REKO-shopping

Årets sista april blir kanske dagen då coronaviruset fullständigt exploderar i Uppsala, för jag har väldigt svårt att se unga studenter vara kloka och stanna hemma en så viktig dag som denna. Men, men jag kanske är gammal och bitter för att jag inte får vara med på mösspåtagningen längre. ;-)

Istället firar jag sista april med att hämta mina REKO-varor. Jag har köpt råvaror för sisådär ett års behov (som singel som är liten i maten alltså), men jag är sån att jag kan stå emot att handla hur länge som helst, men när jag väl öppnar plånboken, ja då finns det som ingen hejd längre... Hehe.

Det jag har satsat på denna gång är saker som går att frysa och som jag kan tillaga vid nåt tillfälle när jag har gott om tid. Jag har köpt lite primörer också (för vem kan motstå sånt?) och givetvis också ägg. Jag ska bara bli bättre på att faktiskt äta de där äggen, ofta räcker de i flera månader (tur att ägg håller mycket längre än vad många tror!).

Än är det inte säsong för tomater och svamp, men jag har insett att jag använder väldigt mycket krossade tomater i min matlagning (nåja, vi snackar ungefär fem liter om året) och ofta slinker det ned konserverade champinjoner som utfyllnad i köttfärssåser och pajer. Så nu har jag bestämt mig för att börja göra egna förpackningar med dessa. Jag tyckte att jag hittade ett väldigt bra recept på konserverad svamp på ica, men än har jag inte hittat nåt enkelt på krossade tomater. Tips?

Jag hoppas att alla får en skön ledighet, själv skulle jag rest bort med en kompis så jag kommer vara hemma några dagar extra. Välkommen sköna maj, bästa tiden på året!

Odla mera!

Med våren vaknar min odlingsiver, jag skrev även om det i fjol. För den nyfikne kan jag meddela att det slutade med en bivattnare och en svartvinbärsbuske... Jaja, det kanske är nåt jag behöver lite mer tid till för att genomföra. ;-)

Häromkvällen låg jag och fantiserade om allt jag skulle odla, men sa åt mig själv att jag skulle börja lite smått med morötter och potatis. Samt kanske några jordgubbsplantor i balkonglådor.

Dagen därpå gick jag ut för att kika på min rabatt. Den är totalt övervuxen med ogräs och tanken på att behöva gräva upp en remsa på ca tre meter gånger 40 cm känns övermäktig. Trots att min hyresvärd säkert skulle kunna fixa det med nåt redskap om jag bad hen.

Det är bara att kapitulera och inse att jag är bäst på att odla i teorin. För inte sjutton vill jag anstränga mig och lägga ned nåt arbete, jag vill bara kunna gå ut och skörda mina egenodlade morötter. ;-)

Så jag ska nog köpa mer från REKO istället...

Oväntade intäkter

Jag hickade till lite när jag gick in på min bank för att dubbelkolla så lönen kommit in. Det var liksom alldeles för mycket pengar kvar efter att alla räkningar var dragna. Nog för att det var en soft månad kostnadsmässigt, men så mycket pengar borde inte vara kvar. Min första tanke är att det blivit strul med några räkningar.

När jag ser summan på löneutbetalningen (som är 9000 kr högre än normalt) misstänker jag att lönekontoret klantat sig. Jag har inte tagit ut nån semesterdag, så jag borde inte få mer lön. Hm...

Loggar in och kollar lönespecifikationen. Det visar sig att årets bonus betalats ut! Ännu en anledning till att inte sluta jobba, hehe, för vem blir inte glad av en oväntad intäkt? De händer ju inte lika ofta som en oväntad utgift.

Företaget har legat lite lågt med eventuell bonusutbetalning med tanke på coronakrisen, inte så att mitt företag går på knäna precis (men en del permitteringar och eventuellt några avsked lär det bli), men det rimmar lite illa med en bonus till de anställda samtidigt som man behöver göra åtgärder kring ekonomin. Samtidigt tycker jag att det är juste av företaget att betala ut bonusen, för nog sjutton jobbade vi häcken av oss i fjol (nåja, kanske inte jag) och gick med rejäl vinst, så varför ska vi inte få njuta av detta nu? Det lär ju inte bli nån bonus nästa år precis. Förmodligen inte 2022 heller.

Så vad gjorde jag av dessa ljuvliga, oväntade pengar? Jo, jag var skyldig mig själv lite pengar sen tidigare, när jag haft en lite sämre månad rent ekonomiskt (typ januari och februari...), så större delen av dessa pengar gick till att betala av "lånen". I slutändan åkte 4100 kr in på kontot sålda saker, 2600 kr till degen och resten in till bufferten. Jag köpte mer Avanza Europa och Xact Högutdelande, så nu är jag lycklig ett tag. :-)

Har du fått en oväntad intäkt nån gång och vad gjorde du med de pengarna?

Så mycket tid över

Nu har jag läst på så många olika bloggar (inga källor här inte), om hur mycket tid som plötsligt infinner sig under coronakrisen. Det blir nån slags väckarklocka för folk, vad lägger de sin tid på egentligen?

Själv känner jag mest häpnad. Vadå mycket tid? Jag tycker snarare att jag har mindre tid? Det är som att arbetsuppgifterna ökat lavinartat senaste månaden, det var länge sedan jag gjorde skäl för min heltidslön, men nu skulle jag nästan behöva en assistent på halvtid (jag lägger saker på hög tills vidare).

När jag sedan går ut i stallet på eftermiddagen säger det poff och så är det kväll och dags att sova. Jag vill också ha mer tid över!

Men jag börjar misstänka att det är människor som normalt kämpar med det berömda "livspusslet". De som har en tillvaro, likt en släkting till mig, där de först ska lägga 30 min på att lämna på dagis, sen ta sig 90 min till jobbet, för att jobba åtta timmar och sen göra om proceduren. Som hemmajobbandes med snorigt barn dyker det plötsligt upp fyra timmar från "ingenstans" som man nu kan lägga på att umgås med barn och respektive.

Jag tänker tillbaka på de vidriga åren när jag bodde i Uppsala och pendlade till jobbet i Stockholm. Teoretisk restid tre timmar tur och retur, men oftare fyra timmar eftersom saker och ting strulade. Min flextid jag hade på den tiden åts ständigt upp av försenade tåg och jag kom ihåg att jag grät en gång när jag lämnat kontoret tidigt (dvs 15:10) för att äntligen få åka till stallet på en vardag (på den tiden stod min enda häst inackorderad med sk fullskötsel, dvs nån annan tog hand om stackaren), men kom innanför dörren på min lägenhet 20:15 pga tågstrul.

Det ironiska med det jobbet var att det lätt hade gått att arbeta hemifrån (eftersom allt man gjorde på datorn loggades och kunde (vilket hände ofta) kontrolleras av nitisk chef) alla dagar i veckan. Men det fick man inte, för det var sååå viktigt med fysisk närvaro på kontoret, så vi alla kunde sprida våra smittor emellan oss hela vintern. Jag var alltid lite småförkyld och sjukskriven för influensa minst tre gånger varje år, samt så klart magsjuka en eller två gånger också. Fy fasiken så fruktansvärt när jag tänker tillbaka. I fjol var jag förkyld i två veckor, hittills i år har jag inte varit sjuk alls.

Hade jag fått jobba hemifrån på den tiden, hade jag varit en mycket friskare och mer harmonisk människa, som dessutom hann med att ha ett liv utöver jobb och pendling. Den typen av jobb kommer jag aldrig återvända till, men jag vet att det är många som har så nu och som fått en tillfällig respit under coronakrisen. Till er vill jag säga; det är okej att känna lättnad, du behöver inte ha dåligt samvete över det, ur allt jobbigt och hemskt kommer det faktiskt även positiva saker.

Som extrem introvert (vilket jag verkligen fått bevis på nu) är jag så lättad över att slippa kollegor under den här perioden. Min chef tjatar på oss att vi ska höra av oss till varandra, vara med på virtuella fikor och liknande, men jag är så nöjd med att prata med ett par stallkompisar några gånger varje vecka samt genomlida det digitala veckomötet med kollegorna. Tänk om jag hade fått ha det såhär jämt?

Har du fått tid över och vad använder du i såna fall tiden till?

Räkningar under coronakrisen

Jag tycker det är fascinerande när räkningarna trillar in och de är hälften så höga som vanligtvis. Visst har jag haft en ganska lugn månad i mars med få utgifter (för kreditkortens räkning gäller ju mars), men inte trodde jag att den skulle vara så vansinnigt lugn? Jag kan utan problem lägga undan 7500 kr i sparande, fast fordonsskatten ska betalas och hästarna får besök av både hovslagare och veterinär.

Jag vet att det lurar ett par större utgifter på kreditkortsräkningen som kommer i maj (specialfoder till hästarna samt däckbytesräkningen), men samtidigt börjar jag undra. Hur mycket av mina utgifter har varit onödiga bara för att jag "ändå är inne i stan" och därmed handlar saker jag inte behöver. Jag tycker att jag har skickat efter fler grejer de senaste två månaderna, men det kan inte motsvara vad jag skulle ha plockat på mig om jag varit i en fysisk affär.

Likaså har både mat- och bensinkostnaden minskat rejält, den förra trots att jag försökt köpa hämtmat oftare än annars och den senare för att bilen mest står stilla.

Jag känner mig tacksam mitt under en kris, det hade jag inte trott. Jag hoppas verkligen att jag får vara frisk och att den här krisen snart är över (med så få drabbade som möjligt), men jag ska verkligen ta med mig lärdomar från krisen kring hur mycket onödigt jag faktiskt verkar handla, fast jag hävdar motsatsen.

Har ni märkt någon nedgång på räkningar?

Glad löningsdag på er, ikväll blir det ROM (alltså drycken, inte staden.)!

Ledighet vs jobba hemifrån

Jag tycker att dagarna flyter ihop lite för mycket nu. Jag har börjat med en strategi där jag "gömmer undan" jobbets dator och skärm på fredag eftermiddag, för att på nåt vis markera att det är helg. Jag vaknar ofta på morgonen och är osäker på ifall det är vardag eller helg, så därför är det ett enkelt trick för mig (jag ser skärmen från sängen). En kollega till mig tyckte det lät konstigt, för på vardagar vaknar man ju av alarmklockan och på helgen ringer ingen klocka. Men faktum är att jag inte vaknat av nån alarmklocka sen jag skaffade min älskade gryningslampa. Jag vaknar nästan alltid innan gryningslampan ens börjat lysa på läge ett (av tio). Det är som att min inre rytm mår bättre redan av vetskapen om att den inte kommer bli bryskt uppväckt och därmed kan känna av när jag faktiskt bör vakna.

Hursomhelst. I påsk fick jag verkligen känna på skillnaden mellan att vara helt ledig och jobba hemifrån. En anonym läsare ville veta hur min vardag ser ut och enkelt sammanfattat kan man säga såhär:

Jag vaknar, gör lite toalettbestyr och sätter mig och jobbar. Äter frukost och lunch medan jag läser nåt "viktigt" och oftast jobbar jag 7-15. Utan paus mer än att gå på toaletten och förstår tillreda maten (värmer upp tidigare tillagad mat samt kokar ris/pasta). Sen går jag ut i stallet och är där till 18-19, då jag vrålhungrig stoppar i mig nåt samtidigt som jag lagar middag. Kollar lite netflix och sen i säng.

Under påsken, när jag var ledig, såg dagen ut som följande. Först åt jag frukost medan jag gick igenom diverse bloggar. Detta blev ofta utdraget, men vid 10 gick jag ut i stallet. Sen var jag i stallet till typ 13, då jag halvt döende gjorde lunch och åt. Ut i stallet igen och så upprepar sig ovanstående med tokhunger vid 18-19, äta middag och kolla netflix.

Häpp.

Men faktum är att de här påskdagarna, med långa härliga dagar i stallet, har varit såna där dagar då jag häpnar över att tiden bara springer iväg. Eller som en stallkompis sa "Men va? Är klockan redan 17? Vi var ju bara ute och red en liten stund." En snabb titt på runkeeper ger svaret 125 min, så kanske inte en liten stund ändå. ;-) Men vi har ändå bestämt att i stallet är det en annan dimension på nåt vis, så när det gått en kvart i stallet har det gått två timmar i världen utanför. Endast folk som hamnat i ett flow vet vad jag menar...

När påsken var över, fast det bara var fem dagar ledigt, hamnade jag återigen i nån slags semesterblues, där jag inte begriper att jag ska tvingas jobba i så många år till. Trots att jag inte behöver träffa några kollegor alls just nu.

Nu har jag kommit in i vardagslunken igen, men räknar återigen ned till nästa ledighet. Snart, snart är det sista april, då var planen att åka bort till en kompis, vilket med covid-19 innebär att jag kommer att vara hemma i fem dagar. Sen är det två veckor till Kristi himmelsfärd, vilket för mig blir fyra dagar ledigt. Längtar...

Jag måste ändå säga att det är bättre att jobba hemifrån än att tvingas in på kontoret. Men jag är fortfarande låst vid jobbet (ja, jag ska bli bättre på att ta paus mitt i jobbdagen) och inte fri att planera min dag som jag vill.

12 år kvar att jobba? Eller skulle jag vara nöjd att förhandla mig till att jobba 60 %, men två av dessa arbetsdagar hemifrån? Hm...

Rapport från livet i semiisolering

Ja, nu ska alla jobba hemifrån. Inga undantag på mitt jobb. Det känns helt ok för mig, som gärna slipper kollegor och fysiska möten. Igår hade vi ett långt digitalt möte där jag kunde roa mig med annat samtidigt som det maldes på om oväsentligheter. Även antalen möten har minskat, vilket jag bara ser som något positivt.

Jag får än så länge fortsätta rida, vilket jag är tacksam för. Jag behöver mina stunder i sadeln för att må bra och jag märker att dessa stunder har blivit både fler och längre senaste veckorna. Jag ser fram emot påskhelgen då planen är att rida minst ett par timmar varje dag. Underbart, speciellt som våren verkligen exploderar runt omkring mig.

Företaget jag jobbar på har flaggat för att det kan komma varsel. Jag tror inte att jag är en av de som blir berörda, då jag helt enkelt har för många specialistkompetenser för att det skulle vara smart att gör sig av med mig. Men jag känner mig ändå helt trygg med att jag har pengar som hjälper mig att hålla mig flytande tills jag hittar ett annat jobb.

På något vis har coronakrisen verkligen lyft fram det "rätta" livet. Det har gjort att jag tvingats konfronteras med frågor om hur jag vill bo och leva. Jag har genom att jobba hemifrån hela tiden verkligen fått känna på hur jag skulle må av att vara hemma dagtid och inte träffa så mycket annat folk. För mig har det blivit ett kvitto på att jag ska fortsätta på den inslagna vägen. Jag mår bäst hemma, med mina hästar. Jag behöver inget stort hus med massor av utrymme, jag är fullt nöjd med mina 27 kvm.

Jag har dessutom sålt av ännu mer grejer de senaste veckorna och kommer försöka sälja av ytterligare grejer framöver. Likaså rensar jag ut kläder ur garderoben och har tagit tag i ett par surdegar i form av papper som borde slängas/sättas in i rätt pärm.

Jag går omkring med nån slags lågmäld lyckokänsla och ser fram emot varje dag, trots att det är ganska enformigt med att göra samma sak varje dag (nåja, varje vardag).

Däremot hittar jag inte riktigt nåt jag vill skriva om, så bloggen är vansinnigt misskött. Men jag antar att den inspirationen dyker upp så småningom också. Tills vidare får jag önska alla en riktigt härlig påsk, vi kanske ses ute i skogarna? ;-)

Mera till bufferten

Från början var jag på väg att publicera det här inlägget 1 april. Sen insåg jag vilket datum det var och då jag inte klurat ut nåt roligt aprilskämt, så lät jag helt enkelt bli att publicera nåt och så får det bli lite seriösare funderingar idag istället.

Livet fortsätter på det märkliga vis som det blivit på grund av covid-19. Jag jobbar mestadels hemifrån och känner efter dagligen hur jag mår. Jag har tom införskaffat en febertermometer som jag dessutom använder. Ur led är tiden. ;-)

Det som varit nyttigt när jag sett mitt sparande minskas drastiskt dag för dag, är att jag börjat fundera mer kring hur mycket trygghet jag behöver i det vardagliga livet. Inte för att avslöja allt för mycket om mig själv, men jag har egentligen inte behov av någon jättestor buffert.

Jag hyr mitt boende, jag har inga barn och jag är så pass trygg med att jag kommer att ha kvar mitt jobb att jag gått ur a-kassan. Men i stunder som dessa skulle det ändå vara rätt skönt att veta att det finns lite extra pengar.

Jag har landat i att tre månadslöner (minus det jag normalt sparar varje månad) är en lagom nivå för mig. Jag väljer att ha pengarna på tre olika ställen, för att minska risken att jag använder dem i onödan.

5 000 kr har jag på vanligt sparkonto på min vanliga bank, för det är sällan jag behöver större summor än så direkt.
15 000 kr har jag på shell mastercard (2 % ränta) eftersom det är maxbeloppet man får ränta på.
40 000 kr har jag på sparkonto på avanza (0,65 % ränta).

Just nu är bufferten inte fullt påfylld och inte heller har jag några pengar på kontot som är reserverad för kommande kreditkortsfaktura. Men jag har bestämt mig att fylla på bufferten i första hand och pausa mitt sparande på avanza tills bufferten är ordentligt påfylld igen.

Tilläggas bör att jag har ett konto med pengar till ny bil, ett konto med pengar till nästa häst och ett konto för en lite lyxigare semesterresa nästa gång jag fyller jämnt. Dessa pengar ser jag inte som buffert, eftersom de är öronmärkta till specifika saker, men det är såklart pengar jag kan använda mig av om en riktigt stor kris skulle dyka upp.

Med det här nya upplägget på bufferten känner jag mig lugn och trygg. Jag känner att jag har kontroll på det jag kan ha kontroll på; min egen ekonomi.

Har du ändrat något i din ekonomi på grund av covid-19?