måndag 9 oktober 2023

Min kollega Jonas

Inspirerad av Frihetsmammans inlägg om att orka jobba så gjorde jag en liten studie på en av mina kollegor (detta är dock applicerbart på många fler). 

På mitt kontor finns det många spännande individer och Jonas är en av dem. Ja, hen heter såklart nåt annat, men jag tycker Jonas är ett bra namn då ingen av alla hundratals kollegor jag har kontakt med heter just Jonas. 

Jonas har gissningsvis minst 20' mer i månadslön än mig (före skatt), då hen är utbildad ingenjör (har många gånger funderat på om titeln syftar till att ingen gör nåt, men men, jag har aldrig vågat fråga) och därmed en VÄLDIGT VIKTIG person. 

Jonas har jobbat på företaget i många år, om än på lite olika avdelningar och med lite olika saker. Alla känner dock Jonas och vet att det är en bra person som gör det hen ska. Även om det inte alltid går fort, så har Jonas sagt att hen ska göra något, så blir det också alltid gjort (nån gång).

Jonas kommer in runt kvart över åtta på morgonen, slår igång datorn och kollar vad som står på agendan för dagen (ok, här gissar jag, men Jonas kommer iaf in på sitt rum den tiden). 

Halv nio strosar Jonas iväg till fikahörnan för att ta sig en kaffe en stund. Allt eftersom fylls det på med folk i fikahörnan och eftersom man inte kan vara oartig (antar jag?) och lämna de "intressanta" diskussionerna (för tydligen är det på fikat man får veta allt viktigt som händer i företaget) så sitter Jonas kvar till sista personen reser sig för att hen ska iväg på möte. Klockan är då minst halv tio, ofta tio. 

Då går Jonas in på sitt rum och jag antar att hen jobbar. Ibland kan jag höra (har jag nämnt att jag har fruktansvärt bra hörsel?) att hen pratar i telefon med nån. Förhoppningsvis är det om nåt jobb.

Tjugo över elva går Jonas ut från sitt rum för att leta reda på fler som ska gå på lunch. Eftersom vår avdelning inte sitter i en klunga, så tar det en stund att samla ihop hela gänget som ska med, alla måste tillfrågas och få fundera på ifall de ska äta lunch ute eller om de ska äta den där matlådan de plikttroget tog med sig. 

Här skulle man givetvis kunna effektivisera det hela genom att bestämma att alla som vill med och äta lunch halv tolv träffas vid cykelställen eller liknande, men då faller en viktig del i Jonas arbetsuppgifter, som är att kolla upp vilka som är på plats, så man senare kan påpeka högljutt vilka som "aldrig" är på kontoret. Noteras bör att vi har flera arbetsplatser både i Uppsala och på mindre orter i närheten, så för att man inte är på kontoret precis innan lunch så behöver det inte betyda att man inte jobbar. Men man kan iaf inte försvara sig när Jonas drar igång. 

Runt halv ett, kvart i ett droppar lunchgänget in igen (det är också här jag brukar passa på att äta, för att slippa folket) i munter ton då det avhandlats nåt roligt på lunchen som alla andra behöver få veta (alltså inte vad som sagts utan att de hade roligt). 

Jonas går in på sitt rum och vid två sticker hen ut huvudet igen, för nu är det dags för eftermiddagskaffet. Det liknar det på förmiddagen och håller alltid på till tre och ibland halv fyra. Givetvis måste man prata om de som inte var på kontoret vid lunchtid och även om att kaffet är så himla dåligt på vårt jobb. Kanske även om att det snart äntligen är dags för semester/sportlov/påsklov/jullov. Kan tillägga att Jonas alltid tar minst sex veckor sammanhängande semester på sommaren, förutom de andra veckorna med ledighet. 

Vid fyra packar Jonas ihop och säger hejdå till de som är kvar på kontoret. Då har hen jobbat effektivt (återigen förhoppningsvis) i ungefär fyra timmar. 

Så till alla som försöker få vardagen att gå ihop. Var lite mer som Jonas, ok? ;-)

11 kommentarer:

  1. Det där är så fascinerande!
    Jag pratade med en vän i lördags om berättade om en person på hans tidigare arbete som alltid gick runt med en pärm under armen. Alla tänkte tydligen att det var bäst att inte störa honom för att han hade så mycket att göra, men min vän studerade honom en stund och såg att han bara bar runt på den där pärmen och gick fram och tillbaka, ibland med en kopp kaffe i handen. Undra om man skulle testa något nytt kul på jobbet den här veckan och se vad man skulle kunna komma undan med. Synd bara att man så samvetsgrann!

    Önskar er alla en fin start på en ny vecka!
    /Minna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska genast tipsa Jonas om pärmen. ;-)

      Ja, det funkar såklart bara om man har noll samvete. Eller kanske inte ens är medveten om hur mycket man sitter och fikar.

      Radera
  2. Haha, alla företag har minst en "Jonas".

    När jag under slutet av 00-talet hade Ericsson som kund och spenderade mycket tid på en avdelning med mycket gubbar i 55+ åldern hade "Jonas" nog varit ganska genomsnittlig.

    SvaraRadera
  3. Kul historia, hoppas inte bara det är offentlig sektor. Avdelningen för vatten och avlopp i vår kommun misstänker jag att alla nästan har tempot du beskriver. Min vän som har haft mycket med dem att göra och är sjuksköterska brukar säga "hade jag skött mitt arbete lika slött och saktfärdigt hade min patienter dött fast de skulle ha överlevt." Oerhört trist att folk uppbär höga löner utan att göra rätt för sig./ Op

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå, det är privat sektor. Men ändå fascinerande beteende, när man tänker hur många som stressar ihjäl sig på mycket viktigare jobb...

      Radera
  4. Jotack, det där ser man ofta på kontor.. Ganska irriterande när en annan stressar sig igenom arbetsdagarna för att hinna med (städare) med en skitlön. :)

    SvaraRadera
  5. Funkar om samvetet klarar av det

    SvaraRadera
  6. Gud, ibland önskar jag att jag hade lite mer "skön snubbe" attityd som vi brukar prata om på jobbet.. Men "tyvärr" har jag mina 13 lektioner i veckan som inte planerar sig själva... Eller de högarna med prov och labbrapporter som inte heller rättar sig själva. Men, tack och lov har jag ett stimulerande jobb där jag trivs med både kollegor och elever och känner att jag gör nytta (nästan) varje dag!

    SvaraRadera
  7. Haha jag jobbar inom vården så det kan jag bara glömma. Jag har lika lång universitetsutbildning som Jonas och kanske skulle blivit inget-gör istället!

    SvaraRadera
  8. Ytterligare en aktivitet som dessa "Jonas" har, är alla dessa möten som de går på. Det är sällan det ger något resultat, ofta så tuggar man om samma sak som man redan hanterat på förra mötet eller i ett mail.
    Jag insåg detta när jag tillfälligt hade solo-arbetsuppgifter, dvs inte i en projektgrupp eller annat sorts team. Eftersom jag var själv så hade jag helt plötsligt inte en massa möten att gå på. Det tog ett tag innan jag insåg att min känsla av att inte ha så mycket att göra mest berodde på att jag slapp möten (och förberedelser) inte att jag hade mycket mindre att göra än någon annan.

    Vill du sitta ifred en stund, eller se ut som du har massor att göra: boka in ett möte! Muttra gärna så att andra hör om hur svårt det är att få tag på en vettig möteslokal.
    Ta sedan med pärmen, datorn och eventuellt kaffekoppen till det bokade sammanträdesrummet och sitt där nån timme. Gå sedan ut nöjd, med ett uttryck av att ha löst alla världsproblem. Fas du måste följa upp nästa vecka för att resultatet ska hålla i sig.

    En lätt resignerad Spargris

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt! Jag är sällan med på samma möten som Jonas, men ibland sker det (ffa digitalt) och då begriper jag aldrig riktigt vad jag (eller för den delen hen) har där att göra. Vi kommer ju inte framåt, utan ältar samma sak om och om igen. Hopplöst ineffektivt...

      Radera

Sjätte veckan avklarad - matutmaning 2024

Jaja, jag vet att jag är sen. Men jag orkade verkligen inte skriva nåt igår (och nästan inte idag heller), vilket tyder på att jag börjar bl...