Billigt att äta upp all mat

Ja, jag summerar ju inte utgifterna i bloggen längre (verkade vara noll intresse av såna saker), men jag gör det ändå för min egen skull fortfarande. Kan meddela att det är helt sjuk skillnad i matkostnad en vanlig månad och den här månaden, när jag rensat ut så mycket jag kunnat ur skåp, kyl och frys. Då har jag fortfarande massor med mat som fått flytta med till lägenheten, så jag skulle nog kunna äta "gratis" i ytterligare en månad om jag skulle vilja. 

Så det blir mitt snabba spartips den här dagen, prova att äta upp all mat du redan har, innan du köper nytt. Jag har i princip bara köpt bröd, mjölk och grönsaker den här månaden. 

Over and out, måste packa vidare...

Det är inte roligt längre

Nu är jag mitt uppe i flytten. Jag vill inte längre flytta. Jag vill bara slippa det här kaoset och få mysa i lugn och ro. Jag vill verkligen aldrig mer flytta.

Jag tror egentligen inte att det är förändringen i sig, jag menar, jag gillar ju min nya fina lägenhet. Men just att allt ska flyttas från punkt a till punkt b och det under tiden är totalt kaos, det mår jag inte bra av. 

Ville mest bara gnälla lite mitt i alltihopa. Jag har fö varit snål och inte tagit ledigt från jobbet heller, utan försöker hinna flytta grejer på kvällar och helger. Som om jag inte redan hade ont om tid och svårt att få vardagen att gå ihop. Blä!

Ok, färdiggnällt. Tack för att ni läser... 

Inför flytten - äta upp mat och rensa saker

Det bästa med en flytt är att jag får en ursäkt för att verkligen rensa. Just nu håller jag på att äta upp allt jag har i skafferi, kyl och frys. Det är en hel del måste jag säga... Senaste tiden har jag bara handlat mjölk och fil när jag varit i affären, för jag har allt annat redan. Jag blir lite full i skratt när jag ser hur mycket bröd jag lyckats fylla min frys med. Varenda gång det närmat sig bäst-före-datum har den kvarvarande stumpen åkt in i frysen. För att inte tala om alla rostbröd som tydligen "måste" köpas och frysas in när det är rabatt...

Sedan rensar jag bland saker. Jag har rensat bort säkert 15 böcker ur bokhyllan (vilket iofs säger mer om hur många böcker jag har kvar och gillar att läsa), jag har äntligen fått bort en massa skräp på uteplatsen som jag sparat för att "nån gång" kanske använda den kartongen/blomkrukan/syltburken igen. Som om man vill använda nåt som är fullt med smuts och fluglort?

Garderoben krävde ingen rensning, men snart är det dags att ge sig i kast med cd- och dvd-skivor. Finns det folk som vill ha detta fortfarande eller är det bara att hiva? 

Jag har bestämt mig för att jag inte ska ha en enda sak över tröskeln till nya lägenheten som jag inte tänkt behålla. Jag vägrar flytta ännu en gång (det här blir min elfte flytt sen jag flyttade hemifrån) med nån kartong som jag aldrig kommer att packa upp. 

Nä, nu måste jag fortsätta packa! ;-)

Sålt fonder och köpt lägenhet!

Ja, jag är väl motvalls som vanligt. Men ju mer jag räknade på min privatekonomi och ju mer min hyresvärd höjde hyran desto mer blev jag lockad av tanken på en egen lägenhet. 

Visst, att bo nära hästarna gör gott för min själ och plånbok, men bara till en viss gräns. Till sist nåddes den gränsen, då hyreshöjningen som aviserades skulle bli dyrare än att köpa en lägenhet och köra bil till hästarna varje dag. Vilket är lite sinnessjukt...

Så efter att ha kollat på lägenheter lite sådär halvseriöst ett tag, så blev det plötsligt mycket mer seriöst och jag hittade ganska snart den perfekta lägenheten. Läget är bra, med nära till det som är viktigt för mig; mataffär och kort resväg till hästarna. 

Jag går från hyrt boende på 27 kvm till bostadsrätt på 25 kvm. Drog till med 85 % belåning så får vi se om jag betalar av mer successivt beroende på hur det känns i magen med räntekostnaderna. 

Det som fascinerar mig mest är att så fort köpet var avklarat (får nycklarna om en dryg vecka) så kändes det som att jag kunde andas lättare. Jag tror inte jag förstått hur dåligt jag mått av att hyra boende. Jag har övertygat mig själv om att det är det bästa för mig och hästarna, men uppenbarligen har osäkerheten över att bli av med mitt boende i princip när som helst gjort att jag undermedvetet låtit det gnaga i mig. 

Nu ska jag äntligen få flytta till ett ställe där jag vill bo tills jag eventuellt flyttar till Skåne. Eller så bor jag här resten av livet, vem vet? Det ger mig ro i själen att veta att det är jag som bestämmer hur det blir.

Det var inte ens jobbigt att sälja av lite fonder, det är snarare en skön känsla att veta att jag kan betala av hela lånet på bara några dagar om jag skulle vilja. Men tills vidare får banken äga större delen av lägenheten. 

Vad mer kan jag säga? Jag får bättre möjlighet att laga mat, större badrum och äntligen ett förråd! Dessutom en balkong som jag saknat nåt enormt. Promenadavstånd till mataffär även om jag ska försöka att inte gå dit alltför ofta. ;-)

Nu väntar några tuffa månader ekonomiskt, då jag har dubbel hyra, men det är det verkligen värt! Jag är så vansinnigt tacksam över mina FU-pengar, för tack vare dem kan jag göra det här utan att behöva oroa mig för hur jag ska få ihop ekonomin i några månader. Visst var tanken att de enbart skulle användas till tidig pension, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag försöker se amorteringen på lånet som ett sparande nu, istället för de pengar jag skulle ha satt in i portföljen. Nu får pengarna hos avanza vara ifred och gotta till sig på egen hand. 

Så var det nytt år igen

Jag har haft min årliga kick off med mig själv och blir lite förundrad över allt som ändå hänt 2022. Det var så många tuffa perioder (vilket jag tror märkts på bloggen i form av uteblivna inlägg), så mycket jag förträngt eller glömt att det skedde 2022 att jag häpnade. Tror verkligen det är nyttigt att försöka summera året på något vis, så man inser allt som ändå händer i ens liv.

I mitt fall är det enkelt, då jag skriver dagbok. Sedan läser jag igenom senaste månanden när jag gör mina månadsavstämningar (och checkar av mina ytterst luddiga mål)  och summerar vad som hänt. Därför kan jag sedan läsa igenom dessa månadssummeringar när jag ska summera året och det är då jag verkligen kommer till insikt om alla turer i berg- och dalbanan som varit detta år. 

Visste ni tex att jag var allvarligt sjuk? Det hade jag glömt, för nu är jag frisk. Sen fick jag en superjobbig biverkning på en medicin som ingen insåg var en biverkning förrän ett halvår senare. Jag gick alltså ett halvår och mådde dåligt helt i onödan. Suck liksom... 

2022 har varit både positivt (Daisy!) och negativt (sparåret märktes knappt av för allt blev så dyrt), men nu lägger jag det bakom mig och ser fram emot 2023. Det kommer att bli ett tufft år, det vet jag redan, men mer om det om några dagar. 

Mina mål för året kan kanske sammanfattas med att jag ska försöka ta hand om mig själv mer. Inte vara dumsnål eller oroa mig för utgifter, utan faktiskt kosta på mig sånt som gör att jag mår bra nu. För jag har förmodligen max 40 år av roligheter kvar, sen har jag en lång lista med sjukdomar som släkten fått och som jag lär få, som kommer att försvåra livet. Kanske lever jag inte ens om 40 år? Alltså är det bäst att leva nu, även om jag såklart inte ska slösa pengar som en tok. 

Har ni några mål för 2023?

Vad vill du om 10-20 år?

Apropå förra inlägget så började jag fundera på hur i hela friden man ska veta vad man vill på lång sikt. Jag kanske är en udda fågel här i samhället (jag är typ normbrytande på allt) för jag har testat en massa olika saker och vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Mer än att häst har en viktig plats i mitt liv. 

Min morfar sa alltid att den dagen han inte kunde köra bil, så fanns det ingen mening med livet. Han älskade verkligen att köra bil. Så en knapp vecka efter att han blev tillsagd av läkare att han inte fick köra bil längre, så var han död. Så jag har lite jag brås på i envishet. ;-)

Jag vet inte alls vad jag vill om 10-20 år. Jag vet vad jag vill nu och tror att jag vill längre fram. Men tittar jag bakåt i tiden så blir det genast mycket mer förvirrande. 

För 20 år sedan var jag sambo. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan min sambo och allt jag gjorde kretsade kring att göra hen nöjd (oerhört sunt, absolut...). Sen tog det slut och efter några år och några andra typer av relationer kom jag till insikten att jag aldrig någonsin mer vill vara sambo (vi får se om jag står fast vid det beslutet). 

För 15 år sedan var jag färdigutbildad i mitt yrke och fick mitt första vikariat. Redan efter ett par år hamnade jag i en helt annan bransch av en slump (mitt andra vikariat gick ut och jag paniksökte alla jobb jag kunde) och kom till insikt att jag aldrig mer ville arbeta inom mitt yrke. Det är nåt jag är ganska säker på att jag kommer att stå fast vid. Låt oss konstatera att ju mindre serviceinriktat jobb jag haft, desto bättre har jag mått mentalt. 

För 10 år sedan var jag trött på storstadsliv och ville njuta av eget hus på landet. Så jag flyttade hem igen, dvs norrut jämfört med där jag bor nu. Jag visste inte att jag köpte huset från helvetet, men ganska snabbt kom jag till insikt att hus VERKLIGEN inte var nåt som passade mig. Framförallt inte hus i Norrland med massor med snö och kyla (där nånstans kom jag till insikt om att jag inte tycker om vinter och flydde till Kanarieöarna för första gången). Hus är för stort och kräver för mycket renoveringar för att jag ska trivas. Jag är inte ett dugg intresserad av trädgård eller gräsmatteklippning. Efter några år flyttade jag med enorm lättnad tillbaka till Uppland och belönades med den snörikaste vintern på många år... ;-)

För 5 år sedan trodde jag att jag ville tävla en massa på mina hästar. Jag tränade målmedvetet varje dag (herregud, ni skulle dö om ni visste hur extremt sönderplanerade mina ridturer var, med pulsmätare och gps i högsta hugg) och red för tränare varje vecka. Hästarna trivdes inte, vilket jag i efterhand förstår. Vi hade liksom inte roligt, det var bara prestation, prestation, prestation som gällde. 

För bara några månader sedan trodde jag att jag ville bo på samma ställe som mina hästar. Nu har jag börjat vackla och fundera på om det kanske skulle vara skönt att bo i en egen lägenhet ändå. 

Så hur i hela friden ska jag veta vad jag vill om 10-20 år? Jag kanske inte alls vill bo utomlands fyra månader varje år. Jag kanske är fullt nöjd med att ha häst på en lättarbetad anläggning med ridhus och åka till nåt varmare ställe ett par veckor i december och februari? Eller så tar jag mitt pick och pack och flyttar till Portugal för resten av mitt liv (ja, tyvärr för mig så följer jag Anna Hassö på instagram, så jag får ju skylla mig själv lite för att jag plötsligt börjat drömma om Portugal). 

För hur vet man vad man vill i framtiden, när man ändrat sig så himla många gånger tidigare i sitt liv?

Jag drömmer om framtiden

Vintern tär på mig allt mer. Det är inte bara mörkret som påverkar mig (många glada tillrop om att det är bättre när snön kommer. Eh, nä, inte för mig), utan kyla och väta lika mycket. Om inte mer. Mina luftrör är skadade efter många timmars vinterträning (har jag nämnt att jag tävlade skidåkning som ung?) och jag får problem med att andas redan när temperaturen kryper under nollan. 

Varje år peppar jag mig själv, köper bättre skor eller bättre kläder (i år blev det en ridkappa efter att jag irriterat mig på att det blev glapp mellan ridjackan och ridkjolen när jag galopperade) och tänker att nu, nu kommer allt lösa sig. Men det slutar ändå med att jag bara gör det allra nödvändigaste med hästarna, medan andningen väser (jo, jag har spray men de hjälper bara delvis) och kroppen protesterar.

I fjol vinter träffade jag en läkare pga kliande hörselgångar som konstaterade att jag inte var gjord för det här klimatet. Jag får torra hörselgångar pga kylan och så blöder jag näsblod för att näsans slemhinnor blir för torra. Hen rekommenderade att jag flyttade till nåt varmare land. Jo, jag vill, men jag kan inte nu...

Herregud vilket gnällinlägg det här blev! Det skulle ju handla om drömmar om framtiden. Nåja, vi försöker igen.

Jag drömmer om att jobba halvtid, men inte på det traditionella sättet, utan månadsvis. Att vara ledig november-februari och då bo nånstans där det är varmare. Jag gillar ju Kanarieöarnas klimat, men inte deras matkultur, så jag skulle vilja hitta nåt liknande men med bättre mat. Södra Italien kanske?

Sen skulle jag komma hem till Sverige och jobba heltid, men såklart vara ledig i maj och september för de är de bästa månaderna att ha häst på. För häst måste jag ha. För min fysiska hälsa och för min psykiska hälsa. Men jag tänker att jag har en häst som jag slösar all min tid och mina pengar på. Den står uppstallad på en anläggning med fullskötsel* (eller möjlighet att köpa till fullskötsel) så jag lugnt kan vara borta under vintern och ändå veta att hästen har det bra. Ett alternativ till det skulle vara att ha en medryttare som normalt rider 1 gång/vecka men som under perioden som jag är bortrest får möjlighet att rida mer. Ett annat alternativ jag funderat på är att ha häst på ridskola och att hästen går i lektionsverksamheten medan jag är borta, mot att ridskolan då står för kostnaden för hästen under den perioden. Ja, det finns lite olika varianter!

Viktigt att komma ihåg är att jag också kommer att behöva rida när jag är utomlands, så jag behöver hitta ett trevligt stall där jag kan rida minst en gång/vecka. 

Nån dag ska jag sätta mig ned och räkna på min dröm. Vad som är rimligt att saker får kosta under förutsättning att jag får jobba halvtid på mitt udda sätt och om inte, hur mycket jag egentligen behöver ha undansparat för att kunna göra detta utan någon lön. 

Likaså vill jag resa runt lite och försöka hitta bra ställen som liknar Kanarieöarna. Jag är inte intresserad av Thailand, men frågan är om Florida skulle kunna funka. Även om det känns jobbigt med lång flygresa och icke EU-land. Ja, det finns lite att klura på under den här vintern. Förhoppningsvis överlever jag igen (jag blir lika förvånad varje år att jag gör det), med hjälp av min ridkappa och min nyinskaffade dagsljuslampa.

Tips kring länder som låter intressanta för mig emottages tacksamt. Helst vill jag ju ha 20 grader och sol de flesta dagar, men jag förstår att det inte riktigt fungerar om jag ska hålla mig ovanför Afrikas breddgrader.

*Fullskötsel innebär att allt kring hästen sköts av personal; mockning, fodring, ev. in- och utsläpp om de inte går på lösdrift, ibland även hantering när hovslagaren eller veterinären kommer.