Nu har jag läst på så många olika bloggar (inga källor här inte), om hur mycket tid som plötsligt infinner sig under coronakrisen. Det blir nån slags väckarklocka för folk, vad lägger de sin tid på egentligen?
Själv känner jag mest häpnad. Vadå mycket tid? Jag tycker snarare att jag har mindre tid? Det är som att arbetsuppgifterna ökat lavinartat senaste månaden, det var länge sedan jag gjorde skäl för min heltidslön, men nu skulle jag nästan behöva en assistent på halvtid (jag lägger saker på hög tills vidare).
När jag sedan går ut i stallet på eftermiddagen säger det poff och så är det kväll och dags att sova. Jag vill också ha mer tid över!
Men jag börjar misstänka att det är människor som normalt kämpar med det berömda "livspusslet". De som har en tillvaro, likt en släkting till mig, där de först ska lägga 30 min på att lämna på dagis, sen ta sig 90 min till jobbet, för att jobba åtta timmar och sen göra om proceduren. Som hemmajobbandes med snorigt barn dyker det plötsligt upp fyra timmar från "ingenstans" som man nu kan lägga på att umgås med barn och respektive.
Jag tänker tillbaka på de vidriga åren när jag bodde i Uppsala och pendlade till jobbet i Stockholm. Teoretisk restid tre timmar tur och retur, men oftare fyra timmar eftersom saker och ting strulade. Min flextid jag hade på den tiden åts ständigt upp av försenade tåg och jag kom ihåg att jag grät en gång när jag lämnat kontoret tidigt (dvs 15:10) för att äntligen få åka till stallet på en vardag (på den tiden stod min enda häst inackorderad med sk fullskötsel, dvs nån annan tog hand om stackaren), men kom innanför dörren på min lägenhet 20:15 pga tågstrul.
Det ironiska med det jobbet var att det lätt hade gått att arbeta hemifrån (eftersom allt man gjorde på datorn loggades och kunde (vilket hände ofta) kontrolleras av nitisk chef) alla dagar i veckan. Men det fick man inte, för det var sååå viktigt med fysisk närvaro på kontoret, så vi alla kunde sprida våra smittor emellan oss hela vintern. Jag var alltid lite småförkyld och sjukskriven för influensa minst tre gånger varje år, samt så klart magsjuka en eller två gånger också. Fy fasiken så fruktansvärt när jag tänker tillbaka. I fjol var jag förkyld i två veckor, hittills i år har jag inte varit sjuk alls.
Hade jag fått jobba hemifrån på den tiden, hade jag varit en mycket friskare och mer harmonisk människa, som dessutom hann med att ha ett liv utöver jobb och pendling. Den typen av jobb kommer jag aldrig återvända till, men jag vet att det är många som har så nu och som fått en tillfällig respit under coronakrisen. Till er vill jag säga; det är okej att känna lättnad, du behöver inte ha dåligt samvete över det, ur allt jobbigt och hemskt kommer det faktiskt även positiva saker.
Som extrem introvert (vilket jag verkligen fått bevis på nu) är jag så lättad över att slippa kollegor under den här perioden. Min chef tjatar på oss att vi ska höra av oss till varandra, vara med på virtuella fikor och liknande, men jag är så nöjd med att prata med ett par stallkompisar några gånger varje vecka samt genomlida det digitala veckomötet med kollegorna. Tänk om jag hade fått ha det såhär jämt?
Har du fått tid över och vad använder du i såna fall tiden till?
Virtuella fikor ? Jag får krupp. Skulle vara underbart att få jobba hemifrån. Jag är så trött på folk. Har alltid massa tid ( ingen häst :D ) så det är samma lika nu som förut.
SvaraRaderaJa, det är ett fruktansvärt tjatande om att alla ska vara med och att det är viktigt att vi umgås även om vi inte ses. Jag älskar verkligen att slippa träffa folk, dvs personer jag inte skulle valt själv att umgås med...
RaderaJag fastnade på att din släkting lägger 90 min på att pendla och samtidigt har barn... Pust. Blir helt matt när jag tänker på att pendla. En bussresa på 20 min är min gräns, nuvarande uppdrag skulle ta 60 min med två byten så jag bet ihop och började bilpendla 15 min enkel väg istället.
SvaraRaderaFör egen del har det inte blivit så mycket hemmajobb för vi sitter på ett litet men rymligt satellitkontor till ett större industriföretag. Jag har tillochmed haffat ett eget rum, vilket är för jävla magiskt. Alla dessa år i öppet kontorslandskap där man bryts ned en dag i taget.
Ja, håller med om att folk kommer upptäcka sånt de inte vill vara utan sen (tid, lugn och ro, hemmavarande).
Alltså eget rum kontra kontorslandskap... Jag fattar verkligen grejen! Det är första gången för mig med eget rum och som jag älskar det! Aldrig mer öppet kontorslandskap, då säger jag upp mig direkt (alltså den lyckan när man inser att man kan göra så!).
RaderaJobbar hemifrån så sparar in ca 1,20h i restid, men kan ju inte påstå att det känns som jag har tid över. Däremot kan jag sova lite längre och hinner med hushållsarbetet på ett annat sätt - så totalt sett har min stressnivå blivit lägre. Har med häst och den här är ju bästa tiden på året att vara i stallet :-)
SvaraRaderaÄr med introvert men jag gillar online-fika, just för att det är lagom socialt. Man kan liksom bara smyga ur det blir för babbligt och ointresseant.
Skönt att få sova lite mer. :-) Jag skulle gärna sova 9-10 h per natt, hehe. Tyvärr tror jag våra fikor har för få deltagare, för det slutar alltid med att jag får frågor så att jag ska börja prata. Ska testa att bara smyga ut när jag blir less nästa gång jag "måste" vara med, det lät himla bekvämt.
RaderaHej
SvaraRaderaInom vilket yrkesområde jobbar du? Funderar på att vidarutbilda mig och önskar ett jobb som man delvis kan jobba hemifrån.
Ja du... Jag skulle säga att administration och/eller dokumentationshantering är de bästa orden för att beskriva mitt jobb. Men jag jobbade tex tidigare som skadereglerare på ett försäkringsbolag och där hade jag hur lätt som helst kunnat jobba hemifrån också (men fick inte). Så det är mina tips. :-)
RaderaDock hade jag ingen speciell utbildning för nån av dem, i grunden är jag lärare och med facit i hand kunde jag ha skippat mina 5 ½ års studieskulder. :-P