tisdag 30 april 2019

Sista april i Uppsala...

För många i Sverige är begreppet sista april förknippat med majbrasor, vårsånger och kanske lite grillande av korv. Så såg även jag på denna dag, innan jag blev Uppsalastudent...

Jag har inte koll på traditionerna bland nuvarande studenter (vet att kvalborg blivit nåt viktigt, dvs dagen innan valborgsmässoafton, som alltså infaller på sista april), men jag har fortfarande stenkoll på tidsschemat för när jag var student.

8:00 Champagnefrukost hos J. Har man tur så finns det några jordgubbar, annars dricker man champagne på fastande mage.

10:00 Kolla på flottränningen. Gärna med nåt drickbart i handen, typ öl.

12:00 Sillunch på Norrlands nation. Eftersom få i sällskapet äter sill (eller för den delen potatis) blir det mest ett evinnerligt snapsande. Eller snaspande?

15:00 Mösspåtagning i Carolinabacken (alltså framför Carolina Redivia). Utmaningen är att ta sig på vinglande steg uppför backen SAMTIDIGT som man fortfarande har sin egen studentmössa i handen. Många drullar bort den vid sillunchen...

15:05 Champagnegalopp nedför Carolinabacken! Upplagt för att ramla omkull, men belöningen är att man får dricka mer champagne, bara man lyckas ta sig till Norrlands nation igen. Här har stockholmarna en fördel, deras nation ligger närmast backen...

18:00 Grillkväll hos S. Om man fortfarande står på benen hjälpligt, så finns det några få tappra själar som samlas hos S för att grilla. Givetvis bjuder hen på diverse drinkar med alkohol. Mestadels GT, för han är lite traditionell av sig, men en och annan Schnappi kan säkert slinka ned också. ;-)

SKÅL för en härlig Valborgsmässoafton!

När du läser detta förbereder jag för att jobba hemifrån. Som van Uppsalabo vet jag att det inte är nån idé att åka in till stan och göra nåt annat än fira, så det är lika bra att hålla sig borta. Jag firar med en lugn ridtur i skogen på lunchen istället...

måndag 29 april 2019

Tonfisksås

Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken av dessa underbara såser som är godast, så är jag tvungen att skriva ned bägge recepten. Fler fantastiskt goda recept finns i boken Studentmat som du kan köpa hos bokus för bara 125 kr (jadå, den går att köpa för samma pris även på andra ställen). Jag använder boken nästan dagligen i min matlagning och den har revolutionerat mitt sätt att se på tex lök och vitlök.

Vit tonfisksås 
1 gul lök
1 msk olivolja
1 tsk curry
1 burk tonfisk i vatten
1 dl grädde
salt, peppar

1) Skala och hacka löken. Stek den mjuk ihop med olivoljan.
2) Tillsätt curry och låt steka med nån minut.
3) Häll på tonfisken inklusive vattnet samt grädden. Koka upp, smaksätt med salt och peppar.

Blir två portioner för mig som är liten i maten, så jag brukar dubbla allt och frysa in tre portioner. Jag äter med pasta eller ris till.

Röd tonfisksås
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
2 burkar tonfisk i vatten
400 g krossade tomater
salt, peppar ev andra kryddor

1) Skala och hacka löken och vitlöken. Stek dem mjuka ihop med olivoljan.
2) Tillsätt tonfisken utan vatten samt krossade tomater. Hetta upp.
3) Smaksätt med salt, peppar och tex oregano eller basilika. Jag använder italiensk salladskrydda som jag råkar ha två burkar av utan att jag vet varför.

Blir fyra portioner för mig (tre vanliga enligt receptet) som jag äter med pasta eller ris till.

söndag 28 april 2019

Ett besök på akuten

Eftersom jag skrev för några dagar sedan att jag bara blivit sparkad av en häst en gång i mitt liv, så var jag givetvis tvungen att bli sparkad igen. Man ska vara försiktig med vad man säger. ;-)

Den kroppsdel som blev träffad av sparken svullnade snabbt upp, trots att jag direkt gick till spolspiltan (en plats där man duschar av hästar) och spolade med kallt vatten en bra stund. Jag tyckte egentligen inte att det var så illa, det gjorde inte särskilt ont mer än att huden såklart stramade.

Men efter några timmar, när jag berättade om det som hänt för en vän, så fick jag en mild utskällning för att jag som vanligt tog så lätt på när jag skadar mig. Speciellt i jämförelse med när andra skadar sig (eller gud förbjude, hästarna skadar sig!), jag känner ju om det gör ont eller inte.

Så jag gav efter och åkte in till akuten. Efter 40 minuters väntan fick jag träffa en läkare, som kände igenom kroppsdelen och sedan skickade mig på röntgen. Tog ytterligare 10 minuter, sen blev jag röntgad och fick vänta 30 minuter till innan läkaren hade tid för mig igen. Jag är dock luttrad (min stackars mamma fick vänta sex timmar en gång) och hade med mig en bra bok att läsa (Vanans makt av Charles Duhigg), så det gick egentligen ingen nöd på mig.

Läkaren förklarade att ingenting var brutet och att det bara var att åka hem. Puh! 350 kr fattigare (250 kr för besöket och 100 kr för parkering) och 80 minuters väntan, ibland är vården i Sverige verkligen imponerande.

Nu ska jag bara komma ihåg att anmäla till mitt försäkringsbolag. Har jag tur tycker de synd om mig, så jag får en liten extra slant för sveda och värk. ;-)

lördag 27 april 2019

Odla del 2

Det var en förbaskat hög tröskel att kliva över, för att komma igång med att odla. Jag vill egentligen börja odla, men jag kan inte bestämma mig för VAD jag vill odla.

Jag har kommit så pass långt att jag bestämt mig för att skapa ett litet paradis för bin, humlor och fjärilar. Så det första jag tänkte göra är att hitta nån söt form på Myrornas, för att göra en bivattnare. När väl den är på plats, så vill jag odla timjan och mynta, som dessa insekter tycker mycket om.

Men tanken med att odla var ju att jag skulle ha nytta av det som kommer upp också. Nånting säger mig att timjan och mynta inte tar upp en hel pallkrage heller. Så...

Vad tror ni om följande växter ni som kan odla? Är nån av dessa bombsäkra för en total nybörjare?

Kålrabbi
Palsternacka
Smultron

Är också sugen på en stor kruka med en svartvinbärsbuske i. Jag är lite småförtjust i ätliga saker som är lila, lovar att det kommer ett inlägg om det vad det lider...

Men är jag helt ute och cyklar? Eller kan det funka att odla dessa grejer på en uteplats i sydost?

fredag 26 april 2019

Städa själv eller leja bort?

Först var jag inne på att lyxa till med flyttstäd. Så skönt att slippa städa själv, dessutom med en garanti ifall hyresvärden börjar gnälla om att det är dåligt städat.

Sen tog jag in lite offerter och trots en liten lägenhet var det billigaste erbjudandet 1700 kr (efter RUT). Det sved. 1700 kr är mycket pengar numera. Ingenting jag slänger bort i en handvändning.

Så jag började fundera. 35 kvm är inte mycket yta att städa. Det borde gå att hinna med. Så jag satte mig och knåpade ihop ett städschema. Eftersom utflyttningen är 1 juli, så tänker jag att jag ska göra såhär:

21 juni. Dammsuga alla rum. Japp. På midsommarafton...
22 juni. Våttorka alla rum.
23 juni. Rengöra alla ytor.
24 juni. Städa kökskåpen.
26 juni. Putsa fönster (4 stycken)
28 juni. Frosta av kyl och frysfack. Rengöra.
29 juni. Städa badrummet inklusive putsa spegeln.
30 juni. Göra en sista check, ta ned lampor och ta bort städgrejer. Lämna nycklarna.

Jag tror att det ska funka med det är schemat. Givetvis kan jag göra vissa saker i förväg också, ifall jag tycker att jag har tid över nån av dagarna. Enda inköpet som behöver göras är en glastrasa från Clas Ohlson, så det känns som att det blir mycket billigare än 1700 kr.

Hur brukar ni göra vid flyttstäd? Städa själv eller anlita hjälp? Hur ser ni på städning överlag? Är det rogivande eller ett nödvändigt ont?

torsdag 25 april 2019

Ljuvliga lön!

Så rasslar lönen in på kontot. 21 400 kr blev det denna månad (inklusive 500 kr för min senaste spa-dag). Jag är dålig på lönecava måste jag erkänna. Inte bara för att jag är nykterist. Jag är helt ärligt värdelös på att fira mina framgångar. Jag har tex fortfarande inte firat att jag blev anställd. Eller så tänker jag fira = träffa vänner och äta god mat. Mina vänner är tyvärr av det slaget att de då räknar med att jag betalar för maten. Suck.

Det här är sista månaden med en fluktuerande lön. Nästa månad får jag dubbel lön (jippie!) inklusive 25 dagars semester i pengar. Dessutom får jag skatteåterbäring två veckor senare. En orgie i pengar och jag ska moffa in så mycket jag bara kan i Deg på jäsning. Sedan kommer lönen att stabilisera sig på 25 000 kr/månad. Mina utgifter den här månaden låg på 16 000 kr, vilket får mig att bli alldeles darrig i knäna. Finns det en chans att jag kan spara undan 9 000 kr/månad? Det låter för bra för att vara sant. Samtidigt, i dessa 16 000 kr denna månad, så finns det 900 + 450 kr som jag redan sparar. 500 kr började jag spara undan när jag fick börja jobba hemifrån en dag/vecka (dvs lägre bensinkostnader), sen ökade jag på med 400 kr när jag gick ur facket och a-kassan (heja mig som vågade! Har aldrig haft användning av nåndera och med pengamaskinen kommer det inte behövas i framtiden heller). 450 kr är mitt målsparande till ny häst.

Jag blir nästan nervös när jag tänker på att spara 9 000 kr/månad. Det kan inte vara möjligt, ändå säger siffrorna att det är. Jag får helt enkelt utgå ifrån att april var en väldigt billig månad och invänta nästa månads utgifter som kommer ligga på en mer normal nivå. Eller?

Igår tog jag för övrigt steget och sålde av Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Den har gått bra, inget snack om saken. Men då jag har de flesta av bolagen i portföljen Sålda saker, så kändes det dumt att betala en fondavgift för att ha precis samma sak i Deg på jäsning. Istället får det blir fler andelar av de andra fonderna.

Ska ta och skriva ihop ett inlägg om mer exakt vad jag har för innehav, alltid blir nån glad över informationen. Gäller att passa på och spela med öppna kort när ekonomin plötsligt verkar tuffa på så himla bra.

Så... Har ni några tips på hur jag kan fira mina framgångar? Jag känner mig allmänt lost, eftersom jag vanligtvis ändå göra alla de saker som det brukar tipsas om (fotbad, läs en bra bok, meditera).

Ps. Såg nu när jag kollade mitt gamla inlägg att jag hade sparat ihop 8772 kr i Sålda saker. Det kontot innehåller idag 20828 kr, med ytterligare 2000 kr på gång (köparna är lite sega på att betala, de väntar nog på löning). Så coolt hur mycket pengar man kan dra in på att sälja saker man ändå inte använder.

onsdag 24 april 2019

Min morfar Alf Svensson

Eva kommenterade häromdagen apropå politiker i min barndom och föreslog att Alf Svensson var min morfar. Jag måste erkänna att tanken tilltalade mig, han verkar rätt så mysig, men även om min mamma röstade på honom flera gånger, så är vi inte släkt. Tror jag iaf. ;-)

Min barndom var faktiskt inte så fylld av politik som jag gav sken av i kommentarerna, det var snarare min studenttid som gav mig stora skälvan när det kommer till politiker. Förvisso var min morfar orolig att jag skulle bli kommunist (som alla ungdomar tydligen blir), men i övrigt pratades det inte mycket politik hemmavid.

I Uppsala hamnade jag dock ganska snabbt bland ungdomspolitiker, kanske finns det nån läsare som känner igen Laboremus och Heimdal? Låt oss dock inte gå närmare in på det, eftersom jag redan avslöjat att jag är kvinna så är risken stor att jag mister min anonymitet ifall jag säger mer än detta om detta.

Men bland dessa (företrädesvis) unga män, med brinnande politiska ambitioner, lärde jag mig snabbt att politik är fantastiskt intressant, så länge det inte ska visas upp för allmänheten. Debattens vågor gick höga många gånger, med oerhört intressanta infallsvinklar både från vänster och höger. Eftersom varken Laboremus eller Heimdal egentligen hörde till nåt ungdomsförbund, så kunde man vara lite mer frispråkig och utmanande i sina idéer.

Ända tills allmänheten skulle få höra vad som tycktes och tänktes. Då blev det genast rättning i leden, stramare anleten och rakare ryggar. Då skulle det man presenterade vara rumsrent och de fria idéerna var inte längre fria, utan sanktionerade från olika partier.

Jag vet inte riktigt hur man ska få en ändring av detta, men jag lärde mig i alla fall att partipolitik inte är särskilt roligt och även om jag blev erbjuden att ta in på den politiska vägen redan i början av 00-talet, så tackade jag nej utan något tvivel. Jag har, efter att ha sett flera av de personer jag mötte då, stiga i graderna bland de olika partierna, aldrig ångrat mig. Jag vet vad de tyckte och tänkte. Idag följer de lydigt partipiskan när den viner. Oavsett om de är vänster och höger.

Sådär, då var den politiska inriktningen av bloggen avhandlad. Nån som är sugen på portvin? ;-)

tisdag 23 april 2019

Ljuvliga vår

Vilket helt fantastiskt väder vi haft i påsk! Jag har försökt att vara ute mycket, städat en hel del bland hästarnas grejer, slängt och sorterat massor.

Jag har även läst lite böcker, men ingen bok är färdigutläst, så det kommer ingen recension på ett tag. Sen gjorde jag en batch med köttfärssås. Jag gillar att dryga ut köttfärssåsen med rivna morötter, majs och champinjoner, så det blir mer mat dvs jag sparar in på det dyra köttet. 400 g köttfärs blev till hisnande åtta portioner köttfärssås. Raka vägen in i frysen som matlådor. :-)

Sedan har jag gått igenom mina portföljer lite. Jag fick äntligen modet att sälja mitt utländska innehav, så nu när påsken är över ska jag flytta pengarna till Deg på jäsning och köpa lite mer fonder.

Jag börjar mer och mer luta åt att fonder är enklare för sinnesfriden, även om det är förbaskat roligt att få utdelning. Men det är klart att det är ännu roligare att se att Deg på jäsning gå med 20 % plus i år, att jämföra med Leva på utdelningen som ligger på 10 %.

Kanske ska jag inkludera lite aktieförsäljning i vårstädningen? Samtidigt är jag nöjd med de bolag jag har. Hm... Kanske är det bättre, som Elin Helander skriver i Hjärnkoll på pengarna, att sitta still i båten. Inte ändra någonting, bara låta pengarna tuffa på framåt.

Har ni gjort något trevligt i påsk?

måndag 22 april 2019

Heltidsjobb med tre hästar

Varning! Detta inlägg kommer handla om hästar. Scrolla vidare ifall ni inte orkar med. ;-)

Kryddpåfyllaren undrade i torsdags "hur du får vardagen att gå ihop med att arbeta heltid och ta hand om och rida tre hästar varje dag."

Det finns ett ganska enkelt svar på frågan, men jag ska försöka fördjupa mig lite i alla fall. Jag tycker om att lyssna på bra poddar om hästar och kan verkligen rekommendera det här avsnittet av Ridsportpodden med Jens Fredricson Ungefär 19 min in i podden säger Jens, som svar på hur man som icke proffsryttare kan utvecklas inom ridningen, de magiska orden "Då får man anpassa målen för det".

Så det enkla svaret blir nej. Nej, jag skulle aldrig kunna få ihop vardagen genom att arbeta heltid, sköta och rida tre hästar varje dag. Så det gör jag inte. Jag har istället anpassat målen med hästarna utifrån min verklighet.

Till att börja med går mina hästar på lösdrift. Det innebär att jag slipper alla dessa evinnerliga utsläpp och intag varje dag, för att inte tala om att mocka boxar vareviga dag. Min valack Björn är en sån där jobbig häst som vänder upp och ned på boxen varje natt, så allt måste sorteras i typ en timme. Puh!

Sedan är mina hästar snälla och använder inte ligghallen (byggnad som de kan gå in i istället för stall, men som de själva väljer när de är inne i) särskilt mycket som toalett, så det räcker att jag mockar där en gång/vecka.

De har en sk thermobar med vatten, som kräver påfyllning med vattenslag varannan dag. Medan den fylls på, så packar jag höpåsar för två dagars fodring.

I samband med att jag fodrar (morgon, efter jobbet, precis innan jag går och sover) kollar jag även att hästarna mår bra. Har man haft en häst i några år, så lär man sig snabbt att läsa av om nåt är fel.

Sen var det det här med ridningen... Det finns en konstig missuppfattning bland hästfolk att man "måste" rida varje dag. Likaså att den ska vila hela sommaren på bete. Sånt har jag aldrig begripit mig på.

Forskning visar (se tex Graham-Thiers P. and Bowen, BA. 2013. J Equine Vet Sci 33, 581-585.) att hästar som rör sig fritt i större hagar efter 14 veckors vila (!) hade lika bra kondition som hästar som stått på stall och tränats 1-2 timmar/dag. De hade dessutom bättre kondition än hästar som stått uppstallade utan träning under perioden.

Jag rider därför mina hästar enligt en sporadisk metod. Det betyder att de går 2-3 gånger/vecka, oftast rider jag en häst/dag, ibland rider jag inte alls och ibland rider jag två hästar/dag (tex på helgen). Jag har ett system, med magneter på kylskåpet, där jag markerar vilken häst som ska ridas kommande dag, samt vilka typer av pass den hästen gått senaste tiden. På så vis kan jag tex se att Anette har hoppat och gått dressyr (nåt hon älskar) de två senaste passen, dvs vi bör rida ut nästa gång jag rider henne.

Under perioden november-februari rider jag ännu mer sporadiskt, då går mina hästar in i sin viloperiod och jag rider bara när jag har lust. Är det fint väder i november kan det mycket väl bli lika mycket ridning som vanligt, men det kan lika gärna bli tre pass totalt på hela månaden. I gengäld går mina hästar mer under sommaren, då det är ljust på kvällarna och det finns ofta mer energi att rida flera hästar. Dessutom går de på bete sommartid, så varken mockning, foderpackande eller vattenpåfyllande tar nån tid.

Jag är en hobbyryttare, även om jag tävlar lite lätta klasser, och för mig är gemenskapen och umgänget med hästarna viktigare än själva ridningen. Dock märker jag på min kropp om jag inte ridit en period, då blir jag ofta stel i ryggen. Likaså kan det märkas på humöret, jag mår bra av att vara helt i nuet som jag är när jag rider. :-)

Så det blev ett långt svar på din fråga Kryddpåfyllaren, hoppas att det var intressant läsning. :-)

Sen kan jag tillägga att efter min flytt (som minskar min restid till jobbet med 40 min/dag) kommer jag dessutom få det ännu enklare med hästarna, eftersom jag slipper lasta och åka iväg till ridbana/ridhus ifall jag vill ha bra underlag. Det kommer bli så enormt lyxigt med ridbana på gården!

söndag 21 april 2019

Spontanitet

Häromkvällen pratade jag i telefon med en kompis. Nämnde att jag skulle vara i hens krokar dagen därpå och vips blev jag inbjuden till påsklunch med hen och hens familj.

Vi skämtade lite om att det egentligen var julmat som serverades (prinskorv, köttbullar och potatis), men att det på nåt vis maskerades med lite färgglada fjädrar. Oavsett, så var det en väldigt trevlig tillställning, sådär lättsam som det ofta blir i den familjen. Inte så pretentiöst.

Två saker slog mig efter denna händelse, när jag reflektera i bilen hem. För det första. Hur härligt är det inte att få vara lite spontan? Att kunna säga, så tätt inpå lunchen, att "Ja, så roligt, jag kommer!". Just för att det finns luft i kalendern. Jag är sällan spontan, ofta behövs det planeras i god tid med tanke på hästarna. Glömmer aldrig när jag blev inbjuden till en kompis bröllop ett år i förväg, eftersom hen verkligen ville att jag skulle komma och visste att det behövdes tid att fixa hästvakt. Men känslan av att kunna vara spontan är underbar! Med nya inackorderingen för hästarna blir det dessutom ännu bättre (kan det bli sommar snart?), då jag inte kommer vara ensam att fodra varje dag, utan ha andra som fodrar ibland. Lyxigt att tex kunna gå på bio en vardagskväll utan att oroa sig för hästarna.

Den andra saken som slog mig, är hur jag, som är så långt från min familj (inte enbart i kilometer så att säga), kan hitta andra familjer, som jag trivs ihop med, som bryr sig om mig och som ger mig den gemenskap vi flockdjur så väl behöver.

Jag känner samma sak med er läsare, ni är min FIRE-familj, ni bryr er om mig, även fast vi (ännu) inte träffats. Vi har helt olika liv, men drömmen om frihet (som förstås ser olika ut för alla) gemensam. Kan det vara vårvädret som gör att jag fylls av en lätthet, en känsla av att allt är möjligt och att allt kommer att bli så bra framöver.

Eller kan det vara att jag äntligen skickat in deklarationen för 2018 och fått beskedet att för första gången på tre år, så får jag tillbaka pengar. YES! Dessa pengar kommer gå raka vägen in i portföljen Deg på jäsning. Hehe.

Så... Med detta sagt. Har du skickat in din deklaration? Eller har du nån rolig anekdot kring avdrag? Min pappa försökte tex få det till att jag kunde dra av arbetskläder när jag jobbade som lärare...

lördag 20 april 2019

Fri på heltid eller deltid?

Nåt som jag har funderat en hel del på, är om man ska vara fri på heltid eller deltid. Fördelen med heltid är förstås att man blir helt fri, men fördelen med deltid är att man har kvar en fot i arbetslivet (då förutsätter jag alltså att man har ett stimulerande jobb) och att det går fortare sparmässigt att hamna i deltidsfrihet.

Tar jag mig som exempel, så har jag snart sparat så pass mycket pengar, att jag skulle kunna ta ut 4 % varje år och därmed gå ned i arbetstid till 80 % på jobbet.

Om jag däremot gnetar på sisådär 13 år till, då kan jag sluta jobba helt. Men 13 år är samtidigt en ganska lång tid. Mycket kan hända under de där åren och precis som många andra vill jag leva nu och njuta av det liv jag har.

Jag tror att jag tills vidare kommer fortsätta jobba heltid, men jag tror ändå att det är nåt man behöver fundera över och kanske ta nya beslut kring allt eftersom förmögenheten ökar.

Hur resonerar du kring heltid, deltid och helt fri från arbetstid?

fredag 19 april 2019

Det kallas kärlek

Jag har blivit tillsagd att läsa boken Det kallas kärlek (som egentligen inte är bok utan en avhandling) av Carin Holmberg.

Egentligen har väl boken inte så mycket med bloggens inriktning att göra, men jag gillar tanken på att notera någonstans när jag läst en bok, så åtminstone jag kan gå tillbaka senare och påminna mig om vad jag läst och vad jag tyckte.

Helt ärligt blev jag mest förbannad när jag läste boken. Dels för att jag känner igen mig i mitt första förhållande, men också för att jag haft så svårt att passa in i sånt som anses kvinnligt. När jag läser boken förstår jag att det är för att sånt vi kallar manligt och kvinnligt egentligen inte ÄR manligt och kvinnligt, det är bara vi (samhället) som envisats med att sätta etiketter på olika egenskaper.

Jag är till exempel starkare än de flesta män i min närhet. Jag har aldrig varit i ett förhållande med en man som varit starkare än mig. Likaså har jag aldrig någonsin (alltså, jag är rätt principfast) låtit mitt intresse komma i andra hand när jag har en relation. Jag resonerar som så att hästarna kan inte välja om de ska vara med mig eller inte, men det kan min pojkvän/sambo, alltså har hästarna företräde.

En gång hade jag faktiskt en pojkvän som kände sig åsidosatt (fast jag förvarnat honom från första dejten att hästar tar 1-3 timmar VARJE DAG, vissa dagar är jag ännu längre i stallet) och på fullaste allvar sa "Du, alltså det känns inte som du tycker lika mycket om mig som du tycker om dina hästar. Jag vill att du slutar med hästarna och är med mig istället. Du får välja, mig eller hästarna, ok?"

Han blev givetvis inte långvarig...

När jag läser boken Det kallas kärlek, så är ovanstående två egenskaper klassiska manliga egenskaper. Dvs de gör sysslor i hemmet för att de är starkare än kvinnorna och de prioriterar sina fritidssysselsättningar före att vara med sin flickvän.

Så först tänkte jag att jag var typiskt manlig, fast jag är kvinna (om det nu öht spelar nån roll vilket kön jag har). Men så slog det mig att jag har väldigt lätt att visa mina känslor, jag gråter ofta och gärna (både när jag är ledsen/arg/trött/glad) och jag har lätt för att sätta in mig i andra människors känslor/upplevelser. Dessutom lider jag (jobbar på att få bort det) av "duktig-flicka-syndromet" och kämpar ständigt med att sätta mig själv före andra. Så då blev jag plötsligt väldigt typiskt kvinnlig.

Tills det slår mig att det här är PÅHITTADE etiketter. Jag är jag. Jag är en individ som tycker och tänker vissa saker. Dessa saker säger ingenting om mitt kön. Punkt.

Så slutsatsen efter att ha läst den här boken är att jag verkligen hoppas att vardagslivet blivit bättre för kvinnor sedan 1993. Själv har jag accepterat att jag inte kommer stå ut med att bo ihop med nån, jag är helt enkelt för självständig för att (dagens?) män ska kunna hantera det. Men det är ju deras förlust, inte min. ;-)

Nu är jag nyfiken på hur min läsekrets tänker både kring boken (har ni läst den?) och ämnet. Jag lovar att det inte ska bli nån feministblogg av den här bloggen, men lite intressant tycker jag ändå det är, framförallt hur vi människor verkar älska att sätta etiketter på oss själva eller stoppa oss i olika sorters lådor...

torsdag 18 april 2019

Skrivkramp

Så har det drabbat mig. Skrivkrampen. Denna skärtorsdag inleder jag med att stirra på skärmen och inte veta vad jag ska skriva.

Ska jag skriva om påsken? Som jag inte ens firar. Eller jo, jag frossar i Anthon Bergs mandelägg. Förmodligen älskar jag dem bara för att de endast finns att äta under en kortare period varje år. Jag är så van vid att kunna köpa allt jag är sugen på, närhelst jag är sugen på det. Men vissa varor, som faktiskt är säsongsbundna (tänker must här också) skapar ett otroligt habegär när man faktiskt kan köpa dem.

Jag längtar lite tills påsken varit, då brukar mandeläggen reas ut och jag kan köpa ännu fler påsar... Försöker intala mig själv att just mandeln är ganska nyttig. Även om chokladen och dragén är lite si och så på nyttighetsfronten.

Nä, jag fuskar bort skrivkrampen genom att luta mig mot Johan Glans. Glad Påsk!


Dagens frågor får bli tvådelade.
1) Tips på vad jag ska skriva om (ifall skrivkrampen håller i sig)?
2) Hur firar just du påsk? Finns det nån viktig tradition som inte får ruckas på?

onsdag 17 april 2019

Ändrade matvanor

Förut åt jag ett mål lagad mat om dagen. Var helt övertygad om att det aldrig skulle gå att hinna med två lagade mål, så istället åt jag fil med skivad banan och müsli till middag på vardagarna (och som lunch på helgen).

Sen började jag räkna på kostnaderna för fil, banan och müsli kontra gryta med ris.

Först jämförde jag vad det kostade med fjällfil som jag äter och vanlig a-fil. Per portion blir det 4,475 kr jämfört med 2,775 kr. *Total chock*

Så av bara farten (eftersom jag läste på frugalwoods att ris var billigt) så jämförde jag portionskostnaden mellan de olika basvaror jag brukar äta. Nu är det här alltså mina portionsstorlekar, kanske äter ni andra mer/mindre än mig. Men iaf...

Ris kostar 0,938 kr/portion (om man köper willys 2 kg-förpackning, kan man rymma 5 kg är det ännu billigare). 
Barilla spagetti (som jag älskar) kostar 0,9744 kr/portion. 
Bulgur kostar 0,989 kr/portion. 
Potatis kostar 1,09 kr/portion. 
Men värst av allt! Den övriga pastan från Barilla (tror jag räknade på fjärilar) kostar 1,56 kr/portion. Det är ju rena rånet! :-O Jag tycker ju spagettin är godast, alltså är det ju bättre att jag bara äter sån pasta än att jag varierar sorten. 


Så i höstas (när jag gjorde uträkningen) började jag lägga om kosten. Jag gjorde flera olika grytor från boken Studentmat (ja, jag lovar, det kommer nåt recept vad det lider) och frös in portionsvis. Sen när jag planerade veckans mat, så såg jag till att alltid få in fem måltider med ris + gryta under veckan (man ska tyvärr inte äta ris oftare pga mängden arsenik i maten källa) och resterande nio måltider består av pasta/bulgur/potatis med tillbehör, eller soppa som jag gärna gör vintertid och äter med nåt gott bröd. 

Min matkostnad har minskat drastiskt. Jag har inte stenkoll på mina utgifter, men jag märker att kreditkortsräkningen blir lägre för varje månad. 

Har ni tips på nån god gryta? Krav är att den inte ska innehålla baljväxter, för det klarar jag tyvärr inte av att äta... 

tisdag 16 april 2019

Nytt jobb, men ändå samma

Så där! Efter en lite väl utdragen process så kommer jag idag att skriva kontrakt på mitt "nya" jobb. Skönt att få papperen i ordning innan sommaren. Förutom en drös förmåner med nya jobbet, så är det väldigt skönt att få behålla både kollegor och arbetsuppgifter. Med högre lön. :-D

För er som inte vet (oklart om jag nämnt det) så jobbar jag med att leka med papper. Typisk kontorsråtta och jag bara väntar på den dagen robotarna gör mitt arbete tio gånger så fort som jag gör nu (då är jag jeeeekligt effektiv ska ni veta!). Den dagen är jag förhoppningsvis redan FIRE. Hehe, drömma går ju.

Apropå drömma. Jag tycker att dagdrömmar är viktiga. De visar vad man egentligen vill, om allt hade varit möjligt. Jag drömmer om min framtid i Skåne. Om att slippa snö och ha nära till massor med hästevenemang. Det enda som hindrar mig från att ta tag i min dröm, är att jag trivs alldeles för bra på nuvarande jobb. Så tills vidare får Skåne fortsätta att vara en dröm.

Så vad drömmer du om? Är det något uppnåeligt (men inte riktigt just nu) eller ouppnåeligt?

måndag 15 april 2019

Hyra eller köpa?

I helgen var jag på visning. Jag vet, jag har redan ett boende på gång. Men det är lite för låg standard på boendet egentligen. Lägenheten har en del skavanker som inte går att bortse ifrån (som att den lär bli svinkall på vintern, brrr) och jag har lite svårt för att jag ska betala lika mycket i hyra för en lägenhet på 27 kvm som jag hyr, som en lägenhet på 37 kvm som jag (och banken) äger.

Så i helgen var det visning igen. Jag blev kär, men försöker ändå vara förnuftig. Om vi nu tänker oss att jag stannar här i fem år, är det då en bättre affär att hyra för 210 000 kr totalt, med lägre boendestandard och lite lyxproblem (läs: dåligt vattentryck) men med hästarna några meter ifrån mig och 1,7 mil till jobbet eller att köpa en lägenhet där den totala kostnaden för boende blir 271 740 kr (hinner amortera totalt 80 700 kr), som är 10 kvm större, mycket fräschare men dock 1,7 mil till jobbet och 3,5 mil till hästarna? Hästarna är förvisso flyttbara också, men det är trots allt tre stycken som ska flyttas och framförallt Anette är lite kinkig av sig med boende.

Jag vet inte alls längre... Tankar?

söndag 14 april 2019

Flow på IKEA

Häromdagen var jag med om en märklig sak. Av diverse anledningar hade jag en ledig dag mitt i veckan. Då jag hade några småsaker jag behövde köpa på IKEA, så tog jag mig en tur dit. Det var väldigt lite folk där och jag strosade omkring i godan ro.

Tittade på lite intressanta lösningar till mitt kommande boende, funderade på om jag kanske skulle byta ut min säng mot en smart bäddsoffa (men jag tror jag behåller sängen, den är så skön!) och kollade upp några lampor jag tror skulle funka i köket.

Jag var lugn, jag var i nuet och jag njöt. Stannade upp vid ett tillfälle och insåg att jag inte hade en aning om vad klockan var. Jag hade hamnat i ett flow. Eh va?

När jag analyserade situationen på väg hem, slog det mig att nyckeln var att jag hade TID. Jag hade ingenting inbokat, inga tider att passa, ingen som väntade på mig. Jag hade kunnat vara på IKEA i en halvtimme eller i tre timmar. Det hade inte gjort nån skillnad.

Tiden var min att göra precis vad jag ville med den och den lyxiga känslan gav mig ett flow. Slutsatsen när jag parkerade bilen hemma igen var enkel. Jag behöver frigöra ännu mer tid än jag gjort tidigare, jag behöver stora sjok med tid, kanske flera dagar när jag har semester, där jag inte har någonting inplanerat. Givetvis en vag idé om att jag ska greja i stallet, laga mat och äta, förmodligen också rida när jag ändå är i stallet. Men jag mår bäst (och är lyckligast) när det inte står exakta klockslag i kalendern med saker att göra.

Samtidigt tror jag inte att jag mår bra av att "beta av" bokade tider under färre dagar. Jag tror att även dagar med tex möten eller träningar inbokade, behöver stora sjok med tid runt sig. Jag tänker lite på Bodil Jonssons "tankar om tid" och funderar på om jag kanske ska låna boken igen och läsa. Den finns som e-bok, så det är väldigt smidigt.

Sådär, då tog jag lite tid från dig när du läste det här. Hur tänker du kring tid?

lördag 13 april 2019

Hejdå saker

För att skärpa sinnet inför flyttrensningen, så läste jag "Hejdå saker" av Fumio Sasaki igen. Vet att jag inte tyckte om den när jag läste den för ett drygt år sen, men minns inte riktigt varför.

Det är översättningens om stör mig. Eller snarare, känslan av att den förmodligen är mycket bättre skriven på originalspråket. Många meningar är konstigt uppbyggda och det blir som inget flyt när jag läser. Jag kommer tom på mig själv att läsa meningar på rätt sätt, fast de är skrivna felaktigt.

När jag kollar på insidan av boken, så får jag (kanske) en förklaring. Boken är översatt av Linda Skugge (eh? är inte det typ en känn-igen-dis?) från engelska. Så först har alltså Fumio Sasakis vackra japanska blivit översatt till engelska av nån (som vi bara kan hoppas är bra på japanska) och sen har Linda Skugge översatt till svenska. Suck liksom... Inte konstigt att den inte går att läsa. Nästan så att jag blir sugen på att läsa den på engelska (tyvärr kan jag inte många ord på japanska).

Men några saker tar jag ändå med mig från andra genomläsningen av boken. Vi behöver definitivt färre saker än vi tror och vi blir inte lyckligare av att ha fler saker. Samtidigt är rensandet en process. Vissa saker jag definitivt inte kunde göra mig av med i förra flytten (för två år sedan), känns som hur enkla som helst att göra mig av med i denna flytt. Nästan så jag inte begriper varför jag tog med dessa saker söderut från början.

Har ni läst boken? Vad tyckte ni? Klarade ni av språket? Och framförallt. Vad har ni rensat ut ur ert liv senast?

fredag 12 april 2019

Fördelen att flytta från litet till mindre

Nu när jag är mitt uppe i förberedelserna inför flytten, slås jag av hur skönt det är att ha små lägenheter. Jag flyttar från 35 kvm till 27 kvm. Det gör att jag måste göra mig av med soffan (bye, bye), men i övrigt kan jag ha kvar alla grejer jag samlat på mig. Men det blir ändå en rejäl rensning. Både av sånt som jag inte använt på hundra år (målarpenslar, färg och lite dukar) och sånt jag dragit mig för att slänga (kläder som är trasiga, funkade ok som stallkläder ute i obygden, men inte på nya stället).

Jag passar på att läsa "Hejdå saker" när jag ändå är igång och rensar. Slås av hur lätt det är att hålla fast vid saker som man kan ha användning för sedan, fast det där sedan kanske aldrig kommer. Målargrejerna är en sån sak, mitt piano i huset i norr en annan. Det är en dröm om att jag "nån gång" ska få tid att måla lite mer, eller utveckla mitt pianospelande. Men verkligheten är (i alla fall just nu) att så fort jag får lite mer tid över, så är jag antingen med hästarna eller njuter av en bra bok. Eftersom jag inte har målat de senaste femton åren, så lär jag inte få ett ryck och börja måla imorgon. Om jag mot förmodan faktiskt skulle få ett ryck, så går det hur lätt som helst att köpa nya målargrejer.

Vad har ni läsare för drömmar som tar plats rent fysiskt i form av saker ni aldrig använder?

torsdag 11 april 2019

Det är nåt visst med utdelningar ändå...

Idag får jag nästan 1200 kr från Cloetta. Jag är galen i godis, så givetvis måste jag ha aktier i ett godisföretag. ;-) Även om jag hellre haft i Mondeles (Marabou choklad gör livet värt att leva), så blir det ändå en och annan kexchoklad när jag handlar. Framförallt om det är extrapris.

Dagens utdelning går till inköp av nya aktier. Närmare bestämt Swedbank som ju har rasat rätt mycket. Jag hoppas att jag inte tänker tokigt i mitt beslut att köpa mer, men det märker vi om sisådär 15-20 år...

Jag vet ju att mina indexfonder egentligen går bättre än mina aktier. Men det är den där konkreta upplevelsen när det ökat med x kr på kontot, fast jag inte lyft ett finger. Om jag var bättre på att följa mina indexfonder, så skulle jag ju se den ökningen där också, men som det är nu så får fonderna jäsa på i bakgrunden bara.

Hur tänker ni kring fonder och aktier? Har ni både och eller bara en sort? Hur gör ni för att bli peppade av ert sparande?

onsdag 10 april 2019

Slänga mat

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men även om jag själv är 80-talist, så är jag uppfostrad av två föräldrar som är 40-talister. De är dessutom tidigt födda på 40-talet, bägge har vaga minnen av kriget, men ffa av åren precis efter kriget, då det var mycket fokus på att få mat för dagen. Min ena förälder växte dessutom upp i en väldigt fattig familj, vilket förstås satt sina spår.

Så redan som liten fick jag lära mig att "man slänger inte mat". Jag kommer fortfarande ihåg hur det kunde bli en halv potatis, en skvätt sås och två köttbullar över efter middagen och pappa mosade ihop det för att ha på kvällsmackan några timmar senare.

Jag undviker i det längsta att slänga mat. Eftersom jag bor själv är det dessutom lätt att laga mat, äta en portion och frysa in de andra tre (vanligtvis är ju recepten för 4 personer) i matlådor för att äta kommande veckor.

Men det finns ett par situationer som ibland uppkommer, som gör att jag måste slänga mat. Den första är när någonting hinner bli dåligt. Oftast en skvätt gräddfil, crème fraîche  eller nån grönsak. Egentligen är det lätt avhjälpt genom att planera matinköp och tillagning bättre. Tyvärr är det ju så att vissa recept innehåller 1 dl av nåt, som säljs i förpackningar om 2 eller 3 dl. Vispgrädde är enkelt, det åker rakt ned i frysen. Funkar utmärkt att tina upp och använda nästa gång det behövs i nåt recept.

Men grönsaker är det svårare med. Jag har ännu inte lärt mig hur mycket/lite som går åt varje vecka, så det blir ibland mindre goda grönsaker liggandes i nåt hörn som jag sen måste kasta.

Den andra situationen är svårare. För det handlar om när jag gör en maträtt som sen inte visar sig vara god. Jag har förbaskat svårt att äta mat som inte smakar gott. Både farmor (som gjorde middagen på vardagar) och mamma (som lagade mat på helgerna) var extremt bra på matlagning. Till och med pappa, som hade en enda paradgren (stekt korv och potatis) lagade himmelskt god mat. Så jag blev bortskämd ända från späd ålder och det sitter i.

Så jag försöker verkligen tvinga i mig maten även när den inte är god. Men ibland går det verkligen inte. Det svider verkligen när jag slänger maten, men jag löser det iaf med att aldrig mer göra just det receptet.

Jag försöker istället samla på mig goda recept som jag kan äta hur ofta som helst. Tex bägge recepten på tonfisksås från boken "Studentmat". Det ena är baserat på krossade tomater och det andra på curry och grädde. Så vansinnigt goda och tar ingen tid alls att göra. Love it!

Eller kokosgrytan från samma bok, som egentligen går ut på att du har i allt du tycker är gott tillsammans med kokosmjölk. Jag längtar efter att äta den grytan, redan när jag planerar in i veckoplaneringen när den matlådan ska med till jobbet. Det är matkärlek det!

Har ni nåt gott recept som ni gör om och om igen? Gärna enkelt och billigt också, men är det gott kan det faktiskt få ta lite tid ibland.

tisdag 9 april 2019

Ofrivillig detox

Detox är ett "coolare" ord för avgiftning. Ofta är det kroppen som ska få sig en detox (vilket egentligen mest bara är flum, eftersom levern avgiftar kroppen alldeles av sig själv), men den senaste veckan har jag fått mig en annan slags detox.

Jag har haft en del strul med internet hemmavid. Eftersom det lite fint sammanfallit med att jag nojjar inför sista intervjun på jobbet och som ett led i min paranoia (heter det så?) fått för mig att de kommer kolla upp min surfhistorik på jobbet, inte vågat surfa nåt på jobbets dator, så har mitt surfande inskränkts något enormt.

Jag har åkt på en ofrivillig detox från internet. Jag tycker själv att jag inte är så mycket på nätet, men oh vad jag misstagit mig. Bara en sån enkel sak som alla bloggar jag läser, jag kollar facebook typ hundra gånger om dagen (som om jag skulle missa en världsnyhet om jag var inne bara två gånger/dag?), givetvis måste jag kolla Avanza sisådär tio gånger på en dag (återigen, vad tror jag ska hända? Jag säljer inte mina fonder och aktier, de ska ju bara tuffa på i många år till), jag hänger på några olika forum som handlar om både hästar, sparande och odling. Givetvis måste jag även där kolla så det inte hänt nåt superspännande senaste timmen.

Plus att jag förstås vill skriva på den här bloggen och svara på alla härliga kommentarer. <3 Det är inte optimalt när jag svarar ett dygn efter att ni läsare kommenterat.

Så summa summarum, jag har känt mig väldigt stressad över att jag inte "hunnit med". Ungefär som om världen skulle gå under om jag missade att läsa ett blogginlägg på "rätt dag" eller kolla facebook en gång till innan lunchen.

Nä, jag tror att det återigen är FOMO som spökar. Jag är rädd för att missa saker, att vara tvåa på bollen. Så jag ska fortsätta den här ofrivilliga detoxen med en lite mer frivillig dylik. Jag ska helt enkelt försöka vara mindre på nätet och mer med mina hästar. Sen behöver jag börja ta tag i rensningen inför flytten lite mer på allvar. Det drar ihop sig, även om det är knappt två månader kvar.

Hur gör ni läsare med Internet? Har ni speciella tider ni får surfa på eller känner ni också att alla appar tar över ert liv? Att vara fri kan ju också vara fri från sociala medier...

måndag 8 april 2019

En månad

Idag firar bloggen en månad. Det har verkligen varit en omtumlande månad för mig och jag har flera gånger tänkt att jag inte ska hinna skriva inlägg i bloggen. Men på nåt vis har det ändå dykt upp saker jag velat skriva om. Tills vidare så blir det därför ett inlägg om dagen, men jag kan inte garantera att trenden håller i sig.

Jag är väldigt glad över att jag började blogga mer allmänt (och anonymt), det känns skönt att få ur sig tankar och känslor när allt händer samtidigt. Idag ska jag tex iväg på en sista intervju innan kontraktet med nya jobbet skrivs på, det är en formalitet men ska ändå göras. Givetvis är jag nervös. Tänk om...

Igår provade jag att baka bröd för första gången i mitt liv. Rensar skafferiet och hittade en påse vetemjöl special, så det fick bli baguetter. Väldigt oklart när jag köpt den mjölpåsen och varför, men bröden blev helt okej. Lite sega kanske. Men definitivt lika goda som butiksbakade och garanterat billigare.

Har ni nåt bra brödrecept att dela med er av? Jag är förtjust i sånt där sött, mörkt bröd med russin och nötter i, förmodligen innehåller det massor med sirap (eller honung?) också. Men jag har en del vetemjöl special kvar, så tipsa på!

söndag 7 april 2019

Shoppa loss i USA

Som en sista hyllning till mitt shopping-jag (nåja, så mycket har jag egentligen aldrig shoppat, mest slösat pengar på upplevelser), bestämde jag och en kompis att ta en sväng till USA nu i sommar. Vi kommer vara några dagar i New York, men tyvärr inte hinna ut till Woodbury Common Outlet. Utan det får bli i själva stan vi shoppar loss.

Jag vill köpa ett par bra promenadskor av märket Asics. Sen vill jag köpa dyrschampo (gärna Ouai) och min favoritmascara (YSL) och givetvis lite kläder. Helst kashmir, men de måste finnas i storlek 44. 

Så... Är det någon läsare som har tips på butiker? Jag har tänkt ta mig till nån GAP och förstås Macy's, men jag är dålig på att hitta i New York, så tipsa på!

Har ni någon rolig resa planerad i år?

lördag 6 april 2019

Forskningsobjekt

Jag ska vara med i en medicinsk studie. Det låter mycket spännande, man får ett internetbaserat verktyg, med massor av tips, trix och stöd för att ge "ny kunskap kring livsfrågor, hur Du hanterar tiden, Dina relationer och hur Du når balans och harmoni".

Jag har ofta bra intentioner, men behöver en nudge i rätt riktning lite nu och då. Tror de flesta kan känna igen sig i hur svårt det är att ändra en vana. Sedan nyår har jag successivt ökat intaget av grönsaker och frukt, men i och med stressen kring jobbet och det lätt kaosartade boendet, så har jag tappat vanan att få in grönskar och frukt i mina måltider igen. Bara att börja om (igen) och försöka befästa vanan.

Lite fascinerande (onödig) information: Satt på möte igår (snark) och upptäckte att alla mina naglar har en kant ungefär i mitten, där naglarna som kommer nya ser fräschare ut än den äldre delen. Började grunna på vad som kan ha hänt, sen insåg jag att det sammanfaller med att jag börjat äta mer grönt...

Har du varit med i nåt spännande forskningsprojekt eller hur försöker du förbättra dina livsvanor?

Är du nyfiken och vill delta i studien så finns det information här

fredag 5 april 2019

Att odla

Jag tycker det är så intressant hur de flesta jag träffat på/läst om i FIRE-gemenskapen alla verkar börja på olika ställen, men på nåt vis slutar det ändå med att man börjar intressera sig för nya saker. Jag tycker att det alltid finns lite minimalism, lite gör-det-själv-tänk, laga mat från grunden, baka bröd, lära sig om grundläggande ekonomi (ibland även ett nyväckt aktieintresse) samt att börja odla.

Själv har jag mest ryckt på axlarna åt det sistnämnda. Jag är mycket intresserad av mat (haha, börjar bli tjatigt va?) men tycker det känns skönt att bara behöva köpa ingredienserna och inte fundera så mycket på hur man faktiskt odlar fram dem.

Men i och med flytten kommer jag få en uteplats, där kommer det finnas möjlighet att odla om jag vill. Plötsligt kommer jag på mig själv med att läsa odlingsbloggar, kolla upp pallkragar på Granngården och klura på vilka grönsaker jag egentligen äter mest av.

Hade det här varit före FIRE, så hade jag åkt till Granngården, köpt en drös med pallkragar (inklusive den här söta med växthus), massor med jord, verktyg och givetvis både frön och färdiga plantor. Sen hade jag slitit ihjäl mig hela våren/sommaren/hösten för att argt konstatera att inget gick att äta och lagt ned hela projektet (givetvis hade alla inköp hamnat i en hög på uteplatsen som jag sen irriterade mig på ända tills jag flyttade och slängde bort allt).


Nu kommer jag istället fundera på vad jag äter mycket av, köpa en eller kanske två pallkragar, lite jord, hämta ned redskap från huset i norr (från förra ägarens samling) och köpa frön/plantor som räcker till lite testodling. Sedan kan jag utöka odlandet från år till år.

Har ni blivit odlingstokiga, eller känns det fullt lagom att köpa närodlat nån gång ibland?

torsdag 4 april 2019

Mitt hus

Ja, jag har nämnt det några gånger nu. Ska vi sammanfatta så ser det ut såhär:


  • litet hus i obygden
  • inköpt billigt
  • vattenskadat badrum som renoverats dyrt
  • nybyggt ordentligt garage (hm, hur ser ett oordentligt garage ut?
  • lagat tak
  • ombyggd skrubb på ovanvåningen till toalett
  • stege till sotaren (det finns alltså en skorsten)
  • en del böcker
  • ca 80 kvm
  • en massa ved 
  • kallkälla hos grannen
  • kamin som värmer hela huset
Men visst kan jag berätta lite mer om huset! När jag köpte huset får några år sedan, så var de som sålde ganska skröpliga. De var väldigt tacksamma över att jag kunde tänka mig att ta över alla inventarier (inklusive tre (!) sparkar), så de slapp rensa. I huset fanns det (och finns fortfarande) en del fina möbler, både ett matsalsbord i mörkbrunt trä (mahogny?) och en supergullig kökssoffa. I uthusen (som är fallfärdiga hela bunten) hittade jag bland annat en extra dörr, verktyg för alla möjliga och omöjliga situationer samt förstås en diskho, ett utedass, en rejäl brädhög och ett fågelbord. Yay!

Efter alla dyra renoveringar och lång sjukskrivning för mig, så hade jag ingen ork att röja. Istället flydde jag söderut och lämnade huset till en bekant. Denna bekanting betalar helt enkelt de löpande kostnaderna. Kruxet är bara att jag hade kostnader för i snitt 1800 kr/månad, så jag lade förstås hyra på 2100 kr/månad. Eftersom bekantingen var juste och såg efter huset åt mig. Men snabbt visade det sig att bekantingen var mycket dyrare i drift än mig (jag eldade åtminstone varannan dag, istället för att köra elementen på fullt, tydligen är allt under 25 grader kallt för denna person), så jag gick back ett tag innan jag kunde höja hyran. Nu ligger den på 2600 kr/månad och då går jag iaf inte back. 

Det finns de som tycker jag är korkad som inte tar 4166 kr/månad (gränsen för att slippa skatta) i hyra, men faktum är att få skulle stå ut med att bo ute i ingenstans, med en massa möbler som inte är ens egna och dessutom med dålig internetuppkoppling (telefonbolaget har monterat ned ledningarna, så det finns telefonjack för dekorations skull). Så tills vidare får det vara som det är. 

När vattenpumpen började krångla i vintras, i kombination med att kommunen bestämt att den alldeles utmärkta brunnen saknar nån miljögrej som måste åtgärdas (förvisso om x år) för svindyrt mycket pengar, så insåg jag att huset ger mig noll glädje. Det enda den ger är ångest över kommande kostnader (läs: grävning för installation av fiber) och oro att nåt som jag inte tänkt på ska gå sönder. Så det ska säljas. Jag måste bara tömma det på saker. Vilket kräver att jag är uppe i norr åtminstone en vecka. Vilket i sin tur kräver att jag har semester och i och med att jag byter jobb verkar det vara lite förvirrat kring hur det blir med årets semester. 

Ja, ni hör ju... Huset i sig är egentligen supercharmigt, men jag har aldrig riktigt haft tid att njuta av det. Trädgården är gigantisk och skriker "vanvård" så högt att grannarna skäms. Jag vet att det egentligen inte är så stora ändringar som behövs för att jag ska kunna njuta av huset, men det ligger ju trots allt inte i Skåne. Jag har svårt att se att jag skulle bli så förmögen att jag kan ha två hus, ett i norr och ett i Skåne. Dessutom känns det väldigt dyrt och krångligt att flytta emellan varje halvår, med häst (ar?) som ska ha boende och må bra också. 

Sådär, då blev det världens längsta inlägg om mitt hus. Hoppas ni blev nöjda och säg gärna till om ni blev sugna på köp. ;-) 

Hur bor ni läsare?

onsdag 3 april 2019

Ut ur ekorrhjulet

Nu så har jag läst boken som alla pratat om (känns det som iaf).

Först och främst. Varför heter det ekorrhjulet? Det är ju för sjutton hamstrar som springer i hjul utan att komma någonstans (för att hamstrar naturligt springer mycket i underjordiska gångar). Så det borde heta hamsterhjul och att man vill ta sig ur hamsterhjulet. Suck. ;-)

Jag läste boken under en ganska turbulent tid (bråk med hyresvärd + leta nytt boende), så det kan ha påverkat min läsning en hel del. Det är ju så att man alltid har sina egna erfarenheter med sig när man läser, ibland upplever jag tom att böcker blir annorlunda om man läser dem fler gånger, för att jag blivit annorlunda sedan jag läste boken senast.

Men det jag fastnade för var det här med prioriteringar. Eller för att citera direkt ur boken.

Någon gång under min livstid har ordet prioritet (som uttryckligen betyder först) börjat användas i plural. Samtidigt tror jag att det är många, liksom jag, som känner att det faktiskt inte går att ha flera prioriteringar samtidigt - det måste alltid vara något som får komma först. 

Som sagt. Jag var mitt uppe i ett kaos och visste inte hur framtiden skulle se ut. Men jag insåg, när jag läste detta, att jag måste prioritera mig själv och mitt mående. Det måste få gå först. Allt annat är sekundärt.

Det mest fascinerande är att när man väl har bestämt sig, valt vad man prioriterar, då brukar allt falla på plats och lösa sig (som mitt och hästarnas boende).

Jag tror att jag behöver läsa boken igen när jag är klar med min flytt. Kanske var jag inte helt mottaglig för allt som stod, för det kändes på nåt vis som att den rann genom fingrarna bara. Eller så är den lite för lättsmält för mig?

Har du läst boken? Vad tyckte du om den?

tisdag 2 april 2019

Det blev 27 kvm

Jag vill börja med att be om ursäkt för gårdagens urusla aprilskämt. Jag hade ont om tid, mitt i livet som jag är. ;-)

Nu är allt klappat och klart. Fast kanske inte riktigt som jag hade tänkt att det skulle bli. Jag har hittat ett liknande boende som jag har nu, dvs inhyrd på en gård utanför Uppsala. Men närmare stan vilket förstås också gjorde boendet dyrare. I gengäld slipper jag ta lån, jag behöver inte sälja nån häst och jag får bättre möjligheter med hästarna.

Det nya boendet är på 27 kvm, så jag håller redan på att klura på hur jag ska fixa den utmaningen. Till skillnad från nuvarande boende behöver jag dock inte ha hästkläderna i lägenheten, det känns som ett lyft. Däremot finns det inget vettigt internet, så det behöver jag lösa. Hyresvärden har fiber, så kanske går det att använda nån typ av förstärkare (jag är totalt okunnig på området).

Flyttar till sommaren, det ska bli så, så skönt att slippa den här idiothyresvärden. Skulle det sedan inte fungera bra att bo så litet, så kan jag alltid leta lägenhet i Uppsala för boende där senare. :-)

måndag 1 april 2019

Ny häst!

Ja, jag vet att jag borde vara vuxen och förståndig. Men den här hästen var för fin för att inte köpa. Visst håller ni med?


Osorterade tankar

Jag har velat skriva inlägg ett tag, men det har känts som ett oöverstigligt berg på nåt vis. Typ att nu har det varit tyst på bloggen så lä...