Nytt boende för hästarna

Den här senaste tiden har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Efter att jag sagt upp hästarnas stallplatser blev mina stallkompisar som förbytta. Tydligen var det ett jättesvek att jag flyttade och ingen ville vara i stallet när jag var där. Råkade det ändå bli så (tex de kvällar jag inte hade kvällsfodring men ändå var ute) så betedde sig stallkompisarna som att jag var luft. 

Jag är väldigt ledsen över att ha det så här och undvek stallet så mycket jag kunde. Vilket iofs bara betydde att jag var ute fyra dagar varje vecka, eftersom jag hade fodringar att ta. 

Men i helgen flyttade äntligen hästarna och jag kan förhoppningsvis börja andas igen. De kommer till ett toppenställe, med bra hage och ännu bättre foder. Så de har det bra. Det är värre med mig som hatar kaos och ännu inte riktigt kommit i ordning i nya stallet. Det är liksom saker överallt och på "fel" ställen, vilket gör mig galen. 

Jag får tyvärr också erkänna att det inte blev billigare att flytta, men den här flytten blev mest till för min sinnesros skull. Så jag får fortsätta att slakta ISK:n så sakteliga. Än så länge håller jag mig dock inom 4 %-regeln, så det kanske inte blir så tokigt i slutändan ändå.

Nu ska jag njuta av årets första sommardag och hoppas att vi alla får en bra sommar. 

Jag önskar att jag inte hade bil

Som om det inte var nog med att jag går back varje månad pga tre hästar och lite annat roligt som kostar för mycket pengar. Nu har bilen stått på verkstan, dels för att gå igenom besiktningen och dels för att det var dags för service. 

Jag fick ett uppskattat pris på 8' plus lagningen, vilket jag trodde skulle gå på nån tusenlapp till (för det hade min naiva stackars far bedömt att det kostade uppe i norr). Men det slutade med 12' för en snart 20 år gammal bil. Huvaligen!

Nu rullar den förhoppningsvis snällt ett år till, men sen får jag tänka till hur jag ska göra. Jag kan i teorin klara mig utan bil, då skulle det bli en tusenlapp för busskort varje månad, men det skulle ta hiskeligt mycket tid och jag vet i sjutton om jag skulle må bra av att behöva hyra bil varje gång jag ville iväg med nån av hästarna. Det skulle förmodligen sluta med att jag inte åkte iväg alls och det känns väldigt trist. 

Så det är väl bara att betala och vara glad helt enkelt. Glad att jag är frisk och att hästarna är friska...

Har du haft någon riktigt trist utgift senaste tiden?

Dålig stämning efter AW

Jaha, då är man stämplad som snålisen på jobbet... Fast jag är ändå ok med det tror jag.

Vi var ett gäng som hade aw igår, normalt brukar jag inte gå på sånt men nu var det en kollega som skulle sluta och då kändes det svårare än vanligt att backa ur. 

Så jag hängde med, spelade lite bowling, åt lite gott och umgicks. En person tog på sig att betala på plats och så skulle vi göra upp efteråt.

Såklart kommer då infon idag att det kostar x kr och det splittar vi på y personer. Varvid jag snabbt räknar ut att jag får betala mycket mer än min del, eftersom jag åt en billig maträtt och drack vatten. Medan flera andra tog dyr maträtt och flera glas med öl. En köpte tom en svindyr (iaf enligt mig) drink. 

Eftersom menyn finns på restaurangens hemsida var det en enkelt match att räkna ut hur mycket jag skulle betala, så jag swishar min del och skriver att jag betalat det som jag ätit. Varvid personen som betalade igår givetvis måste räkna ut exakt hur många kronor jag då "inte betalat" och högt deklarera detta. Tröttsamt... 

Jag lämnade gruppchatten efter det och orkar helt ärligt inte bry mig vad som hände sen. Jag har betalat för mig och kommer inte vara med på nån fler aw om det bara ska bli dålig stämning.

Brukar ni ställa upp på att betala för andras dyrare mat och dryck när det är aw?

Snåla med tvätten

Jag tvättar en gång i veckan. Varannan vecka kulört 60 grader och varannan vecka vitt 90 grader. Vi har två tvättstugor i föreningen, men man får bara boka tre timmar en gång/vecka.  Eftersom tvättmaskinen tar så himla lång tid på sig, så hinner man inte tvätta bägge maskinerna samma vecka (störigt, jag vet). 

Nu slumpade det sig som så att mitt underlakan gick sönder. Inte mycket att bekymra sig över, jag bytte bara några dagar tidigare till det andra underlakanet. Men när jag inspekterade det närmare visade det sig att det när som helst också skulle gå sönder. Suck och dubbelsuck. Får skylla mig själv när jag tvättar i 90 grader samt snurrar runt som en tornado i sängen. 

Inköp av nytt underlakan skedde efter många dagars vånda. Mest för att jag är snål just nu, vill inte kosta på mig nåt (tipsar om Frihetsmammans tankar kring just detta) för då öppnas liksom fördämningarna helt. 

Men när lakanet väl var inköpt skulle det tvättas. Vilket sammanföll med min vanliga tvättid för kulört 60 grader. Utan att tänka hela vägen satte jag igång maskinen på vitt 90 grader. För att inse alldeles för sent att jag inte kan tvätta mer denna dag. Gaaah!

Det går dock att boka den andra tvättstugan samma vecka som den jag brukar använda. Så jag skyndade mig dit och bokade tvättid dagen därpå. Puh! Alla kläder rena och nöjd Fri2032. 

När jag lite senare (efter att bokning är gjord men inte tvättning) sitter och jobbar framför datorn drabbas jag av en nysattack, så jag skyndar in i mitt badrum och snyter mig. Väl där får jag syn på... min tvättmaskin. Den har helt fallit i glömska och jag inser att jag faktiskt kan välja att tvätta i den, istället för att dela tvättstuga med andra personer och trixa med bokningar för att få vardagen att gå ihop. 

Intressant ändå hur vissa sparåtgärder verkligen bara går på autopilot... Men nej, jag tvättade inte i min egen tvättmaskin. Vilket får mig att fundera på ifall det är bra att tvätta i den ibland, så den hålls igång. Nån som kan tvättmaskiner lite bra?

Ja men då rensar jag igen då

Det är verkligen något uppfriskande med att gå igenom sina saker och rensa rejält. Vet inte ens om jag nämnt det i bloggen tidigare, men i höstas (tror jag det var, minnet är sisådär) stod jag på en hästloppis och sålde massor med gamla täcken och grimmor. Det var så skönt och första steget i min rensningskampanj i stallet.

Nu tar jag nästa steg, i och med flytten, och rensar allt som blev kvar efter loppisen och lite annat som jag insett att jag inte behöver längre. Nya stället har mer utrymme för saker än gamla, men inte i ett låst utrymme, så jag försöker att bara ta med mig sånt jag behöver eller kan tänkas att behöva sedan. Vissa saker som jag vet att Daisy kommer ha nytta av längre fram när hon är vuxen, har fått flytta till mitt förråd (för nu har jag ett sånt och herregud vad det underlättar!).

Jag har även annonserat ut lite grejer och har nånstans landat i att om det inte blir sålt, så skickas det till återvinning. Har satt så lågt pris på allt så jag borde få napp. Oavsett utgång så ska det bli så himla, himla skönt att bli av med grejerna.

Är det dags för dig att prylbanta också? Eller känner du att du har optimerat din tillvaro redan? 

Hästarna flyttar också

Efter det lätt dramatiska inlägget för ett tag sedan har jag rannsakat mig själv och insett att även om jag gladeligen slaktar min ISK för Celines skull, så finns det andra lösningar på de ekonomiska problemen också. Så som ett första steg provar jag att flytta även hästarna. Dock inte ännu. I skrivande stund vet inte ens mina stallkompisar om att jag flyttar. Jag har trivts bra på tidigare ställe, men det har blivit allt sämre i takt med hyreshöjningarna, så till sist kom den berömda droppen och jag började kolla efter andra stall. 

Mina önskemål var dock lite svåra att uppfylla, så det har tagit tid att hitta ett stall som passar. En så "enkel" sak som att ha en busshållplats i närheten av stallet visade sig vara svårt att uppfylla. För att inte tala om att stallet helst skulle ha plats för mina tre hästar samtidigt. Ofta blir det ju bara en eller två platser lediga samtidigt. Men nu har jag hittat ett ställe som är väldigt hästvänligt (speciellt i jämförelse med förra stallet!) och uppfyller de flesta av mina önskemål. Det känns så vansinnigt bra i magen att kunna ge hästarna ett riktigt bra boende och mitt mående har höjts rejält bara av att skriva på nya kontraktet. Flytten dröjer dock ett tag, eftersom jag har uppsägningstid på gamla stället och som läget är nu har jag inte råd med dubbla hyror om det går att undvika. 

När väl beslutet om flytt var taget orkade jag dessutom hältutreda Celine. Det är intressant det där med hur mitt mående så ofta speglar sig i hästarnas mående, för såklart var det inget fel på henne. Bara att sätta igång henne lite försiktigt nu när hon vilat så länge, så vansinnigt skönt!

Just nu känns det riktigt bra faktiskt. Kan nu bara våren komma snart?

Status lägenheten

Jag känner att det mest är gnäll från min sida just nu. Men jag vill ändå skriva nåt positivt, så här kommer ett kärleksinlägg om min nya lägenhet.

Jag älskar min lägenhet. Den är precis lagom stor för mig och innehåller allt jag behöver. Jag har plats för mina kläder, mina böcker, mina husgeråd, mina sminkgrejer (ja, ni fattar va? Jag har plats). Allt ryms så bra och jag har tom luft i vissa skåp för att det finns så mycket förvaringsutrymme. Eller är det jag som har mindre saker än man "ska" ha? Jag tycker ju inte det, men det är klart, lite krångligt blev det när min temugg gick sönder. Jag måste köpa en ny, men glömmer det varenda gång jag är i närheten av en affär. Det var över en månad sedan den gick sönder och jag har helt enkelt löst det genom att dricka te ur en skål...

Det är varmt och skönt i min lägenhet, det kommer vatten ur kranen varenda dag, det är lugnt och tyst runtomkring mig. Jag sover otroligt bra och det är helt enkelt för att grannen inte har kor som råmar var femte minut. Har inte behövt använda öronpropparna en enda gång sen jag flyttade. 

Jag älskar min lägenhet så mycket så jag nyligen drog på mig mer kostnader. Till sommaren (lite oklart när eftersom folk ska ha semester) så kommer jag att få en inglasad balkong. Just nu vill jag börja vara ute lite mer på balkongen, men det är jobbigt att den alltid blir så blöt så fort det regnar (eller som nu, är täckt i snö. Hallå våren, var är du?). Jag som älskar värme tänker att en alldeles egen pensionärskuvös är precis vad jag behöver! Åh så ljuvligt det kommer att bli när det är 30 grader ute. :-D

Ja, boendemässigt är jag lycklig och vill aldrig nånsin mer flytta (vilket egentligen inte behövs heller, lägenheten är perfekt anpassad till nån med rullator och buss går strax utanför så jag kan ta mig vart jag vill). Det är bara ekonomin som skulle behöva bli bättre. Men det kommer säkert innan jag blir pensionär. ;-)