De sista flämtande timmarna av 2023

Jamen GOTT NYTT ÅR hörni! Jag ska tillbringa de kommande timmarna med att summera 2023 och sen ta mig en tur till stallet ifall det blir tredje världskriget. Hoppas på en lugn nyårsafton för oss alla...

I stora drag vet jag hur 2023 var för mig och för er läsare så har jag varit väldigt öppen i bloggen. Jag har stundtals mått väldigt dåligt pga hur mina hästar haft det och kontrasten till hur jag mår nu är verkligen enorm. Jag åker inte ut till stallet lika ofta som jag gjorde i tidigare stall, men både jag och hästarna trivs vansinnigt bra och jag känner mig trygg med att allt sköts bra även när jag inte är där. 

Ekonomiskt har det varit ett trist år på så vis att alla kostnader gått upp men inte min lön (nåja, en viss höjning fick jag såklart), så jag har varit tvungen att sälja av fonder nästan varje månad. Trots denna trista verklighet har fonderna gått upp mer än jag plockat ut, vilket är tacksamt. 19,15 % slutade året på och även om det hade varit roligt med 20 % (som de var uppe i några dagar innan årsslut) så är det ett fantastiskt resultat på ett något svajigt börsår. Jag försöker att inte kolla till fonderna något, mer än när jag säljer av, och det verkar vara ett vinnande koncept för mitt mående. 

Nu förstår jag att vi inte kan vänta oss ett sånt börsår varje år, så jag jobbar med att acceptera att jag kommer få mindre pengar på Avanza för varje år som går. Men samtidigt försöker jag att dra ned på alla kostnader jag kan dra ned på (vilket är svårt då man tydligen måste bo nånstans och ha bil pga var hästarna står). 

Jag hoppas att 2024 ska bli ett lugnt år för mig, där jag bara skriver i bloggen om diverse smarta spartips jag klurat ut och att det i övrigt inte händer så mycket. Jag ska iofs iväg på min drömresa, men utöver det och några besök hos mina föräldrar, så blir det att hålla sig hemma och äta knäckebröd. ;-)

Om några dagar kommer det ett roligt inlägg om en utmaning som jag har ihop med Minna och givetvis får ni andra också haka på. Det är alltid skoj att peppa varandra. 

Jag kommer även att sammanställa mina utgifter för 2024, det blev inte bra när jag slutade med det 2023, så även om det är trista siffror så behöver det sammanställas. Tror dock inte det blir nåt med det i bloggen, ingen är väl intresserad av hur dyrt mitt liv blivit?

En bra sak är att jag såg över mina försäkringar och hittills har jag sparat 3000 kr på att flytta hästarnas försäkringar från Agria till Folksam. Många bäckar små...

Det blev visst ett längre inlägg än jag trodde när jag började skriva. Har jag månne lite uppdämda skrivbehov? ;-) Vi hörs 2024!

Spara pengar på semestern?

Det är kanske lite motsägelsefullt att försöka spara pengar när man är på semester, men det finns faktiskt tillfällen där det går. Och väldigt lätt också.

Det som jag främst märkte på min resa var att vattnet på flaska skiftade väldigt mycket i pris beroende på var jag köpte det. Om jag köpte en 50 cl flaska i restaurangen på hotellet, så kostade den 2,5 euro. Om jag istället köpte samma flaska (alltså samma storlek och märke) i den lilla butiken bredvid hotellet så kostade den 1,2 euro. 

Men jag gick givetvis sisådär 300 meter till en större butik och köpte 2 liter vatten för 0,85 euro. Sen hade jag med mig en mindre vattenflaska som jag kunde fylla med vatten och ha med mig till stranden tex. 

Ett annat tips är att vara nykterist, för jösses vad alkoholen var dyr! Tyvärr var även maten dyrare än tidigare, så en vanlig trist hamburgare kostade 12,5 euro. 

Eftersom det enda jag ville ha ut av semestern var lite värme, sol och att göra ingenting, så gick det inte särskilt mycket pengar i övrigt. Jag lyssnade på poddar och filosoferade om livet. 

Ett tips för den som är lite mer flexibel i sitt resande är såklart att kolla på priset för resan vid olika tidpunkter. Tex är det svindyrt när skolbarn är lediga, då kan priserna lätt dubblas. Eller om man kan ta en sista minuten-resa. De är dock tyvärr inte superbilliga längre, det hotell jag bodde på går bara att hitta med 25 % rabatt. Men det är iaf lite sparad krona. 

Nästa gång jag reser ska jag nog slå till på en sista minuten, det verkar dessutom finnas "sista minuten" att boka nu där man reser i slutet av januari. 

Ja, inte mycket mer att rapportera nu. Semestern var ljuvlig, jag hade 27 grader och sol vissa dagar och 20 grader och mulet andra. Vilket är bra mycket trevligare än Sverige under samma period... Men nu väntar jul och även om jag (som vanligt) jobbar så blir det ändå några extra lediga dagar. Det ser jag fram emot!

Önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och med förhoppning om att ni får fira den på precis det sätt ni själva vill. <3 

Sol ute, sol inne, sol i sinne

Nä hörni, nu får det vara nog. Såhär kan jag inte hålla på och ha det. Gnäll, gnäll, gnäll. Eller, kanske inte så mycket gnäll på bloggen, men däremot till mina stackars vänner. 

Så nu löser jag det på enda sättet jag vet. Jag fixar sol. 

Vi hörs när vi hörs. Men nu vet ni iaf var jag håller hus ett tag. ;-)

 

Att få vara sjuk

Ja, nu blir det lite häst igen då. Sorry för det. ;-)

För några dagar sedan vaknade jag förkyld. Kanske inte så konstigt såhär på senhösten, men för mig var det väldigt ovant. 

För det är första gången jag är förkyld sen jag flyttade hästarna till nya stallet. Eller paradiset, som jag numera betecknar det. 

De senaste nio åren har jag bott på samma ställe som mina hästar, vilket gjort att oavsett mående har jag fått tvinga mig ut och sköta om dem. Glömmer aldrig när jag hade vinterkräksjuka och spydde halvvägs ut till stallet och sen även på väg från hagen efter att jag fodrat hästarna... Ingen annan som kan avlasta eller hjälpa till, bara att bita ihop.

Nu skickar jag bara snabbt ett meddelande till stallägaren och berättar att jag är sjuk och kommer ut så snart jag piggat på mig. Får ett svar efter bara några minuter att hen har koll på hästarna och hör av sig om det skulle vara nåt. Den lättnaden!

Plötsligt får jag ta det lugnt, vara sjuk så länge det behövs, titta på netflix, slumra, äta glass. Tills jag vaknar pigg och redo att åka till hästarna igen. 

Det här är lyx, ett sånt lyx så jag knappt vet hur jag ska hantera det. Jag får egentid, jag får göra vad jag just då behöver göra. 

Tack och lov för att jag hittat paradiset, nu ska jag gå och snyta mig igen. 

Det var bättre förr - kostnadsökningar

Jag pratade med min kära mamma för ett tag sen och vi kom in på det här med ökade kostnader. Så farligt kan det väl inte vara, tänkte jag. Sen räknade jag efter. Så håll till godo med lite deprimerande siffror!

Mina kostnader för boende och uppstallning av hästar sedan jag flyttade söderut igen. I hästarnas uppstallning är det inräknat foder också, men ingen kostnad för transport, varken till jobb eller hästar. Denna sammanställning löper under sex år, där boende 1-3 var under de första fyra åren. 

Boende 1: 6880 kr. Jag och hästarna bodde tillsammans och jag skötte allt med dem. 

Boende 2: 9500 kr. Jag och hästarna bodde tillsammans, rullande schema på vem som fodrade hästarna, jag hade tre gånger fler pass än de andra pga tre hästar. 

Boende 3: 7500 kr. Samma som ovan, men det blev en häst mindre. 

Boende 4: 8000 kr. Samma som ovan, men höjning av stallhyran. 

Boende 5: 8900 kr: Samma som ovan, men höjning av stallhyran. 

Boende 5: 11600 kr. Samma som ovan, men nu med tre hästar igen. 

Boende 6: 13984 kr. Jag flyttade från stallet till bostadsrätt, men hästarna stod kvar. 

Boende 7: 14884 kr. Jag kvar i bostadsrätten, men hästarna flyttade till annat stall. Fodringar ingick men inte mockning. 

Boende 8: 17168 kr. Dagens boende. Jag i bostadsrätten, hästarna i ett stall med fullservice. 

Inte konstigt att det känns som att pengarna bara rinner genom mina fingrar... Det känns riktigt jobbigt att spalta upp det såhär, men faktum är att stallhyran inte blivit högre för hästarna mellan boende 7 och 8, utan det är räntan på lånen som skenat. Sen går det också åt mycket mer pengar för bensin och parkering nu jämfört med tidigare. :-(

Den sura börsen och Black Friday

Jag kan inte vara tyst längre. Har läst i så många bloggar de senaste månaderna om hur dåligt börsen går och hur sur den är. Till sist var jag tvungen att kolla med en kompis ifall jag levde i ett parallellt universum eller nåt. För "den sura börsen" har i skrivande stund gått upp 14,31 % i min portfölj. Jag fattar inte hur det kan vara surt? Det är väl helt fantastiska resultat?!

Då jag plockar ut alldeles för mycket pengar ur portföljen just nu (inlägg kommer) kunde jag inte låta bli att räkna lite och trots att jag plockat ut över 100' hittills i år, så har min portfölj gått upp med 243'. Dvs mina uttag märks inte, jag hade kunnat plocka ut det dubbla utan problem. Hur kan det vara en sur börs?

Nån klok ekonomikunnig som kan bena ut detta åt mig? Jag har tre fonder i portföljen och de har i år gått upp med 11,08-19,73 %. Jag förstår inte. 

Sen en lite snabb kommentar kring Black Friday. Jag vet att folk är kloka där ute och avvaktat att köpa vissa saker tills det är Black Friday, för att få en rejäl rabatt. Men ha lite koll året om säger jag, för iaf några av de saker jag hade koll på i fjol, så höjdes priset ca tre månader innan för att kunna "sänkas" på Black Friday. 

Jag köper inget på Black Friday i år, då jag reser bort snart och kan inte invänta paket i massor. Shoppa IRL har jag lärt mig att undvika så långt det går, men jag köpte faktiskt ett par vinterskor för första gången sen jag flyttade hemifrån 2001. Tidigare har jag idogt kämpat med gympaskor, men nu tänker jag omfamna min inre tant och faktiskt låta bli att frysa om fötter. Häpp.

Önskar alla en trevlig helg, så ska jag fila vidare på mitt "roliga" inlägg om kostnadsökningar. 

Det stora inlägget om nagellack

Jag misstänker att jag förlorar några läsare enbart på rubriken, men det får vara så. 

En del i mitt deep year är att välja och välja bort. Använda det jag har och verkligen uppskatta det. Något jag har massor av är nagellack. Främst för att jag köpte en nagellackskalender i fjol (jag vet, det är helt sjukt vad mycket konstigt man kan köpa nuförtiden), för att få testa många olika sorter. Jag har sedan dess valt ut några som jag tycker extra mycket om och i det här inlägget ska jag välja ut de allra, allra bästa.

Jag tänker att jag vill ha ett rött nagellack, ett rosa, några färgglada (som det turkosa, alltså det är solsemester för mig!) och kanske nåt som markerar att helgen är här (lite som Fru EB beskriver här). Dessa är de nagellack som är under lupp:

Jag kommer att ta på ett nytt nagellack på mig varje vecka (för att se hur länge de håller) och sedan rapportera med bild och kommentar nedan. Dvs när ni läser det här inlägget, så har jag hållit på i fjorton veckor med att sålla. För mig blir det också lättare när jag ska jämföra vissa nagellack som ser nästan likadana ut, hur ser de egentligen ut på mina naglar?

Normalt har jag detta nagellack på mig när jag ska till kontoret. Färgen heter Merino cool 76.

Finns det tid är det redan på måndagar det åker på. Med Essies Gel Couture top coat sitter det oftast hela veckan för mig. Längre ifall jag inte är så mycket i stallet, kortare ifall jag är och grejar med hästarna varje dag.

Såhär ser det ut på mina naglar (som en referens inför kommande bilder). 

Då kör vi!

Första veckan blev det Essies Imported Bubbly 861. Det såg lite halvtrist ut i flaskan och jag var nästan säker på att jag inte skulle ha kvar det.

Men på naglarna blev det så fint skimrande med lite pärlemorkänsla, så först var jag inne på att det skulle få stanna. Men allt eftersom veckan gick kände jag hur vansinnigt tråkiga mina naglar kändes. Vill jag ha den där "seriösa" känslan som man kanske ska ha på kontoret, då kan jag lika gärna använda mitt vanliga nagellack. Så det här åker ut!

Andra veckan blev det Essies Mademoiselle 13. En söt rosa, men en av många rosa jag har. Jag hade redan innan bestämt mig att det här skulle väck, men eftersom det fanns med på bilden ovan, så provade jag det ändå en vecka.

Ni andra kanske är superduktiga på att se skillnader på nyanser, men jag ser iaf knappt nån skillnad på detta nagellack och det jag provade veckan innan. Så hejdå det här nagellacket med.

Tredje veckan börjar det äntligen bli intressant. Det blev Essies Not just a pretty face 11. Dvs fortfarande rosa, men lite mer färg än tidigare nagellack. 

Jag måste dock erkänna att även om det är lite mer laxrosa än tidigare nagellack, så känns det vansinnigt tråkigt på naglarna. Vill jag ens ha ett rosa nagellack? Räcker det inte med vardagslacket bara? Sparar lacket tills vidare och klurar. Jag har ju ett rosa kvar att testa också.

Fjärde veckan är det så dags för det sista rosa nagellacket (tack och lov!), Makeup Mekkas Pink Dream.

Direkt jag tog på det visste jag att det kommer rensas bort. Har blivit bortskämd med Essie som har en bra borste och lättapplicerat nagellack. Vet inte hur bra det syns på bilden, men det blev fult och randigt och blä. Det är nog illa att det tar en halvtimme att applicera nagellack (underlack, nagellack och överlack med 10 min torktid emellan), jag vägrar behöva applicera två lager nagellack för att det ska bli snyggt. Så den här åker ut.

Femte veckan börjar det bli lite roligare. Essies Watermelon 27, som är typ fuchia i färgen. Ljuvlig i flaskan! 

Faktiskt även ljuvlig på naglarna, men jag insåg ganska snabbt att jag har noll användning för den här färgen. Den är lite för rosa för att funka som julnagellack och den känns inte sådär speciell att den är värd att spara vid nåt annat tillfälle. Så bort med den med!

Sjätte veckan och nu kommer de röda nagellacken. Vi börjar med Essies really red 60 som på namnet lovar gott. Rött nagellack behöver jag till jul, så pass traditionell är jag. Från första advent och fram till annandag jul tycker jag att det ska vara rött. Så nåt av de fyra röda ska stanna.

Det var ett trevlig nagellack, men jag kände ändå att det blev lite, lite för mycket rosa. Så det lutar åt att detta inte blir kvar, utan nåt av de andra röda nagellacken får stanna.

Sjunde veckan är det Nails.Incs Be Your som jag provar. Det är ett nytt märke för mig och som vanligt är det spännande att se hur penseln är och hur länge nagellacket håller. 

Det var ett bra nagellack att applicera och färgen var helt okej, även om jag lutar åt att jag vill ha lite mörkare rött under julen. Nagellacket höll väldigt bra, det såg nästan nytt ut efter en vecka. Men det var helt hopplöst att få av. Essies nagellack brukar behöva 1 bomullspadd med nagellacksborttagning, nån gång 2. Här använde jag 3 stycken och ändå fick jag ge upp och acceptera att lite färg var kvar och naglarna lätt missfärgade (trots baslack). Så det kommer jag såklart inte behålla.

Åttonde veckan är det dags för ett lite mörkare rött nagellack, som jag tror mycket på. Essies maki me happy 427. Kan det vara mitt julnagellack? Annars blir det really red 60 som får stanna.

Nu vet jag ju att Essie har bra nagellack som håller, så redan när jag tog på mig nagellacket bestämde jag mig för att det här får stanna. Perfekt röd färg utan att dra åt rosa eller vinrött. Yey! Jag vet att det ser mörkare ut på bilden, men eftersom jag tar alla bilder på samma ställe, så blir det ändå rätt tänker jag. 

Nionde veckan och man kunde tänka sig att det var slutspurt. Men nejdå, efter Technics nr 12 är det ytterligare fem nagellack kvar. Men iaf bara ett rött till. Jag ser iaf ljuset i tunneln. ;-)

Det var en fin färg på det här nagellacket. Men precis som nåt tidigare lack som inte är Essie så är penseln värdelös, färgen alldeles för tunn och den håller uruselt. Skriver detta på tisdagen, dvs dagen efter applicering och det har redan börjat försvinna nagellack längst fram på nageln. Att jämföra med förra veckans lack som satt som berget hela veckan. Så även om det var fint, så åker detta lack ut. Jag känner mig mer och mer nöjd med den här rensningen. 

Tionde veckan och det lack jag varit allra mest nyfiken på att testa. Det känns som en perfekt helgfärg, sådär mörkt och lyxigt. Det heter Bordeaux 50 från Essie.

Tyvärr visade det sig vara väldigt svårapplicerat. Tog jag ett tunt lager såg det nästan rosa ut och tog jag lite mer på penseln blev det klumpigt och ojämnt. Suck. Så den går också fetbort tyvärr. Det ska vara lättsamt annars får det vara. Tyckte inte det blev så mörkt som jag trodde heller, så synd. 

Elfte veckan och nu går vi över till de mer galna färgerna. Blått nagellack, kan man verkligen ha det? Jag älskar ju blått, så givetvis måste jag iaf prova det en vecka. Lacket heter Aruba blue 92 och är från Essie. 

Blev lite besviken då jag tog på det, då det inte alls var så mörkt på naglarna (känns igenom från förra veckan, just mörka lack verkar vara svåra att få till). Det gjorde att jag tog lite för tjockt lager och lyckades skrapa bort lite lack redan efter nån timme. Suck. Men det är en rolig färg att ha i skåpet vid behov, så den får stanna ändå. 

Tolfte veckan är det dags för ett lite osäkert kort. Ljuslila, lite annorlunda ändå. Det är Essies Sk8 with destiny 430 som är snabbtorkande. Jag behandlade det dock likadant som de andra lacken, tio minuters torktid. 

Kanske var det pga torktiden som det kändes lite tunt i konsistensen och lämnade både ränder och lite fläckar. Kan vara värt att lägga två lager med detta, för jag blev så förtjust i färgen att det blir kvar. Kan nog bli mitt helgnagellack ändå?

Så med uppdraget egentligen slutfört är det nu två färger kvar. Trettonde veckan tar jag därför på mig nagellacket som jag redan vet att jag älskar, för jag förknippar det med mina solsemestrar. Det här tar jag alltid på mig när jag ska åka till Kanarieöarna. Det är Essies In the cab-ana 253.

Jag blev glad och förväntansfull så fort det åkte på. Synd att jag kommer tillbringa hela veckan i nån slags semesterkänsla fast jag bara ska göra alla vardagliga saker. Men det här stannar givetvis kvar i skåpet, för snart ska jag faktiskt iväg till värmen!

Sådär! Då är vi framme vid sista nagellacket och fjortonde veckan i rad med nagellack. Det här är ett lite knepigt lack, det är liksom grönmetallic på nåt vis. Essies For the twill of it 272 och frågan är om det är för konstigt för att ha kvar?

Det såg ganska fint ut på naglarna, men jag väldigt svårt att se ett sammanhang där jag kan ha färgen, så även det här nagellacket får lämna samlingen. Upplevde även att det höll sämre än de andra färgerna, kanske för att det var lite metallic?

Så då var vi klara! Efter fjorton veckors provande så blev slutresultatet följande nagellack:

Nu ska mina stackars naglar få vila lite från lack och jag ska klura på nästa område att rensa. Blir det böcker, kläder eller kanske smink? Vad vill ni läsare se?

Vad gör jag med all tid?

Hästarna trivs i stallet (som jag nämnt tidigare) och jag med. Jag är dock inte där varje dag längre, då det blir lite väl långt (dvs dyrt) att åka. 

Så då hamnar jag i nåt slags konstigt läge. När jag jobbat klart för dagen och inte ska åka till stallet, vad ska jag göra då? Vad gör jag med all tid?

I början behövde jag vila ikapp mig, det fanns uppbyggd stress i kroppen och dålig sömn att ta igen. Men nu känner jag mig mer än nog utvilad och försöker klura ut vad jag ska göra med all tid. Visst, jag går fortfarande till affären och handlar, men inte varje gång jag är stalledig. Likaså försöker jag träffa kompisar, men trots införskaffandet av ytterligare ett gäng kan de inte träffas lika ofta som jag kan. 

Så nu är jag rastlös. Har snart kollat klart på allt på Netflix (gratis för mamma betalar, haha) och även om jag håller på och läser om alla mina böcker, så kommer samma rastlöshet att återvända efter det.

Jag börjar bli nojig över att jag inte är gjord för att vara pensionär. Eller gäller det bara att flytta den kvarvarande hästen (ja, okej då, 2032 har jag kanske två hästar kvar) närmare mig så jag kan hänga i stallet konstant hela dagarna?

Är det dags att gå någon kurs? Eller lära mig ett nytt språk? Eller utbilda mig till [insert nåt jag inte vet vad det är]? Eller bara chilla och inse att det snart kommer dyka upp nåt oväntat som gör att jag inte har en massa extra tid längre?

Hur tänker ni kring "för mycket" tid?

Die with zero

Jag fick, för ett bra tag sedan, ett boktips från Frihetsmamman. Det är boken Die with zero av en amerikansk författare (Bill Perkins) som förutom att ha alldeles för mycket pengar för sitt eget bästa, som de flesta amerikaner älskar att ha långa titlar på sina böcker (denna har undertiteln Getting all you can from your money and your life) och upprepa samma budskap lite lätt omskruvat i alldeles för många kapitel.

Sammanfattningsvis (om du inte orkar låna boken och läsa den) handlar det om den heliga treenigheten tid, pengar och hälsa. När du har tid och hälsa har du sällan pengar (20-30 år). När du har pengar och hälsa har du sällan tid (30-60 år) och när du har tid och pengar har du sällan hälsa (60-90 år).

Det bokens författare vill är helt enkelt att vi ska spendera mer pengar när vi har möjlighet att uppskatta dem på fler sätt. Tex kanske man älskar utförsåkning, men när man väl har pengar och tid att göra det hela säsongen så har man kanske för dåliga knän för att åka längre eller så vågar man inte riskera att bryta ett ben.

Budskapet som hamras in genom hela boken är att ju äldre vi blir desto sjukare blir vi. Jag har nog aldrig känt mig så gammal och sjuk som när jag läste boken, för tydligen är jag som passerat 40 år redan halvvägs nedför stupet. ;-) Såklart hjälpte det inte att jag medan jag läste trixade med en ny medicin som gav mig flera trista biverkningar (och sen inte ens hade nån effekt på det som det var tänkt).

Trots detta gav boken mig verkligen en tankeställare. Vad är det jag offrar nu som jag aldrig kommer kunna göra i framtiden? Vad är det jag borde göra nu, istället för att skjuta på det till sen? Kanske är det nu jag ska passa på att göra alla de där resorna, för vips kanske jag blivit sjuk och inte orkar resa mer än via Netflix (som är hur jag reser för stunden).

Främst försöker jag, efter att ha läst boken, se min nuvarande situation med lite andra glasögon. Det får kanske gå åt lite mer pengar för stunden, om värdet jag får för de pengarna får mig att må bättre. Eller för att tala klartext, när mina hästar mår bra, mår jag bra. 

Jag har även bokat en resa som jag suktat efter länge, till ett resmål som jag inte kommer åka till fler gånger. Istället för att prata om att "en dag ska jag" så har jag nu tagit första steget. Nästa år ska jag. Nästa år händer det. Det känns bra. 

Dessutom har jag bokat en resa till varmare väder i vinter, så jag får lite mer energi en stund. Slutligen har jag faktiskt börjat fundera på om jag kanske är värd en större lägenhet. Även om jag trivs på 25 kvm skulle det vara skönt med ett sovrum med dörr, ett vardagsrum och en parkeringsplats. Den som lever får se...

Drömmen om FIRE har kanske fått sig en liten törn ändå. Eller så är det bara en omtolkning av RE-delen det handlar om. 

Har du läst boken eller har några tankar kring nu eller sen?

Fru EB:s kokbok - recept 1

För er som missat det så har Fru EB gett ut en kokbok. Eftersom jag vill försöka äta mer vegetariskt, så lånade jag den på biblioteket och har noga gått igenom alla recepten. Det är sju dagars middag i sex veckor, dvs 42 recept + lite för- och efterrätter. 

Av dessa är det nio maträtter som föll mig i smaken, vilket säger en del om min matproblematik. Men sånt är livet, jag har iaf blivit bättre på att faktiskt äta, så det får ses som ett framsteg. 

Tänkte att jag skulle prova alla nio recepten och recensera här i bloggen allt eftersom. Det lär ta många veckor, då jag inte har utrymme i frysen (eller för den delen matlådor) för att prova en ny maträtt varje vecka. 

Så idag kommer första maträtten; palak paneer med halloumi. 

Först och främst blev det vansinnigt mycket disk efter den här maträtten. För en person som diskar för hand blir det onödigt med tre olika kastruller/stekpannor på spisen. För att inte tala om att jag bara har en stekspade (som användes i grytan) och jag därför fick ha min smörkniv till att steka halloumin. 

Man behöver inte börja med riset förrän punkt 4, om man som mig har induktionshäll. Då blir riset klart (jag kokar 13 min) lagom till att grytan puttrat färdigt. 

Salta och peppra efter att du tillsatt halloumin, då osten i sig själv är ganska salt. 

Tidsmässigt tog det mig 75 min att tillaga, men då gjorde jag många saker samtidigt som det tillagades på spisen, så jag skulle räkna med upp till 90 min för den som inte är så van i köket. 

Jag var snål och tog den billigaste frysta spenaten, vilket visade sig vara hackad. Kanske att det förstörde en del av effekten av spenaten, nu blev det små löv av grönt bara. 

Den var helt okej att äta, men smakade inte jättemycket. Med fem portioner blev det fyra i frysen till kommande veckor och jag kommer inte laga den här rätten igen. 

Den får tre av fem tallrikar

Lugn och harmoni

Inser att det verkligen är på tiden med en uppdatering kring hästarna igen. Vi har nu stått i nya stallet i några veckor och vi stormtrivs verkligen!  

Hästarna får det foder de ska ha, det är ordning och reda, alla är trevliga, anläggningen är bra skött och det finns bra med ridvägar. Lite sämre med träningsmöjligheter för hoppning, men det får duga just nu helt enkelt.

Då stallet ligger lite längre bort åker jag inte ut lika ofta, men jag känner mig lugn då hästarna är så nöjda. De trivs superbra med flocken de går i och alla är mycket lugnare och mer harmoniska ihop. 

Hade nyligen en kompis på besök som inte träffat dem sen de flyttade från förra stallet och hon blev förvånad över hur annorlunda de var. Anette stressade inte runt när man gjorde i ordning henne, utan stod och sov. <3 

Nu väntar den trista perioden med häst, med mörker och kyla. Men jag känner mig ändå pepp, för nu mår vi bra allihopa och vi behöver inte träna en massa utan bara ta lite mysturer och upptäcka fler ridvägar i området. 

Ja, förhoppningsvis blir det här sista uppdateringen kring hästarna på ett bra tag. Nu vill jag stanna här i många år. 

För den nyfikne kostar de nu runt 11500 kr varje månad. Plus hovslagare (som är dyrare men bättre än min förra). Det är så roligt med djur... ;-)

Hjulen på bussen de går runt, runt, runt

Ja, jag har medvetet låtit bli att rapportera utgifterna för september. Det blev alldeles för mycket minus iom flytten. Men jag kämpar på åtminstone. Den här månaden ska jag till tandläkaren och göra om två lagningar, dessutom finns misstanke om att den ena lagningen döljer ett litet hål på tanden bredvid. Kul, kul... Visste ni förresten att den genomsnittliga lagningen håller i två år? Mina har förvisso hållit längre, men se för bövelen till att borsta tänderna och använd tandtråd (tandtråd innan borstning, ok?) så ni sparar in några kronor där också. 

Nåja, nu var det inte tänder jag skulle skriva om, utan buss. För som ett led i mitt deep year åker jag en massa buss numera. Bilen måste parkeras en bra bit bort från där jag bor och enda sättet att ta sig dit (förutom att gå sisådär 45 min) är att åka buss. Efter att ha räknat lite på det (behöver använda bilen i snitt 4 gånger/vecka) blev det billigast att lösa månadskort. Vilket gör att jag har obegränsat med resor på bussen inom Uppland. 

Så det har lett till att så fort jag ska nånstans dit det går en buss, så tar jag bussen före bilen. Jag har senaste månaderna åkt buss till biblioteket, för att hälsa på Minna (hej!), för att träffa min grupp med anonyma asociala autister (även känt som mitt kompisgäng), för att träffa läkaren (äntligen verkar medicinen fungera!), för att träffa tandläkaren (dyrt blir det ändå) och givetvis för att åka till mitt jobb. Som många av er vet jobbar jag hemifrån en stor del av min tid, men ibland måste jag in till kontoret och det fungerar utmärkt med bussen. 

Ja, det tar mycket längre tid än om jag skulle använda bilen. Men samtidigt måste jag erkänna för mig själv att det mesta jag gör när jag är hemma är saker på min mobil. Youtube är en stor favorit, likaså att läsa i biblio-appen. Det kan jag precis lika gärna göra på bussen, så jag vet faktiskt inte om jag "förlorar" särskilt mycket tid egentligen. 

Nu är nästa steg att spara in pengar genom att säga upp parkeringsplatsen och ställa bilen på jobbet istället, men det tar emot då bussen närmast jobbet inte går så ofta på kväller och helger. Bekvämlighet eller sparad krona... Den som lever får se. 

Åker du buss eller bil?

Min kollega Jonas

Inspirerad av Frihetsmammans inlägg om att orka jobba så gjorde jag en liten studie på en av mina kollegor (detta är dock applicerbart på många fler). 

På mitt kontor finns det många spännande individer och Jonas är en av dem. Ja, hen heter såklart nåt annat, men jag tycker Jonas är ett bra namn då ingen av alla hundratals kollegor jag har kontakt med heter just Jonas. 

Jonas har gissningsvis minst 20' mer i månadslön än mig (före skatt), då hen är utbildad ingenjör (har många gånger funderat på om titeln syftar till att ingen gör nåt, men men, jag har aldrig vågat fråga) och därmed en VÄLDIGT VIKTIG person. 

Jonas har jobbat på företaget i många år, om än på lite olika avdelningar och med lite olika saker. Alla känner dock Jonas och vet att det är en bra person som gör det hen ska. Även om det inte alltid går fort, så har Jonas sagt att hen ska göra något, så blir det också alltid gjort (nån gång).

Jonas kommer in runt kvart över åtta på morgonen, slår igång datorn och kollar vad som står på agendan för dagen (ok, här gissar jag, men Jonas kommer iaf in på sitt rum den tiden). 

Halv nio strosar Jonas iväg till fikahörnan för att ta sig en kaffe en stund. Allt eftersom fylls det på med folk i fikahörnan och eftersom man inte kan vara oartig (antar jag?) och lämna de "intressanta" diskussionerna (för tydligen är det på fikat man får veta allt viktigt som händer i företaget) så sitter Jonas kvar till sista personen reser sig för att hen ska iväg på möte. Klockan är då minst halv tio, ofta tio. 

Då går Jonas in på sitt rum och jag antar att hen jobbar. Ibland kan jag höra (har jag nämnt att jag har fruktansvärt bra hörsel?) att hen pratar i telefon med nån. Förhoppningsvis är det om nåt jobb.

Tjugo över elva går Jonas ut från sitt rum för att leta reda på fler som ska gå på lunch. Eftersom vår avdelning inte sitter i en klunga, så tar det en stund att samla ihop hela gänget som ska med, alla måste tillfrågas och få fundera på ifall de ska äta lunch ute eller om de ska äta den där matlådan de plikttroget tog med sig. 

Här skulle man givetvis kunna effektivisera det hela genom att bestämma att alla som vill med och äta lunch halv tolv träffas vid cykelställen eller liknande, men då faller en viktig del i Jonas arbetsuppgifter, som är att kolla upp vilka som är på plats, så man senare kan påpeka högljutt vilka som "aldrig" är på kontoret. Noteras bör att vi har flera arbetsplatser både i Uppsala och på mindre orter i närheten, så för att man inte är på kontoret precis innan lunch så behöver det inte betyda att man inte jobbar. Men man kan iaf inte försvara sig när Jonas drar igång. 

Runt halv ett, kvart i ett droppar lunchgänget in igen (det är också här jag brukar passa på att äta, för att slippa folket) i munter ton då det avhandlats nåt roligt på lunchen som alla andra behöver få veta (alltså inte vad som sagts utan att de hade roligt). 

Jonas går in på sitt rum och vid två sticker hen ut huvudet igen, för nu är det dags för eftermiddagskaffet. Det liknar det på förmiddagen och håller alltid på till tre och ibland halv fyra. Givetvis måste man prata om de som inte var på kontoret vid lunchtid och även om att kaffet är så himla dåligt på vårt jobb. Kanske även om att det snart äntligen är dags för semester/sportlov/påsklov/jullov. Kan tillägga att Jonas alltid tar minst sex veckor sammanhängande semester på sommaren, förutom de andra veckorna med ledighet. 

Vid fyra packar Jonas ihop och säger hejdå till de som är kvar på kontoret. Då har hen jobbat effektivt (återigen förhoppningsvis) i ungefär fyra timmar. 

Så till alla som försöker få vardagen att gå ihop. Var lite mer som Jonas, ok? ;-)

Kanske vänder det nu?

I helgen flyttade hästarna. Igen... Dessutom flyttade de ganska långt bort och min kompis som brukar köra ett ekipage (ryms ju inte tre hästar i en transport) kunde inte hjälpa, så jag fick köra två svängar. Det funkade över förväntan, men nu är jag rätt trött både fysiskt och psykiskt. 

Psykiskt är det såklart allt de senaste månaderna som nu kommer kraschandes, så det är väntat ändå. Jag känner mig trött och tom, men samtidigt vet jag att det här kommer att bli så mycket bättre. 

Tyvärr blir det återigen dyrare, men jag försöker istället hitta andra saker i mitt liv jag kan dra in på. Laga ännu mer mat hemma tex och (tyvärr) skippa reko-maten. Har inte heller varit iväg på nånting roligt under semestern (var ledig i september men då var det ständig stress kring hästarna och jag var i stallet 1-2 gånger varje dag, suck) och inte lär det bli nån resa närmaste tiden heller. Bara bita ihop och kämpa på. Hoppas att bilen inte rasar...

Men igår var jag i stallet och grejade på, försökte få lite ordning på mina saker där och när jag var klar med allt och hade sagt hejdå till hästarna kände jag som ett motstånd mot att åka hem. Det var väldigt länge sedan som jag längtade till stallet och ville vara kvar där. 

Så jag hoppas verkligen att det vänder nu. Hästarna är rätt skärrade också, dels har de inte mått bra i förra stallet (dåligt med foder gör hungriga hästar och därmed att det blir bråkig stämning i hästflocken, Celine är totalt sönderbiten) och dels är det alltid jobbigt med förändringar för dem, så det kommer ta ett tag innan de landar. Stackars Anette vågar knappt äta för hon är så van att bli bortjagad från fodret. :-(

Daisy tar det hela med mest ro, men så är hon bara ett år och har inte riktigt några preferenser än. Hon tyckte bara det var roligt att återigen få åka transport och se ett nytt ställe. ;-)

Nu ska jag försöka andas lite och försöka bygga vidare på den här positiva känslan. Vi känner oss iaf väldigt välkomna i stallet och jag hade tydligt uppmärkta platser för hästarnas utrustning. 

Hoppas att ni alla läsare har det bra och njuter av den ljuvliga hösten. <3

Vi är väl inte avundsjuka på varandra?

Jag har verkligen de bästa läsare som man kan önska sig. När jag mått dåligt har ni verkligen steppat upp med kloka råd. Därför är kanske dagens ämne lite oväntat, men jag vill ändå lyfta den här funderingen. 

Jag har senaste veckorna pratat i telefon med flera i FIRE-gänget. Det har varit skönt att få ösa ur sig frustration och oro, men även få lyssna till andra personers funderingar i livet som är nu. Funderingar kring ökade räntor, höjda matpriser, dyrare bensin. Ja ni vet, samma funderingar som hela samhället pratar om. Nu sist såg jag att företaget som levererar fjärrvärme till min lägenhet ska höja priset med 17 %. Kul, kul... Undrar om det blir en ny höjning av boendeavgiften snart...

Hur som haver, nu var det ju inte ökade kostnader jag skulle prata om. Utan avundsjuka. 

Avundsjuka är egentligen inget konstigt, speciellt inte när vi pratar om pengar. Men jag (och de jag pratat med) har noterat att det verkar frodas en del avundsjuka inom FIRE just nu. Kanske hänger det ihop med ökade kostnader och att många inga kan spara lika mycket? Eller så börjar vi bli så många att det dyker upp personer som mår bättre av att försöka trycka ned andra?

Oavsett. Fakta när det kommer till FIRE är att det är olika för oss alla. Vissa har ärvda pengar, andra har gjort smarta bostadsaffärer. Ytterligare andra har gjort karriär och tjänar så mycket att de kan stoppa undan 70 % av sin månadslön varje månad och ändå ha råd med ett så pass vanligt liv att ingen i ens närhet märker av sparandet. 

Kanske någon förlorat en del pengar på dåliga affärer (huset Gud glömde uppe i norr tex), andra har föräldrar som lärt dem sparsamhet. Ytterligare andra (looking at you FruEB) har levt loppan i många år och har därmed massor med snygga kläder trots en slimmad garderob. 

Hoppas ni hänger med i hur jag menar. Allas vägar till FIRE är olika, alla har olika förutsättningar och olika mål. Det måste få vara okej. Avundsjuka är inte klädsamt och totalt onödigt när allt vi egentligen vill är att alla ska lyckas med det de vill.

Så jag tänker försöka bli bättre på att vara avundglad (vinkning till Andy Swärd, tror det var i ponnyakuten?). Jag är inte i mål än, men snart så kommer jag vara avundglad när Fru EB ger ut ytterligare en bok (jag köar på bibblan så länge). Snart kommer jag vara avundglad när Frihetsmamman lyckas laga mat som är billig (men som jag aldrig skulle äta). Jag försöker vara avundglad när Louise har så mycket att göra med sina hunddrömmar att hon inte ens uppdaterar bloggen längre. Eller för den delen när Frihetsgrader skryter om sina plommon (jag älskar plommon. Jag fick tag på tre i år. Tre...).

Och nu när jag name-droppat så in åt helsike (så gör man när man vill att alla ska läsa vad man skriver. Hehe) så tänker jag gå vidare i livet. Jag tänker fortsätta det jag gjort sen jag skrev sist, förbereda för flytt av hästar (en dryg vecka kvar nu!!!) och försöka andas. 

Kram till er alla där ute, ni som läser och kommenterar så fantastiskt fint när jag behöver det som mest. Ni som läser men inte kommenterar (ni är hiskeligt många inser jag när jag ser statistiken). Och en extra stor kram till Minna och Frihetsmamman, som inspirerat mig till kvällens inlägg. Tack för att ni lyssnar på mig, ni är fantastiska!

40-årskris?

Just nu är det mycket som pågår i mitt liv. Dels allt trixande kring hästarnas flytt (ja, jag har hittat ett nytt ställe, men kommer inte kunna flytta dit förrän vid månadsskiftet) dels har jag en förälder som inte mår så bra. Det har helt enkelt varit lite för mycket motgång de senaste åren och när jag tittar bakåt kommer jag knappt ens ihåg hur det var när livet flöt på och jag kände mig glad. 

När hästarna väl flyttat kommer jag att få mer tid över till mig själv, då nya stallet har fullskötsel så jag behöver bara åka ut för att mysa med hästarna och rida. Det kommer att bli bra, det måste bli bra. För just nu balanserar jag farligt nära väggen och jag tror inte att jag klarar fler jobbiga veckor eller månader med hög stress och ständig oro. 

Från beslutet att flytta från nuvarande stall till att faktiskt hitta ett bra nytt stall tog det sex veckor. Det är lång tid när man vet att ens hästar inte mår bra och (tyvärr) inte ens får det foder de behöver. Men snart flyttar vi, snart kan jag förhoppningsvis andas igen. 

Just nu är läget så dåligt att jag tänkt de förbjudna tankarna att sälja hästarna. Vilket såklart inte kommer ske, men bara att tänka tanken fick mig att börja fundera över vad jag egentligen gör med mitt liv. Just nu sparar jag inga pengar öht. Jag gjorde den jobbiga uträkningen att jag skulle kunna rida på ridskola två dagar/vecka (samt åka på turridning två dagar/vecka de veckor ridskolan hade stängt) och ändå spara 100' per år på att inte ha egen häst eller bil. Man kan göra rätt roliga saker för 100'. Eller så kan man spara dem till framtida pension. 

Mina fonder på Avanza har ökat på bra under året trots att jag nästan inte gjort några nya köp, nu är jag tillbaka på samma nivå som innan jag tog ut kontantinsatsen till lägenheten. 

Men nåt har hänt mentalt även när det gäller att sluta jobba. Jag skulle lätt sluta jobba idag om jag hade möjlighet, så missförstå mig inte. Men jag vet inte längre vad jag vill göra den dag jag inte jobbar längre. Vad finns det för nåt jag vill göra? Vad har jag för drömmar? Allt känns bara fel just nu och jag är rädd att jag, om jag som i ett trollslag förlorade alla tre hästarna samtidigt, bara skulle hamna i soffan slötittandes på Netflix dagarna i ända. 

Jag har inga drömmar eller framtidsplaner kvar. Eller så har jag det, men de har hamnat så djupt undanskuffade att jag inte ens är medveten om dem längre. 

Vet du hur man hittar åter till sina drömmar? Eller kan du känna igen dig i att när man mår mentalt dåligt så tappar man bort sig?

Första månaden med dagspeng

Ja, jag är faktiskt förvånad över hur bra den  här månaden ändå gått. Det har varit några utgifter som jag inte räknat med (bilen, host, host) och några utgifter som jag förträngt skulle dyka upp.

Men jag gick inte back så mycket som jag trodde. -1680 kr blev resultatet och jag känner mig nu taggad för en ny månad. Förvisso vet jag att det kommer lite fler jobbiga utgifter denna månad (bland annat tandläkaren, som kan kosta hur lite eller hur mycket som helst), men jag siktar ändå på att försöka gå ihop mig på 5050 kr. Kanske lyckas jag och om jag inte lyckas, så har jag ändå minskat ned utgifterna mycket mer än om jag inte försökte.

Lärdomar den här månaden då?

Till att börja med har jag åkt mycket mer buss. Både till jobbet och till olika privata tillställningar (ok, vi snackar mest umgås med vänner på fik, ok?). Jag åkte tom ut till Hööks (vilket tog en timme enkel väg) för att lämna tillbaka ett par skor som visat sig vara osköna. Fick ett rätt otrevligt bemötande (trots deras policy om 60 dagar öppet köp). Tydligen var skorna lite dammiga (japp, det var de när jag tog dem från Hööks hylla) och då kunde de inte återlämnas. Efter att ha blivit arg (erbjöd mig att torka av dem på toaletten, men jag fick inte låna toaletten) så slutade det ändå med att de tog tillbaka dem. Lär inte handla där nåt mer framöver...

Vidare hade jag en situation där jag hade jobbat hemma hela dagen, förutom en snabb sväng till hästarna på lunchen (japp, fylla på vatten och se att alla mår bra, kul med djur) och plötsligt drabbades av akut cravings för hämtmat. Efter att ha försökt resonera med mig själv om hur dumt det var, kompromissade jag med att värma en fryspizza i ugn och lyxa till det med lättdryck till. Visst, det blev 35 kr för den måltiden, men hämtmaten hade gått loss på minst 100 kr. Såklart är det inte samma sak med fryspizza som pizza från tex Pizza Hut, men behovet var stillat och jag var nöjd.

Överlag måste jag säga att det är lättare att spara pengar när man inte är nära nån affär. Dvs det gäller att i möjligaste mån idka avhållsamhet. Hålla sig hemma, umgås med hästarna. Då tickar dagarna på och därmed också dagspengen.

Så nu kör jag full fart mot september!

Nä, 2023 blev ett skitår det med - hästrapport

Jag hade hoppats att det skulle bli bättre i stallet, speciellt nu under sommaren när hästarna kunnat gå på bete. Men så blev det inte.

Jag vill inte gå in på detaljer, så nån kan känna igen mig, men läget är nu kritiskt. Jag måste vara ute i stallet varje dag, för ingen annan bryr sig om hästarna. De fåtal dagar jag inte kunnat åka ut (tex hade vi kick off med jobbet för en vecka sedan) har hästarna inte fått nåt vatten och uppenbarligen inte heller någon tillsyn.  

Vid ett tillfälle fick jag av en slump (en medryttare nämnde i förbifarten) veta att stallägaren var bortrest. De var dessutom borta tre veckor, vilket bland annat ledde till att batteriet som gör så hagens staket har ström laddades ur och hästarna rymde (godare gräs på andra sidan staketet och ingen ström som hindrar utbrytaren, sen hänger såklart de andra med). Tilläggas bör att sommarhagen är rätt nära en rejält trafikerad väg, så jag var verkligen livrädd tills vi hade lyckats fånga in alla igen.

Jag mår fruktansvärt dåligt och jag vet att det bara kommer bli värre till vintern, så jag letar desperat efter nån annanstans att ha hästarna. Hittills har det varit svårt att hitta nåt som inte är lika dåligt eller som kräver massor med arbetsinsats av mig (ett ställe ville att jag skulle ut två gånger/dag och sköta om deras hästar, trots hög stallhyra. Vansinnigt!), men jag hoppas verkligen att jag hittar nåt.

Hursom, tänkte bara att jag skulle skriva några rader så ni vet varför jag inte uppdaterar på bloggen. Ork och lust är totalt körda i botten och det enda jag vill är att på nåt sätt hitta en lösning som inte betyder att jag ska fortsätta må såhär. 

Hoppas att ni alla läsare har haft en ljuvlig sommar i alla fall. Lovar iaf att det kommer ett inlägg om första månaden på mitt deep year. 

Verkligheten slår tillbaka

Vill börja med att tacka för all pepp jag fick på förra inlägget. Det gjorde mig så himla glad (och lite övermodig) så jag började genast att göra små justeringar i livet. 

Jag älskar Granny Smith och äter ett äpple om dagen. Men nu testar jag att äta Jonagold ett tag och se om jag överlever. Det blir helt klart sparad krona...

 En annan sak jag börjat med, efter att ha bott i lägenheten i ett drygt halvår har jag börjat gå till affären och handla. Jag har alltså en affär 15 min promenad bort, men har ändå alltid handlat när jag åkt från stallet/kontoret. Fast jag fått krångla då bilen inte är parkerad i närheten av lägenheten, utan jag har åkt till lägenheten, lastat ur bilen, åkt för att parkera bilen och sen promenerat (också 15 min) tillbaka till lägenheten. 

När jag går till affären kan jag såklart inte köpa lika mycket på en och samma gång, men i gengäld kan jag köpa saker precis när behovet uppstått och riskerar inte att färskvaror blir dåliga på samma sätt. Dessutom får jag motion och frisk luft. En så kallad winwinwin. ;-)

I förrgår deklarerade jag högt och tydligt inför världen att jag nu skulle snåla och spara för att få ekonomin ihop. Jag slog på stora trumman och kände mig sådär omåttligt stolt som man gör ibland när man tror att man är nåt. Så givetvis var verkligheten tvungen att ta ned mig från mina höga hästar (läs: Anette).

På väg till stallet körde jag en annan väg än vanligt, då jag varit och hämtat ett paket (mineraler till hästarna, ok? Dvs måste-inköp) på en ovanligt obskyr plats. Jag var då tvungen att göra en riktigt snäv högersväng och då började bilen skramla. Hörde inget mer förrän jag tog en liknande kurva ur en rondell på hemväg. Ringde pappa bilexperten som misstänkte att det var styrleden. Samma styrled som fö byttes i maj i år... Nu kan det såklart vara nåt annat, men vad det än är så blir det pengar ut. 

Tack för tillrättavisningen verkligheten, nu ska jag försöka andas lugnt tills jag kan laga bilen. Förhoppningsvis snart, eftersom jag måste åka ut till stallet minst en gång om dagen just nu. Blä!

Fri2032 lägger upp en plan...

På grund av en kommunikationsmiss mellan mig och en vän blir det tyvärr ingen FIRE-träff för mig i helgen. Jag får vara husvakt istället och det är kanske inte heller så dumt. 

Igår kväll hittade jag "drömgården" och alla tankar spann iväg på de mest galna sätt. Fick för mig att jag nog skulle ha gård igen (fast jag vet att jag inte mår bra av det fysiska slitet och den mentala ångesten, främst allt underhållsarbete det är på en gård men även oron över att en massa saker ska gå sönder eller att jag inte ska få tag på tillräckligt med foder till hästarna) och försökte hitta en massa lösningar på det. 

Det slutade med att jag verkligen satte mig ned och räknade på vad hästarna kostar, vad boendet just nu kostar (kul, kul 7200 kr blir det efter nästa räntehöjning) och på vilket sätt det skulle gå att få ned kostnaderna (egen gård men skuldsätta mig dubbelt så mycket som nu).

Till sist var jag så arg att jag la ut Celine och Daisy på annons. Grät en massa och förbannade mig själv för att jag varit så dum 2021 och inte tagit höjd för att allt skulle bli snordyrt två år senare. Som om jag skulle gjort samma val igen, om jag vetat det. Suck. Alltid lätt att vara efterklok.

Sen lugnade jag mig själv, tog bort annonserna och läste lite i Sparboken. Andades lite djupare och bestämde mig för att lägga upp en plan. 

Först och främst, hästarna måste flytta. Jag vet detta, men jag vill hitta ett ställe där de kan bo i många år. Framförallt mår Anette väldigt dåligt av att flytta, så jag vill att nästa flytt ska vara den sista för henne. Hon har kanske 5 år kvar att leva, jag vill inte att det ska bli stressfyllda år (eller så dör hon imorgon, man vet aldrig vad livet hittar på). 

Sen måste utgifterna ned. Hur jag än räknar på hästarna kan jag inte pressa ned kostnaderna mer (snarare verkar de öka med en flytt, alla stallhyror har chockhöjts), men däremot har jag de senaste åren köpt saker som jag "lagt på hög" och jag har blivit lat med maten. Ofta äter jag ute i brist på idéer om vad jag ska äta och ibland har jag tom ätit hämtmat. Gör om, gör rätt. Tror det började iom återgång till kontoret 2022, då tillät jag mig utemat istället för matlåda, eftersom det ändå "bara" var en gång/vecka. Men sen blev det på nåt konstigt vis så att jag även åt ute på kvällen efter jag varit på kontoret, istället för att handla och laga middag hemma. Sen har det eskalerat, ivrigt påhejat av en kompis som älskar att äta ut (men har tight ekonomi, så jag brukar få bjuda (ja, jag hör själv hur sjukt det låter) och då blir det såklart ännu dyrare). Nä, nu är det dags för lite ny verklighet. Lite uppstramning.

Till att börja med ger jag mig veckopeng. Efter att hästarnas fasta kostnader är betalda och allt rörande lägenhet och bil betalt (ungefärlig uträkning av bensinkostnad) har jag 168 kr att röra mig med varje dag. Det ska räcka till mat, försäkringar, kläder, medicin etc. För er som inte orkar räkna blir det 5050 kr/månad. Det måste gå helt enkelt. 

Vidare kommer jag utropa närmaste tolv månaderna till mitt deep year. Jag har redan smygstartat och frossar just nu i oerhört intressanta böcker på Biblio (bästa appen?). Jag vet att jag har en miljard roliga hudvårds- och sminkgrejer i mitt badrumsskåp som jag ska undersöka och så småningom bestämma vilka saker som får stanna och vilka som jag rensar ut. Likaså har jag sparat ett fantastiskt blogginlägg från Northernlights om billig mat, herregud vad jag blev inspirerad! Har ni missat det inlägget så gå genast och läs, det är bland det bästa jag hittat med massor av konkreta tips. 

Så 1 augusti blev startskottet och jag kommer såklart att rapportera i bloggen varje månad hur det har gått. Välkomna till en ny version av Fri2032 och låt oss hoppas på låga räntor och billig mat framöver. ;-)

Mini-FIRE-träff

 För ett tag sedan fick jag en kort paus från allt strul med hästarna och allt flängande runt Uppland för att kolla nya stall (det finns många dåliga stall kan jag meddela). 

Jag träffade Minna! Det var så himla roligt, vi pratade om allt möjligt och tiden bara flög iväg. Till sist fick jag ursäkta mig och åka hem, då jag tyckte att 2 ½ h var lite väl länge att umgås första gången man träffar en ny person. Det visade sig att jag varit hos henne i 3 ½ h... Oups.

Vi pratade såklart FIRE en stor del av tiden, eller kanske snarare det som är livet när man man vill uppnå FIRE. För det är ständiga avvägningar kring vad man ska prioritera, vad är viktigt för just en själv, när man väl börjar gräva i sina önskemål.

Minna bjöd på hembakat bröd i sann FIRE-anda och jag blev inspirerad att prova att baka själv. Ge mig bara några år till för att förbereda mig. ;-)

Nåt som jag verkligen tar med mig, är hur bra det är att få bolla problem med andra och få en lite annan syn på det hela. Någon som inte är lika färgad av situationen som en själv. Jag har länge brottats med om jag borde sälja nån av hästarna. Inte för att jag vill, utan för att det rent ekonomiskt inte funkar med tre hästar med de priser som är nu. Men Minna sa, på ett så självklart sätt, att de är det viktigaste för mig och då får man faktiskt lägga pengarna där. Så självklart, nästan sagt som i förbifarten och ändå något som verkligen slog an en sträng i mig. Nu är situationen som den är och jag får göra det bästa av den och spara in på annat under tiden.

Jag ser verkligen mer fram emot Camp FI nästa helg nu, efter att ha fått lite nya perspektiv på tillvaron. Vem vet vad vi kommer att lösa för problem där? ;-)

Tack för att du gav av din tid Minna och jag hoppas det blir fler gånger vi träffas. <3

Hur mycket strul står man ut med?

Ja, nu har vi stått i nya stallet några månader. Jag önskar att jag kunde säga att det var bra. Men det är verkligen sådär. Dels känner jag mig inte riktigt välkommen. Jag flyttade in med tre hästar, men har fått plats för mina grejer som om jag flyttade in med en häst. Det finns flera i stallet som har två sadelhängare, medan jag (med fem sadlar) fick en i början. Sen flyttade en annan häst ut och då fick jag på nåder ta över den hästens sadelhängare, men hyllorna med täcken och liknande tog en annan hästägare över. Jag känner mig liksom undanskuffad i ett hörn. 

Varken Anette eller Celine trivs särskilt bra. Anette är rädd för en av hästarna, som är rätt otrevlig mot henne. Celine är rädd för alla hästar, för allihop biter och sparkar henne. Fortfarande, efter så här lång tid. :-( Det skär i mattehjärtat.

Den enda som är nöjd är Daisy, som glatt tagit platsen som minstingen i gänget och därmed får frikort för dumheterna hon gör. Alla har överseende med henne och hon kan vara med överallt. 

Rutinerna är det lite si och så med. Det tog några veckor innan jag fick veta att Celine inte vågade äta med de andra, utan gick undan vid fodring. Jag avhjälpte det med att ta in henne och ge extra varje dag, sen kom betesperioden och då har alla mer än nog med foder. Men jag fasar för hösten... Celine brukar alltid vara aningens för rund, även när jag idogt bantar henne, men nu är hon så smal så revbenen syns. 

En hästägare nämnde bara häromdagen för mig att hen inte brukade väga fodret, utan ge lite på känn. När vi jämförde våra mängder så gav hon ungefär hälften av vad de egentligen ska ha. Jag kan bara hoppas att hon börjar använda hövågen till hösten, men det förklarar ännu mer Celines viktnedgång (och även Anette har smalnat av en del). 

Min transport fick efter lite knot plats på gården, men har stått inparkerad i flera veckor (trots att jag bett om annan plats), så den har jag ingen glädje av. 

Men värst ändå är att det ska ingå tillsyn, men den verkar bestå av att ansvarig kollar så hästarna står upp. Mina hästar har fått massor av nya sår (pga bråk med de andra hästarna och diverse utstickande grejer i ligghallen) som ingen sagt till mig om, utan som jag upptäcker när jag kommer dit. Sår som verkligen syns tydligt på mina ljusa hästar. Daisy hade en dag ett sår på ögonlocket som resulterat i en blodsdroppe (bara en rispa och ögat är ok), men det hade man "missat" vid tre fodringar...

Ja, ni hör ju. Det är inte så bra, men hur jag än letar finns det inget bättre alternativ. Det enda jag hittat hittills som är okej, har förmodligen sämre hö och jag vill inte ha det som i förra stallet, där Celine började hosta när hon åt för höet var så dåligt och Anette blev dålig i magen av det. 

Det finns fler grejer som strular, som jag inte orkar nämna för att jag helt enkelt inte orkar så mycket mer just nu. Humöret är i botten och jag vill bara få lite lugn och ro omkring mig. Men det verkar hopplöst svårt. :-(

Jag hoppas alla har en skön semester och att ni får lite flyt i er tillvaro åtminstone. 

Operation tömma frysen

Nu börjar tomaterna dyka upp i min reko-ring. Av tomater gör jag snålröra, som jag har istället för krossade tomater. I fjol (när jag desperat försökte ha sparår, haha) blev det bara gjort på 4 kg tomater. Det räckte precis till min tonfisksås ett helt år (plockade upp sista förpackningen idag), så målet i år är minst 4 kg tomater. Sen beror det lite på ork och plånbok om det blir mer. Samt utrymme i frysen...

För trots att jag var noga med att tömma frysen inför flytt, så hann jag inte tömma allt och som vanligt smyger det sig på mer mat när det är extrapriser eller jag hälsar på familjen i norr. 

Mest är det röda vinbär, krusbär, blåbär och äppelklyftor i kanel som tar plats. Jag märker att jag inte gör nåt med dem (de äldsta är från 2020), så finns det några idéer där ute på vad som kan göras? Helst något som sedan kan delas i bitar och frysas ned igen...

Jag har även en del köpta grejer som mango, ärtor och broccoli. Här funderar jag på att göra soppa på det sistnämnda, men mango? Vad göra? Säg för guds skull inte smoothie, jag har aldrig fattat grejen med sånt.  

Onödigt lyx eller nödvändig standard

Idag har jag haft en hantverkare på besök. Han var trevlig och lättsam, dvs hade med sig skyddspapp till lägenhetens parkettgolv och jobbade på utan att störa mig när jag jobbade. 

För idag fick jag balkongen inglasad! Det blev så himla fint och även om jag såklart inte kan utvärdera det hela på bara några timmars vistelse på balkongen, så är jag nöjd och lycklig. 

Jag har tre saker som är viktiga i mitt liv; värme, god mat och hästar. Lägenheten har varit ok ur värmehänseende, men den inglasade balkongen är liksom lite extra, lite bättre. Jag kan dessutom sitta i soffa där ute, vilket jag saknat i lägenheten där det endast ryms säng och köksbord. 

Såklart har jag suttit på balkongen en del redan innan, från det att våren äntligen kom och fram till nu. Men det är skillnad att inte få snö eller regn på balkongen, eller för den delen den kalla vinden som ofta viner när det inte hunnit bli sommar. 

Jag ser fram emot att njuta ordentligt av en gassande pensionärskuvös hela sommaren och så ska det bli spännande att se hur långt in på hösten jag kan vara där ute. 

Önskar er alla en härlig helg! 

Sträckläst Fumlans blogg

När allt känns skit (nåja, lägenheten är iaf varm..) kan det ibland vara skönt med ett helt annat perspektiv. Så istället för att göra sånt jag "borde" göra, sträckläste jag Fumlans blogg igår. Vilket var på tiden, jag tror att det var över ett år sedan som jag skrev i en kommentar att jag skulle läsa den.

Det är (tack och lov för mig) en blogg som uppdateras några gånger/månad, men i gengäld är inläggen väldigt givande att läsa. Tyvärr kom jag på för sent med att skriva upp vilka inlägg som tilltalade mig extra, så det blev bara två länkar. Men annars kan man såklart läsa hela bloggen från början till slut, vilket jag verkligen rekommenderar. Man måste såklart inte läsa alltihop i ett svep. ;-)

Så mina favoriter blev: 

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2022/04/om-att-hitta-sitt-varfor.html

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2023/01/det-samsta-beslutet-du-kan-ta.html

Eftersom jag just nu famlar lite i blindo kring vad jag vill och inte vill, så kan såklart inläggsurvalet spegla just min känsla. Så läs bloggen vetja!

För övrigt känner jag mig allt mer ledsen när jag åker till stallet. Jag upplever att ingen vill ha mig där, jag får menande blickar och irriterande småtissel när jag dyker upp och jag har fortfarande inte fått de utrymmen jag blev lovad för mina saker. Inte hjälper det att stallägaren är ständigt frånvarande, jag som trodde att det var en hästmänniska jag flyttat hästarna till får nog inse att det är en person som råkat bli med häst men inte riktigt kommit till insikt om att hon inte hinner med hästen. 

Hästarna går iaf på bete och är nöjda med det (även om betet snart är slut, måtte det regna snart!), men det är så gott som alltid jag som kollar till dem och fyller på vatten. Mutter, mutter.

Ja, ni hör. Inget roligt på den här fronten (börsen ska vi inte ens börja prata om, tror jag backat 50' på bara en vecka), jag hoppas att allt vänder snart. 

Glad sommar på er och hoppas ni har semester att se fram emot. <3

Camp FI 5 augusti

 En snabb liten uppdatering i sommarvärmen (jag har 27 grader i lägenheten om dagarna, skoj, skoj). Jag mår skräp och ser ingen ljusning i sikte. Däremot har jag, som en trotsig unge, ändå bokat tågbiljetter till Hudiksvall, denna metropol som jag aldrig varit i, men susat förbi med bilen minst två gånger om året på väg norrut. 

Jag hoppas du också kommer och att du står ut med en totaldeppig Fri2032 som inte vet hur hon ska vända den här skutan så pengarna slutar strömma ut. Men nog om mig, lat som jag är så klipper jag bara in vad Fru EB skrev på sin blogg häromdagen. 

Ses om 6 veckor och 3 dagar! Sen är det ju faktiskt löning imorgon, alltid lika välkommet. 

Nytt boende för hästarna

Den här senaste tiden har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Efter att jag sagt upp hästarnas stallplatser blev mina stallkompisar som förbytta. Tydligen var det ett jättesvek att jag flyttade och ingen ville vara i stallet när jag var där. Råkade det ändå bli så (tex de kvällar jag inte hade kvällsfodring men ändå var ute) så betedde sig stallkompisarna som att jag var luft. 

Jag är väldigt ledsen över att ha det så här och undvek stallet så mycket jag kunde. Vilket iofs bara betydde att jag var ute fyra dagar varje vecka, eftersom jag hade fodringar att ta. 

Men i helgen flyttade äntligen hästarna och jag kan förhoppningsvis börja andas igen. De kommer till ett toppenställe, med bra hage och ännu bättre foder. Så de har det bra. Det är värre med mig som hatar kaos och ännu inte riktigt kommit i ordning i nya stallet. Det är liksom saker överallt och på "fel" ställen, vilket gör mig galen. 

Jag får tyvärr också erkänna att det inte blev billigare att flytta, men den här flytten blev mest till för min sinnesros skull. Så jag får fortsätta att slakta ISK:n så sakteliga. Än så länge håller jag mig dock inom 4 %-regeln, så det kanske inte blir så tokigt i slutändan ändå.

Nu ska jag njuta av årets första sommardag och hoppas att vi alla får en bra sommar. 

Jag önskar att jag inte hade bil

Som om det inte var nog med att jag går back varje månad pga tre hästar och lite annat roligt som kostar för mycket pengar. Nu har bilen stått på verkstan, dels för att gå igenom besiktningen och dels för att det var dags för service. 

Jag fick ett uppskattat pris på 8' plus lagningen, vilket jag trodde skulle gå på nån tusenlapp till (för det hade min naiva stackars far bedömt att det kostade uppe i norr). Men det slutade med 12' för en snart 20 år gammal bil. Huvaligen!

Nu rullar den förhoppningsvis snällt ett år till, men sen får jag tänka till hur jag ska göra. Jag kan i teorin klara mig utan bil, då skulle det bli en tusenlapp för busskort varje månad, men det skulle ta hiskeligt mycket tid och jag vet i sjutton om jag skulle må bra av att behöva hyra bil varje gång jag ville iväg med nån av hästarna. Det skulle förmodligen sluta med att jag inte åkte iväg alls och det känns väldigt trist. 

Så det är väl bara att betala och vara glad helt enkelt. Glad att jag är frisk och att hästarna är friska...

Har du haft någon riktigt trist utgift senaste tiden?

Dålig stämning efter AW

Jaha, då är man stämplad som snålisen på jobbet... Fast jag är ändå ok med det tror jag.

Vi var ett gäng som hade aw igår, normalt brukar jag inte gå på sånt men nu var det en kollega som skulle sluta och då kändes det svårare än vanligt att backa ur. 

Så jag hängde med, spelade lite bowling, åt lite gott och umgicks. En person tog på sig att betala på plats och så skulle vi göra upp efteråt.

Såklart kommer då infon idag att det kostar x kr och det splittar vi på y personer. Varvid jag snabbt räknar ut att jag får betala mycket mer än min del, eftersom jag åt en billig maträtt och drack vatten. Medan flera andra tog dyr maträtt och flera glas med öl. En köpte tom en svindyr (iaf enligt mig) drink. 

Eftersom menyn finns på restaurangens hemsida var det en enkelt match att räkna ut hur mycket jag skulle betala, så jag swishar min del och skriver att jag betalat det som jag ätit. Varvid personen som betalade igår givetvis måste räkna ut exakt hur många kronor jag då "inte betalat" och högt deklarera detta. Tröttsamt... 

Jag lämnade gruppchatten efter det och orkar helt ärligt inte bry mig vad som hände sen. Jag har betalat för mig och kommer inte vara med på nån fler aw om det bara ska bli dålig stämning.

Brukar ni ställa upp på att betala för andras dyrare mat och dryck när det är aw?

Snåla med tvätten

Jag tvättar en gång i veckan. Varannan vecka kulört 60 grader och varannan vecka vitt 90 grader. Vi har två tvättstugor i föreningen, men man får bara boka tre timmar en gång/vecka.  Eftersom tvättmaskinen tar så himla lång tid på sig, så hinner man inte tvätta bägge maskinerna samma vecka (störigt, jag vet). 

Nu slumpade det sig som så att mitt underlakan gick sönder. Inte mycket att bekymra sig över, jag bytte bara några dagar tidigare till det andra underlakanet. Men när jag inspekterade det närmare visade det sig att det när som helst också skulle gå sönder. Suck och dubbelsuck. Får skylla mig själv när jag tvättar i 90 grader samt snurrar runt som en tornado i sängen. 

Inköp av nytt underlakan skedde efter många dagars vånda. Mest för att jag är snål just nu, vill inte kosta på mig nåt (tipsar om Frihetsmammans tankar kring just detta) för då öppnas liksom fördämningarna helt. 

Men när lakanet väl var inköpt skulle det tvättas. Vilket sammanföll med min vanliga tvättid för kulört 60 grader. Utan att tänka hela vägen satte jag igång maskinen på vitt 90 grader. För att inse alldeles för sent att jag inte kan tvätta mer denna dag. Gaaah!

Det går dock att boka den andra tvättstugan samma vecka som den jag brukar använda. Så jag skyndade mig dit och bokade tvättid dagen därpå. Puh! Alla kläder rena och nöjd Fri2032. 

När jag lite senare (efter att bokning är gjord men inte tvättning) sitter och jobbar framför datorn drabbas jag av en nysattack, så jag skyndar in i mitt badrum och snyter mig. Väl där får jag syn på... min tvättmaskin. Den har helt fallit i glömska och jag inser att jag faktiskt kan välja att tvätta i den, istället för att dela tvättstuga med andra personer och trixa med bokningar för att få vardagen att gå ihop. 

Intressant ändå hur vissa sparåtgärder verkligen bara går på autopilot... Men nej, jag tvättade inte i min egen tvättmaskin. Vilket får mig att fundera på ifall det är bra att tvätta i den ibland, så den hålls igång. Nån som kan tvättmaskiner lite bra?

Ja men då rensar jag igen då

Det är verkligen något uppfriskande med att gå igenom sina saker och rensa rejält. Vet inte ens om jag nämnt det i bloggen tidigare, men i höstas (tror jag det var, minnet är sisådär) stod jag på en hästloppis och sålde massor med gamla täcken och grimmor. Det var så skönt och första steget i min rensningskampanj i stallet.

Nu tar jag nästa steg, i och med flytten, och rensar allt som blev kvar efter loppisen och lite annat som jag insett att jag inte behöver längre. Nya stället har mer utrymme för saker än gamla, men inte i ett låst utrymme, så jag försöker att bara ta med mig sånt jag behöver eller kan tänkas att behöva sedan. Vissa saker som jag vet att Daisy kommer ha nytta av längre fram när hon är vuxen, har fått flytta till mitt förråd (för nu har jag ett sånt och herregud vad det underlättar!).

Jag har även annonserat ut lite grejer och har nånstans landat i att om det inte blir sålt, så skickas det till återvinning. Har satt så lågt pris på allt så jag borde få napp. Oavsett utgång så ska det bli så himla, himla skönt att bli av med grejerna.

Är det dags för dig att prylbanta också? Eller känner du att du har optimerat din tillvaro redan? 

Hästarna flyttar också

Efter det lätt dramatiska inlägget för ett tag sedan har jag rannsakat mig själv och insett att även om jag gladeligen slaktar min ISK för Celines skull, så finns det andra lösningar på de ekonomiska problemen också. Så som ett första steg provar jag att flytta även hästarna. Dock inte ännu. I skrivande stund vet inte ens mina stallkompisar om att jag flyttar. Jag har trivts bra på tidigare ställe, men det har blivit allt sämre i takt med hyreshöjningarna, så till sist kom den berömda droppen och jag började kolla efter andra stall. 

Mina önskemål var dock lite svåra att uppfylla, så det har tagit tid att hitta ett stall som passar. En så "enkel" sak som att ha en busshållplats i närheten av stallet visade sig vara svårt att uppfylla. För att inte tala om att stallet helst skulle ha plats för mina tre hästar samtidigt. Ofta blir det ju bara en eller två platser lediga samtidigt. Men nu har jag hittat ett ställe som är väldigt hästvänligt (speciellt i jämförelse med förra stallet!) och uppfyller de flesta av mina önskemål. Det känns så vansinnigt bra i magen att kunna ge hästarna ett riktigt bra boende och mitt mående har höjts rejält bara av att skriva på nya kontraktet. Flytten dröjer dock ett tag, eftersom jag har uppsägningstid på gamla stället och som läget är nu har jag inte råd med dubbla hyror om det går att undvika. 

När väl beslutet om flytt var taget orkade jag dessutom hältutreda Celine. Det är intressant det där med hur mitt mående så ofta speglar sig i hästarnas mående, för såklart var det inget fel på henne. Bara att sätta igång henne lite försiktigt nu när hon vilat så länge, så vansinnigt skönt!

Just nu känns det riktigt bra faktiskt. Kan nu bara våren komma snart?