag insett att jag behövde.

Nackdelen var att jag inte hade några möbler i nya lägenheten. Första två veckorna sov jag på en madrass på golvet, i väntan på min nya säng. Det blev ganska dyrt, även om jag köpte billiga möbler. Lärdomen från flytten är att det kostar massor att köpa möbler, så ur ett ekonomiskt perspektiv hade det varit bättre att flytta ned en del möbler. Tanken vid flytten var dock att jag skulle behålla huset och då behövde det förstås vara möblerat när jag var där.

Att ifrågasätta varje pryl man har, det är nyttigt. Vissa saker som man tar för givet att man måste ha i ett kök, kanske bara tar upp en massa plats i onödan. Min lilla kokvrå har två överskåp, en kökslåda och ett underskåp. Det finns bara en liten arbetsyta på 53x58 cm. Kylskåpet är ungefär som en tredjedels vanligt kylskåp, med ett litet frysfack som frostar igen på nolltid, eftersom de två spisplattorna är ovanpå.

Äsch, lika bra att jag visar en bild!


Nejdå, köket är inte snett. Det är jag som fotar dåligt. Skulle ni känna igen er får ni gärna hålla tyst, ok? ;-)

För att vara ännu tydligare, så kommer här en bild på ett par av skåpluckorna öppna. Till vänster om kylen förvaras sopor, diskmedel och en låda för återvinning. Till höger om kylen har jag kastruller och ugnsformar. Jag ser själv att skåpet ovanför mikron har förbättringspotential, om man kör lite KonMar med lådor. Hm...


Låt oss dissekera min kök lite till. Notera att det finns en springform. Det finns en rosa bunke (som innehåller ytterligare två mindre bunkar. Jag har två muggar på samma hylla som rosa bunken. På hyllan under finns mina djupa tallrikar, mina fyra glas, min skål och mina flata tallrikar. That's it. Jag behöver inte 16 tallrikar, eftersom det ändå inte finns plats för 16 personer att äta i min etta. På sin höjd kan jag nog klämma in fem personer, men då får en sitta på en pall och en på skrivbordsstolen.

Jag vet att kylskåpet gapar tomt. Det är för att jag, efter över ett års boende här nere, fick en 2/3 kyl med 1/3 frys av en kompis när hen renoverade sitt kök. Gissa om det kändes lyxigt att kunna fylla kylen, utan att behöva tänka på att köpa små förpackningar så allt rymdes. Därför har jag numera den lilla kylen som sval, där finns lök, morötter (nästan slut på bilden) och ägg. I frysfacket förvarar jag vatten i händelse av strömavbrott (måste skriva inlägg om prepping inser jag).

Nu blev det här inlägget om mitt kök främst, men jag lovar att återkomma med mitt badrum och min garderob. Påminn mig om jag glömmer bort!

söndag 17 mars 2019

Factfulness


Så har jag läst klart Roslings bok Factfulness. Även om jag lyssnat på fler TED-talks innan och visste att mycket förbättrats för väldigt många i fattiga områden, så hade jag inte riktigt greppat att det var så pass stora förbättringar. Att 3,7 miljarder lever på nivå två trodde jag verkligen inte (800 miljoner på nivå 1, 2 miljarder på nivå 3 och 800 miljoner på nivå 4), likaså var jag så indoktrinerad i att befolkningen blir äldre, så jag trodde inte att nivån på pensionärer kommer vara konstant (då snackar vi alltså ålderspensionärer, inte vi lyckliga nivå 4-människor som kan spara till frihet tidigare).

Rosling pratar om tio instinkter som gör att vi förenklar verkligheten och därmed feltolkar den. Trots att jag (i en trevlig bokcirkel) läst en del böcker om flera afrikanska länder (av afrikanska författare) och fått en annan bild av hur det kan se ut i dessa länder, så hade jag fortfarande uppfattningen om att de flesta i Afrika fortfarande lagade mat över öppen eld (nivå 1), när det finns 28 afrikanska länder på nivå 2 och 3 (tillgång till gasspis eller elektrisk spis).

Att Singapore är ett av länderna med längst livslängd och högst inkomst var också en ögonöppnare.

Tänker jag krasst ekonomiskt, så har jag iom denna bok börjat kolla upp hur mitt sparande i Asien och Afrika ser ut. Jag sparar sedan tidigare i Swedbank Robur Access Asien, men upptäckte nu att den fonden exkluderar Japan. Så jag kommer börja köpa andelar i SPP Aktiefond Japan som komplement. Tyvärr hittade jag ingen indexfond för Afrika, utan jag ska testa en aktivt förvaltad fond. Jag garderar mig dock genom att inte låta den ha så stor del av min portfölj. Den heter JPM Africa Equity A perf ifall nån vill läsa på om den.

Nog rabblat. Läs boken. Du kommer garanterat få många aha-upplevelser och lära dig nåt nytt. Den är ganska tjock (300 sidor plus appendix), men det går utmärkt att läsa den i omgångar, tex ett kapitel om dagen.

lördag 16 mars 2019

Dyr tröja

Häromdagen var jag inne på HM. Det händer ytterst sällan, men jag hade lämnat in kläder för återvinning och fått en check på 50 kr som tack. Dock måste man handla för 300 kr för att få den där femtilappen och jag har hopplöst svårt att hitta nåt på HM som jag gillar.

Men så hängde den där, så vacker i sin enkelhet. Jag kände på materialet och insåg direkt att det var ren kashmir. Gräddvit i färgen, satt som ett smäck på mig (dvs jag såg ut som en val i en fin kashmirtröja, men va fan, tröjan var skön!) och till det facila priset av 999 kr.

Här tog jag några djupa andetag. Påminde mig om att jag saknade en tröja i garderoben (sedan jag tröttnat på en urful marinblå sak som bara gjorde mig ledsen när jag hade på mig den) och att min andra kashmirtröja som jag älskar, har hållit sig superfin sedan jag köpte den för sex år sedan. Dessutom har jag använt den ungefär 72 gånger och tänker jag så om denna tröja skulle den kosta 13,18 kr för varje gång jag använde den. Därmed hade jag övertalat mig själv.

Träffade en kompis efteråt och åt middag, vi började prata om när jag senast handlade en tröja till mig själv och jag insåg att det var på Hööks (hästaffär) rea, då köpte jag en jättefin stickad tröja för 139,50 kr. Det var i augusti... ;-)

Min garderob förtjänar för övrigt ett eget inlägg, så den får jag återkomma till.

Har ni några dyrare inköp som ändå känts som viktiga? Eller kör ni snålvarianten fullt ut?

fredag 15 mars 2019

Spara pengar och skämma bort sig själv

Innan jag dyker ned i bubbelpoolen sippandes citronvatten (har aldrig fattat det där snacket om cava), vill jag bara säga TACK till alla er underbara människor som läser bloggen. Blir så himla glad för varje person som läser (eller, ja, alltså går in på bloggen, vet ju inte om alla faktiskt läser) och det pirrar i kroppen av glädje när jag ser att nån kommenterat. Så tack alla ni härliga människor där ute! Nu går det även att kommentera anonymt, för er som, precis som jag, gärna vill vara lite hemlig. 


Jag har, som säkert många andra, friskvårdsbidrag från jobbet. Nuvarande jobb ger mig 2000 kr per år, men eftersom jag snart ska byta jobb, får jag 2500 kr på nya jobbet. Har läst på lite och mitt nuvarande jobb kräver inte tillbaka förbrukat friskvårdsbidrag om man slutar, så jag har kämpat på sen årsskiftet med att använda upp mina 2000 kr.

I Uppsala finns det flera ställen som erbjuder massage, där man samtidigt får tillgång till spa-avdelningen. Så jag gör helt sonika så, att jag tar mitt ena betalkort, köper massage och sparar kvittot. På så vis får jag en skön massage och kan sedan njuta i bubbelpoolen med vetskapen om att min arbetsgivare betalar detta och jag får dessutom bonus för det på mitt betalkort! Ljuvligt sätt att skämma bort sig själv på. :-)

Har du nåt tips på hur man kan skämma bort sig själv billigt?

torsdag 14 mars 2019

Mitt gigantiska bibliotek

Jag älskar böcker. När jag växte upp var jag med i en bokklubb (antar att läsekretsen inte är bekant med Pollux? Hehe) och fick två böcker hemskickat varje månad (typ 80 sidor mer eller mindre bra berättelser om hästar). Jag slukade de böckerna. Ofta läste jag om dem flera gånger tills nästa paket kom. Jag har fortfarande kvar böckerna i garaget hos mina föräldrar, men har planerat att iaf rensa ut de som är dåligt skrivna och bara ha kvar de bra (som jag kan läsa även idag).

När jag började plugga på universitet var det mer faktaböcker som gällde, då började jag uppskatta även denna typ av litteratur. Eftersom jag ännu inte var omvänd (måååånga år tills dess) köpte jag förstås all kurslitteratur och har numera ett ganska stort bibliotek med konstiga titlar som "Barnens konsumtion" och "The problem of Evil".

Men alla dessa böcker är kvar i mitt hus norröver. När jag flyttade söderut tog jag bara med mig de allra viktigaste böckerna. Om man bortser från hästböckerna (endast faktaböcker just nu), består mitt bibliotek av fem böcker (med hästböckerna blir det 37):

Hjärnkoll på pengarna av Elin Helander (en bok man bör läsa åtminstone en gång/år)
Hejdå saker av Fumio Sasaki (en bok jag ångrar att jag köpte, se mer nedan)
Så här blir du miljonär i hängmattan av Per H Börjesson (fick den av pappa, som fick den av PA)
15 sätt att bli fri från stress av Karin Isberg (också en bok man bör läsa en gång/år, samt vid perioder av stress)
Den röda adressboken av Sofia Lundberg (bra berättelse, blev tyvärr hetsad av en kompis att köpa den på Myrorna)

37 böcker är inte ett särskilt stort bibliotek. Inte ens om jag skulle räkna med böckerna i norr har jag ett gigantiskt bibliotek. Men däremot åker jag in till Uppsala fyra dagar varje vecka och där finns Stadsbiblioteket. När jag började bli ekonomiskt medveten, började jag låna böcker. Lat som jag är, så reserverar jag böcker så jag behöver inte ens gå och leta efter dem. Utan jag får ett sms när boken är på hyllan för reservationer och så svänger jag förbi och hämtar boken. Lyxigt!

Uppsala bibliotek har dessutom många bra böcker som elektroniska, så då behöver jag inte ens lyfta ändan ur soffan (kan dock vara bra av andra skäl att göra det ibland). Så numera gör jag så att istället för att köpa en bok, så lånar jag den. Är det oerhört bra, så jag vill läsa den flera gånger (dvs jag lånar den flera gånger), då är den värd att köpas.

Böcker kan man aldrig få för mycket av, så visst har du ett lånekort som du använder aktivt? Just nu har jag fem låneböcker hemma som jag successivt plöjer igenom. Jag lovar att återkomma till dessa i bloggen.

onsdag 13 mars 2019

Varför bloggen heter som den heter


Jag klurade länge på olika namn på bloggen. Roligast var väl Hay on Fire, men det var nära att det blev Skånsk frihet (mer om det nedan). Att det blev just Fri 2032 beror på lite uträkningar jag gjort (älskar excel!) där jag kommit fram till att jag kan sluta jobba vid 50 års ålder om jag sparat ihop 2,94 miljoner. Då räknar jag med en månadskostnad på 20’ dvs jag kommer leva rätt lyxigt liv i mina ögon. När jag häromdagen fick veta att jag fått jobbet hos F (det är bara lite såna där teknikaliteter kvar) och dessutom med ett lönelyft från i snitt 28’ i månaden (timlön, så lönen varierar beroende på antal arbetdagar varje månad, jippie) till garanterat 34’ i månaden, så kollade jag in ränta-på-ränta-kalkylatorn hos rikatillsammans. Jag räknade med att spara 4500 kr varje månad, och med mitt nuvarande belopp på Avanza (runt 930’) så skulle jag ha fått ihop 3,68 miljoner 2032. Det känns som en bra summa, lite mer än vad jag egentligen skulle behöva, men samtidigt garderar jag mig så jag har en del pengar kvar även när jag är ålderspensionär.

Jag är väldigt målfokuserad som person, så att namnge bloggen efter det år jag kommer bli fri, känns som en rejäl morot för mig. När jag väl är fri är planen att flytta till Skåne (om jag inte redan hamnat där tidigare), bo i en liten billig etta och njuta av att våren kommer tidigare och hösten är kvar längre. Jag hatar snö, född norrlänning som jag är. Hehe.

tisdag 12 mars 2019

Jobbintervju


Häromdagen var jag på intervju för jobbet jag redan har. Fast ändå inte. Snurrigt va? Jag är anställd av konsultfirman K som för ett drygt år sedan hittade ett uppdrag åt mig på företaget F. Det var från början tänkt att jag skulle stötta F under tiden som ordinarie personal var sjukskriven. Sen blev det som det ofta blir, personalen fick ett förmånligt erbjudande och kunde lättad slippa jobbet. Jag blev kvar, men alla i min arbetsgrupp på F var bekymrade, då det är bättre med en anställd på en så pass viktig roll som jag har. Alltså inleddes rekryteringen av en ny person, med en jobbannons som var skräddarsydd efter mig. Frid och fröjd kan tyckas.

Men nä, även om jag blev kallad till intervju direkt, så fick jag veta att det var fler sökande och några så pass intressanta att de kommer kallas till intervju också. Så istället för den fina gräddfilen in i anställning hos F, kan det nu sluta med att jag får lämna alltihop.

Jag är en väldigt trogen person, när jag jobbar på ett ställe, då är jag verkligen 100 % dedikerad till det stället. Trots detta har jag hittills aldrig haft ett jobb som jag längtat efter att gå till. Förrän nu... Mina arbetsuppgifter är så roliga (allihop!), arbetsgruppen är ett härligt gäng som ofta bjuder till skratt och arbetsledaren (alltså chefen för de andra, min chef finns ju på K) är en sån där perfekt person som stöttar utan att för den skull hänga över axeln och kontrollera ens jobb hela tiden.

Jag vill verkligen ha det här jobbet. Den desperation jag kände under intervjun är en känsla jag verkligen avskyr. En känsla av att jag MÅSTE ha det här jobbet, annars går jag under. Annars blir jag utan lön och utan lön kommer jag bli hemlös (efter att jag tvingats sälja hästarna så klart).

När jag stannar upp och tänker förnuftigt på det hela, så vet jag att jag inte kommer bli hemlös. Eller behöva sälja hästarna. För även om jag inte skulle få (en väldigt dålig) lön från K under tiden de letar nytt uppdrag åt mig, så har jag pengar sparat för att klara av åtminstone sex år utan någon inkomst öht. Under de sex åren kommer jag garanterat hitta ett annat jobb, i absolut värsta fall som lärare (har jag nämnt att jag är utbildad lärare?), så jag och hästarna åtminstone kan hålla ut i väntan på ett annat bra jobb.

Men det fick mig att inse att det är dags att öka takten på mitt sparande. Om jag aldrig mer vill hamna i en sådan här situation, då är det mitt eget ansvar att skapa det liv som gör att jag aldrig mer hamnar där. Jag behöver helt klart ännu mer pengar sparat. Så jag en dag kan sluta jobba, om det är det jag vill göra.

måndag 11 mars 2019

Om mina ”barn”


Rent krasst är det dåligt för ekonomin att skaffa barn. När jag växte upp kostade det 1 miljon i snitt per barn (vilket pappa gärna påpekade, han har lite egen humor), nu har jag förstått att det kostar ungefär 1,4 miljoner i snitt. Jag har själv aldrig känt nån längtan efter barn, så för mig har det varit lätt att spara in på den kostnaden.

Om det inte vore för Anette, Björn och Celine.

Ja, det är fingerade namn, jag försöker vara lite anonym här. ;-) Anette, Björn och Celine är mina ”barn”, de där kostnaderna som är totalt ologiskt att dra på sig, men som aldrig någonsin skulle vara uppe för diskussion att skära ned på. Även om andra inte förstår, utan försöker få mig att ”göra mig av med” någon eller några av dem. För mig, så är det precis samma sak som att jag skulle säga åt nån av mina vänner, när de gnäller över för lite pengar, att säga ”Men din dotter, hon måste ju kosta massor med pengar nu när hon är tonåring. Om du säljer henne, så får du både minskade kostnader och en slant vid försäljningen.”

Anette, Björn och Celine är mina hästar. De är förvisso ganska billiga i drift (tillsammans kostar de 2500 kr/månad i snitt) men det är ändå en kostnad jag alltid behöver räkna med. Ibland kostar de dessutom mer (när jag vill åka på träning eller tävling), men det är ändå kostnader jag kan styra över och som ger mig väldigt mycket tillbaka på andra sätt.

Om vi tänker oss att jag skaffade varje häst som föl och att de kommer leva tills de är 25 år (jag sköter dem ju givetvis exemplariskt...) så kommer de alltså kosta mig 2 500 kr*12 månader = 30 000 kr/år eller tillsammans 750 000 kr tills de dör. Det är alltså fortfarande billigare än ett barn. Ha! Jag ska sluta skylla på hästarna när jag tycker att en månad är dyr. Förmodligen är det den förbaskade utematen som ställer till det. Eller nån onödig resa som jag fått för mig att jag måste göra.

söndag 10 mars 2019

En pusselbit åt gången


Gnistan som hade tänts under sjukskrivningen, flammade upp till en eld när jag snubblade över en diskussionstråd på ett internetforum. Tråden handlade om att gå i pension. Men INNAN 65 år? Hur var det möjligt? Jag läste, läste igen, försökte förstå, hamnade på Rika Tillsammans blogg och slutligen plöjde jag alla avsnitt av Prata pengar-podden.

Rika Tillsammans lärde mig att om jag betalar mig själv en del pengar först (tex 10 % av lönen rakt in i ISK) , så sparar jag lättare undan pengar. Tidigare hade jag systemet att om det blev nåt över en månad, så hamnade de pengarna på ett sparkonto. Kruxet med det systemet är att man (iaf jag) ofta handlar lite onödiga saker eftersom det fortfarande finns pengar kvar i slutet på månaden. När spardelen redan hamnat på ISK så kunde jag med gott samvete handla upp de pengar som fanns kvar efter att räkningarna var betalda, eller så var jag extra duktig och lät även de pengarna gå in i ISK. Men det var en process att ändra tankesättet!


Prata pengar lärde mig om ISK, fonder, aktier, riskspridning, att ha is i magen i nedgångar och det allra viktigaste; att jag inte förlorar mina pengar förrän jag faktiskt säljer fonderna/aktierna. Jag hade en syn på marknaden i stil med lotterier, det var en slump om man gick med vinst eller förlust.

Sedan dess har jag ändrat min inställning till pengar och min egen ekonomi. Jag hade klarat mig tidigare genom att mina föräldrar lärt mig att aldrig ta lån (studielån och boendelån undantaget) samt att alltid betala räkningarna direkt lönen kom. Men därefter brukade pengarna rinna genom fingrarna på mig.

Numera har jag ett ganska intrikat system, kommer ett inlägg om det också! Men det har tagit tid att få till ett system som passar just mig. Från första kontakten med tanken att sluta jobba före pension, fram till idag, har det gått över två år. Jag är trots detta fortfarande i början av min resa, som förutom själva ekonomidelen även påverkat min vardag med minimalism, hur jag tänker kring matinköp, tillagning etc. Många små pusselbitar som så småningom kommer leda till att jag kan sluta jobba.

lördag 9 mars 2019

Hur allt började


För x år sedan, så fick jag ett arv. Jag gjorde en massa roliga saker för det arvet, bland annat opererade jag ögonen så jag slapp krångla med linser och glasögon. Jag betalade av mitt femåriga CSN-lån på ett bräde (dumt, dumt). Jag kostade på en meet and greet med min favoritartist. Jag åkte utomlands en del. Jag köpte lite dyra grejer. Pengarna började minska kraftigt, men jag hade turen att sälja en lägenhet dyrt och köpa ett litet hus i obygden billigt, så jag fick ännu mer pengar på kontot (på den här tiden hade jag bara två konton, bägge med noll procent ränta).

När jag bodde i huset i obygden var jag tvungen att renovera badrummet pga en vattenläcka. Trots att det var ett extremt litet badrum, gick det ändå på 100 000 kr. Sen byggde jag ett ordentligt garage, lagade taket som var dåligt, gjorde om en skrubb till toalett på övervåningen, installerade en stege till sotaren och så var det en massa annat som jag redan förträngt. Det kostar att ha hus, speciellt lite gamla skruttiga hus (men hey! Det var billigt i inköp!).

Så småningom, när renoveringen från helvetet drog ut på tiden (vill minnas att jag var utan vatten i två månader) samtidigt som det blev allt värre på jobbet och jag slet hund även på fritiden pga min ”hobby” som ska vara så avkopplande (hästar...) började jag närma mig den berömda väggen. Jag hade varit på väg dit redan innan jag flyttade till obygden (det var därför jag flyttade, för att dra ned på tempot) men nu var det dags att dra i nödbromsen på riktigt.

Efter att ha träffat på en idiotläkare som feldiagnostiserade mig fick jag träffa en som tog det hela på allvar och sjukskrev mig. Tacksamt nog så krånglade aldrig Försäkringskassan genom denna process, däremot hade alla så bråttom att få mig att jobba heltid igen, så jag fick ett par bakslag innan jag var helt på fötterna igen (vi snackar ett par år nu, ok?). Under den här tiden kom jag till insikt om att jag faktiskt kunde leva helt ok på sjukersättningen. Jag bodde ändå för långt bort för att slösa pengar på onödiga grejer och det som gjorde mig lycklig var ju hästarna. Att kunna rida i skogen i dagsljus, att ha tid att mysa lite extra och inte stressa iväg till jobbet. Det perfekta livet helt enkelt. Tyvärr måste man ju försörja sig, så vips var jag inne i ekorrhjulet igen. Men en gnista hade tänts i mig.

fredag 8 mars 2019

Jaha, ännu en till blogg om FIRE.

Jag ber om ursäkt. Jag tycker själv att det börjar bli förbaskat många bloggar att läsa i ämnet. Alla har förvisso sin egen twist, men det var lagom när det var 2-3 personer som skrev om FIRE och man inte behövde bry sig så mycket (skojar bara!).

Kanske är min blogg helt onödig bland alla andras. Men jag måste få skriva av mig, jag måste få berätta om min unika resa. Så därför fick det bli en blogg till sist. Jag har förvisso bloggat sedan 2007, men det är både på en annan plattform och i ett lite annat ämne. Jag ska göra mitt bästa för att vara anonym, så mer säger jag inte om det.

Den här bloggen kommer handla om min resa mot FIRE och den är kanske lite annorlunda än många andras, för jag har tre hästar som följer med mig på resan. De är dessutom unga (den äldsta är inte ens tonåring än och den yngsta skulle som människa börjat bli rumsren), så risken att de lämnar mig innan jag nått FIRE är faktiskt ganska låg. Dessutom är de av raser som generellt blir rätt så gamla. Jag ska dock försöka att inte skriva alltför mycket om dem, det finns det som sagt en annan blogg som gör. ;-)

Vem är då jag? Enkelt sammanfattat så är jag singel, heltidsjobbande och närmare 40 än 30. Även om det inte betyder så mycket i min släkt, vi tenderar att bli över 90 hela bunten (då snackar jag alltså folk födda på 1910-talet...) och mina kära föräldrar är på tok för pigga fast de är födda på 1940-talet. Med på tok för pigga menar jag att de gör sånt där man inte ska i den åldern, som klättra på hustak eller dansar salsa. När jag blir gammal... Jaja, då kommer jag förstås få slitas av hästryggen, det fattar jag ju. Den dag jag inte kan rida längre kommer jag kräva en speciell slags vagn, så jag åtminstone kan köra hästen. Hehe.

Äsch, nu blev det ett sidospår igen. Hursomhelst så bor jag några mil utanför en större stad (som vi kan kalla för Uppsala, för det är det den heter) tillsammans med mina hästar. Tyvärr är jag inte snorrik (dvs ägare till gården där jag bor), utan jag hyr in mig och hästarna. Min lägenhet är på 35 kvm och hästarnas ligghall (byggnad som de kan gå in och ut i som de vill under vinterhalvåret) är på 22 kvm. Rättvist ändå på nåt vis?

Nåja, det var lite om mig. Nu ska jag försöka summera hur allting började. 

När kranen väl är påslagen...

 Eller plånboken öppen snarare... Så är det som att det bara forsar ut pengar. Jag har handlat så mycket saker den senaste tiden att jag skä...