Nä, 2023 blev ett skitår det med - hästrapport

Jag hade hoppats att det skulle bli bättre i stallet, speciellt nu under sommaren när hästarna kunnat gå på bete. Men så blev det inte.

Jag vill inte gå in på detaljer, så nån kan känna igen mig, men läget är nu kritiskt. Jag måste vara ute i stallet varje dag, för ingen annan bryr sig om hästarna. De fåtal dagar jag inte kunnat åka ut (tex hade vi kick off med jobbet för en vecka sedan) har hästarna inte fått nåt vatten och uppenbarligen inte heller någon tillsyn.  

Vid ett tillfälle fick jag av en slump (en medryttare nämnde i förbifarten) veta att stallägaren var bortrest. De var dessutom borta tre veckor, vilket bland annat ledde till att batteriet som gör så hagens staket har ström laddades ur och hästarna rymde (godare gräs på andra sidan staketet och ingen ström som hindrar utbrytaren, sen hänger såklart de andra med). Tilläggas bör att sommarhagen är rätt nära en rejält trafikerad väg, så jag var verkligen livrädd tills vi hade lyckats fånga in alla igen.

Jag mår fruktansvärt dåligt och jag vet att det bara kommer bli värre till vintern, så jag letar desperat efter nån annanstans att ha hästarna. Hittills har det varit svårt att hitta nåt som inte är lika dåligt eller som kräver massor med arbetsinsats av mig (ett ställe ville att jag skulle ut två gånger/dag och sköta om deras hästar, trots hög stallhyra. Vansinnigt!), men jag hoppas verkligen att jag hittar nåt.

Hursom, tänkte bara att jag skulle skriva några rader så ni vet varför jag inte uppdaterar på bloggen. Ork och lust är totalt körda i botten och det enda jag vill är att på nåt sätt hitta en lösning som inte betyder att jag ska fortsätta må såhär. 

Hoppas att ni alla läsare har haft en ljuvlig sommar i alla fall. Lovar iaf att det kommer ett inlägg om första månaden på mitt deep year. 

Verkligheten slår tillbaka

Vill börja med att tacka för all pepp jag fick på förra inlägget. Det gjorde mig så himla glad (och lite övermodig) så jag började genast att göra små justeringar i livet. 

Jag älskar Granny Smith och äter ett äpple om dagen. Men nu testar jag att äta Jonagold ett tag och se om jag överlever. Det blir helt klart sparad krona...

 En annan sak jag börjat med, efter att ha bott i lägenheten i ett drygt halvår har jag börjat gå till affären och handla. Jag har alltså en affär 15 min promenad bort, men har ändå alltid handlat när jag åkt från stallet/kontoret. Fast jag fått krångla då bilen inte är parkerad i närheten av lägenheten, utan jag har åkt till lägenheten, lastat ur bilen, åkt för att parkera bilen och sen promenerat (också 15 min) tillbaka till lägenheten. 

När jag går till affären kan jag såklart inte köpa lika mycket på en och samma gång, men i gengäld kan jag köpa saker precis när behovet uppstått och riskerar inte att färskvaror blir dåliga på samma sätt. Dessutom får jag motion och frisk luft. En så kallad winwinwin. ;-)

I förrgår deklarerade jag högt och tydligt inför världen att jag nu skulle snåla och spara för att få ekonomin ihop. Jag slog på stora trumman och kände mig sådär omåttligt stolt som man gör ibland när man tror att man är nåt. Så givetvis var verkligheten tvungen att ta ned mig från mina höga hästar (läs: Anette).

På väg till stallet körde jag en annan väg än vanligt, då jag varit och hämtat ett paket (mineraler till hästarna, ok? Dvs måste-inköp) på en ovanligt obskyr plats. Jag var då tvungen att göra en riktigt snäv högersväng och då började bilen skramla. Hörde inget mer förrän jag tog en liknande kurva ur en rondell på hemväg. Ringde pappa bilexperten som misstänkte att det var styrleden. Samma styrled som fö byttes i maj i år... Nu kan det såklart vara nåt annat, men vad det än är så blir det pengar ut. 

Tack för tillrättavisningen verkligheten, nu ska jag försöka andas lugnt tills jag kan laga bilen. Förhoppningsvis snart, eftersom jag måste åka ut till stallet minst en gång om dagen just nu. Blä!

Fri2032 lägger upp en plan...

På grund av en kommunikationsmiss mellan mig och en vän blir det tyvärr ingen FIRE-träff för mig i helgen. Jag får vara husvakt istället och det är kanske inte heller så dumt. 

Igår kväll hittade jag "drömgården" och alla tankar spann iväg på de mest galna sätt. Fick för mig att jag nog skulle ha gård igen (fast jag vet att jag inte mår bra av det fysiska slitet och den mentala ångesten, främst allt underhållsarbete det är på en gård men även oron över att en massa saker ska gå sönder eller att jag inte ska få tag på tillräckligt med foder till hästarna) och försökte hitta en massa lösningar på det. 

Det slutade med att jag verkligen satte mig ned och räknade på vad hästarna kostar, vad boendet just nu kostar (kul, kul 7200 kr blir det efter nästa räntehöjning) och på vilket sätt det skulle gå att få ned kostnaderna (egen gård men skuldsätta mig dubbelt så mycket som nu).

Till sist var jag så arg att jag la ut Celine och Daisy på annons. Grät en massa och förbannade mig själv för att jag varit så dum 2021 och inte tagit höjd för att allt skulle bli snordyrt två år senare. Som om jag skulle gjort samma val igen, om jag vetat det. Suck. Alltid lätt att vara efterklok.

Sen lugnade jag mig själv, tog bort annonserna och läste lite i Sparboken. Andades lite djupare och bestämde mig för att lägga upp en plan. 

Först och främst, hästarna måste flytta. Jag vet detta, men jag vill hitta ett ställe där de kan bo i många år. Framförallt mår Anette väldigt dåligt av att flytta, så jag vill att nästa flytt ska vara den sista för henne. Hon har kanske 5 år kvar att leva, jag vill inte att det ska bli stressfyllda år (eller så dör hon imorgon, man vet aldrig vad livet hittar på). 

Sen måste utgifterna ned. Hur jag än räknar på hästarna kan jag inte pressa ned kostnaderna mer (snarare verkar de öka med en flytt, alla stallhyror har chockhöjts), men däremot har jag de senaste åren köpt saker som jag "lagt på hög" och jag har blivit lat med maten. Ofta äter jag ute i brist på idéer om vad jag ska äta och ibland har jag tom ätit hämtmat. Gör om, gör rätt. Tror det började iom återgång till kontoret 2022, då tillät jag mig utemat istället för matlåda, eftersom det ändå "bara" var en gång/vecka. Men sen blev det på nåt konstigt vis så att jag även åt ute på kvällen efter jag varit på kontoret, istället för att handla och laga middag hemma. Sen har det eskalerat, ivrigt påhejat av en kompis som älskar att äta ut (men har tight ekonomi, så jag brukar få bjuda (ja, jag hör själv hur sjukt det låter) och då blir det såklart ännu dyrare). Nä, nu är det dags för lite ny verklighet. Lite uppstramning.

Till att börja med ger jag mig veckopeng. Efter att hästarnas fasta kostnader är betalda och allt rörande lägenhet och bil betalt (ungefärlig uträkning av bensinkostnad) har jag 168 kr att röra mig med varje dag. Det ska räcka till mat, försäkringar, kläder, medicin etc. För er som inte orkar räkna blir det 5050 kr/månad. Det måste gå helt enkelt. 

Vidare kommer jag utropa närmaste tolv månaderna till mitt deep year. Jag har redan smygstartat och frossar just nu i oerhört intressanta böcker på Biblio (bästa appen?). Jag vet att jag har en miljard roliga hudvårds- och sminkgrejer i mitt badrumsskåp som jag ska undersöka och så småningom bestämma vilka saker som får stanna och vilka som jag rensar ut. Likaså har jag sparat ett fantastiskt blogginlägg från Northernlights om billig mat, herregud vad jag blev inspirerad! Har ni missat det inlägget så gå genast och läs, det är bland det bästa jag hittat med massor av konkreta tips. 

Så 1 augusti blev startskottet och jag kommer såklart att rapportera i bloggen varje månad hur det har gått. Välkomna till en ny version av Fri2032 och låt oss hoppas på låga räntor och billig mat framöver. ;-)