onsdag 30 december 2020

Årets sista arbetsdag

 Så sitter jag (och gissningsvis väldigt få andra personer) och jobbar min sista arbetsdag 2020. Det är en del jag "måste" göra idag, men jag kommer nog att ha en ganska lugn dag. 

Inom ett par dagar är det bara 6 år kvar tills jag kan gå i pension, med en brasklapp för att jag haft några rejält stora utgifter senaste månaderna, så jag har inte sparat något mer än från saker jag sålt. Jag har dessutom bestämt mig för att avveckla kreditkorten (förutom för att tanka bensin med) vilket gör att jag behöver bygga upp lite mer buffert än jag haft innan. 

Men det känns ändå bra, även om det är roligt att köpa fonder varje månad behöver jag också köpa saker för att leva nu. En ny höstjacka är fortfarande inte inköpt, så det går inte snabbt med köpbeslut för mig...

Jag har gjort ännu en justering i min portfölj, då Xact åkte ut när jag inte gillade utvecklingen sen jag köpte den. Istället blev det Spiltan Aktiefond Investmentbolag som ersatte. Eftersom jag använde utdelningen på ett konto till träningar med hästarna, så kommer jag sälja av överskottet från det kontot istället. Kruxet är väl bara att bestämma om jag ska sälja av en gång/år eller varje kvartal. Samt om jag ska sälja av hela tillväxten eller bara en del. Jag som försöker undvika för många beslut kring mina fonder. ;-)

Med det här svamliga inlägget vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År, jag hoppas att 2021 blir ett bra år, trots min tidigare uttryckta oro

måndag 28 december 2020

Mystery Shopping - en utvärdering

 I oktober och november har jag testat Mystery Shopping. Det har blivit tre uppdrag, på samma mataffär och med konceptet att jag ska fråga runt efter saker och så får jag behålla en matvara samt en varmkorv. 

Räknar jag bort matvaran (som hittills varit ok men inget jag skulle köpt själv) och varmkorven så tjänar jag knappt 100 kr efter skatt/timme. Så det är inget man blir rik på precis.

Förvisso tjänar jag drygt 150 kr efter skatt/timme på mitt vanliga jobb, men arbetsuppgifterna är mycket trevligare. 

Jag kan nog tänka mig att göra nån fler Mystery Shopping ifall det dyker upp en matvara jag vill ha, men jag har tackat nej till två uppdrag i december. 

Det som stör mig mest är upplägget på själva uppdragen, där jag ska fråga en i personalen efter en sak och när personalen pekat ut var/följt med mig dit, så ska jag fråga efter en helt annan vara. Jag menar, vilken normal person som handlar beter sig så? Det normala är ju att man frågar efter en vara och när man fått visat var den är så tackar man, kollar på varan och bestämmer sig om man ska lägga den i korgen/kundvagnen eller inte. Sen ser man om man hittar nån ny personal att fråga efter nästa sak man själv inte hittar (efter att ha letat efter den någon minut själv såklart). Eller är det bara jag som beter mig så?

Att gå fram till en låda med färdiga smörgåsar och förvänta sig att personalen ska stå kvar medan jag bestämmer vilken jag vill ha, för att sedan fråga efter kronljus, det känns så konstlat och obekvämt, att bara det gör att jag inte vill vara Mystery Shopper igen. 

Har ni testat konceptet och vad tycker ni i såna fall?

tisdag 22 december 2020

Mitt nyårslöfte

 Ha! Jag sa ju att det skulle bli fler inlägg innan året var slut. 

Jag har klurat en del på varför jag inte kommer mig för att skriva så mycket i bloggen och en av anledningarna är att jag dragit mig för att logga in från jobbdatorn. 

Men nu har jag bestämt mig för att jag aldrig (!) ska läsa någons blogginlägg utan möjlighet att kommentera, vilket oftast kräver att jag är inloggad. För det är sååå sjukt ofta jag tänker att jag ska kommentera något "sen" och så blir det aldrig av. Ibland hittar jag inte ens det inlägg jag tänkt kommentera på. 

Som bloggare vet jag hur glad man blir av kommenterar och många gånger kommer det upp nya tankar av kommentarerna, för hela gänget inom FIRE har ju olika infallsvinklar och tänker på samma problem på olika sätt. Vilket är det bästa med FIRE-gänget enligt mig (såklart gäller det även ni som läser och aldrig tänker sluta jobba också!).

Så för att bli bättre på att kommentera, så behöver jag vara inloggad mer. Alltså är det dags att våga logga in från jobbdatorn och då kommer det bli fler inlägg också. 

Ingen garanti att det blir bra inlägg dock, det känns mest som att jag skriver bara rakt ut vad jag tänker och så får det stå så, helt oredigerat. 

Nä, nu ska jag ut och rida lite. På återhörande!

måndag 21 december 2020

När mörkret är som störst

...är gryningen som närmast.


Det har varit en del mörka dagar nu, både bokstavligen och bildligt. Men nu äntligen vänder det, ljuset kommer åter! Jag hoppas att det även gäller hur jag mår, för det skulle vara skönt att få ha lite mer energi ett tag.

Till skillnad från många andra jobbar jag en del i jul, men det är självvalt så det är inte mycket att säga om det. Dessutom har min chef sagt åt mig att jag ska jobba "lite lagom, men skriv åtta timmar ändå", så det känns lite softare än vanligt. 

Jag önskar jag kunde säga att det hänt massor sedan jag skrev sist, men det har det verkligen inte. Jag tuffar på i min vardag med hästarna, försöker vara ute i dagsljus (haha, det har mer känts som att bo i Mordor) och jobbar på att ignorera det dåliga samvetet aka bloggen. 

Men ett litet inlägg måste jag ju orka med i december. Kanske blir det fler, det tenderar att bli så för mig när jag väl loggat in på blogspot. 

Snart lämnar vi 2020 bakom oss. Ett år som jag har svårt att sammanfatta på något annat vis än omvälvande och ögonöppnande, samtidigt som det känts som att det mesta bara lunkat på. Jag har verkligen fått testa att leva isolerat och det har varit oerhört skönt. Jag har insett att jag inte vill ha det annorlunda än jag har det, men att jag gärna jobbar mindre. Kanske inget alls. Å andra sidan är jag en trygghetsnarkoman, och den där tryggheten att ha en arbetsgivare är svår att skaka av sig. 

Framförallt är jag glad över att jag och de i min närhet fått vara friska. Ingen i min direkta närhet har varit sjuk i covid-19 och för första gången på många år har det inte varit någon anhörig som gått bort. 

På många sätt känns faktiskt 2020 som ett paus-år. Ett år då allt satts på vänt. Jag är väldigt nyfiken på vad 2021 tänker bjuda på och jag hoppas att den här paus-känslan upphör, så att man kan börja göra de saker som inte går att göra nu (jag saknar möjligheten att resa, behöver inte vara långt, men åtminstone nånstans där jag inte brukar vara). 

Hur minns ni 2020 om ni skulle sammanfatta lite kort?

När kranen väl är påslagen...

 Eller plånboken öppen snarare... Så är det som att det bara forsar ut pengar. Jag har handlat så mycket saker den senaste tiden att jag skä...