Vad vill du om 10-20 år?

Apropå förra inlägget så började jag fundera på hur i hela friden man ska veta vad man vill på lång sikt. Jag kanske är en udda fågel här i samhället (jag är typ normbrytande på allt) för jag har testat en massa olika saker och vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Mer än att häst har en viktig plats i mitt liv. 

Min morfar sa alltid att den dagen han inte kunde köra bil, så fanns det ingen mening med livet. Han älskade verkligen att köra bil. Så en knapp vecka efter att han blev tillsagd av läkare att han inte fick köra bil längre, så var han död. Så jag har lite jag brås på i envishet. ;-)

Jag vet inte alls vad jag vill om 10-20 år. Jag vet vad jag vill nu och tror att jag vill längre fram. Men tittar jag bakåt i tiden så blir det genast mycket mer förvirrande. 

För 20 år sedan var jag sambo. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan min sambo och allt jag gjorde kretsade kring att göra hen nöjd (oerhört sunt, absolut...). Sen tog det slut och efter några år och några andra typer av relationer kom jag till insikten att jag aldrig någonsin mer vill vara sambo (vi får se om jag står fast vid det beslutet). 

För 15 år sedan var jag färdigutbildad i mitt yrke och fick mitt första vikariat. Redan efter ett par år hamnade jag i en helt annan bransch av en slump (mitt andra vikariat gick ut och jag paniksökte alla jobb jag kunde) och kom till insikt att jag aldrig mer ville arbeta inom mitt yrke. Det är nåt jag är ganska säker på att jag kommer att stå fast vid. Låt oss konstatera att ju mindre serviceinriktat jobb jag haft, desto bättre har jag mått mentalt. 

För 10 år sedan var jag trött på storstadsliv och ville njuta av eget hus på landet. Så jag flyttade hem igen, dvs norrut jämfört med där jag bor nu. Jag visste inte att jag köpte huset från helvetet, men ganska snabbt kom jag till insikt att hus VERKLIGEN inte var nåt som passade mig. Framförallt inte hus i Norrland med massor med snö och kyla (där nånstans kom jag till insikt om att jag inte tycker om vinter och flydde till Kanarieöarna för första gången). Hus är för stort och kräver för mycket renoveringar för att jag ska trivas. Jag är inte ett dugg intresserad av trädgård eller gräsmatteklippning. Efter några år flyttade jag med enorm lättnad tillbaka till Uppland och belönades med den snörikaste vintern på många år... ;-)

För 5 år sedan trodde jag att jag ville tävla en massa på mina hästar. Jag tränade målmedvetet varje dag (herregud, ni skulle dö om ni visste hur extremt sönderplanerade mina ridturer var, med pulsmätare och gps i högsta hugg) och red för tränare varje vecka. Hästarna trivdes inte, vilket jag i efterhand förstår. Vi hade liksom inte roligt, det var bara prestation, prestation, prestation som gällde. 

För bara några månader sedan trodde jag att jag ville bo på samma ställe som mina hästar. Nu har jag börjat vackla och fundera på om det kanske skulle vara skönt att bo i en egen lägenhet ändå. 

Så hur i hela friden ska jag veta vad jag vill om 10-20 år? Jag kanske inte alls vill bo utomlands fyra månader varje år. Jag kanske är fullt nöjd med att ha häst på en lättarbetad anläggning med ridhus och åka till nåt varmare ställe ett par veckor i december och februari? Eller så tar jag mitt pick och pack och flyttar till Portugal för resten av mitt liv (ja, tyvärr för mig så följer jag Anna Hassö på instagram, så jag får ju skylla mig själv lite för att jag plötsligt börjat drömma om Portugal). 

För hur vet man vad man vill i framtiden, när man ändrat sig så himla många gånger tidigare i sitt liv?

Jag drömmer om framtiden

Vintern tär på mig allt mer. Det är inte bara mörkret som påverkar mig (många glada tillrop om att det är bättre när snön kommer. Eh, nä, inte för mig), utan kyla och väta lika mycket. Om inte mer. Mina luftrör är skadade efter många timmars vinterträning (har jag nämnt att jag tävlade skidåkning som ung?) och jag får problem med att andas redan när temperaturen kryper under nollan. 

Varje år peppar jag mig själv, köper bättre skor eller bättre kläder (i år blev det en ridkappa efter att jag irriterat mig på att det blev glapp mellan ridjackan och ridkjolen när jag galopperade) och tänker att nu, nu kommer allt lösa sig. Men det slutar ändå med att jag bara gör det allra nödvändigaste med hästarna, medan andningen väser (jo, jag har spray men de hjälper bara delvis) och kroppen protesterar.

I fjol vinter träffade jag en läkare pga kliande hörselgångar som konstaterade att jag inte var gjord för det här klimatet. Jag får torra hörselgångar pga kylan och så blöder jag näsblod för att näsans slemhinnor blir för torra. Hen rekommenderade att jag flyttade till nåt varmare land. Jo, jag vill, men jag kan inte nu...

Herregud vilket gnällinlägg det här blev! Det skulle ju handla om drömmar om framtiden. Nåja, vi försöker igen.

Jag drömmer om att jobba halvtid, men inte på det traditionella sättet, utan månadsvis. Att vara ledig november-februari och då bo nånstans där det är varmare. Jag gillar ju Kanarieöarnas klimat, men inte deras matkultur, så jag skulle vilja hitta nåt liknande men med bättre mat. Södra Italien kanske?

Sen skulle jag komma hem till Sverige och jobba heltid, men såklart vara ledig i maj och september för de är de bästa månaderna att ha häst på. För häst måste jag ha. För min fysiska hälsa och för min psykiska hälsa. Men jag tänker att jag har en häst som jag slösar all min tid och mina pengar på. Den står uppstallad på en anläggning med fullskötsel* (eller möjlighet att köpa till fullskötsel) så jag lugnt kan vara borta under vintern och ändå veta att hästen har det bra. Ett alternativ till det skulle vara att ha en medryttare som normalt rider 1 gång/vecka men som under perioden som jag är bortrest får möjlighet att rida mer. Ett annat alternativ jag funderat på är att ha häst på ridskola och att hästen går i lektionsverksamheten medan jag är borta, mot att ridskolan då står för kostnaden för hästen under den perioden. Ja, det finns lite olika varianter!

Viktigt att komma ihåg är att jag också kommer att behöva rida när jag är utomlands, så jag behöver hitta ett trevligt stall där jag kan rida minst en gång/vecka. 

Nån dag ska jag sätta mig ned och räkna på min dröm. Vad som är rimligt att saker får kosta under förutsättning att jag får jobba halvtid på mitt udda sätt och om inte, hur mycket jag egentligen behöver ha undansparat för att kunna göra detta utan någon lön. 

Likaså vill jag resa runt lite och försöka hitta bra ställen som liknar Kanarieöarna. Jag är inte intresserad av Thailand, men frågan är om Florida skulle kunna funka. Även om det känns jobbigt med lång flygresa och icke EU-land. Ja, det finns lite att klura på under den här vintern. Förhoppningsvis överlever jag igen (jag blir lika förvånad varje år att jag gör det), med hjälp av min ridkappa och min nyinskaffade dagsljuslampa.

Tips kring länder som låter intressanta för mig emottages tacksamt. Helst vill jag ju ha 20 grader och sol de flesta dagar, men jag förstår att det inte riktigt fungerar om jag ska hålla mig ovanför Afrikas breddgrader.

*Fullskötsel innebär att allt kring hästen sköts av personal; mockning, fodring, ev. in- och utsläpp om de inte går på lösdrift, ibland även hantering när hovslagaren eller veterinären kommer.

Spara som hästägare

Ingår en del foder i stallhyran? Se till att maximera mängden du har inkluderat, innan du köper annat tillskottsfoder. Om du inte vet hur man räknar foderstat, ta hjälp av Hästsverige

Köp all utrustning som du kan begagnat. Det finns massor med fynd att göra på både fb, hästnet och lokala hästloppisar. Undantag hjälmar och säkerhetsvästar, men det säger kanske sig själv.

Lär dig sy, så du kan laga hästtäcken. Lär dig sy i läder, så du kan laga grimmor, träns etc. 

Kollektivstall är alltid billigare än del- eller helinackordering, men då gäller det att hitta ett kollektivstall som fungerar bra. Trivs du inte, så flytta, det är aldrig värt pengarna att stanna på ett ställe som får en att må dåligt. 

Köp inte färdigfoder, utan komponera ihop själv. Räkna på kostnad per MJ eller smb. rp beroende på vad din häst har behov av. Det blir alltid billigare att köpa råvaror (betfor, soja, havre etc) än att köpa ett färdigfoder med flashig design och dyr marknadsföring. 

Gör en grovfoderanalys. Ja, det kostar pengar, men det blir billigare i längden jämfört med att kanske ge extra kraftfoder som hästen inte ens behöver, för att man inte vet vad grovfodret innehåller. 

Kan hästen gå oskodd? Det blir billigare att verka hovarna och använda hovboots om hästen behöver det vid ridning, än att slentriansko hästen. Kan du kanske tom lära dig verka själv (det är inte svårt, men man behöver några bra (dyra) verktyg). 

Ta bort livförsäkringen på hästen och spara istället ihop till vad en ny häst kostar. Är du riktigt vågad har du en rejäl buffert runt 80' och avslutar även veterinärvårdsförsäkringen. Då gäller det dock att du har en häst som inte skadar sig så ofta "av sig själv". Olyckskorparna (som tex min Björn) behöver ha en riktigt bra veterinärvårdsförsäkring istället. 

Byt tjänster med stallkompisar, så du kanske inte måste åka ut varje dag, utan har nån annan som tex mockar och/eller packar påsar när hästen ändå är ledig. På så vis sparar du bensinpengar. Eller se till att stallet är på cykelavstånd alternativt nära en busshållplats. 

Ha en betalande medryttare, så du får avlastning någon/några dagar varje vecka och får tillbaka lite pengar. 

Stirra dig inte blind på att träna för en "bokstavstränare", kanske fungerar det alldeles utmärkt att nån i stallet kikar på när du rider och ger lite tips och råd. 

Sätt mobilen på en stolpe och filma när du rider, så kan du coacha dig själv också. 

Hyr ut de saker du kanske inte använder så mycket, som tex klippmaskin eller transport. Eller fundera på om du kanske ska sälja transporten och istället hyra en när du har behov av det. 

Ta tappskokompetens och hjälp stallkompisar med tappskor mot betalning/byte av tjänster.

Åk på P&J och P&R istället för tävlingar, det är billigare och du får ändå en slags tävlingsupplevelse. 

Ett alldeles eget inlägg om Daisy

Jag fick ett önskemål om att skriva om Daisy och mina drömmar om henne. 

Först och främst, det är inte alls så enkelt och gulligt att ha föl som jag trodde innan. Det är tur att jag har en god vän som är duktig med unghästar, för annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Daisy kan ju ingenting och har inget riktigt förstånd (enligt mig). Utan jag måste visa henne allt som är i världen och att allt är ofarligt, så länge matte är med. Hon behöver lära sig att stå uppbunden utan att försöka slita sönder grimman, hon behöver lära sig att lyfta fötterna och hålla de uppe medan man rengör dem (vilket är svårt när man är liten och har balansproblem, men ännu svårare när man är större och tycker att matte är dum). Hon behöver lära sig att följa med matte dit matte går, utan att dra i kopplet (nåja, grimskaft heter det hos häst) eller vägra gå.

Just nu har Daisy förvandlats till en tonåring, så inte nog med att hon börjat bli gänglig och lite ful, hon börjar ifrågasätta allt som hon tog för givet att matte visste när hon var liten. Så det krävs massor med tålamod från min sida. Ibland blir jag arg (och här är fördelen häst vs barn) och då går jag bara ifrån henne. Lämnar henne i boxen en stund eller lämnar henne i hagen för dagen och gör nåt roligare. Den här perioden går över, men kan tydligen pågå några år... Gaaah, vi får se hur länge jag står ut. 

Men jag skulle ju skriva om mina drömmar kring Daisy. Tanken är ju att Daisy ska bli nummer ett om några (många) år, Anette lever inte för evigt och Celine är lite småknackig nu, så det är Daisy jag hoppas på. Jag är väldigt allround i min ridning, så jag hoppas såklart att Daisy både ska tycka att det är kul på ridbanan (hoppning, dressyr) och ute i skogen (långritter, terränghoppning). Men samtidigt så kan jag anpassa mig om det är så att hon inte tycker att allt är roligt. 

Jag kommer att ta det väldigt lugnt med henne, till skillnad från många andra så har jag inga unghästtester eller tävlingar jag prompt vill att hon ska genomföra, så jag kommer att följa de gamla riktlinjerna kring inridning. Det betyder att jag börjar sitta på henne på hösten när hon är tre år och sen börjar själva inridningen när hon är fyra år. 

Innan hon var född, så var jag helt inne på att jag skulle ta föl på henne om det blev ett sto, men efter att ha gått igenom hela den här galna resan med Anette, med en massa sömnlösa nätter och grav ångest över att nåt ska hända, så känner jag mig fullt nöjd med att njuta av Daisy och inte ha nåt fler föl. Sen var det tur att hon blev precis sån som jag ville ha (alltså inte nu som tonåring då, utan att hon blev så fin och dessutom ett sto), men när man köper häst har man större möjlighet att få det man vill ha. Plus att man slipper vänta på att de ska växa upp och det är mycket, mycket billigare att köpa färdig häst än föl. Men det är en rolig upplevelse som jag ändå inte vill vara utan. Men en gång räcker. 

Ja, jag vet inte vad mer jag ska skriva om Daisy. Jag hoppas att hon växer upp snart och att hon håller sig frisk. 

Är det nåt mer ni är nyfiken på så är det bara att fråga. :-)

Jag gör det förbjudna

Nä, nu kanske jag blev lite dramatisk i min rubriksättning. Men genom åren har jag blivit itutad från alla möjliga håll och kanter att man MÅSTE ha allting försäkrat. Gärna dubbelförsäkrat. Eller trippel.

Eftersom jag har jobbat med försäkringar under några år, så känner jag ändå att jag har på fötterna när jag inte har mig själv försäkrad eller mina smycken/dyra saker/cykel etc.

Men hästarna har alltid varit ordentligt försäkrade, även om livförsäkringarna är låga eller obefintliga. Men nu har Anette överlevt en fölning utan problem och de kommande åren kommer hon att vara mer eller mindre pensionär (mindre om hon får bestämma, mer om Celine får bestämma). Vi ska mest hålla oss hemma och göra roliga saker (japp, vi har en terrängbana nästgårds) och efter alla turer med ridsportsförbundet (jag orkar inte ens gå in på det i den här bloggen) har jag tagit beslutet att sluta tävla helt (vilket såklart också sparar pengar). 

Så när försäkringsbrevet för hästarna kom och därmed även Daisys nya försäkring, kände jag att det här blev lite för mycket för min plånbok. Efter lite dividerande med mig själv har jag därför ringt upp försäkringsbolaget och avslutat Anettes försäkring. Celine (som kommer kräva en utredning till våren, orkar inte ta tag i det nu) och Daisy har kvar sina försäkringar. Men till nästa år, om Celine visar sig vara frisk som en nötkärna, så kommer jag fortsätta vara vågad och avsluta hennes försäkring också. 

Dock ska man ha i åtanke att jag har pengar undansparat, så om Anette måste ha veterinärvård, så tar jag pengar från min buffert. Hittills har jag använt Anettes försäkring två gånger, 2013 och 2020. Eftersom hon är så gammal så kommer jag inte heller kosta på större operationer, tex buköppning eller benbrott, då är det snällare mot henne att hon får somna in. 

Hur mycket sparar jag då in på detta? Ja, det blir ungefär 3000 kr som jag slipper betala till försäkringsbolaget. Pengar som jag istället kan lägga in i bufferten och som i slutändan kanske används till Celine eller Daisy vid behov. 

Tips från mig som fd försäkringsperson är att alltid ha självrisken undanstoppad på ett bra ställe. Med en veterinärvårdsförsäkring på 80' innebär det minst 28500 kr ut från hästägaren när man maxar försäkringen. Dvs 1850 kr i fast självrisk och 25 % i rörlig. Många glömmer bort den rörliga delen, men håll koll på den! I ovanstående fall betalar alltså försäkringsbolaget ut 75 % av vad det kostar hos veterinären, dock först efter att fasta självrisken är avdragen. Många gånger vill man ha den "bästa" försäkringen, men det betyder ändå att man själv behöver betala en del av kostnaden också. 

Nåja, slut på rant. Nu ska jag ta och jobba lite istället. 

Man får ändra sig hur många gånger man vill

I januari 2021 rensade jag ut allt mitt smink. Allt slängdes bort och jag var så nöjd efteråt. Skrev inte om det i bloggen, mer än att jag nämnde i förbifarten i ett inlägg att allt var borta. 

Det var så skönt en lång, lång period. Men sen började jag sakna att kunna sminka mig när andan föll på. Alltså inte att jag måste sminka mig innan jag går utanför dörren, utan att kunna roa sig lite en fredagskväll när stallet är klart och jag ändå inte ska nånstans. Dvs enbart för min egen skull, lite som att andra målar en tavla så målar jag ögonlocken. 

Men det tog emot att köpa in en massa smink igen. Jag började lite försiktigt med mascara och ett nagellack. Sen kände jag att det inte räckte, så nu har jag förberett inför black friday med en lista på olika sminkkalendrar (ja, ni vet kanske inte om det, men det är en jättetrend nu att vuxna köper adventskalendrar med saker/godis/drycker/popcorn etc som man sen öppnar under december månad) som har sortiment som jag är intresserad av. 

Så det alltså min plan, att försöka köpa det jag behöver men till lite rabatterat pris (kalendrarna är ofta billigare än om man köper grejerna var för sig) och funkar inte det finns det säkert nån bra kalender kvar till salu runt 2-3 december och då brukar det vara halva priset tom...

Det jag egentligen vill säga med det här inlägget, som ju verkligen går stick i stäv med FIRE, är att man får ändra sig. Man får ta ett beslut, vara nöjd med det och sen ändra sig om man känner att man vill göra något annat. Det är okej. 

Precis som att det är okej att satsa stenhårt på FIRE och sen efter några år inse att man bara vill gå ned i tid och ändå fortsätta jobba tills man är pensionär. Men kanske 50-60 % istället. 

Eller inse att det här med FIRE var absolut ingenting för mig, jag vill gärna fortsätta jobba heltid tills jag pensionerar mig, men i gengäld kan jag använda pengarna jag sparat ihop som en trygghet eller kanske en resefond?

Alla varianter är okej och det är alltid tillåtet att ändra sig. Igen och igen. Men fördelen när man sparat undan en del pengar, är att valfriheten ökar. För jag tror inte det finns nån människa som ångrar att hen sparat undan pengar tidigare i sitt liv, oavsett vad de pengarna sedan användes till.

Det var dagens fundering, nu är jag 100 % fokuserad på att shoppa imorgon. :-D

Är jag (typ) i mål redan?

Mitt i novemberdeppet pratar jag med mamma, om min ambition att få ihop 3 miljoner så jag kan sluta jobba. Hur jag tycker det känns segt nu, då insättningarna till Avanza minskar eftersom Daisy snart räknas som vuxen häst (enligt stallägaren) och därmed måste jag betala stallhyra för henne också. 

Samtidigt har börsen tuffat upp lite senaste veckan och jag tangerar snart 2 miljoner igen. Så jag säger nåt till mamma om att det ändå inte är jättelångt till 3 miljoner. 

Det är då mamma förvånar mig, genom att svara att jag utan problem har 3 miljoner egentligen. För jag kommer snart få ärva pengar. Jag blir såklart upprörd och vill inte prata om att mina föräldrar är gamla och snart inte finns längre. Men så är det ju, snart har jag inga föräldrar och då kommer arvet att komma.

För många år sen, innan jag var sparsam av mig, så fick jag ett förtida arv, eftersom ett syskon fick överta en fastighet. Då använde jag upp en del av pengarna (alldeles för mycket...) och sparade en del (det som är grundplåten i min nuvarande portfölj). Jag räknade då helt enkelt med att det var mitt arv.

Men precis som mina pengar förräntar sig, så gör också mina föräldrars pengar det. Dessutom verkar det som att ju äldre man blir, desto mindre pengar gör man av med. I alla fall är det så med mina föräldrar, vars hobbies är att kolla vad grannarna gör, plocka bär och titta på tv. 

Så pengarna ökar på hela tiden och hon trodde att jag absolut skulle få en miljon i arv. 

Problemet med att vara i mål (eller vad vi ska kalla det?) är att jag ändå inte är i mål. Dels för att jag har en livsstil just nu (alltså med tre hästar) som är dyrare än vad jag räknat med i framtiden. Dels för att de tre miljonerna är räknade på att jag går i pension runt 2032, inte redan nu. Jag räknar ju inte med 4 % av kapitalet, utan jag räknar att kapitalet ska utgöra först en brygga tills pensionspengarna kommer och sedan en guldkant under pensionsåren. 

Men frågan är om det här åtminstone kan göra att jag kan slappna av lite mer kring att sparandet minskar och sen får jag avvakta och se om jag kanske (så småningom när pengarna ökat ännu mer) kan gå i pension lite tidigare än 2032. Kanske...

Samtidigt kan ju mina föräldrar vara lika tjuriga som sina föräldrar och leva mycket längre än vad de själva tror. De har ju ändå en bit kvar innan de är 100 år liksom. ;-) Jag hoppas såklart på det (självisk som man är vill man väl alltid ha sina föräldrar kvar för evigt?) och tror att det där arvet får bli en bonus nån gång långt in i framtiden, kanske när jag redan är fri från jobb?

Hur långt har du kvar tills ditt mål är uppnått?

Förberedelser inför Black Friday

Det här inlägget hade jag gjort en fin notis om att jag skulle publicera 25 oktober. Sen swishade tiden på som den alltid gör, men jag tänker att jag publicerar den nu istället. 

Det är mindre än en månad kvar till black friday (hädanefter kallad BF för lathets skull). Denna dag då folk går bananas och köper en massa skit de inte behöver. För att det är "billigt" just den dagen. 

Absolut kan det vara billigt i USA, där de är kända för att verkligen rea ut grejer till galna priser. Jag köpte en gång en klänning (som jag älskar och använder så ofta jag får tillfälle, vilket tyvärr är nån gång/år endast) som det var 80 % rabatt på. Så istället för att betala 2000 kr för denna designklänning, så betalade jag 400 kr, vilket jag tyckte var alldeles lagom dyrt. Jag får dessutom alltid komplimanger när jag bär den, för folk minns såklart inte att jag hade samma klänning året innan. ;-)

Men åter till BF. Här i Sverige verkar det mer handla om att (ffa) teknikföretag smyghöjer priserna några veckor innan för att sen "sänka" dem till BF, så folk luras att tro att de gör fynd. 

Jag jobbar istället på ett helt annat sätt. Så fort jag får ett köpbehov, så frågar jag mig om det är akut eller om jag kan vänta till nästa BF? Om jag kan vänta, så skriver jag upp exakt vad jag tänkt köpa, var jag hittat denna vara (kan ju vara på fler ställen) och vilket pris som står angivet. 

Som ett enkelt exempel. Jag gillar att hoppa terräng:

OBS! Inte jag på bilden. 

Det är en väldigt rolig gren inom ridsporten, men också väldigt riskfylld. Man måste (bland mycket annat dyrt) ha en speciell hjälm och en säkerhetsväst. Man måste dessutom byta ut dessa om man ramlat av illa eller om de blivit för gamla. Min säkerhetsväst hade gjort sitt redan 2020, men eftersom jag inte hoppar terräng på Celine utan endast på Anette, så behövde jag inte skaffa nån ny väst medan hon var dräktig och senare gick med Daisy. 

Men till våren är det äntligen dags igen! Alltså, väst måste införskaffas. Jag har därför surfat runt och hittat två olika ställen som säljer den väst jag vill ha och den kostar 3249 kr respektive 3199 kr. Detta har jag noga antecknat och nu är det bara att invänta BF. Den dagen surfar jag in på bägge sidorna och ser om det finns något förmånligt erbjudande. Om det gör det, slår jag till och sparar lite pengar. Om det inte gör det, så väntar jag till jag absolut måste ha västen (typ mars) innan jag beställer. 

Såhär gör jag för alla saker som inte är akuta, så just nu är listan på saker till BF ganska lång. Det betyder dock inte att jag måste köpa allt som är på listan, utan att jag har möjlighet att göra det om priset är extra förmånligt. Det är som alltid allra billigast att inte handla alls. 

Planerar ni att köpa något på BF?

När man är dumsnål

I helgen pratade jag, som jag nämnt tidigare, med en FI(RE)-kompis, tillika hästmänniska. Denna lyckliga människa hade helt missat hästklädesmärket Maya Delorez (ni som är nyfikna får googla, jag kommer ge dem tillräckligt med reklam utan nån länk). 

Jag köper oftast inte hästkläder, utan det brukar bli så att när nåt klädesplagg i min vanliga garderob fått en fläck som inte går bort, så blir det plagget automatiskt ett stallplagg. Sen är det stallplagg tills det är så trasigt att det inte går att använda utan att skämmas lite, då åker det till återvinning. 

Men ridbyxor måste jag ha och Maya Delorez har helt ljuvliga ridbyxor som är mer som tights i passformen men samtidigt mer hållbara. Jag brukar alltid köpa när det är rea, vilket det är ofta, då många tydligen inte kan köpa förra säsongens färg, utan måste ha det senaste...

I somras hade de utförsäljning i Uppsala och jag var där och botaniserade. Hittade deras vinterridbyxor för 100 kr. Helt sjukt billigt (just nu finns de inte till salu, men de kostar minst 800 kr vanligtvis) och jag köpte nöjt ett par. 

Nu har jag börjat använda dessa och de är verkligen ljuvliga. Att inte bli kall om benen är ett lyx för hästfolk (iaf vi lite äldre som inte blev curlade som barn) och även om jag numera har en ridkjol (tänk thermobyxor fast kjol) så är den lite för varm för de trevliga höstdagar vi haft nu. 

Men när jag tar på mig dem tänker jag samma sak varje gång. Varför i hela friden köpte jag inte fler? Jag vet ju att ett par ridbyxor håller max ett år för mig, säg två år då om jag inte använder dem på sommarhalvåret. De kostade för fasiken 100 kr! Varför köpte jag inte bara fem par när jag ändå var igång?

Det här var min kompis helt ense om, varför köper man inte fler av någonting när man vet att denna sak kommer att gå åt/användas upp/gå sönder och man måste köpa igen. Vad är det i ens minimalistiska tänkande som inte kan vara flexibel? Som inte kan tänka "åh, det var billigt och jag kommer behöva minst tre av den här närmaste fem åren, jag köper flera". Nänä, ett par köper man... Suck!

Så nu inför Black Friday (kommer inlägg om det snart, lovar!) har jag tänkt om. Här ska det banne mig handlas!

Är du också dumsnål ibland?

Min helg

I helgen fick jag lite positiv energi. Jag träffade en person som också är intresserad av FI(RE) och vi strosade runt i affärer (minns inte ens när jag gjorde det senast, normalt rusar jag bara in i en affär och grabbar tag i det jag ska ha och rusar ut igen (jaja, jag betalar såklart), att just strosa är verkligen underskattad sysselsättning) några timmar. Det blev inte särskilt mycket köpt (tror jag brände 200 kr typ), men desto mer diskuterat. 

Det fick mig att bli glad över att jag fått så många underbara vänner genom FIRE, visst, vi ses inte så ofta, men det känns ändå som att jag känner flera av er som läser och även de bloggar jag själv läser regelbundet. Jag har inte ens träffat tex Frihetsgrader, men får för mig att vi skulle kunna prata om allt möjligt i flera timmar. De bloggare jag träffat betraktar jag som vänner, även om vi bara träffats nån gång och jag är urusel på att kommentera (men jag läser, jag lovar! med stor behållning). 

Det jag ville säga med det här spretiga inlägget är att jag är så tacksam över att den här gemenskapen finns och att den får se så olika ut för alla, eftersom vi alla är olika och med olika drömmar och mål. 

Jag vill också tacka för alla fina kommentarer jag fick på mitt förra inlägg, det fick mig att skämmas lite över att jag bara gnäller och alla svarar så himla snällt. Så jag ska försöka skriva några inlägg framöver som är positiva, för såklart är allt inte negativt och nattsvart. Jag är till större delen frisk, jag har ett jobb jag älskar, toppenkollegor, världens bästa chef, de finaste, bästaste hästarna man kan ha och så många som vill mig väl, både vänner och FIRE-vänner. 

Nu väntar en lite lugnare arbetsvecka, vilket jag behöver efter senaste veckornas smått galna tempo (vilket såklart också gör att man deppar ihop, när man inte hinner det man tänkt sig), för veckan därpå blir det fullt ös igen. Jag längtar till julledigheten (jag kommer förvisso jobba, men, men). 

68 dagar kvar till julafton! Har ni köpt julklappar ännu???

Ett litet livstecken

Ja, vad ska man säga... Det händer så mycket på flera fronter just nu, så att sitta och skriva i bloggen har verkligen varit sist på listan. Ingen verkar ha saknat mig alltför mycket iaf. ;-)

Jag kommer inte summera mina utgifter i bloggen längre, det känns helt meningslöst nu när inflationen försvårat för sparår, så jag nöjer mig med att nämna att september var 8000 kr billigare än året innan, vilket egentligen inte säker så mycket då fjolårets september var en hysteriskt dyr månad. 

På grund av flera kostnadsökningar i mitt liv kommer jag inte kunna spara mer än nån tusenlapp i månaden framöver, vilket känns väldigt surt. Jag räknar och funderar på vad mer jag kan spara in på, men den krassa sanningen är att det behöver säljas/tas bort en häst för att det ska uppkomma något sparutrymme. Vilket inte känns som något jag vill, men snart kanske jag är tvungen.

Det är inte så mycket mer jag kan skriva utan att bli för privat, men det är tungt på familjefronten just nu och jag mår inte så bra själv heller. Känns mest som att jag sover, äter, jobbar och roddar i trista grejer. Så inget särskilt upplyftande att dela med mig av. 

Daisy växer och frodas, det är åtminstone positivt. Hon ser ut att bli väldigt lik sin mamma, vilket gör mig glad. 

Ja, det var en kort liten summering, ta hand om er där ute så kanske vi hörs snart igen. 

Augusti 2022 vs augusti 2021

Den här månaden har känts väldigt dyr, jag har haft upplevelsen att jag bara "slängt iväg" pengar. Men tydligen har jag ändå hållit mig hemma mer än jag upplevt (när jag håller mig hemma går det inte åt några pengar), för det blev ändå en billig månad. Totalt har jag lagt ut 27 469 kr den här månaden, att jämföra med 2021 då jag la ut 32 493 kr. Yay vad bra jag känner mig nu. :-)

När det kommer till sparande ser det dock mörkare ut, 6 350 kr sparat i fjol och 6083 kr sparat detta år. Snart sjunker dessutom sparandet ännu mer, då jag ska börja betala stallhyra för Daisy. Men den dagen, den sorgen. ;-)

Den stora utgiftsposten den här månaden är mat, det märks verkligen att det blivit dyrare, även om jag ständigt jagar extrapriser. Stolt över att jag har 0 kr på reko och onödigt häst, jag har verkligen försökt att inte köpa nåt jag inte behöver. 

En annan rolig grej är att jag lyxar till det med en natt på hotell om ett par månader, då jag hade en gratisnatt på hotels.com att utnyttja innan årsskiftet. Den natten kostar mig 83 kr enbart. Såklart förutsätter det att man tidigare sovit 10 nätter på hotell, men ibland blir det ju att man måste göra det och då kan man snappa upp gratisnätter av bara farten. 

Givetvis bokar man nätterna på hotels.com via Refunder (klickar du på länken, blir medlem och handlar för minst 100 kr får jag en liten slant och du med!) så man får lite extra pengar tillbaka. 

Nu laddar jag för september, det blir fortsatt kamp för att spara pengar... 

När det börjar närma sig exit

En av de saker jag och min trevliga vän pratade om var exit. Alltså när det är dags att säga tack och hejdå till arbetslivet. Vi hade lite olika livssituationer, men diskussionen i sig gjorde att jag börjat grubbla.

För nu har jag två miljoner sparat och om gissningsvis 2-3 år har jag tre miljoner. Dvs den summa jag räknat ut att jag behöver. Men så kommer tvivlet och jag klurar för mig själv. Är det bättre att jobba vidare, så jag kan köpa en lägenhet kontant den dag jag vill köpa lägenhet i Skåne? För nåt lån kommer jag inte få när jag väl slutat jobba och nåt säger mig att jag kommer sluta jobba innan jag kan flytta söderut. 

Eller ska jag låta dessa saker sammanfalla? Att den dag jag slutar jobbar ser jag till att precis innan köpt en lägenhet i Skåne? Men då gäller det att jag hittat rätt lägenhet, för jag kan inte låna nån fler gång.

Det här tycker jag är det svåraste med min typ av FIRE, där jag inte räknar att ta ut 4 % av kapitalet varje månad/år, utan att faktiskt ta av kapitalet och räkna med att det ska ta slut. För jag vill ju inte sitta där vid 72 års ålder och bara ha garantipensionen att leva på. 

Jag tror jag måste räkna ett varv till...

Långsam eller tvär exit?

Jag har senaste året lekt med tanken att göra en långsam exit från arbetsmarknaden. Jag har räknat på scenarier där jag först går ned till 80 % ett år, sedan 60 % ett par år och slutligen 40 % ett par år innan jag slutar helt. Givetvis har jag bara förutsatt att det skulle funka med mitt nuvarande jobb, men sånt vet man såklart inte förrän man lyft det med chefen. 

Samtidigt har jag varit medveten om att det är svårt att göra om en tjänst som är 100 % till lägre, för att det helt enkelt fortsätter förväntas att man ska göra lika mycket. Det är lättare att byta tjänst då, till en som redan från början är på lägre %. Även om min erfarenhet av det är att det allt eftersom tiden går kryper på fler och fler arbetsuppgifter och så är man plötsligt uppe på heltid i alla fall. 

Så jag har varit lite kluven till hur jag ska göra.

Tills nu. För nu är de flesta tillbaka från semestern, inklusive chefen. Vilket betyder möteskallelser i det oändliga. Jag är van vid det och vet att de kommer. Men den här gången kom det även en kallelse till en utbildning som har noll och intet med vad jag jobbar med. Det är dessutom en utbildning på annan ort och under en hel dag.

Direkt kallelsen kom tänkte jag att det här får jag prata med chefen om. Men eftersom jag vet lite hur min chef ser på min roll (lite annorlunda än vad jag gör) så är jag så gott som helt säker på att jag kommer tvingas göra den där förbaskade utbildningen. 

Vilket får mig att sätta mig ned som ett tjurigt barn och bara skrika nej rakt ut. 

Jag tänker fasiken inte göra nån långsam exit. Jag tänker sluta helt så fort tillfället ges. Jag vet att det är flera år dit, men jag vet också att den här situationen kommer att uppstå många gånger om innan jag kan sluta. 

Jag önskar att det fanns ett jobb där jag fick jobba ifred och göra det som skulle göras...

Planerar du långsam eller tvär exit? 

Daisy snart officiell

Idag var en person ute för att fylla i hur Daisy ser ut på ett "konturdiagram" och sätta in ett chip i hennes hals, så det alltid ska gå att knyta hennes fysiska pass till rätt häst. Daisy var mäkta upprörd över tilltaget, men precis som barn så glömde hon snabbt vad som hänt. 

Jag är mest fascinerad över hur dyrt det var, speciellt med tanke på att personen som kom ut inte gjorde nån vinst öht, utan det var så det gick på ett ut. Sen ska alla papper skickas in till avelsföreningen, som gör passet och då kostar det ytterligare massor med pengar. 

Daisy har redan kostat mig mer pengar än vad ett lika gammalt föl är till salu för just nu, så mitt tips till alla som vill spara pengar på hästar är att inte föda upp själv. ;-) 

Nu gör jag iofs inte detta för ekonomins skull, utan för att jag så väldigt gärna ville ha ett föl efter just Anette. Så då får det väl bli lite dyrare.  

För visst är föl ljuvliga?

Camp FI Stockholm

Just nu  pågår Camp FI i Stockholm. Alla som är på plats kan konstatera att det saknas en deltagare. Jag håller mig nämligen hemma, då orken är på minus efter några riktigt tuffa veckor. Jag önskar så att jag hade kunnat vara med, men det blir kanske av nästa gång istället! Sa nån Enköping i oktober? ;-)

Men genom en lycklig slump träffade jag en likasinnad för ett tag sedan. Det blev lite som en mini-Camp FI och herregud vad jag behövde det!

Vi pratade i över en timme och jag fick verkligen slita mig för att säga hejdå. Hela tiden kom jag på fler saker jag ville diskutera, som känslan när man gjort ett riktigt fynd eller när man hittat ännu en pusselbit på väg mot målet. 

Helt ärligt kändes det lite som att få tag i en livboj mitt i ett stormande hav. Jag ville liksom inte släppa taget utan bara fortsätta berätta och lyssna.

Så till alla er som är på Camp FI; passa på och njut! Ställ alla "dumma" frågor till varandra, bolla idéer och tipsa om smarta sparhacks. Det är så sällan man får chansen att verkligen prata helt öppet med någon som förstår en. Även om allas vägar är olika, så strävar vi allihop mot ett bättre liv, oavsett hur det ser ut för var och en. 

Och till min livboj, jag hoppas vi ses snart igen. <3

En smidig affär

Celine har varit lite gnällig ett tag. Först trodde jag att det var för att hon var svartsjuk på Daisy (Celine anser att hela världen kretsar kring henne), men trots extra mycket pyssel fortsatte hon att var gnällig. 

Till sist gick det så långt att hon blev öm i ryggen. Då var det bara att konstatera att sadeln hon haft några år inte längre passade. Happ. Efter lite testande visade det sig att en av Anettes sadlar faktiskt funkade på Celine också. 

För alla er förvirrade icke-hästmänniskor; sadlar anpassas efter ryttarens lår och rumpa samt efter hästens rygg. Det finns många olika parametrar att ta hänsyn till, men ibland bygger hästen om musklerna i ryggen och vips så passar inte sadeln längre. Kul va? ;-)

Men eftersom det funkade med Anettes ena sadel blev Celines sadel överflödig. Jag tycker väldigt mycket om den, men jag kan helt enkelt inte ha en sadel hängande i stallet med förhoppning om att den kanske passar igen om nåt år eller att den kanske passar Daisy om tre år. 

Så ut på annons med den. Passade på att putsa upp den fint och fota bra bilder. Tog ett dygn, sen ville en spekulant komma och hämta den för provning. Lite knepigt sånt där, men vi kom överens om att hen swishade pengarna till mig för sadeln och så swishade jag tillbaka pengarna ifall sadeln inte passade. 

Men dagen efter att hen hämtat sadeln (vi möttes upp vid mitt jobb) fick jag ett sms om att sadeln passade perfekt och att hen tänkte behålla den. 

Glatt loggade jag in på avanza för att köpa fler fonder i Sålda saker. För att där upptäcka att börsen plötsligt vänt uppåt igen och jag återigen hade två miljoner (med råge!) sparat. 

Glad, gladare, gladast!

Nu hoppas jag att den här säljtrenden håller i sig, så jag kan få ändan ur och annonsera ut lite fler grejer. Det känns som att de aldrig riktigt tar slut...

Juli 2022 vs juli 2021

Jag har inte riktigt hängt med i svängarna känner jag. Juli har känts som om allt gått dubbelt så fort som vanligt, har inte ens ett minne av att jag haft fyra helger. Konstigt, konstigt. Men snart har jag semester och då hoppas jag att tiden saktar ned lite. 

Kostnadsmässigt har det varit en bra månad, två poster nollade och totalt 27 437 kr ut. Jämfört med fjolårets 31 493 kr kan man lätt säga att nu märks mitt snålår lite mer. Trots att både mat och bensin blivit dyrare. Förutom mitt trevliga extratillskott på 150' så har jag sparat undan 6 083 kr vilket tyvärr är mindre än i fjol, då jag sparade 6 350 kr. 

Som alltid är det intressant att se hur kostnaderna fördelar sig. Tex lade jag ifjol (tom juli) ut 7 634 kr på bensin, medan det i år landat på 6 263 kr. Då har det varit mycket dyrare varje gång jag tankat (tankar alltid när det är en kvartstank kvar), men jag har verkligen försökt att minimera antalet gånger jag kör någonstans. Såklart hjälper det att jag inte lämnat länet en enda gång i år...

Ja, det var mitt juli, nu blir det spännande att se vad augusti kan tänkas bjuda på. Kan man hoppas på lite regn men varmt däremellan?

När det regnar manna från himlen

Nä, nu är jag less på gnällinlägg kring ökade utgifter och inflation. Jag är less på att det blivit "svensk sommar" ute, med 17 grader och oväntade regnskurar titt som tätt. Jag är less på börsen som bara backar och backar. 

Nu tänker jag strunta i det och skriva om något roligt istället.  

En äldre släkting hörde av sig och var förtjust över att Daisy var en så söt fölunge. 

Men hen var lite bekymrad över hur jag skulle ha råd att ha tre hästar. Jag svarade att jag ju haft det tidigare, men då kontrade hen med att allt var så mycket billigare då (sant, sant). Så hen ville skicka ett litet bidrag till Daisys uppehälle. Så gulligt! <3 Jag visste dessutom att släktingen nyligen sålt ett hus med rejäl vinst och efter att ha pratat med en annan släkting blivit förvarnad om att det ströddes pengar friskt runt om i släkten. 

Döm om min förvåning när jag loggade in på min vanliga bank och saldot hade ökat med...

150 000 kr!

Helt absurt. Men givetvis en oerhört trevlig överraskning. Jag hade gissat på 5 000 kr eller möjligtvis 10 000 kr, eftersom jag visste att andra fått en del pengar också. 

Så nu har pengarna skickats in på avanza och Daisys ekonomiska status är mycket bättre än både Anettes och Celines. ;-) 

Visst kan man vara petig och påpeka att 4 % av 150 000 kr bara är 6 000 kr/år och det kommer man inte långt med om man ska hålla häst. Men tanken med pengarna är ju att de ska gå till de där extra utgifterna. Första åren kommer jag inte röra pengarna alls, men sedan kanske jag kan ta 18 000 kr och köpa en riktigt bra sadel för. Året därpå kanske jag tar 6 000 kr och tränar för tränare med. Ja, ni fattar. De där pengarna kommer ge Daisy och mig guldkant på vår tillvaro. Det är bara att tacka och ta emot när möjligheten ges. 

Har det hänt något extra positivt i ditt liv nyligen?

Perspektivförskjutning

Jag har hållit på och gått igenom lite gamla dagböcker (av en helt annan orsak än det jag skriver om nedan) och snubblade då över en text jag skrivit 2019. Situationen är sådan att jag ska flytta från förra boendet och letar nytt, vilket gör att jag har en tydlig gräns ekonomiskt för vad jag har råd med att boende + stallplats till tre hästar får kosta. 

I texten skriver jag att stället jag kollat på (där jag numera bor) är dyrt, men inte dyrare än att jag kan fortsätta spara mina 1 700 kr varje månad. Jag läser såhär i efterhand hur stolt jag är över att jag sparar så mycket varje månad. 

Klipp till dagens läge, där jag har lätt ångest över att Daisy snart kommer kosta mer pengar och jag därmed bara kommer att kunna spara 2 300 kr varje månad (plus såklart 1 083 kr för målsparande, dessa pengar glömmer jag alltid att räkna in). 

Det har gått snabbt att få dryga 5000 kr att vara det "normala" när jag sparar, fast jag inte gjort det mer än två år (efter att Björn gick bort). Enda anledningen att jag sparat så mycket, har ju varit för att jag haft en häst mindre. Sen är det fascinerande att jag, trots ökade stallkostnader, ändå kan spara mer nu än för tre år sedan. Nåt måste helt klart ha hänt på utgiftssidan ändå. 

Efter att ha läst texten i dagboken känner jag mig lugnare. Allt strävar vidare mot samma håll, sakta men säkert byggs förmögenheten upp (även om det inte märks när man kollar på Avanza just nu). Allt som krävs är att jag fortsätter andas och inte oroar mig så förbaskat. Bara att spara på utefter nuvarande förmåga. 

Att gilla läget

Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott längre än fem år i samma boende. Oftast har jag flyttat efter 1-3 år. Nuvarande boende har jag bott i drygt tre år, dvs jag börjar känna hur det skaver lite i mig. Jag vill inte flytta, men en del av mig får för mig att det skulle vara bättre nån annanstans. Jag drömmer helt enkelt om att mina bekymmer inte ska följa med mig om jag flyttar. 

Jag har faktiskt gått så långt så jag har kollat upp några andra lösningar. I och med att jag bor i närheten av där jag har hästarna, så vill jag helst ha en liknande lösning. Men det är sjukt hur dyrt det är med boende och/eller stallplats nu. Ofta får jag någon fördel jag inte har nu (tex större boende eller ridhus) men i gengäld finns det nackdelar som inte finns här (tex längre från Uppsala eller fri tillgång på foder för hästarna (vilket ger tokfeta hästar)). 

Det är här det blir att träna mig själv mentalt. Det skaviga jag känner handlar mer om att jag vill ha "nåt nytt", "omväxling" eller "att det ska hända nåt" snarare än att jag de facto vill flytta. Lite som att man vill resa för att se nya ställen och uppleva något annat än vardagen. Fast vardagen kan vara nog så trevlig.

Jag tycker det är intressant att det är så svårt att gilla läget. Jag vet ju att det här inte är det sista stället jag kommer bo på (nån gång ska jag väl ta mig till Skåne?), men det betyder ju inte att jag måste flytta just nu. Jag försöker ignorera skavet och istället tänka att det här är det bästa just nu. Att de flesta av mina önskemål är uppfyllda och att det kanske aldrig går att få alla önskemål uppfyllda.

Hur tänker ni när det börjar skava inombords? Har ni kanske hittat er plats på jorden?

Juni 2022 vs juni 2021

Den här månaden har jag verkligen ingen lust att summera. Det har varit lite mer trassel med bilen, vilket såklart kostar extra. Likaså har jag haft en oväntad utgift för hästarna som jag gärna skippat. Som tidigare nämnt är livet inte så muntert just nu och då blir det extra surt att summera en svindyr månad. 

Totalt blev det 36 016 kr i utgifter denna månad, varav sparande 6 083 kr. Jämfört med i fjol, 33 967 kr och 6 350 kr sparat. 

Så nu går jag och gräver ned mig en stund. 

En fördel med sparår - inga beslut

Jag är nu halvvägs på mitt sparår och det går helt okej. Tycker att jag sparar mer, även om börsen är sur och jag inte ser nån riktig effekt av sparandet just nu. Sen är det såklart lite stressande när jag vet att Daisy snart kommer att kosta så pass mycket att mitt månadssparande minskar, men det får vara så. 

Faktum är att jag, trots sparår, blivit snällare mot mig själv kring att ändå leva i nuet, inte bara i framtiden. Visst vill jag sluta jobba tidigare, men inte på bekostnad av det liv jag lever nu. Hästarna är det viktigaste för mig och då får de kosta lite. 

Nåja, nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Utan om det här med att prioritera. Jag avskyr verkligen att prioritera och när det kommer till att göra val. Därför är det så skönt med sparår, för det blir så lätt. Jag säger nej till allt som kostar pengar helt enkelt. 

Men med bara ett halvår kvar, så börjar det bli dags att planera in vart jag ska resa nästa år (när jag inte har sparår och covid-19 förhoppningsvis lugnat sig när det gäller restriktioner). 

Och här blir det så uppenbart hur jobbigt det är med val. För jag vill ju resa överallt! Jag vill resa så mycket att jag fick hejda mig själv och fråga mig hur jag dels skulle ha råd med detta (jag har ett specifikt sparande till resor, men det är ju inte 100' på det kontot precis) och dels varifrån jag ska få semesterdagar? För att inte tala om vem som ska vara så snäll och ta hand om mina hästar medan jag är borta sisådär 4-5 veckor och 3-4 helger utspritt under året... 

Så nu måste jag sätta mig ned någon dag och verkligen rangordna resorna. Vilka resor är viktigast för mig och vilka får jag skjuta på till 2024 eller 2025 eller kanske ännu längre. Det är ett beslut jag tycker är så jobbigt att ta, men samtidigt ett oerhört lyxigt beslut, alla har ju inte råd att resa. 

Är du intresserad av resor och hur skulle du prioritera i såna fall?

Deppigt jävla gnäll

Just nu är jag lite deppig. Det känns som att jag går back varenda månad. Det känns som att jag kämpar i motvind kring mitt sparande, speciellt som det går nedåt på börsen varje gång jag gör mina inköp. Det har varit massor på jobbet inför alla andras semestrar och jag dras med i hetsen. 

Som om inte det är nog med allt sånt, så har vi fått sjukdom i familjen. En sjukdom som det inte finns någon bot på, utan där det bara handlar om att lindra och stötta. Jag kan inte göra så mycket, för jag är för långt bort. Vilket såklart också tär på mig. 

Att jag skriver av mig idag var för att Fru EB skrivit ett inlägg om årets Camp FI. Vilket jag med största sannolikhet inte kan åka till. Det finns inga pengar och det finns ingen ork. Det finns som ingenting kvar förutom en massa gnäll, vilket jag hatar. 

Jag försöker att vara glad och tacksam över att hästarna är friska, över att Daisy växer och älskar att leka med vattenkaret i hagen. Men det är svårt just nu. 

Föl tar tid...

Jag skäms lite när jag skriver här, för bloggen har verkligen blivit bortglömd. Livet med föl är ljuvligt, men det tar mycket mer tid än jag tänkt mig. Det är liksom inte bara att ta in hästen och rida, som jag gjort förut, utan det ska fixas och trixas med den lilla.

Daisy växer som hon ska och är en glad och busig fölunge, så allt rullar på som det ska nu. 

Ja, ett litet livstecken från mig, det lär tyvärr dröja innan jag kommer på nåt skoj att skriva om när det kommer till ekonomi igen, tills vidare är det bara att bita ihop och fortsätta spara trots att börsen bara går ned och ned och ned...

Hoppas alla får en härlig midsommar!

Så var man tillbaka på jobbet...

Det finns väl egentligen inte så mycket mer att säga. Det känns så fel att jobba när allt jag vill är att njuta av lilla Daisy dygnet runt. 

Jag förstår ärligt talat inte hur småbarnsföräldrar klarar av att lämna sina barn på dagis. Jag hade blivit galen av oro, för att inte tala om känslan av FOMO, att missa alla de framsteg ens barn gör. 

Enda fördelen med att jobba igen (jaja, jag har ett bra jobb också) är att jag får lite mer rutiner igen. Jag måste liksom vara vaken dagtid och jag måste äta lunch när andra gör det. Det leder förhoppningsvis även till att jag kan göra lite ärenden när jag ändå åker in på kontoret, just nu är jag hopplöst efter på en del fronter. Har en del saker att skicka som jag sålt tex. 

Ja, det var en tråkig rapport från livet framför datorn. Jag längtar ihjäl mig efter att pensionera mig, men tills vidare får jag nöja mig med att pumpa in pengar i mina fonder. Nån gång ska de väl öka igen. ;-)

Önskar alla en trevlig sommar, jag har tyvärr ingen semester kvar, men jag tänker njuta på kvällar och helger av att vara ledig åtminstone. 

Maj 2022 vs maj 2021

Det har varit en ganska dyr månad. Men mest har jag faktiskt sparat. Eftersom jag gått ur svenska kyrkan är det i maj jag puttar in de pengar jag sparat på detta. Vilket såklart märks i sparandet. 

Totalt blev det 35 167 kr ut denna månad, att jämföra med fjolårets 29 118 kr. Visst låter det hiskeligt. Men sen har vi ju sparandet... Ifjol låg det på 8 950 kr och nu landade det på 11 283 kr. 

Mest stolt är jag över fyra 0-poster denna månad; reko, onödigt häst, nöje och kläder. Yay! Iofs kanske inte så konstigt då jag nästan inte lämnat gården. ;-)

Snart kommer sparkvoten att sänkas, så jag njuter så länge det går. 

Nu är hon här!

Ja, hon kom för några dagar sedan. Men livet som nybliven mormor (eller vad jag nu blir?) har varit ganska hektiskt, så jag har inte haft tid att uppdatera. Jag hinner knappt gå på toa eller äta just nu utan lever på konstiga saker som färdiggjorda mackor och nyponsoppa. Men det är det värt!

Lilla Daisy är den sötaste, spralligaste, mest långbenta busunge som jag träffat på. Jag har inte jättemycket erfarenhet av föl, men Daisy är helt klart den bästa av de bästa. ;-)

Så om jag inte skriver här på ett tag, så vet ni varför. Jag lever i en lite rosa bebisbubbla just nu och bara njuter och njuter. Snart måste jag börja jobba igen och jag vill inte ens tänka tanken. Usch och fy, lämna Daisy ensam, nä det vill jag inte! Men det får lösa sig på nåt vis.

Anette är en helt fantastisk, om än lite överbeskyddande, mamma. Alla får titta på Daisy, men ingen får komma nära. Vilket är klokt, men lite jobbigt när jag också vill vara överbeskyddande och ha koll på allt. ;-)

Hoppas ni alla haft en härlig maj och nu tar vi snart steget in i sommaren. Jag ska försöka summera utgifterna för maj om några dagar, men jag antar att jag kan få vara lite ursäktad om jag skulle missa månadsskiftet. ;-)

Eftersom jag vet att alla vill se en bild, så har jag helt enkelt lånat en bild på en fölunge som är lik henne, så ingen känner igen Daisy. Som såklart heter något annat utanför denna blogg.

April 2022 vs april 2021

Oj, oj, oj. Den här månaden har det hänt så mycket och jag har inte haft så mycket tid över för att blogga (eh, ingen tid alls). 

Kostnadsmässigt tycker jag att det har skenat iväg lite, bland annat för att jag handlat en massa inför fölningen. 

Totalt uppgår utgifterna till 40 748 kr, att jämföra med fjolårets 39 666 kr. Sparandet ligger på 16 083 kr och ifol var det 14 291 kr. Vilket betyder att det faktiskt går åt rätt håll! Fast stallhyran har höjts ytterligare en gång och jag har fått åka in till akuttandläkaren på en lördag (svindyrt). 

Att sparandet är så högt i april beror på att det är då vår bonus betalas ut från jobbet, så jag flyttar oftast en större del av bonusen till Avanza. 

Nu ska jag ut och stirra på stor mage en stund igen. ;-)

Njut av våren allihopa, snart kanske det tom blir lite varmare...

Lyx är att vara ledig

Nu har jag varit ledig i en vecka. Det har varit riktigt, riktigt skönt. Anette hävdar att det inte är dags att få föl än, men jag vågar inte riktigt lita på hennes åsikt, utan stirrar på henne lite nu och då. 

Jag har gjort klart de sista förberedelserna inför fölningen och jag har börjat nalla på mitt hamstrade förråd. Vissa saker har jag helt klart missat att jag använder mycket av (rågrut, pålägg), men som tur är har jag kunnat lämna Anette korta stunder för att handla mer mat. 

I övrigt försöker jag njuta av våren (kallt!) och ignorera att jag redan börjar bli trött av att inte sova tillräckligt. Jag hoppas att det kommer en fölunge snart, så jag har en del av semestern kvar att njuta av (nåja, jag har ändå fem veckor kvar). 

Om man bortser från oron kring själva fölningen och det faktum att jag inte kan rida Anette just nu, så är det helt underbart att vara ledig. Önskar verkligen att jag kunde vara det hela tiden redan nu. Men kanske blir det verklighet om några år...

Med hopp om att nästa inlägg blir ett fölinlägg! :-D Eller ja, först ska jag såklart redovisa utgifterna för april. 

Skatteverket tog mina pengar

Ja, så var det dags att deklarera. I år deklarerar jag för den skog som avverkades i fjol. Det var en milt sagt jobbig upplevelse, då jag först hamnade fel när jag ringde skatteverket, så jag fick vänta 40 minuter i onödan och sen blev jag kopplad till rätt ställe (företag istället för privat) och vänta ytterligare 20 minuter innan samtalet plötsligt bröts. 

Suck...

Gav upp för dagen och ringde igen morgonen därpå. Hamnade återigen på "fel" ställe, fast jag sagt företag till den där dumma roboten, så jag fick vänta i nästan en timme innan en person äntligen kunde hjälpa mig med momsdeklarationen. Det gick smidigt, men sen stötte jag på patrull, för den personen kunde givetvis inte hjälpa mig med skattedelen, utan då var det omkoppling igen och mer väntan. 

Men till sist, efter närmare tre timmars väntande totalt, så fick jag hjälp med de sista detaljerna i deklarationen och kunde skicka in den.

Vad blev då resultatet? Jag fick lite mer än 100' från skogsbolaget i fjol. Av dessa fick jag behålla drygt 40' för mig själv, resten tog skatteverket i moms (22') och skatt (45'). För mig är det helt absurt att mer än hälften av pengarna försvann i skatt. Jag menar, momsen hade jag redan räknat bort, men inte trodde jag att jag skulle ha kvar enbart 40' när allt var klart. 

Så för min del har hela avverkningen mest skapat en sur känsla i munnen. Jag har bestämt mig för att sälja skogen, för jag ser inte att den kommer ge mig annat än huvudvärk och oro. Däremot har jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska gå tillväga. Kanske kontaktar jag bara skogsbolaget?

Ja, förhoppningsvis blir det här mitt näst sista inlägg om skogen (sista blir såklart när jag svär över hur jag ska deklarera försäljningen, tyvärr fick jag skogen i gåva, så det kommer att försvinna ännu mer i skatt vid försäljningen. Surt sa räven!). 

Men nu är åtminstone årets deklaration klar och jag kan andas lugnt igen. 

Var går smärtgränsen?

Det börjar onekligen bli väldigt dyrt att ha häst. Jag har känt mig trygg i att jag sparar över 5000 kr varje månad till Avanza. Men med senaste stallhyrehöjningen kommer jag endast kunna spara drygt 4000 kr. Sen kommer jag snart till den punkt då fölet också räknas som inackorderad och då snackar vi ett sparande på ungefär 1200 kr. 

Samtidigt har min hyresvärd varnat för att eftersom elen var så dyr i vintras, så kommer min hyra på boendet att höjas. Jag vet inte hur mycket, men nåt säger mig att det kan bli upp till en tusenlapp. 

Plötsligt är sparutrymmet i princip borta och då börjar det gnaga i mig. Var går smärtgränsen för det liv jag lever just nu? Hur många tusenlappar har jag råd att lägga på tre hästar? Är det dags att tänka den förbjudna tanken; skulle de egentligen vara två?

Mars 2022 vs mars 2021

 Ja, allt fortsätter att kosta pengar... Men äntligen ser det ut att gå lite åt rätt håll åtminstone. Jag tycker att mars har varit en vansinnigt dyr månad. Men...

I fjol var de totala utgifterna 37 799 kr varav 6 800 kr var sparande. I år landade jag på 27 035 kr varav 6 650 kr var sparande. 

Ser jag till varje kategori så är det mat som sticker ut i fjol, eller egentligen reko. Jag handlade för nästan 1 400 kr på reko i mars i fjol, medan det i år blev bara 530 kr (dessutom första gången i år jag köper på reko, det blev älgkött, ägg och bär). Bilen var också oerhört dyr i mars i fjol, där hade jag nästan samma kostnad i år, men placerad i februari istället. Hästarna var några tusenlappar dyrare i fjol också, både i måste-kostnader och onödiga.

Mars är tredje månaden i rad som jag har 0 kr för kläder, vilket känns bra såklart, men nu har jag tyvärr bara ett par jeans kvar i garderoben och de kommer snart att gå sönder, så i april måste jag spräcka nollan och handla några par jeans. Det är dock fascinerande hur mycket mindre jag sliter på mina kläder nu, jag använder ju jeansen max två gånger/vecka...

Hoppas nu att det snart märks på sparande att jag har sparår...

Sämsta bloggaren - stiltje och lite hamstring

Dagarna bara går och varje dag tänker jag att jag ska skriva nåt. Men tröskeln är hög och verkligheten är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. 

För just nu är det verkligen stiltje i mitt liv. Det händer ingenting, mer än att jag lägger väldigt mycket pengar på att köpa mat. Jag hamstrar. För fullt. Det är inte för att det är krig i Ukraina (vilket är hemskt, men känns inte som att det (än?) påverkar mig personligen), utan för att jag snart ska börja vaka på Anette och helt enkelt inte vet om jag kommer kunna ta mig till affär eller är fast i hennes hage stirrandes på henne för att inte missa fölningen. 

Något jag har märkt när jag pratat hamstring med andra, är att det verkar handlas saker som ska hålla länge. Ibland tänker folk också på att det ska vara lätt att tillaga, tex i sin egen förpackning (Bullens pilsnerkorv!). Men det är sällan jag hör att folk köper sånt de tycker är gott i första hand. 

Nu hamstrar ju jag utifrån att jag inte kan lämna hemmet, men att jag har vatten i kranen och el till spis, ugn, kyl och frys. Det gör såklart att jag kan välja att köpa saker som tillagas om några veckor eller kanske nån månad tom. Men ändå, jag köper såklart hem sånt jag tycker är gott och brukar vilja äta. Jag som älskar Bullens pilsnerkorv ser såklart till att köpa några sådana burkar (jag brukar alltid ha 3-4 burkar hemma oavsett), men om man inte tycker att det är gott, köp inte hem sånt!

Jag kan inte tänka mig nåt hemskare än att sitta i ett kallt och mörkt hus, där ljus och värme enbart kommer från värmeljus, ätandes ärtsoppa på burk. Om jag nu inte ens har tillgång till el, låt mig åtminstone äta nåt gott!

En kompis tipsade om att Nutella rekommenderades att finnas i krislådan, då det är näringtätt, smakligt och inte kräver någon uppvärmning. En jättebra tanke, men jag har då aldrig lyckats hålla mig från att äta upp burken jag köpt hem inom några veckor. Nån som har tips om hur jag gör?

I övrigt fortsätter utgifterna att hopa sig. Jag har precis betalat sista stallhyran på gamla nivån, nästa månad är det dags för en rejäl höjning (nästan 1000 kr för mina hästar). Inte skoj, men jag får vara tacksam för att stallet inte stängt (vilket en kompis stall gjort, alla fick flytta...) utan vi får stå kvar här med en hyreshöjning enbart. 

Men visst finns det ljus i tunneln också! Snart går jag på semester och börjar vaka på Anette. Snart är det bonusutbetalning från jobbet, alltid trevligt. Snart är det dessutom lönehöjning på gång, 2,3 % fick jag i höjning. Tack och bock. 

Ja, det var en liten rapport från mig, lovar inte ny rapport på ett bra tag, men förr eller senare!

Så har det gått tre år

Egentligen hade jag tänkt skriva lite om hur jag hanterar allt som händer i omvärlden just nu. Men så såg jag att det närmade sig årsdag för bloggen, så det får bli ett sånt lättsamt inlägg istället. 

Det är tre år sedan jag startade bloggen och även om det senaste året mest tuffat på som vanligt, så har det ändå hänt en del saker. 

Jag har tex blivit vaccinerad tre gånger mot covid-19 och eftersom det nu är krig i Ukraina verkar pandemin helt magiskt försvunnit (snacka om att media inte kan ha två tankar i huvudet samtidigt..). Jag fortsätter dock jobba mestadels hemifrån och snart är det dessutom dags att gå på "semester" (dvs ledighet medan jag stirrar på Anettes mage). 

Att det blir tre istället för två hästar snart är också en stor förändring. Synd bara att den ska komma precis när allt blir dyrare, speciellt för oss som håller på med hästar. För de som jobbar med att producera hästfoder (nu snackar jag alltså de där vita bollarna, inte de häftiga säckarna med tillskott som ska utföra mirakel enligt tillverkarna) har inte bara dieseln blivit dyrare, utan även gödningen (som gör att det blir fler bollar på varje fält) och plasten man har runt bollarna. Dvs tre komponenter har alla skjutit i höjden. Det kommer göra att fodret blir mycket dyrare, vilket såklart gör att många stall måste höja stallhyran (vilket vår stallägare redan gjort). Jag vet även flera som slår igen sina stall, så det är lite oroande tider just nu. Jag hoppas dock att det kommer lugna sig och att vi snart kan se lite prissänkningar bara kriget slutar och vi kanske byter regering (hoppas!).

Men nu var det ju bloggen vi skulle prata om! Eller kanske snarare lite roliga siffror. Jag brukar klistra in några siffror varje år, så här kommer de igen!

Mitt kapital på Avanza (som förvisso var mer imponerande innan årsskiftet) har gått från 930 000 kr för tre år sedan, till 1 889 820 kr idag. Även om jag före årsskiftet var uppe på två miljoner en sväng...

Det peppande kontot sålda saker har på tre år gått från 8 710 kr till 167 248 kr. Eftersom jag har sparår i år är tanken att försöka sälja av ännu mer, så kontot fortsätter att öka på. :-)

Då jag går tillbaka till inlägget året innan och läser lite, kan jag inte annat än hoppas att jag i mars 2023 kan se tillbaka på ett riktigt bra sparår och tre friska hästar. Då är jag nöjd. :-)

Februari 2022 vs februari 2021

Vid första anblicken ser det inte muntert ut när man tittar på siffrorna. Men låt mig återigen försvara mig själv och mitt sparår som verkar bli ett riktigt slösa-år. ;-)

Totala kostnader februari 2022: 32 231 kr. 

Att jämföra med året innan: 25 349 kr.

Men i dessa siffror gömmer sig en utgift som jag tänkt lägga i december, men sen körde det ihop sig, så den hamnade i februari. Likaså har bilen varit ojuste och krånglat, så det har gått en massa pengar till den. 

Så om man plockar bort dessa två parametrar, är kostnaderna för februari 2022 23 980 kr vilket ändå får ses som väl godkänt (jag tänker att nån gång måste ju den här trenden med stora utgifter vända, så snart kommer det verkligen märkas att jag har sparår). 

Själva sparande uppgick till 6 350 kr (men det hade såklart kunnat vara ytterligare 4-5 tusenlappar om ovanstående utgifter inte dykt upp) och det är mycket mindre än i fjol (9822 kr). 

Men jag tröstar mig med att det är 0 kr för Reko, onödiga utgifter häst och kläder. Även om jag vet att jag snart måste köpa ett par nya jeans (har bara ett par kvar).

Tips nr 2 vid sparår - ha inte häst

Det här inlägget är lite svårare att skriva, eftersom jag vet att många av oss har något som kostar mycket pengar och som kanske inte är så lätt att avvara. Tex husdjur eller barn. Jag säger inte heller att man ska låta bli att ha det (erhm, jag har snart tre hästar...), jag säger bara att det är bra att tänka till innan. 

Kanske kan man nöja sig med ett barn/en hund/häst/katt/övrig svindyr hobby. För det kostar verkligen vansinnigt mycket pengar. 

Att jag skriver det här inlägget är för att min stallägare höjt stallhyran tre gånger det senaste året. Först med 5 %, sedan med ytterligare 7 % och nu nyligen med 18 %. Dvs från maj 2021 till maj 2022 kommer stallhyran att ha höjts med 33 %. Vilket känns i plånboken när man har två hästar. 

Jag har full förståelse för att hyreshöjningarna kommer (dyrare el, diesel, gödning etc), men det gör det inte lättare för mig. Speciellt inte när jag försöker ha ett sparår. Vilket hittills (som kommer märkas i nästa inlägg) inte gått så himla bra. 

Så dagens spartips är att försöka nöja sig med mindre och försöka hitta hobbies (typ läsa böcker) som är billiga eller gratis. 

Samt verkligen njuta av den där dyra ungen/hunden/kakaduan eller vad man nu skaffat sig för nåt. 

Tips nr 1 vid sparår - ha inte bil

Jag var väldigt nöjd med februaris utgifter, några dagar innan löning hade jag nästan 5000 kr kvar på kontot. Planerade att köpa fonder för alltihopa. 

Då havererade bilen. Bara att le snällt mot bilmekanikern och hoppas att han inte tar alla mina pengar. Men tyvärr tog han mer än mina kvarvarande slantar (bra med buffert!) så det blev inga extra fondköp den här månaden (heller). 

Nu bor jag så till att jag måste ha bil, dels för att ta mig in till jobbet (jo, man kan ta bussen, eller snarare bussarna för man måste byta, men det tar över en timme jämfört med en kvart med bil), dels för att det är svårt att dra hästtransporten med cykeln. 

Det jag kan göra, är att ha en billig bil (vilket jag har, denna köptes för 20' och är över 15 år gammal) och använda den så lite som möjligt. Dvs om jag måste in till stan för ett möte, så passar jag även på att göra alla de olika ärendena som måste göras i stan (tanka bilen, hämta bok på biblioteket, handla mat, slänga återvinning etc) i samma veva, så jag inte behöver åka mer än en eller möjligen två gånger i veckan. 

Kanske bor man så till att det faktiskt blir billigare (min bil kostade 3090 kr/månad 2021) att vara billös men hyra bil 1-2 gånger/månad när man behöver storhandla eller köpa nån större möbel. Jag gillar att åka tåg, så jag rekommenderar verkligen att semestra med tåg istället för bil. Mycket billigare och man slipper vara trött efter att ha kört många mil. 

Jag drömmer om, den dag jag bara har en häst (...) att bo så till att jag kan gå till stallet och att det stallet har sådana faciliteter (ridhus, ridterräng) att jag inte behöver åka iväg med transporten. Då skulle det räcka att hyra bil och släp de fåtal gånger jag prompt behövde åka iväg någonstans (2021 använde jag släpet tre gånger totalt (vilket är nåt jag verkligen behöver fundera över, behöver jag ens en egen transport?)). Givetvis ska jag även ha cykel- eller gångavstånd till affärer, så om jag envisas med att bo kvar i Uppsala misstänker jag att jag kommer hamna i Stenhagen (ni som vet, ni vet). 

Ja, det var dagens spartips. Ha inte bil. 

När man ingenting vill

 Just nu är det inte mycket skoj att rapportera om. Jag försöker välja att inte blogga då, men nu hamnade jag i inloggat läge av en annan orsak och då är det väl bäst att jag skriver några rader. 

Jag vill ingenting just nu. Det här har ju blivit mer av en allmän blogg än en ekonomiblogg (om den nu nånsin varit det sistnämnda), så jag kan väl använda mig av den här bloggen för att vräka ur mig lite ointressanta tankar. 

I morse ville jag inte ens upp ur sängen. Av den enkla anledning att jag visste (kollat väderleksrapporten) att det skulle ha kommit snö. Vilket det såklart gjort. Jag hatar verkligen snö. Jag tar hellre (tro't om ni vill) blankisen vi haft senaste månaden. För snö är blött och kallt och mina luftrör gör ont. Alla andra blir så pepp och glada åt snön medan jag bara vill gå i ide.

Eftersom jag är lösningsorienterad försöker jag komma på hur jag ska sluta med de här dumheterna. Men det närmaste jag kommer en lösning är att jag borde emigrera söderut sista oktober och sen komma hem igen första mars. Högst oklart hur jag skulle ha råd med det, för att inte tala om vad jag skulle göra av hästarna. 

Men jag tror ärligt talat att det är enda sättet. Att bara åka iväg några veckor i tex november och januari kommer förvisso hjälpa upp humöret, men bara medan jag är iväg. Så fort jag kommer hem så blir jag tokdeppig igen (inte att förväxla med depression, som jag skrivit om tidigare här på bloggen är det nåt helt annat som jag är tacksam att jag inte upplevt personligen) och vill återigen bara gå i ide.

Min lösning just nu är att acceptera att jag inte gillar det här vädret och helt enkelt inte ha så höga krav på mig själv. Hästarna får vila just nu, Anette för att hon börjar bli rund om magen (och totalt ointresserad av motion) och Celine för att hon är på ett sånt vansinnigt dåligt humör att jag knappt vill prata med henne. Hon ogillar det här vädret lika mycket som jag (om hon var lite mindre i formatet skulle vi säkert kunna gå i ide tillsammans i min säng). 

Så jag har lovat mig själv att 2022 är sista året jag har sparår, sen blir det utlandsresor några gånger om året, så kanske humöret är lite bättre. Jag vill ändå påpeka att humöret är MYCKET bättre än det varit tidigare år, eftersom jag nu åtminstone får dagsljus på mig varje dag (tills vi ska återvända till kontoret dock). 

Börsen verkar spegla mitt humör också, var in en sväng på Avanza för att se om jag (äntligen) kunde sälja av mina Ericson-aktier (fråga mig inte, ni vill inte veta), men tvärt emot fredagens lovande siffror har aktien nu dykt igen, så jag stängde snabbt ned appen för att inte behöva se mer elände. 

Jaha... Trevlig måndag på er åtminstone. ;-)

Lördagsspa?

I mitt inlägg om hur jag sparar pengar hade jag en punkt som Fru EB reagerade på i kommentatorsfältet. Eftersom jag har idébrist och noll ork att skriva inlägg, så tänkte jag att jag förklarar denna punkt lite närmare. 

Jag unnar mig ingen massage, utan masserar mig själv hjälpligt med tennisboll och gör yoga. 

Till att börja med vill jag verkligen trycka på att det står "hjälpligt". Det betyder egentligen att nej, det är inte alls samma sak som att komma in på ett spa, med hög luftfuktighet, ett slags lugn i luften, mjuk frotté mot kroppen, porlande vatten och sövande musik.  Men det är bättre än ingenting. 

Större delen av kroppen kan man massera genom att rulla tennisbollen mot den kroppsdel som behöver massage. Nackdelen när man gör det själv är att man kanske inte tar i så mycket som det skulle behövas, eftersom det gör ont. Men det är en nyttig övning ändå, att försöka njuta igenom smärtan och tänka på hur många tusenlappar man sparar. ;-)

De svåraste områdena att nå är såklart de som oftast gör mest ont; skulderparti och rygg. Fru EB föreslog att jag rullade tennisbollen mot soffan, men eftersom jag inte har någon soffa, så fungerar inte det (men det kanske gör det för den som har en soffa? Så prova dig fram!). 

Jag ställer mig helt enkelt mot dörren (ja, det är enda "väggen" jag har i stugan som inte är belamrad), placerar tennisbollen så nära det ömma stället som möjligt och sen trixar jag med rygg och boll lite smått fram och tillbaka. Har man för löst tryck ramlar bollen ned, men då är det bara att börja om. Det ser garanterat väldigt roligt ut, men nu pratar vi återigen om att spara pengar. 

Har man någon nära vän/respektive som tycker det verkar roligt att massera ber man såklart den att massera en. Kanske kan ni massera varandra? Allt för att spara pengar (slå gärna på musiken ovan för att komma in i lite stämning åtminstone). 

Som komplement till massagen brukar jag yoga. Allt med Adriene brukar funka, men det här är min favorit när det kommer till nacke och skuldror. 

Hoppas att ni får en skön stund för er själva och glöm inte; en vistelse på tex Selma City Spa i Uppsala kostar 250 kr för två timmar, lägg till tjugo minuters massage för hiskeliga 545 kr. 

Och börsen bara faller...

Förutom mina dryga 5 500 kr sparade i fonder i januari stoppade jag även in bufferten (på 15 000 kr som jag har på avanza) raka vägen in i fonderna. 

För nu går börsen ned och det är rea! Alla är såklart inte lika glada som jag för det och visst känns det lite ledsamt när ens innehav är -10 % (sist jag kollade, dvs vid månadsskiftet). 

Men eftersom jag gillar att jämföra med hur det var förr (alltså inte på Fru EB:s nivå) så var jag tvungen att kolla upp när mina innehav senast var så "låga" som de är nu. 

Det var... i oktober 2021. 

Jag erkänner att jag blev lite förvånad. Jag trodde verkligen att det här "raset" var mycket större och värre än vad det (än så länge) var. Alltså jag hade ju inte stoppat in 15 000 kr extra i oktober 2021, då var ju börsen i värsta uppförsbacken. 

Så alla där ute som läser min blogg, andas lugnt. Låt det gå lite nedför ett tag och stoppa in så mycket extra som du bara kan. Har du något du kan sälja för att få in mer pengar? Nej, din själ räknas inte, men kanske den där skidutrustningen som du inte använt de senaste tio åren? Eller de där julklapparna du fick som du inte ville ha (jag lyckades få tre julklappar jag inte ville ha, trots att jag sagt att jag inte ville ha julklappar). Sälj! Varje liten krona gör skillnad i det långa loppet. 

Andas, håll ut. Snart vänder det uppåt igen och då kommer vi ångra att vi inte köpte för mer pengar.

Januari 2022 vs januari 2021

Så har första månaden i mitt sparår avslutats. Med tanke på det fåtal blogginlägg som blivit, kan jag inte säga annat än att det varit en väldigt jobbig månad. Dels har vädret inte varit så trevligt, mycket omväxlande vilket här i Uppland resulterat i isgata större delen av tiden. Dessutom med flera dagar med så kraftig blåst så man nästan går dubbelvikt. Inte roligt!

Summeringen av utgifterna har tuffat på som de ska, däremot ser siffrorna kanske inte så roliga ut. Men låt mig förklara!

Totala kostnader januari 2022: 31 012 kr. 

Att jämföra med året innan:  29 528 kr. 

Jag och Celine har anmält oss (nåja, jag är väl den som anmält) till en vansinnigt rolig utbildning som pågår fram till sommaren. Hela avgiften skulle såklart betalas i januari, vilket påverkar resultatet rejält. Om jag istället periodiserar utgiften, så det bara är den del för januari som jag räknar in, blir resultatet istället 26 426 kr. Vilket är riktigt bra jämfört med året innan. :-)

Sparandet då? Jo, den här månaden blev det 6 635 kr som jag sparade i fonder, att jämföra med året innan som var 6 107 kr. 

Så jag tänker ändå se januari 2022 som en bra sparmånad. Jag lade ut 0 kr både på Reko och kläder, det är alltid en skön känsla. 

Nu kör vi full fart framåt!

Hur var din januari?

Men hur sparar jag pengar då?

 Så har 2022 inletts. Börsen är sur (vilket gör mig glad, men inte tillräckligt för att shoppa bort bufferten, jag inväntar löning) och här i mellansverige vill vädret inte riktigt bestämma sig för om det är vinter eller vår. 

Jag kämpar med att spara pengar och här är lite saker jag gör som underlättar:

• Jag handlar mat endast en gång/vecka, när jag ändå måste förbi jobbet.
• Jag handlar alltid på Willys (gav upp Lidl redan 2020).
• Jag handlar endast det som står på min inköpslista. Har jag inte skrivit upp det, otur för mig!
• Jag äter ute endast när någon annan föreslår det. 
• Jag köper inga tomma kalorier (godis, glass, kakor etc).
• Jag unnar mig ingen massage, utan masserar mig själv hjälpligt med tennisboll och gör yoga. 
• Hästarnas foderstat (alltså det de ska äta varje dag) anpassas utifrån så mycket hösilage (de där vita bollarna som står på fält ibland) som möjligt (då hösilaget ingår i stallhyran, resten av fodret gör det inte). 
• Jag använder jobbets internet så gott som alla stunder jag surfar, vilket gör att jag kunnat minska kostnaden för mitt mobilabonnemang.

Sen som vanligt är det mest hemlagad mat som gäller, jag handlar kläder bara när jag verkligen måste, bilen körs endast när jag åker till kontoret (och handlar i samma veva). Som ett extra skydd ska jag även läsa om Sparboken av Fru EB, vet att jag blev väldigt pepp första läsningen. 

Har du några fler spartips när vi ändå är igång (nix jag har inget elavtal att oroa mig över)?

Årets kick off

Så har jag klarat av kick offen för detta år. Eftersom det var så vansinnigt utdraget förra året, så bokade jag in en natt på hotell för att komma ifrån hemmet lite mer. Jag köpte med mig god mat (för givetvis var hotellets berömda restaurang stängd just den dag jag bokat) och tog med mig mina dagböcker, anteckningsböcker och den tjocka bok jag summerar allt i. 

Hur gick det då?

Först var det ganska segt. Jag gjorde ständiga pauser och hittade på ursäkter att surfa på mobilen eller ringa min pappa...

Men så var det som att jag kom in i ett flow, tankarna flödade fritt och jag började kunna se både hur 2021 varit och hur 2022 skulle kunna bli. Till sist var jag nöjd med summering och målsättning, så jag måste nog säga att det var helt klart smart att åka iväg för kick off. Det kommer jag göra även 2022!

Nu när målsättningen är spikad, så handlar det mer om att hitta en plan för att ta sig mot målen. Så jag gör som vanligt och bryter ned målen till delmål för varje månad, så bör jag till sist nå alla mål (vilket jag gjorde 2021, så skönt!). 

Mer konkret vad det var för mål tror jag inte är så intressant, det mesta handlar ju om hästarna och sen så vet ni ju redan att jag ska ha 2022 som sparår. Så nu kör vi!

Mina kostnader under 2021

Jaha, då var det dags att summera allt jag lagt pengar på 2021. Det har varit en intressant och stundtals jobbig resa, men det är verkligen toppen att ha alla utgifter på papper, så jag kan lära och kanske tänka om i vissa situationer. 

Såhär ser det ut med totala summorna för 2021 och inom parantes återfinns snittkostnaden per månad. Är man nyfiken på någon av kostnaderna, skriv en kommentar så förklarar jag gärna närmare. Jag har även lagt till kostnader minus sparande, då jag är intresserad av den summan inför min pensionering. Jag lär inte spara några pengar när jag ska leva på mina sparande pengar så att säga. ;-)

Boende: 47875 kr (3990 kr). 

Mat: 60623 kr (5052 kr), varav utemat 19572 kr (1631 kr), reko 9190 kr (766 kr), crowdfarming 560 kr (47 kr). 

Bilen: 37084 kr (3090 kr), varav bensin 13244 kr (1104 kr). 

Hästarna: 116248 kr (9687 kr), varav "onödiga" kostnader 21903 kr (1825 kr). 

Hälsa: 13316 kr (1110 kr). 

Nöje: 13216 kr (1101 kr).

Kläder: 7568 kr (631 kr).

Övrigt: 4094 kr (341 kr).

Sparande: 92660 kr (7722 kr). 

Totala utgifter 2021: 392684 kr (32724 kr). 

Kostnad minus sparande: 300024 kr (25002 kr).

Ekonomisk trygghet

2021 var ett otroligt år för mina fonder. Jag hade en total utveckling under året på över 30 %. Det gjorde såklart att nettoförmögenheten ökade lavinartat, så jag redan i juli nådde 2 miljoner, vilket sedan backade tillbaka lite, men från november har värdet legat på över 2 miljoner konstant. 

Det har gjort nåt med mitt psyke. Jag trodde tidigare att jag kände mig trygg med att jag hade koll på ekonomin och tillräckligt sparat. Men nu är det som att det nått nya nivåer, så pass att jag börjat tänka på alla de möjligheter som pengarna ger, utan att jag för dens skull använder dem.

Jag pratade tex med en kompis om hur absurt det är att jag knappt har råd med en lägenhet i Uppsala. Trots att jag har bra lön och fast jobb. Tills det slog mig att jag lätt skulle kunna köpa en lägenhet för 3 miljoner (snabb koll på lägenheter med månadsavgift på 2500 kr ger vid handen att jag skulle kunna få en lägenhet på 58 kvm mitt i centrala stan), om jag lånar en miljon och tar resten från mina besparingar. 

Nu skulle jag såklart aldrig göra det, men bara känslan att jag kan, om behovet skulle uppstå, är fantastisk. 

Eller om bilen skulle paja eller nån häst bli väldigt sjuk. Pengar är inget problem längre. Visst, jag jobbar fortfarande och lär fortsätta med det i flera (många?) år framöver, men skulle jag vilja sluta jobba nu skulle jag klara mig i 6 ½ år utan att ändra någon levnadsstandard (samt såklart utan att räkna med någon tillväxt på pengarna under de åren, så egentligen kanske vi snackar 8-10 år?). 

Det är en sån enorm lättnad och trygghet, att inte behöva oroa sig längre. Nu kan jag oroa mig för andra saker, som att nån närstående blir sjuk eller dör, men skulle det tex behöva att jag är tjänstledig utan lön ett halvår för att stötta, så går det utan problem. 

Jag vet att jag skrivit om den här känslan tidigare i bloggen, men nu har den nått nya höjder och det är fantastiskt!

Jag önskar er alla där ute en god fortsättning på 2022 och att ni också ska få uppleva denna otroliga lättnad som pengar kan ge. <3

Kultur 2021

I början av 2021 postade The Dividend Story ett inlägg om vad han läst och sett på under 2020. Det fick mig att börja fundera på vad jag gjort av 2020. Jag hade en känsla av att jag inte varit så kulturell av mig, även om en hel del böcker fått följa med från biblioteket. 

Mitt starkaste minne var nog när jag snubblade över Carry On av Rainbow Rowell. Obegripligt hur Harry Potter blivit så populär i jämförelse, men sån är livets lott som författare. 

Så därför var jag tvungen att göra en lista för 2021 åtminstone, så jag kan se om jag faktiskt läser så lite som jag tror att jag gör och ser på tok för mycket på Netflix. Så här följer listan för 2021, jag valde att ta med poddar också. Observera att jag även listar sånt jag läst/sett/lyssnat på tidigare, men som jag återkommer till 2021, dessa är markerade med kursiv stil. 

Om jag ska välja en favorit från varje kategori så blir det; Eleanor & Parks, Det 13:e tillägget, The Good Place och Fråga Agnes Wold. 

Böcker

Contessa av Gunilla Wolde
Kungens rosor av Moa Martinson
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Lev lokalt av Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg

Brave new world av Aldous Huxley
Metropolitan life av Fran Lebowitz
Social studies av Fran Lebowitz
Sparboken av Fru Efficient Badass
Harry Potter and the goblet of fire av J.K. Rowling

Hästens näringsbehov av Christina Planck
Carry On av Rainbow Rowell (ja, igen...)
Den perfekta konflikten av Johan Berggren
Hästen i rörelse av Gillian Higgins
Fangirl av Rainbow Rowell
Alice i underlandet av Lewis Carroll
Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda av Olof Röhlander
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Slutbantat av Erik Hemmingsson
Den hemliga historien av Donna Tartt
Ålevangeliet av Patrik Svensson
Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald
Den inre ryttaren av Cecilia Löfgren
Unghästar av Ingrid Andersson och Charlie Lindberg
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Schack under vulkanen av Håkan Nesser
Halvmördaren av Håkan Nesser
Hur jag tillbringar mina dagar och nätter av Håkan Nesser
Sanningen i fallet Bertil Albertsson? av Håkan Nesser
Koreografen av Håkan Nesser
Att bli med föl av Monica Magnusson Falk, Margaretha Peterson-Brodda, Stig Holmstedt
Meningen med landet av David Jonstad
Wayward son av Rainbow Rowell
Any way the wind blows av Rainbow Rowell
Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins
Hungerspelen av Suzanne Collins
Fatta eld av Suzanne Collins
Revolt av Suzanne Collins
Crazy Rich Asian av Kevin Kwan
China Rich Girlfriend av Kevin Kwan
Rich People Problem av Kevin Kwan
Sex and Vanity av Kevin Kwan
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
Nu kommer fölet av Ann Svärding
Att ha föl av Christina Planck
Landets sed av Edith Wharton
Hälsogåtan av Anders Wallensten
Autisterna av Clara Törnvall

Filmer

Det 13:e tillägget
Valentine's Day
Till alla killar: nu och för alltid
Draktränaren
Ringens brödraskap
The Holiday
Allan - den bevingade hästen
She's all that
He's all that
The kissing booth 3
Eat, pray, love
Love Hard
Holidate
Skandalen på Huseby

Serier

Ett år med Gilmore Girls
Hjem til jul
Snabbkurs i historia
Bling Empire
Explained
100 humans
Bridgerton
Rotten
De första svenskarna
Netflix afterparty
Pretend it's a city
Keeping up with the Kardashian
Buffy the vampire slayer
Angel 
The Circle USA säsong 2 & 3
To Hot To Handle säsong 1 & 2
Tareq Taylors matresa
The Singapore Grip
Solsidan säsong 1 (pallade inte mer)
The world's most amazing holiday rentals
Firefly lane
Never have I ever säsong 1 & 2 
Grace & Frankie säsong 7
Bachelor säsong 6
Sex education säsong 3
The Good Place
Veronica och den kinesiske miljonären
Parks and recreations
Cooking with Paris
Riverdale (tack för den Devi Vishwakumar)

Death to 2020

Death to 2021

Poddar

SWB Avelspodden
EsGAYpe From Reality
The Gayly Prophet
Kulturens ABC
Staden podcast
Buffering the Vampire Slayer
Fråga Agnes Wold
Sommar i P1
Ridsportpodden
Angel on Top