Jag är väl inte alltför munter just nu. Jag försöker skylla på mörkret, men tack vare att jag jobbar hemifrån 80 % av min arbetstid kan jag utan problem vara ute i dagsljus flera timmar varje dag. Det ska faktiskt bli intressant att se ifall min vintertrötthet blir mildare den här gången. Å andra sidan kan jag inte susa iväg till varmare breddgrader en vecka, något jag brukar försöka göra i januari/februari.
Men jag tänker att jag behöver ändra mitt tankesätt. Normalt är jag en väldigt positiv och lösningsfokuserad (för att slänga mig med modeord) person, men det kanske är åldern som börjar ta ut sin rätt. Gnällig kärring känner jag mig som vissa dagar.
Som häromdagen, när jag gnällde till min mamma över att jag aldrig skulle orka jobba sju år till. Sju års slaveri! På ett jobb som jag trivs med, med bra arbetsuppgifter och där jag är väldigt fri att lägga upp jobbet som jag vill. Med största sannolikhet kommer jag dessutom kunna fortsätta jobba hemifrån 80 % av min arbetstid även efter den här pandemin blåst över.
Efter att jag pratat med mamma började jag tänka. Tidigare var målet satt att jag skulle sluta jobba 2032, dvs om 12 år (ok, snart 11 men ni fattar) och nu har jag minskat målet till 2027. Det är ju helt fantastiskt!
Eller för att helt ändra tankesätt. Tänk att jag om ynka sju år slipper arbeta ytterligare 20-25 år. Till skillnad från hela min vänkrets.
Bara för att jag är en otålig person och vill att allt ska hända precis nu. Men jag tar några djupa andetag och försöker tänka om. Jag har det riktigt bra i nuet och snart är det bara sex år kvar tills jag kan sluta jobba!
Försöker ni arbeta med olika mindset?