Jag fick, för ett bra tag sedan, ett boktips från Frihetsmamman. Det är boken Die with zero av en amerikansk författare (Bill Perkins) som förutom att ha alldeles för mycket pengar för sitt eget bästa, som de flesta amerikaner älskar att ha långa titlar på sina böcker (denna har undertiteln Getting all you can from your money and your life) och upprepa samma budskap lite lätt omskruvat i alldeles för många kapitel.
Sammanfattningsvis (om du inte orkar låna boken och läsa den) handlar det om den heliga treenigheten tid, pengar och hälsa. När du har tid och hälsa har du sällan pengar (20-30 år). När du har pengar och hälsa har du sällan tid (30-60 år) och när du har tid och pengar har du sällan hälsa (60-90 år).
Det bokens författare vill är helt enkelt att vi ska spendera mer pengar när vi har möjlighet att uppskatta dem på fler sätt. Tex kanske man älskar utförsåkning, men när man väl har pengar och tid att göra det hela säsongen så har man kanske för dåliga knän för att åka längre eller så vågar man inte riskera att bryta ett ben.
Budskapet som hamras in genom hela boken är att ju äldre vi blir desto sjukare blir vi. Jag har nog aldrig känt mig så gammal och sjuk som när jag läste boken, för tydligen är jag som passerat 40 år redan halvvägs nedför stupet. ;-) Såklart hjälpte det inte att jag medan jag läste trixade med en ny medicin som gav mig flera trista biverkningar (och sen inte ens hade nån effekt på det som det var tänkt).
Trots detta gav boken mig verkligen en tankeställare. Vad är det jag offrar nu som jag aldrig kommer kunna göra i framtiden? Vad är det jag borde göra nu, istället för att skjuta på det till sen? Kanske är det nu jag ska passa på att göra alla de där resorna, för vips kanske jag blivit sjuk och inte orkar resa mer än via Netflix (som är hur jag reser för stunden).
Främst försöker jag, efter att ha läst boken, se min nuvarande situation med lite andra glasögon. Det får kanske gå åt lite mer pengar för stunden, om värdet jag får för de pengarna får mig att må bättre. Eller för att tala klartext, när mina hästar mår bra, mår jag bra.
Jag har även bokat en resa som jag suktat efter länge, till ett resmål som jag inte kommer åka till fler gånger. Istället för att prata om att "en dag ska jag" så har jag nu tagit första steget. Nästa år ska jag. Nästa år händer det. Det känns bra.
Dessutom har jag bokat en resa till varmare väder i vinter, så jag får lite mer energi en stund. Slutligen har jag faktiskt börjat fundera på om jag kanske är värd en större lägenhet. Även om jag trivs på 25 kvm skulle det vara skönt med ett sovrum med dörr, ett vardagsrum och en parkeringsplats. Den som lever får se...
Drömmen om FIRE har kanske fått sig en liten törn ändå. Eller så är det bara en omtolkning av RE-delen det handlar om.
Har du läst boken eller har några tankar kring nu eller sen?
Inte läst den men känner att det är tankeväckande. Man får revidera livsmålen regelbundet och det är en lyx att kunna göra det helt fritt i tanken.
SvaraRaderaVarje år i november vill jag sälja gården, flytta till någon trevlig lägenhet i tex Fålhagen. Känns bara jobbigt att bo så här med allt vad det innebär och livsandarna slumrar i mörkret. Har dock lovat mig själv att inte göra något drastiskt utan låta det mogna. /M
Ja, är det en återkommande känsla, som bara dyker upp en period, kanske det är värt att gräva mer i den och se vad som kan göras för att antingen stå ut eller göra nåt åt situationen. Menar inte att det är lägenhetsköp som gäller, utan mer varianter som "hjälper det att åka bort en helg/vecka?", "Går det att lösa en del av problemet med att skaffa x eller y?" och liknande.
RaderaFör min del skulle jag må mycket bättre både fysiskt och psykiskt av att bo utomlands på vintern, men jag provar lite nya lösningar på detta genom tex besök på spa eller tropiska växthuset i Uppsala.
Det har man ju hört om, folk som ska gör det, det, det och när de går i pension och vad händer, de går och dör kort tid efter pension. Å andra sidan känns ju trist att jaga på allt utifall man kanske dör imorgon, kan bli stressigt. Om jag går till mig själv som skådar döden i vitögat inte bokstavligt men i tanken, orsakar tillståndet "allt jag måste hinna med innan jag dör" en dyster känsla, ett jagande innan jag når målsnöret. Jag närmar mig pensionen så det är ytterst påtagligt för mig, behöver inte läsa boken insikten finns redan. Livet är inte perfekt hur jag än anstränger mig att göra bra och rätt. För det är inte bara jag som inverkar på mitt liv även om jag kan påverka så kan allt möjligt hända som jag inte rår över och då får jag förhålla mig till det. Givetvis ska man inte ge upp sina drömmar men att jaga dem tror jag inte på.
SvaraRaderaJag har kommit till det att jag försöker leva utan ständiga tankar på vad jag bör göra för att förebygga och uppleva tillfredställelse inför ålderdom och död. Vill inte jaga upp mig för något utan kör på i livet sådär lite lagom och hinner jag inte med allt eller missar något så är det inte hela världen bara jag har frid i själen.
Sen har jag förstås tänkt, bor på nedre botten, stor uteplats, en hyresrätt perfekt när jag blir äldre. Sålde bostadsrätten för att jag inte ville sitta på pengarna till döden utan ha glädje av dem i livet./Op
Bästa jag läst på länge..Ja vad är ett perfekt liv egentligen, känner igen mig i dina tankar.
RaderaÅsa
Nä, det här jagandet och att bocka av på nån bucket list tror jag inte är bra. Däremot att ha med sig att inte alltid vänta till sen, utan göra saker nu om det finns möjlighet. Sen är väl inte målet ett "perfekt" liv (vad nu det är), utan att njuta av livet medan man kan göra det.
RaderaIntressant tanke kring bostadsrätten. Jag som precis köpt lägenhet funderar på om det kanske skulle vara smart att flytta till hyresrätt när jag är runt 55 år och räknas till de som kan få seniorboende..
Har läst den och gillar den starkt. Den får en att tänka till och omvärdera hurvida vi ska göra det nu eller snart eller vänta till senare. När bör pengarna användas ska det sluta med en hög med pengar som aldrig tar slut eller ska man faktiskt använda sina hårt intjänade pengar. Memory dividend är ett ord som jag fortfarande har i minnet även om jag vet att minnen väger tungt så inser man att alla upplevelser, minnen man skapar läggs på hög och man kan njuta av de även långt efter att man rest. Tycker han förklarade det bättre än mig men oavsett läsvärd och tänkvärd bok.
SvaraRaderaMvh Anonym-m
Ja och att det är minnen som gör en glad, oavsett vad det är. Jag menar, upplevelsen av när Daisy föddes kommer jag alltid bära med mig. Den känslan när hon tumlade runt i halmen och försökte ställa sig upp. <3
RaderaJag är väldigt känslig just nu, då det närmar sig årsdagen för när jag fick ta bort Björn och jag känner att just minnen verkligen kan röra upp känslor. Så det gäller att skapa många sådana innan man är för gammal och får sitta i en soffa hela dagarna och minnas.