söndag 27 oktober 2019

Skenande kostnader

När lönen kom för några dagar sedan, så var den nästan 30 % lägre än vanligt. Jag får skylla mig själv, eftersom jag tagit ut några semesterdagar jag inte hade, dvs obetalt semester. Jag glömmer så lätt bort att obetald betyder att jag inte får lön de dagarna. ;-)

Nu går väl världen inte under för att jag får lägre lön, men det kombinerades med två väldigt saftiga räkningar från kreditkortsbolagen. Jag vet att det varit några större utgifter som skulle komma tillbaka och bita mig i baken (eller, som en av de roliga deltagarna av Robinson en gång sa "Den tå du trampar på idag, kan ha förbindelse med den röv du måste slicka imorgon". Hehe.), men jag trodde att jag hade kontroll.

Icke så...

Nästan hela bufferten gick åt (ok, jag har inte så stor buffert, så säg 8' då) för att betala kreditkorten. Så nu är jag lite darrig i knäna och ledsen i ögat. Inte hjälpte det heller att dagen efter att jag upptäckte det här, gick mina gummistövlar sönder. Man kan tycka att stövlar för 600 kr ska hålla längre än några månader. Jag ska försöka reklamera dem, men vi får se hur det slutar.

Så nu ska jag dra åt svångremmen ordentligt. Eftersom jag känner mig själv, så gäller det att vara proaktiv. Jag har därför avbokat ett spa-besök (inkl dyr middag) med en kompis (hen blev besviken och tyckte att jag kunde väl "sälja några fonder". Yeah right... Det kommer inte hända närmaste årtiondet.) och sen avbokade jag min mysiga bortahelg vid årsskiftet.

Det sista sved lite i hjärtat. Jag hade tänkt ha en riktigt härlig helg medan jag går igenom året som gått och sätter upp nya mål. Verkligen tar mig tid för reflektion. Men 2000 kr för ett dygn är för mycket pengar. Så istället ska jag försöka mysa på ett fik i Uppsala och hålla kostnaden runt hundralappen.

Vidare kommer jag inte köpa något från REKO på obestämd tid, jag har tagit bort så jag inte får upp nåt i flödet på fb, för att inte fresta mig själv. Billigast möjligt blir regeln för resten av året och jag har totalt köpstopp för allt som inte är akut att köpa (tur för mig att jag precis köpt nya ridbyxor...).

Jag hoppas att de här åtgärderna ska hjälpa mig att minska kostnaderna igen, för det är mycket roligare att fylla på bufferten än att plocka ut pengar därifrån.

Har du nåt sånt där självklart panik-spara-pengar-tips som du tror kan hjälpa mig?

lördag 26 oktober 2019

Malta?

Jag är tokig i att planera och jag har redan börjat klura på om jag ska åka iväg nånstans nästa semester. Alltså nästa höst. Närmare bestämt en vecka som jag tänkt vara ledig i oktober (av diverse taktiska skäl).

Jag vet att det här är lite off topic för bloggen (men det är min blogg, så det är ni stackare som får stå ut med att jag hamnar i sidospår), men jag klurar lite på om Malta kan vara ett trevligt ställe att åka till.

Jag tänker att det ligger lite lagom långt söderut, för att förhoppningsvis ha bra med värme i oktober, samtidigt som det bara tar fyra timmar att flyga till. Dessutom pratar de engelska där och en kompis sa en gång att Malta skulle tilltala mitt historieintresse.

Så finns det kanske nån läsare, som inte har nåt annat för sig den här helgen, som kan berätta lite om Malta? Alltså ifall du varit där, du behöver inte lägga en helg på att skriva en uppsats om Malta och dess historia. ;-)

fredag 25 oktober 2019

Utan internet...

Med en drös tidsinställda inlägg såg jag verkligen fram emot att diskutera saker med mina läsare.

Tji fick jag! Senaste veckan har det varit enormt strul med internet på jobbet och det är bara att inse, jag tänker inte ens på att jag har en blogg när jag är hemma. Så mina stackars, underbara läsare, som kommenterar och kommenterar, de får ingen som helst respons...

Igår eftermiddag åtgärdades äntligen felet, så nu har jag kämpat med att kommentera ikapp mig. ;-) Jag vill bara säga att jag tyvärr kan bli lite tyst ibland i bloggen och att jag uppskattar precis varenda en som tar sig tid att läsa (och kanske även kommentera), även om jag själv är på tok för frånvarande ibland.

Idag är det lönedag för många, mig inkluderad. Tyvärr har jag pga vissa mer eh slösaktiga tendenser i min personlighet inte ett öre kvar på kontot efter några timmar. Puff så försvann allt till räkningar (men ok, däri finns även sparandet och just idag tippar mitt innehav på avanza över från 1,2 till 1,3 miljoner. Heja heja!) och kontot gapar tomt. Snyft. Det kommer ett eget inlägg (så småningom) om hur jag måste ta tag i min ekonomi igen (kanske göra resultaträkningar, hua!).

Jag hoppas att alla läsare har en riktigt härlig helg. På grund av mitt försök att vara anonym kan jag inte avslöja mina helgplaner, men jag ska hälsa på goda vänner och ha det riktigt mysigt.

Vad ska du göra (eller kanske inte göra) i helgen?

onsdag 23 oktober 2019

Underbara Reko

Jag har bestämt mig för att sluta köpa från Reko. Det blir på tok för dyrt och jag kan inte motivera närodlat när jag kan köpa helt okej varor på Willys.

Så jag beställer en sista gång, lite morötter och paprika från en odlare. Det är första gången jag testar paprikan. Jag tycker mycket om paprika, speciellt grön, fast den är lite bitter i smaken.

När jag äter av den gröna paprikan slås jag av att den inte är bitter. Den är inte lika söt som den röda (eller ens den gula), men den är absolut inte bitter. Va?

Bitterheten kommer med största sannolikhet ifrån nån typ av besprutning, jag är lite känslig för såna grejer har jag märkt (alltså inte bara smakmässigt, jag får ofta hudutslag efter att ha ätit besprutade grönsaker och frukter), men den här paprikan är odlad utan sånt (typ krav men ändå inte tror jag) och smaken blir därefter.

Så då kommer tvivlet tillbaka. Ska jag se till vad som både är godare och bättre för min kropp (inte bara pga besprutning, utan även för att jag faktiskt äter mera grönsaker och mer varierat när jag köpt från Reko), så borde jag fortsätta med Reko.

Ska jag se till plånboken ska jag hålla mig därifrån.

Svårt beslut, men jag tror ändå jag landar i att köpa från Reko, men begränsa inköpen till endast frukt och grönt. Även om det är supergott med tex Kombucha och äppelmust, så är det inte precis nåt min kropp behöver (för att inte tala om pralinerna, oups), men däremot funkar rotfrukter och grönsaker efter säsong alldeles utmärkt att köpa.

Hur brukar du tänka kring billigt vs bra för kroppen?

tisdag 22 oktober 2019

Luriga Viaplay och Klarna

Jag har haft Viaplay gratis en månad och glömt bort att avsluta abonnemanget. Lite småklantigt, men nu är det gjort. Däremot slog det mig att jag inte sett nån dragning på mitt bankkonto. Så jag loggade in för att kolla läget och hittar så småningom en utgiftspost på 109 kr, märkt med K*. När jag sedan söker på bankgironumret, så visar det sig att det är Klarna som ligger bakom.

Nu visste jag ju att det skulle finnas en dragning på mitt konto, men hur lätt är det att avsluta prenumerationer av saker, när det inte ens framgår varifrån dragningen av pengarna kommer? Tror jag det att man kan ha autogiron som tickar pengar i all evighet utan att bli av med dem...

Nåja, nu är i alla fall Viaplay uppsagt och så får jag se till att kolla så mycket jag kan närmaste månaden.

Har du haft något okänt autogiro som tickar pengar i hemlighet?

måndag 21 oktober 2019

One more year syndrome

En annan sak som kom upp i diskussionerna på Camp FIRE süd var att gå ned i tid alternativt ta ett sabbatsår (eller som en klok person sa till mig, "du kan ju först ta ett sabbatsår och sen gå ned i tid när du kommer tillbaka", ah vilken dröm!), som en variation på total FIRE.

Jag kom med diverse lama protester kring detta, som att jag inte ville plugga (yeah right, klart jag vill, men kanske inte första året jag är fri) eller starta företag (jodå, det vill jag också, men jag är en feg stackare som inte vågar).

När jag sedan satt på tåget hem och tankarna vandrade, insåg jag att det som får mig att tveka är det klassiska One more year syndrome, fast ur ett lite annat perspektiv. Jag tvekar att gå ned i tid eller ta sabbatsår pga att jag äntligen har ett bra jobb. Jag är helt enkelt rädd att jag ska vara borta ett år och komma tillbaka till ett jobb som blivit så pass mycket ändrat under min frånvaro, att det inte är samma lättsamma jobb längre.

Likaså att gå ned i tid, denna oro att jag egentligen kommer behöva göra samma jobb men under färre dagar (spoiler: jag skriver ju det här inlägget på arbetstid, det vore trist att inte kunna fortsätta med sånt).

Det går såklart inte att säga om min oro är befogad eller inte, men precis som allt annat i livet måste man våga prova. Så vid min årliga kick off ska jag ta och kika på när det skulle vara dags för ett sabbatsår. Kanske det år jag fyller 40?

För den som inte stött på One more year syndrome tidigare, så handlar det alltså om att man intalar sig själv att man ska jobba "bara ett år till" istället för att bli fri, för att säkra upp att det är ekonomiskt hållbart när man väl slutar. Hittills har jag inte stött på en enda som blivit fri som tyckt att den skulle ha jobbat kvar ett år till. ;-)

Vad tycker du är lösningen på min oro?

söndag 20 oktober 2019

Budget eller balansräkning

Vid ett tillfälle på Camp FIRE süd kom jag i samspråk med ett par personer som ville prata budget, ett ämne som jag gärna undviker (vilket jag också sa, en lyx att kunna säga vad man vill i gruppdiskussioner), då jag inte fattar vitsen med budget.

Det visade sig dock att personerna menade att man skulle göra en balansräkning varje månad. Vilket såklart är en helt annan sak än budget (men nåt jag också gärna undviker). Låt mig förklara lite närmare hur jag tänker.

Jag förstår att en budget kan vara bra i ett större företag, där man behöver ta investeringsbeslut på längre sikt och även ha koll på om man kan ta ett eller ett par förlustår för att utveckla något mer vinstgivande inom företaget.

Men jag begriper inte varför jag ska ha en budget att förhålla mig till i mitt eget sparande. Jag har aldrig stött på en budget som faktiskt stämt med den senare balansräkningen, så även om budgeten ger ett hum om hur kostnaderna kan tänkas fördela sig, så är det inga garantier för detta.

För att förtydliga. En budget är alltså en ram för hur mycket pengar man tänkt att man ska spendera inom olika områden. Tex kan man ha bestämt att hästarna får kosta 8700 kr/månad utifrån den här uträkningen. Men det är sällan saker blir som man tänkt sig och vips händer någonting så snittkostnaden ökar med 350 kr/månad vilket blir 4200 kr på ett år och såklart gör det skillnad om budgeten är beräknad att gå ihop sig med 8700 kr/månad för hästarna.

Att man istället har en balansräkning (där man alltså summerar alla utgifter och inkomster efter varje månadsskifte) kan jag förstå att vissa vill ha. Mest för att få en översyn och kanske klura på hur man ska kunna minska kostnaden för ett visst område på sikt.

Men själv mår jag inte bra av att se kostnader sammanställda. Det får mig att gå in i nån slags försvarsställning, där jag plötsligt försöker kapa alla kostnader, även sådana som måste ingå i ett vanligt liv. Jag börjar tex klura på hur jag kan göra för att leva utan att äta (och för någon med anorexi-problematik lurandes i bakgrunden är det inte särskilt bra) eller hur jag ska mentalt klara av att sälja ett par hästar (som om det skulle få mig att må bättre).

För mig är det bättre att hela tiden sträva emot att ha mer kvar på kontot efter att allt är betalt, genom att successivt hitta saker att skala bort och målet framåt är att inte köpa någonting förrän jag har pengarna på kontot. Ibland glömmer jag bort att saker ska betalas (oftast när jag köper tex nåt till hästarna på kreditkortet eller bokar en resa *host*), även om de inte betalas i detta nu. Tex behöver Celine en ny sadel, och jag är nästan i mål med det sparandet (satsar på runt 10' på kontot) och då först kan jag börja klura på vilken sorts sadel jag vill ha.

Har du budget? Eller gör du en balansräkning varje månad? Hur resonerar du kring detta?

lördag 19 oktober 2019

Var dag nog

När jag var på biblioteket senast, råkade jag av en slump få syn på en bok på hyllan där personalen rekommenderar böcker. Den hette Var dag nog - En inbjudan till oss som längtar efter att hinna leva. Författare är Shauna Niequist.

Även om boken inte riktigt tar upp hur man ska hinna leva, dvs hur man ska ha råd att kliva av ekorrhjulet, så gav den mig många stunder av igenkänning. Den innehåller dock en del religiösa bitar, så antingen behöver man vara troende kristen eller kunna navigera förbi dessa bitar utan att bli upprörd.

En intressant övning som nämns, är att tänka att man har en helt tom kalender och obegränsat med pengar. Vad skulle man göra då?

Min första tanke, innan jag hinner fundera något djupare, var "Säga upp mig från jobbet". Ett lätt och snabbt beslut att ta. Men sen då?

Först tänkte jag att jag skulle börja fylla kalendern med diverse roliga saker (typ resor, träningar med hästarna, umgås med vänner etc), men så slog det mig att det behövs inte. Roliga saker kommer dyka upp i alla fall, min stora utmaning med FIRE är att skapa luft i kalendern, att inte använda de där pengarna till att skapa ett nytt ekorrhjul, men ett ekorrhjul där jag "måste" göra vissa saker så dagarna blir totalt uppbokade igen.

Så när jag slutat jobba, så ska jag verkligen försöka att inte göra så himla många saker hela tiden. Låta det finnas tid för reflektion, tid för spontana stunder med vänner, tid för att bara mysa med hästarna med solen i ryggen.

Resan hem från Malmö tillbringade jag med att betrakta landskapet vi passerade och låta tankarna vandra fritt. Jag hade med mig en bok jag sett fram emot att läsa och det fanns även flera avsnitt av the West Wing att titta på. Men ingenting av det blev av. Istället bara njöt jag av nuet i flera timmar och kände mig så rofylld när jag klev av i Stockholm. Flera såna stunder behövs i mitt liv!

Vad skulle du göra om du hade en tom kalender och obegränsat med pengar?

fredag 18 oktober 2019

Camp FIRE Süd

Jag lämnade Camp FIRE süd med ungefär samma känslor som när jag gick iväg ifrån Djurgården. Det är så oerhört uppfriskande att träffa människor med liknande tänk som en själv. Som direkt förstår när man pratar om att sluta jobba eller ta ett sabbatsår eller gå ned i arbetstid eller kanske starta ett eget företag.

Fyra timmar gick vansinnigt fort och även om jag pratade med många, så hann jag inte prata med alla. Dessutom glömde jag bort att kolla namnskyltarna, så jag är inte ens säker på vilka jag pratade med... Jag tror att Vänligen, Hanna var en av personerna jag pratade mest med. Men jag är inte säker. Kanske såg jag henne enbart i vimlet (som jag gjorde med Horsewood9) och noterade att jag kände igen namnet.

När Fru EB höll sitt föredrag kom det upp massor med intressanta tips och idéer. Det som jag tyckte var allra bäst, var att allas idéer togs emot lika välvilligt, även sådana idéer som att skaffa städhjälp (istället för att avskaffa städhjälp), ifall det frigör mer energi och tid för personen. Dvs man måste hela tiden utgå ifrån vad man själv har behov av och vad som är viktigt för en själv. Där är vi alla olika och det respekterades på ett helt annat sätt än jag upplevt i andra sammanhang med människor som är desperata att passa in i gruppen.

För den som (på nåt konstigt vis) missat Fru EB:s inlägg om träffen, så kommer här en länk eftersom det finns massor av bra länkar i inlägget, tex tips om hur man kan semestra lite billigare eller få tag på möbler under kortare perioder (dock endast i Lund). Själv är jag lite sugen på att vakta hus nästa semester...

Jag hann prata lite grann med IGMR och med Ansi, men hade gärna pratat mer. Fyra timmar var för lite... Dessutom hann jag bara byta nån mening med Utdelningsbagaren då han lassade upp de supergoda bullar han bakat till oss allihop. Jag klurar på ett nytt koncept, liknande det vårt bibliotek har ("låna en uppsalabo"), där man helt sonika lånar en annan FIRE-intresserad person under några timmar och så sitter man och pratar om allt möjligt. Kruxet är väl att jag måste ta mig till Stockholm, för den enda personen jag träffat på från Uppsala har flyttat (snyft, snyft).

För visst gör det skillnad för motivationen att träffas och diskutera? Jag har i alla fall fått flera nya insikter och idéer på hur jag ska ta nästa steg i mitt sparande.

Tack alla som kom och gjorde träffen till en så härlig dag! Ett extra tack till Fru EB för det proffsiga föredraget, det var första gången nånsin det kändes spännande att vänta på nästa bild och vad den skulle leda till för tankar.

Vem känner sig sugen på att dra ihop en ny FIRE-träff?

onsdag 16 oktober 2019

Döende

Det var fantastiskt roligt med Camp FI i Malmö och jag lovar att det kommer ett inlägg om lite tankar kring träffen. Men inte just nu, för just nu är jag så mycket man som jag någonsin kan bli.

För er stackare som tvingades lyssna på mig i lördags, så vet ni att jag var raspig på rösten och hävdade att jag höll på att återhämta mig från en förkylning. Ack så fel jag hade.

Jag var själv förvånad över hur lättsam förkylningen varit, lite småöm i halsen, lite hostande ibland och så rösten som påminde lite om Rod Stewart. Men naturligtvis hade jag missbedömt och det jag upplevde i helgen var endast upptakten på årets värsta mansförkylning.

Jag tog mig hem och kände mig ovanligt matt och trött söndag kväll, men inte värre än att jag förberedde för att jobba på måndagen. Men hela natten hade jag feberfrossa (ni vet sådär så man varannan minut fryser ihjäl och varannan minut svettas floder?) och hostade konstant.

Det var bara att sjukskriva sig och tacka min lyckliga stjärna för att jag har pengar så jag inte behöver bekymra mig såna här gånger. Sedan dess har jag i princip inte lämnat sängen, för så länge jag ligger stilla och undviker att andas eller svälja, så mår jag riktigt bra.

Som om det inte vore nog, så har jag nåt knepigt tjall med magen, så oavsett vad jag stoppar i mig (eller för den del låter bli att stoppa i mig) så har jag ont. Kan man lyckas få influensa samtidigt som man får magsjuka? Suck liksom...

Jaja, så är läget här hemma och det är sådana här gånger jag påminns om hur viktigt det är att man njuter av att vara frisk, för vips blir man sjuk...

Det har fö regnat varenda dag i två veckor i Uppsala...

Så, nu har jag gnällt färdigt för idag. Har du som läser nåt du vill passa på att gnälla om?

måndag 14 oktober 2019

Jag vågade ta steget

Häromdagen läste jag att Sparo skulle på begravning. I början av inlägget länkade han till detta inlägg om att gå ur Svenska kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad och har därmed alltid tillhört den Svenska kyrkan. Till skillnad från många andra har jag också varit noga med att rösta i kyrkovalet.

Men inlägget fick mig att fundera lite och på nåt vis tror jag faktiskt att det var mitt beslut att gå ur facket och ffa lämna a-kassan som fick mig att våga även detta steg.

Jag är numera rätt så övertygad om att jag inte kommer att gifta mig och skulle jag på nåt konstigt vis träffa en likasinnad och känna att vi bara måste gifta oss i en kyrka, ja då tar jag väl och blir medlem igen.

I övrigt hittar jag ingen anledning till att vara med i Svenska kyrkan, för trots att jag ser mig som troende, så ser jag ingen vits med att vara med i en "förening" som jag inte får nåt mervärde ifrån. Jag och Gud har våra egna konversationer och det räcker utmärkt för mig. Jag kan inte ens längre motivera att kyrkorna hålls i bra skick, så vansinnigt förtjust är jag inte i arkitektur. Jag försöker dra mig till minnes senaste gången jag var i en kyrka och jag tror att det var när yngsta brorsbarnet döptes 2016...

Nä, det fick bli ett utträde och i och med att jag gjorde det innan 1 november slipper jag betala skatten nästa år. Skönt, skönt! Det handlar om nästan 4000 kr/år för min del och det blir såklart en slant om jag lever tills jag är 95 år eller liknande. Faktiskt över 270 000 kr för den nyfikne. ;-)

Är du med i Svenska kyrkan?

fredag 11 oktober 2019

Mot Malmö!

Tänk så det kan bli... Ett blogginlägg om att jag vill resa och fyra månader senare är det dags att sätta sig på tåget. Det ryktas om att Fru EB kommer åka första klass, jag nöjer mig med andra klass och tar med en drös med böcker, både att läsa och att skriva i. Kanske kommer jag på nåt roligt att skriva till bloggen?

För er som missat det är det alltså FIRE-träff i Malmö imorgon. Mer info finns här och vi är dessutom några stycken som kommer äta middag ihop efteråt också. Det vanskas hembakade bullar på träffen, som om jag inte innan var i ett tillstånd av total eufori inför att träffa alla. Lokalen är för 40 personer, blir det fullt???

Jag ser enormt mycket fram emot att träffa alla, men jag ser också oerhört mycket fram emot att susa fram genom det svenska landskapet i en tyst kupé i flera timmar. Bara njuta av nuet och låta tankarna vandra. Som jag har längtat efter detta!

Ses imorgon! Det är jag som ser ut som en boll med fluffigt hår. ;-)

onsdag 9 oktober 2019

Tajma marknaden

I samband med husförsäljningen fick jag en liten slant som tack för besväret. Det var en liten tröst (hade det varit i avanza hade det stått ungefär - 200 % med röda siffror...) men likväl så var det pengar.

De placerades i en nyöppnad ISK med det fina namnet Träningar, eftersom jag tänkt att utdelningen från dessa investmentbolag ska gå till träningar med hästarna. Så jag får göra nåt roligt nån gång (...) ibland.

Eftersom jag var så ivrig att sätta pengarna i arbete så shoppade jag upp dem så fort de hade landat på kontot, det enda jag brydde mig om var att försöka fördela pengarna lika mellan de fyra bolag jag bestämt mig för (Industrivärden, Investor, Kinnevik och Latour), jag har helt enkelt inget tålamod med aktier längre.

Detta resulterade i att aktierna (som vanligt när det gäller mig) sjunkit i värde sen jag köpte dem. Jag är verkligen totalt hopplös på att tajma marknaden. Men det gör ingenting, de här pengarna ska ligga och mysa i många år framåt och förmodligen kommer de att öka så sakteliga snart igen. Om inte annat kommer jag i alla fall att få utdelning i november redan.

Brukar du försöka tajma marknaden eller är du lika otålig som jag?

måndag 7 oktober 2019

Jobbångest

Jag tog några dagar ledigt i samband med att huset skulle tömmas. När jag ändå var igång, så blev det även några dagar ledigt för att bara vara ledig.

Det var underbart. Vakna när jag kände för det, göra det jag hade lust med. Men baksmällan som kommer när jag återgår till jobbet är helt vidrig. Alltså... Jag har ett jobb som jag tycker är roligt, även om det är lite mycket möten ibland. Jag har helt okej kollegor och en helt okej chef. Jag har till och med lyxen av ett eget rum där jag kan stänga dörren om jag behöver koncentrera mig OCH möjlighet att jobba hemifrån varje vecka (dvs rida på lunchen!).

Men jag känner mig ändå som en straffånge som släpas in till jobbet de här första dagarna. Så småningom kommer jag in i lunken igen och det enda som märks är en längtan i rösten när jag pratar om julledigheten (54 arbetsdagar kvar) som kommer vara 17 dagar lång för min del.

Sedan har jag resan i februari att längta till, påsken i april, kristi himmelsfärd i maj och slutligen semestern som nästa år kommer vara hela fem veckor (har aldrig hänt mig förr).

Ändå känner jag hopplösheten i att jag ska hålla på så här i ytterligare 13 år. Hur i hela friden ska jag stå ut???

Har precis tackat av ännu en kollega som går i pension. Det är många på mitt jobb som fortsätter även efter 65 års ålder att jobba på och jag förstår inte hur man kan. När friheten hägrar, hur kan man fortsätta jobba? Men jag tänker att de måste känna för jobbet som jag känner för min frihet. För det andra alternativet, att man inte riktigt har råd att gå i pension ännu, det känns bara ännu hemskare att tänka på.

13 år kvar. Men snart är det nyårsafton och då är det bara 12 år kvar... Tålamod...

Får du också jobbångest när du varit ledig?

lördag 5 oktober 2019

Frihet.... från hus!

För några dagar sedan blev det oktober. Det innebär att det mörknar tidigare på kvällen, löven skiftar färg och luften blir krispigt kall (eller regnblöt och grå).

För mig betydde det att jag äntligen är fri från huset i norr. Denna kvarnsten som hängt mig om halsen ända sedan jag insåg att hus betyder massor av arbete och så småningom även insikten att jag inte ville bo uppe i norr längre.

Drygt två år har jag varit ifrån  huset och det har varit skönt, men ännu skönare är det nu. Nu är det sålt och jag behöver inte oroa mig mer för att brunnen ska sina eller pumphuset börja krångla. För att inte tala om den gigantiska, misskötta trädgården (grannen påpekar ofta hur fint tidigare ägare hade det, bara för att vrida om kniven lite extra). Jag kan äntligen släppa alla tankar på vad jag borde göra när jag egentligen bara vill vila och njuta av hösten.

Jag gick med enorm ekonomisk förlust vid försäljningen, men för mig var det viktigare att bli av med huset och slippa krångla med mäklare, visningar, flyttstäd och liknande. Det enda jag behövde göra var att rensa bort en del skräp som jag inte slängt tidigare och ta med mig några kartonger med saker jag vill behålla.

Enda kruxet nu är att min lilla etta svämmar över med kartonger och jag vet inte om jag kommer få plats med allt. Förmodligen blir det en rejäl rensning även hemma, men först behöver jag landa i det beslutet.

Frihet är en ljuvlig känsla! Hoppas ni alla har en lika skön och fri oktober som jag kommer att ha. :-)

Deklaration 2023

Det har varit lite spänt inför deklarationen för min del. För första gången nånsin så får jag ta del av ränteavdragen. Jag har maxat lånet p...