När det börjar närma sig exit

En av de saker jag och min trevliga vän pratade om var exit. Alltså när det är dags att säga tack och hejdå till arbetslivet. Vi hade lite olika livssituationer, men diskussionen i sig gjorde att jag börjat grubbla.

För nu har jag två miljoner sparat och om gissningsvis 2-3 år har jag tre miljoner. Dvs den summa jag räknat ut att jag behöver. Men så kommer tvivlet och jag klurar för mig själv. Är det bättre att jobba vidare, så jag kan köpa en lägenhet kontant den dag jag vill köpa lägenhet i Skåne? För nåt lån kommer jag inte få när jag väl slutat jobba och nåt säger mig att jag kommer sluta jobba innan jag kan flytta söderut. 

Eller ska jag låta dessa saker sammanfalla? Att den dag jag slutar jobbar ser jag till att precis innan köpt en lägenhet i Skåne? Men då gäller det att jag hittat rätt lägenhet, för jag kan inte låna nån fler gång.

Det här tycker jag är det svåraste med min typ av FIRE, där jag inte räknar att ta ut 4 % av kapitalet varje månad/år, utan att faktiskt ta av kapitalet och räkna med att det ska ta slut. För jag vill ju inte sitta där vid 72 års ålder och bara ha garantipensionen att leva på. 

Jag tror jag måste räkna ett varv till...

Långsam eller tvär exit?

Jag har senaste året lekt med tanken att göra en långsam exit från arbetsmarknaden. Jag har räknat på scenarier där jag först går ned till 80 % ett år, sedan 60 % ett par år och slutligen 40 % ett par år innan jag slutar helt. Givetvis har jag bara förutsatt att det skulle funka med mitt nuvarande jobb, men sånt vet man såklart inte förrän man lyft det med chefen. 

Samtidigt har jag varit medveten om att det är svårt att göra om en tjänst som är 100 % till lägre, för att det helt enkelt fortsätter förväntas att man ska göra lika mycket. Det är lättare att byta tjänst då, till en som redan från början är på lägre %. Även om min erfarenhet av det är att det allt eftersom tiden går kryper på fler och fler arbetsuppgifter och så är man plötsligt uppe på heltid i alla fall. 

Så jag har varit lite kluven till hur jag ska göra.

Tills nu. För nu är de flesta tillbaka från semestern, inklusive chefen. Vilket betyder möteskallelser i det oändliga. Jag är van vid det och vet att de kommer. Men den här gången kom det även en kallelse till en utbildning som har noll och intet med vad jag jobbar med. Det är dessutom en utbildning på annan ort och under en hel dag.

Direkt kallelsen kom tänkte jag att det här får jag prata med chefen om. Men eftersom jag vet lite hur min chef ser på min roll (lite annorlunda än vad jag gör) så är jag så gott som helt säker på att jag kommer tvingas göra den där förbaskade utbildningen. 

Vilket får mig att sätta mig ned som ett tjurigt barn och bara skrika nej rakt ut. 

Jag tänker fasiken inte göra nån långsam exit. Jag tänker sluta helt så fort tillfället ges. Jag vet att det är flera år dit, men jag vet också att den här situationen kommer att uppstå många gånger om innan jag kan sluta. 

Jag önskar att det fanns ett jobb där jag fick jobba ifred och göra det som skulle göras...

Planerar du långsam eller tvär exit? 

Daisy snart officiell

Idag var en person ute för att fylla i hur Daisy ser ut på ett "konturdiagram" och sätta in ett chip i hennes hals, så det alltid ska gå att knyta hennes fysiska pass till rätt häst. Daisy var mäkta upprörd över tilltaget, men precis som barn så glömde hon snabbt vad som hänt. 

Jag är mest fascinerad över hur dyrt det var, speciellt med tanke på att personen som kom ut inte gjorde nån vinst öht, utan det var så det gick på ett ut. Sen ska alla papper skickas in till avelsföreningen, som gör passet och då kostar det ytterligare massor med pengar. 

Daisy har redan kostat mig mer pengar än vad ett lika gammalt föl är till salu för just nu, så mitt tips till alla som vill spara pengar på hästar är att inte föda upp själv. ;-) 

Nu gör jag iofs inte detta för ekonomins skull, utan för att jag så väldigt gärna ville ha ett föl efter just Anette. Så då får det väl bli lite dyrare.  

För visst är föl ljuvliga?

Camp FI Stockholm

Just nu  pågår Camp FI i Stockholm. Alla som är på plats kan konstatera att det saknas en deltagare. Jag håller mig nämligen hemma, då orken är på minus efter några riktigt tuffa veckor. Jag önskar så att jag hade kunnat vara med, men det blir kanske av nästa gång istället! Sa nån Enköping i oktober? ;-)

Men genom en lycklig slump träffade jag en likasinnad för ett tag sedan. Det blev lite som en mini-Camp FI och herregud vad jag behövde det!

Vi pratade i över en timme och jag fick verkligen slita mig för att säga hejdå. Hela tiden kom jag på fler saker jag ville diskutera, som känslan när man gjort ett riktigt fynd eller när man hittat ännu en pusselbit på väg mot målet. 

Helt ärligt kändes det lite som att få tag i en livboj mitt i ett stormande hav. Jag ville liksom inte släppa taget utan bara fortsätta berätta och lyssna.

Så till alla er som är på Camp FI; passa på och njut! Ställ alla "dumma" frågor till varandra, bolla idéer och tipsa om smarta sparhacks. Det är så sällan man får chansen att verkligen prata helt öppet med någon som förstår en. Även om allas vägar är olika, så strävar vi allihop mot ett bättre liv, oavsett hur det ser ut för var och en. 

Och till min livboj, jag hoppas vi ses snart igen. <3

En smidig affär

Celine har varit lite gnällig ett tag. Först trodde jag att det var för att hon var svartsjuk på Daisy (Celine anser att hela världen kretsar kring henne), men trots extra mycket pyssel fortsatte hon att var gnällig. 

Till sist gick det så långt att hon blev öm i ryggen. Då var det bara att konstatera att sadeln hon haft några år inte längre passade. Happ. Efter lite testande visade det sig att en av Anettes sadlar faktiskt funkade på Celine också. 

För alla er förvirrade icke-hästmänniskor; sadlar anpassas efter ryttarens lår och rumpa samt efter hästens rygg. Det finns många olika parametrar att ta hänsyn till, men ibland bygger hästen om musklerna i ryggen och vips så passar inte sadeln längre. Kul va? ;-)

Men eftersom det funkade med Anettes ena sadel blev Celines sadel överflödig. Jag tycker väldigt mycket om den, men jag kan helt enkelt inte ha en sadel hängande i stallet med förhoppning om att den kanske passar igen om nåt år eller att den kanske passar Daisy om tre år. 

Så ut på annons med den. Passade på att putsa upp den fint och fota bra bilder. Tog ett dygn, sen ville en spekulant komma och hämta den för provning. Lite knepigt sånt där, men vi kom överens om att hen swishade pengarna till mig för sadeln och så swishade jag tillbaka pengarna ifall sadeln inte passade. 

Men dagen efter att hen hämtat sadeln (vi möttes upp vid mitt jobb) fick jag ett sms om att sadeln passade perfekt och att hen tänkte behålla den. 

Glatt loggade jag in på avanza för att köpa fler fonder i Sålda saker. För att där upptäcka att börsen plötsligt vänt uppåt igen och jag återigen hade två miljoner (med råge!) sparat. 

Glad, gladare, gladast!

Nu hoppas jag att den här säljtrenden håller i sig, så jag kan få ändan ur och annonsera ut lite fler grejer. Det känns som att de aldrig riktigt tar slut...

Juli 2022 vs juli 2021

Jag har inte riktigt hängt med i svängarna känner jag. Juli har känts som om allt gått dubbelt så fort som vanligt, har inte ens ett minne av att jag haft fyra helger. Konstigt, konstigt. Men snart har jag semester och då hoppas jag att tiden saktar ned lite. 

Kostnadsmässigt har det varit en bra månad, två poster nollade och totalt 27 437 kr ut. Jämfört med fjolårets 31 493 kr kan man lätt säga att nu märks mitt snålår lite mer. Trots att både mat och bensin blivit dyrare. Förutom mitt trevliga extratillskott på 150' så har jag sparat undan 6 083 kr vilket tyvärr är mindre än i fjol, då jag sparade 6 350 kr. 

Som alltid är det intressant att se hur kostnaderna fördelar sig. Tex lade jag ifjol (tom juli) ut 7 634 kr på bensin, medan det i år landat på 6 263 kr. Då har det varit mycket dyrare varje gång jag tankat (tankar alltid när det är en kvartstank kvar), men jag har verkligen försökt att minimera antalet gånger jag kör någonstans. Såklart hjälper det att jag inte lämnat länet en enda gång i år...

Ja, det var mitt juli, nu blir det spännande att se vad augusti kan tänkas bjuda på. Kan man hoppas på lite regn men varmt däremellan?