Min pension - förvirrad som vanligt

Jag är ju inte världsbäst på pension och har alltid utgått ifrån garantipensionen när jag räknat hur mycket pengar jag ska leva på i framtiden. 

Men så tänkte jag att jag bara var fånig och loggade in på minpension.se Jag vet inte riktigt om jag blev så mycket klokare.

Här är hur mycket jag får om jag slutar jobba heltid vid 55 år (det är det tidigaste man kan välja). 

Och så här ser det ut om jag väljer att sluta jobba när jag är 67 år. 

Jag vet inte riktigt vad jag gjort fel? För inte kan det skilja bara 2000 kr (före skatt!) på att jobba 17 år längre? 

Har jag nån smart läsare som begriper varför det är såhär?

Varde ljus

Våren har så sakteliga börjat komma, även om det är lite dans fram och tillbaka mellan några plusgrader och några minusgrader. Ett par dagar har solen tittat fram och det gör förstås underverk för humöret.

I nån slags blandning av oro för utgifter och solidaritet mot andra som behöver mer el, har jag snålat med att ha lampor tända. Jag har suttit i en mörk lägenhet med endast skrivbordslampan tänd när jag jobbar. Har jag behövt laga mat, så har jag tänt belysningen ovanför diskbänken (men då har jag givetvis släckt skrivbordslampan). Likaså har jag endast tänt lampan över handfatet när jag går på toa, taklampan har fått vara.

När senaste elräkningen kom och jag skulle betala futtiga 90 kr för elen, så insåg jag att det jag höll på med var lite löjligt. Inte så att jag tänder alla lampor i lägenheten samtidigt, men jag har börjat att ha hallampan tänd medan jag jobbar (arbetsplatsen är i hallen) och tända i taket i badrummet när jag är där.

Plötsligt känns livet mer positivt. Inte så jag vaknar på morgonen och skrattar högt innan jag studsar upp ur sängen. Men det känns som att livet ändå är rätt okej. 

Kanske snålade jag lite väl länge med ljuset i början av min tid i lägenheten? Jag kommer fortsätta med att bara ha tänt i det rum jag befinner mig i, men lovar att bli lite bättre på att ge mig själv bra belysning när jag behöver det. 

Dumsnålt? Eller solidariskt? Ja, det får ni läsare avgöra. Sol på er!

Slakta ISK eller slakta häst?

Ja, jag önskar att rubriken var lite tillspetsad, men det är den inte. Jag har satt mig ned och räknat på alla ökade kostnader som blivit sista tiden. Inte alla extrakostnader i samband med flytten, utan hur pass mycket det kommer att kosta när allt sånt lugnat sig. När det som ska betalas är månadsavgift (som ska höjas, därav att jag började räkna), ränta (som också ska höjas), amortering, bensinkostnad (som också ökat sen jag räknade sist) och stallhyra (som förvisso inte höjts (än..) mer, men där Daisy börjat kosta pengar, så det numera är 8400 kr istället för 5600 kr). Noterar även att när jag räknade på att ha tre hästar igen, betalade jag 4000 kr i stallhyra för två hästar. Det har hänt en del på två år. :-(

Så verkligheten är ikapp mig och de dystra siffrorna stirrar mig rakt i ögonen. Antingen slaktar jag ISK eller så slaktar jag Celine. Hon har varit lite halvknackig hela hösten och till sist orkade jag inte med eländet längre (i kombination med annat elände i familjen) utan lät henne vara söt hagprydnad tills jag orkade med mer. Detta tills har hittills inte inträffat, eftersom en flytt kom emellan, men jag ska endera dagen sätta igång henne igen. Känns hon fortfarande lika knepig (hon är alltså inte halt eller nåt, det är bara min magkänsla som protesterar) så blir det veterinärkoll. 

Sen beror det på vad veterinären säger. Förnuftet säger såklart att jag inte kan slakta ISK:n, men hjärtat säger att jag för sjutton inte kan slakta en frisk häst. Så vi får se. Men om jag fortsätter på den här vägen, med tre hästar som kostar pengar, så kommer jag behöva ta ut pengar från ISK varje månad för att betala räkningar. 

Å ena sidan är det inget jag vill, jag vill spara pengar så jag en dag kan gå i pension, gärna långt innan jag är 65 år. Å andra sidan kan jag enligt 4 %-regeln ta ut 6000 kr från min ISK varje månad utan att kapitalet minskar. 

Jag vet som sagt inte vilken väg jag kommer att ta, men jag ville vara öppen med vad som händer i mitt liv och hur tankegångarna går. Min mamma är klok som alltid och påpekar att det kanske var för just den här situationen som jag sparat så mycket tidigare. Att mina FU-pengar kanske främst handlar om att kunna ha kvar tre hästar, även om två av dem inte går att rida på (alltså om veterinären hittar något allvarligt fel på Celine). 

Ja, det var dagens dystra inlägg. Har ni andra något peppande att komma med som hjälp? 

Redan fyra år!

Jag höll på att missa bloggens årsdag. De här inläggen är ju mest roliga för mig, som kan gå tillbaka och se vad som hände tidigare år och jämföra lite. Men kanske nån annan också tycker att det är kul att läsa?

Det har hänt massor sedan förra årsdagen. Framförallt har jag tagit ut en rejäl bit av ISK:n för att köpa lägenhet. Det var inget jag trodde skulle hända på många år, men det visar också att man aldrig riktigt vet vad som händer i framtiden. Men det är alltid bra att ha pengar undanstoppat. :-)

Sedan blev det även tillökning i familjen, med lilla Daisy (hon är inte så liten längre kan jag meddela, herregud vilken bjässehäst hon blir!) och även om Celine är lite halvknackig (mer om det om några dagar), så kan jag ändå säga att jag har tre pigga och glada hästar. Så mycket mer kan jag inte begära egentligen. 

Men det som är mest intressant är såklart siffrorna för sparandet. 2022 var kanske inget toppenår varken för att spara eller för tillväxt, men lite har ändå hänt. Totalt har jag 1 856 499 kr på Avanza. Det är 33' mindre än vid samma tidpunkt i fjol, men då behöver man såklart komma ihåg att jag tagit ut 187' i handpenning på lägenheten. Så egentligen skulle jag ha en nätt liten summa på drygt två miljoner. Trevligt, trevligt. I år har ju börsen varit lite positiv, så jag hoppas den fortsätter tuffa på uppför igen. 

Roligast att följa är såklart sålda saker. Det ligger idag på 188 809 kr, så en ökning på 21' på ett år. Nu börjar det dock ta slut på saker att sälja, så det kommer förmodligen inte hända så mycket mer på kontot. Har lite hästutrustning kvar att sälja, men jag tippar på att det inte inbringar mer än nån tusenlapp. Men det är ändå häftigt att jag fått ihop så mycket pengar på att sälja saker jag helt klart inte behövt (för jag minns aldrig vad jag sålt, haha). 

Ja, men då fortsätter jag att uppdatera bloggen lite sporadiskt och hoppas att den fortfarande ger lite läsnöje trots att sparandet är på paus och FI-delen uppskjuten på obestämd tid. RE-delen känns det som att jag kan glömma helt, när man är över fyrtio år kan det väl aldrig räknas som tidigt? ;-)

Det bara flödar ut pengar

Just nu är det inte skoj att ha en blogg om sparande, för det sista jag gör är att spara. Alltså, jag vet att amortering är som ett sparande, men det känns inte precis så nu. Allt med lägenheten blev dyrare än jag tänkt mig (och räknat på), för det var en massa kostnader som ingen nämnde innan. Även om jag flyttade själv (med hjälp av snäll kompis) så är det avgifter för att man tar lån, avgifter för att man blir medlem i bostadsföreningen och givetvis även dubbla hyror och annat smått och gott. Nu har det även blivit så att jag pga lång kö till föreningens parkering (som enligt mäklaren var ett halvårs kö, enligt styrelsen åtminstone två år och enligt en granne mer än tre år) fått parkera på ett dyrare ställe än jag tänkt mig och det kostar såklart ännu mer pengar. 

Jag har försökt spara in pengar genom att åka buss till stallet, men det blir ohållbart när det tar 45 min med bil och 90 min med buss. Jag vill ju lägga den tiden på mina hästar, inte på att sitta och stirra ut genom ett bussfönster. 

Som grädde på moset höjs förmodligen räntan på lånet snart (har bara bundit tre månader) och så har styrelsen aviserat att de måste höja avgiften om ett par månader också. Skoj, skoj. 

Jag går för tillfället back och tar pengar från min buffert. När den är slut så tänker jag sälja mina sista aktier och sen. Ja, sen får jag börja sälja fonder. Det känns inte roligt öht, men jag vet samtidigt att hade jag inte flyttat, så hade jag fått göra precis samma sak, men utan att jag ägt mitt boende.

Så just nu känns det inte så roligt med nåt, måtte våren komma tidigt så åtminstone det kan göra mig glad. 

Första tiden i nya lägenheten

Nu har jag bott i lägenheten i drygt två veckor. Jag stormtrivs, trots att det är kaos för allt är inte färdigflyttat än och jag har inte haft tid att sätta upp bokhyllor eller gå iväg till förrådet med saker som ska vara i förrådet (har inte haft ett förråd sen 2016 så det är ovant). 

Mina grannar är i stort sett helt tysta, vilket är tacksamt. Eller så är det för att jag mest är hemma dagtid och hos hästarna kvällstid. 

Det finns några inköp jag måste göra (lampor...) men jag drar på det in i det längsta, för det fungerar ju hyfsat bra som det är. 

Det enda tråkiga är såklart att jag inte kan gå ut till hästarna flera gånger/dag, men jag märker att jag faktiskt mår bättre av att ha lite tydligare uppdelning mellan hem och stall. Framförallt har jag slutat ställa upp så förbaskat för andra hästägare, när det "kör ihop sig" för dem titt som tätt och jag ska fixa nåt med deras hästar. Nu har jag sagt "tyvärr, jag är inte i stallet" några gånger och de har redan slutat höra av sig lika ofta. Hehe...

I lägenheten ingår det varmvatten och värme (vilket tyvärr inte är så varmt som jag vill ha det, men tills vidare står jag ut), vilket får mig att dra slutsatsen att det fortfarande blir billigare att handdiska än att använda diskmaskin. För diskmaskinen drar ju el som jag betalar. Så diskmaskinen används tills vidare som diskställ, vilket är väldigt smidigt då den lilla arbetsytan i köket kvarstår. 

Ja, det var en liten rapport från mig. Längtar ihjäl mig till våren så jag får njuta av min balkong. Kanske ska jag till och med våga mig på att köpa ett par blomlådor?

Nackdelen med minimalism

Igår hyllade jag minimalismen i form av en skål (alltså en fysisk skål, inte skålande i dryck). Idag berättar jag en lite mindre rolig berättelser. 

För när man flyttar, så måste man alltid göra ett offer till flyttguden. Har man tur är det ett litet offer (fjärrkontrollen till stereon - flytt 2002) men har man otur är det ett stort offer (stambok som numera är omöjlig att få tag på - flytt 2017). 

Den här flytten var det min temugg som rök. Jag var inte särskilt förtjust i min temugg, mer än själva storleken (tror den rymde åtminstone 3 ½ dl), men som minimalist var det den enda mugg jag hade. 

Så nu är jag utan mugg och eftersom jag inte gillade min gamla mugg, vill jag såklart hitta "rätt" mugg den här gången. Och det är tyvärr inte det lättaste. Visste ni hur många små muggar som säljs? Hur många som har fel öra eller bara är rent utsagt fula? Eller som förvisso är stora och ganska fina, men där kanten på muggen ser helt konstig ut, så man vill inte dricka ur den?

Så tyvärr, tills vidare dricker jag te mer sällan och letar sporadiskt efter min nya temugg. Inte hjälper det heller att jag sällan rör mig i affärer öht, men jag har åtminstone varit på Ikea och inte hittat nåt passande. 

Letar du efter något perfekt eller har du, som jag igår, hittat nån perfekt sak nyligen?

Kärlek till en skål

Jag har letat i minst tio år, kanske så mycket som femton. Plötsligt står den där framför mig. Den perfekta skålen!

Vi tar det från början. För hundra år sedan (iaf nån gång mellan 2002-2010) köpte jag en skål i en affär i Forumgallerian. Det var början till en djup kärlek till denna skål. Den var liksom perfekt i både höjd, bredd och utformning, så jag kunde använda den till allt möjligt. Jag kunde både ha snacks i den och lika gärna äta mat när jag ville vara lite roligare än en vanlig tallrik (varför blir mat alltid godare i en skål?). Eller använda som mugg när jag inte hade nån ren temugg (eller nån mugg alls, mer om det imorgon). 

Åren gick och jag insåg att jag skulle köpt fler skålar. För hur jag än letade hittade jag ingen som var helt rätt. Antingen var de för små eller för breda eller så var kanten konstig (ja ni fattar, fel, fel, fel). 

Exempel på skål som är för bred och låg, samt fel "fot". 

Jag gav upp vid ett tillfälle och köpte en skål som var fel (mer avsmalnad som ett V istället för ett U, men med ok bredd iaf) eftersom min älskade rosa skål nu var helt sönder både på kanterna och i glasyren. Den ny skålen funkade, men kändes aldrig riktigt bra och jag kom på mig själv med att använda den slitna rosa i första hand.

Men så en dag, för några veckor sedan, hade jag lite tid att slå ihjäl och strosade helt oanande in på en butik som sålde krimskrams. Jag trodde det var en liten gullig butik och tänkte att jag skulle hitta en mugg (som sagt, mer om det imorgon) men det visade sig vara en riktigt smart uppbyggd butik, som såg liten ut när man gick in, men som rörde sig i en lång serpentin, så till sist hade man spenderat en bra stund där inne (för er nyfikna så ligger den i s:t pers). Jag kollar på en hel drös med muggar, men ingen faller mig i smaken. 

Men så står den där! Min skål! Äntligen! 

Perfekt

Jag blev så lycklig att jag nästan skrattade högt. Det här måste vara det bästa med minimalism, att man verkligen uppskattar de saker man har och dessutom väljer ut dem med omsorg utifrån sina behov. Jag måste dock erkänna att den här gången köpte jag två skålar. 

Nästan färdigflyttad

Nu bor jag i nya lägenheten. Jag har mycket trevligare grannar än i förra boendet, för de här grannarna är tysta på nätterna (till skillnad från kor och fåglar). Det är så skönt att få sova bra på natten utan att använda öronproppar. 

Just nu är det mesta lite kaos och jag försöker få ordning på alla möjliga saker som krånglar och allt som ska ordnas med. Rutinerna är inte riktigt satta än och jag letar en bättre parkering än de som finns i området (de är lite för dyra för min smak). Tyvärr är det lång kö till föreningens ytterst få parkeringsplatser.

Tanken är ju att bo här resten av mitt liv (om jag nu inte flyttar till Skåne), så jag försöker tänka att jag ska göra saker så som jag vill ha dem, inte vad som funkar "tills vidare" innan jag flyttar vidare (som jag gjort tidigare). 

Jag har fått igång jobbdatorn och njuter av att ha bredband. Ska bara fixa en kabel så har jag kanske snart även privata datorn igång och kan ha roligt med. Längtar!

Det känns inte så FIRE-kompatibelt för tillfället, men jag försöker tänka att jag sparar (amorterar) till mig själv istället för att ge alla pengar till en hyresvärd och att jag i grunden har en väldigt låg månadskostnad på lägenheten (1900 kr). 

Hästarna tar tyvärr mer tid för tillfället, då det tar tid att resa dit och fixa allt varenda dag. Målet så småningom är att bara ha en häst och flytta till ett stall som kräver mindre jobb runtomkring, men det är många år dit och till dess får det här helt enkelt fungera. Jag försöker tänka att det är tur att jag inte har någon familj att ta hänsyn till. ;-)

Varje gång jag är i stallet tar jag även med mig grejer från förra boendet (som ju är i närheten) vilket gör att det tar lite extra tid att packa saker, bära ut dem i bilen, sen bära in dem i lägenheten, packa upp och sen bära ut kartongerna till bilen nästa gång jag ska till stallet. Jag vägrar ha en massa onödiga kartonger, så jag har bara 5-6 stycken att använda. Snål? Jag? Nä...

Billigt att äta upp all mat

Ja, jag summerar ju inte utgifterna i bloggen längre (verkade vara noll intresse av såna saker), men jag gör det ändå för min egen skull fortfarande. Kan meddela att det är helt sjuk skillnad i matkostnad en vanlig månad och den här månaden, när jag rensat ut så mycket jag kunnat ur skåp, kyl och frys. Då har jag fortfarande massor med mat som fått flytta med till lägenheten, så jag skulle nog kunna äta "gratis" i ytterligare en månad om jag skulle vilja. 

Så det blir mitt snabba spartips den här dagen, prova att äta upp all mat du redan har, innan du köper nytt. Jag har i princip bara köpt bröd, mjölk och grönsaker den här månaden. 

Over and out, måste packa vidare...

Det är inte roligt längre

Nu är jag mitt uppe i flytten. Jag vill inte längre flytta. Jag vill bara slippa det här kaoset och få mysa i lugn och ro. Jag vill verkligen aldrig mer flytta.

Jag tror egentligen inte att det är förändringen i sig, jag menar, jag gillar ju min nya fina lägenhet. Men just att allt ska flyttas från punkt a till punkt b och det under tiden är totalt kaos, det mår jag inte bra av. 

Ville mest bara gnälla lite mitt i alltihopa. Jag har fö varit snål och inte tagit ledigt från jobbet heller, utan försöker hinna flytta grejer på kvällar och helger. Som om jag inte redan hade ont om tid och svårt att få vardagen att gå ihop. Blä!

Ok, färdiggnällt. Tack för att ni läser... 

Inför flytten - äta upp mat och rensa saker

Det bästa med en flytt är att jag får en ursäkt för att verkligen rensa. Just nu håller jag på att äta upp allt jag har i skafferi, kyl och frys. Det är en hel del måste jag säga... Senaste tiden har jag bara handlat mjölk och fil när jag varit i affären, för jag har allt annat redan. Jag blir lite full i skratt när jag ser hur mycket bröd jag lyckats fylla min frys med. Varenda gång det närmat sig bäst-före-datum har den kvarvarande stumpen åkt in i frysen. För att inte tala om alla rostbröd som tydligen "måste" köpas och frysas in när det är rabatt...

Sedan rensar jag bland saker. Jag har rensat bort säkert 15 böcker ur bokhyllan (vilket iofs säger mer om hur många böcker jag har kvar och gillar att läsa), jag har äntligen fått bort en massa skräp på uteplatsen som jag sparat för att "nån gång" kanske använda den kartongen/blomkrukan/syltburken igen. Som om man vill använda nåt som är fullt med smuts och fluglort?

Garderoben krävde ingen rensning, men snart är det dags att ge sig i kast med cd- och dvd-skivor. Finns det folk som vill ha detta fortfarande eller är det bara att hiva? 

Jag har bestämt mig för att jag inte ska ha en enda sak över tröskeln till nya lägenheten som jag inte tänkt behålla. Jag vägrar flytta ännu en gång (det här blir min elfte flytt sen jag flyttade hemifrån) med nån kartong som jag aldrig kommer att packa upp. 

Nä, nu måste jag fortsätta packa! ;-)

Sålt fonder och köpt lägenhet!

Ja, jag är väl motvalls som vanligt. Men ju mer jag räknade på min privatekonomi och ju mer min hyresvärd höjde hyran desto mer blev jag lockad av tanken på en egen lägenhet. 

Visst, att bo nära hästarna gör gott för min själ och plånbok, men bara till en viss gräns. Till sist nåddes den gränsen, då hyreshöjningen som aviserades skulle bli dyrare än att köpa en lägenhet och köra bil till hästarna varje dag. Vilket är lite sinnessjukt...

Så efter att ha kollat på lägenheter lite sådär halvseriöst ett tag, så blev det plötsligt mycket mer seriöst och jag hittade ganska snart den perfekta lägenheten. Läget är bra, med nära till det som är viktigt för mig; mataffär och kort resväg till hästarna. 

Jag går från hyrt boende på 27 kvm till bostadsrätt på 25 kvm. Drog till med 85 % belåning så får vi se om jag betalar av mer successivt beroende på hur det känns i magen med räntekostnaderna. 

Det som fascinerar mig mest är att så fort köpet var avklarat (får nycklarna om en dryg vecka) så kändes det som att jag kunde andas lättare. Jag tror inte jag förstått hur dåligt jag mått av att hyra boende. Jag har övertygat mig själv om att det är det bästa för mig och hästarna, men uppenbarligen har osäkerheten över att bli av med mitt boende i princip när som helst gjort att jag undermedvetet låtit det gnaga i mig. 

Nu ska jag äntligen få flytta till ett ställe där jag vill bo tills jag eventuellt flyttar till Skåne. Eller så bor jag här resten av livet, vem vet? Det ger mig ro i själen att veta att det är jag som bestämmer hur det blir.

Det var inte ens jobbigt att sälja av lite fonder, det är snarare en skön känsla att veta att jag kan betala av hela lånet på bara några dagar om jag skulle vilja. Men tills vidare får banken äga större delen av lägenheten. 

Vad mer kan jag säga? Jag får bättre möjlighet att laga mat, större badrum och äntligen ett förråd! Dessutom en balkong som jag saknat nåt enormt. Promenadavstånd till mataffär även om jag ska försöka att inte gå dit alltför ofta. ;-)

Nu väntar några tuffa månader ekonomiskt, då jag har dubbel hyra, men det är det verkligen värt! Jag är så vansinnigt tacksam över mina FU-pengar, för tack vare dem kan jag göra det här utan att behöva oroa mig för hur jag ska få ihop ekonomin i några månader. Visst var tanken att de enbart skulle användas till tidig pension, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag försöker se amorteringen på lånet som ett sparande nu, istället för de pengar jag skulle ha satt in i portföljen. Nu får pengarna hos avanza vara ifred och gotta till sig på egen hand. 

Så var det nytt år igen

Jag har haft min årliga kick off med mig själv och blir lite förundrad över allt som ändå hänt 2022. Det var så många tuffa perioder (vilket jag tror märkts på bloggen i form av uteblivna inlägg), så mycket jag förträngt eller glömt att det skedde 2022 att jag häpnade. Tror verkligen det är nyttigt att försöka summera året på något vis, så man inser allt som ändå händer i ens liv.

I mitt fall är det enkelt, då jag skriver dagbok. Sedan läser jag igenom senaste månanden när jag gör mina månadsavstämningar (och checkar av mina ytterst luddiga mål)  och summerar vad som hänt. Därför kan jag sedan läsa igenom dessa månadssummeringar när jag ska summera året och det är då jag verkligen kommer till insikt om alla turer i berg- och dalbanan som varit detta år. 

Visste ni tex att jag var allvarligt sjuk? Det hade jag glömt, för nu är jag frisk. Sen fick jag en superjobbig biverkning på en medicin som ingen insåg var en biverkning förrän ett halvår senare. Jag gick alltså ett halvår och mådde dåligt helt i onödan. Suck liksom... 

2022 har varit både positivt (Daisy!) och negativt (sparåret märktes knappt av för allt blev så dyrt), men nu lägger jag det bakom mig och ser fram emot 2023. Det kommer att bli ett tufft år, det vet jag redan, men mer om det om några dagar. 

Mina mål för året kan kanske sammanfattas med att jag ska försöka ta hand om mig själv mer. Inte vara dumsnål eller oroa mig för utgifter, utan faktiskt kosta på mig sånt som gör att jag mår bra nu. För jag har förmodligen max 40 år av roligheter kvar, sen har jag en lång lista med sjukdomar som släkten fått och som jag lär få, som kommer att försvåra livet. Kanske lever jag inte ens om 40 år? Alltså är det bäst att leva nu, även om jag såklart inte ska slösa pengar som en tok. 

Har ni några mål för 2023?