onsdag 31 juli 2019

Ekonomisk panik

Lönen kommer in på kontot som vanligt den 25:e. Jag scrollar igenom kommande utgifter och får lätt panik när jag inser att jag bara får några tusenlappar kvar på kontot efteråt. Vad sjutton? Vart tar pengarna vägen?

Visst, hyra + uppstallning är 10 000 kr varje månad, såklart känns den biten ganska tuff. Men sen då? Scrollar vidare och ser tre utgiftsposter som står ut lite extra. Visst ja... Jag har ökat på mitt sparande efter att jag fått högre lön.

Jag blir lite fascinerad över att 3 550 kr, som är en ganska stor del av resten av lönen, faktiskt inte är en utgift utan bara omförflyttning av mina pengar. Men den känns som en utgift och jag behandlar den som sådan.

Som motpol loggar jag in på avanza och konstaterar att jag snart har 1,1 miljoner där. Hur gick det till? Visst gör mina insättningar skillnad, men det coolaste är att de flesta av mina konton ökat med 20-25 % i år. Till och med mina aktier, mina små sorgebarn, har ökat med 11 %.

Nu vet jag ju att det kommer att komma sättningar framgent. Jag är mentalt förberedd (så gott man nu kan bli) på att börsen kan dyka 50 % snart. Samtidigt så tror jag nog att börsen hämtar sig innan jag ska börja plocka ut pengar om 13 år.

Avslutningsvis kunde jag förstås inte låta bli att leka lite med tanken att börsen skulle ha en sån här utveckling även kommande år. Så jag matade in 20 % i ränta-på-ränta-kalkylatorn och fick fram att jag skulle ha 2,7 miljoner om fem år. Svindlande!

Så för att lugna mig själv lite räknade jag på 2 % istället och då skulle resultatet om 13 år bli 1,67 miljoner, vilket ingen kan leva på... Haha, upp som en sol och ned som en pannkaka.

Men jag tänker andas lugnt och fortsätta spara undan pengar varje månad.

Får du ekonomisk panik ibland och hur yttrar sig den?

tisdag 30 juli 2019

Jag älskar nu

Det slår mig när jag svänger in på den lilla vägen hem till min nya gård. Alltså, det är ju inte min gård, jag hyr bara en lägenhet på gården. Men det känns lite som min gård ändå. I detta nu är jag lycklig. Just nu, just här och nu, vill jag vara. Jag mår så förbaskat bra (inte bara för att alla möten är icke-existerande på jobbet) just nu. Jag känner verkligen hur jag lever i samklang med mig själv, som om jag äntligen hittat hur jag vill ha min tillvaro.

Jag har uppskattningsvis 20 meter till hästarna. De går tillsammans ute och trivs minst lika bra som jag, just nu kanske lite extra bra eftersom de har gräs på menyn. Jag har mycket närmare till jobbet de fyra dagar/vecka jag åker dit och även om lägenheten är liten så älskar jag den. Det är så här jag vill leva livet!

Alla ni som läser detta inlägg, jag hoppas verkligen att ni också får uppleva den här känslan av att nu, just nu, är det gudagott att leva.

Eftersom hjärnan går sina egna små vandringar, måste jag såklart avsluta med hela texten till denna vårsång (även om vi är mitt i den ljuva sommaren).

Här är gudagott att vara.
O, vad livet dock är skönt!
Hör, vad fröjd från fåglars skara,
se, vad gräset lyser grönt!
Humlan surrar, fjäril´n prålar,
lärkan slår i skyn sin drill,
och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till.

måndag 29 juli 2019

Värdelös service

Innan jag blev förälskad (på nytt) i Macy's, så var jag förbi en annan butik. De sålde bland annat Levi's och jag bad om hjälp att hitta rätt storlek. Expediten jag frågade var oerhört nonchalant, när jag förklarade att jag har rätt korta ben så såg han på mig ungefär som att jag var en parasit som hamnat fel.

Han hämtade ett par jeans och visade mig provrummet, jag såg direkt att de inte skulle passa, eftersom det var exakt samma storlek jag hade som tonåring (då jag var trådsmal och ändå fick ligga på sängen för att åla mig i jeansen). Nog för att jag har lika korta ben fortfarande, men åtminstone lårens och rumpans storlek har ökat en del (jag har faktiskt en ganska smal midja, paradoxalt nog, så får jag bara byxorna över låren så är det inga bekymmer öht med midjan).

Påtalade för expediten att byxorna var för små, han såg oerhört förvånad ut och jag fick påpeka att jag är modell större, inte nån size zero. Han såg väldigt besvärad ut, frågade en kollega (typ, eh du, vad gör jag med den här kunden som inte fattar att hon är i fel affär?) som tipsade om en annan modell istället. Expediten fick syn på en fotomodellssnygg tjej och påtalade att hon hade väldigt långa ben (Aha! Så då går det alltså att kolla på kunden...). Tjejen skrattade lite besvärat och förklarade att hon hade lite svårt att hitta passande jeans. Det var oerhört tydligt att expediten ville hjälpa tjejen, istället för den där tråkiga kunden (dvs jag) som han fått på halsen.

Expediten frågade vilken färg jag ville ha på jeansen och jag förklarade att om jag hittade några som satt bra, så var jag inne på att köpa i alla fall fyra olika. Då började han fatta att den här kunden kanske är intressant ändå (de får provision på köp ifall de hjälp nån) och skyndade sig att leta reda på ett par jeans.

Dessa satt helt ok på mig, så för att slippa mer krångel beslöt jag mig för att ta dessa (och ytterligare ett par likadana men med annan färg). När jag går ut från provrummet ser jag att expediten står och dregglar över den andra tjejen, samtidigt som han tar fram lite olika jeans. Jag går tillbaka till hyllan där mina jeans låg, men lyckas under några minuter inte hitta några likadana, utan blir förvirrad och står lätt handfallen.

Så jag bestämmer mig för att varken expediten eller butiken ska få några pengar öht från mig. På väg ut så möter jag expediten, som precis lämnat av fotomodellstjejen i ett provrum. Han undrar lite förvånat om jeansen inte passade, varvid jag lite lagom dräpande svarar att de passade, men att jag inte längre var intresserad av att handla där. Hehe...

Istället gick jag till Macy's och hittade två par jeans som inte bara satt perfekt på mig, utan dessutom var mycket, mycket snyggare. <3

Har du varit med om ett tillfälle där du verkligen fått visa din makt som konsument?

söndag 28 juli 2019

Så vad köpte jag då?

Jag ska vara helt ärlig. De dagar vi tillbringade i New York, tillbringades nästan enbart på Macy's. Det är sjukt hur stor den affären är och hur många fina kläder som finns där. Jag hade lätt kunnat vara där fler dagar än vi hann med... Eftersom jag höll min budget får jag kanske vara glad att vi hade andra äventyr inbokade också och inte bara höll till i New York. ;-)

Men det jag köpte i slutändan var strumpor, trosor, två t-shirts, shorts (yay!), en klänning och två par jeans. Jag provade desto mer kläder och för första gången på evigheter var det roligt att prova kläder, då det mesta var snyggt och allt (what?) jag provade passade mig. Jag förälskade mig i en helt ljuvlig klänning, men blev lite pragmatisk då jag insåg att det inte finns några tillfällen i mitt liv då jag skulle kunna använda den. Hade jag haft en större garderob (och plånbok, för den var rätt dyr, över 800 kr) hade jag kanske köpt den ändå, men nu måste verkligen alla kläder som är i garderoben användas, det funkar inte med hyllvärmare helt enkelt.


Jag köpte förvisso lite smågrejer när vi hälsade på en bekant i en annan del av USA, men när jag packade upp hemma blev jag lite lätt förvånad över hur lite jag köpt. Det kändes verkligen som att jag shoppade helt enormt mycket. Pratade med kompisen som var med (som köpte massor mer än mig, men det var jag redan innan förberedd på) och hen hade en teori om att eftersom jag typ aldrig köper kläder, så känns det som att jag köpt massor, när jag köpt 3-4 kassar på olika ställen. Upplevelsen var helt annorlunda än resultatet.


Imorgon ska jag berätta lite om min egen Pretty Woman-upplevelse...

lördag 27 juli 2019

Kostnad för hästar...

Under min bloggpaus har en ny blogg om både sparande och hästar dykt upp, jag har börjat läsa lite och fastnade för inlägget om hur mycket det kostar att ha häst. Jag fick lite ont i magen av den uträkningen, så jag är tvungen att kontra med mina hästar. Med den kalkylen skulle mina kosta 24 000 kr varje månad, vilket förstås är vansinnigt mycket pengar.

Så här kommer min kalkyl som motvikt! ;-)

Inköp av häst:
12 000 kr (Celine var lite billigare och Björn lite dyrare)

Löpande kostnader per månad:
2000 kr (stallhyra inkl foder och strö)
225 kr (hovslagare Björn och Celine), 700 kr (hovslagare Anette)
156 kr (försäkring Anette), 136 kr (försäkring Björn), 198 kr (försäkring Celine)
600 kr (träning Anette)
470 kr (övrigt för alla tre; vaccinering, tandkoll, träckprov, avmaskning)

Summa: 2518 kr (Björn), 2580 kr (Celine), 3613 kr (Anette). Totalt 8711 kr/månad.

Ja, det är mycket pengar. Men det är bara 700 kr mer än vad Louise betalar för en häst i Stockholm. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att ha mina tre hästar, för det är verkligen det som gör livet värt att leva för mig. Dock kommer jag inte skaffa fler hästar förrän den sista av dessa gått bort (eh, om 25 år?), egentligen klarar jag mig alldeles utmärkt med enbart en häst.

fredag 26 juli 2019

Billiga hotell...

Jag och min kompis hade medvetet snålat in på hotell i New York. Gör inte det. Det slutar ändå med att det är så äckligt på det sk hotellet (snarare knarkarkvarten) att man måste boka in sig på ett dyrare hotell i panik istället. Det är fö en ganska rolig historia om hur det funkar i New York...

När vi lämnat knarkarkvarten bakom oss stod vi lite villrådigt på gatan med våra resväskor. Det var ganska varmt dessutom. En man kom fram och frågade om vi behövde hjälp. Jag förklarade att vi letade hotell, så han tipsade oss om hur vi skulle gå för att komma till ett annat (bättre) hotell. Efter att ha traskat en kvart i värmen kunde vi konstatera att det inte fanns nåt hotell där han sagt. Suck.

Så vi vinkade till oss en taxi och bestämde oss för att åka till hotellet som jag bott på sist jag var i New York. Jag har inga särskilda minnen av hotellet, men det var iaf inte dåligt, typ normal trestjärnig standard (dvs 4 ½ stjärna i New York).

Väl framme vid hotellet betalade vi taxin och traskade in i foajén. Som var förvandlad till byggarbetsplats... Tydligen var hotellet under renovering och stängt tills vidare. Men va fasiken!

När vi sen står och svär lite sådär som man gör när man är trött, hungrig och varm, så kommer den räddande ängeln. En person stannar och frågar om vi behöver hjälp och när jag återigen förklarat situationen, så visar det sig att denna person inte bara kan tipsa om ett bra hotell, utan dessutom ska dit själv, så vi får ledsagning hela vägen. Underbara människa!

Väl framme på hotellet visade det sig vara ett riktigt trevligt ställe, så där tänker jag bo fler gånger! Den här läxan kostade oss 4000 kr i avbokade hotell, men så blir det ibland när man är dumsnål. ;-)

torsdag 25 juli 2019

Lång paus

Oups, det blev visst en lite längre paus än jag tänkt mig. Men direkt jag kommit hem från USA så blev jag "kidnappad" av en släkting, dvs hen behövde hjälp med lite grejer i sin sommarstuga. Självklart ställer jag upp, det fick bli en liten minisemester över helgen helt enkelt.

Men nu har jag varit tillbaka på jobbet några dagar och det är hög tid att börja sammanfatta resan. Till att börja med, mina farhågor om att jag skulle slösa pengar för att jag åkte med en riktig shopoholic visade sig vara obefogade.

Eller, det beror såklart på vad man menar med att slösa pengar. Men jag har inte gjort ett enda inköp som jag ångrar och allt jag köpte hade jag ett reellt behov av. Faktiskt har jag mest följt med och peppat min resekamrat att köpa saker, däremot var det oklart om hen behövde allt...

När jag packade upp efter resan insåg jag att jag faktiskt köpt mindre (!) än jag planerat. Jag har fortfarande inte köpt några toppar eller tunikor. Suck liksom. Det betyder att jag måste ta mig iväg till nån affär typ nyss och göra av med ännu mer pengar. Jaja.

Det kommer att komma flera inlägg om olika saker från resan, så håll ut. ;-) Ville mest säga att jag lever och har hälsan.

söndag 7 juli 2019

Upploppet

Nu närmar det sig avfart! Jag har verkligen vacklat kring den här resan, det kommer att gå åt en massa pengar och helt ärligt kom den lite dumt rent planeringsmässigt, då jag egentligen skulle behöva jobba häcken av mig på jobbet (gäller att passa på när det inte är några möten) och åka typ varannan helg upp till huset i norr och röja (kanske sålt!).

Istället använder jag upp mina dyrbara semesterdagar till att åka iväg långt för att shoppa och äta en massa god (men ack så onyttig) mat. Jag lyckades iaf avstyra ett planerat besök på en finrestaurang, jag är fullt nöjd med tex TGIF, jag behöver inte lägga en tusenlapp plus dryckeskostnad på mat som knappt gör mig mätt.

Jag har iaf bestämt mig för att se resan som ett enda stort äventyr och faktiskt köpa de där sakerna som jag behöver till min garderob. Tex står det både jeans och shorts på inköpslistan, några fler hoodies misstänker jag att jag behöver (har fyra nu, skulle nog behöva fyra till) och sen blir det en drös med toppar (tunikor?).

Det jag har haft svårt att få fram, är var olika butiker är. Macy's hittar jag till i sömnen, men de har inte Levi's och innerst inne är jag ju en märkesbög. Även om jag försöker dölja det för omvärlden med mina kläder från Kappahl.

Jag har haft lite ångest över pengarna som kommer att gå åt, men häromdagen gjorde jag ett snabbt överslag över min ekonomi och insåg att jag har väldigt mycket pengar att röra mig med nu. Mitt konto nämnt roligheter innehåller nästan 10' och även om jag egentligen tänkt köpa en ny sadel (host) så är det på intet vis nån panik (Celine funkar hyfsat bra med Anettes sadel), det inköpet kan faktiskt vänta till nästa år.

Så utmaningen den här resan blir att faktiskt våga unna sig (hatar det ordet!), för det jag köper är saker jag faktiskt behöver. Jag kommer inte att komma hem med åtta aftonklänningar som bara kommer att ta upp utrymme i min garderob.

Men jag lovar att det blir några fåniga bilder på klädinköp, när jag väl är hemma och i fas med livet igen.

Tips på saker att se, äta, handla eller göra i New York? High line är ett måste, sen jag var där sist har de förlängt den, känns underbart att strosa runt bland husen en förmiddag. Kanske nån som sitter på ett tips om ett bra sushiställe?

lördag 6 juli 2019

Lyx med matbord

Idag kom matbordet (och lite andra grejer) hem till mig. Jag är så lycklig över att jag kan äta vid ett normalhögt bord igen, så jag förlåter mina föräldrar för att de glömde en stol i packningen. ;-) Jag får vara nöjd med att jag har en trevlig pall att sitta på tills vidare.

Det är verkligen nyttigt att ibland vara utan saker man behöver, för då uppskattar man dem mycket mer när man väl har tillgång till dem igen.

Vilken av alla dina saker skulle du sakna mest, ifall du hamnade i en situation där du var helt utan dina saker? Många saker går ju att ersätta, men inte alla. Jag ska klura lite på det själv under dagen.

fredag 5 juli 2019

Konsten att fejka arabiska

Ibland får jag för mig att jag är autistisk. Typ lite sådär light-Asperger. Sist jag sa det med bekymrad röst till en vän, så tipsade hon mig om Lina Limans bok Konsten att fejka arabiska.

Jag har väldigt många drag av autism, det vet jag. Men efter att ha läst boken kan jag lättat säga att jag har de bra dragen, utan att få det så kämpigt i vardagen som många med autism har. Lina beskriver så tydligt skillnaden mellan en "vanlig" människa och en person med autism.

Jag föredrar att vara själv, framför att umgås med andra. Men om jag av någon anledning måste (alltså inte bara jobbrelaterat, utan kanske för att en kompis har middagsbjudning), så följer jag smidigt med i konversationen, jag läser av det icke-verbala språket, känner nyanserna i sarkasm och jag behöver knappt tänka medan jag gör det.

En av de tydligaste skillnaderna mellan mig och en person med autism är just detta. Jag känner mig för i en konversation, personen med autism måste tänka och analysera, för att, med hjälp av tidigare erfarenheten, tolka situationen. Förhoppningsvis tolkar personen det rätt, men det kan lika gärna bli en felaktig analys och därmed en lite knepig konversation. Jag ryser när jag läser i boken och förstår vilken enorm energi det måste ta att ha en konversation. Jag som tycker att jag kan bli trött (hjärntrött) efter umgänge med andra människor, förstå hur vansinnigt trött jag skulle bli ifall jag behövde tolka varenda litet ord någon annan sa.

Boken handlar helt enkelt om Linas uppväxt och liv, fram till hon får diagnosen autistisk. Innan dess har hon valsat omkring i vården i omgångar och även varit tvångsinlagd flera gånger. Det är en bok som ger massor med nya insikter (iaf för mig som inte haft någon nära anhörig som varit inlagd på psyket) om hur livet kan te sig när man har psykiska besvär som hela tiden missbedöms.

Jag tar framförallt med mig Linas egna ord om hur hon ser på sin funktionsnedsättning och tänker att jag behöver bli bättre på att lyssna på mig själv jag med. Även om jag "bara" varit psykiskt sjuk i form av hjärntrötthet.

Läs boken!

torsdag 4 juli 2019

Två olika köpare

Jag fortsätter att sälja saker (i dagsläget uppgår värdet på mitt konto "sålda saker" till 25 498 kr, så coolt tycker jag!) till diverse olika människor. Eftersom jag bland annat har en ganska udda samlarhobby, så kommer jag i kontakt med lite eh udda människor. De diametrala motsatserna stötte jag på häromdagen. Låt mig presentera Pelle och Lars.

Lars kontaktar mig på söndag eftermiddag. Han har precis sett att jag har en pryl som han velat ha ett tag och gärna köper av mig. Jag förklarar att prylen finns kvar och han frågar direkt vart han ska swisha. Sen säger det swish och jag har pengarna (1300 kr!) på kontot. Jag packar prylen i en passande kartong under måndagen och meddelar Lars vad portot blir. Swish säger det igen och så har jag portot på kontot också. På tisdagen skickar jag iväg paketet till Lars, som blir väldigt nöjd när han får prylen på onsdagen.

Pelle har redan skrivit till mig tre gånger om den där prylen jag har till salu, som han väldigt väldigt gärna vill köpa. Men just nu har inte Pelle några pengar (det dyker alltid upp oförutsedda utgifter som hindrar Pelle) och han hoppas att jag kan hålla prylen åt honom. När jag säger att jag inte kan, så får Pelle smått panik och tycker att jag är dum. För prylen skulle passa så bra hemma hos honom. Sen går det några veckor och så hör Pelle av sig igen, natten mot måndag (Pelle har lite udda tider att skriva på). Så när jag vaknar på måndag morgon har jag åtta sms från Pelle som alla går ut på hur han ska kunna göra för att få prylen. Han föreslår bland annat att jag ska få en annan pryl av honom (som jag definitivt inte vill ha, jag försöker ju minska på mina grejer) och när jag inte svarat vid tre på natten, har han blivit ännu mer desperat och undrar om jag sålt prylen redan!

När jag lugnat Pelle med att prylen inte är såld, så frågar han om avbetalning. Mest för att få tyst på honom går jag med på det, men påpekar att prylen inte skickas förrän den och portot är helt betalt. Pelle blir väldigt glad och lovar att skicka första avbetalningen nästa lön (för den här lönen har gått åt till nån oförutsedd utgift, snyft, snyft). Pelles pryl kostar 150 kr...

Jag försöker ha överseende med köpare som Pelle, men ibland blir jag mållös över hur människor kan bete sig. Då har jag inte ens börjat peta i den här konstiga grejen som händer när man nämner att man ska till USA. Plötsligt ska alla möjliga beställa saker som man ska köpa åt dem på plats (ibland utan att ens få pengar innan!), eftersom man ju ändå är i USA och den saken går bara att köpa i en specifik affär i New York. Suck och dubbelsuck.

Hur går det för er andra att sälja av saker?

onsdag 3 juli 2019

Att ta hand om sig själv

Jag har lätt för att glömma bort att ta hand om mig själv. Som hästmänniska är jag uppfostrad att alltid ta hand om hästen först, utrustningen sedan och mig själv sist. Det är en sån självklar sak som verkligen sitter i ryggmärgen. Precis som att man, så fort man ramlat av, ska studsa upp igen och sitta upp på hästen. Numera är rekommendationerna att man inte studsar upp, utan ligger kvar, känner efter ifall man har ont nånstans och om man inte har det, då får man kliva upp och sitta upp igen. Inte för att det hjälper mig, jag studsar fortfarande upp med ett "det gick bra" även om jag brutit några revben (yes, det har hänt två år i rad, tom nästan samma datum...).

Så jag försöker verkligen planera in att ta hand om mig själv. Såna "enkla" saker som att äta regelbundet, sova minst 8 h och ta pauser ibland, det är stora utmaningar för mig. För nåt år sedan kom jag i kontakt med Adriene som har helt underbara yogapass på youtube. Hon släpper en video i veckan, ibland är det pass som jag inte alls gillar och ibland är det helt fantastiskt bra pass. Som den senaste, som handlar om att varva ned.

För mig känns yoga, precis som ridning, inte som träning, utan mer som en avslappnad stund med mig själv. Kontorsråtta som jag är, så händer det att jag gör yoga sittandes i kontorsstolen.

En annan favorit är ifall man har bekymmer med ryggen (fast den är skön även om man inte är stel).

När PT-Fia gästade Ridpodden för att prata avsutten träning (alltså annan träning för ryttare ridning), förvånade hon mig genom att inte rabbla det vanliga (simning, cykling, löpning) utan verkligen pusha för att yoga är den perfekta träningsformen för ryttare. Så givetvis måste jag (även om jag misstänker att få läsare är ryttare) tipsa om passet där Adriene främst riktar sig till just ryttare.

Träningstrenden (om än mest löpning och cykling) är stark inom FIRE. Jag tror att det är för att man vill hålla sig frisk länge, om man nu ändå kämpat och slitit med att gå i tidig pension. Det bästa sättet att hålla sig frisk, både fysiskt och psykiskt, är just att träna. Sen måste det inte vara just löpning och cykling, utan det är som min gamla skidlärare alltid tjatade om.

DEN BÄSTA TRÄNINGEN ÄR DEN SOM BLIR AV

Så gillar du att dansa styrdans, ja men dåså! Ut och träna styrdans med dig! :-D

tisdag 2 juli 2019

Hur ofta ska man uppdatera bloggen?

Jag och Frihetsmamman började diskutera på Camp FI om hur ofta man egentligen "bör" uppdatera sin blogg. Vi blev dock avbrutna (var väl nåt annat intressant som fångade våra öron) och jag fick inte möjlighet att fortsätta mitt resonemang.

Så därför skriver jag här istället. ;-)

Min tanke med bloggen är att jag ska få ur mig en del idéer och funderingar jag har, interagera med mina läsare och tex få tips om sånt jag inte tänkt på. Eller ibland bara få en bekräftelse på att jag inte är dum i huvudet, vilket det ofta kan kännas när man umgås med "vanliga" människor.

Men för mig finns det inget tvång i att hitta saker att skriva om varje dag. Hittills har det varit så att jag uppdaterat bloggen varje dag, men det är bara för att jag kommit på saker att skriva om. Det kan lika gärna bli så att det är tyst några dagar, utan att det för dens skull är nåt allvarligt som hänt, bara för att jag inte kommit på nåt vettigt att skriva om.

För mig är en blogg intressant att läsa när den som skriver delar med sig av diverse olika saker, inte att den prompt ska uppdateras varje dag. Tex älskar jag att Fru EB skriver varje dag, men jag tar hellre ett superintressant inlägg en gång/vecka än ett inlägg varje dag som bara svamlar omkring. Lite som det här inlägget... ;-)

Summa summarum tycker jag inte man ska hänga upp sig på hur ofta en blogg uppdaterar, utan vad som faktiskt skrivs i bloggen.

Med det sagt; visst måste det väl finnas nån läsare som har ett tips på bra shopping i New York? Eller kommer det sluta med att jag hänger på Macy's hela vistelsen?

måndag 1 juli 2019

Planera sitt liv

Såhär halvvägs in i året, så kanske det passar att skriva om hur jag planerar mitt liv. Jag är, som ni vet, lite av ett planeringsfreak. Men det var först när MI30 skrev om kick off med sig själv, som jag tände på alla cylindrar. Såklart ska jag ha kick off med mig själv! Även om det förmodligen blir lite roligare när man är i ett förhållande, så kan jag också behöva styra upp mig själv och mitt liv lite bättre.

Så i slutet av december 2017 satte jag mig ned för första gången och verkligen gick igenom allt. Ekonomi, långsiktiga mål, årets mål, månadens mål, framtidsdrömmar, övrigt samt saker att ta tag i (nån gång). Jag satte även mål för respektive häst. Det som var avgörande för min del var att jag verkligen avsatte tid för reflektion, istället för att bara rafsa ihop nåt när jag hade en lucka i vardagen på en kvart. Dvs jag planerar in att en dag ska gå till kick offen.

Då jag upplevde vid årsskiftet 2018 att jag inte riktigt tog mig den tiden, eller kanske snarare att jag fastnade i vardagsgrejer när det var tänkt att jag skulle reflektera, så har jag i år varit förutseende och bokat in en spa-vistelse i slutet på 2019. Jag kommer hemifrån, utan en massa grejer som "bara ska fixas" och jag får mat lagad (så jag inte glömmer att äta mitt i allt reflekterande). Det känns som en riktig kick off och som att jag faktiskt är viktig.

2018 gick jag igenom året som gått, med en kort sammanfattning av varje månad. Sedan reflekterade jag kring ekonomi, boende, aktiviteter (vad jag vill göra med min tid helt enkelt) samt övrigt. Jag atte även mål för 2019 och mer långsiktiga mål för 2020-2024. Jag reflekterade sedan över en del förbättringsområden, som är sånt som får följa med mig in i månadsmålen.

Jag har alltså den stora kick offen vid årsskiftet, sätter upp mål för året och även mål för kommande månad. Sedan har jag en avstämning varje månad där jag summerar vad som hänt, ifall jag uppnått målen och om inte, varför och ifall jag ska ha kvar målet eller skrota det.

Tex i december 2017 ville jag fortfarande ha kvar huset i norr, medan jag i december 2018 äntligen hade kommit till insikt om att jag inte mår bra av ansvaret och ekonomin kring huset, utan gör bäst i att sälja. Jag hoppas att jag i december 2019 kan summera att huset är sålt och att jag kan lämna den erfarenheten bakom mig.

Så vad är då mitt övergripande mål? Ja, förutom att bli ekonomiskt fri till 2032, så vill jag:
  • Flytta till Skåne (inte satt nån deadline, men inte före 2024 iaf)
  • Sälja huset i norr
  • Bo utomlands 1-4 månader/år (väldigt diffust mål än så länge, vet inte ens var någonstans och än mindre hur länge)
  • Ha hästar i mitt liv, på ett eller annat sätt
Runt det ekonomiska har jag bara en avstämning/år, men det är fascinerande att se hur tillgångarna växer år för år. Jag har även satt lite mål för det ekonomiska, som för ett halvår sedan såg ut såhär:

Om 1 år: Buffert på 10'
Om 3 år: Sparkvot 15 % till aktier och fonder.
Om 5 år: Klar med Drömhästen (sparande) dvs öka det långsiktiga sparandet med 450 kr/månad.
Om 10 år: 2 miljoner sparat på Avanza. 

Jag upplever numera att det även är svårt att avsätta tid till att göra månadsuppföljningar, så resten av året ska jag planera in dessa när jag inte är hemma, dvs sätta mig på ett fik i stan för att inte tappa fokus från uppgiften. Fördelen med detta är dessutom att jag äntligen kan ta mig tiden att prova fler fik, har hört mycket gott om både Storken och Leijon. Det får inte bli slentrian i att reflektera, jag behöver verkligen den här tiden för min egen skull. 

Juli månads mål har jag inte satt ännu, men i juni hade jag tre konkreta mål:
  • Sätta upp alla hyllor
  • Motionera varje dag
  • Vila
Punkten vila har det gått sisådär med, men den är så viktig att den får följa med kommande månader också. Jag måste ständigt påminna mig själv om att ta pauser och vila...

Jag har en speciell skrivbok som jag endast använder till kick off och månadsuppföljningar, för mig gör det stor skillnad att ha saker nedskrivna och att formulera sig blir en del av reflektionen. 

Har ni kick off med er själva?

När kranen väl är påslagen...

 Eller plånboken öppen snarare... Så är det som att det bara forsar ut pengar. Jag har handlat så mycket saker den senaste tiden att jag skä...