Jag drömmer om framtiden

Vintern tär på mig allt mer. Det är inte bara mörkret som påverkar mig (många glada tillrop om att det är bättre när snön kommer. Eh, nä, inte för mig), utan kyla och väta lika mycket. Om inte mer. Mina luftrör är skadade efter många timmars vinterträning (har jag nämnt att jag tävlade skidåkning som ung?) och jag får problem med att andas redan när temperaturen kryper under nollan. 

Varje år peppar jag mig själv, köper bättre skor eller bättre kläder (i år blev det en ridkappa efter att jag irriterat mig på att det blev glapp mellan ridjackan och ridkjolen när jag galopperade) och tänker att nu, nu kommer allt lösa sig. Men det slutar ändå med att jag bara gör det allra nödvändigaste med hästarna, medan andningen väser (jo, jag har spray men de hjälper bara delvis) och kroppen protesterar.

I fjol vinter träffade jag en läkare pga kliande hörselgångar som konstaterade att jag inte var gjord för det här klimatet. Jag får torra hörselgångar pga kylan och så blöder jag näsblod för att näsans slemhinnor blir för torra. Hen rekommenderade att jag flyttade till nåt varmare land. Jo, jag vill, men jag kan inte nu...

Herregud vilket gnällinlägg det här blev! Det skulle ju handla om drömmar om framtiden. Nåja, vi försöker igen.

Jag drömmer om att jobba halvtid, men inte på det traditionella sättet, utan månadsvis. Att vara ledig november-februari och då bo nånstans där det är varmare. Jag gillar ju Kanarieöarnas klimat, men inte deras matkultur, så jag skulle vilja hitta nåt liknande men med bättre mat. Södra Italien kanske?

Sen skulle jag komma hem till Sverige och jobba heltid, men såklart vara ledig i maj och september för de är de bästa månaderna att ha häst på. För häst måste jag ha. För min fysiska hälsa och för min psykiska hälsa. Men jag tänker att jag har en häst som jag slösar all min tid och mina pengar på. Den står uppstallad på en anläggning med fullskötsel* (eller möjlighet att köpa till fullskötsel) så jag lugnt kan vara borta under vintern och ändå veta att hästen har det bra. Ett alternativ till det skulle vara att ha en medryttare som normalt rider 1 gång/vecka men som under perioden som jag är bortrest får möjlighet att rida mer. Ett annat alternativ jag funderat på är att ha häst på ridskola och att hästen går i lektionsverksamheten medan jag är borta, mot att ridskolan då står för kostnaden för hästen under den perioden. Ja, det finns lite olika varianter!

Viktigt att komma ihåg är att jag också kommer att behöva rida när jag är utomlands, så jag behöver hitta ett trevligt stall där jag kan rida minst en gång/vecka. 

Nån dag ska jag sätta mig ned och räkna på min dröm. Vad som är rimligt att saker får kosta under förutsättning att jag får jobba halvtid på mitt udda sätt och om inte, hur mycket jag egentligen behöver ha undansparat för att kunna göra detta utan någon lön. 

Likaså vill jag resa runt lite och försöka hitta bra ställen som liknar Kanarieöarna. Jag är inte intresserad av Thailand, men frågan är om Florida skulle kunna funka. Även om det känns jobbigt med lång flygresa och icke EU-land. Ja, det finns lite att klura på under den här vintern. Förhoppningsvis överlever jag igen (jag blir lika förvånad varje år att jag gör det), med hjälp av min ridkappa och min nyinskaffade dagsljuslampa.

Tips kring länder som låter intressanta för mig emottages tacksamt. Helst vill jag ju ha 20 grader och sol de flesta dagar, men jag förstår att det inte riktigt fungerar om jag ska hålla mig ovanför Afrikas breddgrader.

*Fullskötsel innebär att allt kring hästen sköts av personal; mockning, fodring, ev. in- och utsläpp om de inte går på lösdrift, ibland även hantering när hovslagaren eller veterinären kommer.