När man ingenting vill

 Just nu är det inte mycket skoj att rapportera om. Jag försöker välja att inte blogga då, men nu hamnade jag i inloggat läge av en annan orsak och då är det väl bäst att jag skriver några rader. 

Jag vill ingenting just nu. Det här har ju blivit mer av en allmän blogg än en ekonomiblogg (om den nu nånsin varit det sistnämnda), så jag kan väl använda mig av den här bloggen för att vräka ur mig lite ointressanta tankar. 

I morse ville jag inte ens upp ur sängen. Av den enkla anledning att jag visste (kollat väderleksrapporten) att det skulle ha kommit snö. Vilket det såklart gjort. Jag hatar verkligen snö. Jag tar hellre (tro't om ni vill) blankisen vi haft senaste månaden. För snö är blött och kallt och mina luftrör gör ont. Alla andra blir så pepp och glada åt snön medan jag bara vill gå i ide.

Eftersom jag är lösningsorienterad försöker jag komma på hur jag ska sluta med de här dumheterna. Men det närmaste jag kommer en lösning är att jag borde emigrera söderut sista oktober och sen komma hem igen första mars. Högst oklart hur jag skulle ha råd med det, för att inte tala om vad jag skulle göra av hästarna. 

Men jag tror ärligt talat att det är enda sättet. Att bara åka iväg några veckor i tex november och januari kommer förvisso hjälpa upp humöret, men bara medan jag är iväg. Så fort jag kommer hem så blir jag tokdeppig igen (inte att förväxla med depression, som jag skrivit om tidigare här på bloggen är det nåt helt annat som jag är tacksam att jag inte upplevt personligen) och vill återigen bara gå i ide.

Min lösning just nu är att acceptera att jag inte gillar det här vädret och helt enkelt inte ha så höga krav på mig själv. Hästarna får vila just nu, Anette för att hon börjar bli rund om magen (och totalt ointresserad av motion) och Celine för att hon är på ett sånt vansinnigt dåligt humör att jag knappt vill prata med henne. Hon ogillar det här vädret lika mycket som jag (om hon var lite mindre i formatet skulle vi säkert kunna gå i ide tillsammans i min säng). 

Så jag har lovat mig själv att 2022 är sista året jag har sparår, sen blir det utlandsresor några gånger om året, så kanske humöret är lite bättre. Jag vill ändå påpeka att humöret är MYCKET bättre än det varit tidigare år, eftersom jag nu åtminstone får dagsljus på mig varje dag (tills vi ska återvända till kontoret dock). 

Börsen verkar spegla mitt humör också, var in en sväng på Avanza för att se om jag (äntligen) kunde sälja av mina Ericson-aktier (fråga mig inte, ni vill inte veta), men tvärt emot fredagens lovande siffror har aktien nu dykt igen, så jag stängde snabbt ned appen för att inte behöva se mer elände. 

Jaha... Trevlig måndag på er åtminstone. ;-)