Eftersom jag skrev för några dagar sedan att jag bara blivit sparkad av en häst en gång i mitt liv, så var jag givetvis tvungen att bli sparkad igen. Man ska vara försiktig med vad man säger. ;-)
Den kroppsdel som blev träffad av sparken svullnade snabbt upp, trots att jag direkt gick till spolspiltan (en plats där man duschar av hästar) och spolade med kallt vatten en bra stund. Jag tyckte egentligen inte att det var så illa, det gjorde inte särskilt ont mer än att huden såklart stramade.
Men efter några timmar, när jag berättade om det som hänt för en vän, så fick jag en mild utskällning för att jag som vanligt tog så lätt på när jag skadar mig. Speciellt i jämförelse med när andra skadar sig (eller gud förbjude, hästarna skadar sig!), jag känner ju om det gör ont eller inte.
Så jag gav efter och åkte in till akuten. Efter 40 minuters väntan fick jag träffa en läkare, som kände igenom kroppsdelen och sedan skickade mig på röntgen. Tog ytterligare 10 minuter, sen blev jag röntgad och fick vänta 30 minuter till innan läkaren hade tid för mig igen. Jag är dock luttrad (min stackars mamma fick vänta sex timmar en gång) och hade med mig en bra bok att läsa (Vanans makt av Charles Duhigg), så det gick egentligen ingen nöd på mig.
Läkaren förklarade att ingenting var brutet och att det bara var att åka hem. Puh! 350 kr fattigare (250 kr för besöket och 100 kr för parkering) och 80 minuters väntan, ibland är vården i Sverige verkligen imponerande.
Nu ska jag bara komma ihåg att anmäla till mitt försäkringsbolag. Har jag tur tycker de synd om mig, så jag får en liten extra slant för sveda och värk. ;-)
Hästarna bör väl påminnas om att de automatiskt får sämre omhändertagande om de sparkas ännu hårdare. Om du blir sängliggande, måste ha kryckor eller skadas på ännu värre sätt blir de ju också lidande. Men konsekvenstänket kanske inte är så välutvecklat i en hästhjärna? Misstänker att du hamnar i försvarsläge nu gällande hästarna precis som en förälder försvarar sin unge. ;)
SvaraRaderaVarför sparkas de? Är de bara för att de blir rädda och försvarar sig? Har svårt att tänka mig en häst vara sur och elak. Eller de förstår bara inte kraften i sina rörelser?
Är du uppfostrad med idén att man inte ska sjåpa sig i onödan om man blir skadad eller får ont någonstans? Du verkar vara en tuffing!
/Eva
Hahaha, det finns nog noll konsekventtänk i en hästhjärna. ;-) Även om hästen ifråga direkt insåg att jag blivit träffad.
RaderaI det här fallet sparkade hästen mot en annan (för närgången) häst, mest för att markera (de sparkar faktiskt sällan för att träffa, flyktdjur som de är vill de undvika skador), men så råkade jag stå på fel ställe. Jag var helt enkelt för långsam i att bedöma situationen, jag trodde att de var mer ok med att vara bredvid varandra.
Man kan väl säga att om en häst känner sig trängd och inte kan fly, då är alternativet att sparka (eller bitas). Men även om en i lägre rang (fel ord egentligen, äkta rangordning finns inte i hästflockar) kommer för nära och inte flyttar sig när hästen tex stryker öronen bakåt eller viftar med svansen, då måste de sparka som markering.
Jag är ju hästtjej, vi är ökända inom vården. :-P Jag tyckte mest att jag kunde kyla skadan lite och sen var det bra. Men egentligen är det dumt att ignorera smärta, det är bättre att kolla upp direkt. Jag kanske börjar bli klokare som äldre? ;-)
Skönt att det gick bra för dig! Tack för genomgången. Jag är inte rädd men jag har respekt för hästar (eg djur i största allmänhet). I familjen äger vi en häst men det är inte jag som sköter om den, men nästa helg har jag fått äran att mocka ur boxen, skotta bort bädden, sommarfixa, eller vad det nu kan heta:)
RaderaKlokare som äldre? Glöm det! Möjligen lite fegare.
Vad gäller svenska vården är jag väldigt tveeggad. Jag har både nära erfarenhet av snabbhet och skicklighet men jag också tagit saken i egna händer och åkt utomlands. Men det är väl ungefär som med ekonomifrågorna som vi hanterar.
Man ska alltid ha respekt för djur. Speciellt såna man inte känner väl och kan läsa av. Roligt att du åkte på att mocka ur bädden, där kan man snacka om styrketräning. Heja dig!
RaderaDrygt 1,5h på akuten och hos ortopeden låter väldigt milt. De gånger jag suttit på SÖS för akuta knäskador de senaste åren har det handlat om 4-6h varje gång. Väldigt frustrerande att även se hur de prioriterar gnällspikarna före i kön som sen går hem utan att det var något fel när man själv sitter där och vet att ledband och dyl har gått av (men ingen tror på en eftersom man inte gnäller högljutt om hur ont man har). Tyvärr kan jag inte använda min privata sjukvårdsförsäkring i akuta fall, annars skulle jag aldrig nånsin besöka den offentliga vården i Sthlm eftersom den är katastrofal. Skönt för er som bor i Uppsala att den är bättre där!
SvaraRaderaJag hoppas att du inte uppfattade mitt inlägg som gnäll. Jag var alltså imponerad av hur fort det faktiskt gick. Det var en läkare, en som röntgade och en sjuksköterska som noterade varför man var där. Ändå flöt det på hur enkelt som helst. Men det var ju inte stora akuten på Akkis, utan ortopedakuten, så alla som är där har ju nåt bekymmer som kräver röntgen. Kanske enklare då?
RaderaTyvärr måste man nog gnälla (eller ffa få det att låta värre än det är) för att få ordentlig vård i Sverige idag. Så himla tråkigt. Vi som är vana att vifta bort smärta, måste istället ta i lite extra när man får frågan hur det känns. Jag är dessutom en sådan person som det inte syns på om jag mår dåligt/har ont, jag strålar som en sol oavsett. Vilket är fruktansvärt jobbigt, jag måste sas "spela teater" för att det ska framkomma hur jag mår.
Kan också skriva under på ditt sista stycke där. Och jag som avskyr att spela! /Eva
RaderaTur att det gick bra! Vilket bra landsting du bor i, trodde det brukade ta mycket, mycket längre tid!
SvaraRaderaJa, jag är väldigt tacksam över vården här i landstinget. :-)
Radera