Summering av utgifter Februari

 Ja, det är väl inte mycket mer att göra än att redovisa siffrorna igen. 

Boende: 3886 kr.

Mat: 4464 kr, varav utemat 1646 kr, reko 621 kr. 

Bilen: 1225 kr, varav bensin 600 kr. 

Hästarna: 5035 kr, varav "onödiga" kostnader 250 kr. 

Hälsa: 422 kr 

Nöje: 395 kr.

Kläder: 0 kr.

Övrigt: 100 kr.

Sparande: 9822 kr.

Totala utgifter februari: 25 349 kr. 

Jag är extra stolt över att kunna spara undan så pass mycket pengar till bufferten den här månaden. Det gör att jag förmodligen redan nästa månad kan börja spara i fonder igen, även om börsen fortfarande känns väldigt högt värderad.

Tredje veckan med rensning

Jag trodde helt ärligt att den här veckan skulle bli svår. Men faktiskt så hittade jag lätt sju saker (eller egentligen åtta) som fick lämna mitt hem. Kan det bli lika enkelt nästa (sista!) vecka?

Två trasiga (!) tavelramar som borde slängts för länge sedan. En plastbunke som ersatts med en i rostfritt stål, men ändå tog upp plats i köksskåpet. En vidrig reklammössa som var så liten att den aldrig gått ned över öronen (ingen mening att ha en sån mössa på sig). En matlåda som helt tappat fräschör och fungerar bättre i återvinningen. En trägaffel som jag aldrig använder, utan mest ångrar att jag köpte. Slutligen även två små lysande/blinkande grejer man ska fästa på nåt (kläder? hund?) som jag aldrig använt och garanterat aldrig kommer att använda. 

Rensar ni andra fortfarande?

Skadad skribent

 Jag var hos läkare igår, då jag haft ont i ena armen ett tag. Det visade sig vara tennisarmbåge... Jag har fått stränga order att ta det lugnt, så jag skriver en kort rad här, så ni vet att bloggen hamnar på paus (minus rensningsinläggen på söndagar) tills vidare. Blä rent utsagt!

Andra veckan med rensning

 Ja, den här veckan var svårare. Eller? Jag fortsatte att gräva i min byrå och hitta diverse saker jag inte ens visste att jag hade längre...

Ett till par utnötta strumpor, ett par handskar jag inte använder för att de är för obekväma + ett par handskar som ser ut att vara i barnstorlek (fattar inte varifrån de kommit), en mössa som är för stor och aldrig används för den glider ned över ögonen. En regnponcho jag vunnit som aldrig använts (vann den 2008 tror jag?), ett handledsskydd och slutligen ett cykellås från sent 90-tal där plasten spruckit så jag ändå inte törs använda den pga risk för repor. Lite blandat till återvinning och bortskänkes med andra ord. 

Nu är vi halvvägs i utmaningen och det känns riktigt bra det här! Jag kom mig till och med för att kolla om min gamla pulsmätare fungerade och det gjorde den fortfarande! Hade först tänkt slänga den utan att testa, men eftersom den fungerar får den hänga med lite till. Måste bara komma mig för att använda den också, annars ryker den nog i nästa utrensning. 

Hur går det för er andra?

När är min exit?

 Jag har funderat mycket kring att sluta jobba. Alltså när jag törs sluta jobba. Jag tycker att det är så vansinnigt svårt att räkna ut, eftersom jag inte behöver lämna några pengar efter mig. Hade jag gått på 4 %-regeln hade det varit enklare, då skulle jag behövt spara ihop 6 miljoner. Men jag har inget intresse av att lämna efter mig flera miljoner i arv (jag har inga barn och mina syskonbarn har så äckligt rika föräldrar att hälften vore nog). 

Så istället försöker jag tänka mig det hela som två olika perioder. Dels perioden när jag behöver klara mig helt på mitt kapital och dels perioden när jag även får tillskott av pension. 

För period 1 räknar jag krasst med 240' per år. Helt enkelt för att det är ungefär den kostnadsnivå jag ligger på nu, när jag har två hästar. Jag har fått för mig att jag bara kommer att ha en häst period 1, men samtidigt kan det hända att period 1 infaller om tio år, och då har jag med största sannolikhet två hästar. Kanske tom tre hästar. Så det är svårt att bedöma om jag skulle använda mindre pengar då jämfört med när jag arbetar. 

För period 2 har jag hittills räknat med garantipensionen, men det är lite luddigt. Jag har förstått att den ligger på 8651 kr just nu, men det jag inte förstår är att om jag får tex 17 400 kr i allmän och tjänstepension (enligt minpension om jag jobbar snällt till 67 år) så får jag ingen garantipension öht. Men om jag får 6900 kr i allmän och tjänstepension (enligt minpension om jag slutar jobba idag), får jag då ytterligare 1751 kr i garantipension (så det täcker upp till 8651 kr) eller får jag mer i garantipension? Ställde frågan till pensionsmyndigheten, men fick inget svar som gick att förstå (bara bekräftat att garantipensionen är 8651 kr). 

Ytterligare nåt som försvårar det hela är att jag är sugen på att gå ned till 60 % arbetstid några år innan full exit. Men hur får jag in det i kalkylen på ett vettigt sätt? Det enda jag får fram på minpension är att om jag börjar jobba 60 % idag, så får jag 13 200 kr i allmän och tjänstepension om jag jobbar på tills jag är 67 år. 

Vilket alltså betyder att om jag skulle stå ut med att jobba 60 % resten av mitt arbetsliv, så skulle jag behöva spara ihop så jag kan ta 123 576 kr från kapitalet varje år. Om man vidare tänker sig att jag dör när jag är 90 år, så är det totalt 2,8 miljoner det handlar om. Då behöver man dock komma ihåg att jag behöver 1,5 miljoner i kapital innan jag kan börja jobba 60 % och klara mig enligt 4 %-regeln på kapitalet, men samtidigt behöver jag spara mer pengar (vilket jag inte kan göra enligt det scenariot) för att ha råd att leva tills jag är 90 år. 

Hänger nån öht med längre? Jag känner bara att det blir snurrigare och snurrigare ju mer jag räknar och till sist måste jag inse mig besegrad. Jag fattar inte hur jag ska räkna, hur jag ska tänka och det slutar med att jag fegar ur och tänker att jag jobbar vidare på heltid tills jag är 67 år och kan tacka för mig. Då behöver jag bara ha 2 miljoner sparat för att klara mig bra tills jag är 90 år och snart har jag bara 400' kvar till den magiska gränsen. 

Så kanske ska jag fira ändå? Eller? Fattar nån någonting?

Vad vill jag göra med min tid?

Jag fortsätter att göra uppror känner jag... Häromdagen hade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg, som jag misstänker talade annorlunda till mig, än till många andra. 

För jag blev lite irriterad på mig själv för att jag håller mig tillbaka. Jag vet vad jag mår bra av och vad jag behöver, ändå drar jag mig för att utöka mina utgifter. Men nu kommer det...

Jag måste skaffa en till häst. Jag vet att de av er som inte känner mig personligen inte riktigt fattar varför. Medan de som faktiskt vet vem jag är, förstår att det här är självklart. Eller kanske inte, jag har stallkompisar som är helt emot den här idén, trots att de vet hur jag är (eller så tror de att de vet hur jag är och har fel, också en tanke). 

Jag har just nu två underbara hästar som ger mig mycket energi och glädje. Trots den stora kostnad det är att ha häst inackorderad i en stad. 

Men en av dem börjar bli till åren och jag drömmer helt enkelt om att skaffa en unghäst. En häst som inte är inriden, utan där jag kan göra jobbet från början. Kanske tom ett föl, som jag har gott om tid att lära känna innan jag börjar rida. 

Svaret på frågan i rubriken är att jag vill umgås och jobba med (mina) hästar så mycket som det bara går. Visst skulle det vara "smartare" att först spara ihop till min frihet och sen skaffa häst. Eller ännu "smartare", spara ihop till min frihet och endast rida andras hästar. Det skulle spara mig sisådär 80-120 000 kr varje år. 

Men jag funkar inte så. Jag vill försöka förbättra alla de hästar jag rider och jag skulle må dåligt av att se den häst jag jobbat med sedan ridas av sämre ryttare och tappa det jag lärt den (jodå, det har jag varit med om fler gånger än jag vill minnas). Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det till personer som inte sysslar med hästar, men kanske förstår man lite om man lånat ut sin bil och när man får tillbaka den har personen ställt om exakt allt som går att ställa om (inklusive hur snabbt bilen reagerar när man gasar/bromsar/svänger). Det känns plötsligt som en mycket långsammare och trögare bil, när man väl lyckats få sätet att vara i den position som känns bra. 

Det tar ibland flera månader (beroende på häst) att få den dit man vill ha den. Eller, dit jag vill ha den. Det förtar en del av glädjen med ridningen, som ju är en typ av dans, fast med ett stort flyktdjur som ställer upp på att ha ett rovdjur på sin rygg. 

Sådär, det var mitt långa försvarstal för att jag kommer att köpa en ny häst. Upplever ni också att man lite för ofta måste försvara sina utgifter när man rör sig i FIRE-kretsar?

Första veckan med rensning

 Ja, så var sju saker utrensade. Dessa är som följer:

Två par utnötta strumpor och ett par utnötta handskar åker raka vägen till textilåtervinningen. Sedan skänker jag bort ett par trosor som jag aldrig använt (skänkte bort den matchande bh:n för evigheter sen), ett par handskar som jag inte gillat att använda, en mobilhållare som jag fick i sån där reklamgåva (den passar inte min mobil ens!) och ett värmeljus som jag inte använt sen jag flyttade sist...

Jag måste erkänna att det inte var särskilt svårt att rensa bort dessa grejer, däremot är det svårt att veta hur jag ska fortsätta rensa. Kom på mig själv med att snegla på smyckeskrinet. Där finns massor med krafs att rensa bort, men det känns lite fånigt att rensa bort två örhängen som en dags rensning. Då skulle jag klara av hela månadens rensning på några minuter. Eller tänker jag helt fel då?

Hur har veckans rensning gått för er andra?

Jag revolterar

Jag tror den där summeringen av januaris utgifter sådde ett frö i mig som behövde lite tid på sig att gro. Men nu är det som att jag inte kan hålla det inom mig längre. Jag känner det som att jag exploderar, för att jag upptäckt ytterligare en liten pusselbit i sökandet efter vem jag egentligen är. 

Jag pallar inte att fokus ska vara på billig mat. Jag är nöjd med att jag äter varje dag, det i sig är en seger för mig. Jag vägrar ha dåligt samvete för de val jag gör, vilket betyder högre matkostnader än man "ska" ha som FIRE-strävande individ. 

Det finns säkert massor med kostnader kring mina matinköp man kan skära bort, men jag måste se till vad som får mig att må bra och vad som i slutändan bara kommer leda till att jag slutar äta istället (vilket såklart skulle sänka matkostnaderna rejält, men istället göra mig sjuk och i förlängningen förkorta mitt liv ännu mer än min sjukdom redan gjort). 

Så jag revolterar. Jag fortsätter köpa Reko fast det är dyrt. Jag fortsätter gå ut och äta, fast det är det allra fulaste man tydligen kan göra som FIRE-anhängare. 

Faktum är, att jag är så van vid att alltid gå min egen väg, så jag viker med glädje av från FIRE-vägen om den kräver att jag ska göra våld på min person. Jag är inte intresserad av att passa in i nån annans mall om hur man som frihetstörstande ska bete sig. 

Jag gör som jag alltid gjort. Går iväg, ignorerar vad alla förväntar sig av mig och gör min egna grej. Alternativet är för mig ännu mer skrämmande; att gå FIRE-vägen för att man ska. För att man vill passa in och återigen fastna i ett ledband. Jag vägrar gå på led. Jag är född fri och tänker så förbli. Oavsett vad friheten handlar om.

Nu tar jag välbehövlig helg och låtsas att jag tycker det är roligt med all snö som vräker ned. 

Har du revolterat mot något någon gång?