Celine har varit lite gnällig ett tag. Först trodde jag att det var för att hon var svartsjuk på Daisy (Celine anser att hela världen kretsar kring henne), men trots extra mycket pyssel fortsatte hon att var gnällig.
Till sist gick det så långt att hon blev öm i ryggen. Då var det bara att konstatera att sadeln hon haft några år inte längre passade. Happ. Efter lite testande visade det sig att en av Anettes sadlar faktiskt funkade på Celine också.
För alla er förvirrade icke-hästmänniskor; sadlar anpassas efter ryttarens lår och rumpa samt efter hästens rygg. Det finns många olika parametrar att ta hänsyn till, men ibland bygger hästen om musklerna i ryggen och vips så passar inte sadeln längre. Kul va? ;-)
Men eftersom det funkade med Anettes ena sadel blev Celines sadel överflödig. Jag tycker väldigt mycket om den, men jag kan helt enkelt inte ha en sadel hängande i stallet med förhoppning om att den kanske passar igen om nåt år eller att den kanske passar Daisy om tre år.
Så ut på annons med den. Passade på att putsa upp den fint och fota bra bilder. Tog ett dygn, sen ville en spekulant komma och hämta den för provning. Lite knepigt sånt där, men vi kom överens om att hen swishade pengarna till mig för sadeln och så swishade jag tillbaka pengarna ifall sadeln inte passade.
Men dagen efter att hen hämtat sadeln (vi möttes upp vid mitt jobb) fick jag ett sms om att sadeln passade perfekt och att hen tänkte behålla den.
Glatt loggade jag in på avanza för att köpa fler fonder i Sålda saker. För att där upptäcka att börsen plötsligt vänt uppåt igen och jag återigen hade två miljoner (med råge!) sparat.
Glad, gladare, gladast!
Nu hoppas jag att den här säljtrenden håller i sig, så jag kan få ändan ur och annonsera ut lite fler grejer. Det känns som att de aldrig riktigt tar slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar