Det är konstigt hur hjärnan fungerar. På nåt vis har jag lättare för att ta motgångar än framgångar. Det är som att jag inte riktigt tror på när något går bra, eftersom det sällan gjort det i mitt liv tidigare. Jag fick tex min första kompis först i tjugoårsåldern. Den allra första pojkvännen (räknar inte idioten som utnyttjade mig, han var aldrig kär) som faktiskt ville vara med mig för att jag var jag, träffade jag när jag var tjugofyra. Kan fortsätta i oändlighet på olika sätt, men jag tror ni fattar. Motgångar deluxe, få framgångar.
Så nu när börsen (i skrivande stund) tuffar uppåt och mera uppåt, så blir jag ärligt talat nervös. Jag nådde två miljoner (igen) för en månad sedan och jag var sååå lycklig. Sedan dess har pengarna ökat med ytterligare hundratusen. Vilket känns galet. Helt galet. Jag är tacksam eftersom jag inte kan spara någonting nu och extra tacksam över att jag lyckats hålla mig ifrån att sälja några fonder sedan årsskiftet. Nästa månad kommer bonusen också, men det blir inte många kronor i år pga hur dåligt det gick för företaget i fjol. Men kanske, kanske kan jag bibehålla utgiftsnivån även i april.
Men jag nojar att kraschen är nära och att alla mina pengar ska försvinna. Hur känner ni andra i det här börsklimatet?
Jag har varit ganska pessimistisk vid uppgångar ända sedan precis efter 2008 kraschen. Problemet med det är bara att det aldrig riktigt gått åt skogen så som jag varit orolig för. Nedgångarna är trots allt oftast bara 10-15% och återhämtningen tar sällan jättelång tid.
SvaraRaderaNu försöker jag tänka mig att det förmodligen bara är att spara vidare och ta det som det kommer. Även om det kan vara svårt ibland.
Nu när du säger det... Minns att jag var supernojig när jag skulle in med en större summa i ett svep. Detta var 2015 och alla var övertygade om att snart kraschar det. Såklart lär det väl krascha nån gång, men jag tror att jag ger upp att gissa när.
RaderaOm det nu inte är så pass att det stör nattsömnen helt åt skogen så är det nog bäst att bara rulla på. Jag skrev ett inlägg vid namn "Börsen kan inte gå ner" för en liten tid sedan. För att jinxa det hela, framkalla en nedgång genom att slå mig själv för bröstet. Men det blev tvärtom, efter det har det fortsatt uppåt. Måste vara drygt 30 ATH-dagar i min pensionsfond i år.
SvaraRaderaJag ligger dock fortsatt med 16% i buffertkassan, dvs på räntekonton utanför börsen. Motsvarar 5 årsutgifter. Det är en lugnande faktor, å inte känner jag av FOMO heller med dessa likvider.
Men var det står om 3 månader är svårt att säga.
Nädå, nattsömnen är sämre av lite andra skäl än börsen. ;) Jag gillade ditt inlägg skarpt (men lyckades inte kommentera) även fast uppgången sen fortsatte. Jag förstår att det är skönt med lite buffertkassa också, jag längtar till den dag jag kan börja fylla på bufferten. Men jag får vara glad över att jag inte behövt röra fonderna på tre månader iaf.
Radera