Städa själv eller leja bort?

Först var jag inne på att lyxa till med flyttstäd. Så skönt att slippa städa själv, dessutom med en garanti ifall hyresvärden börjar gnälla om att det är dåligt städat.

Sen tog jag in lite offerter och trots en liten lägenhet var det billigaste erbjudandet 1700 kr (efter RUT). Det sved. 1700 kr är mycket pengar numera. Ingenting jag slänger bort i en handvändning.

Så jag började fundera. 35 kvm är inte mycket yta att städa. Det borde gå att hinna med. Så jag satte mig och knåpade ihop ett städschema. Eftersom utflyttningen är 1 juli, så tänker jag att jag ska göra såhär:

21 juni. Dammsuga alla rum. Japp. På midsommarafton...
22 juni. Våttorka alla rum.
23 juni. Rengöra alla ytor.
24 juni. Städa kökskåpen.
26 juni. Putsa fönster (4 stycken)
28 juni. Frosta av kyl och frysfack. Rengöra.
29 juni. Städa badrummet inklusive putsa spegeln.
30 juni. Göra en sista check, ta ned lampor och ta bort städgrejer. Lämna nycklarna.

Jag tror att det ska funka med det är schemat. Givetvis kan jag göra vissa saker i förväg också, ifall jag tycker att jag har tid över nån av dagarna. Enda inköpet som behöver göras är en glastrasa från Clas Ohlson, så det känns som att det blir mycket billigare än 1700 kr.

Hur brukar ni göra vid flyttstäd? Städa själv eller anlita hjälp? Hur ser ni på städning överlag? Är det rogivande eller ett nödvändigt ont?

Ljuvliga lön!

Så rasslar lönen in på kontot. 21 400 kr blev det denna månad (inklusive 500 kr för min senaste spa-dag). Jag är dålig på lönecava måste jag erkänna. Inte bara för att jag är nykterist. Jag är helt ärligt värdelös på att fira mina framgångar. Jag har tex fortfarande inte firat att jag blev anställd. Eller så tänker jag fira = träffa vänner och äta god mat. Mina vänner är tyvärr av det slaget att de då räknar med att jag betalar för maten. Suck.

Det här är sista månaden med en fluktuerande lön. Nästa månad får jag dubbel lön (jippie!) inklusive 25 dagars semester i pengar. Dessutom får jag skatteåterbäring två veckor senare. En orgie i pengar och jag ska moffa in så mycket jag bara kan i Deg på jäsning. Sedan kommer lönen att stabilisera sig på 25 000 kr/månad. Mina utgifter den här månaden låg på 16 000 kr, vilket får mig att bli alldeles darrig i knäna. Finns det en chans att jag kan spara undan 9 000 kr/månad? Det låter för bra för att vara sant. Samtidigt, i dessa 16 000 kr denna månad, så finns det 900 + 450 kr som jag redan sparar. 500 kr började jag spara undan när jag fick börja jobba hemifrån en dag/vecka (dvs lägre bensinkostnader), sen ökade jag på med 400 kr när jag gick ur facket och a-kassan (heja mig som vågade! Har aldrig haft användning av nåndera och med pengamaskinen kommer det inte behövas i framtiden heller). 450 kr är mitt målsparande till ny häst.

Jag blir nästan nervös när jag tänker på att spara 9 000 kr/månad. Det kan inte vara möjligt, ändå säger siffrorna att det är. Jag får helt enkelt utgå ifrån att april var en väldigt billig månad och invänta nästa månads utgifter som kommer ligga på en mer normal nivå. Eller?

Igår tog jag för övrigt steget och sålde av Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Den har gått bra, inget snack om saken. Men då jag har de flesta av bolagen i portföljen Sålda saker, så kändes det dumt att betala en fondavgift för att ha precis samma sak i Deg på jäsning. Istället får det blir fler andelar av de andra fonderna.

Ska ta och skriva ihop ett inlägg om mer exakt vad jag har för innehav, alltid blir nån glad över informationen. Gäller att passa på och spela med öppna kort när ekonomin plötsligt verkar tuffa på så himla bra.

Så... Har ni några tips på hur jag kan fira mina framgångar? Jag känner mig allmänt lost, eftersom jag vanligtvis ändå göra alla de saker som det brukar tipsas om (fotbad, läs en bra bok, meditera).

Ps. Såg nu när jag kollade mitt gamla inlägg att jag hade sparat ihop 8772 kr i Sålda saker. Det kontot innehåller idag 20828 kr, med ytterligare 2000 kr på gång (köparna är lite sega på att betala, de väntar nog på löning). Så coolt hur mycket pengar man kan dra in på att sälja saker man ändå inte använder.

Min morfar Alf Svensson

Eva kommenterade häromdagen apropå politiker i min barndom och föreslog att Alf Svensson var min morfar. Jag måste erkänna att tanken tilltalade mig, han verkar rätt så mysig, men även om min mamma röstade på honom flera gånger, så är vi inte släkt. Tror jag iaf. ;-)

Min barndom var faktiskt inte så fylld av politik som jag gav sken av i kommentarerna, det var snarare min studenttid som gav mig stora skälvan när det kommer till politiker. Förvisso var min morfar orolig att jag skulle bli kommunist (som alla ungdomar tydligen blir), men i övrigt pratades det inte mycket politik hemmavid.

I Uppsala hamnade jag dock ganska snabbt bland ungdomspolitiker, kanske finns det nån läsare som känner igen Laboremus och Heimdal? Låt oss dock inte gå närmare in på det, eftersom jag redan avslöjat att jag är kvinna så är risken stor att jag mister min anonymitet ifall jag säger mer än detta om detta.

Men bland dessa (företrädesvis) unga män, med brinnande politiska ambitioner, lärde jag mig snabbt att politik är fantastiskt intressant, så länge det inte ska visas upp för allmänheten. Debattens vågor gick höga många gånger, med oerhört intressanta infallsvinklar både från vänster och höger. Eftersom varken Laboremus eller Heimdal egentligen hörde till nåt ungdomsförbund, så kunde man vara lite mer frispråkig och utmanande i sina idéer.

Ända tills allmänheten skulle få höra vad som tycktes och tänktes. Då blev det genast rättning i leden, stramare anleten och rakare ryggar. Då skulle det man presenterade vara rumsrent och de fria idéerna var inte längre fria, utan sanktionerade från olika partier.

Jag vet inte riktigt hur man ska få en ändring av detta, men jag lärde mig i alla fall att partipolitik inte är särskilt roligt och även om jag blev erbjuden att ta in på den politiska vägen redan i början av 00-talet, så tackade jag nej utan något tvivel. Jag har, efter att ha sett flera av de personer jag mötte då, stiga i graderna bland de olika partierna, aldrig ångrat mig. Jag vet vad de tyckte och tänkte. Idag följer de lydigt partipiskan när den viner. Oavsett om de är vänster och höger.

Sådär, då var den politiska inriktningen av bloggen avhandlad. Nån som är sugen på portvin? ;-)

Ljuvliga vår

Vilket helt fantastiskt väder vi haft i påsk! Jag har försökt att vara ute mycket, städat en hel del bland hästarnas grejer, slängt och sorterat massor.

Jag har även läst lite böcker, men ingen bok är färdigutläst, så det kommer ingen recension på ett tag. Sen gjorde jag en batch med köttfärssås. Jag gillar att dryga ut köttfärssåsen med rivna morötter, majs och champinjoner, så det blir mer mat dvs jag sparar in på det dyra köttet. 400 g köttfärs blev till hisnande åtta portioner köttfärssås. Raka vägen in i frysen som matlådor. :-)

Sedan har jag gått igenom mina portföljer lite. Jag fick äntligen modet att sälja mitt utländska innehav, så nu när påsken är över ska jag flytta pengarna till Deg på jäsning och köpa lite mer fonder.

Jag börjar mer och mer luta åt att fonder är enklare för sinnesfriden, även om det är förbaskat roligt att få utdelning. Men det är klart att det är ännu roligare att se att Deg på jäsning gå med 20 % plus i år, att jämföra med Leva på utdelningen som ligger på 10 %.

Kanske ska jag inkludera lite aktieförsäljning i vårstädningen? Samtidigt är jag nöjd med de bolag jag har. Hm... Kanske är det bättre, som Elin Helander skriver i Hjärnkoll på pengarna, att sitta still i båten. Inte ändra någonting, bara låta pengarna tuffa på framåt.

Har ni gjort något trevligt i påsk?

Heltidsjobb med tre hästar

Varning! Detta inlägg kommer handla om hästar. Scrolla vidare ifall ni inte orkar med. ;-)

Kryddpåfyllaren undrade i torsdags "hur du får vardagen att gå ihop med att arbeta heltid och ta hand om och rida tre hästar varje dag."

Det finns ett ganska enkelt svar på frågan, men jag ska försöka fördjupa mig lite i alla fall. Jag tycker om att lyssna på bra poddar om hästar och kan verkligen rekommendera det här avsnittet av Ridsportpodden med Jens Fredricson Ungefär 19 min in i podden säger Jens, som svar på hur man som icke proffsryttare kan utvecklas inom ridningen, de magiska orden "Då får man anpassa målen för det".

Så det enkla svaret blir nej. Nej, jag skulle aldrig kunna få ihop vardagen genom att arbeta heltid, sköta och rida tre hästar varje dag. Så det gör jag inte. Jag har istället anpassat målen med hästarna utifrån min verklighet.

Till att börja med går mina hästar på lösdrift. Det innebär att jag slipper alla dessa evinnerliga utsläpp och intag varje dag, för att inte tala om att mocka boxar vareviga dag. Min valack Björn är en sån där jobbig häst som vänder upp och ned på boxen varje natt, så allt måste sorteras i typ en timme. Puh!

Sedan är mina hästar snälla och använder inte ligghallen (byggnad som de kan gå in i istället för stall, men som de själva väljer när de är inne i) särskilt mycket som toalett, så det räcker att jag mockar där en gång/vecka.

De har en sk thermobar med vatten, som kräver påfyllning med vattenslag varannan dag. Medan den fylls på, så packar jag höpåsar för två dagars fodring.

I samband med att jag fodrar (morgon, efter jobbet, precis innan jag går och sover) kollar jag även att hästarna mår bra. Har man haft en häst i några år, så lär man sig snabbt att läsa av om nåt är fel.

Sen var det det här med ridningen... Det finns en konstig missuppfattning bland hästfolk att man "måste" rida varje dag. Likaså att den ska vila hela sommaren på bete. Sånt har jag aldrig begripit mig på.

Forskning visar (se tex Graham-Thiers P. and Bowen, BA. 2013. J Equine Vet Sci 33, 581-585.) att hästar som rör sig fritt i större hagar efter 14 veckors vila (!) hade lika bra kondition som hästar som stått på stall och tränats 1-2 timmar/dag. De hade dessutom bättre kondition än hästar som stått uppstallade utan träning under perioden.

Jag rider därför mina hästar enligt en sporadisk metod. Det betyder att de går 2-3 gånger/vecka, oftast rider jag en häst/dag, ibland rider jag inte alls och ibland rider jag två hästar/dag (tex på helgen). Jag har ett system, med magneter på kylskåpet, där jag markerar vilken häst som ska ridas kommande dag, samt vilka typer av pass den hästen gått senaste tiden. På så vis kan jag tex se att Anette har hoppat och gått dressyr (nåt hon älskar) de två senaste passen, dvs vi bör rida ut nästa gång jag rider henne.

Under perioden november-februari rider jag ännu mer sporadiskt, då går mina hästar in i sin viloperiod och jag rider bara när jag har lust. Är det fint väder i november kan det mycket väl bli lika mycket ridning som vanligt, men det kan lika gärna bli tre pass totalt på hela månaden. I gengäld går mina hästar mer under sommaren, då det är ljust på kvällarna och det finns ofta mer energi att rida flera hästar. Dessutom går de på bete sommartid, så varken mockning, foderpackande eller vattenpåfyllande tar nån tid.

Jag är en hobbyryttare, även om jag tävlar lite lätta klasser, och för mig är gemenskapen och umgänget med hästarna viktigare än själva ridningen. Dock märker jag på min kropp om jag inte ridit en period, då blir jag ofta stel i ryggen. Likaså kan det märkas på humöret, jag mår bra av att vara helt i nuet som jag är när jag rider. :-)

Så det blev ett långt svar på din fråga Kryddpåfyllaren, hoppas att det var intressant läsning. :-)

Sen kan jag tillägga att efter min flytt (som minskar min restid till jobbet med 40 min/dag) kommer jag dessutom få det ännu enklare med hästarna, eftersom jag slipper lasta och åka iväg till ridbana/ridhus ifall jag vill ha bra underlag. Det kommer bli så enormt lyxigt med ridbana på gården!

Spontanitet

Häromkvällen pratade jag i telefon med en kompis. Nämnde att jag skulle vara i hens krokar dagen därpå och vips blev jag inbjuden till påsklunch med hen och hens familj.

Vi skämtade lite om att det egentligen var julmat som serverades (prinskorv, köttbullar och potatis), men att det på nåt vis maskerades med lite färgglada fjädrar. Oavsett, så var det en väldigt trevlig tillställning, sådär lättsam som det ofta blir i den familjen. Inte så pretentiöst.

Två saker slog mig efter denna händelse, när jag reflektera i bilen hem. För det första. Hur härligt är det inte att få vara lite spontan? Att kunna säga, så tätt inpå lunchen, att "Ja, så roligt, jag kommer!". Just för att det finns luft i kalendern. Jag är sällan spontan, ofta behövs det planeras i god tid med tanke på hästarna. Glömmer aldrig när jag blev inbjuden till en kompis bröllop ett år i förväg, eftersom hen verkligen ville att jag skulle komma och visste att det behövdes tid att fixa hästvakt. Men känslan av att kunna vara spontan är underbar! Med nya inackorderingen för hästarna blir det dessutom ännu bättre (kan det bli sommar snart?), då jag inte kommer vara ensam att fodra varje dag, utan ha andra som fodrar ibland. Lyxigt att tex kunna gå på bio en vardagskväll utan att oroa sig för hästarna.

Den andra saken som slog mig, är hur jag, som är så långt från min familj (inte enbart i kilometer så att säga), kan hitta andra familjer, som jag trivs ihop med, som bryr sig om mig och som ger mig den gemenskap vi flockdjur så väl behöver.

Jag känner samma sak med er läsare, ni är min FIRE-familj, ni bryr er om mig, även fast vi (ännu) inte träffats. Vi har helt olika liv, men drömmen om frihet (som förstås ser olika ut för alla) gemensam. Kan det vara vårvädret som gör att jag fylls av en lätthet, en känsla av att allt är möjligt och att allt kommer att bli så bra framöver.

Eller kan det vara att jag äntligen skickat in deklarationen för 2018 och fått beskedet att för första gången på tre år, så får jag tillbaka pengar. YES! Dessa pengar kommer gå raka vägen in i portföljen Deg på jäsning. Hehe.

Så... Med detta sagt. Har du skickat in din deklaration? Eller har du nån rolig anekdot kring avdrag? Min pappa försökte tex få det till att jag kunde dra av arbetskläder när jag jobbade som lärare...

Fri på heltid eller deltid?

Nåt som jag har funderat en hel del på, är om man ska vara fri på heltid eller deltid. Fördelen med heltid är förstås att man blir helt fri, men fördelen med deltid är att man har kvar en fot i arbetslivet (då förutsätter jag alltså att man har ett stimulerande jobb) och att det går fortare sparmässigt att hamna i deltidsfrihet.

Tar jag mig som exempel, så har jag snart sparat så pass mycket pengar, att jag skulle kunna ta ut 4 % varje år och därmed gå ned i arbetstid till 80 % på jobbet.

Om jag däremot gnetar på sisådär 13 år till, då kan jag sluta jobba helt. Men 13 år är samtidigt en ganska lång tid. Mycket kan hända under de där åren och precis som många andra vill jag leva nu och njuta av det liv jag har.

Jag tror att jag tills vidare kommer fortsätta jobba heltid, men jag tror ändå att det är nåt man behöver fundera över och kanske ta nya beslut kring allt eftersom förmögenheten ökar.

Hur resonerar du kring heltid, deltid och helt fri från arbetstid?