fredag 29 mars 2024

Det finns en plan...

Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt liv. Den känslan är helt otrolig. Kruxet är såklart att jag inte har råd med det än, utan behöver spara ihop lite mer för att klara av inköpskostnad + ökade boendekostnader innan jag kan gå i mål med FIRE. Enligt de prognoser jag knåpat ihop bör jag vara i mål runt 2032, precis som jag tänkte mig när jag startade bloggen. Även om det mesta i mitt liv ändrats sen starten.

Eftersom jag vill maxa bostadslånet så kan jag inte heller sluta jobba innan jag köpt boendet, så även om jag skulle nå mitt mål tidigare (just nu löst räknat 3 miljoner) så kommer jag fortsätta jobba och låta pengarna växa. 

Jag har som plan att dö med noll kronor kvar, men jag inser att det kan bli svårt att uppnå. Speciellt om jag fortsätter jobba i åtta år till och ackumulerar både mer pension och sparpengar. Då jag nyligen hittat ett bra ställe att skänka till, så känner jag mig mindre bekymrad över om det blir en halv miljon kvar efter min död. Pengarna går till en bra sak och min släkt får inte ett öre. Precis som det ska vara. 

I väntan på drömboendet är det alltså bara att gneta vidare. Försöka klura ut fler sätt att spara pengar på. Det går lite trögt, men jag är vid gott mod ändå. För jag tänker på 2016. Det var åtta år sedan och då hade jag inte ens en miljon. Inte ens en halv miljon. Åtta år senare har jag två miljoner och snöbollen fortsätter att rulla. 

Har du en tydlig plan eller njuter du av att vara i nuet?

17 kommentarer:

  1. Ja.
    Har dock svårt för din kommentar om noll kronor kvar när du dör.
    Tänk om generationer av hårt arbetande Svenskar tänkt likadant.
    Fy vad det låter egoistiskt.
    För min del tänker jag leva på utdelningar och glatt lämna efter mig en portfölj som kan hjälpa kommande generationer.
    //Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kan det vara egoistiskt att använda upp de pengar man själv sparat ihop?

      Radera
    2. Nu skrivs det ju inget om barn, och hade det varit så hade hon inte kunnat testamentera bort allt ändå, men viktigast är väl ändå att lära barn att spara än att sitta och vänta på sitt arv? Jag har kompisar som inte ens sparar för de kommer ju ändå ärva och klara pensionen på det sättet. Jag skulle aldrig se mina föräldrar som bank och ber dem spendera sina egna pengar och att jag klarar mig själv med mitt eget sparande, och kommer gladeligen lämna med 0 kronor kvar eftersom det inte ska finnas några barn att ärva det.

      Radera
    3. Anonym 09:32: Jag försöker förstå. Har du en plan eller lever du i nuet? Du har liksom bara svarat ja på frågan? Förvirrande.

      I övrigt utgår jag ifrån att du 1) inte läst min blogg 2) inte känner min uppväxt personligen. Tror jag skrivit flera gånger i bloggen om den sk familj jag haft i min närhet och att jag inte blivit så pass bra behandlad att de ska ha några pengar. Jag är gladeligen egoistisk eftersom jag haft svårt att vara det tidigare i livet och därmed blivit extremt utnyttjad av andra, tom under tiden jag var allvarligt sjuk.

      Jag tycker att anonym 08:44 ställer en högst relevant fråga och även att Linn spinner vidare på den på ett utmärkt sätt.

      Sen, ifall nån mot förmodan missat det, jag har inga barn och de syskonbarn jag har är antingen rikare än mig eller har föräldrar som får ut sisådär tre gånger så mycket som mig efter skatt varje månad. Dvs de behöver inte mina pengar.

      Radera
  2. Troligtvis, beroende på hur länge jag lever fortsatt naturligtvis, så kommer det bli en ganska stor kvarstående pensionsfond i efterlivet. Dock anser jag det vara en tragedi om det skulle bli så varför jag nu måste anses vara förvarnad och har alla möjligheter för att planera så att det inte blir en sådan tragedi.

    En donation kan hjälpa många som är i behov. Släkten kan få klara sig själv. Där delar jag din uppfattning, inte sparar jag för någon annan.

    Jag har ju en pågående plan, där mycket kring FI redan är klart och i mål men RE återstår ännu och även då fortsättningen efter det. Men jag tar vanligtvis "en sak i sänder och döden sist".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker att du resonerar väldigt klokt. Fördelen med en donation är också att man kan välja det/de ändamål man själv är mest intresserad av. Om det så är hjärnfonden eller lokala katthemmet.

      Hittills är det väl enbart Farbror Fri som slutat jobba för tidigt och behövt fortsätta jobba lite efter pensionering? Alla andra jag följer som är fria pratar iaf om att de har svårt att göra av med alla pengar som kommer in. Dvs det är bra att redan nu kika på hur man kan slösa pengar (för tips kan jag absolut komma med ett inlägg).

      Radera
  3. Vilken lyx med en tydlig plan!

    Själv har jag bara en otydlig plan. Mycket för att framtiden envisas med att vara oförutsägbar, och lite för att jag har lite svårt för att bestämma mig långt i förväg.

    Men jag blir lite nyfiken på hur drömboendet är i grova drag? Även om jag också förstår behovet av anonymitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är rent utsagt helt galet ljuvligt! Jag var ju inne på Skåne en sväng, men blir det här drömboendet av så får Skåne nöja sig med besök nån gång ibland.

      Drömboendet är uppbyggt utifrån att allt som jag vill ha är nära. Lite som Farbror Fris prat om att leva lokalt. Miljön i området underlättar dessutom flera olika aspekter som är viktiga för mig, som värme, natur, hästar och god mat. :)

      Radera
  4. Just nu njuter jag 7nte av livet, klasar omkring i en lerig hästhage, min bork

    SvaraRadera
  5. Aj , där snubblade fingrarna, skulle skriva att min bork nordsvensk numera ser ut som en vandrande lerhäst och ryggen strejkar av mockningen. Hoppas du snart får ditt drömboende, det låter fantastiskt. Klokt att låta arvet gå till något man tycker är viktigt, släktingar kan vara giriga...haha vis av erfarenhet. Glad Påsk!
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, igenkänning på leran... Mina hästar är ju också ljusa (två isabeller och en skimmel). Men alltså, nordsvensk och dessutom bork! Det låter galet läckert. Nu blev jag lite avundglad.. Hoppas ryggen bättrar på sig snart.

      Radera
  6. Har ett barn som ska få ärva mig. Allt är skrivet på barnet som enskild egendom. Jag har råd att inte lönearbeta alls som 40-åring och gör inte det. På så vis hinner jag vara med min familj ordentligt.

    Även om jag skulle bränna upp alla pengar (vilket jag inte tror kommer hända) kommer det finnas fastigheter att ärva.

    Letar just nu efter någon form av drömboende. Vill ha ett litet hus med lättskött trädgård där man kan bo med tonåring och som gammalt par. Enkelt, lättstädat, bekvämt, nära till skola, sjukhus etc men en bit ifrån storstadshetsen.... Det förblir nog en dröm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken härlig tillvaro! Jag tror absolut att du kan hitta drömboendet, om det finns pengar kanske områden runt Mälardalen eller Linköping kan vara nåt? Annars är tex utkanten av Umeå riktigt trevligt också.

      Radera
  7. Hur vet du att drömboendet kommer att vara tillgänglig när du vill köpa, och hur vet du vad den kommer kostar då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske inte en specifik bostad. ;) Men givetvis vet jag varken att det är tillgängligt eller om det fortfarande kostar ungefär vad jag räknat med utifrån prishöjningar. Men om vi ska vara helt ärliga, så vet jag ju inte ens om jag lever då?

      Radera
  8. Jag hade en plan. Som ändrades. Sen blev det en ny plan som ändrades. Så där har det hållit på.
    Plötsligt är jag i åldern att jag kan ta ut privatpensionen, men vill inte. För då blir det inte så mycket att göra roliga saker med. Under tiden kämpar portföljen på. Den har gnetat i många år. Kanske inte som de allra bästa portföljerna, jag har gjort en del felinvesteringar på vägen, men det är som sköldpaddan - sakta men säkert. Och bättre än om pengarna bara suttit på lönekontot, eller slösats bort på onödigheter.

    Samtidigt som jag har en plan, som definitivt kommer att ändras, så försöker jag njuta av nuet. Men jag vet nog inte hur man gör! För mig är det inte shopping eller restaurangbesök, inte heller nån sorts nikotin att slösa pengar på. Resor är trevligt men kräver en del logistiklösningar (ja, du som har häst förstår att det inte bara är att dra iväg när andan faller på).

    När det gäller arv så har jag barn som gärna får ärva det som blir kvar. Men jag förstår din tanke att inte lämna till någon som inte har arvsrätt (dvs släkten), varför skulle du göra det? Det är inte alls egoistiskt, tvärtom! Du har ju faktiskt tänkt igenom vem du anser som är "förtjänt" (i brist på bättre ord, kommer inte på nåt bra nu) av att få något efter dig. Fler borde göra så, så inte det går till allmänna arvsfonden som sen delar ut pengarna till något som du kanske inte alls gillar.

    När det gäller mig så ändrades planen ungefär tre gånger igår. Inte till något dåligt, utan till något annorlunda. Få se om det kommer att genomföras (delar av det kommer definitivt att genomföras). Men jag får ta och ta tag i mig själv och vara i nuet.

    Som någon sjöng: "det var länge sen jag plocka' några blommor, så jag sticker nog iväg och gör det nu".

    Spargrisen


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att planen ändras och ändras igen är nog bara normalt. Tror det är farligt att hålla fast vid en plan som inte längre passar ens drömmar. Jag tycker det låter klokt i hur du resonerar.

      Spännande med gårdagen (eller ja, nu är det ju fyra dagar sen), vi får försöka träna vidare på att vara i nuet. För mig brukar det funka när jag är med hästarna och nu är äntligen våren här, så nu kan man njuta lite mer utomhus också!

      Radera

Utgifter för april

Som jag nämnt tidigare, april blev en helt galen månad ekonomiskt. Skäms för siffrorna... Boende: 10785 kr (3753 kr). Mat: 5294 kr (4521 kr)...