söndag 30 juni 2019

Planerad bloggpaus

Jag har klurat en del på hur jag ska göra med bloggen när jag är bortrest. Eftersom jag kommer att ha väldigt begränsat med tillgång till wifi på resan, så känns det stressigt att behöva uppdatera bloggen medan jag är borta. Visst kan jag skriva en massa inlägg i förväg, men en stor del (största delen!) av glädjen över den här bloggen är att få läsa och svara på kommentarer. Helt enkelt interagera med er härliga läsare.

Så jag har bestämt mig för att jag inte kommer att uppdatera bloggen medan jag är bortrest. Så lovar jag istället en hel drös med inlägg om resan och hur jag lyckades (eller misslyckades...) med att njuta samtidigt som jag inte slösade massor med pengar i onödan.

Det handlar om tio dagar med tystnad från min sida. Jag hoppas ni läsare har förståelse för detta. Pausen kommer att inledas 9 juli och förhoppningsvis har jag tid att skriva igen 19 juli.

Har ni läsare nåt trevligt inplanerat i sommar? Eller är det slappa hemma (vilket jag aldrig riktigt lyckas med) som står på planeringen?

lördag 29 juni 2019

Känslan av frihet...

Jag putsar och tvättar. Rengör toaletten och försöker gnuggar bort några envisa fläckar (som visar sig vara nednött golv). Bär ut de sista sakerna till bilen, min oro för att allt inte skulle rymmas visar sig vara obefogad.

Tar pallen och plockar ned lamporna. Ser mig omkring en sista gång och känner bara lättnad. Fullständig lättnad. Aldrig mer behöver jag stå ut med idioten till hyresvärd. Nu kan jag lämna nycklarna och bege mig med lätta steg mot nya äventyr.

När jag låser dörren en sista gång så är det verkligen känslan av frihet som kommer till mig. Friheten att ta tag i sitt eget liv, göra något åt det som gnager. I mitt fall en jobbig hyresvärd, någon annan gång kanske en dum chef.

Jag är så tacksam över FIRE som lärt mig hur jag ska hantera pengar, så att jag kan köpa mig friheten att ha en bättre tillvaro än tidigare. Jag älskar redan min lilla lägenhet på 27 kvm och börjar faktiskt fundera på om jag verkligen behöver någonting större den dag jag flyttar till Skåne? Det borde ju finnas fina, små lägenheter där också? Även om många av nån  anledning har stort vardagsrum och liten kokvrå.

Jag hoppas att du som läser detta också får uppleva friheten i att ta egna beslut om ditt liv. Det är bara du som vet vad du drömmer och som kan göra någonting åt det. Våga ta steget idag! Våga gör det du vill, oavsett vad andra tycker och tänker.

fredag 28 juni 2019

Byta bil?

Apropå det där med snål bilkörning, så har jag strax tid för besiktning av min älskade gamla bil. Den är från 1996 och jag nojjar alltid kring att den inte ska gå igenom.

Så i år har jag garderat mig, så min pappa har ett par bilar som hans bekanta kan tänka sig att sälja. Vilken skulle ni välja och varför?

Påminner om att jag kör typ 3 mil fyra dagar/vecka samt åker iväg med släpet nån gång i månaden.

Volvo Cross Country från 2000, gått 32 000 mil. 5 000 kr.

Audi A4 från 2006, gått 27 000 mil. 10 000 kr.

Inte mycket att gå på, men jag vill gärna ha er input som en tröst ifall bilen får körförbud eller måste kostas på en massa. Om den inte går igenom, så kommer mina snälla föräldrar ned med nån av dessa bilar i helgen...

torsdag 27 juni 2019

Snål bilkörning

Jag har länge använt mig av motorbromsen. Jag tror att det beror på att jag lärde mig köra på bilskola, då min pappa inte är den mest pedagogiska och min mamma är livrädd när man övningskör.

Så jag motorbromsar. Och motorbromsar. Och motorbromsar lite till. Ja, ni fattar. Därför är jag noga med att tvärnita med bilen åtminstone en gång/vecka så bromsarna används.

När man medvetet tvärnitar är det viktigt att ha fri sikt åt bägge håll (så det krävs en ganska lång raksträcka), det ska givetvis inte komma nån bil åt nåt håll när man förbereder för att stanna. Sen ser man till att köra åtminstone 70 km/h och så tvärnitar man. Tips är att inte har så mycket bös i bilen (en bra ursäkt för att städa bilen regelbundet!) då det kommer hamna på golvet i en enda röra.

När jag började läsa MMM:s blogg, så skrev han ett inlägg om hur man bör köra bil. Eftersom jag redan anammade att motorbromsa, så är det endast mjuk accelerering som jag lagt mig till med nu. Jag har slutat att stressa till jobbet på morgonen, istället skrattar jag åt de som bränner förbi mig när jag långsamt tar mig upp i topphastighet, för det är de som förlorar pengar.

Jag har en bensinslukande gammal bil, men trots att jag redan innan tyckte att jag planerade körningen och körde så optimalt jag kunde, så har jag nu, med den nya, lugnare körstilen, minskat ned bränsleförbrukningen ännu mer. Nu ligger jag på 0,7 liter/mil, vilket är sjukt imponerande på en bil som tidigare drog 1 liter/mil...

Givetvis hjälper det att jag kan se bränsleförbrukningen i realtid, så jag kan lätta på gasen ifall jag märker att det går lite för mycket bensin när jag är på väg upp i hastighet.

En annan sak som minskat min kostnad för bilen, är att jag flyttat så jag fått mycket närmare jobbet. Drömmen är såklart att kunna cykla, men jag tror mer på att jag kommer hinna sluta jobba innan jag får så nära till jobbet. ;-)

Har du provat att köra annorlunda för att minska bränsleförbrukningen?

onsdag 26 juni 2019

Camp FI süd 12 oktober

Ja, detaljerna är lite suddiga än så länge. Men jag har i alla fall bokat tågbiljetter till Malmö 11 oktober, så nån gång under lördagen blir det en Camp FI süd för alla som är intresserade att träffas och prata lite om allt möjligt. Plats och tid får jag återkomma till (kom gärna med förslag!).

Jag behöver även någonstans att bo när jag är i Malmö och eftersom jag, tack vare denna resa, inte slösat en massa tusenlappar på att åka iväg på charter, så tänkte jag bo på ett trevligt hotell med god frukostbuffé. Plus för plättar med nutella samt färsk frukt. Här behöver jag också hjälp, vilket hotell ligger hyfsat nära tågstationen och har bra frukost?

Min mamma är väldigt orolig över den här semestertrippen, eftersom "alla skjuter på varandra i Malmö". Det ska bli så spännande att få se denna laglösa stad och kanske tom gå på nån lägenhetsvisning (ska inte köpa lägenhet nu, men måste börja reka lite Skåne ändå).

Ses vi den 12:e oktober?

tisdag 25 juni 2019

Löparens hjärta

Ibland gör man rätt skrev ett blogginlägg om boken Löparens hjärta (skriven av Markus Torgeby). Jag är ingen löpare (även om jag tagit mig igenom Tjejmilen för typ tio år sen), men har alltid tyckt om själva frihet i att springa. På grund av mina kassa fotleder (EDS) måste jag gå ut extremt lugnt och kontrollerat när jag springer och oftast tröttnar jag på att följa ett strikt schema.

Men inlägget gjorde mig nyfiken på boken och precis som i fallet med Jakten på kapten Klänning så sträckläste jag boken.

Vissa partier (bland annat när Markus är i Tanzania) smärtar lite extra i mig, jag kan känna igen mig själv i besattheten och hur man slutar lyssna på sin kropp. Även om löpningen är en stor del av boken, så upplever jag att den ger mer insikter kring att vara människa, än hur man ska och inte ska träna.

Jag tycker det är bra att han nämner prylhysterin som drabbat även en så "enkel" motionsform som löpning. Som med allt annat behöver man tänka till både en och två gånger innan man tar ett köpbeslut.

Det är en bok som nästan (men bara nästan) får mig att längta hem till Norrland igen. Om inte annat får det mig att längta till en plats jag kan kalla min egen, där jag är helt i balans.

måndag 24 juni 2019

Induktionshäll

I min nya lägenhet har jag för första gången fått stifta bekantskap med en induktionshäll. Det första som hände var att ingen (!) av mina kastruller gick att använda. Mutter, mutter. Vi pratar ändå om fyra olika kastruller, samt min älskade lilla stekpanna (som är perfekt att steka ett ägg i). Jag var rätt sur ett tag, sen accepterade jag att det kostar att flytta och köpte två nya kastruller och en stekpanna på IKEA. Tack och lov fungerar iaf min stora stekpanna, så det blev inte många hundralappar i utgifter.

Men samtidigt måste jag erkänna att jag gillar hur snabbt spisen blir varm, det går på ett kick att koka upp vatten till pastan (jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska koka riset på bästa sätt) och för mig som typ glömmer att jag ska äta och sen blir panikhungrig, så är induktionshällen fantastisk.

Har ni läsare träffat på induktionshäll? Det kanske tom finns nån som vet vad de olika siffrorna (1-9) motsvarar på en vanlig spis?

söndag 23 juni 2019

Det kom ett paket...

Ok, jag erkänner. Jag är vansinnigt förtjust i presenter. Inte kanske främst att få nåt, men att nån tänkt på mig och velat ge mig nåt. Själva tanken bakom sas.

Så jag blev först lite förvånad när jag hittade ett paket i brevlådan i början av veckan. Eh va? Jag har inte beställt nåt? Vad sjutton? Stirrade på min adress och vände sen på paketet för att se avsändaren.


Jag började förstås skratta högt, för då förstod jag vilken underbar människa det var som skickat mig detta. Samt vad som var i paketet. Jag blev alldeles varm ombord och tänkte återigen på hur häftigt det är att jag fått vänner som känns som gamla bekanta, redan efter första sekunden vi träffats.

Paketet var inslaget så charmigt, så även det gjorde att jag var tvungen att stanna upp och njuta. Sen pillade jag försiktigt bort tejpen, så jag skulle kunna använda papperet igen (hej mormor, förlåt att jag retade dig när jag var barn för att du gjorde så).


Så vad var det då för nåt spännande, från min mystiska vän? Såklart var det en bok som jag är mycket ivrig att läsa, så jag satte mig direkt på uteplatsen och började vända blad.


Jag kan inte lova att det kommer inlägg om innehållet, det har Fru EB redan gjort så bra här, här och här. Men jag kan lova att jag, när jag njutit klart av denna pärla, kommer att lotta ut den bland mina läsare. :-)

Har du blivit oväntat glad senaste tiden?

lördag 22 juni 2019

Fast eller flytande tvål?

Jag tyckte redan som liten om att tvätta mig med fast tvål, då det kändes "rätt" på nåt vis. Min pappa använde alltid fast tvål och jag ville göra likadant. Min mamma tyckte däremot att fast tvål var ohygieniskt, eftersom det blev springor i tvålen som såg smutsigt ut. *himlar med ögonen* Så den fasta tvålen fasade långsamt ut genom min uppväxt, så till slut fanns den bara i tvättstugan (vilket ledde till att pappa gick till tvättstugan för att tvätta händerna, min hjälte!).

Sen flyttade jag ihop med idiotsambon (visst har jag nämnt honom förut?) och då han ansåg att det var "finare" med flytande tvål, så var det det vi hade. Sen fortsatte jag med flytande tvål av gammal vana, ända tills jag läste Fru EB:s underbara blogg.

Eftersom jag inte är intresserad av att göra egen flytande tvål, köpte jag istället Barnängens fasta tvål när den sista flytande tvålen var slut. Vilken lycka!

Jag kan inte göra nåt snyggt diagram över hur mycket jag sparat på att använda fast tvål, men jag misstänker att det inte är långt ifrån Fru EB:s sparande. Den fasta tvålen kostar 4,1 kr styck och den jag har nu har jag åtminstone haft sen i april. Den ser nästan ny ut.

Det roliga med att ha fast tvål, är att när jag är utomlands, så kan jag köpa tvål som en slags souvenir. Istället för att köpa nån konstig plastgrej som ska få mig att "minnas resan", så köper jag en fin tvål som jag kan njuta av i flera månader innan den tar slut. Jag gjorde så förrförra gången jag var på Kanarieöarna (eh, jag vet, jag har lite svårt att sluta resa) och de tre tvålarna jag köpte på en marknad för 2 euro räckte nästan ett helt år. De var dessutom otroligt vackra, så de blev lite av ett smycke i mitt spartanska badrum.

Typ såhär, fast utan etiketter. Som små juveler!

Har du fast eller flytande tvål?

fredag 21 juni 2019

Ljuva midsommar

Sådär! Då är det fullt midsommarfirande ute i stugorna. Själv är jag i (oups, höll på att skriva orten!) gamla lägenheten och städar. På dagens schema står det dammsugning överallt. Så det är vad jag pysslar med idag. Kanske får jag ett ryck och tar tag i våttorkningen när jag ändå är igång. Det är nånting med lukten av såpa som triggar mig och gör mig lycklig.

Hur firar ni andra midsommar?

torsdag 20 juni 2019

Favoritinlägg från Frihetsmamman

När Fru EB nämnde att Frihetsmamman var en ny blogg, så kan jag ärligt erkänna att jag inte var intresserad av att läsa. Jag har noll intresse av barn och även om Frihetsmamman skriver i kontexten av FIRE, så kände jag mig inte lockad. Jag hinner inte läsa så många bloggar om dagen, så det gäller att sålla kraftigt.

Men så träffade jag Frihetsmamman på Camp FI och blev förtjust. Så jag sträckläste bloggen och insåg att vi hade mycket mer gemensamt än jag först trodde. Bara en sån sak som att vi inte dricker särskilt mycket alkohol, ogillar svindyra barnkalas (tur jag inte har barn!) eller tycker att julklappar är onödigt. Jag blev glad av att läsa bloggen, så här har jag listat mina fyra favoritinlägg (samt lite kommentarer om dessa).

FIRE på andras bekostnad

Jag älskar det här resonemanget! Jag har kämpat med att försöka hitta nån slags balans mellan att spara varenda krona som går och att lägga lite mer pengar på sånt jag tycker få kosta mer. Jag tror att jag kommer fortsätta att balansera lite fram och tillbaka, men Frihetsmamman förklarar känslan på ett så bra sätt. Jag lär komma tillbaka till det här inlägget många gånger, så det är en klar favorit.

Vad jag hade gjort med en miljard kronor

Det här är en så rolig rubrik! Jag skrev ju tidigare om 10 miljoner, men en miljard öppnar förstås upp för en helt annan typ av livsstil. Precis som Frihetsmamman skulle jag kosta på mig mer god utemat och även en del fika (går nästan aldrig ut och fikar, kanske för att jag inte har några vänner som gillar att göra det?), men för att balansera upp det hela skulle jag också anlita en PT som kunde se till att jag fick rätt träning. Jag är förhållandevis vältränad, ffa är jag stark, men de gånger jag tränat med PT (var sju år sen sist) har jag fått träna smartare, jag har fått göra de övningar som just jag behöver, inte bara diverse övningar som alla i ett gym vet att man kan göra. Likaså kan PT:n justera min kropp, så att övningen utförs optimalt (minns en gång då det gjorde stor skillnad att min vänsteraxel fördes en halv centimeter bakåt) så jag helt enkelt tränar på bästa sätt. Sen skulle ju träningen ha större chans att bli av också, eftersom jag har en tid inbokad...

Jag trivs väldigt bra i Sverige, så jag skulle nog hitta en trevlig markplätt i Skåne och sen bygga drömhuset (typ 70-80 kvm?) med en pool som går runt hela huset. Givetvis även lösdrifter, hagar och stall, så jag kan ha några fler hästar än jag har nu. Kanske tom lite avel om jag lär mig sälja hästar (host, host).


Men vintertid skulle jag och mina hästar flyga över till Florida, för att tillbringa vintern där. Hehe... Fatta att få hyra stall tillsammans med Antonia Ax:son Johnson!


Ok, nu tappade jag fokus lite känner jag. Älskar att drömma om omöjliga saker! Bäst jag tar nästa inlägg från Frihetsmamman!

Är det dags att ge upp nu?

Det här inlägget sätter verkligen fingret på hur jag tar mig an nya grejer. Jag grottar ned mig i varenda liten detalj, läser och lyssnar på allt jag kommer över och försöker lära mig allt. Det brukar ta några år och sen känner jag plötsligt att det är nog. När det gäller ekonomi och FIRE har det kommit gradvis senaste halvåret, vilket lett till att jag ändrat om min strategi så jag har mer indexfonder som sköter sig själva, än aktier som jag behöver hålla koll på. Jag kom till en platå, med känslan av att jag inte ville lära mig mer nu. Visst fortsätter jag att läsa en del, men inte alls på samma frenetiska sätt. Jag har accepterat att det är så jag funkar, så jag fnular på i lugn och ro tills jag hittar nästa spännande grej att grotta ned mig i. ;-)

Är FIRE en folkrörelse?

Det här är också nåt jag kan känna igen mig i när Frihetsmamman skriver. Jag gillar tanken på att tillhöra en mer exklusiv skara, samtidigt som det förstås skulle vara bättre för miljön om fler shoppade mindre, vårdade sina saker och inte flög till Thailand på semester som ren rutin. Nu tror jag inte att FIRE är för alla, men jag tänker att det åtminstone kan vara bra om alla människor hade en buffert så de klarade sig 1-2 år utan att behöva jobba.

Sådär, då har jag listat mina favoritinlägg av Frihetsmamman. Har ni tips på nån blogg jag missat, som verkligen är läsvärd? Har precis uppdaterat min blogglista till höger, dessa bloggar försöker jag läsa varje gång de uppdaterat.

onsdag 19 juni 2019

Leka med siffror

Jag har nämnt ränta-på-ränta-kalkylatorn hos Rikatillsammans tidigare och jag rekommenderar verkligen att man går dit och "leker lite med siffror".

Till exempel räknade jag ut igår att om jag glömmer bort mina konton hos Avanza till 2032, dvs tillför inget nytt kapital utan bara låter det ligga och gotta till sig, så har jag med 8 % genomsnittlig ökning/år fått mer än dubbla kapitalet (2,6 miljoner). Då kan jag sluta jobba och ändå plocka ut 18 000 kr/månad.

Det är helt fantastiskt, för det innebär att så länge jag inte rör mitt kapital, så kommer jag kunna sluta jobba 2032 precis som jag hoppats på.

Vad det också säger, är att om jag tillför mer kapital hela tiden (vilket jag ju gör nu), så kommer jag kunna sluta ännu tidigare än jag tänkt mig, alternativt få ut mer pengar varje månad.

Så jag var förstås tvungen att göra en ny uträkning, med tillägget att jag sparar 2600 kr varje månad. Då hamnade jag på svindlande 3,2 miljoner. Jag kommer då kunna ta ut 20 000 kr/månad när jag slutat jobba!

Det är förstås inga garantier i ovanstående siffror, särskilt som det är osäkert med hur skatten kommer dras på ISK (har räknat med 2018 års skattesats), men det är ändå en riktigt rolig tankelek. Speciellt som jag var lite smådeppig över hur dyrt det blivit med hästarnas inackordering efter flytten (planen var att spara 4500 kr/månad och inte 2600 kr).

Brukar du leka med kalkylatorn eller excel?

tisdag 18 juni 2019

Milstolpe

Jag missade att fira när jag nått en miljon i investerat kapital. Så idag tänker jag åtminstone fira med ett eget blogginlägg.

Igår såg jag att jag nått ännu en milstolpe i mitt sparande. Jag har nu så pass mycket pengar att jag skulle kunna jobba 60 % på nuvarande jobbet och ta resterande pengar från portföljen, utan att kapitalet minskar i värde.

Det är helt ärligt så sjukt häftigt!

Om nån sagt till mig för några år sedan (innan jag började spara fokuserat) att jag skulle kunna jobba tre dagar/vecka istället för fem dagar/vecka utan att egentligen göra några större uppoffringar, så hade jag skrattat högt och tänkt att den personen var matematiskt inkompetent.

Men nu ser jag på siffrorna att det faktiskt går.

Med min nya trevliga lön kan jag dessutom jobba 80 % och fortfarande spara ett par tusen varje månad. Oerhört uppfriskande!

Mitt nästa mål är att kunna gå ned till 40 %, då krävs det dock 1,3 miljoner mer i kapital, så det dröjer nog ett tag. Men om jag skulle försöka minska mina utgifter lite mer...

Vad är ditt nästa mål att uppnå?

måndag 17 juni 2019

Vad i hela friden svarar man?

Vi hade nyligen sommaravslutning i vår arbetsgrupp. Förutom att ha det trevligt och äta gott på företagets bekostnad, så skulle vi göra diverse "viktiga" gruppövningar. Jag kom till en intressant insikt vid en av dessa övningar (jag "tankar energi" enbart när jag är ensam, aldrig med andra), men en annan övning gjorde mig totalt mållös.

Vi skulle, på en massa postit-lappar, skriva ned varför vi går till arbetet. Alltså vad vi har för motivation till att ta oss upp på morgonen. Jag hamnade i en riktigt penibel situation när jag förstod att mina tre framkrystade orsaker (varav två var ren lögn) ställdes i paritet med mina kollegors, som presenterade 10-15 (!) orsaker vardera.

Herregud...

Mitt enda skäl öht till att dra mig upp ur sängen på morgonen och ta mig till jobbet stavas LÖN. Sen är jag väldigt tacksam över att det är ett jobb jag inte avskyr, utan jag kan stå ut med både kollegor, arbetsuppgifter och chef. Men jag jobbar för att få en (ok) lön som jag kan leva på och stoppa undan pengar så att jag en dag kan dra fortare än kvickt för att aldrig mer arbeta.

Var tvungen att ta upp diskussionen lite till eftermiddagsfikat, där det framkom att ingen (!) av mina kollegor skulle sluta jobba om de vann 10 miljoner. De flesta skulle göra sig skuldfria och sen resa en del, men när jag lite försiktigt nämnde möjligheten att leva på pengarna, så fick jag till svar att även om de kunde det (tror inte de fattade hur), så skulle de ändå jobba pga de orsaker de uppgav under grupparbetet.

Jag sa inte rent ut att jag satsar på FIRE, men ibland undrar jag om alla mina kollegor verkligen tycker som de tycker, eller om de tycker det för att de inte förstår att det finns alternativ.

Jag längtar faktiskt efter den dagen jag säger upp mig, just för att få se hur de kommer reagera. Kruxet är väl bara att minst en redan hunnit gå i pension då och att resterande garanterat bytt avdelning för att de är "sugna på att göra karriär" som det så fint lades fram under övningen.

Vad svarar du på frågan?

söndag 16 juni 2019

Multipla funktioner - i minimalismens kölvatten

När man försöker minimera sina saker (jag har fortfarande lång väg att gå, även om jag inte tänker på huset i norr utan bara på grejerna hemmavid) kan det ibland uppstå ett tillfälligt behov som man löser tillfälligt genom att låta en sak användas till nåt den egentligen inte är till för. Då jag nyligen upplevt två sådana tillfällen, måste jag givetvis rapportera i bloggen.

Första tillfället var när jag gjort en tårta dagen innan servering och insåg att jag ju inte hade nåt tårtlock (egentligen inte nåt tårtfat heller, men där fungerade en tallrik alldeles utmärkt). Att bara ställa in tårtan i kylen och låta den dra åt sig lukterna från lök och annat mumsigt, det fungerar inte. Dessutom riskerade dekorationen att torka ihop och bli ful. Nä, tårtlock måste införskaffas!

Eller så tar man stora grytan och lägger över tårtan istället...


Under ett svagt ögonblick lovade jag en kompis att hen skulle få ett skott från min gröna ampellilja (alltså en helgrön, utan vitt på bladen) och då var jag tvungen att hitta en pytteliten vas som den kunde stå i medan den utvecklade rötter. Inköp av vas inleddes!

Nädå, jag tog helt sonika en värmeljushållare och fyllde med vatten.



Har ni några tips på saker som kan få fler användningsområden än man tänkt på?

lördag 15 juni 2019

Vad jag saknar mest i min lägenhet

Just nu bor jag på två olika ställen. Eller, jag bor ju i nya lägenheten, men jag har saker kvar i min gamla lägenhet. Förvisso bara smågrejer, men jag känner mig ändå lite tudelad fortfarande.

I gamla lägenheten finns min dator, vilket förstås försvårar lite i mitt data-beroende liv. Tack och lov kan jag använda jobbets dator ibland, när jag tex vill uppdatera bloggen (har inte vågat testa från paddan än).

Men det finns en sak jag saknar i min nya lägenhet, som jag inte har i den gamla och som jag inte kommer att få på några veckor.

Ett köksbord med tillhörande stol(ar).

Mina snälla föräldrar ska komma och hälsa på snart och de tar med sig lite möbler ned, bland annat mitt köksbord som stått kvar i huset i norr. Sen har jag inte bestämt mig för om de ska ta ned en eller två stolar, egentligen behöver jag bara en. Skulle jag mot förmodan få besök, så kan den personen sitta på kökspallen.

I förra lägenheten åt jag alltid vid soffbordet. Det fanns inget utrymme för ett köksbord och jag var nöjd ändå. Så nu i nya lägenheten trodde jag att det skulle funka att äta i sängen, med nattduksbordet som bord. Men det är knöligt och bökigt, jag sitter lite konstigt i sängen och ibland blir det smulor i sängkläderna (trots att jag har bäddad säng med överkast, hur???). Så jag finner till min förvåning att jag längtar efter en möbel jag inte saknat på två år.

Det här får mig återigen att tänka på hur vårt behov av saker ändras allt eftersom våra liv ändras. Att saker kan vara viktiga, sedan bli totalt överflödiga och så vips bli viktiga igen. Ett flexibelt sätt att se på saker underlättar något enormt.

I övrigt ÄLSKAR jag min nya lägenhet och det allra bästa är att jag har utsikt över hästarna från sovrummet. <3

Vad saknar du mest för pryl just nu? Tänker du försöka stå emot behovet eller införskaffa den?

fredag 14 juni 2019

Handla för handlandets skull

I måndags när jag planerade veckans måltider föll det sig så att alla måltider redan var klara när jag kollade Willys erbjudanden. Det fanns en hel del intressanta varor som var billigare, men när jag kollade hur många bregottpaket jag hade i frysen (rabatt på bregott denna vecka!) så fanns där redan två och jag har precis tagit fram ett som står i kylen för upptining.

Det, i kombination med att jag läst en del i frihetsmammans blogg (har precis lagt till bloggen i länklistan till höger), fick mig att hejda mig själv.

Vad sjutton håller jag på med? Jakten på billig mat har plötsligt blivit nån slags ursäkt för att hamstra på mig en massa mat. Jag är trots allt ensamstående och det tar tid för mig att äta upp all mat jag har hemma.

Tog mig en titt på min lista på vad som finns i frysen och ska tillagas. Vad sägs om detta!


  • Älgstek
  • 2 kg älgfärs
  • ytterlår älg (till grytbitar)
  • entrecote älg (dvs en till älgstek)
  • fläskytterfilé
  • 3 st laxfiléer 
  • 4 st REKO-korvar, ostekta (oklart hur jag ska hantera dessa, därför hamnade de i frysen)
Med tanke på att min vanligaste vardagsmat är tonfisksås (både röd och vit), kokosgryta (en allmän "slänga-allt-i-grytan-gryta med kokosmjölk som bas), köttfärssås, tacopaj, lökpaj och diverse grönsakssoppor, så kommer det ta flera år att äta ur frysen. 

Jag tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att nu ska jag göra mer mat från frysen. Extrapriser i all ära, men först behöver jag faktiskt tillaga den mat jag redan köpt in. 

Jag har dessutom, just i denna stund, 17 matlådor i frysen...

Kan du också fastna i att köpa billig mat bara just för att den är billig och inte för att du har en tanke med den?

torsdag 13 juni 2019

Jakten på kapten Klänning

I förbifarten nämnde en föreläsare att boken Jakten på kapten Klänning (skriven av Jonas Trolle) gav en intressant insyn i polisens spaningsarbete, jag har haft den på min läslista ett bra tag, men för några dagar sedan (bland annat medan jag åkte till och från Camp FI) sträckläste jag den, då det smidigt nog fanns som e-bok hos Uppsala bibliotek.

Enkelt sammanfattat handlar boken om hur polisen börjar spana på Göran Lindberg (aka kapten Klänning), hur de så småningom griper honom och slutligen hur han döms.

Det som griper tag i mig, förutom de fruktansvärda handlingar Göran Lindberg utför, är hur vansinnigt tufft det verkar vara att jobba som polis. Den långa "biljakten" genom Svealand och Götaland känns utmattande bara att läsa om och jag får en helt ny insikt i alla möjliga konstiga arbetsuppgifter som en polis kan behöva utföra.

En intressant aspekt som boken bara snuddar vid, är rättvisebegreppet. När man avtjänat sitt straff är man juridiskt sett fri, men hur många brottslingar (ffa sexbrottslingar) har kommit till insikt och återfaller inte i gamla beteenden?

Har du inte läst boken än, så rekommenderar jag den starkt.

onsdag 12 juni 2019

Istället för löne-Cava?

På Camp FI (ja, jag kommer tjata lite om det evenemanget framöver) fick jag prova Cava för första (och sista) gången. Fru EB hällde upp en redig skvätt till mig, trots mina protester att jag bara behövde en matsked. Efter en snabb provsmakning kunde jag konstatera att det smakade som vanligt, dvs inte drickbart. Så jag och en till person hamnade i samspråk kring vad jag skulle ersätta för att fira när det är dags för löning.

Vi var lite inne på typ pommac eller liknande, men jag är inte superförtjust i smaksatta drycker öht. Så sen klurade vi på om hemmagjord glass kunde vara nåt. Älskar glassen jag fått tips från Fru EB om att göra, men samtidigt, vem vill äta glass i februari?

Så då slog det mig. Jag utnyttjar såklart bloggens läsare! Så har ni nåt tips för en som älskar mat, vad kan jag lyxa till med som kommer kännas speciellt och festligt varje lönedag?

tisdag 11 juni 2019

Suget efter en resa...

Så slår det till med full kraft. Jag vill resa till Kanarieöarna i år igen!

Hittar en billig resa en vecka före jul, till ett ställe jag varit på förut där jag vet att det är ok mat och lugn miljö. Ser framför mig att sitter där på stranden och njuter av att göra ingenting.

Så kommer jag ihåg hur fruktansvärt uttråkad jag blev sist, efter fyra dagar var min ork tillbaka och jag ville göra en massa saker. Förvisso hade jag den gången valt ett budgethotell mitt ute i ingenstans, den här gången vet jag ju att jag kommer ha närmare till strandpromenaden så jag kan promenera en massa.

Samtidigt är det mycket pengar och jag ska ju redan iväg på en resa i år. Det borde räcka. Men jag kan inte nöja mig med det argumentet, jag försöker istället övertyga mig själv om att jag ska få boka resan. Trots att jag vet att fyra dagar efter att jag kommit hem ifrån den resan ska åka på spa för kick off med mig själv.

Jag försöker analysera vad det är som hänt, varför jag känner för att resa bort. Vad är det jag egentligen är ute efter? Mitt spontana svar (har inte tänkt på det här mer än några minuter) är att jag vill komma bort från vardagen, när jag är ledig hemma blir det alltid en massa måsten som ska göras. Medan när jag åker bort, så kan jag inte röja bland mina grejer, skruva upp hyllor etc.

Vad jag menar är alltså att även om jag är hemma och tar det lugnt, så finns det en inre stress, en känsla som gnager i mig att jag borde göra någonting, eftersom det finns saker att göra. Så istället för att ignorera den känslan, så vill jag lösa det med att åka bort.

Vilket förstås är en helt ok lösning, men det är lite onödigt att åka iväg till just Kanarieöarna på en charterresa. Bättre då att snegla lite på närmare breddgrader.

Om jag tex tar tåget ned till Malmö en torsdag och hem en söndag, kostar resan drygt 700 kr och tre nätter på hotell 3000 kr. Sen är det klart att kostnaden för mat tillkommer, men det gör det på Kanariöarna också.

Ifall syftet bara är att komma bort några dagar, så kanske det får bli en tripp till Malmö. Får verkligen ta tag i det där med en Camp FI i Skåne i oktober...

Har du något behov som du inte kan stå emot när det kommer i full kraft?

måndag 10 juni 2019

Post Camp FI 2019 Del 3

Till sist var det tyvärr dags att säga hejdå och del 3 av dagen inleddes. Att ta sig hem... Det visade sig inte vara det lättaste. Glad i hågen traskade jag ned till spårvagnen. För att mötas av ett meddelande att den inte gick mer idag! What?

Frågade om vägen till närmaste hållplats för kollektivtrafik och fick förklarat för mig hur jag tog mig till Gröna Lund. Tackar. Kruxet var bara att det var samma spårvagnslinje, dvs den var också inställd. Suck och dubbelsuck. Jag som hade stora blåsor på fötterna sedan tidigare och INTE skulle gå så många meter egentligen.

Fick prata med en snäll ordningsvakt som förklarade att det var avspärrat hela vägen och så visade hon mig hur jag skulle gå för att ta mig till Djurgårdsbron, som var enda vägen hem. Så jag fortsatte att gå, med diverse avbrott där vägen var avstängd så jag fick göra ytterligare omvägar. Till sist frågade jag ett snällt tjejgäng som förklarade att nä, jag skulle visst gå tillbaka en bit och ta en avstickare uppåt från vattnet för att komma närmare bron. Promenera vidare och så såg jag äntligen bron. Den var dock fullsmockad med folk och när jag kom närmare frågade jag en pensionär hur jag skulle ta mig till Centralen. Då föreslog han att jag skulle gå tillbaka till Gröna Lund, för därifrån kunde jag ta båt till Gamla stan. Här var jag nära att avlägga ett löfte om att aldrig mer besöka Stockholm. Men med drömmen om att shoppa på Uniqlo med Fru EB (vi snackar 1-2 tröjor nu, inte tokshoppa, ok?) gnagde i bakhuvudet, så jag tog ett djupt andetag och beslöt mig för att försöka tränga mig genom folkhavet för att gå över bron istället. Väl framme vid brofästet kunde jag konstatera att bron var avspärrad. Va fasiken! Frågade en polis om jag kunde få gå under avspärrningen och han svarade lätt irriterad att kortegen skulle komma alldeles strax, så jag behövde bara vänta någon minut. Ok?

Kände mest att det var för varmt och jag var för less för att vänta, men just då började folk runt omkring att jubla och vifta med flaggor och då först fattade jag att det var kungens kortege som skulle komma förbi... Så jag vinkade snällt till kungafamiljen när de travade förbi.


Sen fick jag äntligen komma över bron och efter att folkhavet tunnat ut sig fick jag tips från en mycket elegant klädd herre att jag skulle gå rakt fram så skulle jag komma till Karlaplan. Bingo! Bara jag hittar en tunnelbanenedgång så hittar jag alltid hem.

Det var en stor lättnad att sätta sig på tåget och sen gick det strålande både att hitta pendeltåget hem till Uppsala och hinna med bussen till min bil. Bilen var snäll och startade också, så strax efter 21 var jag hemma i min lilla lägenhet. Skönt! Lite fånigt blev det med 5 ½ timmes resa för att träffas 4 timmar...

Lärdom: Se till att vara utvilad (gick ju sådär denna gång) och nyäten (dvs jag skulle ha ätit på pendeltåget) när du sammanstrålar med FI-folk. Du har inte tid att äta och du behöver vara pigg för att hänga med i snacket.

Min längtan efter Skåne har inte mattats efter träffen, då jag fick prata både Skåne och häst med A. Så jag klurar på om jag ska ta mig en sväng nedåt i oktober... Jag kan alla helger, hur ser det ut för er skånebor?

söndag 9 juni 2019

Post Camp FI 2019 Del 2

Frihetsmamman, om du läser detta så kom jag på vad det var vi aldrig hann prata klart om. Det var ju det här med hur ofta man ska uppdatera bloggen. Skulle vara skoj att ses nån dag så kan vi prata mer om detta och en massa annat roligt? Jag har börjat läsa din blogg, men det var ju ganska många (intressanta) inlägg att plöja igenom, så det tar nog någon vecka. 

Gruppen med människor hade lagt beslag på timmerbord med bänkar som tack och lov var placerat i skuggan. Jag är i grunden en ganska asocial varelse (har lärt mig genom åren hur man "ska" bete sig), så det var ett litet mentalt hinder att våga mig fram.

Men det tog tre sekunder och sen var jag "en i gänget". Helt sjuk känsla, det var mer som att komma tillbaka till gamla vänner, ni vet såna man inte sett på ett par år, och så vips fortsätter man diskussionen man påbörjade 2016. ;-) Jag fick en etikett av Fru EB (som verkligen kändes som min bästis från skolåren!) där jag skrev både mitt namn och Fri2032. Sen fick jag mig en slurk cava (mer om det senare) och dök rakt in i alla spännande diskussioner!

Jag hann tyvärr inte prata med alla, men de jag pratade med var såna härliga människor! Vi pratade om allt ifrån varför man är anonym, huruvida man kan säga till sin omgivning hur mycket man har sparat på banken, var i Skåne man bör bo (ja ok, den frågan ställde jag), hur bra REKO i Uppsala är (som allt annat, det mesta är bra men man får prova sig fram vem som har godast köttfärs eller gurka), hur sjutton man kan vara i Stockholm samtidigt som man är på landet, varför man har försäkringar, hur man vågar handla på Lidl (haha, också min fundering) och en massa annat spännande.

När några personer började droppa ifrån började paniken komma krypande. Va? Men jag har ju inte hunnit prata mer än nån minut med vissa? Ska folk börja gå redan? Sen insåg jag att jag redan varit där två timmar och snart skulle jag också behöva åka hem. Snyft...

Fru EB förtjänar ett eget stycke. Vilken kvinna! Vilken förebild! Vilken [fyll i valfritt superlativ]! Jag hann givetvis inte prata många minuter med henne, men jag lovar, de minuterna gav typ en timmes förnyad energi. Åh så jag skulle vilja sitta i flera timmar och bara bombardera henne med frågor om allt möjligt. Jag hoppas verkligen att det kommer ett nytt tillfälle snart!

Me and my friend. Eller så är det två random personer jag hittade jag när jag bildgooglade... ;-)



Med glädje och sorg blandat i kroppen tog jag farväl av gänget som var kvar och gick i samma ögonblick som Mats gjorde entré. Ja, ni ser ju vad jag missade... Sen var det då dags att försöka ta sig hem. Hm...

lördag 8 juni 2019

Post Camp FI 2019 Del 1

Ja herregud... Jag vet inte ens var jag ska börja. Om jag skulle sammanfatta hela dagen i en mening skulle det bli "För mycket folk, för varmt och för jobbigt". Men om jag istället bara sammanfattar själva träffen, så blir det istället "För lite tid för att prata med alla intressanta människor".

Men om vi börjar med del 1 av dagen. Att ta sig till Bellmansro. Jag tog bilen till närmaste busshållplats och bussen kom snällt på utsatt tid för att köra mig till Uppsala centralstation. Väl där noterade jag att pendeltåget till Stockholm var ett kort tåg, så jag fegade ur och satte mig på tåget redan tio minuter före avgång. Jag ville inte riskera att få stå... Pendeltåget gick snällt hela vägen till Stockholm, satt i närheten av ett väldigt högljutt partygäng, där ytterligare en medlem anslöt sig i Sollentuna tillsammans med en stor flaska Dompa (!) som de hjälptes åt att tömma innan vi var framme i Stockholm. Kände mig som jag var 85 år gammal på väg till en syjunta. Framme på centralen var det lite knixigt att hitta till spårvagn 7, jag har förvisso "bott" på centralen i fyra år, så jag har lätt för att hitta där, men de har byggt om en del sen dess. Det hade varit enklare om de jag frågade (tre olika SL-personer) hade sagt att spårvagnen var bredvid Nils Ferlin och mitt emot Åhléns...

Klev i alla fall på spårvagnen (osäker på om min biljett var giltig även här, men det fanns ingen att fråga) och den här gången fick jag stå hela vägen till Gröna Lund. Där blev vi som skulle till Valdemarsudde utslängda, då spårvagnen inte gick längre och ersättningsbuss skulle komma. Häpp. Vet inte hur länge jag stod där, men nån buss dök iaf inte upp. Istället kom det en gammal spårvagn (tänk museum) tuffandes, så jag frågade lite försynt när den stannat om föraren visste var ersättningsbussen var. "Det är vi!" fick jag glatt tillbaka, så det var bara att kliva på och åka sista biten till Bellmansro. Försökte sen förstå på kartan var mer exakt jag skulle ta vägen sedan och började gå mot grönområdet på måfå.

Fick syn på Fru EB i sin fina klänning och då förstod jag att jag äntligen på rätt plats och del 2 av dagen kunde ta sin början.

fredag 7 juni 2019

Tre dagar

Det tog tre ynka dagar att packa ihop, flytta, packa upp och få ordning på mina saker. Nog för att jag vet att jag har lite grejer, men det var en uppfriskande upplevelse. Att direkt hitta alla saker på deras nya "rätta" plats, att kunna laga mat precis som vanligt (nåja, nästan, återkommer om det) och njuta av maten på golvet (måste införskaffa köksbord och stolar...).

Jag känner mig nästan pånyttfödd. Jag älskar redan min nya lägenhet, älskar känslan av att vakna och veta att allt löste sig till det bästa. Jag har tom börjat bädda sängen eftersom jag tillbringar en stor del av min vakna tid där, jag läser eller tittar ut genom fönstret där mina hästar går och betar. <3

Jag har lite smågrejer som måste fixas, bland annat ska ett par hyllor för mina böcker upp på väggarna (måste ha tre händer där, två händer som håller och en som borrar), men det allra mesta är redan klart. Lycka!

Brukar ni vara snabba med att packa upp efter flytt eller lever ni i kaos längre perioder medan jobb och familj tar all vaken tid?

torsdag 6 juni 2019

Camp FI 2019!

Idag är det äntligen dags att träffas! Jag är halvdöd efter två dagars konferens med jobbet (inget lyx heller, vi höll oss i jobbets egna lokaler och tuffade på), men jag bör iaf kunna ta mig till Stockholm på nåt vis. Sen om jag hittar till rätt ställe, det vet i katten.

Jag har med mig en enklare pastasallad (med supergod salladsost från REKO), lite bananpannkakor (mest för att jag hade mjölk och bruna bananer hemma) och en livsfarligt god rabarberpaj som kanske räcker till fler än mig själv. Men bara kanske... ;-)

Till er som inte kan vara med, hoppas vi ses nästa gång!

onsdag 5 juni 2019

10 miljoner

Fru EB skrev i söndags om att få 10 miljoner och vad hon skulle göra då. Eftersom jag var lite upptagen med flytt, så hann jag inte läsa förrän på måndag förmiddag och då kändes det lite fånigt att svara.

Så jag tänkte att jag spinner vidare på det hela i ett blogginlägg istället! 10 miljoner är en väldigt trevlig summa, så efter att ha funderat lite har jag kommit fram till följande.

Om jag skulle få 10 miljoner imorgon, så skulle jag först och främst säga upp mig. Det tvekar jag inte en sekund på. Jag har ett trevligt jobb med trevliga kollegor, men jag slipper det gärna så fort som möjligt. Jag vill spendera mer tid med mina hästar och med mina vänner (samt lite familj också, men inte för mycket!).

Eftersom jag behöver 5,4 miljoner för att kunna ta ut 4 % varje år och ändå ha kapitalet intakt, så blir det sedan 4,6 miljoner över. Först tänkte jag att jag skulle vara givmild mot min omgivning, men sen blev jag lite eh... självisk.

4,6 miljoner skulle räcka mer än väl till en mindre hästgård. Så jag tänker att jag lägger 3 miljoner på en sån gård, typ 5 ha bete och 3-4 boxar räcker gott och väl till mig. Boningshuset kommer garanterat kännas för stort för mig, men kanske behöver jag bara använda bottenvåningen. Tänker att gården ska ligga i närheten av en ridanläggning, så jag slipper sköta ridbana själv. ;-)

Alltså 1,6 miljoner kvar att leka med. Hm... Om jag nallar direkt från det kapitalet (och det inte har nån ränta öht, vilket det förstås kommer att ha) och det ska räcka i 43 år (typ) så kan jag ta ut 37 000 kr varje år. Då får detta bli min resefond, dvs jag kan resa för 37 000 kr varje år utan att jag behöver använda mitt övriga kapital till såna utsvävningar.

Eftersom jag är singel kan jag komma rätt långt med 37 000 kr, tex kan jag roa mig med en dussincharter till Kanarieöarna fyra veckor mitt i vintern. Eller så kan jag åka på flera weekendresor utspritt under året. Då jag inte längre jobbar kan jag dessutom åka precis när som helst (dvs när det är billigt) vilket gör att jag har råd med fler resor.

När jag sedan trillat av pinn (sisådär 2096) så kommer mina syskonbarn få ärva gården och mina 5,4 miljoner. Vi säger att gården säljs utan vinst (yeah right, men det blir enkel matte då) vilket betyder att mina syskonbarn får i runda slängar 3 miljoner vardera. Inte så dumt att vara släkt med mig ändå. Eller ska jag vara elak och ge pengarna till nån annan person, som faktiskt bryr sig om mig? ;-)

Ack, alla dessa bekymmer jag fick av att få 10 miljoner. Sluta jobba, skaffa hästgård, resa lite varje år. Tja, jag måste nog säga att det är nästan som jag har det nu (även om jag inte slutat jobba, äger inte hästgården jag bor på och reser lite kortare och mer sällan än varje år).

Om du inte redan svarat i Fru EB:s blogg, så är jag nyfiken, vad skulle du göra med 10 miljoner?

tisdag 4 juni 2019

Flyttkaos

När jag står där med sängen på högkant, febrilt skruvandes på sängbenen för att få loss dem slår det mig. Jag hatar att flytta.

Jag hatar att behöva packa ned alla mina grejer, att behöva kånka på kartonger ut ur lägenheten, ut i bilen, in i nya lägenheten. Att behöva packa upp och försöka få nån slags ordning i väntan på den riktiga ordningen (som brukar infinna sig strax innan det är dags för nästa flytt).

Jag hatar att ha andra människor som klampar in i min lägenhet, flyttar på mina privata grejer och kanske tom fäller en kommentar om nån pryl jag har. Jag vill bara få vara ifred.

Eftersom jag redan som ung gillade att dokumentera saker, så kan jag konstatera att det här är min tionde flytt på 18 år. Dvs jag har bott i snitt på varje ställe 1,8 år. Vilket låter ännu värre när jag tänker på att jag bodde i en ljuvlig lägenhet i Uppsala i 5 år och uppe i mitt hus i norr i 4 år.

Kanske hänger min avsky för flytt ihop med att jag vid flera flyttar fått stå ut med en idiot till sambo (tog mig bara fem år att inse att han var en idiot), där jag fick dra det tyngsta lasset varje gång, medan han pratade skit om mig med sina kompisar.

Eller kanske är det min känsla av rotlöshet, att jag inte hör hemma någonstans, att varje flytt är från ett tillfälligt ställe till ett annat tillfälligt ställe. Kanske är det därför jag har svårt att skiljas från huset i norr, för det var tänkt att jag skulle bo där resten av mitt liv?

Jag hoppas verkligen att min nästa flytt blir till ett ställe där jag ska bo i många, många år. Jag skulle behöva det.

Hur ser ni läsare på att flytta? Har ni flyttat många gånger i era liv? Bor ni på ett ställe som ni tänker bo på länge/för evigt?

måndag 3 juni 2019

Måndag förmiddag, dags att planera veckan!

Jag är ett litet planeringsfreak. Jag tror att det hänger ihop med känslan av att ha kontroll, att kunna överblicka åtminstone vad som kommer att hända i mitt lilla liv. Även om jag ständigt får vara flexibel och ändra mina planer (men det är jag också ok med).

Måndagar för mig är planeringsdag. Eftersom jag har ett rätt soft jobb (iaf just nu) så planerar jag på arbetstid. Jag har en checklista för vad jag behöver få in i schemat. Dessa saker ändrar sig lite nu och då, för stunden består de av:


  • Matplanering: vad ska jag ha med mig för matlåda, vad behövs förberedas innan, vilket mat ska tillagas (ffa under helgen) och vad behöver jag handla hem. 
  • Jobbet: möten, utbildningar, vilken dag passar det att jag jobbar hemma etc. 
  • Hästarna: vem ska göra vad vilken dag? 
  • Tvätta håret: jepp, jag har väldigt tjockt hår som tar evigheter på sig att torka, så jag behöver planera in vilka dagar i veckan det är bäst att tvätta håret. 
Tidigare (innan jobbyte och flytt) fick jag även planera in när jag skulle tidrapportera och vilka dagar som hästarnas vattenkar skulle fyllas på. Detta eftersom bägge aktiviteterna tog ganska mycket tid och det måste anpassas till tex dagar då jag kom hem sent från jobbet eller satt i möten hela dagen. Nu slipper jag bägge aktiviteterna, mycket tacksam!

Ibland har jag även planerat in annan träning än ridningen i kalendern, mest för att påminna mig själv om att det måste göras. Sen läggs förstås en massa andra saker in också, tex Camp FI, men de fylls ju på i kalendern allt eftersom jag vet om att de kommer (tex vet jag ju redan nu att det blir kick off i slutet på december, så det är noterat tider på rätt dag). 

När jag fyllt i hästar och jobb, brukar jag surfa in på Willys hemsida för att se veckans erbjudanden. Utifrån vad som är billigt där och vad jag har för färdiga matlådor i frysen, planerar jag in vad jag ska äta de kommande fjorton måltiderna. När det är bestämt, går jag igenom dag för dag, vad som behöver vara gjort innan dessa måltider. Tex om jag ska äta tonfisksås till matlåda på tisdagen, så behöver jag koka ris på måndag kväll samt ta fram matlådan med tonfisksås från frysen. Eller så ska jag äta jordärtskocksoppa till middag på onsdagen, då måste jag köpa mjukt bröd (som jag sällan har hemma) på måndagen eftersom jag handlar måndagar och torsdagar.

Jag har alltså en anteckning i mobilen där allt jag har i frysen finns uppradat (inklusive antal) i de olika kategorierna färdigmat, grönsaker&bär, mat att tillaga, mejeri och övrigt. Sen har jag en annan anteckning där jag fyller på med vad som ska köpas och kanske även vad som eventuellt ska köpas (ifall det är rabatt men jag är osäker på om jag måste köpa det).

Hästarna har jag ett litet eget rotationsschema på, så jag försöker i möjligaste mån rida dem lika mycket. Men vissa veckor blir det mer för nån och mindre för nån annan (oftast när det är nån träning inplanerad), så då får jag kolla historiken bakåt lite och planera så det jämnar ut sig i längden.

När allt väl är planerat och känslan av lugn infinner sig, så gäller det att njuta. För sen hinner det gå några timmar och så dyker det upp nåt möte eller liknande som ställer allt på ända. ;-)

Planerar du någonting eller tar du dagen som den kommer?

söndag 2 juni 2019

I drömmarnas värld

När det är mycket på någon/några fronter i mitt liv, så sover jag ofta lite lättare än annars. Det innebär också att jag drömmer mer eller framförallt vaknar jag efter drömmar, så jag kommer ihåg vad jag drömt.

Häromnatten drömde jag, väldigt tydligt, att jag var på Camp Fi. Av nån anledning (vi fick aldrig nån förklaring) så var Fru EB inte närvarande, utan hade lämpat över ansvaret (och deltagarlistan, öh?) på Ibland Gör Man Rätt. Han hade det lite svettigt med närvarokollen, eftersom flera av oss (sorry IGMR) envisades med att uppge olika alias för varje gång han frågade. Jag vet att jag bland annat låtsades vara Morsan och Lana. Oups... Vi var över tvåhundra personer också, imponerande hur många som hörsammat kallelsen!

Vi var dessutom i ett kylrum på ICA, vilket förvisso gav oss tillgång till en massa mat, men samtidigt gjorde att alla huttrade då vi var sommarklädda.

Tack och lov vaknade jag och kunde konstatera att det är Camp Fi om fyra dagar och att jag VERKLIGEN ser fram emot att träffa alla!

Har du drömt om nån inom FIRE?

lördag 1 juni 2019

Potatisgratäng del 3

Nu ni! Nu tror jag verkligen att jag är någonting på spåren. Jag har nu gjort den här gratängen, men istället för att göra den i en vanlig form, så gjorde jag den i en matlåda av glas och halverade givetvis satsen (förutom osten insåg jag nu, oups). Resultatet var så förbaskat gott (och krämigt!) att jag åt upp alltihopa samma kväll... En fördel med att göra mindre sats är att jag inte måste äta potatisgratäng var och varannan dag, men ändå kunna experimentera med olika sorters gratäng.

Jag tror en del av hemligheten var att jag inte la potatisen i vatten, som Kitty nämnde kunde försämra krämigheten. Sen gjorde jordärtskockorna att det blev lite sötare smak också, vilket förstås en gottegris som jag tycker om.

Men jag fann faktiskt att jag saknade löken. Jag har blivit väldigt förtjust i lök, efter att Fru EB lärt mig hur man gör när man hackar lök, samt förstås hur mycket den lyfts fram som en fantastisk grund i alla maträtter i boken Studentmat.

Så jag ska fortsätta experimentera. Nästa gång jag testar ett recept (har inte bestämt mig för vilket än) ska jag prova att koka potatisen i mjölk innan, nåt som C och Js nämnde i förra inlägget om potatisgratäng. Återkommer!

Deklaration 2023

Det har varit lite spänt inför deklarationen för min del. För första gången nånsin så får jag ta del av ränteavdragen. Jag har maxat lånet p...