Post Camp FI 2019 Del 2

Frihetsmamman, om du läser detta så kom jag på vad det var vi aldrig hann prata klart om. Det var ju det här med hur ofta man ska uppdatera bloggen. Skulle vara skoj att ses nån dag så kan vi prata mer om detta och en massa annat roligt? Jag har börjat läsa din blogg, men det var ju ganska många (intressanta) inlägg att plöja igenom, så det tar nog någon vecka. 

Gruppen med människor hade lagt beslag på timmerbord med bänkar som tack och lov var placerat i skuggan. Jag är i grunden en ganska asocial varelse (har lärt mig genom åren hur man "ska" bete sig), så det var ett litet mentalt hinder att våga mig fram.

Men det tog tre sekunder och sen var jag "en i gänget". Helt sjuk känsla, det var mer som att komma tillbaka till gamla vänner, ni vet såna man inte sett på ett par år, och så vips fortsätter man diskussionen man påbörjade 2016. ;-) Jag fick en etikett av Fru EB (som verkligen kändes som min bästis från skolåren!) där jag skrev både mitt namn och Fri2032. Sen fick jag mig en slurk cava (mer om det senare) och dök rakt in i alla spännande diskussioner!

Jag hann tyvärr inte prata med alla, men de jag pratade med var såna härliga människor! Vi pratade om allt ifrån varför man är anonym, huruvida man kan säga till sin omgivning hur mycket man har sparat på banken, var i Skåne man bör bo (ja ok, den frågan ställde jag), hur bra REKO i Uppsala är (som allt annat, det mesta är bra men man får prova sig fram vem som har godast köttfärs eller gurka), hur sjutton man kan vara i Stockholm samtidigt som man är på landet, varför man har försäkringar, hur man vågar handla på Lidl (haha, också min fundering) och en massa annat spännande.

När några personer började droppa ifrån började paniken komma krypande. Va? Men jag har ju inte hunnit prata mer än nån minut med vissa? Ska folk börja gå redan? Sen insåg jag att jag redan varit där två timmar och snart skulle jag också behöva åka hem. Snyft...

Fru EB förtjänar ett eget stycke. Vilken kvinna! Vilken förebild! Vilken [fyll i valfritt superlativ]! Jag hann givetvis inte prata många minuter med henne, men jag lovar, de minuterna gav typ en timmes förnyad energi. Åh så jag skulle vilja sitta i flera timmar och bara bombardera henne med frågor om allt möjligt. Jag hoppas verkligen att det kommer ett nytt tillfälle snart!

Me and my friend. Eller så är det två random personer jag hittade jag när jag bildgooglade... ;-)

Med glädje och sorg blandat i kroppen tog jag farväl av gänget som var kvar och gick i samma ögonblick som Mats gjorde entré. Ja, ni ser ju vad jag missade... Sen var det då dags att försöka ta sig hem. Hm...