måndag 14 oktober 2019

Jag vågade ta steget

Häromdagen läste jag att Sparo skulle på begravning. I början av inlägget länkade han till detta inlägg om att gå ur Svenska kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad och har därmed alltid tillhört den Svenska kyrkan. Till skillnad från många andra har jag också varit noga med att rösta i kyrkovalet.

Men inlägget fick mig att fundera lite och på nåt vis tror jag faktiskt att det var mitt beslut att gå ur facket och ffa lämna a-kassan som fick mig att våga även detta steg.

Jag är numera rätt så övertygad om att jag inte kommer att gifta mig och skulle jag på nåt konstigt vis träffa en likasinnad och känna att vi bara måste gifta oss i en kyrka, ja då tar jag väl och blir medlem igen.

I övrigt hittar jag ingen anledning till att vara med i Svenska kyrkan, för trots att jag ser mig som troende, så ser jag ingen vits med att vara med i en "förening" som jag inte får nåt mervärde ifrån. Jag och Gud har våra egna konversationer och det räcker utmärkt för mig. Jag kan inte ens längre motivera att kyrkorna hålls i bra skick, så vansinnigt förtjust är jag inte i arkitektur. Jag försöker dra mig till minnes senaste gången jag var i en kyrka och jag tror att det var när yngsta brorsbarnet döptes 2016...

Nä, det fick bli ett utträde och i och med att jag gjorde det innan 1 november slipper jag betala skatten nästa år. Skönt, skönt! Det handlar om nästan 4000 kr/år för min del och det blir såklart en slant om jag lever tills jag är 95 år eller liknande. Faktiskt över 270 000 kr för den nyfikne. ;-)

Är du med i Svenska kyrkan?

10 kommentarer:

  1. Hallå och tack för senast!

    Varken jag eller fru IGMR är med i Svenska kyrkan. Jag gick ur för mååååånga år sedan och fru IGMR för kanske ett par år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Riktigt roligt att ses. :-)

      Radera
  2. Jag gick ur för ett par år sedan, inte bara av ekonomiska orsaker (det var även den lilla detaljen att jag och Svenska kyrkan har lite olika uppfattningar om Guds existens), men det ekonomiska spelade helt klart in.

    Har du skrivit om hur du resonerade när du gick ur a-kassan tidigare på bloggen (minns inte inlägget men det kan ju vara jag som har dåligt minne)? Hade varit intressant att veta annars, om det är något du känner att du vill skriva om. Jag har funderat på det men är lite för mycket trygghetskramare för att jag riktigt ska våga - detsamma gäller facket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, olika uppfattningar om Gud kan såklart ställa till det också. Helt klart onödigt att vara med i en förening där man inte instämmer i föreningsverksamheten.

      Jag var helt säker på att jag skrivit ett inlägg om a-kassa, men det verkar som jag drömt det enbart. Ett inlägg om detta kommer upp så snart jag har ork att skriva lite kloka grejer! :-)

      Radera
  3. Jag tar också steget nu och skriver ut blankett när jag är tillbaka på jobbet imorgon. Det blev en helt otrolig summa när jag räknade på det. För att vara med i en förening...

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
  4. Jag gick ur föreningen typ ett halvår efter konfirmationen då jag kom på att jag inte hejade på gud, lika lite som jag hejar på t ex AIK, så ja, då gick jag ur föreningen.
    Då hade jag ingen inkomst, så ekonomin var inte skälet.
    A-kassan är jag dock med i samt facket. Facket har jag faktiskt haft riktigt bra nytta av och cashat in ca 2x 100 000 (statlig lönegaranti på grund av konkurs) samt ovärderligt stöd vid sjukskrivning. Så jag är med där ett tag till. Tänker jag.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart är det bra att vara med i facket om man känner att man har behovet. Precis som allt annat gäller det ju att hitta vad som funkar för en själv. :-)

      Radera
  5. Gick ur kyrkan för många år sedan och har inte ångrat mig än. Är döpt men inte konfirmerad och gifte oss borgerligt. Att båda barnen är döpta förvånar oss fortfarande men det var nog hänsyn till den äldre generationen(eller ren slentrian.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att väldigt många döper sina barn enbart av nån slags tradition alternativt påtryck från far- och morföräldrar. Mina syskonbarn är alla döpta, fastän ingen av föräldrarna är religiösa. Däremot valde en av mina kusiner att inte döpa sina barn och det blev stor frustration bland släktingarna. Främst för att det blev ett tillfälle mindre att träffas på (men ordna en släktträff då!) och det var tydligen fult gjort av kusinen. Jag tyckte mest det var skönt att slippa träffas jag... ;-)

      Radera

Deklaration 2023

Det har varit lite spänt inför deklarationen för min del. För första gången nånsin så får jag ta del av ränteavdragen. Jag har maxat lånet p...