Vad vill du om 10-20 år?

Apropå förra inlägget så började jag fundera på hur i hela friden man ska veta vad man vill på lång sikt. Jag kanske är en udda fågel här i samhället (jag är typ normbrytande på allt) för jag har testat en massa olika saker och vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Mer än att häst har en viktig plats i mitt liv. 

Min morfar sa alltid att den dagen han inte kunde köra bil, så fanns det ingen mening med livet. Han älskade verkligen att köra bil. Så en knapp vecka efter att han blev tillsagd av läkare att han inte fick köra bil längre, så var han död. Så jag har lite jag brås på i envishet. ;-)

Jag vet inte alls vad jag vill om 10-20 år. Jag vet vad jag vill nu och tror att jag vill längre fram. Men tittar jag bakåt i tiden så blir det genast mycket mer förvirrande. 

För 20 år sedan var jag sambo. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan min sambo och allt jag gjorde kretsade kring att göra hen nöjd (oerhört sunt, absolut...). Sen tog det slut och efter några år och några andra typer av relationer kom jag till insikten att jag aldrig någonsin mer vill vara sambo (vi får se om jag står fast vid det beslutet). 

För 15 år sedan var jag färdigutbildad i mitt yrke och fick mitt första vikariat. Redan efter ett par år hamnade jag i en helt annan bransch av en slump (mitt andra vikariat gick ut och jag paniksökte alla jobb jag kunde) och kom till insikt att jag aldrig mer ville arbeta inom mitt yrke. Det är nåt jag är ganska säker på att jag kommer att stå fast vid. Låt oss konstatera att ju mindre serviceinriktat jobb jag haft, desto bättre har jag mått mentalt. 

För 10 år sedan var jag trött på storstadsliv och ville njuta av eget hus på landet. Så jag flyttade hem igen, dvs norrut jämfört med där jag bor nu. Jag visste inte att jag köpte huset från helvetet, men ganska snabbt kom jag till insikt att hus VERKLIGEN inte var nåt som passade mig. Framförallt inte hus i Norrland med massor med snö och kyla (där nånstans kom jag till insikt om att jag inte tycker om vinter och flydde till Kanarieöarna för första gången). Hus är för stort och kräver för mycket renoveringar för att jag ska trivas. Jag är inte ett dugg intresserad av trädgård eller gräsmatteklippning. Efter några år flyttade jag med enorm lättnad tillbaka till Uppland och belönades med den snörikaste vintern på många år... ;-)

För 5 år sedan trodde jag att jag ville tävla en massa på mina hästar. Jag tränade målmedvetet varje dag (herregud, ni skulle dö om ni visste hur extremt sönderplanerade mina ridturer var, med pulsmätare och gps i högsta hugg) och red för tränare varje vecka. Hästarna trivdes inte, vilket jag i efterhand förstår. Vi hade liksom inte roligt, det var bara prestation, prestation, prestation som gällde. 

För bara några månader sedan trodde jag att jag ville bo på samma ställe som mina hästar. Nu har jag börjat vackla och fundera på om det kanske skulle vara skönt att bo i en egen lägenhet ändå. 

Så hur i hela friden ska jag veta vad jag vill om 10-20 år? Jag kanske inte alls vill bo utomlands fyra månader varje år. Jag kanske är fullt nöjd med att ha häst på en lättarbetad anläggning med ridhus och åka till nåt varmare ställe ett par veckor i december och februari? Eller så tar jag mitt pick och pack och flyttar till Portugal för resten av mitt liv (ja, tyvärr för mig så följer jag Anna Hassö på instagram, så jag får ju skylla mig själv lite för att jag plötsligt börjat drömma om Portugal). 

För hur vet man vad man vill i framtiden, när man ändrat sig så himla många gånger tidigare i sitt liv?

Jag drömmer om framtiden

Vintern tär på mig allt mer. Det är inte bara mörkret som påverkar mig (många glada tillrop om att det är bättre när snön kommer. Eh, nä, inte för mig), utan kyla och väta lika mycket. Om inte mer. Mina luftrör är skadade efter många timmars vinterträning (har jag nämnt att jag tävlade skidåkning som ung?) och jag får problem med att andas redan när temperaturen kryper under nollan. 

Varje år peppar jag mig själv, köper bättre skor eller bättre kläder (i år blev det en ridkappa efter att jag irriterat mig på att det blev glapp mellan ridjackan och ridkjolen när jag galopperade) och tänker att nu, nu kommer allt lösa sig. Men det slutar ändå med att jag bara gör det allra nödvändigaste med hästarna, medan andningen väser (jo, jag har spray men de hjälper bara delvis) och kroppen protesterar.

I fjol vinter träffade jag en läkare pga kliande hörselgångar som konstaterade att jag inte var gjord för det här klimatet. Jag får torra hörselgångar pga kylan och så blöder jag näsblod för att näsans slemhinnor blir för torra. Hen rekommenderade att jag flyttade till nåt varmare land. Jo, jag vill, men jag kan inte nu...

Herregud vilket gnällinlägg det här blev! Det skulle ju handla om drömmar om framtiden. Nåja, vi försöker igen.

Jag drömmer om att jobba halvtid, men inte på det traditionella sättet, utan månadsvis. Att vara ledig november-februari och då bo nånstans där det är varmare. Jag gillar ju Kanarieöarnas klimat, men inte deras matkultur, så jag skulle vilja hitta nåt liknande men med bättre mat. Södra Italien kanske?

Sen skulle jag komma hem till Sverige och jobba heltid, men såklart vara ledig i maj och september för de är de bästa månaderna att ha häst på. För häst måste jag ha. För min fysiska hälsa och för min psykiska hälsa. Men jag tänker att jag har en häst som jag slösar all min tid och mina pengar på. Den står uppstallad på en anläggning med fullskötsel* (eller möjlighet att köpa till fullskötsel) så jag lugnt kan vara borta under vintern och ändå veta att hästen har det bra. Ett alternativ till det skulle vara att ha en medryttare som normalt rider 1 gång/vecka men som under perioden som jag är bortrest får möjlighet att rida mer. Ett annat alternativ jag funderat på är att ha häst på ridskola och att hästen går i lektionsverksamheten medan jag är borta, mot att ridskolan då står för kostnaden för hästen under den perioden. Ja, det finns lite olika varianter!

Viktigt att komma ihåg är att jag också kommer att behöva rida när jag är utomlands, så jag behöver hitta ett trevligt stall där jag kan rida minst en gång/vecka. 

Nån dag ska jag sätta mig ned och räkna på min dröm. Vad som är rimligt att saker får kosta under förutsättning att jag får jobba halvtid på mitt udda sätt och om inte, hur mycket jag egentligen behöver ha undansparat för att kunna göra detta utan någon lön. 

Likaså vill jag resa runt lite och försöka hitta bra ställen som liknar Kanarieöarna. Jag är inte intresserad av Thailand, men frågan är om Florida skulle kunna funka. Även om det känns jobbigt med lång flygresa och icke EU-land. Ja, det finns lite att klura på under den här vintern. Förhoppningsvis överlever jag igen (jag blir lika förvånad varje år att jag gör det), med hjälp av min ridkappa och min nyinskaffade dagsljuslampa.

Tips kring länder som låter intressanta för mig emottages tacksamt. Helst vill jag ju ha 20 grader och sol de flesta dagar, men jag förstår att det inte riktigt fungerar om jag ska hålla mig ovanför Afrikas breddgrader.

*Fullskötsel innebär att allt kring hästen sköts av personal; mockning, fodring, ev. in- och utsläpp om de inte går på lösdrift, ibland även hantering när hovslagaren eller veterinären kommer.

Spara som hästägare

Ingår en del foder i stallhyran? Se till att maximera mängden du har inkluderat, innan du köper annat tillskottsfoder. Om du inte vet hur man räknar foderstat, ta hjälp av Hästsverige

Köp all utrustning som du kan begagnat. Det finns massor med fynd att göra på både fb, hästnet och lokala hästloppisar. Undantag hjälmar och säkerhetsvästar, men det säger kanske sig själv.

Lär dig sy, så du kan laga hästtäcken. Lär dig sy i läder, så du kan laga grimmor, träns etc. 

Kollektivstall är alltid billigare än del- eller helinackordering, men då gäller det att hitta ett kollektivstall som fungerar bra. Trivs du inte, så flytta, det är aldrig värt pengarna att stanna på ett ställe som får en att må dåligt. 

Köp inte färdigfoder, utan komponera ihop själv. Räkna på kostnad per MJ eller smb. rp beroende på vad din häst har behov av. Det blir alltid billigare att köpa råvaror (betfor, soja, havre etc) än att köpa ett färdigfoder med flashig design och dyr marknadsföring. 

Gör en grovfoderanalys. Ja, det kostar pengar, men det blir billigare i längden jämfört med att kanske ge extra kraftfoder som hästen inte ens behöver, för att man inte vet vad grovfodret innehåller. 

Kan hästen gå oskodd? Det blir billigare att verka hovarna och använda hovboots om hästen behöver det vid ridning, än att slentriansko hästen. Kan du kanske tom lära dig verka själv (det är inte svårt, men man behöver några bra (dyra) verktyg). 

Ta bort livförsäkringen på hästen och spara istället ihop till vad en ny häst kostar. Är du riktigt vågad har du en rejäl buffert runt 80' och avslutar även veterinärvårdsförsäkringen. Då gäller det dock att du har en häst som inte skadar sig så ofta "av sig själv". Olyckskorparna (som tex min Björn) behöver ha en riktigt bra veterinärvårdsförsäkring istället. 

Byt tjänster med stallkompisar, så du kanske inte måste åka ut varje dag, utan har nån annan som tex mockar och/eller packar påsar när hästen ändå är ledig. På så vis sparar du bensinpengar. Eller se till att stallet är på cykelavstånd alternativt nära en busshållplats. 

Ha en betalande medryttare, så du får avlastning någon/några dagar varje vecka och får tillbaka lite pengar. 

Stirra dig inte blind på att träna för en "bokstavstränare", kanske fungerar det alldeles utmärkt att nån i stallet kikar på när du rider och ger lite tips och råd. 

Sätt mobilen på en stolpe och filma när du rider, så kan du coacha dig själv också. 

Hyr ut de saker du kanske inte använder så mycket, som tex klippmaskin eller transport. Eller fundera på om du kanske ska sälja transporten och istället hyra en när du har behov av det. 

Ta tappskokompetens och hjälp stallkompisar med tappskor mot betalning/byte av tjänster.

Åk på P&J och P&R istället för tävlingar, det är billigare och du får ändå en slags tävlingsupplevelse. 

Ett alldeles eget inlägg om Daisy

Jag fick ett önskemål om att skriva om Daisy och mina drömmar om henne. 

Först och främst, det är inte alls så enkelt och gulligt att ha föl som jag trodde innan. Det är tur att jag har en god vän som är duktig med unghästar, för annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Daisy kan ju ingenting och har inget riktigt förstånd (enligt mig). Utan jag måste visa henne allt som är i världen och att allt är ofarligt, så länge matte är med. Hon behöver lära sig att stå uppbunden utan att försöka slita sönder grimman, hon behöver lära sig att lyfta fötterna och hålla de uppe medan man rengör dem (vilket är svårt när man är liten och har balansproblem, men ännu svårare när man är större och tycker att matte är dum). Hon behöver lära sig att följa med matte dit matte går, utan att dra i kopplet (nåja, grimskaft heter det hos häst) eller vägra gå.

Just nu har Daisy förvandlats till en tonåring, så inte nog med att hon börjat bli gänglig och lite ful, hon börjar ifrågasätta allt som hon tog för givet att matte visste när hon var liten. Så det krävs massor med tålamod från min sida. Ibland blir jag arg (och här är fördelen häst vs barn) och då går jag bara ifrån henne. Lämnar henne i boxen en stund eller lämnar henne i hagen för dagen och gör nåt roligare. Den här perioden går över, men kan tydligen pågå några år... Gaaah, vi får se hur länge jag står ut. 

Men jag skulle ju skriva om mina drömmar kring Daisy. Tanken är ju att Daisy ska bli nummer ett om några (många) år, Anette lever inte för evigt och Celine är lite småknackig nu, så det är Daisy jag hoppas på. Jag är väldigt allround i min ridning, så jag hoppas såklart att Daisy både ska tycka att det är kul på ridbanan (hoppning, dressyr) och ute i skogen (långritter, terränghoppning). Men samtidigt så kan jag anpassa mig om det är så att hon inte tycker att allt är roligt. 

Jag kommer att ta det väldigt lugnt med henne, till skillnad från många andra så har jag inga unghästtester eller tävlingar jag prompt vill att hon ska genomföra, så jag kommer att följa de gamla riktlinjerna kring inridning. Det betyder att jag börjar sitta på henne på hösten när hon är tre år och sen börjar själva inridningen när hon är fyra år. 

Innan hon var född, så var jag helt inne på att jag skulle ta föl på henne om det blev ett sto, men efter att ha gått igenom hela den här galna resan med Anette, med en massa sömnlösa nätter och grav ångest över att nåt ska hända, så känner jag mig fullt nöjd med att njuta av Daisy och inte ha nåt fler föl. Sen var det tur att hon blev precis sån som jag ville ha (alltså inte nu som tonåring då, utan att hon blev så fin och dessutom ett sto), men när man köper häst har man större möjlighet att få det man vill ha. Plus att man slipper vänta på att de ska växa upp och det är mycket, mycket billigare att köpa färdig häst än föl. Men det är en rolig upplevelse som jag ändå inte vill vara utan. Men en gång räcker. 

Ja, jag vet inte vad mer jag ska skriva om Daisy. Jag hoppas att hon växer upp snart och att hon håller sig frisk. 

Är det nåt mer ni är nyfiken på så är det bara att fråga. :-)