onsdag 27 november 2024

Osorterade tankar

Jag har velat skriva inlägg ett tag, men det har känts som ett oöverstigligt berg på nåt vis. Typ att nu har det varit tyst på bloggen så länge, så när jag väl skriver måste det vara ett superintressant inlägg för att folk ska lockas att läsa. 

Trams. Jag har ju bloggen för min egen skull egentligen. För att kunna gå tillbaka och följa min resa mot FIRE. Eller vart jag nu är på väg. 

Häromdagen fick jag ok från min chef att träffa en psykolog. Det kändes riktigt bra, framförallt att mina behov togs på allvar, att jag nånstans är viktig för företaget. Men sen blev jag osäker, behöver jag verkligen prata med nån? Jag menar, jag mår ju ganska bra nu. 

Sen gick jag tillbaka i bloggen och läste om allt som hänt i år. Förutom det jag själv skrivit läste jag även kommentarerna och fastnade på några kommentarer som ifrågasatte varför jag inte sjukskrev mig. Men jag tror verkligen att det är så att när man slåss för sitt liv på flera olika plan, då finns det inte i ens medvetande att sjukskriva sig. Jag är dessutom en mästare att spela teater, så min lilla krets av vänner förstod nog inte heller hur allvarligt det verkligen var. Först efteråt lyfte jag på locket och berättade. Då känns det lite sent att sjukskriva sig, för att man borde ha gjort det tidigare. 

Men nu när jag mår lite bättre, så är det definitivt dags att börja bearbeta alltihopa. Några trogna läsare kanske minns när Björn dog. Det var en oerhört jobbig tid för mig (av flera skäl) och det var först när jag pratade med en stallkompis för några veckor sedan, som jag fick ur mig alla känslor och tankar. Hon var suverän på att ställa frågor som fick mig att fundera och känna efter. Den korta stunden (20 minuter kanske?) gjorde att jag kunde släppa en stor börda jag burit på ända sedan vinter 2019. Så vem vet vad mer det finns som jag kånkar runt på helt i onödan?

Nåja, lite ekonomi ska det väl bli också. Börsen jobbar på så snällt och den magiska gränsen 2,2 miljoner som jag varit så nära att nå flera gånger (sist när Anette blev dålig och jag fick plocka ut pengar återigen) är nu förbi med råge och kanske når jag 2,3 miljoner innan året är slut. Svindlande tanke!

Med Black Week i full gång har jag passat på att handla både stallskor, stalljacka och täcke till Celine på rea. Det blir såklart mycket pengar ut ändå, men varje sparad krona är ett steg närmare friheten. 

Det får bli allt för denna gång, men kanske kommer det inte gå lika långt mellan uppdateringarna nu. 17 arbetsdagar kvar innan jag tar långledigt över jul, hoppas nu att vi alla får vara friska. <3

tisdag 15 oktober 2024

Det kommer att vara lite tyst här framöver

Jag fick en hint från en läsare att det behövdes ett livstecken igen. Så okej. 

Sen sist har jag haft semester och spenderat två veckor dunderförkyld, en vecka "ledig" (då jag försökte hinna en massa saker som blivit eftersatta) och sedan även sista veckan förkyld. Kul, kul. Energinivån som så smått börjat kravla sig uppåt åkte ner på minus igen.

Efter semestern blev Anette dålig, så pass att jag mentalt förberedde mig för att förlora henne. Men efter en sväng till klinik och lite medicinering så har hon piggat på sig och hävdar att hon tänker leva i tio år till. Vi får väl se om hon har rätt.

Jobbet tuffar på med en drös nyanställda (vi förlorade ca 40 % av kollegorna i och med ny chef) som kräver lite extra energi. Jag önskar att jag var en sån som fick energi av att umgås med människor, men jag blir tyvärr bara mer och mer dränerad varje gång jag kommer in på kontoret.

Hästarna trivs fortfarande i nya stallet, men nu väntar lerperioden och mörkret, så jag misstänker att jag inte kommer vara glad förrän i april igen. Det får vara så. 

Enda ljusglimten jag hittar just nu är att börsen går som tåget. Investeringarna är snart på all time high, även om jag förstör ibland genom att plocka ut pengar (tex när Anettes veterinärräkning kom och var helt horribel).

Jag har några saker jag skulle vilja skriva om, men orken finns inte. Så istället lämnar jag er med den här funderingen. Finns det öht nån i Sverige som är FIRE? I ordets rätta bemärkelse. Eller lurar vi oss själva och det i slutändan snarare handlar om att skapa förutsättningar för att göra det man allra helst vill i livet.  

fredag 16 augusti 2024

Det som inte dödar, härdar

Jag vet inte jag. Jag tycker snarare att jag känner mig som en urvriden disktrasa. En disktrasa som när som helst börjar storgråta, för de mest fåniga sakerna. Sist grät jag för att det var slut på en rabatterad vara på Willys.

Jag är skör för att jag är slutkörd. De här månaderna, som jag trodde skulle ge mig återhämtning, blev ännu värre än de månader som varit tidigare. Jag minns inte allt jobbigt som hänt och jag vägrar läsa i mina dagböcker för att minnas. Jag vill inte minnas, jag vill bara vidare. 

När jag gick i KBT för många år sen pga utbrändhet pratade min terapeut om att det behöver råda balans mellan de tre områdena familj-jobb-fritid. Om det är lite tufft i ett område, så måste de andra två generera energi. Så en kort sammanfattning av de områdena är nog på sin plats.

Familj

En nära anhörig har varit in och ut på sjukhus i några omgångar. Först förklarades problemen med att hen inte rörde sig så mycket, vilket gjorde att hen inte hade så mycket aptit, vilket därmed gjorde att hen inte hade nån ork och därmed inte rörde på sig så mycket. Lite uppvätskning medelst dropp och justering av mediciner skulle göra susen. När det sen inte blev nån större förbättring, utan snarare en försämring blev det ytterligare ambulansfärd in och den här gången blev det tre (!) blodtransfusioner gjorda och en utredning varför hen förlorat så mycket blod. Under utredningens gång fann man inte bara orsaken, utan även tumörer på ett annat ställe. Det blev en jobbig mental väntan på provsvar innan de visade sig vara benigna. Den här personen har varit min stöttepelare när jag haft det svårt, hen har alltid funnits där när jag behövt prata. I och med denna sjukdomsperiod har jag fått inse att den tiden är över och personen är nu så pass sjuk att det är jag som behöver stötta hen. Det är lite av en sorg i sig, att förlora någon som alltid funnits där för en. 

En vän jag haft i många år passade även på att tydligt visa att mina problem är inte lika viktiga som hens problem, så mitt när allt brann omkring mig (metaforiskt, tack och lov har inget brunnit) blev jag helt övergiven, trots att hen hade kunnat hjälpa mig på flera olika sätt om hen velat. Den sorgen är också jobbig att ta sig igenom.

Jobb

Arbetsbelastningen eskalerade fram till midsommar ungefär. Då var jag så mentalt slut och sönderstressad att jag grät på kontoret. När en kollega frågade hur det var och jag svarade att allt känns nattsvart, fick jag tillbaka ett "Men det är fint väder". Det kändes verkligen som ett hån speciellt med tanke på att det är till mig många går för att prata av sig eller gråta ut. 

Därefter har jag försökt lösa alla akuta situationer som uppstått pga tf chef gått på semester utan att lösa de resursbrister som fanns. Jag har haft en ny kollega som behövt massor med stöd och uppbackning och givetvis inom områden jag inte har kompetens i. Så vi har varit två som bankat huvudena i väggen, skönt med sällskap...

Mitt "sommarprojekt" som tf chef prackade på mig visade sig kräva sisådär ett halvårs heltidsjobb. Så jag misstänker att jag kommer få fortsätta slita med det tills det är färdigt om några år.

Nu har kollegorna börjat komma tillbaka från sina semestrar och sådär klämkäckt förklara att jag minsann måste haft det så lugnt de här mötesfria veckorna... Ibland planerar jag hur jag ska mörda dem med en häftapparat. 

Fritid

Jag vet inte ens vad jag ska skriva om allt som hände i stallet under den här perioden. Det var en kombination av att stallet ändrade inriktning, vilket gjorde att stämningen blev mycket sämre och hästarnas förutsättningar ändrades radikalt. Mitt i allt detta pajade min bil. Ingen verkstad hade tid att felsöka, än mindre laga. Fem veckor var jag utan bil och 30' fattigare när den väl rullade igen. Dessa pengar tog jag ifrån min drömresa, som jag avbokat ett par veckor tidigare, när jag märkte att det inte skulle fungera att lämna hästarna några dagar. 

Ångesten över att inte veta ifall hästarna får mat och vatten, den är helt horribel. Än värre när jag inte ens kan ta mig ut till stallet då inga bussar går dit. Dessutom var det så tydligt att stallägaren gjorde allt hen kunde för att motarbeta oss så vi skulle säga upp oss (vilket flera gjorde). Jag kunde dock inte säga upp mig förrän jag hade nånstans att ha mina tre hästar. Min gamla backup-plan hos en kompis visade sig vara tomma ord nu när det verkligen behövdes. För att motivera ännu mer till flytt chockhöjdes stallhyran och när inte ens det fungerade så blev jag uppsagd. Fick veta att uppsägningstiden inte gällde, utan jag skulle flytta direkt nya stallet kunde ta emot mig. Det fanns så mycket fysisk och psykisk påfrestning under den här tiden, som jag inte ens tänker gå in på. 

Givetvis har jag haft perioder när jag inte ätit, vilket jag vet ger mig mindre energi, men jag har inte ens kunnat uppbåda energi nog att beställa hem mat. Mina näringsdrycker är dessutom restade, så jag har inte ens kunnat beställa dem om jag orkat.

Ekonomin är totalt körd i botten och ångesten är såklart total på det området. Men jag försöker vara tacksam över att jag har pengar att ta av till alla akuta situationer. 

Jag minns även att min KBT-terapeut sa att man absolut inte skulle ta några beslut under den period när man mådde dåligt. Jag kom ihåg att jag tyckte att det var klokt, men såhär i efterhand undrar jag hur i hela friden man gör då? Under den här perioden har jag fått fatta flera stora beslut (Laga bilen eller köpa "ny"? Vilket stall verkar bäst av x, y och z? Ska jag kosta på hyrbil en period eller blir det för dyrt? Hur ska jag lägga upp flytten på bästa sätt? Är den här personen rätt för Daisy?).

Vad har varit bra trots allt?

Jag har några vänner som verkligen steppat upp och visat att när jag mår som sämst, när jag bara gråter och gråter, inte kan tänka klart, så finns de där för mig. De lyssnar och i den mån det är läge, kommer med lösningar. Några har lånat ut sina bilar till mig när jag haft panik och bara måste ta mig ut till stallet och några har bekräftat mig när jag blivit osäker på om jag inbillar mig eller om det verkligen är så illa som jag upplevt det. 

Efter ett par incidenter med stallkompisar blev det väldigt tydligt för mig att jag inte klickar med Daisy. Hon har ett helt annat temperament än jag hade hoppats på (hon är väldigt olik Anette) och kräver en helt annan sinnesstämning av mig än vad jag klarar av just nu. Dessutom är hon en häst som vill göra saker hela tiden och det fungerar inte om jag samtidigt ska hinna med Anette och Celine. Så till min lättnad är hon nu såld och trivs utmärkt hos nya ägaren, som är allt jag inte är. Jag trodde att jag skulle gråta när Daisy åkte, men till min förvåning (jag gråter ju jämt numera) har jag inte slösat en enda tår på henne. Det stärker mig i mitt beslut, vi var inte gjorda för varandra. 

Anette och Celine har flyttat till ett nytt stall. De har allt de behöver för att må bra och jag har så nära till dem att jag äntligen kan träffa dem varje dag igen. 

Jag har varit fysiskt frisk under den här perioden. Mina sjukdomar medicineras så jag inte ens tänker på att jag har dem längre. 

Jag har börjat använda min diskmaskin. Jag hatar att diska och trots det har jag inte använt den pga att jag ville spara på el. Men nu tuffar den på ungefär varannan till var tredje dag. 

Ja, det var min sommar det... Tack till er som hört av er. Jag har inte orkat svara på kommentarer i bloggen och inte heller på mailen. Jag hoppas att jag snart har ork att blogga igen. 

söndag 26 maj 2024

Tack för att ni kom!

Det blev en riktigt mysig picknick i Enköping, kanske aningens varmt, men det fungerade bra att sitta i skuggan. 

Som vanligt när FIRE-personer träffas flyter samtalet på och man diskuterar saker som verkligen intresserar. Jag behöver smälta en del av det som togs upp, men förbered er på inlägg om deltidsarbete och hur man kan tänka kring bostadslån innan FIRE. 

Inga bilder togs och en diskussion handlade faktiskt om hur anonym man är, framförallt när man bloggar. Alla som kom valde dessutom fingerade namn, så det är helt klart något som påverkar när man funderar på FIRE; Hur mycket ska man berätta för sin omgivning? Vad säger man efter att man blivit FIRE när frågan om vad man jobbar med kommer upp? Hur ärlig ska man vara på bloggen? 

Jag vill tacka alla som kom, det var så roligt att få träffa er. Ansiktsblind som jag är så garanterar jag att ni i alla fall kommer fortsätta vara anonyma i min värld. ;) Hoppas på en ny träff i höst när de förbaskade myggen fryst ihjäl... Kanske i skostaden?

Nu ska jag krypa ner i sängen och se om sömnen infinner sig. Nytt inlägg kommer så snart orken återvänt. 

måndag 20 maj 2024

Utgifter för april

Som jag nämnt tidigare, april blev en helt galen månad ekonomiskt. Skäms för siffrorna... Edit: siffrorna inom parantes hänvisar som vanligt till samma månad 2022. 

Boende: 10785 kr (3753 kr).

Mat: 5294 kr (4521 kr).

Bilen: 6957 kr (799 kr).

Hästarna: 16957 kr (11037 kr).

Hälsa: 1743 kr (3299 kr).

Nöje: 0 kr (497 kr).

Kläder: 2100 kr (998 kr).

Övrigt: 5304 kr (32 kr). 

Sparande: 500 kr (16083 kr). 

Kläder är egentligen årets skor som jag köpt, jag "äter" skor så det går åt ett par per år. Under övrigt hittar vi årets restskatt men även en del presenter till kollegor. Vår fantastiska chef har slutat (har jag nämnt det?) vilket gjort att flera valt att lämna företaget, så avtackningarna avlöser varandra. 

Jag begriper inte riktigt varför hästarna blev så dyra denna månad, visst blev det kostnader för både maskmedel, släpförsäkring och mineraler, men det ser liksom ut som att jag haft en massa konstigt för mig. Hovslagarbesök blev det förvisso också, men mest är det många småutgifter som råkade komma samtidigt.

Ja, det var april. Nu är vi mer än halvvägs igenom maj och det ser ut att bli en något mer vettigt månad.  

fredag 17 maj 2024

Jag vill fortfarande ingenting...

Jag vet att det ser ut som jag är hyfsat aktiv ändå på bloggen, men sanningen är att det är gamla inlägg som publicerats senaste veckorna. Jag är fortfarande kvar i nån slags galen trötthet. Först var det massor på jobbet, sen lite stallstrul som tog på krafterna, detta övergick i en mastodontförkylning och nu tror jag att förkylningen övergått till pollenallergi (fast jag egentligen inte är allergisk?). För trött och seg är liksom vardagsmat numera. Minns inte ens hur det var att vakna med energi.

Jag sover vanligtvis nio timmar per natt, så problemet ligger iaf inte där. Men det är nåt knas med jobbet nu, där projekt efter projekt dyker upp och det är "bara du som kan stötta i det här Fri2032". Men tack för den liksom... 

Värst var nog chefen häromdagen som kom dragandes med ett projekt med orden "Ja, men du ska väl ändå jobba hela sommaren som vanligt?". Vad hen (tf chef i väntan på ny) inte fattat är att sommaren är den tid jag får jobba ifred utan en massa möten/utbildningar/trams och komma ikapp med jobbet igen. Puh!

Det blir inte heller skoj när jag loggar in på bloggen och ska svara på en massa bra kommentarer och svarsfunktionen återigen strular. Ibland kan jag posta 3-4 svar, ibland kan jag posta ett. Så bli inte ledsen om jag inte svarat, jag lovar att jag försökt flera gånger!

Summeringen för april kommer, men det blev en så dyr månad så jag vågar nästan inte publicera siffrorna... Det allra sjukaste/konstigaste i alltihopa är att jag trots detta börjat få pengar över. Förvisso går börsen upp och ännu mera upp, men jag har inte plockat ut många kronor därifrån i april heller. Om siffrorna för maj stämmer så kommer jag dessutom få ytterligare några tusenlappar över. Tänk om det får vara lite medvind nu? (oroa er inte, bilen ska in på verkstan igen, så har vi nog löst det hela).

Vad mer? Jo, var förbi sjukgymast pga ont i stussen och fick höra att jag var i ovanligt god form för min ålder. Det var väldigt trevligt att höra och jag funderar faktiskt på att börja träna annat än ridning. Ska nog testa några gruppass och se ifall det kan vara nåt för mig.

Slutligen; FIRE-träff i Enköping nästa lördag (25 maj). Vi är några stycken anmälda, men såklart finns det plats för fler. Enligt väderleksrapporten just nu blir det 23 grader och sol med moln. En lätt bris också. Anmäl till mig på adressen ovan senast 24 maj. Häpp!

lördag 11 maj 2024

Minimalism i köket - sikta kakao

Jag borde kanske bli bättre på att använda etiketter på bloggen, så man hittar åt gamla inlägg. Men det kanske är ett projekt för framtiden. 

Vet att jag skrivit tidigare om att låta saker ha fler användningsområden än bara de självklara och här kommer ett till. 

Jag har ingen liten sil i mitt kök, jag har en stor som jag nån gång ibland kommer ihåg och använder till kokta grönsaker typ. Aldrig till pasta, där är det ju plättlätt att bara låta vattnet rinna av och hålla tillbaka pastan med pastasleven. 

Så när jag ska använda ingredienser som inte får klumpa sig enligt receptet, då använder jag faktiskt en teboll istället. Det går hur smidigt som helst och den rymmer en matsked ungefär. Precis lagom när man ska sikta lite i taget. 


Den här bilden tog jag fö i slutet av januari, då jag gjorde chokladglass och tänkte att jag skulle skriva detta inlägg. Man kan säga att det tog lite tid innan jag skrev det. ;)

Har du nåt tips på hur man kan använda saker till fler ändamål?


Osorterade tankar

Jag har velat skriva inlägg ett tag, men det har känts som ett oöverstigligt berg på nåt vis. Typ att nu har det varit tyst på bloggen så lä...