Testamente

Vi diskuterade tjänstepension på jobbet häromveckan. Jag tyckte jag hade hyfsad koll, men det visade sig att en kollega var ännu mer insatt än mig. Hen hävdade att det, trots att jag satt nej på alla val kring efterlevnadsskydd, ändå fanns pengar för mina släktingar att få. Så vi loggade in tillsammans på min sida för att kika. Det visade sig att det fanns en livförsäkring på drygt 350 000 kr som (om jag inte gjorde nån ändring) skulle gå till mina syskon. Hell no!

Så jag fyllde i en fin liten blankett med det krångliga namnet ”Särskilt förmånstagarförordnande för Tjänstegrupplivförsäkring”. Valde ut några personer jag tyckte förtjänade en liten slant ifall jag skulle dö före pensionering. Nu hoppas jag ju kunna sluta lite tidigare än 69 år, men man vet som sagt aldrig vad som händer här i livet. Lex släkting 1, 2 och 3 som dött vid 54-61 år.

När jag ändå var igång så knåpade jag ihop ett nytt testamente också. Valde ut ett par organisationer som jag tycker gör ett bra jobb och förtjänar några miljoner (vem vet hur mycket jag hunnit spara när jag dör?). Sen skrev jag även med en instruktion kring vad som ska göras med hästarna vid min död. Tror det är bra att ha med det, men jag var noga med att inte skriva hästarnas namn, utan generalisera så det fungerar även den dag Celine inte finns längre. Eller för den delen om nåt skulle hända Erik. Man vet som sagt ingenting förutom att vi alla ska dö nån gång.

Nu ska jag bara ta tag i vita arkivet också. För att citera en favorit från barndomen ”Bränn, bränn, bränn!” för det finns ingen som vill ha en grav att sköta efter mig i alla fall. Men minneslunden i Berthåga är väldigt fin och likaså gamla kyrkogården.