Just nu är det mycket som pågår i mitt liv. Dels allt trixande kring hästarnas flytt (ja, jag har hittat ett nytt ställe, men kommer inte kunna flytta dit förrän vid månadsskiftet) dels har jag en förälder som inte mår så bra. Det har helt enkelt varit lite för mycket motgång de senaste åren och när jag tittar bakåt kommer jag knappt ens ihåg hur det var när livet flöt på och jag kände mig glad.
När hästarna väl flyttat kommer jag att få mer tid över till mig själv, då nya stallet har fullskötsel så jag behöver bara åka ut för att mysa med hästarna och rida. Det kommer att bli bra, det måste bli bra. För just nu balanserar jag farligt nära väggen och jag tror inte att jag klarar fler jobbiga veckor eller månader med hög stress och ständig oro.
Från beslutet att flytta från nuvarande stall till att faktiskt hitta ett bra nytt stall tog det sex veckor. Det är lång tid när man vet att ens hästar inte mår bra och (tyvärr) inte ens får det foder de behöver. Men snart flyttar vi, snart kan jag förhoppningsvis andas igen.
Just nu är läget så dåligt att jag tänkt de förbjudna tankarna att sälja hästarna. Vilket såklart inte kommer ske, men bara att tänka tanken fick mig att börja fundera över vad jag egentligen gör med mitt liv. Just nu sparar jag inga pengar öht. Jag gjorde den jobbiga uträkningen att jag skulle kunna rida på ridskola två dagar/vecka (samt åka på turridning två dagar/vecka de veckor ridskolan hade stängt) och ändå spara 100' per år på att inte ha egen häst eller bil. Man kan göra rätt roliga saker för 100'. Eller så kan man spara dem till framtida pension.
Mina fonder på Avanza har ökat på bra under året trots att jag nästan inte gjort några nya köp, nu är jag tillbaka på samma nivå som innan jag tog ut kontantinsatsen till lägenheten.
Men nåt har hänt mentalt även när det gäller att sluta jobba. Jag skulle lätt sluta jobba idag om jag hade möjlighet, så missförstå mig inte. Men jag vet inte längre vad jag vill göra den dag jag inte jobbar längre. Vad finns det för nåt jag vill göra? Vad har jag för drömmar? Allt känns bara fel just nu och jag är rädd att jag, om jag som i ett trollslag förlorade alla tre hästarna samtidigt, bara skulle hamna i soffan slötittandes på Netflix dagarna i ända.
Jag har inga drömmar eller framtidsplaner kvar. Eller så har jag det, men de har hamnat så djupt undanskuffade att jag inte ens är medveten om dem längre.
Vet du hur man hittar åter till sina drömmar? Eller kan du känna igen dig i att när man mår mentalt dåligt så tappar man bort sig?
Skickar en kram och hoppas att du och hästarna snart mår bättre!
SvaraRaderaTack så mycket! <3
RaderaDet har varit en tuff period en längre tid för dig vad jag förstår, jobbig situasion med hästarna, men du är dock bara runt 40 vad jag förstår och min spontana tanke är att det är väl tidigt att tänka på att sluta jobba, ett nytt stall med mindre ansvar för dig tror jag kommer att ändra ditt tankesätt, det ska vara roligt och inte betungande att åka till stallet där man har det bästa som finns, även om det blir dyrare så kan det det vara värt de extra pengarna och du hinner säkert spara ihop bra med pengar tills det är dax att säga hejdå till arbetslivet eller att gå ner i arbetstid då du sparar långsiktigt, tänk inte så mycket på det nu utan njut av livet och dina hästar. Allt har sin tid.
SvaraRaderaÅsa
Tack för kloka ord! Jag tror faktiskt jag blir lite stressad av bloggarna som sparar 70 % av sin inkomst och tänker gå i pension innan 40 år. Jag kunde, när ekonomin var som bäst, spara runt 20 % av min inkomst och jag har ju passerat 40 för ett tag sen nu. Så när pengarna nu måste användas istället för att sparas får jag panik, vilket såklart adderas till den panik jag har sedan innan. Jag tar med mig dina kloka ord, speciellt "allt har sin tid". Tack. <3
RaderaSkickar dig många kramar!
SvaraRadera"Men jag vet inte längre vad jag vill göra den dag jag inte jobbar längre. Vad finns det för nåt jag vill göra? Vad har jag för drömmar?"
Jag tänker att det kanske får ta lite tid att komma på vad man vill göra när man väl har möjligheten att sluta arbeta. Vi är så vana att hela tiden vara "uppe i varv" och ha fullspäckat schema med arbete och andra "måste-aktiviteter" att vi lätt blir vilsna när det inte händer något. För mig brukar det bli så efter en riktigt lång semester att jag börjar finna inspiration till saker och bli mer kreativ. När du väl är i mål med ditt kapital så kommer du att kunna upptäcka vad du vill göra.
/Minna
Åh Minna. Du är så klok. Såklart är jag alldeles för mycket uppe i varv nu för att se mer än några meter framför mig. Problemen runt mig måste ju fixas nu, inte sen. Det där sen finns det ingen tid till, så då är det omöjligt att föreställa sig det.
RaderaJag ser fram emot den dag vi kan sitta och fika tillsammans och prata om hur vi oroade oss i onödan för 20 år sen. ;-) Givetvis är vi bägge fria från arbete i den här drömmen och mycket nöjda med livet. :-D
"När du är i mål med ditt kapital så kommer du att kunna upptäcka vad du vill göra". Så klokt! Tror det är det ogreppbara som förvirrar mig, jag har aldrig tidigare varit i en liknande situation, så det går såklart inte att föreställa sig innan.
Kramar till dig med!
Vad skönt att du hittat ett nytt ställe som förhoppningsvis kommer att passa er bättre. "Förbjudna tankar" skriver du, men jag tänker att det är bra att tillåta sig själv att ha dem. Ta bort skygglapparna och gör en rannsakning. Det behöver inte leda till drastiska åtgärder, men det kan däremot stärka dig i beslutet att behålla hästarna. Att göra ett medvetet val. Så att du inte riskerar att bara springa på i ett utstakat spår, utan väljer din egen väg om och om igen.
SvaraRaderaOch apropå det där med att inte veta vad man vill göra om man inte jobbar och att vara vilsen. Det finns perioder då man kanske inte ska fundera på just det. För att man har ganska (eller för) mycket omkring sig, för att kunna sia om framtiden. Just nu är inte allt perfekt och då kanske det är bra att tillåta sig att vara här och nu. Få ordning på kaoset. Och när livet känns hanterbart igen kanske du har bättre förutsättningar att fundera över framtiden, och dessutom komma fram till bättre beslut. Unna dig att ta en sak i sänder! <3
Jag förstår inte hur jag har fått så kloka läsare! Du har rätt Fumlan, just nu är verkligen inte tiden och platsen för att fundera på vad som händer sen. Just nu ska jag rodda i flytt och försöka få ihop all logistik samtidigt som jag är hos hästarna så mycket jag bara kan. Tack för att du läser och skriver så klokt, både här och på din blogg. <3
RaderaKänner igen i det att tappa bort sina drömmar, det har varit så för mig det senaste 3 åren. Den utlösande faktorn var ett långvarigt förhållande som tog slut, jag trodde vi skulle bli gamla ihop så det blev ett hårt slag när det inte längre var så. Jag har inga långsiktiga drömmar längre och får mest ångest över framtiden, alla tomma, ensamma år. Jag hankar mig fram med kortsiktiga mål och planer.
SvaraRaderaTänker dock i ditt fall att det kanske mest är det faktum att du befinner dig i en jobbig situation med allt - om saker lugnar ner sig kanske du hittar tillbaka igen. Känns som du tidigare har haft en tydlig vision - och den kanske fortfarande finns där någonstans?
Oj vilken jobbig upplevelse, att drömmen bara rycks ifrån en. Jag hoppas att du ska hitta någon långsiktig dröm så småningom, även om kortsiktiga mål och planer kan få vara nog tills vidare.
RaderaJag tror att jag gått vilse i nuet och då kommer jag omöjligt hitta någon framtid. En del tror jag också beror på att jag insett att jag vill stanna i Uppsala, så drömmen om Skåne har fladdrat iväg. Då fanns det inget mer tydligt kvar längre, mer än att jag vet att jag måste ha hästar i mitt liv på nåt sätt.
Jag pausar mina funderingar tills vidare helt enkelt. Förhoppningsvis hittar vi bägge en ljus framtid snart. <3
Skönt att du har hittat nytt stall!
SvaraRaderaJag slutade jobba vid 30+ och lever på sparpengar. Först var jag utbränd, bitter och gjorde inget. Sen började jag träna. Nu är jag inte i en period när jag inte tränar. Det går i vågor
Nu hinner jag hänga med mina barn, orkar lyssna på dem och delta i deras liv. Lyx!
Jag ägnar dagarna åt lite hushållssysslor, familjeliv, körsång och läser mycket. Inget extravagant eller särskilt utvecklande, men jag äger min dag och är närvarande i mitt liv på riktigt.
Jag har blivit mer introvert. Är inte så sugen på att umgås med vänner längre. Kanske för att det mest är snack om jobb, barn och ekonomi à la ekorrhjulet, trots att de har ekonomisk möjlighet att förändra sin tillvaro?
Jag njuter av att göra ingenting. Laga mat, plocka bär, tänka en tanke ända tills jag har tänkt klart, besvara ett blogginlägg utan tidspress, klä på mig om/när jag vill.
Hoppas det blir bra för hästarna då tror jag att du kommer må lite bättre också!
Tack för din kommentar! Jag blev alldeles varm i kroppen när jag läste om ditt liv. Kanske för att det andas ett lugn och en närvaro som jag inte har just nu. Kanske för att det lät så ljuvligt med att inte ha en massa måsten utan faktiskt få göra det man själv känner för just där och då (speciellt raden om att klä på mig om/när jag vill, hög igenkänning! Finns det nåt bättre än en ledig dag där man hasar omkring i myskläder?).
RaderaDu ger mig hopp om framtiden. Kanske behöver jag inte veta vad jag ska göra förrän jag är där?
Jag känner igen mig precis i att drömmarna bleknar bort när man inte mår bra. Sedan min man dog för två år sedan vill jag egentligen ingenting. Det finns ingenting jag ser fram emot. Det är trist för nu skulle jag till exempel kunna resa, gå en massa festliga kurser eller något annat kul. Men allt verkar ganska meningslöst.
SvaraRaderaSå just nu accepterar jag läget och försöker att inte bli stressad av mina obefintliga framtidsdrömmar och min saknade lust att göra saker. För jag är säker på att det kommer att gå över.
När man mår bättre igen så är jag säker på att drömmarna vaknar till liv. Helt plötsligt blir man lite nyfiken på något. Ser fram emot att testa något nytt. Så oroa dig inte över det. Låt hjärnan vila lite så drar den säker igång fantasin och drömmarna när du är redo.
DDT
Beklagar att du förlorat din man. Två år är en väldigt kort tid att sörja, så jag förstår att du inte vill nånting. Jag menar, jag förlorade Björn (en häst) för snart fyra år sedan och jag grinar fortfarande ibland när jag tänker på allt roligt vi skulle göra.
RaderaHar du provat att resa eller gå kurser fast du inte har lust? Ibland upplever jag att man måste tvinga sig att göra roliga saker när man mår dåligt, för det är först när man gör det som man inser att det fortfarande är roligt.
Jag ska ge mig själv lite tid och hoppas att det vänder snart för oss båda. <3
Jag separerade från ett 17 år långt förhållande för något år sedan, och efter det tappade jag helt min motivation till FIRE. Dels blev jag så uppstressad av allt som hände (som någon ovan, jag trodde också det var för livet) och fick ta bort alla mina fritidsintressen för att orka ta mig genom vardagen. Var nära väggen ofta och fick panikångestattacker. Hade tur att genom ett kvinnonätverk få gratis coachning, (som jag nu ska betala för då det är så värt det för mig, inte älta hos psykologen utan hitta små steg i min vardag på vad just jag kan och bör göra) och i den var mitt mål att "hitta mitt mål igen". Jag hittade väl inte riktigt målet där och då, men det börjar komma tillbaka. Jag började få energi att börja träna min hund och plötsligt fick jag lust att tävla, och vips så var den där gamla goda cirkeln tillbaka igen. Kommer ut i skogen, förstår vad det är jag vill, vilket ger mig energin att sätta mål igen osv. Men det tog 1,5 år från min resa till FIRE.
SvaraRaderaI allt så har jag ju behövt köpa ut exet ur huset, få nya räntor då de gamla löpt ut, kostnader som inte delas på två, köpt ut min leasingbil och nu nöjesköpte jag även en van att resa runt i. Det har gjort att jag tömt ganska mycket av mitt konto, lite en del av det som demotiverat just FIRE. Men, så för en vecka sedan hände något helt oväntat då min chef (VD) fick gå över natten från mitt jobb, min jobb-bästis som varit den som hållit mig kvar där. Så på ett dygn sa jag upp mig också, utan nytt jobb eller a-kassa, och även om inte pengarna räcker livet ut, långt ifrån, så känns det så otroligt skönt att bara ha det där kapitalet att hoppa ut på och göra vad jag vill ett tag. Kanske skaffar jag jobb direkt. Kanske slappar jag på soffan. Kanske reser jag. Vilket spelar ingen roll, det var länge sen jag kände mig så här glad för alla de pengar jag sparat genom åren. Det är väldigt svårt för mig att inse att jag får ta av dessa pengar trots att jag inte påbörjat den "riktiga" fire, men det är ju mina pengar och när ska jag ta dem om inte nu när jag för tillfället absolut inte kan vara i arbetslivet ett tag?
Jag som har djur själv kan tänka mig att en del till din vilja att uppnå FIRE kanske har med dina hästar att göra, och när det nu varit så mycket strul kring dem (och mycket annat vad det verkar) så blir ju inte heller tiden med dem den glädje och återhämtning som de säkert varit förr. Som många skrivit redan, ta det lugnt, skit i att pengarna inte växer just nu, hitta tillbaka till att stallet och hästarna är ren glädje så kommer det andra så småningom.
Tack för ett oerhört klokt inlägg. Jag är verkligen bortskämd med de allra bästa läsare man kan ha. <3
RaderaDet låter verkligen tufft med förändringarna som skett i ditt liv, men när jag kom till delen med att du sagt upp dig kände jag bara "wow, kör på!" Ibland är det meningen att pengarna ska användas till annat än man tänkte från början, men bara att ha pengar är verkligen en lättnad i såna situationer. Önskar dig all lycka till hur du än väljer att fortsätta framåt. <3
Måste kommentera igen, haha, alltså så bra blogg du har och vilka bra svar du får från alla kloka personer därute, jag som är 60 plus och gick i lite tidig pension vid 62 kan ju med en tillbakablick på både privatliv och arbetsliv säga att du ska sitta lugnt i båten, gör det du måste nu, sen löser det andra sig.
SvaraRaderaÅsa
Tack Åsa för de kloka orden. Jag håller helt med dig om vilka fantastiska läsare jag har! Känner mig så tacksam och helt ärligt, lite överväldigad, över hur många där ute som både läser och kommenterar. Dessutom så fina och kloka kommentarer. Jag blir lite tårögd när jag läser ska jag ärligt erkänna.
Radera