När det regnar manna från himlen

Nä, nu är jag less på gnällinlägg kring ökade utgifter och inflation. Jag är less på att det blivit "svensk sommar" ute, med 17 grader och oväntade regnskurar titt som tätt. Jag är less på börsen som bara backar och backar. 

Nu tänker jag strunta i det och skriva om något roligt istället.  

En äldre släkting hörde av sig och var förtjust över att Daisy var en så söt fölunge. 

Men hen var lite bekymrad över hur jag skulle ha råd att ha tre hästar. Jag svarade att jag ju haft det tidigare, men då kontrade hen med att allt var så mycket billigare då (sant, sant). Så hen ville skicka ett litet bidrag till Daisys uppehälle. Så gulligt! <3 Jag visste dessutom att släktingen nyligen sålt ett hus med rejäl vinst och efter att ha pratat med en annan släkting blivit förvarnad om att det ströddes pengar friskt runt om i släkten. 

Döm om min förvåning när jag loggade in på min vanliga bank och saldot hade ökat med...

150 000 kr!

Helt absurt. Men givetvis en oerhört trevlig överraskning. Jag hade gissat på 5 000 kr eller möjligtvis 10 000 kr, eftersom jag visste att andra fått en del pengar också. 

Så nu har pengarna skickats in på avanza och Daisys ekonomiska status är mycket bättre än både Anettes och Celines. ;-) 

Visst kan man vara petig och påpeka att 4 % av 150 000 kr bara är 6 000 kr/år och det kommer man inte långt med om man ska hålla häst. Men tanken med pengarna är ju att de ska gå till de där extra utgifterna. Första åren kommer jag inte röra pengarna alls, men sedan kanske jag kan ta 18 000 kr och köpa en riktigt bra sadel för. Året därpå kanske jag tar 6 000 kr och tränar för tränare med. Ja, ni fattar. De där pengarna kommer ge Daisy och mig guldkant på vår tillvaro. Det är bara att tacka och ta emot när möjligheten ges. 

Har det hänt något extra positivt i ditt liv nyligen?

Perspektivförskjutning

Jag har hållit på och gått igenom lite gamla dagböcker (av en helt annan orsak än det jag skriver om nedan) och snubblade då över en text jag skrivit 2019. Situationen är sådan att jag ska flytta från förra boendet och letar nytt, vilket gör att jag har en tydlig gräns ekonomiskt för vad jag har råd med att boende + stallplats till tre hästar får kosta. 

I texten skriver jag att stället jag kollat på (där jag numera bor) är dyrt, men inte dyrare än att jag kan fortsätta spara mina 1 700 kr varje månad. Jag läser såhär i efterhand hur stolt jag är över att jag sparar så mycket varje månad. 

Klipp till dagens läge, där jag har lätt ångest över att Daisy snart kommer kosta mer pengar och jag därmed bara kommer att kunna spara 2 300 kr varje månad (plus såklart 1 083 kr för målsparande, dessa pengar glömmer jag alltid att räkna in). 

Det har gått snabbt att få dryga 5000 kr att vara det "normala" när jag sparar, fast jag inte gjort det mer än två år (efter att Björn gick bort). Enda anledningen att jag sparat så mycket, har ju varit för att jag haft en häst mindre. Sen är det fascinerande att jag, trots ökade stallkostnader, ändå kan spara mer nu än för tre år sedan. Nåt måste helt klart ha hänt på utgiftssidan ändå. 

Efter att ha läst texten i dagboken känner jag mig lugnare. Allt strävar vidare mot samma håll, sakta men säkert byggs förmögenheten upp (även om det inte märks när man kollar på Avanza just nu). Allt som krävs är att jag fortsätter andas och inte oroar mig så förbaskat. Bara att spara på utefter nuvarande förmåga. 

Att gilla läget

Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott längre än fem år i samma boende. Oftast har jag flyttat efter 1-3 år. Nuvarande boende har jag bott i drygt tre år, dvs jag börjar känna hur det skaver lite i mig. Jag vill inte flytta, men en del av mig får för mig att det skulle vara bättre nån annanstans. Jag drömmer helt enkelt om att mina bekymmer inte ska följa med mig om jag flyttar. 

Jag har faktiskt gått så långt så jag har kollat upp några andra lösningar. I och med att jag bor i närheten av där jag har hästarna, så vill jag helst ha en liknande lösning. Men det är sjukt hur dyrt det är med boende och/eller stallplats nu. Ofta får jag någon fördel jag inte har nu (tex större boende eller ridhus) men i gengäld finns det nackdelar som inte finns här (tex längre från Uppsala eller fri tillgång på foder för hästarna (vilket ger tokfeta hästar)). 

Det är här det blir att träna mig själv mentalt. Det skaviga jag känner handlar mer om att jag vill ha "nåt nytt", "omväxling" eller "att det ska hända nåt" snarare än att jag de facto vill flytta. Lite som att man vill resa för att se nya ställen och uppleva något annat än vardagen. Fast vardagen kan vara nog så trevlig.

Jag tycker det är intressant att det är så svårt att gilla läget. Jag vet ju att det här inte är det sista stället jag kommer bo på (nån gång ska jag väl ta mig till Skåne?), men det betyder ju inte att jag måste flytta just nu. Jag försöker ignorera skavet och istället tänka att det här är det bästa just nu. Att de flesta av mina önskemål är uppfyllda och att det kanske aldrig går att få alla önskemål uppfyllda.

Hur tänker ni när det börjar skava inombords? Har ni kanske hittat er plats på jorden?

Juni 2022 vs juni 2021

Den här månaden har jag verkligen ingen lust att summera. Det har varit lite mer trassel med bilen, vilket såklart kostar extra. Likaså har jag haft en oväntad utgift för hästarna som jag gärna skippat. Som tidigare nämnt är livet inte så muntert just nu och då blir det extra surt att summera en svindyr månad. 

Totalt blev det 36 016 kr i utgifter denna månad, varav sparande 6 083 kr. Jämfört med i fjol, 33 967 kr och 6 350 kr sparat. 

Så nu går jag och gräver ned mig en stund.