Nu ni! Nu tror jag verkligen att jag är någonting på spåren. Jag har nu gjort den här gratängen, men istället för att göra den i en vanlig form, så gjorde jag den i en matlåda av glas och halverade givetvis satsen (förutom osten insåg jag nu, oups). Resultatet var så förbaskat gott (och krämigt!) att jag åt upp alltihopa samma kväll... En fördel med att göra mindre sats är att jag inte måste äta potatisgratäng var och varannan dag, men ändå kunna experimentera med olika sorters gratäng.
Jag tror en del av hemligheten var att jag inte la potatisen i vatten, som Kitty nämnde kunde försämra krämigheten. Sen gjorde jordärtskockorna att det blev lite sötare smak också, vilket förstås en gottegris som jag tycker om.
Men jag fann faktiskt att jag saknade löken. Jag har blivit väldigt förtjust i lök, efter att Fru EB lärt mig hur man gör när man hackar lök, samt förstås hur mycket den lyfts fram som en fantastisk grund i alla maträtter i boken Studentmat.
Så jag ska fortsätta experimentera. Nästa gång jag testar ett recept (har inte bestämt mig för vilket än) ska jag prova att koka potatisen i mjölk innan, nåt som C och Js nämnde i förra inlägget om potatisgratäng. Återkommer!
Ett litet tips. Efter att du kokat potatisen (och gärna även några skockor) i mjölk - rör ner knaperstekt bacon, riven parmesan, ev vitlök och svartpeppar. Gratinera sedan i ugnen.
SvaraRaderaHerregud Maria! Det där låter livsfarligt gott. Antecknar och testar med nästa gratäng!
Radera