tisdag 9 februari 2021

Vad vill jag göra med min tid?

Jag fortsätter att göra uppror känner jag... Häromdagen hade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg, som jag misstänker talade annorlunda till mig, än till många andra. 

För jag blev lite irriterad på mig själv för att jag håller mig tillbaka. Jag vet vad jag mår bra av och vad jag behöver, ändå drar jag mig för att utöka mina utgifter. Men nu kommer det...

Jag måste skaffa en till häst. Jag vet att de av er som inte känner mig personligen inte riktigt fattar varför. Medan de som faktiskt vet vem jag är, förstår att det här är självklart. Eller kanske inte, jag har stallkompisar som är helt emot den här idén, trots att de vet hur jag är (eller så tror de att de vet hur jag är och har fel, också en tanke). 

Jag har just nu två underbara hästar som ger mig mycket energi och glädje. Trots den stora kostnad det är att ha häst inackorderad i en stad. 

Men en av dem börjar bli till åren och jag drömmer helt enkelt om att skaffa en unghäst. En häst som inte är inriden, utan där jag kan göra jobbet från början. Kanske tom ett föl, som jag har gott om tid att lära känna innan jag börjar rida. 

Svaret på frågan i rubriken är att jag vill umgås och jobba med (mina) hästar så mycket som det bara går. Visst skulle det vara "smartare" att först spara ihop till min frihet och sen skaffa häst. Eller ännu "smartare", spara ihop till min frihet och endast rida andras hästar. Det skulle spara mig sisådär 80-120 000 kr varje år. 

Men jag funkar inte så. Jag vill försöka förbättra alla de hästar jag rider och jag skulle må dåligt av att se den häst jag jobbat med sedan ridas av sämre ryttare och tappa det jag lärt den (jodå, det har jag varit med om fler gånger än jag vill minnas). Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det till personer som inte sysslar med hästar, men kanske förstår man lite om man lånat ut sin bil och när man får tillbaka den har personen ställt om exakt allt som går att ställa om (inklusive hur snabbt bilen reagerar när man gasar/bromsar/svänger). Det känns plötsligt som en mycket långsammare och trögare bil, när man väl lyckats få sätet att vara i den position som känns bra. 

Det tar ibland flera månader (beroende på häst) att få den dit man vill ha den. Eller, dit jag vill ha den. Det förtar en del av glädjen med ridningen, som ju är en typ av dans, fast med ett stort flyktdjur som ställer upp på att ha ett rovdjur på sin rygg. 

Sådär, det var mitt långa försvarstal för att jag kommer att köpa en ny häst. Upplever ni också att man lite för ofta måste försvara sina utgifter när man rör sig i FIRE-kretsar?

25 kommentarer:

  1. Rör mig inte i Fire-kretsar (förutom som anonym bloggläsare) men känner att jag måste försvara utgifter för mig själv. Och att hålla på med hästar är inte särskilt Fire-kompatibelt... Har ingen häst själv, har inte haft på länge, men börjar känna att suget är stort nu! För att, som du skriver, få planera, bestämma, träna och utveckla både hästen och en själv tillsammans och på det sätt jag vill och mot mål som jag har satt upp. Rider nu på ridskola och som medrytare, och även om det är kul så är det inte alls samma sak. Med erfarenhet från mitt eget liv kan jag också säga att framtiden inte alltid blir som man tänkt sig, och samtidigt som Fire-tänket självklart handlar om att bygga en friare framtid så tror jag inte alls på att försaka allt på vägen dit. Man måste (eller jag vill i alla fall) trivas med sitt liv på vägen dit också. En tredje häst låter som en dröm!
    //Pollux

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja dig! Såklart är det dags för en häst för dig. :-) Jag tänker att man kan rida på ridskola när man är 75-85 år och inte längre orkar med en egen häst. ;-)

      Radera
  2. Så är det kanske men du lever ditt liv. Och man har bara ett liv och för dig är det hästarna som ger dig mervärdet i ditt liv.

    Jag har själv insett att jag inte kan vänta för länge med att göra saker, man bli ju inte yngre med åren tyvärr... Det jag kan göra idag och gjorde för 20 år sen - det är inte säkert jag kan göra om 20 år framåt i tiden. Den tanken har fått mig att ändra lite i prioritering...men jag kommer inte bli en Slösa för det. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! <3

      Nä, Slösa behöver man inte bli, bara lite mer nyanserad i sitt sparande. Min mormor sa alltid "res medan ni har ben", för hon ångrade att hon inte reste mer på den tiden hon orkade. Så det har jag också med mig. Nu är ju resandet lite begränsat ett tag, men sen ska jag försöka se alla de där platserna i och utanför Sverige som jag så länge tänkt se.

      Radera
  3. Första tanken oj hade inte du redan några hästar? (Efter vidare fundering du älskar ju dina hästar och livet med dem allt ansvar och nöje samt träning med mera som det tillför dig)(tillbaka till ekonomiskt perspektivet ger de inte tillräckligt de två hästarna du har? Funderar själv i min egen situation har en son på två en dotter på 1 vill faktiskt ha tre barn en återstår dock har det mycket praktiska/ekonomiska problem i nuläget samt att jag behöver hitta ett bättre betalt jobb med kort utbildning. Men om jag lyckas med det jag planerat tidplan 2-3 år så kan eventuellt barn nummer tre komma till världen dock inte innan dess. Gör det du känner för och älskar inget ska hindra dig du ska egentligen inte ens behöva försvara rättfärdiga dina beslut du lever ditt liv och alla andra har sina punkt slut :P

    Mvh Anonym-m

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillägg inte ekonomiska problem som i lyxfällan eller skulder utan mer att jag ej vill ta bort mitt sparande som är 30% av lön (viktigt med pension också samt om man vill gå tidigare gängse uppfattning och lagar och regler)

      Mvh Anonym-m

      Radera
    2. Hm... Har du läst inlägget? ;-) En av hästarna börjar bli till åren, dvs det kan mycket väl vara så att jag snart står med bara en häst. Blir det så att jag hittar det perfekta fölet kommer det dessutom dröja 4-5 år innan jag kan rida den fullt ut.

      Barn tycker jag är ännu svårare (smidigt för min del så vill jag inte ha barn), för man kan ju inte sälja ett barn om man inte trivs ihop. Utan där är man verkligen förälder för resten av ens liv. Men det är som du säger, har man råd och verkligen vill, så är det klart att man ska följa sitt hjärta.

      Radera
  4. Hästar är som chips, man kan aldrig bara ha en...
    Är det en häst som saknas i livet så är det en häst man ska ha. Ingen blir lyckligare som FIRE genom att inte ha levt livet tills man kommer till målet. Då resan till friheten är lång måste man njuta på vägen också. Så klart att du ska ha en till häst om det är det som saknas. Livet är ju till för att levas nu inte sen
    /Lotta

    SvaraRadera
  5. Jag förstår precis :-). Jag var (är) jättesugen på att skaffa föl/unghäst och rida in. Bettlöst! Jag älskar ju att kommunicera med djur och tänker att det ultimata sättet vore att kunna rida utan sadel och träns "överallt".

    Jag kommer dock inte skaffa en till häst, det har jag inte råd med. Stockholm blir verkligen bara dyrare och dyrare!

    Men du, det är ditt liv och bara du vet vad som är viktigt. Du behöver inte försvara någonting för någon annan!

    Mvh Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara sååå coolt att få testa mina kunskaper på en helt "fräsch" individ så att säga. Jag rider min ena häst utan både sadel och träns ibland, men hon är ju utbildad med bägge från början.

      Herregud, jag skulle bli ruinerad av att ha en häst i Stockholm... Tack och lov att jag trivs ute på vischan där det är lite mer humana priser.

      Du kanske skulle samäga en unghäst med en kompis? Fast det är kanske upplagt för trassel om man inte har identisk hästsyn förstås...

      Radera
    2. Ja, jag tror det är svårt att samäga...Särskilt gällande en yngre häst. Av samma skäl gillar jag inte att vara medryttare, jag vill liksom göra på mitt sätt...

      Radera
    3. Instämmer med dig... Red en annan häst i somras när min ena var skadad och jag var så glad över att jag lyckades lära hästen att stå stilla (!) när jag satt upp. Tror det tog en månad och sen hade hästen börjat trava iväg igen när ägaren skulle sitta upp. Suck liksom.

      Radera
  6. Jag håller med om att du ska göra som du vill. Egentligen är jag inte så fascinerad över att du vill ha tre hästar, jag älskar nämligen djur. Däremot över att du orkar ta hand om tre hästar. Jag hade två förut och jag hann verkligen inte med dem så som de förtjänade. Har än idag dåligt samvete för det och lustigt nog är det också det som får mig att tvivla på att skaffa fler barn. Alla åtaganden tar ju sin del av ens energi.

    Lycka till!

    /Paulina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl det som kan få mig att vackla lite (samt om jag inte hittar rätt häst såklart). Jag brukar nästan alltid motionera Anette först och Celine sedan, för Celine är lite dement (eller nåt) och kommer alltid fram till mig och kräver att få göra nåt när jag släpper ut Anette. Även om jag innan jag ridit Anette varit ute med Celine... Just nu rider jag dessutom inte så mycket pga kylan och då gnager det dåliga samvetet.

      Samtidigt tänker jag att Anette kanske inte finns kvar så länge till och jag vill nog inte stå med bara Celine (hon är lite knäpp kan man lugnt säga) när jag dessutom ska rida in en unghäst. Tur att jag har tid på mig att klura! :-)

      Radera
  7. "Jag har just nu två underbara hästar som ger mig mycket energi och glädje. Trots den stora kostnad det är att ha häst inackorderad i en stad." Här slår du ju huvudet på spiken med orden "som ger mig mycket energi och glädje". Du hymlar ju inte med att hästarna är något av det viktigaste i ditt liv, så din fråga till dig själv måste ju bli om du älskar det tillräckligt för att få energin och glädjen jämfört med de obehag du får av att jobba lite längre?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm... Din input är synnerligen intressant. Svårast är väl att jobbkänslan verkligen svajar från dag till dag. I förrgår hade jag en riktigt dålig dag och ville sluta jobba nu. Igår hade jag så roligt på jobbet så jag började tveka till att ens gå ned i tid. Allt är så mycket lättare om man har facit. ;-)

      Radera
  8. Förstår dig helt och fullt! På lördag brsiktigar jag hästen jag vill köpa och hoppas på att få göra av med massa pengar! Livet är för kort för att inte köpa häst när man villhöver en. Och har tid, råd och kunskap. Och en bra stallplats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så roligt!!! Jag håller tummarna stenhårt för att hästen dansar genom besiktningen med spetsade öron. <3

      Radera
    2. Tack :) Det gick bra! Så nu ser jag fram emot att lära känna honom och se hur vi kan utvecklas tillsammans <3 Glädje!

      Radera
    3. Åh! Men så himla, himla härligt! Du har dessutom bästa tiden framför dig; vår, sommar och höst. <3

      Radera
  9. Man måste ju leva nu också, inte bara sen.
    Önskar jag hade iallafall en häst... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är tacksam varje dag över att jag kan leva ett sånt här liv, få umgås med hästarna varje dag. Hade jag tex vuxit upp i ett fattigt område i Indien eller något afrikanskt land hade jag kanske aldrig fått komma nära en häst...

      Hoppas att du kan få lite häst i ditt liv på något vis.

      Radera
  10. Tre hästar här hemma med. Inte billigt men älskar livsstilen med en gård och höns och hästar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, livsstil är verkligen vad det är. Jag tror att jag hade blivit tokig om jag inte fått komma ut i naturen varje dag... Höns är inte riktigt min grej, men ägg tackar man ju inte nej till precis. ;-)

      Radera

Utgifter för mars + strejk

Ja, jag vet att jag är sen att rapportera om mars. Men jag har hamnat i nåt slags konstigt mentalt läge där jag blivit fyra år igen och allt...