Summering av utgifter juni

Juni månad har verkligen swishat förbi! Matkostnaden ligger fortfarande på samma nivå, men det luras lite, då utematen sjunkit en del medan reko ökat på. Det är säsong för tomater nu, vilket gör att jag köper tomater för att göra min tomatröra. Absolut inte ekonomiskt, men vansinnigt gott. Så jag tänker helt sonika sluta ursäkta mina höga matkostnader. Att få mig att äta är en ständig kamp och då får det helt enkelt kosta. Det blir sista gången jag skriver nåt om det. ;-)

Boende: 5040 kr.

Mat: 5625 kr, varav utemat 1220 kr, reko 1610 kr. 

Bilen: 750 kr, varav bensin 750 kr. 

Hästarna: 9936 kr, varav "onödiga" kostnader 3136 kr. 

Hälsa: 139 kr. 

Nöje: 3699 kr.

Kläder: 2015 kr.

Övrigt: 0 kr.

Sparande: 6350 kr. 

Totala utgifter juni: 33554 kr. 

Kostnad för fölet: 3050 kr.

Bilen har varit billig även denna månad, men nästa månad är det dags att byta bromsar och betala försäkring, hehe. Jag märker dock att fördelen med att faktiskt skriva upp alla utgifter, är att jag både kan gå tillbaka och se varför nåt kostat så mycket en viss månad och förbereda mig på utgifter jag vet kommer att dyka upp längre fram. 

Den här månaden drog även hästarna iväg, då jag köpte en ny hjälm samt ett täcke till ena hästen. Inga av grejerna var egentligen nödvändiga, men förhöjer min samvaro med hästarna. 

Nöjeskontot sköt också i höjden, eftersom jag betalade boendet för min semester. Längtar ihjäl mig och lovar att skriva mer när jag väl varit iväg!

Jag vet inte om de här sammanställningarna är så intressanta att läsa om egentligen, men jag tänker att jag fortsätter ändå året ut, inklusive en genomgång av hela årets kostnader, så slutar jag att redovisa min ekonomi sedan. 

Lite bilder

 Jag har total idétorka nu, så segt när hjärnan måste fokusera på jobb istället för kreativa saker. Kan inte alla andra gå på semester snart, så jag får jobba i fred ett tag innan min semester?

Därför blir det här lite av ett önskeinlägg, med bilder på de tre sakerna som tydligen är mest spännande just nu. Min jacka och mina hästar. ;-)

Sparo ger mig en välbehövlig spark i baken

Det jag tycker är allra bäst med gänget jag väljer att hänga med och kalla för FIRE (då använder jag alltså det begreppet oerhört brett) är hur man inspirerar varandra på så många olika sätt. 

Visst är rubriken ett vansinnigt fult sätt att få många att läsa, men faktum är att det är exakt vad som hänt. Även om Sparo såklart inte har en aning om vad han gjort (tvek på att han läser min blogg, speciellt inte efter denna rubrik), så har jag honom att tacka för ännu mer pengar in i pengamaskinen. 

Men vi tar det från början (nu när ni blivit nyfikna och börjat läsa). Jag håller ständigt på med att rensa bland mina saker, mest för att jag samlat på mig väldigt mycket genom åren, men också för att jag har ett irriterande skjuta-upp-beteende som gör att jag ibland "rensar" genom att sortera mina saker lite prydligare. 

Smyckeskrinen (japp, plural) är ett sådant hopplöst projekt. Jag har gått igenom alla mina smycken åtminstone tre gånger och istället för att göra mig av med all skit jag samlat på mig (eller tom fått som dopminnen) så har jag bara gjort lite finare högar av allt. 

Men så läste jag på Sparos blogg om att sälja guld. Det lät så vansinnigt enkelt och smidigt, så jag beslöt mig för att jo, nu MÅSTE jag ta tag i det här. Inga fler ursäkter. 

Så jag satte mig ned och sorterade igenom mina smycken i tre högar. Guld, silver och skit. Gjorde en överslagsräkning och kom fram till att jag kunde få ungefär 500-1000 kr för smyckena. Helt klart värt besväret att sortera noggrannare (tex fyra berlocker i guld eller åtta örhängen i silver) och skicka iväg på värdering. I morse fick jag besked; 2500 kr var de beredda att ge mig. Klickade snabbt i ja och fick pengarna efter några timmar rätt in på ISK-kontot sålda saker. YAY!

Nu kanske någon tycker synd om mig, som är så snål att jag säljer mina egna smycken. Speciellt sånt jag fått i doppresent. Men jag känner mig bara lycklig. Inga av de där smyckena jag skickade iväg har jag använt mer än någon gång och jag kommer definitivt inte ångra mig. Däremot ångrar jag att de fått ligga i mina smyckeskrin så länge i onödan. 

Nu ska jag slänga bägge smyckeskrinen, för nu har jag bara kvar mina vardagssmycken (örhängen +  halsband) och finsmycken (2 par örhängen med matchande halsband). Dessa ryms i varsin fin liten ask i nattduksbordets ena låda. Bättre än så blir det inte!

Så tack Sparo för sparken i baken, den var verkligen välbehövlig!

Fri2032 rör om i grytan

 Det här med att vara anonym gör mig väldigt ärlig. Så pass att jag ibland kanske blir lite för ärlig...

På några av de arbetsplatser jag varit på (snabb koll på cv:t säger 8) har det ingått undersökningar bland personalen för att försöka luska ut vad de egentligen tycker och tänker. På min nuvarande arbetsplats gör vi en sådan undersökning varje år och sen ska cheferna försöka tänka ut olika roliga övningar för att höja siffrorna på vissa frågor och sänka på andra. Vi snackar alltså riktigt härliga låtsasarbetsuppgifter i syfte att få cheferna att känna att de gör någonting om dagarna. 

En av frågorna på senaste undersökningen var "Jag kan vara mig själv på arbetet" eller någonting liknande. Eftersom undersökningarna såklart görs anonymt svarade jag glatt nej på frågan. 

För helt ärligt, vem kan vara sig själv på arbetet? Hade jag varit mig själv, så hade jag blivit avskedad för länge sedan. Mitt riktiga jag är rätt otrevlig mot alla de idioter som jobbar omkring mig (tack och lov har jag få uppgifter där jag måste ha kontakt med andra människor), men eftersom jag är mån om att få lön, så håller jag ju käft, agerar trevligt och tänker bara elaka saker. 

Likaså skulle jag inte göra många av mina arbetsuppgifter öht, om jag var mig själv på jobbet. För jag vill bara ha roligt och det kan man inte alltid ha på jobbet. 

Men efter att jag svarat nej på frågan brakade det loss på allvar. Det gick såklart inte att få fram VEM som hade svarat nej. Bara att någon av de 36 medarbetarna inte var sig själv. Hualigen, så kan vi inte ha det!

Så sedan började det... Grupparbeten in absurdum där vi skulle diskutera vad det kunde vara som gjorde att NÅGON inte var sig själv på arbetet. Jag lade själv fram en teori om att personen kanske var nudist (nä, det är jag inte) och därmed såklart inte kunde vara sig själv på jobbet, för man kan inte vara naken på jobbet. En idiot till rövhatt (som definitivt skulle gått i pension för flera år sedan) började snurra in sig i att homosexuella var konstiga (där fick tom vår chef sätta ned foten och rövhatten be om ursäkt). 

Det lugnade sig något över jul och sedan har vi mest haft gruppövningar kring hur vi ska kunna jobba bättre trots att våra program vi använder ständigt kraschar och försvårar för oss. Men nu fick jag ett fint meddelande från en herre högre upp i hierarkin som bestämt att vi ska ha fyra (!) gruppsammankomster under resten av året, där vi gräver djupare i hur vi ska kunna inkludera alla människor och se till så att INGEN känner att de inte kan vara sig själva på jobbet. Hurra så skoj, fler grupparbeten...

Jag funderar redan på vad jag ska svara på årets undersökning. Hm... 

Min följetong jackan

 Glada nyheter! Jag hade börjat skriva på det här inlägget med slutsatsen att jag ger upp jakten tills vidare, men sen hände det sensationella. Låt mig ta det från början. 

I många (vi snackar alltså över 25) år har jag haft världens fulaste jacka. Jag fick den som barn och jag minns att jag tyckte den var ful redan då. Framförallt var den stor som ett tält (men jag växte i den så småningom) och i nån slags mörk oxblodsfärgad/vinröd färg. 

I början hade jag inget att säga till om när det kom till kläder och när jag väl hade egna pengar, så gick de till viktigare saker. Jackan höll mig hyfsat torr och varm, så den fick duga. År efter år...

På Camp FIRE Süd i oktober 2019 (obs! Alltså 1 ½ år sedan) var jackan redan då ett samtalsämne. Det var flera som tyckte att jag skulle sluta plåga mig själv och köpa en ny. Men jag kom mig inte för det. 

Det var faktiskt först i våras, när jag blev "rik" som jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Delvis hjälpte det att ena fickan på jackan börjat lossna och jag är hopplöst dålig på att laga saker. 

Så jag avsatte några tusenlappar till jackan och tog mig ut på äventyr i det farligaste stället under pandemin. Gränby Centrum! 

Ok, jag vet, det heter Gränbystaden numera, men det skiter jag i. För mig kommer det alltid heta Gränby Centrum (så man kan nynna på denna, nu blev jag studentnostalgisk också, hängde lite med trubaduren för hundra år sen). 

Jag gick in i fem olika klädbutiker. Kollade på några olika jackor/kappor och i de fåtal fall någon föll mig i smaken så provade jag den. Här kommer en av anledningarna till att jag avskyr att prova kläder. Jag valde jackor/kappor i stl large eller xlarge. Ett par xlarge fick jag inte ens på mig (!) medan några large var gigantiska och jag kunde tom testa medium. Varför stämmer inte storlekarna? Suck...

Ingen jacka/kappa föll mig i smaken, så i desperation gick jag tom in på stadium, men där var det ännu sämre utbud. Så med ogjort ärende åkte jag hem och tyckte synd om mig själv. 

Det var ganska precis en månad sedan. Idag läste jag ikapp mig på en av bloggarna till höger i menyn och klickade lite nyfiket på en länk till addnature. Kollade lite halvt intresserat på några plagg att eventuellt ha i stallet och så snubblade jag plötsligt över JACKAN. Den perfekta jackan som fick mig att bli alldeles varm i kroppen bara av att titta på den. Jag tog några djupa andetag, påminde mig om att inte shoppa på infall och stängde ned sidan. 

Några timmar senare gick jag in på sidan igen. Jag kunde helt enkelt inte släppa tanken på jackan. Gjorde lite mer research, men hittade den inte i refunders utbud till billigare pris (snarare 200 kr dyrare inkl återbäringen och i en fulare färg), så jag klickade hem den från addnature. Om några dagar kommer min nya jacka och en snabb titt i garderoben fick mig att inse att jag med den här jackan kan göra mig av med två till jackor, förutom den superfula. En jacka som börjat smula sönder innanmätet av ålder och en jacka som jag fått av min mamma som är lite för liten egentligen. Yay!

Så därmed hoppas jag att följetongen jackan är avslutad. Eller vill ni ha bild på plagget sen? ;-)

Trevlig helg till er allihopa! <3

Summering av utgifter maj

Det är rätt tydligt (för mig alltså) att jag inte mått bra mentalt i maj. Det har blivit på tok för mycket utemat, helt enkelt för att jag inte orkat laga mat hemma. Men det får vara så, alternativet är att jag faller ned i anorexia-hålet igen och det vill jag verkligen inte. 

Boende: 3789 kr.

Mat: 5596 kr, varav utemat 1924 kr, reko 644 kr. 

Bilen: 791 kr, varav bensin 791 kr. 

Hästarna: 8237 kr, varav "onödiga" kostnader 1914 kr. 

Hälsa: 835 kr. 

Nöje: 571 kr.

Kläder: 349 kr.

Övrigt: 0 kr.

Sparande: 8950 kr.

Totala utgifter maj: 29118 kr. 

Kostnad för fölet: 5900 kr.

Reko kommer förmodligen att öka nu, för äntligen är det grönsakssäsong, så jag kan frossa i paprika och gurka, samt göra världens godaste tomatsås (basen i tre av mina maträtter jag äter varje vecka).

Min nolla på klädkontot förstördes i maj av att jag behövde ett par nya jeans. Men jag lämnade åtminstone in en kasse med kläder för återvinning, så jag fick jeansen en femtiolapp billigare. 

I juni hoppas jag må bättre, så matkostnaden sjunker lite.