I helgen flyttade hästarna. Igen... Dessutom flyttade de ganska långt bort och min kompis som brukar köra ett ekipage (ryms ju inte tre hästar i en transport) kunde inte hjälpa, så jag fick köra två svängar. Det funkade över förväntan, men nu är jag rätt trött både fysiskt och psykiskt.
Psykiskt är det såklart allt de senaste månaderna som nu kommer kraschandes, så det är väntat ändå. Jag känner mig trött och tom, men samtidigt vet jag att det här kommer att bli så mycket bättre.
Tyvärr blir det återigen dyrare, men jag försöker istället hitta andra saker i mitt liv jag kan dra in på. Laga ännu mer mat hemma tex och (tyvärr) skippa reko-maten. Har inte heller varit iväg på nånting roligt under semestern (var ledig i september men då var det ständig stress kring hästarna och jag var i stallet 1-2 gånger varje dag, suck) och inte lär det bli nån resa närmaste tiden heller. Bara bita ihop och kämpa på. Hoppas att bilen inte rasar...
Men igår var jag i stallet och grejade på, försökte få lite ordning på mina saker där och när jag var klar med allt och hade sagt hejdå till hästarna kände jag som ett motstånd mot att åka hem. Det var väldigt länge sedan som jag längtade till stallet och ville vara kvar där.
Så jag hoppas verkligen att det vänder nu. Hästarna är rätt skärrade också, dels har de inte mått bra i förra stallet (dåligt med foder gör hungriga hästar och därmed att det blir bråkig stämning i hästflocken, Celine är totalt sönderbiten) och dels är det alltid jobbigt med förändringar för dem, så det kommer ta ett tag innan de landar. Stackars Anette vågar knappt äta för hon är så van att bli bortjagad från fodret. :-(
Daisy tar det hela med mest ro, men så är hon bara ett år och har inte riktigt några preferenser än. Hon tyckte bara det var roligt att återigen få åka transport och se ett nytt ställe. ;-)
Nu ska jag försöka andas lite och försöka bygga vidare på den här positiva känslan. Vi känner oss iaf väldigt välkomna i stallet och jag hade tydligt uppmärkta platser för hästarnas utrustning.
Hoppas att ni alla läsare har det bra och njuter av den ljuvliga hösten. <3
Men Åh så roligt att läsa, att allt gått bra med flytten och du känner så bra vibbar i magen, och att Anette får äta i lugn och ro...svårt det där med foder, mitt kallblod fullkomligt vräker i sig sina höpåsar sen är det många timmar tills nästa mål, grannhästarna som är varmblod och ston äter betydligt långsammare, vissa menar att hästar ska ha fri tillgång till hö men det funkar ju inte med honom, vips är han är uppe på 600 kg och selen når inte runt magen , kallblod är ju som bekant matfriska. Nu har du en härlig höst framför dig med fina dagar i stallet, njut av dem och som jag skrev tidigare så brukar allt ordna sig till slut.
SvaraRaderaÅsa
Ja om jag säger att Anette vanligtvis är lättfödd och jag ständigt får kämpa med att hon inte ska vara för tjock och hon nu är så smal så man ser alla revben på håll, då kan du tänka dig hur lite foder de fått... :-( Men jag försöker peppa mig med att hon kommer gå upp fort igen nu när hon faktiskt får ordentligt med foder.
RaderaFörlåt en okunnig, men varför har du skaffat tre hästar, är det inte tillräckligt med en för en person? Förstår att du inte vill göra dig av med dem men det verkar vara ganska mycket mankemang med bara en häst, iallafall för en utomstående som inte har någon som helst erfarenhet. Så varför tre? Man måste ju orka med sitt liv också. Att det upplevs så jobbigt med allting, kan det inte vara så att orken har börja tryta för länge sedan och det har bidragit till din situation? Ibland måste man begränsa sig för att hinna med det man ska och kunna ge det som behövs på ett bra sätt. Man har ju inte bara ansvar gentemot sina hästar utan även de som man delar stall med kan jag tänka, att man bidrar någorlunda rättvist med de gemensamma sysslorna och har ork till det. Säger inte att det är såhär som jag skriver men ibland kan det vara bra med lite självrannsakan.
SvaraRaderaHon har två ston med lite olika ålder, inriktning och kynne. Och så ett föl till ena stoet.
RaderaSpargrisen
Så borde jag ha resonerat innan jag skaffade ett andra barn. Rannsakat mig själv och undvikit stress. Eller gäller kritiken bara hästägare och inte föräldrar till människor? /Frihetsmamman
RaderaVälkommen till bloggen Anonym 05:17. Önskar dig en trevlig läsning här. Den fråga du ställer har jag fått många gånger tidigare, men jag kan dra det en gång till.
RaderaFör många år sedan hade jag två hästar, Anette och Björn. Fick möjlighet att hyra gård i närheten av mitt dåvarande boende (som ofta benämns som huset Gud glömde här på bloggen) och då behövdes det en tredje häst. Fick i princip Celine till skänks då hon är en väldigt, väldigt speciell häst. Från början var hon tänkt som sällskap åt den häst jag inte var ute och red (lugnare om de är två i hagen), men successivt började jag träna henne och efter år av tålamod har hon blivit en riktigt rolig häst att rida. Hon är dock väldigt speciell både mot människor och ridmässigt, så jag vågar inte låna ut henne eller sälja. Har lovat henne att den dag det inte funkar längre så tar jag bort henne.
Sen fick jag 2019 ta bort Björn, hastigt och lustigt. Det var då jag började känna suget efter en avkomma efter Anette. Efter mycket funderande fram och tillbaka blev det av och Daisy föddes förra sommaren.
Visst, jag kan ärligt erkänna att om jag haft facit för hur 2022 och 2023 skulle bli, så hade jag inte betäckt Anette. Men det är så lätt att vara efterklok, med all kunskap framför sig. Nu har jag därför tre hästar och så är läget.
När det gäller stallsysslor kan jag meddela att jag alltid fått göra dubbelt eller trippelt av vad alla andra gör i stallet, så just den punkten behöver du inte vara ett dugg orolig för. I nya stallet ingår allt sånt (fodring, mockning etc) och det är guld att bara behöva åka ut för att mysa med hästarna och rida.
Sen har jag varit tydlig bloggen igenom att den dag Anette eller Celine (eller för den delen Daisy) inte finns längre, så kommer den hästen inte ersättas med en ny. Utan målet på lång sikt är en häst, men det kan dröja likväl som alla tre kan dö imorgon.
Hoppas det klargjorde varför det är tre hästar och hur jag tänker kring detta.
Tack till Spargrisen och Frihetsmamman som också svarat. <3
Ja du Frihetsmamman, det är ju oftast man själv som ställer till det för sig och får barn och djur lida p g a det så är det ju sorgligt. Samtidigt är man ju inte mer än en människa som vi alla.
RaderaVisst är det så att vi själva ställer till det för oss. Men det gäller väl egentligen allt? Vi kanske får problem med våra tänder för att vi dricker för mycket frätande drycker, vi önskar oss ett tredje barn och så råkar det ha en sjukdom som sliter ut oss eller vi accepterar lägre sparande och skaffar en tredje häst och så slår inflation till och så har vi helt plötsligt dålig ekonomi. Allt vi gör som går fel är det lätt att vara efterklok kring. Själv är jag ofta bitter på att vi inte vågade köpa ett hus för en sådär 7-8 år sedan när vi började titta på allvar men jag upplevde det för dyrt. Ibland är jag sur över att jag skaffade Mini innan 30 och inte väntade tills jag hann jobba och spara mer. Andra gånger är jag sur över att jag gick upp i vikt under graviditet och därefter haft extremt svårt att bli av med mina gravidkilon.
RaderaJag uppfattade din ton som att du var ganska nedlåtande mot bloggaren trots att tar ansvar för att det blev som det blev. Nu kanske jag kastar sten i glashus eftersom hela min blogg bygger på att visa att det GÅR att spara och leva enkelt, vilket alla inte håller med mig om. Men det är lätt att bli emotionellt nedslagen av någon som får det att låta som att ens barn lider för att det visade sig vara jobbigare än man trott att ha två barn eller att man plågar sina djur för att man äger tre och behöver ta av sparpengarna för att betala för dem. Jag hoppas du är mycket bättre än jag så får jag fortsätta trösta mig med mantrat att jag "bara är en människa".
Grattis till flytten!
SvaraRaderaTycker det låter hemskt att de inte fick tillräckligt med mat på förra stället. Beror det på som Åsa skrev att det finns några matfriska hästar där som äter allt sitt fort och gärna de andras också? Eller är de snåla med tilldelningen?
Håller fortfarande tummarna för att det ska vara riktigt bra här.
Spargrisen
Det är ju vanligt och fullt naturligt med rangordning bland hästarna och i hagar där det går flera hästar tillsammans så går de med lägst rang undan annars råkar de ut för både sparkar och bett. I mitt stall har de flesta hästar egen hage och det är skönt, min häst har varit både lägst och högst i rang under sina 12 år beroende på vilket stall han vistats i men nu är han pensionerad och har egen hage som tur är, har sett hemska sår efter sparkar och det är dyrt med veterinär, men då har du fått lite mer kunskap om hästars beteende spargrisen 🙂
RaderaJa det var jag, Åsa, som skrev detta 🙂
RaderaOch där fick jag förklaringen till varför man ofta ställer flockdjuret häst ensamma i varsin mindre inhägnad. Borde självklart ha tänkt på det :-) Tack Åsa
RaderaSpargrisen
Tyvärr var det snålhet hos stallägaren. Jag räknade ut att de fick ungefär 2/3 av vad de egentligen behövde (och som jag blivit lovad att de skulle få). Så det var väldigt jobbigt och frustrerande, speciellt som stallägaren förnekade att så var fallet medan hästarna var tokhungriga och magra. :-(
RaderaSen vill jag dementera lite det Åsa skriver, har man en bra flock och tillräckligt med foder så är det inget tjafs. Jag skulle aldrig vilja ha nån av mina hästar ensam i hage, det är inget bra hästliv. Sen finns det individer som inte lärt sig flockliv som liten och därmed blir farlig mot andra hästar och de behöver såklart stå själva för att inte skada sig själv eller andra. Men de ska egentligen vara undantag...
Jo absolut är det allra bästa om man har en flock som fungerar ihop och de får gå tillsammans men så har det inte varit för mig då vi bytt stall några gånger och det har kommit och gått nya travhästar hela tiden, som det ser ut nu så står de i hagar bredvid varandra och kan ha kontakt men de har sina egna matplatser. Trist med snåla stallägare som inte ser till hästarnas bästa, fattar inte hur de tänker och man önskar att de som har sina hästar där kan hitta andra ställen.
RaderaÅsa
Skönt att höra att det startat bra med den nya stallplatsen. Ta dig nu tid och unna dig att andas och landa i allt det nya. Jag tror stenhårt på dig !!
SvaraRaderaTack! Det betyder så himla mycket för mig. <3
Radera