Kanske vänder det nu?

I helgen flyttade hästarna. Igen... Dessutom flyttade de ganska långt bort och min kompis som brukar köra ett ekipage (ryms ju inte tre hästar i en transport) kunde inte hjälpa, så jag fick köra två svängar. Det funkade över förväntan, men nu är jag rätt trött både fysiskt och psykiskt. 

Psykiskt är det såklart allt de senaste månaderna som nu kommer kraschandes, så det är väntat ändå. Jag känner mig trött och tom, men samtidigt vet jag att det här kommer att bli så mycket bättre. 

Tyvärr blir det återigen dyrare, men jag försöker istället hitta andra saker i mitt liv jag kan dra in på. Laga ännu mer mat hemma tex och (tyvärr) skippa reko-maten. Har inte heller varit iväg på nånting roligt under semestern (var ledig i september men då var det ständig stress kring hästarna och jag var i stallet 1-2 gånger varje dag, suck) och inte lär det bli nån resa närmaste tiden heller. Bara bita ihop och kämpa på. Hoppas att bilen inte rasar...

Men igår var jag i stallet och grejade på, försökte få lite ordning på mina saker där och när jag var klar med allt och hade sagt hejdå till hästarna kände jag som ett motstånd mot att åka hem. Det var väldigt länge sedan som jag längtade till stallet och ville vara kvar där. 

Så jag hoppas verkligen att det vänder nu. Hästarna är rätt skärrade också, dels har de inte mått bra i förra stallet (dåligt med foder gör hungriga hästar och därmed att det blir bråkig stämning i hästflocken, Celine är totalt sönderbiten) och dels är det alltid jobbigt med förändringar för dem, så det kommer ta ett tag innan de landar. Stackars Anette vågar knappt äta för hon är så van att bli bortjagad från fodret. :-(

Daisy tar det hela med mest ro, men så är hon bara ett år och har inte riktigt några preferenser än. Hon tyckte bara det var roligt att återigen få åka transport och se ett nytt ställe. ;-)

Nu ska jag försöka andas lite och försöka bygga vidare på den här positiva känslan. Vi känner oss iaf väldigt välkomna i stallet och jag hade tydligt uppmärkta platser för hästarnas utrustning. 

Hoppas att ni alla läsare har det bra och njuter av den ljuvliga hösten. <3

Vi är väl inte avundsjuka på varandra?

Jag har verkligen de bästa läsare som man kan önska sig. När jag mått dåligt har ni verkligen steppat upp med kloka råd. Därför är kanske dagens ämne lite oväntat, men jag vill ändå lyfta den här funderingen. 

Jag har senaste veckorna pratat i telefon med flera i FIRE-gänget. Det har varit skönt att få ösa ur sig frustration och oro, men även få lyssna till andra personers funderingar i livet som är nu. Funderingar kring ökade räntor, höjda matpriser, dyrare bensin. Ja ni vet, samma funderingar som hela samhället pratar om. Nu sist såg jag att företaget som levererar fjärrvärme till min lägenhet ska höja priset med 17 %. Kul, kul... Undrar om det blir en ny höjning av boendeavgiften snart...

Hur som haver, nu var det ju inte ökade kostnader jag skulle prata om. Utan avundsjuka. 

Avundsjuka är egentligen inget konstigt, speciellt inte när vi pratar om pengar. Men jag (och de jag pratat med) har noterat att det verkar frodas en del avundsjuka inom FIRE just nu. Kanske hänger det ihop med ökade kostnader och att många inga kan spara lika mycket? Eller så börjar vi bli så många att det dyker upp personer som mår bättre av att försöka trycka ned andra?

Oavsett. Fakta när det kommer till FIRE är att det är olika för oss alla. Vissa har ärvda pengar, andra har gjort smarta bostadsaffärer. Ytterligare andra har gjort karriär och tjänar så mycket att de kan stoppa undan 70 % av sin månadslön varje månad och ändå ha råd med ett så pass vanligt liv att ingen i ens närhet märker av sparandet. 

Kanske någon förlorat en del pengar på dåliga affärer (huset Gud glömde uppe i norr tex), andra har föräldrar som lärt dem sparsamhet. Ytterligare andra (looking at you FruEB) har levt loppan i många år och har därmed massor med snygga kläder trots en slimmad garderob. 

Hoppas ni hänger med i hur jag menar. Allas vägar till FIRE är olika, alla har olika förutsättningar och olika mål. Det måste få vara okej. Avundsjuka är inte klädsamt och totalt onödigt när allt vi egentligen vill är att alla ska lyckas med det de vill.

Så jag tänker försöka bli bättre på att vara avundglad (vinkning till Andy Swärd, tror det var i ponnyakuten?). Jag är inte i mål än, men snart så kommer jag vara avundglad när Fru EB ger ut ytterligare en bok (jag köar på bibblan så länge). Snart kommer jag vara avundglad när Frihetsmamman lyckas laga mat som är billig (men som jag aldrig skulle äta). Jag försöker vara avundglad när Louise har så mycket att göra med sina hunddrömmar att hon inte ens uppdaterar bloggen längre. Eller för den delen när Frihetsgrader skryter om sina plommon (jag älskar plommon. Jag fick tag på tre i år. Tre...).

Och nu när jag name-droppat så in åt helsike (så gör man när man vill att alla ska läsa vad man skriver. Hehe) så tänker jag gå vidare i livet. Jag tänker fortsätta det jag gjort sen jag skrev sist, förbereda för flytt av hästar (en dryg vecka kvar nu!!!) och försöka andas. 

Kram till er alla där ute, ni som läser och kommenterar så fantastiskt fint när jag behöver det som mest. Ni som läser men inte kommenterar (ni är hiskeligt många inser jag när jag ser statistiken). Och en extra stor kram till Minna och Frihetsmamman, som inspirerat mig till kvällens inlägg. Tack för att ni lyssnar på mig, ni är fantastiska!

40-årskris?

Just nu är det mycket som pågår i mitt liv. Dels allt trixande kring hästarnas flytt (ja, jag har hittat ett nytt ställe, men kommer inte kunna flytta dit förrän vid månadsskiftet) dels har jag en förälder som inte mår så bra. Det har helt enkelt varit lite för mycket motgång de senaste åren och när jag tittar bakåt kommer jag knappt ens ihåg hur det var när livet flöt på och jag kände mig glad. 

När hästarna väl flyttat kommer jag att få mer tid över till mig själv, då nya stallet har fullskötsel så jag behöver bara åka ut för att mysa med hästarna och rida. Det kommer att bli bra, det måste bli bra. För just nu balanserar jag farligt nära väggen och jag tror inte att jag klarar fler jobbiga veckor eller månader med hög stress och ständig oro. 

Från beslutet att flytta från nuvarande stall till att faktiskt hitta ett bra nytt stall tog det sex veckor. Det är lång tid när man vet att ens hästar inte mår bra och (tyvärr) inte ens får det foder de behöver. Men snart flyttar vi, snart kan jag förhoppningsvis andas igen. 

Just nu är läget så dåligt att jag tänkt de förbjudna tankarna att sälja hästarna. Vilket såklart inte kommer ske, men bara att tänka tanken fick mig att börja fundera över vad jag egentligen gör med mitt liv. Just nu sparar jag inga pengar öht. Jag gjorde den jobbiga uträkningen att jag skulle kunna rida på ridskola två dagar/vecka (samt åka på turridning två dagar/vecka de veckor ridskolan hade stängt) och ändå spara 100' per år på att inte ha egen häst eller bil. Man kan göra rätt roliga saker för 100'. Eller så kan man spara dem till framtida pension. 

Mina fonder på Avanza har ökat på bra under året trots att jag nästan inte gjort några nya köp, nu är jag tillbaka på samma nivå som innan jag tog ut kontantinsatsen till lägenheten. 

Men nåt har hänt mentalt även när det gäller att sluta jobba. Jag skulle lätt sluta jobba idag om jag hade möjlighet, så missförstå mig inte. Men jag vet inte längre vad jag vill göra den dag jag inte jobbar längre. Vad finns det för nåt jag vill göra? Vad har jag för drömmar? Allt känns bara fel just nu och jag är rädd att jag, om jag som i ett trollslag förlorade alla tre hästarna samtidigt, bara skulle hamna i soffan slötittandes på Netflix dagarna i ända. 

Jag har inga drömmar eller framtidsplaner kvar. Eller så har jag det, men de har hamnat så djupt undanskuffade att jag inte ens är medveten om dem längre. 

Vet du hur man hittar åter till sina drömmar? Eller kan du känna igen dig i att när man mår mentalt dåligt så tappar man bort sig?

Första månaden med dagspeng

Ja, jag är faktiskt förvånad över hur bra den  här månaden ändå gått. Det har varit några utgifter som jag inte räknat med (bilen, host, host) och några utgifter som jag förträngt skulle dyka upp.

Men jag gick inte back så mycket som jag trodde. -1680 kr blev resultatet och jag känner mig nu taggad för en ny månad. Förvisso vet jag att det kommer lite fler jobbiga utgifter denna månad (bland annat tandläkaren, som kan kosta hur lite eller hur mycket som helst), men jag siktar ändå på att försöka gå ihop mig på 5050 kr. Kanske lyckas jag och om jag inte lyckas, så har jag ändå minskat ned utgifterna mycket mer än om jag inte försökte.

Lärdomar den här månaden då?

Till att börja med har jag åkt mycket mer buss. Både till jobbet och till olika privata tillställningar (ok, vi snackar mest umgås med vänner på fik, ok?). Jag åkte tom ut till Hööks (vilket tog en timme enkel väg) för att lämna tillbaka ett par skor som visat sig vara osköna. Fick ett rätt otrevligt bemötande (trots deras policy om 60 dagar öppet köp). Tydligen var skorna lite dammiga (japp, det var de när jag tog dem från Hööks hylla) och då kunde de inte återlämnas. Efter att ha blivit arg (erbjöd mig att torka av dem på toaletten, men jag fick inte låna toaletten) så slutade det ändå med att de tog tillbaka dem. Lär inte handla där nåt mer framöver...

Vidare hade jag en situation där jag hade jobbat hemma hela dagen, förutom en snabb sväng till hästarna på lunchen (japp, fylla på vatten och se att alla mår bra, kul med djur) och plötsligt drabbades av akut cravings för hämtmat. Efter att ha försökt resonera med mig själv om hur dumt det var, kompromissade jag med att värma en fryspizza i ugn och lyxa till det med lättdryck till. Visst, det blev 35 kr för den måltiden, men hämtmaten hade gått loss på minst 100 kr. Såklart är det inte samma sak med fryspizza som pizza från tex Pizza Hut, men behovet var stillat och jag var nöjd.

Överlag måste jag säga att det är lättare att spara pengar när man inte är nära nån affär. Dvs det gäller att i möjligaste mån idka avhållsamhet. Hålla sig hemma, umgås med hästarna. Då tickar dagarna på och därmed också dagspengen.

Så nu kör jag full fart mot september!

Nä, 2023 blev ett skitår det med - hästrapport

Jag hade hoppats att det skulle bli bättre i stallet, speciellt nu under sommaren när hästarna kunnat gå på bete. Men så blev det inte.

Jag vill inte gå in på detaljer, så nån kan känna igen mig, men läget är nu kritiskt. Jag måste vara ute i stallet varje dag, för ingen annan bryr sig om hästarna. De fåtal dagar jag inte kunnat åka ut (tex hade vi kick off med jobbet för en vecka sedan) har hästarna inte fått nåt vatten och uppenbarligen inte heller någon tillsyn.  

Vid ett tillfälle fick jag av en slump (en medryttare nämnde i förbifarten) veta att stallägaren var bortrest. De var dessutom borta tre veckor, vilket bland annat ledde till att batteriet som gör så hagens staket har ström laddades ur och hästarna rymde (godare gräs på andra sidan staketet och ingen ström som hindrar utbrytaren, sen hänger såklart de andra med). Tilläggas bör att sommarhagen är rätt nära en rejält trafikerad väg, så jag var verkligen livrädd tills vi hade lyckats fånga in alla igen.

Jag mår fruktansvärt dåligt och jag vet att det bara kommer bli värre till vintern, så jag letar desperat efter nån annanstans att ha hästarna. Hittills har det varit svårt att hitta nåt som inte är lika dåligt eller som kräver massor med arbetsinsats av mig (ett ställe ville att jag skulle ut två gånger/dag och sköta om deras hästar, trots hög stallhyra. Vansinnigt!), men jag hoppas verkligen att jag hittar nåt.

Hursom, tänkte bara att jag skulle skriva några rader så ni vet varför jag inte uppdaterar på bloggen. Ork och lust är totalt körda i botten och det enda jag vill är att på nåt sätt hitta en lösning som inte betyder att jag ska fortsätta må såhär. 

Hoppas att ni alla läsare har haft en ljuvlig sommar i alla fall. Lovar iaf att det kommer ett inlägg om första månaden på mitt deep year. 

Verkligheten slår tillbaka

Vill börja med att tacka för all pepp jag fick på förra inlägget. Det gjorde mig så himla glad (och lite övermodig) så jag började genast att göra små justeringar i livet. 

Jag älskar Granny Smith och äter ett äpple om dagen. Men nu testar jag att äta Jonagold ett tag och se om jag överlever. Det blir helt klart sparad krona...

 En annan sak jag börjat med, efter att ha bott i lägenheten i ett drygt halvår har jag börjat gå till affären och handla. Jag har alltså en affär 15 min promenad bort, men har ändå alltid handlat när jag åkt från stallet/kontoret. Fast jag fått krångla då bilen inte är parkerad i närheten av lägenheten, utan jag har åkt till lägenheten, lastat ur bilen, åkt för att parkera bilen och sen promenerat (också 15 min) tillbaka till lägenheten. 

När jag går till affären kan jag såklart inte köpa lika mycket på en och samma gång, men i gengäld kan jag köpa saker precis när behovet uppstått och riskerar inte att färskvaror blir dåliga på samma sätt. Dessutom får jag motion och frisk luft. En så kallad winwinwin. ;-)

I förrgår deklarerade jag högt och tydligt inför världen att jag nu skulle snåla och spara för att få ekonomin ihop. Jag slog på stora trumman och kände mig sådär omåttligt stolt som man gör ibland när man tror att man är nåt. Så givetvis var verkligheten tvungen att ta ned mig från mina höga hästar (läs: Anette).

På väg till stallet körde jag en annan väg än vanligt, då jag varit och hämtat ett paket (mineraler till hästarna, ok? Dvs måste-inköp) på en ovanligt obskyr plats. Jag var då tvungen att göra en riktigt snäv högersväng och då började bilen skramla. Hörde inget mer förrän jag tog en liknande kurva ur en rondell på hemväg. Ringde pappa bilexperten som misstänkte att det var styrleden. Samma styrled som fö byttes i maj i år... Nu kan det såklart vara nåt annat, men vad det än är så blir det pengar ut. 

Tack för tillrättavisningen verkligheten, nu ska jag försöka andas lugnt tills jag kan laga bilen. Förhoppningsvis snart, eftersom jag måste åka ut till stallet minst en gång om dagen just nu. Blä!

Fri2032 lägger upp en plan...

På grund av en kommunikationsmiss mellan mig och en vän blir det tyvärr ingen FIRE-träff för mig i helgen. Jag får vara husvakt istället och det är kanske inte heller så dumt. 

Igår kväll hittade jag "drömgården" och alla tankar spann iväg på de mest galna sätt. Fick för mig att jag nog skulle ha gård igen (fast jag vet att jag inte mår bra av det fysiska slitet och den mentala ångesten, främst allt underhållsarbete det är på en gård men även oron över att en massa saker ska gå sönder eller att jag inte ska få tag på tillräckligt med foder till hästarna) och försökte hitta en massa lösningar på det. 

Det slutade med att jag verkligen satte mig ned och räknade på vad hästarna kostar, vad boendet just nu kostar (kul, kul 7200 kr blir det efter nästa räntehöjning) och på vilket sätt det skulle gå att få ned kostnaderna (egen gård men skuldsätta mig dubbelt så mycket som nu).

Till sist var jag så arg att jag la ut Celine och Daisy på annons. Grät en massa och förbannade mig själv för att jag varit så dum 2021 och inte tagit höjd för att allt skulle bli snordyrt två år senare. Som om jag skulle gjort samma val igen, om jag vetat det. Suck. Alltid lätt att vara efterklok.

Sen lugnade jag mig själv, tog bort annonserna och läste lite i Sparboken. Andades lite djupare och bestämde mig för att lägga upp en plan. 

Först och främst, hästarna måste flytta. Jag vet detta, men jag vill hitta ett ställe där de kan bo i många år. Framförallt mår Anette väldigt dåligt av att flytta, så jag vill att nästa flytt ska vara den sista för henne. Hon har kanske 5 år kvar att leva, jag vill inte att det ska bli stressfyllda år (eller så dör hon imorgon, man vet aldrig vad livet hittar på). 

Sen måste utgifterna ned. Hur jag än räknar på hästarna kan jag inte pressa ned kostnaderna mer (snarare verkar de öka med en flytt, alla stallhyror har chockhöjts), men däremot har jag de senaste åren köpt saker som jag "lagt på hög" och jag har blivit lat med maten. Ofta äter jag ute i brist på idéer om vad jag ska äta och ibland har jag tom ätit hämtmat. Gör om, gör rätt. Tror det började iom återgång till kontoret 2022, då tillät jag mig utemat istället för matlåda, eftersom det ändå "bara" var en gång/vecka. Men sen blev det på nåt konstigt vis så att jag även åt ute på kvällen efter jag varit på kontoret, istället för att handla och laga middag hemma. Sen har det eskalerat, ivrigt påhejat av en kompis som älskar att äta ut (men har tight ekonomi, så jag brukar få bjuda (ja, jag hör själv hur sjukt det låter) och då blir det såklart ännu dyrare). Nä, nu är det dags för lite ny verklighet. Lite uppstramning.

Till att börja med ger jag mig veckopeng. Efter att hästarnas fasta kostnader är betalda och allt rörande lägenhet och bil betalt (ungefärlig uträkning av bensinkostnad) har jag 168 kr att röra mig med varje dag. Det ska räcka till mat, försäkringar, kläder, medicin etc. För er som inte orkar räkna blir det 5050 kr/månad. Det måste gå helt enkelt. 

Vidare kommer jag utropa närmaste tolv månaderna till mitt deep year. Jag har redan smygstartat och frossar just nu i oerhört intressanta böcker på Biblio (bästa appen?). Jag vet att jag har en miljard roliga hudvårds- och sminkgrejer i mitt badrumsskåp som jag ska undersöka och så småningom bestämma vilka saker som får stanna och vilka som jag rensar ut. Likaså har jag sparat ett fantastiskt blogginlägg från Northernlights om billig mat, herregud vad jag blev inspirerad! Har ni missat det inlägget så gå genast och läs, det är bland det bästa jag hittat med massor av konkreta tips. 

Så 1 augusti blev startskottet och jag kommer såklart att rapportera i bloggen varje månad hur det har gått. Välkomna till en ny version av Fri2032 och låt oss hoppas på låga räntor och billig mat framöver. ;-)

Mini-FIRE-träff

 För ett tag sedan fick jag en kort paus från allt strul med hästarna och allt flängande runt Uppland för att kolla nya stall (det finns många dåliga stall kan jag meddela). 

Jag träffade Minna! Det var så himla roligt, vi pratade om allt möjligt och tiden bara flög iväg. Till sist fick jag ursäkta mig och åka hem, då jag tyckte att 2 ½ h var lite väl länge att umgås första gången man träffar en ny person. Det visade sig att jag varit hos henne i 3 ½ h... Oups.

Vi pratade såklart FIRE en stor del av tiden, eller kanske snarare det som är livet när man man vill uppnå FIRE. För det är ständiga avvägningar kring vad man ska prioritera, vad är viktigt för just en själv, när man väl börjar gräva i sina önskemål.

Minna bjöd på hembakat bröd i sann FIRE-anda och jag blev inspirerad att prova att baka själv. Ge mig bara några år till för att förbereda mig. ;-)

Nåt som jag verkligen tar med mig, är hur bra det är att få bolla problem med andra och få en lite annan syn på det hela. Någon som inte är lika färgad av situationen som en själv. Jag har länge brottats med om jag borde sälja nån av hästarna. Inte för att jag vill, utan för att det rent ekonomiskt inte funkar med tre hästar med de priser som är nu. Men Minna sa, på ett så självklart sätt, att de är det viktigaste för mig och då får man faktiskt lägga pengarna där. Så självklart, nästan sagt som i förbifarten och ändå något som verkligen slog an en sträng i mig. Nu är situationen som den är och jag får göra det bästa av den och spara in på annat under tiden.

Jag ser verkligen mer fram emot Camp FI nästa helg nu, efter att ha fått lite nya perspektiv på tillvaron. Vem vet vad vi kommer att lösa för problem där? ;-)

Tack för att du gav av din tid Minna och jag hoppas det blir fler gånger vi träffas. <3

Hur mycket strul står man ut med?

Ja, nu har vi stått i nya stallet några månader. Jag önskar att jag kunde säga att det var bra. Men det är verkligen sådär. Dels känner jag mig inte riktigt välkommen. Jag flyttade in med tre hästar, men har fått plats för mina grejer som om jag flyttade in med en häst. Det finns flera i stallet som har två sadelhängare, medan jag (med fem sadlar) fick en i början. Sen flyttade en annan häst ut och då fick jag på nåder ta över den hästens sadelhängare, men hyllorna med täcken och liknande tog en annan hästägare över. Jag känner mig liksom undanskuffad i ett hörn. 

Varken Anette eller Celine trivs särskilt bra. Anette är rädd för en av hästarna, som är rätt otrevlig mot henne. Celine är rädd för alla hästar, för allihop biter och sparkar henne. Fortfarande, efter så här lång tid. :-( Det skär i mattehjärtat.

Den enda som är nöjd är Daisy, som glatt tagit platsen som minstingen i gänget och därmed får frikort för dumheterna hon gör. Alla har överseende med henne och hon kan vara med överallt. 

Rutinerna är det lite si och så med. Det tog några veckor innan jag fick veta att Celine inte vågade äta med de andra, utan gick undan vid fodring. Jag avhjälpte det med att ta in henne och ge extra varje dag, sen kom betesperioden och då har alla mer än nog med foder. Men jag fasar för hösten... Celine brukar alltid vara aningens för rund, även när jag idogt bantar henne, men nu är hon så smal så revbenen syns. 

En hästägare nämnde bara häromdagen för mig att hen inte brukade väga fodret, utan ge lite på känn. När vi jämförde våra mängder så gav hon ungefär hälften av vad de egentligen ska ha. Jag kan bara hoppas att hon börjar använda hövågen till hösten, men det förklarar ännu mer Celines viktnedgång (och även Anette har smalnat av en del). 

Min transport fick efter lite knot plats på gården, men har stått inparkerad i flera veckor (trots att jag bett om annan plats), så den har jag ingen glädje av. 

Men värst ändå är att det ska ingå tillsyn, men den verkar bestå av att ansvarig kollar så hästarna står upp. Mina hästar har fått massor av nya sår (pga bråk med de andra hästarna och diverse utstickande grejer i ligghallen) som ingen sagt till mig om, utan som jag upptäcker när jag kommer dit. Sår som verkligen syns tydligt på mina ljusa hästar. Daisy hade en dag ett sår på ögonlocket som resulterat i en blodsdroppe (bara en rispa och ögat är ok), men det hade man "missat" vid tre fodringar...

Ja, ni hör ju. Det är inte så bra, men hur jag än letar finns det inget bättre alternativ. Det enda jag hittat hittills som är okej, har förmodligen sämre hö och jag vill inte ha det som i förra stallet, där Celine började hosta när hon åt för höet var så dåligt och Anette blev dålig i magen av det. 

Det finns fler grejer som strular, som jag inte orkar nämna för att jag helt enkelt inte orkar så mycket mer just nu. Humöret är i botten och jag vill bara få lite lugn och ro omkring mig. Men det verkar hopplöst svårt. :-(

Jag hoppas alla har en skön semester och att ni får lite flyt i er tillvaro åtminstone. 

Operation tömma frysen

Nu börjar tomaterna dyka upp i min reko-ring. Av tomater gör jag snålröra, som jag har istället för krossade tomater. I fjol (när jag desperat försökte ha sparår, haha) blev det bara gjort på 4 kg tomater. Det räckte precis till min tonfisksås ett helt år (plockade upp sista förpackningen idag), så målet i år är minst 4 kg tomater. Sen beror det lite på ork och plånbok om det blir mer. Samt utrymme i frysen...

För trots att jag var noga med att tömma frysen inför flytt, så hann jag inte tömma allt och som vanligt smyger det sig på mer mat när det är extrapriser eller jag hälsar på familjen i norr. 

Mest är det röda vinbär, krusbär, blåbär och äppelklyftor i kanel som tar plats. Jag märker att jag inte gör nåt med dem (de äldsta är från 2020), så finns det några idéer där ute på vad som kan göras? Helst något som sedan kan delas i bitar och frysas ned igen...

Jag har även en del köpta grejer som mango, ärtor och broccoli. Här funderar jag på att göra soppa på det sistnämnda, men mango? Vad göra? Säg för guds skull inte smoothie, jag har aldrig fattat grejen med sånt.  

Onödigt lyx eller nödvändig standard

Idag har jag haft en hantverkare på besök. Han var trevlig och lättsam, dvs hade med sig skyddspapp till lägenhetens parkettgolv och jobbade på utan att störa mig när jag jobbade. 

För idag fick jag balkongen inglasad! Det blev så himla fint och även om jag såklart inte kan utvärdera det hela på bara några timmars vistelse på balkongen, så är jag nöjd och lycklig. 

Jag har tre saker som är viktiga i mitt liv; värme, god mat och hästar. Lägenheten har varit ok ur värmehänseende, men den inglasade balkongen är liksom lite extra, lite bättre. Jag kan dessutom sitta i soffa där ute, vilket jag saknat i lägenheten där det endast ryms säng och köksbord. 

Såklart har jag suttit på balkongen en del redan innan, från det att våren äntligen kom och fram till nu. Men det är skillnad att inte få snö eller regn på balkongen, eller för den delen den kalla vinden som ofta viner när det inte hunnit bli sommar. 

Jag ser fram emot att njuta ordentligt av en gassande pensionärskuvös hela sommaren och så ska det bli spännande att se hur långt in på hösten jag kan vara där ute. 

Önskar er alla en härlig helg! 

Sträckläst Fumlans blogg

När allt känns skit (nåja, lägenheten är iaf varm..) kan det ibland vara skönt med ett helt annat perspektiv. Så istället för att göra sånt jag "borde" göra, sträckläste jag Fumlans blogg igår. Vilket var på tiden, jag tror att det var över ett år sedan som jag skrev i en kommentar att jag skulle läsa den.

Det är (tack och lov för mig) en blogg som uppdateras några gånger/månad, men i gengäld är inläggen väldigt givande att läsa. Tyvärr kom jag på för sent med att skriva upp vilka inlägg som tilltalade mig extra, så det blev bara två länkar. Men annars kan man såklart läsa hela bloggen från början till slut, vilket jag verkligen rekommenderar. Man måste såklart inte läsa alltihop i ett svep. ;-)

Så mina favoriter blev: 

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2022/04/om-att-hitta-sitt-varfor.html

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2023/01/det-samsta-beslutet-du-kan-ta.html

Eftersom jag just nu famlar lite i blindo kring vad jag vill och inte vill, så kan såklart inläggsurvalet spegla just min känsla. Så läs bloggen vetja!

För övrigt känner jag mig allt mer ledsen när jag åker till stallet. Jag upplever att ingen vill ha mig där, jag får menande blickar och irriterande småtissel när jag dyker upp och jag har fortfarande inte fått de utrymmen jag blev lovad för mina saker. Inte hjälper det att stallägaren är ständigt frånvarande, jag som trodde att det var en hästmänniska jag flyttat hästarna till får nog inse att det är en person som råkat bli med häst men inte riktigt kommit till insikt om att hon inte hinner med hästen. 

Hästarna går iaf på bete och är nöjda med det (även om betet snart är slut, måtte det regna snart!), men det är så gott som alltid jag som kollar till dem och fyller på vatten. Mutter, mutter.

Ja, ni hör. Inget roligt på den här fronten (börsen ska vi inte ens börja prata om, tror jag backat 50' på bara en vecka), jag hoppas att allt vänder snart. 

Glad sommar på er och hoppas ni har semester att se fram emot. <3

Camp FI 5 augusti

 En snabb liten uppdatering i sommarvärmen (jag har 27 grader i lägenheten om dagarna, skoj, skoj). Jag mår skräp och ser ingen ljusning i sikte. Däremot har jag, som en trotsig unge, ändå bokat tågbiljetter till Hudiksvall, denna metropol som jag aldrig varit i, men susat förbi med bilen minst två gånger om året på väg norrut. 

Jag hoppas du också kommer och att du står ut med en totaldeppig Fri2032 som inte vet hur hon ska vända den här skutan så pengarna slutar strömma ut. Men nog om mig, lat som jag är så klipper jag bara in vad Fru EB skrev på sin blogg häromdagen. 

Ses om 6 veckor och 3 dagar! Sen är det ju faktiskt löning imorgon, alltid lika välkommet. 

Nytt boende för hästarna

Den här senaste tiden har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Efter att jag sagt upp hästarnas stallplatser blev mina stallkompisar som förbytta. Tydligen var det ett jättesvek att jag flyttade och ingen ville vara i stallet när jag var där. Råkade det ändå bli så (tex de kvällar jag inte hade kvällsfodring men ändå var ute) så betedde sig stallkompisarna som att jag var luft. 

Jag är väldigt ledsen över att ha det så här och undvek stallet så mycket jag kunde. Vilket iofs bara betydde att jag var ute fyra dagar varje vecka, eftersom jag hade fodringar att ta. 

Men i helgen flyttade äntligen hästarna och jag kan förhoppningsvis börja andas igen. De kommer till ett toppenställe, med bra hage och ännu bättre foder. Så de har det bra. Det är värre med mig som hatar kaos och ännu inte riktigt kommit i ordning i nya stallet. Det är liksom saker överallt och på "fel" ställen, vilket gör mig galen. 

Jag får tyvärr också erkänna att det inte blev billigare att flytta, men den här flytten blev mest till för min sinnesros skull. Så jag får fortsätta att slakta ISK:n så sakteliga. Än så länge håller jag mig dock inom 4 %-regeln, så det kanske inte blir så tokigt i slutändan ändå.

Nu ska jag njuta av årets första sommardag och hoppas att vi alla får en bra sommar. 

Jag önskar att jag inte hade bil

Som om det inte var nog med att jag går back varje månad pga tre hästar och lite annat roligt som kostar för mycket pengar. Nu har bilen stått på verkstan, dels för att gå igenom besiktningen och dels för att det var dags för service. 

Jag fick ett uppskattat pris på 8' plus lagningen, vilket jag trodde skulle gå på nån tusenlapp till (för det hade min naiva stackars far bedömt att det kostade uppe i norr). Men det slutade med 12' för en snart 20 år gammal bil. Huvaligen!

Nu rullar den förhoppningsvis snällt ett år till, men sen får jag tänka till hur jag ska göra. Jag kan i teorin klara mig utan bil, då skulle det bli en tusenlapp för busskort varje månad, men det skulle ta hiskeligt mycket tid och jag vet i sjutton om jag skulle må bra av att behöva hyra bil varje gång jag ville iväg med nån av hästarna. Det skulle förmodligen sluta med att jag inte åkte iväg alls och det känns väldigt trist. 

Så det är väl bara att betala och vara glad helt enkelt. Glad att jag är frisk och att hästarna är friska...

Har du haft någon riktigt trist utgift senaste tiden?

Dålig stämning efter AW

Jaha, då är man stämplad som snålisen på jobbet... Fast jag är ändå ok med det tror jag.

Vi var ett gäng som hade aw igår, normalt brukar jag inte gå på sånt men nu var det en kollega som skulle sluta och då kändes det svårare än vanligt att backa ur. 

Så jag hängde med, spelade lite bowling, åt lite gott och umgicks. En person tog på sig att betala på plats och så skulle vi göra upp efteråt.

Såklart kommer då infon idag att det kostar x kr och det splittar vi på y personer. Varvid jag snabbt räknar ut att jag får betala mycket mer än min del, eftersom jag åt en billig maträtt och drack vatten. Medan flera andra tog dyr maträtt och flera glas med öl. En köpte tom en svindyr (iaf enligt mig) drink. 

Eftersom menyn finns på restaurangens hemsida var det en enkelt match att räkna ut hur mycket jag skulle betala, så jag swishar min del och skriver att jag betalat det som jag ätit. Varvid personen som betalade igår givetvis måste räkna ut exakt hur många kronor jag då "inte betalat" och högt deklarera detta. Tröttsamt... 

Jag lämnade gruppchatten efter det och orkar helt ärligt inte bry mig vad som hände sen. Jag har betalat för mig och kommer inte vara med på nån fler aw om det bara ska bli dålig stämning.

Brukar ni ställa upp på att betala för andras dyrare mat och dryck när det är aw?

Snåla med tvätten

Jag tvättar en gång i veckan. Varannan vecka kulört 60 grader och varannan vecka vitt 90 grader. Vi har två tvättstugor i föreningen, men man får bara boka tre timmar en gång/vecka.  Eftersom tvättmaskinen tar så himla lång tid på sig, så hinner man inte tvätta bägge maskinerna samma vecka (störigt, jag vet). 

Nu slumpade det sig som så att mitt underlakan gick sönder. Inte mycket att bekymra sig över, jag bytte bara några dagar tidigare till det andra underlakanet. Men när jag inspekterade det närmare visade det sig att det när som helst också skulle gå sönder. Suck och dubbelsuck. Får skylla mig själv när jag tvättar i 90 grader samt snurrar runt som en tornado i sängen. 

Inköp av nytt underlakan skedde efter många dagars vånda. Mest för att jag är snål just nu, vill inte kosta på mig nåt (tipsar om Frihetsmammans tankar kring just detta) för då öppnas liksom fördämningarna helt. 

Men när lakanet väl var inköpt skulle det tvättas. Vilket sammanföll med min vanliga tvättid för kulört 60 grader. Utan att tänka hela vägen satte jag igång maskinen på vitt 90 grader. För att inse alldeles för sent att jag inte kan tvätta mer denna dag. Gaaah!

Det går dock att boka den andra tvättstugan samma vecka som den jag brukar använda. Så jag skyndade mig dit och bokade tvättid dagen därpå. Puh! Alla kläder rena och nöjd Fri2032. 

När jag lite senare (efter att bokning är gjord men inte tvättning) sitter och jobbar framför datorn drabbas jag av en nysattack, så jag skyndar in i mitt badrum och snyter mig. Väl där får jag syn på... min tvättmaskin. Den har helt fallit i glömska och jag inser att jag faktiskt kan välja att tvätta i den, istället för att dela tvättstuga med andra personer och trixa med bokningar för att få vardagen att gå ihop. 

Intressant ändå hur vissa sparåtgärder verkligen bara går på autopilot... Men nej, jag tvättade inte i min egen tvättmaskin. Vilket får mig att fundera på ifall det är bra att tvätta i den ibland, så den hålls igång. Nån som kan tvättmaskiner lite bra?

Ja men då rensar jag igen då

Det är verkligen något uppfriskande med att gå igenom sina saker och rensa rejält. Vet inte ens om jag nämnt det i bloggen tidigare, men i höstas (tror jag det var, minnet är sisådär) stod jag på en hästloppis och sålde massor med gamla täcken och grimmor. Det var så skönt och första steget i min rensningskampanj i stallet.

Nu tar jag nästa steg, i och med flytten, och rensar allt som blev kvar efter loppisen och lite annat som jag insett att jag inte behöver längre. Nya stället har mer utrymme för saker än gamla, men inte i ett låst utrymme, så jag försöker att bara ta med mig sånt jag behöver eller kan tänkas att behöva sedan. Vissa saker som jag vet att Daisy kommer ha nytta av längre fram när hon är vuxen, har fått flytta till mitt förråd (för nu har jag ett sånt och herregud vad det underlättar!).

Jag har även annonserat ut lite grejer och har nånstans landat i att om det inte blir sålt, så skickas det till återvinning. Har satt så lågt pris på allt så jag borde få napp. Oavsett utgång så ska det bli så himla, himla skönt att bli av med grejerna.

Är det dags för dig att prylbanta också? Eller känner du att du har optimerat din tillvaro redan? 

Hästarna flyttar också

Efter det lätt dramatiska inlägget för ett tag sedan har jag rannsakat mig själv och insett att även om jag gladeligen slaktar min ISK för Celines skull, så finns det andra lösningar på de ekonomiska problemen också. Så som ett första steg provar jag att flytta även hästarna. Dock inte ännu. I skrivande stund vet inte ens mina stallkompisar om att jag flyttar. Jag har trivts bra på tidigare ställe, men det har blivit allt sämre i takt med hyreshöjningarna, så till sist kom den berömda droppen och jag började kolla efter andra stall. 

Mina önskemål var dock lite svåra att uppfylla, så det har tagit tid att hitta ett stall som passar. En så "enkel" sak som att ha en busshållplats i närheten av stallet visade sig vara svårt att uppfylla. För att inte tala om att stallet helst skulle ha plats för mina tre hästar samtidigt. Ofta blir det ju bara en eller två platser lediga samtidigt. Men nu har jag hittat ett ställe som är väldigt hästvänligt (speciellt i jämförelse med förra stallet!) och uppfyller de flesta av mina önskemål. Det känns så vansinnigt bra i magen att kunna ge hästarna ett riktigt bra boende och mitt mående har höjts rejält bara av att skriva på nya kontraktet. Flytten dröjer dock ett tag, eftersom jag har uppsägningstid på gamla stället och som läget är nu har jag inte råd med dubbla hyror om det går att undvika. 

När väl beslutet om flytt var taget orkade jag dessutom hältutreda Celine. Det är intressant det där med hur mitt mående så ofta speglar sig i hästarnas mående, för såklart var det inget fel på henne. Bara att sätta igång henne lite försiktigt nu när hon vilat så länge, så vansinnigt skönt!

Just nu känns det riktigt bra faktiskt. Kan nu bara våren komma snart?

Status lägenheten

Jag känner att det mest är gnäll från min sida just nu. Men jag vill ändå skriva nåt positivt, så här kommer ett kärleksinlägg om min nya lägenhet.

Jag älskar min lägenhet. Den är precis lagom stor för mig och innehåller allt jag behöver. Jag har plats för mina kläder, mina böcker, mina husgeråd, mina sminkgrejer (ja, ni fattar va? Jag har plats). Allt ryms så bra och jag har tom luft i vissa skåp för att det finns så mycket förvaringsutrymme. Eller är det jag som har mindre saker än man "ska" ha? Jag tycker ju inte det, men det är klart, lite krångligt blev det när min temugg gick sönder. Jag måste köpa en ny, men glömmer det varenda gång jag är i närheten av en affär. Det var över en månad sedan den gick sönder och jag har helt enkelt löst det genom att dricka te ur en skål...

Det är varmt och skönt i min lägenhet, det kommer vatten ur kranen varenda dag, det är lugnt och tyst runtomkring mig. Jag sover otroligt bra och det är helt enkelt för att grannen inte har kor som råmar var femte minut. Har inte behövt använda öronpropparna en enda gång sen jag flyttade. 

Jag älskar min lägenhet så mycket så jag nyligen drog på mig mer kostnader. Till sommaren (lite oklart när eftersom folk ska ha semester) så kommer jag att få en inglasad balkong. Just nu vill jag börja vara ute lite mer på balkongen, men det är jobbigt att den alltid blir så blöt så fort det regnar (eller som nu, är täckt i snö. Hallå våren, var är du?). Jag som älskar värme tänker att en alldeles egen pensionärskuvös är precis vad jag behöver! Åh så ljuvligt det kommer att bli när det är 30 grader ute. :-D

Ja, boendemässigt är jag lycklig och vill aldrig nånsin mer flytta (vilket egentligen inte behövs heller, lägenheten är perfekt anpassad till nån med rullator och buss går strax utanför så jag kan ta mig vart jag vill). Det är bara ekonomin som skulle behöva bli bättre. Men det kommer säkert innan jag blir pensionär. ;-)

Min pension - förvirrad som vanligt

Jag är ju inte världsbäst på pension och har alltid utgått ifrån garantipensionen när jag räknat hur mycket pengar jag ska leva på i framtiden. 

Men så tänkte jag att jag bara var fånig och loggade in på minpension.se Jag vet inte riktigt om jag blev så mycket klokare.

Här är hur mycket jag får om jag slutar jobba heltid vid 55 år (det är det tidigaste man kan välja). 

Och så här ser det ut om jag väljer att sluta jobba när jag är 67 år. 

Jag vet inte riktigt vad jag gjort fel? För inte kan det skilja bara 2000 kr (före skatt!) på att jobba 17 år längre? 

Har jag nån smart läsare som begriper varför det är såhär?

Varde ljus

Våren har så sakteliga börjat komma, även om det är lite dans fram och tillbaka mellan några plusgrader och några minusgrader. Ett par dagar har solen tittat fram och det gör förstås underverk för humöret.

I nån slags blandning av oro för utgifter och solidaritet mot andra som behöver mer el, har jag snålat med att ha lampor tända. Jag har suttit i en mörk lägenhet med endast skrivbordslampan tänd när jag jobbar. Har jag behövt laga mat, så har jag tänt belysningen ovanför diskbänken (men då har jag givetvis släckt skrivbordslampan). Likaså har jag endast tänt lampan över handfatet när jag går på toa, taklampan har fått vara.

När senaste elräkningen kom och jag skulle betala futtiga 90 kr för elen, så insåg jag att det jag höll på med var lite löjligt. Inte så att jag tänder alla lampor i lägenheten samtidigt, men jag har börjat att ha hallampan tänd medan jag jobbar (arbetsplatsen är i hallen) och tända i taket i badrummet när jag är där.

Plötsligt känns livet mer positivt. Inte så jag vaknar på morgonen och skrattar högt innan jag studsar upp ur sängen. Men det känns som att livet ändå är rätt okej. 

Kanske snålade jag lite väl länge med ljuset i början av min tid i lägenheten? Jag kommer fortsätta med att bara ha tänt i det rum jag befinner mig i, men lovar att bli lite bättre på att ge mig själv bra belysning när jag behöver det. 

Dumsnålt? Eller solidariskt? Ja, det får ni läsare avgöra. Sol på er!

Slakta ISK eller slakta häst?

Ja, jag önskar att rubriken var lite tillspetsad, men det är den inte. Jag har satt mig ned och räknat på alla ökade kostnader som blivit sista tiden. Inte alla extrakostnader i samband med flytten, utan hur pass mycket det kommer att kosta när allt sånt lugnat sig. När det som ska betalas är månadsavgift (som ska höjas, därav att jag började räkna), ränta (som också ska höjas), amortering, bensinkostnad (som också ökat sen jag räknade sist) och stallhyra (som förvisso inte höjts (än..) mer, men där Daisy börjat kosta pengar, så det numera är 8400 kr istället för 5600 kr). Noterar även att när jag räknade på att ha tre hästar igen, betalade jag 4000 kr i stallhyra för två hästar. Det har hänt en del på två år. :-(

Så verkligheten är ikapp mig och de dystra siffrorna stirrar mig rakt i ögonen. Antingen slaktar jag ISK eller så slaktar jag Celine. Hon har varit lite halvknackig hela hösten och till sist orkade jag inte med eländet längre (i kombination med annat elände i familjen) utan lät henne vara söt hagprydnad tills jag orkade med mer. Detta tills har hittills inte inträffat, eftersom en flytt kom emellan, men jag ska endera dagen sätta igång henne igen. Känns hon fortfarande lika knepig (hon är alltså inte halt eller nåt, det är bara min magkänsla som protesterar) så blir det veterinärkoll. 

Sen beror det på vad veterinären säger. Förnuftet säger såklart att jag inte kan slakta ISK:n, men hjärtat säger att jag för sjutton inte kan slakta en frisk häst. Så vi får se. Men om jag fortsätter på den här vägen, med tre hästar som kostar pengar, så kommer jag behöva ta ut pengar från ISK varje månad för att betala räkningar. 

Å ena sidan är det inget jag vill, jag vill spara pengar så jag en dag kan gå i pension, gärna långt innan jag är 65 år. Å andra sidan kan jag enligt 4 %-regeln ta ut 6000 kr från min ISK varje månad utan att kapitalet minskar. 

Jag vet som sagt inte vilken väg jag kommer att ta, men jag ville vara öppen med vad som händer i mitt liv och hur tankegångarna går. Min mamma är klok som alltid och påpekar att det kanske var för just den här situationen som jag sparat så mycket tidigare. Att mina FU-pengar kanske främst handlar om att kunna ha kvar tre hästar, även om två av dem inte går att rida på (alltså om veterinären hittar något allvarligt fel på Celine). 

Ja, det var dagens dystra inlägg. Har ni andra något peppande att komma med som hjälp? 

Redan fyra år!

Jag höll på att missa bloggens årsdag. De här inläggen är ju mest roliga för mig, som kan gå tillbaka och se vad som hände tidigare år och jämföra lite. Men kanske nån annan också tycker att det är kul att läsa?

Det har hänt massor sedan förra årsdagen. Framförallt har jag tagit ut en rejäl bit av ISK:n för att köpa lägenhet. Det var inget jag trodde skulle hända på många år, men det visar också att man aldrig riktigt vet vad som händer i framtiden. Men det är alltid bra att ha pengar undanstoppat. :-)

Sedan blev det även tillökning i familjen, med lilla Daisy (hon är inte så liten längre kan jag meddela, herregud vilken bjässehäst hon blir!) och även om Celine är lite halvknackig (mer om det om några dagar), så kan jag ändå säga att jag har tre pigga och glada hästar. Så mycket mer kan jag inte begära egentligen. 

Men det som är mest intressant är såklart siffrorna för sparandet. 2022 var kanske inget toppenår varken för att spara eller för tillväxt, men lite har ändå hänt. Totalt har jag 1 856 499 kr på Avanza. Det är 33' mindre än vid samma tidpunkt i fjol, men då behöver man såklart komma ihåg att jag tagit ut 187' i handpenning på lägenheten. Så egentligen skulle jag ha en nätt liten summa på drygt två miljoner. Trevligt, trevligt. I år har ju börsen varit lite positiv, så jag hoppas den fortsätter tuffa på uppför igen. 

Roligast att följa är såklart sålda saker. Det ligger idag på 188 809 kr, så en ökning på 21' på ett år. Nu börjar det dock ta slut på saker att sälja, så det kommer förmodligen inte hända så mycket mer på kontot. Har lite hästutrustning kvar att sälja, men jag tippar på att det inte inbringar mer än nån tusenlapp. Men det är ändå häftigt att jag fått ihop så mycket pengar på att sälja saker jag helt klart inte behövt (för jag minns aldrig vad jag sålt, haha). 

Ja, men då fortsätter jag att uppdatera bloggen lite sporadiskt och hoppas att den fortfarande ger lite läsnöje trots att sparandet är på paus och FI-delen uppskjuten på obestämd tid. RE-delen känns det som att jag kan glömma helt, när man är över fyrtio år kan det väl aldrig räknas som tidigt? ;-)

Det bara flödar ut pengar

Just nu är det inte skoj att ha en blogg om sparande, för det sista jag gör är att spara. Alltså, jag vet att amortering är som ett sparande, men det känns inte precis så nu. Allt med lägenheten blev dyrare än jag tänkt mig (och räknat på), för det var en massa kostnader som ingen nämnde innan. Även om jag flyttade själv (med hjälp av snäll kompis) så är det avgifter för att man tar lån, avgifter för att man blir medlem i bostadsföreningen och givetvis även dubbla hyror och annat smått och gott. Nu har det även blivit så att jag pga lång kö till föreningens parkering (som enligt mäklaren var ett halvårs kö, enligt styrelsen åtminstone två år och enligt en granne mer än tre år) fått parkera på ett dyrare ställe än jag tänkt mig och det kostar såklart ännu mer pengar. 

Jag har försökt spara in pengar genom att åka buss till stallet, men det blir ohållbart när det tar 45 min med bil och 90 min med buss. Jag vill ju lägga den tiden på mina hästar, inte på att sitta och stirra ut genom ett bussfönster. 

Som grädde på moset höjs förmodligen räntan på lånet snart (har bara bundit tre månader) och så har styrelsen aviserat att de måste höja avgiften om ett par månader också. Skoj, skoj. 

Jag går för tillfället back och tar pengar från min buffert. När den är slut så tänker jag sälja mina sista aktier och sen. Ja, sen får jag börja sälja fonder. Det känns inte roligt öht, men jag vet samtidigt att hade jag inte flyttat, så hade jag fått göra precis samma sak, men utan att jag ägt mitt boende.

Så just nu känns det inte så roligt med nåt, måtte våren komma tidigt så åtminstone det kan göra mig glad. 

Första tiden i nya lägenheten

Nu har jag bott i lägenheten i drygt två veckor. Jag stormtrivs, trots att det är kaos för allt är inte färdigflyttat än och jag har inte haft tid att sätta upp bokhyllor eller gå iväg till förrådet med saker som ska vara i förrådet (har inte haft ett förråd sen 2016 så det är ovant). 

Mina grannar är i stort sett helt tysta, vilket är tacksamt. Eller så är det för att jag mest är hemma dagtid och hos hästarna kvällstid. 

Det finns några inköp jag måste göra (lampor...) men jag drar på det in i det längsta, för det fungerar ju hyfsat bra som det är. 

Det enda tråkiga är såklart att jag inte kan gå ut till hästarna flera gånger/dag, men jag märker att jag faktiskt mår bättre av att ha lite tydligare uppdelning mellan hem och stall. Framförallt har jag slutat ställa upp så förbaskat för andra hästägare, när det "kör ihop sig" för dem titt som tätt och jag ska fixa nåt med deras hästar. Nu har jag sagt "tyvärr, jag är inte i stallet" några gånger och de har redan slutat höra av sig lika ofta. Hehe...

I lägenheten ingår det varmvatten och värme (vilket tyvärr inte är så varmt som jag vill ha det, men tills vidare står jag ut), vilket får mig att dra slutsatsen att det fortfarande blir billigare att handdiska än att använda diskmaskin. För diskmaskinen drar ju el som jag betalar. Så diskmaskinen används tills vidare som diskställ, vilket är väldigt smidigt då den lilla arbetsytan i köket kvarstår. 

Ja, det var en liten rapport från mig. Längtar ihjäl mig till våren så jag får njuta av min balkong. Kanske ska jag till och med våga mig på att köpa ett par blomlådor?

Nackdelen med minimalism

Igår hyllade jag minimalismen i form av en skål (alltså en fysisk skål, inte skålande i dryck). Idag berättar jag en lite mindre rolig berättelser. 

För när man flyttar, så måste man alltid göra ett offer till flyttguden. Har man tur är det ett litet offer (fjärrkontrollen till stereon - flytt 2002) men har man otur är det ett stort offer (stambok som numera är omöjlig att få tag på - flytt 2017). 

Den här flytten var det min temugg som rök. Jag var inte särskilt förtjust i min temugg, mer än själva storleken (tror den rymde åtminstone 3 ½ dl), men som minimalist var det den enda mugg jag hade. 

Så nu är jag utan mugg och eftersom jag inte gillade min gamla mugg, vill jag såklart hitta "rätt" mugg den här gången. Och det är tyvärr inte det lättaste. Visste ni hur många små muggar som säljs? Hur många som har fel öra eller bara är rent utsagt fula? Eller som förvisso är stora och ganska fina, men där kanten på muggen ser helt konstig ut, så man vill inte dricka ur den?

Så tyvärr, tills vidare dricker jag te mer sällan och letar sporadiskt efter min nya temugg. Inte hjälper det heller att jag sällan rör mig i affärer öht, men jag har åtminstone varit på Ikea och inte hittat nåt passande. 

Letar du efter något perfekt eller har du, som jag igår, hittat nån perfekt sak nyligen?

Kärlek till en skål

Jag har letat i minst tio år, kanske så mycket som femton. Plötsligt står den där framför mig. Den perfekta skålen!

Vi tar det från början. För hundra år sedan (iaf nån gång mellan 2002-2010) köpte jag en skål i en affär i Forumgallerian. Det var början till en djup kärlek till denna skål. Den var liksom perfekt i både höjd, bredd och utformning, så jag kunde använda den till allt möjligt. Jag kunde både ha snacks i den och lika gärna äta mat när jag ville vara lite roligare än en vanlig tallrik (varför blir mat alltid godare i en skål?). Eller använda som mugg när jag inte hade nån ren temugg (eller nån mugg alls, mer om det imorgon). 

Åren gick och jag insåg att jag skulle köpt fler skålar. För hur jag än letade hittade jag ingen som var helt rätt. Antingen var de för små eller för breda eller så var kanten konstig (ja ni fattar, fel, fel, fel). 

Exempel på skål som är för bred och låg, samt fel "fot". 

Jag gav upp vid ett tillfälle och köpte en skål som var fel (mer avsmalnad som ett V istället för ett U, men med ok bredd iaf) eftersom min älskade rosa skål nu var helt sönder både på kanterna och i glasyren. Den ny skålen funkade, men kändes aldrig riktigt bra och jag kom på mig själv med att använda den slitna rosa i första hand.

Men så en dag, för några veckor sedan, hade jag lite tid att slå ihjäl och strosade helt oanande in på en butik som sålde krimskrams. Jag trodde det var en liten gullig butik och tänkte att jag skulle hitta en mugg (som sagt, mer om det imorgon) men det visade sig vara en riktigt smart uppbyggd butik, som såg liten ut när man gick in, men som rörde sig i en lång serpentin, så till sist hade man spenderat en bra stund där inne (för er nyfikna så ligger den i s:t pers). Jag kollar på en hel drös med muggar, men ingen faller mig i smaken. 

Men så står den där! Min skål! Äntligen! 

Perfekt

Jag blev så lycklig att jag nästan skrattade högt. Det här måste vara det bästa med minimalism, att man verkligen uppskattar de saker man har och dessutom väljer ut dem med omsorg utifrån sina behov. Jag måste dock erkänna att den här gången köpte jag två skålar. 

Nästan färdigflyttad

Nu bor jag i nya lägenheten. Jag har mycket trevligare grannar än i förra boendet, för de här grannarna är tysta på nätterna (till skillnad från kor och fåglar). Det är så skönt att få sova bra på natten utan att använda öronproppar. 

Just nu är det mesta lite kaos och jag försöker få ordning på alla möjliga saker som krånglar och allt som ska ordnas med. Rutinerna är inte riktigt satta än och jag letar en bättre parkering än de som finns i området (de är lite för dyra för min smak). Tyvärr är det lång kö till föreningens ytterst få parkeringsplatser.

Tanken är ju att bo här resten av mitt liv (om jag nu inte flyttar till Skåne), så jag försöker tänka att jag ska göra saker så som jag vill ha dem, inte vad som funkar "tills vidare" innan jag flyttar vidare (som jag gjort tidigare). 

Jag har fått igång jobbdatorn och njuter av att ha bredband. Ska bara fixa en kabel så har jag kanske snart även privata datorn igång och kan ha roligt med. Längtar!

Det känns inte så FIRE-kompatibelt för tillfället, men jag försöker tänka att jag sparar (amorterar) till mig själv istället för att ge alla pengar till en hyresvärd och att jag i grunden har en väldigt låg månadskostnad på lägenheten (1900 kr). 

Hästarna tar tyvärr mer tid för tillfället, då det tar tid att resa dit och fixa allt varenda dag. Målet så småningom är att bara ha en häst och flytta till ett stall som kräver mindre jobb runtomkring, men det är många år dit och till dess får det här helt enkelt fungera. Jag försöker tänka att det är tur att jag inte har någon familj att ta hänsyn till. ;-)

Varje gång jag är i stallet tar jag även med mig grejer från förra boendet (som ju är i närheten) vilket gör att det tar lite extra tid att packa saker, bära ut dem i bilen, sen bära in dem i lägenheten, packa upp och sen bära ut kartongerna till bilen nästa gång jag ska till stallet. Jag vägrar ha en massa onödiga kartonger, så jag har bara 5-6 stycken att använda. Snål? Jag? Nä...

Billigt att äta upp all mat

Ja, jag summerar ju inte utgifterna i bloggen längre (verkade vara noll intresse av såna saker), men jag gör det ändå för min egen skull fortfarande. Kan meddela att det är helt sjuk skillnad i matkostnad en vanlig månad och den här månaden, när jag rensat ut så mycket jag kunnat ur skåp, kyl och frys. Då har jag fortfarande massor med mat som fått flytta med till lägenheten, så jag skulle nog kunna äta "gratis" i ytterligare en månad om jag skulle vilja. 

Så det blir mitt snabba spartips den här dagen, prova att äta upp all mat du redan har, innan du köper nytt. Jag har i princip bara köpt bröd, mjölk och grönsaker den här månaden. 

Over and out, måste packa vidare...

Det är inte roligt längre

Nu är jag mitt uppe i flytten. Jag vill inte längre flytta. Jag vill bara slippa det här kaoset och få mysa i lugn och ro. Jag vill verkligen aldrig mer flytta.

Jag tror egentligen inte att det är förändringen i sig, jag menar, jag gillar ju min nya fina lägenhet. Men just att allt ska flyttas från punkt a till punkt b och det under tiden är totalt kaos, det mår jag inte bra av. 

Ville mest bara gnälla lite mitt i alltihopa. Jag har fö varit snål och inte tagit ledigt från jobbet heller, utan försöker hinna flytta grejer på kvällar och helger. Som om jag inte redan hade ont om tid och svårt att få vardagen att gå ihop. Blä!

Ok, färdiggnällt. Tack för att ni läser... 

Inför flytten - äta upp mat och rensa saker

Det bästa med en flytt är att jag får en ursäkt för att verkligen rensa. Just nu håller jag på att äta upp allt jag har i skafferi, kyl och frys. Det är en hel del måste jag säga... Senaste tiden har jag bara handlat mjölk och fil när jag varit i affären, för jag har allt annat redan. Jag blir lite full i skratt när jag ser hur mycket bröd jag lyckats fylla min frys med. Varenda gång det närmat sig bäst-före-datum har den kvarvarande stumpen åkt in i frysen. För att inte tala om alla rostbröd som tydligen "måste" köpas och frysas in när det är rabatt...

Sedan rensar jag bland saker. Jag har rensat bort säkert 15 böcker ur bokhyllan (vilket iofs säger mer om hur många böcker jag har kvar och gillar att läsa), jag har äntligen fått bort en massa skräp på uteplatsen som jag sparat för att "nån gång" kanske använda den kartongen/blomkrukan/syltburken igen. Som om man vill använda nåt som är fullt med smuts och fluglort?

Garderoben krävde ingen rensning, men snart är det dags att ge sig i kast med cd- och dvd-skivor. Finns det folk som vill ha detta fortfarande eller är det bara att hiva? 

Jag har bestämt mig för att jag inte ska ha en enda sak över tröskeln till nya lägenheten som jag inte tänkt behålla. Jag vägrar flytta ännu en gång (det här blir min elfte flytt sen jag flyttade hemifrån) med nån kartong som jag aldrig kommer att packa upp. 

Nä, nu måste jag fortsätta packa! ;-)

Sålt fonder och köpt lägenhet!

Ja, jag är väl motvalls som vanligt. Men ju mer jag räknade på min privatekonomi och ju mer min hyresvärd höjde hyran desto mer blev jag lockad av tanken på en egen lägenhet. 

Visst, att bo nära hästarna gör gott för min själ och plånbok, men bara till en viss gräns. Till sist nåddes den gränsen, då hyreshöjningen som aviserades skulle bli dyrare än att köpa en lägenhet och köra bil till hästarna varje dag. Vilket är lite sinnessjukt...

Så efter att ha kollat på lägenheter lite sådär halvseriöst ett tag, så blev det plötsligt mycket mer seriöst och jag hittade ganska snart den perfekta lägenheten. Läget är bra, med nära till det som är viktigt för mig; mataffär och kort resväg till hästarna. 

Jag går från hyrt boende på 27 kvm till bostadsrätt på 25 kvm. Drog till med 85 % belåning så får vi se om jag betalar av mer successivt beroende på hur det känns i magen med räntekostnaderna. 

Det som fascinerar mig mest är att så fort köpet var avklarat (får nycklarna om en dryg vecka) så kändes det som att jag kunde andas lättare. Jag tror inte jag förstått hur dåligt jag mått av att hyra boende. Jag har övertygat mig själv om att det är det bästa för mig och hästarna, men uppenbarligen har osäkerheten över att bli av med mitt boende i princip när som helst gjort att jag undermedvetet låtit det gnaga i mig. 

Nu ska jag äntligen få flytta till ett ställe där jag vill bo tills jag eventuellt flyttar till Skåne. Eller så bor jag här resten av livet, vem vet? Det ger mig ro i själen att veta att det är jag som bestämmer hur det blir.

Det var inte ens jobbigt att sälja av lite fonder, det är snarare en skön känsla att veta att jag kan betala av hela lånet på bara några dagar om jag skulle vilja. Men tills vidare får banken äga större delen av lägenheten. 

Vad mer kan jag säga? Jag får bättre möjlighet att laga mat, större badrum och äntligen ett förråd! Dessutom en balkong som jag saknat nåt enormt. Promenadavstånd till mataffär även om jag ska försöka att inte gå dit alltför ofta. ;-)

Nu väntar några tuffa månader ekonomiskt, då jag har dubbel hyra, men det är det verkligen värt! Jag är så vansinnigt tacksam över mina FU-pengar, för tack vare dem kan jag göra det här utan att behöva oroa mig för hur jag ska få ihop ekonomin i några månader. Visst var tanken att de enbart skulle användas till tidig pension, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag försöker se amorteringen på lånet som ett sparande nu, istället för de pengar jag skulle ha satt in i portföljen. Nu får pengarna hos avanza vara ifred och gotta till sig på egen hand. 

Så var det nytt år igen

Jag har haft min årliga kick off med mig själv och blir lite förundrad över allt som ändå hänt 2022. Det var så många tuffa perioder (vilket jag tror märkts på bloggen i form av uteblivna inlägg), så mycket jag förträngt eller glömt att det skedde 2022 att jag häpnade. Tror verkligen det är nyttigt att försöka summera året på något vis, så man inser allt som ändå händer i ens liv.

I mitt fall är det enkelt, då jag skriver dagbok. Sedan läser jag igenom senaste månanden när jag gör mina månadsavstämningar (och checkar av mina ytterst luddiga mål)  och summerar vad som hänt. Därför kan jag sedan läsa igenom dessa månadssummeringar när jag ska summera året och det är då jag verkligen kommer till insikt om alla turer i berg- och dalbanan som varit detta år. 

Visste ni tex att jag var allvarligt sjuk? Det hade jag glömt, för nu är jag frisk. Sen fick jag en superjobbig biverkning på en medicin som ingen insåg var en biverkning förrän ett halvår senare. Jag gick alltså ett halvår och mådde dåligt helt i onödan. Suck liksom... 

2022 har varit både positivt (Daisy!) och negativt (sparåret märktes knappt av för allt blev så dyrt), men nu lägger jag det bakom mig och ser fram emot 2023. Det kommer att bli ett tufft år, det vet jag redan, men mer om det om några dagar. 

Mina mål för året kan kanske sammanfattas med att jag ska försöka ta hand om mig själv mer. Inte vara dumsnål eller oroa mig för utgifter, utan faktiskt kosta på mig sånt som gör att jag mår bra nu. För jag har förmodligen max 40 år av roligheter kvar, sen har jag en lång lista med sjukdomar som släkten fått och som jag lär få, som kommer att försvåra livet. Kanske lever jag inte ens om 40 år? Alltså är det bäst att leva nu, även om jag såklart inte ska slösa pengar som en tok. 

Har ni några mål för 2023?