Rapport från livet i semiisolering

Ja, nu ska alla jobba hemifrån. Inga undantag på mitt jobb. Det känns helt ok för mig, som gärna slipper kollegor och fysiska möten. Igår hade vi ett långt digitalt möte där jag kunde roa mig med annat samtidigt som det maldes på om oväsentligheter. Även antalen möten har minskat, vilket jag bara ser som något positivt.

Jag får än så länge fortsätta rida, vilket jag är tacksam för. Jag behöver mina stunder i sadeln för att må bra och jag märker att dessa stunder har blivit både fler och längre senaste veckorna. Jag ser fram emot påskhelgen då planen är att rida minst ett par timmar varje dag. Underbart, speciellt som våren verkligen exploderar runt omkring mig.

Företaget jag jobbar på har flaggat för att det kan komma varsel. Jag tror inte att jag är en av de som blir berörda, då jag helt enkelt har för många specialistkompetenser för att det skulle vara smart att gör sig av med mig. Men jag känner mig ändå helt trygg med att jag har pengar som hjälper mig att hålla mig flytande tills jag hittar ett annat jobb.

På något vis har coronakrisen verkligen lyft fram det "rätta" livet. Det har gjort att jag tvingats konfronteras med frågor om hur jag vill bo och leva. Jag har genom att jobba hemifrån hela tiden verkligen fått känna på hur jag skulle må av att vara hemma dagtid och inte träffa så mycket annat folk. För mig har det blivit ett kvitto på att jag ska fortsätta på den inslagna vägen. Jag mår bäst hemma, med mina hästar. Jag behöver inget stort hus med massor av utrymme, jag är fullt nöjd med mina 27 kvm.

Jag har dessutom sålt av ännu mer grejer de senaste veckorna och kommer försöka sälja av ytterligare grejer framöver. Likaså rensar jag ut kläder ur garderoben och har tagit tag i ett par surdegar i form av papper som borde slängas/sättas in i rätt pärm.

Jag går omkring med nån slags lågmäld lyckokänsla och ser fram emot varje dag, trots att det är ganska enformigt med att göra samma sak varje dag (nåja, varje vardag).

Däremot hittar jag inte riktigt nåt jag vill skriva om, så bloggen är vansinnigt misskött. Men jag antar att den inspirationen dyker upp så småningom också. Tills vidare får jag önska alla en riktigt härlig påsk, vi kanske ses ute i skogarna? ;-)