Eva kommenterade häromdagen apropå politiker i min barndom och föreslog att Alf Svensson var min morfar. Jag måste erkänna att tanken tilltalade mig, han verkar rätt så mysig, men även om min mamma röstade på honom flera gånger, så är vi inte släkt. Tror jag iaf. ;-)
Min barndom var faktiskt inte så fylld av politik som jag gav sken av i kommentarerna, det var snarare min studenttid som gav mig stora skälvan när det kommer till politiker. Förvisso var min morfar orolig att jag skulle bli kommunist (som alla ungdomar tydligen blir), men i övrigt pratades det inte mycket politik hemmavid.
I Uppsala hamnade jag dock ganska snabbt bland ungdomspolitiker, kanske finns det nån läsare som känner igen Laboremus och Heimdal? Låt oss dock inte gå närmare in på det, eftersom jag redan avslöjat att jag är kvinna så är risken stor att jag mister min anonymitet ifall jag säger mer än detta om detta.
Men bland dessa (företrädesvis) unga män, med brinnande politiska ambitioner, lärde jag mig snabbt att politik är fantastiskt intressant, så länge det inte ska visas upp för allmänheten. Debattens vågor gick höga många gånger, med oerhört intressanta infallsvinklar både från vänster och höger. Eftersom varken Laboremus eller Heimdal egentligen hörde till nåt ungdomsförbund, så kunde man vara lite mer frispråkig och utmanande i sina idéer.
Ända tills allmänheten skulle få höra vad som tycktes och tänktes. Då blev det genast rättning i leden, stramare anleten och rakare ryggar. Då skulle det man presenterade vara rumsrent och de fria idéerna var inte längre fria, utan sanktionerade från olika partier.
Jag vet inte riktigt hur man ska få en ändring av detta, men jag lärde mig i alla fall att partipolitik inte är särskilt roligt och även om jag blev erbjuden att ta in på den politiska vägen redan i början av 00-talet, så tackade jag nej utan något tvivel. Jag har, efter att ha sett flera av de personer jag mötte då, stiga i graderna bland de olika partierna, aldrig ångrat mig. Jag vet vad de tyckte och tänkte. Idag följer de lydigt partipiskan när den viner. Oavsett om de är vänster och höger.
Sådär, då var den politiska inriktningen av bloggen avhandlad. Nån som är sugen på portvin? ;-)
Om allt möjligt som på nåt vis rör min frihetssträvan. Målet är att sluta jobba 2032, men man vet aldrig vad livet hittar på. Du når mig enklast på frihet2032 at gmail.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det kommer att vara lite tyst här framöver
Jag fick en hint från en läsare att det behövdes ett livstecken igen. Så okej. Sen sist har jag haft semester och spenderat två veckor dund...
-
Det blev en riktigt mysig picknick i Enköping, kanske aningens varmt, men det fungerade bra att sitta i skuggan. Som vanligt när FIRE-perso...
-
Jag fick en hint från en läsare att det behövdes ett livstecken igen. Så okej. Sen sist har jag haft semester och spenderat två veckor dund...
-
Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...
(s)tar gin, är det något för Laboremus-medlemmarna?
SvaraRaderaGT funkar för alla. ;-)
Radera