måndag 25 november 2019

Lönedags igen

Så var det lön idag igen. Till min lättnad går det ihop sig bättre den här månaden, så jag slipper nalla ifrån bufferten. Dessutom fick jag lite grejer sålda i helgen (äldre saker) så ISK:n fylls på lite mer. Härligt!

Idag flyttar jag för första gången över pengar från lönen till sparkontot på avanza, med målet att ha lite torrt krut ifall det kommer ett ras och annars ha en del av kommande friårs inkomst redan förberedd. Rätt vad det är vaknar jag och så är det 2022. ;-)

I förra veckan hamnade jag i en ganska intressant diskussion till eftermiddagsfikat. Vi gled in på ekonomi (då en kollega läst nån artikel om FIRE) och hur mycket/lite man faktiskt kan spara när man är heltidsarbetande med eller utan barn.

Jag satt tyst som en mus, men lyssnade fascinerat på diskussionerna. Eftersom jag nästan aldrig pratar ekonomi med mina vänner och den enda egentliga input jag får är ifrån bloggar om FIRE, så var det oerhört nyttigt att lyssna på "verkligheten".

Skulle jag gissa så skulle jag säga att personerna har omkring 30' in varje månad, vissa har dessutom sambo/fru/man som bidrar med minst lika mycket. Några har barn, men ingen har fler än två barn. De flesta bor ganska centralt i Uppsala med omnejd, säg en radie på 3 mil kanske? Som jag nämnt tidigare finns det en kollega som är renoveringsbesatt, medan flera andra har dyra hobbies istället. Många tar med matlåda till jobbet, vissa köpematlåda och vissa hemlagade. Men ganska många går också ut och äter varje lunch.

Jag kan bli lite besvärad ibland över att jag bara sparar 3600 kr varje månad, dessutom är 950 kr av dessa kortsiktigt sparande (nästa häst och resor). Men i det här gänget är jag plötsligt storsparare! Den som fick mest beundran och hejarop var den kollega som sparade 1000 kr varje månad. "Vi gillar att resa" avslöjade dock att de där 1000 kr inte var särskilt långsiktiga.

En enda pensionssparade (tydligen kommer tjänstepensionen rädda alla), hela 300 kr i månaden. Heja! Det blir ju faktiskt 53 000 kr om tio år när personen går i pension (japp, hen började spara förra månaden), i alla fall om pengarna är i en bra indexfond.

Det är kanske såhär verkligheten ser ut? Medelinkomsttagare som "sparar" till nästa resa och inte förstår vart alla pengar tar vägen när de ska renovera boendet hela tiden eller betala hyra för tre garage till veteranbilarna.

Hur ser sparandet ut i din närhet? Har du personer som inspirerar eller avskräcker?


torsdag 21 november 2019

Diskrepans i ekonomin

Häromdagen slogs jag av vad som är skevt med min ekonomi. Jag separerar vardagsekonomin och mina konton på avanza fullt ut. Har någonting väl hamnat på avanza, så flyttas det inte därifrån. Undantaget utdelningar som jag i framtiden kommer spara undan till kommande skatt (det var när jag skulle betala skatt i år som jag började ana denna diskrepans).

Om vi säger att jag har lite tight med pengar en månad. Jag vet att utgift x kommer att dyka upp om ett par veckor. Då tar jag pengar från bufferten, använder till utgift x och betalar tillbaka till bufferten så snart jag kan.

Men säg att jag tex köper ett träns för 800 kr. Pengarna för tränset tas från min vardagsekonomi. Sen visar det sig att tränset inte passar eller var inte lika bra som jag tänkt mig. Så jag säljer det för 700 kr eftersom jag knappt använt det. Då går de pengarna in på kontot "Sålda saker" och kommande månad får jag en räkning på 800 kr från kreditkortet (för jag vill ju samla återbäring!) och så svär jag över att jag aldrig har några pengar...

Likadant var det när skatten skulle betalas. Min portfölj tuffar på bra och jag får skatta ungefär 5000 kr för den. Pengar som borde tas från portföljen, men inte gjorde det i år. Såklart det är tufft med en kostnad på 5000 kr helt plötsligt.

Jag klurar på en lösning på detta, men steg 1 blir iaf att de senaste två sakerna jag sålt (som är av sorten felköp) faktiskt inte flyttas över till avanza, utan istället får gå till att betala sig själva när kreditkortsräkningen kommer nästa gång. Tur i oturen lyckades jag sälja dessa två grejer för mer än jag köpte dem för, det är fördelen när man köper begagnade grejer. :-)

Hur brukar ni lösa liknande problem i er ekonomi?

Ps. Kinnevik är nu sålt och istället fick det bli Xact högutdelande. Spännande!

måndag 18 november 2019

Hälsan tiger still

För ett par veckor sedan var jag på hälsokontroll. Det är första gången i mitt liv som anställd (vi snackar alltså 12 år som heltidsanställd) det kostas på nåt sånt. Jag har förstått att kontrollerna kan se lite olika ut, tex kollades varken syn eller hörsel, så jag fick inte briljera med det.

Men det kollades blodvärden och de var ypperliga. Konditionen var bra men blodtrycket var lite högt. Så det ska jag ta tag i att kolla upp under mer ordnade former.

Vi har en del otrevliga sjukdomar i släkten och det är alltid trevligt att få veta att man är i bra form. Det är så lätt att bara tuffa på och glömma bort att när man väl är sjuk, då vill man inget annat än att vara frisk.

Fast både blodsocker och kolesterol var på låga nivåer, så blev jag peppad att ta ett steg till med min hälsa. Eftersom jag är lite av en godisråtta så klurar jag på lite strategier för att minska på intaget av godis. Jag ska testa att bara äta mörk (70 %) choklad den här veckan, så får vi se vad kroppen säger om det. Tyvärr är jag en sån som kan äta hur mycket mörk choklad som helst, så det gäller att även begränsa mängden. Men jag testar och så lovar jag att återkomma. :-)

Har du nånting i din livsstil som du skulle vilja snäppa upp för att må bättre?

fredag 15 november 2019

Sälja investmentbolagen?

Min vana trogen har jag noll koll på vad som händer i affärsvärlden och därmed i mina portföljer på Avanza. Sedan jag gick över till den taktiken har jag mått så mycket bättre, samtidigt som mina innehav tuffat på så snällt utan nån översyn.

Förutom mina fonder har jag några investmentbolag samt intervacc kvar. Nu läste jag (av en slump) på KTM:s blogg (tyckte rubriken om nedgång lät spännande) att Kinnevik ska dela ut Millicom och att ordinarie utdelningar slopas.

Jag fick en matt känsla i kroppen. Jaha. Då måste jag alltså ta ett nytt beslut, behålla eller sälja Millicom? Orka liksom... Däremot hade jag öht inte märkt av nedgången, eftersom jag inte varit inne på Avanza sen senaste lönen kom.

Så nu börjar jag klura på om det är lika bra att sälja av alla investmentbolagen och köpa Xact högutdelaren istället. Den finns inte i min portfölj idag och jag gillar ändå tanken med utdelningar, om inte annat för att ta en del av utdelningen och spara undan till kommande skatteinbetalning (glömde helt bort i fjol att det blir ca 5000 kr i skatt som ska tas nånstans ifrån).

Eller så fortsätter jag missa nyheter om investmentbolagen och lullar på som vanligt.

Har du Kinnevik? Hur tänker du göra i såna fall med Millicom?

onsdag 13 november 2019

Idétorka mat

Jag är lite osäker på om jag nämnt det i bloggen, men jag har försökt hålla mig till ett veckoschema med maten en längre period nu. Det funkar hjälpligt, men nu är jag less på att göra min vegetariska lasagne (för den är tyvärr inte god, hur mycket jag än kryddar) och jag tröttnade på ett par av recepten från min favoritkokbok (Studentmat).

Så jag har ett glapp i veckoschemat och det är ett ständigt pusslande för att få ihop det hela. Därför tänkte jag fråga här efter lite tips!

Det ska helst vara ett recept med få ingredienser som går fort att sno ihop. Tänk tex mina favoritrecept på tonfisk som jag helt klart kan äta (och äter) varje vecka.

Vidare ska det vara något som inte innehåller böner eller linser eller liknande baljväxter. Sen måste det gå att frysa in och serveras mikrat, jag vet att det inte blir lika gott, men det måste bli ok smak iaf.

Slutligen får det gärna generera lite disk. I exemplen ovan är det typ kniv, skärbräda, stekspade, stekpanna och ev ett par mått som behövs. Väldigt skönt när man har begränsat med köksutrymme.

Har ni några recepttips?

tisdag 12 november 2019

Giltiga skäl

Lite nu och då kommer det upp diskussionen kring hur man bor och kanske framförallt hur mycket man "måste" renovera hela tiden. Jag har bland annat en kollega som verkar vara besatt av att renovera. När hen väl renoverat klart ett hus eller en lägenhet, så stället är exakt som hen "tänkte sig vid köpet", så är det dags att flytta till nåt större/mer centralt/mysigare. Väl flyttad börjar renoveringscirkusen igen...

Jag har inte mycket att komma med i diskussionerna, speciellt som jag avskyr att renovera och numera dessutom hyr mitt boende, så jag kan inte börja måla om mitt i natten om jag känner för det (men hyresvärden är juste, så jag skulle säkert få om jag frågade). Oftast brukar dock diskussionen ta en annorlunda vändning när nån, som inte visste om det innan, får veta att jag bor på 27 kvm. Det är en sådan chock för gemene man att nån kan VÄLJA att bo så litet.

Men det är fascinerande, för så fort jag säger "jag bor inhyrd på gården där hästarna står, så jag har bara några meter till stallet" så slappnar man av. För det betyder att jag inte är galen (eftersom jag frivilligt bor på 27 kvm), utan att jag har ett GILTIGT SKÄL.

Tydligen är det så att om man har en hobby, som mer är en livsstil, då är allt tillåtet. Det skulle vara precis samma reaktion om jag sagt att jag bodde i en fjällstuga på 27 kvm för att få nära till bra träningsmöjligheter som skidåkare. Då har jag också ett giltigt skäl och alla kan andas ut. Jag bor som jag bor för att jag har vissa specialintressen och ett "inre driv" som en kollega sa. Jag hoppas innerligt att alla människor har ett inre driv, för annars skulle det inte bli mycket gjort. Å andra sidan blir det inte så mycket gjort på den här arbetsplatsen, förutom att fika såklart.

Men jag är helt övertygad om, att hade jag sagt att jag bor på 27 kvm för att jag inte behöver större lägenhet och för att jag vill spara pengar så jag kan sluta jobba vid 45 år eller 50 år eller 55 år, då hade jag inte kommit lika lindrigt undan. För det verkar inte vara ett giltigt skäl. På den här arbetsplatsen ska man äääääälska jobbet (särskilt fikarasterna) och gärna jobba tills man är 70 år. Vi har en kollega som nyss fyllde 72 år och lär dö på jobbet.

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så läskigt med att välja en annan väg än vad som är brukligt. Det är ju inte så att jag är kriminell bara för att jag vill spara mina egna pengar? Men ändå är det sånt enormt tabu att jag tror fler än jag sparar i smyg och pratar om annat på fikarasten.

Hur är det på dina fikaraster? Kan du prata FIRE?

fredag 8 november 2019

Nöjd

Det är kanske inte så intressant att vara nöjd, nuförtiden ska man vara missnöjd hela tiden och sträva efter något bättre.

Men faktum är att jag är nöjd. Det slog mig häromdagen att den där ovana känslan var just nöjdhet. Givetvis, överanalyserare som jag är, var jag tvungen att bena ut varför jag var nöjd.

Till att börja med hade jag sovit tillräckligt natten innan. Jag hade vaknat av mig själv, eftersom jag jobbade hemifrån och jag hade en stund innan känslan uppkom varit ute i dagsljuset och ridit på en av mina hästar.

Sen hade jag ätit en riktigt god lunch (stroganoff med halloumi) innan jag hamnade framför jobbdatorn och insåg att jag var nöjd.

Dvs alla mina basala behov (japp, dit räknas ridningen) var uppfyllda och jag var nöjd. Känslan har dessutom hållit i sig ytterligare en dag. Jag går omkring och känner mig fånigt nöjd med livet, trots att jag faktiskt jobbar heltid fortfarande.

Kanske är det tom så att redan tanken på att få vara ledig ett år (om det blir av 2022) smittar av sig på min nuvarande sinnesstämning.

Eller så är det min chefs löfte om att jag ska få jobba hemifrån två dagar/vecka i fortsättningen, eftersom jag mår så mycket bättre av att rida på lunchen.

Vem vet varför, men jag njuter av att vara nöjd och hoppas att ni också är det. Trevlig fredag på er och glöm inte att njuta av livet!

Ps. En läsare tyckte att jag skulle kosta på mig att umgås med vänner trots höga utgifter, så imorgon ska jag faktiskt träffa en vän och bubbla lite i varmt vatten inne i centrala Uppsala. Det blir mys på hög nivå!

torsdag 7 november 2019

Flytta eller inte flytta?

Ursprungligen var planen att så småningom i livet flytta till Skåne. Efter att ha varit i Malmö kändes det riktigt härligt, men en sak som en kollega sa i förbifarten har fått mig att fundera.

Kollegan hade varit på en föreläsning om klimatförändringar och om femtio år skulle tex Spanien inte gå att bo i längre. Likaså skulle snöiga vintrar redan inom en snar framtid vara ovanliga i Mälardalen. Hen frågade lite roat varför jag skulle flytta till Skåne om det bara var snön jag ville undvika?

Så jag började klura på varför jag vill flytta. Mycket är förstås för att få en längre vår och en längre höst, men kanske handlar det mest om att drömma om nåt som inte är nuvarande verklighet (läs: gräset är alltid grönare på andra sidan staketet). Det jag ofta pratat om med Skåne är att det är ljusare längre på vintern, men på årets kortaste dag är det en timme mer det handlar om, jämfört med där jag bor nu. Är det värt allt bök och stök för en ynka timme?

Svaret på detta kommer jag kanske att få när jag har mitt sabbatsår. För frågan är ju egentligen, om jag lever ett fritt liv där jag kan välja när jag ska vara inne och ute även mitt i vintern, kommer jag vara lika besatt av att jaga ljuset som nu? Eller kommer jag att vara fullt nöjd med mina sex timmars dagsljus i slutet på december?

Jag fick för ett tag sedan tips om ett liknande boende som jag har nu, men i Skåne. Största skillnaden mot för nuvarande boende var att hästarna inte gick i lösdrift (vilket jag föredrar), men att in- och utsläpp samt mockning ingick i stallhyran. Lägenheten var dessutom några kvm större, men däremot fanns det ingen egen tvättmaskin. Men mina utgifter för mig och hästarna skulle dubbleras och där nånstans gick luften ur mig fullständigt. För det skulle betyda att om jag endast hade en häst uppstallad där (plus bodde där), så skulle det bli samma kostnader som jag har nu för mig själv och tre hästar.

Såklart finns det andra boenden och stall i Skåne, som är både billigare och bättre. Men det fick mig att fundera. Har jag det egentligen så bra som det kan bli redan, förutom att jag jobbar heltid? Är lösningen kanske inte en (dyr) Skåneflytt, utan att få tiden att njuta av nuet?

Många frågor, men jag hoppas att sabbatsåret ska svara på en del av dessa. :-)

Har ni som läser några kloka inputs?

onsdag 6 november 2019

Ta ett sabbatsår!

Jag fortsätter att klura på mitt sabbatsår. För att gardera mig tänker jag att jag behöver 20' varje månad dvs jag måste ta 240' från portföljen. Det svider kan jag lova. Speciellt som den just nu är på all time high med 1,3 miljoner (lite komiskt att jag känner mig totalt pank efter att ha betat av senaste räkningshögen, men ändå är jag rikare än någonsin). Jag klurar lite på om mitt månatliga sparande kanske ska slussas till sparkontot på Avanza istället för in på ISK:t? Om jag nu ändå ska ta ett sabbatsår om ett par år, är det väl dumt att binda upp de pengarna i fonder också?

Vilket förstås osökt för oss till frågan. När ska jag ta ett sabbatsår?

Jag tror att jag har landat i att ansöka om sabbatsår av "personliga skäl" (för jag vill inte starta företag eller plugga det här året, jag vill bara vila, vara med hästarna och njuta av att äntligen bli kreativ igen. Sen kanske det i förlängningen gör att jag startar företag eller pluggar, men jag vill inte ha det tvånget innan), där jag tänkte att jag ska hitta på en resa jag och en kompis ska göra under ett år. Enda kruxet är väl att jag inte kommer göra nån resa, utan bara vara hemma. Får man ljuga? För säger jag sanningen lär jag få avslag direkt...

Sabbatsåret bör inledas i maj. Inte för att nåt särskilt brukar hända i maj, utan för att jag tänker ett steg längre, när skulle det kännas ok att återvända till jobbet? På nåt vis känns det mycket tyngre att jobba under vintermånaderna, så jag tänker att maj = allt är ljust och varmt, sommaren hägrar, då bör jag klara av att börja jobba igen.

Så... Sabbatsår från maj 2022 till maj 2023. En fantastiskt härlig tanke. Enda frågan som kvarstår (förutom ifall jag ska styra om mina sparpengar) är; när ansöker jag om ledigt? Hur pass tidigt/sent är rimligt?

Tanken på att vara ledig ett helt år känns alldeles svindlande. Jag hoppas att ledigheten ska ge svar på en av de mest brännande frågorna för mig. Se mer i morgondagens blogginlägg. ;-)

tisdag 5 november 2019

Gryningslampa

Man ska uppskatta de små sakerna i livet och det brukar jag vara bra på. Till exempel är jag tacksam varje morgon som jag vaknar av min gryningslampa.

Tanken med en gryningslampa är att den ska successivt lysa upp rummet mer och mer, så att man nästan är vaken när larmet går. Att kroppen, tack vare ljuset, närmar sig medvetandenivå, så man inte är i djupsömn när det larmar (för det vet nog alla hur död man känner sig då).

Jag använder dock lampan annorlunda. Ljuset kan ställas på olika nivåer från 1-10. Jag är noga varje kväll att ställa in ljuset på 10, för då vaknar jag av själva ljuset och slipper höra alarmet.

För mig är det oerhört viktigt att få vakna mjukt och sedan ha gott om tid på mig på morgonen. Det är en av anledningarna till att jag tycker om mitt nuvarande jobb, vi har flextid, så man behöver inte komma in före 9 (en vanlig dag är jag på jobbet nån gång mellan sju och halv nio, varför tvingas välja?) och jag behöver inte passa tider och stressa redan på morgonen.

Jag har köpt en lampa som hjälper mig, men givetvis går det att fixa en budgetvariant (det hade jag under den fruktansvärda period då jag pendlade till Stockholm varje dag), då tar man helt enkelt tre olika små lampor med olika watt (jag har för mig att jag hade 15, 20 och 30), som man kopplar till tre olika timer. Sen ställer man in att de ska tändas med en kvarts mellanrum och den sista en kvart innan det är dags för larmet att gå igång. Väldigt enkelt! Det underlättar dock om man kliver upp samma tid varje dag (vilket jag inte gjorde), för annars blir det väldigt meckigt med att ställa om timers hela tiden.

Har du någon viktig rutin som inte får ändras på?

Mörkret faller

Nä, jag är på intet vis deprimerad. Jag har några nära och kära som är deprimerade, så jag vet hur sjukdomen kan se ut. Jag kan inte ens säg...