onsdag 30 augusti 2023

Nä, 2023 blev ett skitår det med - hästrapport

Jag hade hoppats att det skulle bli bättre i stallet, speciellt nu under sommaren när hästarna kunnat gå på bete. Men så blev det inte.

Jag vill inte gå in på detaljer, så nån kan känna igen mig, men läget är nu kritiskt. Jag måste vara ute i stallet varje dag, för ingen annan bryr sig om hästarna. De fåtal dagar jag inte kunnat åka ut (tex hade vi kick off med jobbet för en vecka sedan) har hästarna inte fått nåt vatten och uppenbarligen inte heller någon tillsyn.  

Vid ett tillfälle fick jag av en slump (en medryttare nämnde i förbifarten) veta att stallägaren var bortrest. De var dessutom borta tre veckor, vilket bland annat ledde till att batteriet som gör så hagens staket har ström laddades ur och hästarna rymde (godare gräs på andra sidan staketet och ingen ström som hindrar utbrytaren, sen hänger såklart de andra med). Tilläggas bör att sommarhagen är rätt nära en rejält trafikerad väg, så jag var verkligen livrädd tills vi hade lyckats fånga in alla igen.

Jag mår fruktansvärt dåligt och jag vet att det bara kommer bli värre till vintern, så jag letar desperat efter nån annanstans att ha hästarna. Hittills har det varit svårt att hitta nåt som inte är lika dåligt eller som kräver massor med arbetsinsats av mig (ett ställe ville att jag skulle ut två gånger/dag och sköta om deras hästar, trots hög stallhyra. Vansinnigt!), men jag hoppas verkligen att jag hittar nåt.

Hursom, tänkte bara att jag skulle skriva några rader så ni vet varför jag inte uppdaterar på bloggen. Ork och lust är totalt körda i botten och det enda jag vill är att på nåt sätt hitta en lösning som inte betyder att jag ska fortsätta må såhär. 

Hoppas att ni alla läsare har haft en ljuvlig sommar i alla fall. Lovar iaf att det kommer ett inlägg om första månaden på mitt deep year. 

12 kommentarer:

  1. Verkligen trist och jobbig situasion du hamnat i och tyvärr har jag en del igenkänning fast det är ändå mycket bättre där jag har min häst. Skulle vara intressant att veta vad du betalar i stallhyra? Vi betalar 3000 nu per månad, då ingår maten men ingen tillsyn eller något annat, ja vi får ju använda körvägar och en bana samt paddock om han ska ridas vilket inte händer så ofta. Hoppas det löser sig till det bättre för dig och dina hästar.
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu, i stallet jag står som jag försöker komma ifrån, betalar jag 3000 kr/häst. Då "ingår" foder och tillsyn, men fodret är helt klart inte tillräcklig mängd (det är sagt 12 kg/häst, jag tror de får runt 8-10 kg en bra dag) och sommartid får de klara sig på gräs oavsett hur mycket gräset växer. Var lite panik runt midsommar då det var så torrt, men tack och lov kom regnet sen. Tillsyn verkar vara att hästen står på alla fyra ben och inte mer än så. Sår rapporteras det inte om och inte heller när Celine hade en kolikkänning i våras. Sen är stallägaren bortrest en hel del och då verkar det som att vi hästägare ska "fatta" detta automatiskt och därmed ta över tillsynen. Flera i stallet verkar dock anse att häst på bete = ledig som hästägare, så jag kan aldrig lita på att nån annan fyllt på vatten och kollat hästarna. Vidare ska det mockas hage, minst sex kärror/häst/vecka. Året om... Givetvis dåliga redskap och långt till containern som inte heller är smart utformad. Sliter sönder kroppen just nu. Inget om mockning nämndes när jag kollade på stallet, det har framkommit via gliringar i efterhand. Det finns en liten ridbana som är stenhård, den sköts inte öht. Ridhus 20 min ridväg bort, men det visade sig att man inte får boka utan endast rida i om man tränar för den som äger ridhuset. Jag kan fortsätta i det oändliga som du hör. ;-)

      Ska kika på ett ställe i helgen som verkar lovande, så håll tummarna!

      Radera
    2. Kan tillägga att förra stallet jag stod i kostade 2800 kr/häst, men då var det en massa fodringspass (inkl tillsyn), mockning och foderpackande som man fick sköta själv. Även där blev det sämre och sämre allt eftersom jag stod i stallet. :-(

      Radera
    3. Håller alla tummar att det löser sig , känns som att det inte kan bli sämre och att du hittar ett stall nu som känns tryggt för dig och dina hästar .
      Åsa

      Radera
  2. Fy vad tråkigt och hemskt att känna sig osäker om hästarna har rätt tillsyn! Nu när dottern hyr en häst förstår jag hur det känns, vi hade tur som fick en privat stallplats på ridskolan till hyfsat pris och det finns personal där på dagarna. Jag hoppas du hittar rätt och att allting blir bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så mysigt det låter med hyrd häst på ridskola. <3 Jag längtar till den dag det fungerar bra igen för mig.

      Radera
  3. Skickar en styrkekram och håller tummarna för att du hittar något nytt snart!

    Har också problem i nya stallet där allt är toppen för hästarna, ridvägar, faciliteter - men tyvärr är det människorna (som är vuxna 40+) där som kör tonårsfasoner med drama, skitsnack, utfrysning och anklagelser utan grund. Som gör att man börjar få ont i magen av att åka dit... :-/
    Själv börjar jag drömma om att köpa eget ställe igen men det är en stor process att sälja hus o köpa gård. För har man haft häst länge så vet man att det är få ställen som det funkar bra på i verkligheten - de guldkornen kommer sällan ut på annons heller.
    //Vera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken igenkänning! Både nuvarande och förra stallet var verkligen så. Vuxna människor som snackar skit, rör upp en massa (onödig) drama och bråkar. Nä usch och fy. Att ha ont i magen när man ska till sitt andningshål, det är verkligen fruktansvärt.

      Hoppas att du orkar ta tag i drömmen om eget stall eller hittar något inackorderingsstall som är bättre, sådär ska man inte behöva ha det! Kram på dig. <3

      Radera
  4. Förstår att det är jättejobbigt och att du älskar de individer som du har. Förlåt om jag ställer provocerande frågor men ger hästarna dig verkligen mer än de tar?
    Ibland tänker jag att jag vill vissa saker i livet passar i vissa perioder, som jag har alltid haft hund, tävlat på hög nivå, levt på brukshundklubben, åkt land och rike runt för att tävla och jag saknar det så att det gör ont ibland.
    Men just nu fungerar det inte, det skulle ta mer än vad det ger. Jag har två små barn och jobbar, tid är en bristvara. Det skulle bli en till individ vars behov behöver uppfyllas, just nu kan jag knappt uppfylla mina egna.
    Nu kan vi åka till Kolmården /simhallen/Leos osv utan att behöva hitta hundvakt eller ha dåligt samvete över att hunden är själv hemma. Är jag trött på kvällen så kan jag sätta mig i soffan istället för att ut och gå i regnet. Jag kan åka spontant till den allergiska/hundrädda/pedanta väninnan utan att behöva tänka på att en hund varit ensam hela dagen.
    Den dagen jag inte arbetar längre/arbetar mindre så kommer det finnas mer utrymme för en hund.

    Jag tänker att om pengarna läggs som på hästar idag (9000+) istället jobbar på att bli FIRE så skulle du kunna sluta jobba snabbare och då kunna vara ute i stallet flera gånger om dagen och inte behöver hitta ett stall där du är beroende av att andra ser till dina hästar…
    Förstår att det inte skulle vara lätt att göra dig av med de individer du älskar men jag bara tänker lite högt <3 Men det känns inte som du mår så bra av situationen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, just nu tar de verkligen mer än de ger. Men det är ju för att vi hamnat i ett helvetesstall, där den fysiska och psykiska misshandeln är påtaglig. Men det är ju inte det normala.

      Visst skulle jag kunna ta bort Anette och Celine, sälja Daisy (som jag kämpat hela 2021 med att tillverka) med förlust och därmed spara ihop till FIRE tidigare. Men för mig handlar det om att leva ett bra liv nu, inte sen.

      Om jag däremot skulle vara tvungen att ta bort nån av hästarna pga sjukdom/skada, så skulle jag inte köpa en ny häst. Utan målet är så småningom att ha en häst och vara nöjd där.

      Radera
    2. Hoppas verkligen att allt löser sig med stallplatser <3

      Radera
    3. Tack snälla. <3 Är så tacksam över mina fina läsare.

      Radera

Utgifter för mars + strejk

Ja, jag vet att jag är sen att rapportera om mars. Men jag har hamnat i nåt slags konstigt mentalt läge där jag blivit fyra år igen och allt...