fredag 4 juni 2021

Min följetong jackan

 Glada nyheter! Jag hade börjat skriva på det här inlägget med slutsatsen att jag ger upp jakten tills vidare, men sen hände det sensationella. Låt mig ta det från början. 

I många (vi snackar alltså över 25) år har jag haft världens fulaste jacka. Jag fick den som barn och jag minns att jag tyckte den var ful redan då. Framförallt var den stor som ett tält (men jag växte i den så småningom) och i nån slags mörk oxblodsfärgad/vinröd färg. 

I början hade jag inget att säga till om när det kom till kläder och när jag väl hade egna pengar, så gick de till viktigare saker. Jackan höll mig hyfsat torr och varm, så den fick duga. År efter år...

Camp FIRE Süd i oktober 2019 (obs! Alltså 1 ½ år sedan) var jackan redan då ett samtalsämne. Det var flera som tyckte att jag skulle sluta plåga mig själv och köpa en ny. Men jag kom mig inte för det. 

Det var faktiskt först i våras, när jag blev "rik" som jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Delvis hjälpte det att ena fickan på jackan börjat lossna och jag är hopplöst dålig på att laga saker. 

Så jag avsatte några tusenlappar till jackan och tog mig ut på äventyr i det farligaste stället under pandemin. Gränby Centrum! 

Ok, jag vet, det heter Gränbystaden numera, men det skiter jag i. För mig kommer det alltid heta Gränby Centrum (så man kan nynna på denna, nu blev jag studentnostalgisk också, hängde lite med trubaduren för hundra år sen). 

Jag gick in i fem olika klädbutiker. Kollade på några olika jackor/kappor och i de fåtal fall någon föll mig i smaken så provade jag den. Här kommer en av anledningarna till att jag avskyr att prova kläder. Jag valde jackor/kappor i stl large eller xlarge. Ett par xlarge fick jag inte ens på mig (!) medan några large var gigantiska och jag kunde tom testa medium. Varför stämmer inte storlekarna? Suck...

Ingen jacka/kappa föll mig i smaken, så i desperation gick jag tom in på stadium, men där var det ännu sämre utbud. Så med ogjort ärende åkte jag hem och tyckte synd om mig själv. 

Det var ganska precis en månad sedan. Idag läste jag ikapp mig på en av bloggarna till höger i menyn och klickade lite nyfiket på en länk till addnature. Kollade lite halvt intresserat på några plagg att eventuellt ha i stallet och så snubblade jag plötsligt över JACKAN. Den perfekta jackan som fick mig att bli alldeles varm i kroppen bara av att titta på den. Jag tog några djupa andetag, påminde mig om att inte shoppa på infall och stängde ned sidan. 

Några timmar senare gick jag in på sidan igen. Jag kunde helt enkelt inte släppa tanken på jackan. Gjorde lite mer research, men hittade den inte i refunders utbud till billigare pris (snarare 200 kr dyrare inkl återbäringen och i en fulare färg), så jag klickade hem den från addnature. Om några dagar kommer min nya jacka och en snabb titt i garderoben fick mig att inse att jag med den här jackan kan göra mig av med två till jackor, förutom den superfula. En jacka som börjat smula sönder innanmätet av ålder och en jacka som jag fått av min mamma som är lite för liten egentligen. Yay!

Så därmed hoppas jag att följetongen jackan är avslutad. Eller vill ni ha bild på plagget sen? ;-)

Trevlig helg till er allihopa! <3

10 kommentarer:

  1. Självklart vill vi ha bild på underverket.

    SvaraRadera
  2. Äntligen! Jag var en som hejade på jackköpet redan under Camp Süd.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
  3. Klart vi vill ha bild!
    /C

    SvaraRadera
  4. Yay! Så ska det kännas när man shoppat rätt! Bra gjort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en ovanlig känsla måste jag erkänna. När det känns bra att spendera pengar...

      Radera
  5. Klart vi vill ha en bild!

    Jag känner igen det där med jackor som aldrig går sönder... har ett par (!) hängande som är minst 30 år gamla. De får hänga kvar som reserver, för de nyare som jag faktiskt köper när jag behöver har en tendens att inte vara lika hållbara :-( Särskilt inte nyare stallkläder, de blir bara sämre och sämre. Så trots att de är fula, inte helt rätt storlek (läs tält) så används de med ojämna mellanrum och just där och då är jag glad att de finns kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nya stallkläder är verkligen hopplöst svårt att hitta. Jag har dock lovat mig själv att skicka iväg alla jackorna till textilåtervinningen, de gör mycket mer nytta där än som ett dåligt samvete i min garderob...

      Radera
  6. Vill se bild på jackan. Och på hästarna ;-)

    Mvh Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, bild på hästarna blir inte så lätt att ordna. Då måste jag ju fota nåt så det inte framgår vilka de är. ;-)

      Radera

Det som inte dödar, härdar

Jag vet inte jag. Jag tycker snarare att jag känner mig som en urvriden disktrasa. En disktrasa som när som helst börjar storgråta, för de m...