Fri2032 rör om i grytan

 Det här med att vara anonym gör mig väldigt ärlig. Så pass att jag ibland kanske blir lite för ärlig...

På några av de arbetsplatser jag varit på (snabb koll på cv:t säger 8) har det ingått undersökningar bland personalen för att försöka luska ut vad de egentligen tycker och tänker. På min nuvarande arbetsplats gör vi en sådan undersökning varje år och sen ska cheferna försöka tänka ut olika roliga övningar för att höja siffrorna på vissa frågor och sänka på andra. Vi snackar alltså riktigt härliga låtsasarbetsuppgifter i syfte att få cheferna att känna att de gör någonting om dagarna. 

En av frågorna på senaste undersökningen var "Jag kan vara mig själv på arbetet" eller någonting liknande. Eftersom undersökningarna såklart görs anonymt svarade jag glatt nej på frågan. 

För helt ärligt, vem kan vara sig själv på arbetet? Hade jag varit mig själv, så hade jag blivit avskedad för länge sedan. Mitt riktiga jag är rätt otrevlig mot alla de idioter som jobbar omkring mig (tack och lov har jag få uppgifter där jag måste ha kontakt med andra människor), men eftersom jag är mån om att få lön, så håller jag ju käft, agerar trevligt och tänker bara elaka saker. 

Likaså skulle jag inte göra många av mina arbetsuppgifter öht, om jag var mig själv på jobbet. För jag vill bara ha roligt och det kan man inte alltid ha på jobbet. 

Men efter att jag svarat nej på frågan brakade det loss på allvar. Det gick såklart inte att få fram VEM som hade svarat nej. Bara att någon av de 36 medarbetarna inte var sig själv. Hualigen, så kan vi inte ha det!

Så sedan började det... Grupparbeten in absurdum där vi skulle diskutera vad det kunde vara som gjorde att NÅGON inte var sig själv på arbetet. Jag lade själv fram en teori om att personen kanske var nudist (nä, det är jag inte) och därmed såklart inte kunde vara sig själv på jobbet, för man kan inte vara naken på jobbet. En idiot till rövhatt (som definitivt skulle gått i pension för flera år sedan) började snurra in sig i att homosexuella var konstiga (där fick tom vår chef sätta ned foten och rövhatten be om ursäkt). 

Det lugnade sig något över jul och sedan har vi mest haft gruppövningar kring hur vi ska kunna jobba bättre trots att våra program vi använder ständigt kraschar och försvårar för oss. Men nu fick jag ett fint meddelande från en herre högre upp i hierarkin som bestämt att vi ska ha fyra (!) gruppsammankomster under resten av året, där vi gräver djupare i hur vi ska kunna inkludera alla människor och se till så att INGEN känner att de inte kan vara sig själva på jobbet. Hurra så skoj, fler grupparbeten...

Jag funderar redan på vad jag ska svara på årets undersökning. Hm... 

Min följetong jackan

 Glada nyheter! Jag hade börjat skriva på det här inlägget med slutsatsen att jag ger upp jakten tills vidare, men sen hände det sensationella. Låt mig ta det från början. 

I många (vi snackar alltså över 25) år har jag haft världens fulaste jacka. Jag fick den som barn och jag minns att jag tyckte den var ful redan då. Framförallt var den stor som ett tält (men jag växte i den så småningom) och i nån slags mörk oxblodsfärgad/vinröd färg. 

I början hade jag inget att säga till om när det kom till kläder och när jag väl hade egna pengar, så gick de till viktigare saker. Jackan höll mig hyfsat torr och varm, så den fick duga. År efter år...

På Camp FIRE Süd i oktober 2019 (obs! Alltså 1 ½ år sedan) var jackan redan då ett samtalsämne. Det var flera som tyckte att jag skulle sluta plåga mig själv och köpa en ny. Men jag kom mig inte för det. 

Det var faktiskt först i våras, när jag blev "rik" som jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Delvis hjälpte det att ena fickan på jackan börjat lossna och jag är hopplöst dålig på att laga saker. 

Så jag avsatte några tusenlappar till jackan och tog mig ut på äventyr i det farligaste stället under pandemin. Gränby Centrum! 

Ok, jag vet, det heter Gränbystaden numera, men det skiter jag i. För mig kommer det alltid heta Gränby Centrum (så man kan nynna på denna, nu blev jag studentnostalgisk också, hängde lite med trubaduren för hundra år sen). 

Jag gick in i fem olika klädbutiker. Kollade på några olika jackor/kappor och i de fåtal fall någon föll mig i smaken så provade jag den. Här kommer en av anledningarna till att jag avskyr att prova kläder. Jag valde jackor/kappor i stl large eller xlarge. Ett par xlarge fick jag inte ens på mig (!) medan några large var gigantiska och jag kunde tom testa medium. Varför stämmer inte storlekarna? Suck...

Ingen jacka/kappa föll mig i smaken, så i desperation gick jag tom in på stadium, men där var det ännu sämre utbud. Så med ogjort ärende åkte jag hem och tyckte synd om mig själv. 

Det var ganska precis en månad sedan. Idag läste jag ikapp mig på en av bloggarna till höger i menyn och klickade lite nyfiket på en länk till addnature. Kollade lite halvt intresserat på några plagg att eventuellt ha i stallet och så snubblade jag plötsligt över JACKAN. Den perfekta jackan som fick mig att bli alldeles varm i kroppen bara av att titta på den. Jag tog några djupa andetag, påminde mig om att inte shoppa på infall och stängde ned sidan. 

Några timmar senare gick jag in på sidan igen. Jag kunde helt enkelt inte släppa tanken på jackan. Gjorde lite mer research, men hittade den inte i refunders utbud till billigare pris (snarare 200 kr dyrare inkl återbäringen och i en fulare färg), så jag klickade hem den från addnature. Om några dagar kommer min nya jacka och en snabb titt i garderoben fick mig att inse att jag med den här jackan kan göra mig av med två till jackor, förutom den superfula. En jacka som börjat smula sönder innanmätet av ålder och en jacka som jag fått av min mamma som är lite för liten egentligen. Yay!

Så därmed hoppas jag att följetongen jackan är avslutad. Eller vill ni ha bild på plagget sen? ;-)

Trevlig helg till er allihopa! <3

Summering av utgifter maj

Det är rätt tydligt (för mig alltså) att jag inte mått bra mentalt i maj. Det har blivit på tok för mycket utemat, helt enkelt för att jag inte orkat laga mat hemma. Men det får vara så, alternativet är att jag faller ned i anorexia-hålet igen och det vill jag verkligen inte. 

Boende: 3789 kr.

Mat: 5596 kr, varav utemat 1924 kr, reko 644 kr. 

Bilen: 791 kr, varav bensin 791 kr. 

Hästarna: 8237 kr, varav "onödiga" kostnader 1914 kr. 

Hälsa: 835 kr. 

Nöje: 571 kr.

Kläder: 349 kr.

Övrigt: 0 kr.

Sparande: 8950 kr.

Totala utgifter maj: 29118 kr. 

Kostnad för fölet: 5900 kr.

Reko kommer förmodligen att öka nu, för äntligen är det grönsakssäsong, så jag kan frossa i paprika och gurka, samt göra världens godaste tomatsås (basen i tre av mina maträtter jag äter varje vecka).

Min nolla på klädkontot förstördes i maj av att jag behövde ett par nya jeans. Men jag lämnade åtminstone in en kasse med kläder för återvinning, så jag fick jeansen en femtiolapp billigare. 

I juni hoppas jag må bättre, så matkostnaden sjunker lite. 

Drömmen om Skåne

 Häromdagen satt jag i ett synnerligt tråkigt Teamsmöte. Det kan hända även den bäste och givetvis svävade jag iväg på egna sidor på internet. 

Rätt vad det var hamnade jag på hemnet och "råkade" söka på fritidshus i Skåne. Det mesta var ointressant, antingen kolonistugor där man behövde vara skriven i kommunen eller hus byggda på arrenderad mark. 

Men så dök det upp ett litet gulligt hus som jag blev alldeles betagen av. Det var litet men innehöll ändå allt jag behöver (indraget vatten tex) och var vinterbonat. 

Så givetvis gick jag totalt upp i spin och började drömma om Skåne igen. Min plan var att köpa huset och ha som fritidshus tills jag pensionerar mig och sen flytta dit på heltid. På så vis skulle jag hinna kosta på eventuella renoveringar om det fanns något sånt behov (inte vid första anblicken, men det brukar ju dyka upp).

2600 kr/månad skulle huset kosta med el, ränta och amorteringar. När lånet väl är nere på amorteringsfritt sjunker kostnaden till 1800 kr/månad. Typ. Vi drömmer lite nu, ok?

Helt perfekt tänkte jag. 

Sen bollade jag det hela med en vän och hon blev eld och lågor. Vilket alltid brukar vara ett varningstecken, för hon är typ motsatsen till Fru EB (eller ja, de är coola brudar bägge två, men jag tänker liksom den ekonomiska delen av bägge). 

Så då tänkte jag ett varv till. 2600 kr/månad blir 31200 kr varje år. Tänker vi att jag flyttar ned om tio år har jag lagt ut över 300 000 kr på ett hus jag kanske hinner vara i ett par veckor om året. Då tillkommer dessutom kostnaden för att ta sig dit. 

Om jag istället lägger de pengarna i en indexfond på i snitt 8 % ränta varje år blir det dessutom 468000 kr istället. Vilket blir den summa det här huset kostar att köpa, men utan att jag behöver blanda in någon bank. 

Jag skulle också kunna välja att ta hälften av pengarna (15000 kr) och lägga på en trevlig semester nere i Skåne varje år, då jag dessutom kan prova lite olika områden och se var jag egentligen vill bo. Om jag ens vill bo där nere i slutändan. 

Ja, det var lite måndagssvammel om hur man kan tänka kring framtida drömmar. Blir Anette dräktig kommer dock pengarna gå till den söta avkomman, så kanske är de här drömmarna bara väldigt onödigt tidsfördriv. Men det var roligt att spåna lite!

Har du någon dröm som du tror egentligen passar bäst som dröm och inte verklighet?

Vaccinerad

 Jahapp, då har jag fått min första spruta mot Covid-19. Det känns helt vansinnigt skönt, även om det inte ändrar så mycket i mitt liv just nu. 

Än så länge mår jag prima och jag hoppas verkligen att jag fortsätter må bra. 

Tydligen räknas jag som riskgrupp och när sköterskan som skulle vaccinera mig frågade vad jag hade för diagnos kunde jag inte säga. 

Astma? Men den är väl under kontroll, så länge jag är noga med medicinen (vilket jag såklart är, A-barn som jag är). 

Högt blodtryck? Nä, jag har aldrig haft högt blodtryck, bara tillfälligt när jag var sönderstressad. Visst fick jag medicin för det, men jag var tvungen att sluta eftersom jag fick såna problem med yrsel när jag inte var stressad längre. 

Fetma? Nja, tydligen ska gränsen gå vid 40 i BMI och trots att jag enligt en trevlig läkare för några år sedan fick epitetet "sjukligt fet" (då tänker jag inte precis på en person som springer tjejmilen (vilket jag gjorde ett par månader senare) utan snarare nån som behöver lyftkran för att lämna sängen), så har jag gissningsvis just nu ett BMI på 30-32. Jag väger mig inte längre, men jag har åtminstone ett normalt midjemått. 

Diabetes? Ja, det har jag säkert. Men något blodprov har jag inte tagit på ett par år (vår hälsovård på jobbet har slutat med sånt), så det finns inget i min journal om det.

Men eftersom jag tydligen räknas som riskgrupp, är jag väldigt glad över att jag isolerat mig så mycket som jag gjort. För jag visste inte att jag var riskgrupp. ;-)

Nu längtar jag tills det gått ett par veckor efter andra sprutan (slutet på juli) så jag kanske kan hälsa på någon vän. Eller åtminstone gå till frisören, mitt hår har blivit lite väl vilt senaste tiden...

Hur ser det ut för dig, har du blivit vaccinerad än eller åtminstone fått en tid för vaccinering?

Trevlig helg på er allihopa! <3

Ekonomisk bilkörning?

Utbildad som jag är på bilskola (pappa är inte så bra på att lära ut, mamma är livrädd) så har jag alltid kört ekonomiskt. Det innebär att jag planerar min körning till att bli så bränslesnål som möjligt; jag accelererar långsamt uppåt och jag motorbromsar nedåt. 

Men på senare tid har jag börjat ifrågasätta om det verkligen är ekonomisk bilkörning? För varenda bil jag haft sen jag fick mitt körkort har behövt byta bromsarna med viss regelbundenhet. Säg vart tredje till vart fjärde år. Ofta behövs bromsarna fram bytas ett år och bromsarna bak bytas året därpå. Så för mig känns det som att jag ständigt byter bromsarna och jag får hela tiden höra att jag "måste börja bromsa". 

Sagt och gjort, nu i våras när jag servade bilen blev jag informerad om att bromsarna fram var fina (de byttes i höstas), men att bromsarna bak inte skulle gå igenom nån besiktningen utan behövde bytas (tänker byta de i början av hösten för att sprida ut utgifterna lite) snart. Så sen dess har jag bromsat istället för att motorbromsat och försökt lära om när jag behöver börja bromsa för att komma in i lagom hastighet i tex rondeller. Det har gått bra, men jag har såklart märkt att bränsleförbrukningen ökat. 

Så hur tänker ni bilkunniga här? Är det mer ekonomiskt att aldrig bromsa eller är det mer ekonomiskt att slippa byta bromsarna hela tiden?

Fotbolls-EM

 Jag har inga intentioner att skriva mycket om fotbolls-EM, eftersom min blogg inte riktigt handlar om fotboll. Men jag vill ändå notera (mest för mig själv) hur oerhört roligt det ska bli med lite fotboll igen.

Jag tror inte jag nämnt det i bloggen tidigare, men jag tittar enbart på EM och VM när det gäller fotboll. Vilket gör att jag får ett uppdämt behov som får utlopp under några intensiva veckor vissa år. Jag ser verkligen ALLA matcher, även om vissa är roligare än andra. Det gör framförallt att jag får en ursäkt att ta det lugnt några veckor, vilket är väldigt välgörande för mitt psyke. 

Jag är däremot inte så himla inne på att göra analyser av matcher, gissa mig till vilka lag som går vidare etc. Så det här kanske blir enda uppdateringen om EM i bloggen. Med det sagt hoppas jag såklart att det ska gå bra för Sverige och vanligtvis brukar jag också heja på Spanien, Portugal och Tyskland, för de brukar visa bra fotboll. Men alla som spelar bra, underhållande fotboll förtjänar att komma till kvartsfinal. :-)

Är du som läser möjligtvis ett fotbollsfan?