Det är inte roligt längre

Nu är jag mitt uppe i flytten. Jag vill inte längre flytta. Jag vill bara slippa det här kaoset och få mysa i lugn och ro. Jag vill verkligen aldrig mer flytta.

Jag tror egentligen inte att det är förändringen i sig, jag menar, jag gillar ju min nya fina lägenhet. Men just att allt ska flyttas från punkt a till punkt b och det under tiden är totalt kaos, det mår jag inte bra av. 

Ville mest bara gnälla lite mitt i alltihopa. Jag har fö varit snål och inte tagit ledigt från jobbet heller, utan försöker hinna flytta grejer på kvällar och helger. Som om jag inte redan hade ont om tid och svårt att få vardagen att gå ihop. Blä!

Ok, färdiggnällt. Tack för att ni läser... 

Inför flytten - äta upp mat och rensa saker

Det bästa med en flytt är att jag får en ursäkt för att verkligen rensa. Just nu håller jag på att äta upp allt jag har i skafferi, kyl och frys. Det är en hel del måste jag säga... Senaste tiden har jag bara handlat mjölk och fil när jag varit i affären, för jag har allt annat redan. Jag blir lite full i skratt när jag ser hur mycket bröd jag lyckats fylla min frys med. Varenda gång det närmat sig bäst-före-datum har den kvarvarande stumpen åkt in i frysen. För att inte tala om alla rostbröd som tydligen "måste" köpas och frysas in när det är rabatt...

Sedan rensar jag bland saker. Jag har rensat bort säkert 15 böcker ur bokhyllan (vilket iofs säger mer om hur många böcker jag har kvar och gillar att läsa), jag har äntligen fått bort en massa skräp på uteplatsen som jag sparat för att "nån gång" kanske använda den kartongen/blomkrukan/syltburken igen. Som om man vill använda nåt som är fullt med smuts och fluglort?

Garderoben krävde ingen rensning, men snart är det dags att ge sig i kast med cd- och dvd-skivor. Finns det folk som vill ha detta fortfarande eller är det bara att hiva? 

Jag har bestämt mig för att jag inte ska ha en enda sak över tröskeln till nya lägenheten som jag inte tänkt behålla. Jag vägrar flytta ännu en gång (det här blir min elfte flytt sen jag flyttade hemifrån) med nån kartong som jag aldrig kommer att packa upp. 

Nä, nu måste jag fortsätta packa! ;-)

Sålt fonder och köpt lägenhet!

Ja, jag är väl motvalls som vanligt. Men ju mer jag räknade på min privatekonomi och ju mer min hyresvärd höjde hyran desto mer blev jag lockad av tanken på en egen lägenhet. 

Visst, att bo nära hästarna gör gott för min själ och plånbok, men bara till en viss gräns. Till sist nåddes den gränsen, då hyreshöjningen som aviserades skulle bli dyrare än att köpa en lägenhet och köra bil till hästarna varje dag. Vilket är lite sinnessjukt...

Så efter att ha kollat på lägenheter lite sådär halvseriöst ett tag, så blev det plötsligt mycket mer seriöst och jag hittade ganska snart den perfekta lägenheten. Läget är bra, med nära till det som är viktigt för mig; mataffär och kort resväg till hästarna. 

Jag går från hyrt boende på 27 kvm till bostadsrätt på 25 kvm. Drog till med 85 % belåning så får vi se om jag betalar av mer successivt beroende på hur det känns i magen med räntekostnaderna. 

Det som fascinerar mig mest är att så fort köpet var avklarat (får nycklarna om en dryg vecka) så kändes det som att jag kunde andas lättare. Jag tror inte jag förstått hur dåligt jag mått av att hyra boende. Jag har övertygat mig själv om att det är det bästa för mig och hästarna, men uppenbarligen har osäkerheten över att bli av med mitt boende i princip när som helst gjort att jag undermedvetet låtit det gnaga i mig. 

Nu ska jag äntligen få flytta till ett ställe där jag vill bo tills jag eventuellt flyttar till Skåne. Eller så bor jag här resten av livet, vem vet? Det ger mig ro i själen att veta att det är jag som bestämmer hur det blir.

Det var inte ens jobbigt att sälja av lite fonder, det är snarare en skön känsla att veta att jag kan betala av hela lånet på bara några dagar om jag skulle vilja. Men tills vidare får banken äga större delen av lägenheten. 

Vad mer kan jag säga? Jag får bättre möjlighet att laga mat, större badrum och äntligen ett förråd! Dessutom en balkong som jag saknat nåt enormt. Promenadavstånd till mataffär även om jag ska försöka att inte gå dit alltför ofta. ;-)

Nu väntar några tuffa månader ekonomiskt, då jag har dubbel hyra, men det är det verkligen värt! Jag är så vansinnigt tacksam över mina FU-pengar, för tack vare dem kan jag göra det här utan att behöva oroa mig för hur jag ska få ihop ekonomin i några månader. Visst var tanken att de enbart skulle användas till tidig pension, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag försöker se amorteringen på lånet som ett sparande nu, istället för de pengar jag skulle ha satt in i portföljen. Nu får pengarna hos avanza vara ifred och gotta till sig på egen hand. 

Så var det nytt år igen

Jag har haft min årliga kick off med mig själv och blir lite förundrad över allt som ändå hänt 2022. Det var så många tuffa perioder (vilket jag tror märkts på bloggen i form av uteblivna inlägg), så mycket jag förträngt eller glömt att det skedde 2022 att jag häpnade. Tror verkligen det är nyttigt att försöka summera året på något vis, så man inser allt som ändå händer i ens liv.

I mitt fall är det enkelt, då jag skriver dagbok. Sedan läser jag igenom senaste månanden när jag gör mina månadsavstämningar (och checkar av mina ytterst luddiga mål)  och summerar vad som hänt. Därför kan jag sedan läsa igenom dessa månadssummeringar när jag ska summera året och det är då jag verkligen kommer till insikt om alla turer i berg- och dalbanan som varit detta år. 

Visste ni tex att jag var allvarligt sjuk? Det hade jag glömt, för nu är jag frisk. Sen fick jag en superjobbig biverkning på en medicin som ingen insåg var en biverkning förrän ett halvår senare. Jag gick alltså ett halvår och mådde dåligt helt i onödan. Suck liksom... 

2022 har varit både positivt (Daisy!) och negativt (sparåret märktes knappt av för allt blev så dyrt), men nu lägger jag det bakom mig och ser fram emot 2023. Det kommer att bli ett tufft år, det vet jag redan, men mer om det om några dagar. 

Mina mål för året kan kanske sammanfattas med att jag ska försöka ta hand om mig själv mer. Inte vara dumsnål eller oroa mig för utgifter, utan faktiskt kosta på mig sånt som gör att jag mår bra nu. För jag har förmodligen max 40 år av roligheter kvar, sen har jag en lång lista med sjukdomar som släkten fått och som jag lär få, som kommer att försvåra livet. Kanske lever jag inte ens om 40 år? Alltså är det bäst att leva nu, även om jag såklart inte ska slösa pengar som en tok. 

Har ni några mål för 2023?