torsdag 4 juli 2019

Två olika köpare

Jag fortsätter att sälja saker (i dagsläget uppgår värdet på mitt konto "sålda saker" till 25 498 kr, så coolt tycker jag!) till diverse olika människor. Eftersom jag bland annat har en ganska udda samlarhobby, så kommer jag i kontakt med lite eh udda människor. De diametrala motsatserna stötte jag på häromdagen. Låt mig presentera Pelle och Lars.

Lars kontaktar mig på söndag eftermiddag. Han har precis sett att jag har en pryl som han velat ha ett tag och gärna köper av mig. Jag förklarar att prylen finns kvar och han frågar direkt vart han ska swisha. Sen säger det swish och jag har pengarna (1300 kr!) på kontot. Jag packar prylen i en passande kartong under måndagen och meddelar Lars vad portot blir. Swish säger det igen och så har jag portot på kontot också. På tisdagen skickar jag iväg paketet till Lars, som blir väldigt nöjd när han får prylen på onsdagen.

Pelle har redan skrivit till mig tre gånger om den där prylen jag har till salu, som han väldigt väldigt gärna vill köpa. Men just nu har inte Pelle några pengar (det dyker alltid upp oförutsedda utgifter som hindrar Pelle) och han hoppas att jag kan hålla prylen åt honom. När jag säger att jag inte kan, så får Pelle smått panik och tycker att jag är dum. För prylen skulle passa så bra hemma hos honom. Sen går det några veckor och så hör Pelle av sig igen, natten mot måndag (Pelle har lite udda tider att skriva på). Så när jag vaknar på måndag morgon har jag åtta sms från Pelle som alla går ut på hur han ska kunna göra för att få prylen. Han föreslår bland annat att jag ska få en annan pryl av honom (som jag definitivt inte vill ha, jag försöker ju minska på mina grejer) och när jag inte svarat vid tre på natten, har han blivit ännu mer desperat och undrar om jag sålt prylen redan!

När jag lugnat Pelle med att prylen inte är såld, så frågar han om avbetalning. Mest för att få tyst på honom går jag med på det, men påpekar att prylen inte skickas förrän den och portot är helt betalt. Pelle blir väldigt glad och lovar att skicka första avbetalningen nästa lön (för den här lönen har gått åt till nån oförutsedd utgift, snyft, snyft). Pelles pryl kostar 150 kr...

Jag försöker ha överseende med köpare som Pelle, men ibland blir jag mållös över hur människor kan bete sig. Då har jag inte ens börjat peta i den här konstiga grejen som händer när man nämner att man ska till USA. Plötsligt ska alla möjliga beställa saker som man ska köpa åt dem på plats (ibland utan att ens få pengar innan!), eftersom man ju ändå är i USA och den saken går bara att köpa i en specifik affär i New York. Suck och dubbelsuck.

Hur går det för er andra att sälja av saker?

6 kommentarer:

  1. Ha, ha, ha, Pelle, vilken lirare!
    Känner delvis igen Pelle (och Lars såklart), har haft flest Lars.
    Men två udda har jag ändå haft.
    Linus (kan vi kalla honom) köpte
    Min sons Nintendo, men kom på en dag senare att han ångrade sig och ville sälja tillbaka... Jag tyckte synd om honom (han var tonåring) och han erbjöd en hundralapp extra för att få lämna tillbaka. Det var ok för mig, även om det innebar extra körande till allmän plats.
    Nästa är Felicia. Hon vill ha ett nattduksbord, men har ingen bil men kan hämta på busstationen. Jag anpassar dagens schema för att kunna möta henne den tid hon vill. Stressar som f-n och sitter och väntar på henne när jag läser tråden i fejjan (jag säljer en del på lokal säljmarknad där), där hon har skrivit för två timmar sedan att hon vill mötas tidigare för att hennes 2-åring ska ha kalas. Ehhh? Och det kom som en överraskning? Och vad hände med pm? Och att få bekräftat om man vill ändra en mötestid och får man inte det får man vackert dyka upp avtalad tid. Jag hänger liksom inte på fejjan varje timme för att se om Felicia fick annat för sig...
    Men som sagt. De flesta beter sig som Lars.
    Och jag tänker inte åka till annan plats för att sälja något igen.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stackars Linus... :-P Men jag skulle bli tokig om jag träffade på en Lina. Hur svårt är det att hämta grejen liksom? Fast jag har märkt att när jag skänker bort saker, så vill folk gärna ha grejerna, men det tar evigheter för dem att hämta. Nästa gång jag skänker bort så blir det till den första som kan hämta det...

      Radera
    2. När jag skänker grejer ställer jag det vid tomtgränsen när jag ser att det ska bli ok väder utan regn. Skriver en skylt "varsågod och ta" och efter ett par dygn är man av med skiten. Utan att behöva interagera med någon.
      /C

      Radera
    3. Smart C! Det ska jag göra med diverse grejer från huset i norr, om det inte blir så att köparen vill ha med möblerna. Finns en del riktigt trevliga saker (bland annat en bekväm bäddsoffa med två sovplatser) som det vore synd att kasta bort. Alternativt att jag ringer nån frivilligorganisation och hör om de vill ha grejerna.

      Radera
  2. Hustrun säljer mycket på tradera och blocket. Dock ofta jag som får möta upp dem i garaget för själva utbytet.

    Håller med det finns definitivt två grupper.

    Det hustrun är mest irriterad på är att man säger att man vill ha, bestämmer tid och sedan inte dyker upp och sen inte går att få tag på. Klart man får ändra sig. Inget konstigt med det, men man kan visa lite hyffs och höra av sig då.

    Trevligast är när hustrun sålt till en kvinna och en man dyker upp. Vi brukar snacka lite strunt en stund då det aldrig är någon diskussion om pris eller produkten. Jag är utskickad i garaget för att lämna något och han är skickad av sin hustru att hämta något. Aldrig något strul ;)


    Med vänlig hälsning
    THZ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men precis! Hur svårt är det att slänga iväg ett sms "Det har kört ihop sig för mig, sälj till någon annan." Suck liksom...

      Radera

Mörkret faller

Nä, jag är på intet vis deprimerad. Jag har några nära och kära som är deprimerade, så jag vet hur sjukdomen kan se ut. Jag kan inte ens säg...