Jakten på lägenhet pågår för fullt. Min första visning blev ett fiasko, jag hade redan innan bestämt mig för att jag skulle ha den där lägenheten. Men så var mäklaren otrevlig, slirade på sanningen och verkade mest nonchalant (jag har sålt såååå många lägenheter i mina dagar), så jag blev förbannad och beslöt mig för att aldrig nånsin låta den mäklare tjäna pengar på mig.
Min andra visning var en lägenhet på 25 kvm. Kostnad för ränta+amortering+månadsavgift skulle bli 4600 kr. Med mycket närmare till stan skulle min bensinkostnad minska rejält. Men kan jag bo så pass litet? Jag är kluven. Å ena sidan vet jag att ingen ändå kommer och hälsar på mig, så vad spelar det för roll att sängen står i köket? Å andra sidan vill man ju ändå känna lycka när man kommer hem. Planen är att bo i lägenheten jag köper i åtminstone fem år, kan jag stå ut på 25 kvm så länge och var ska jag ha mina böcker i såna fall?
Jag funderar på att slå på stort och köpa nyproduktion. Det går emot min ekonomiska person (jag vill gärna ha en stabil förening med lite lån), men samtidigt känns det som att det är lättare att sälja en lägenhet på 34 kvm som är superfräsch efter fem års boende, än att sälja en på 25 kvm som var hjälpligt renoverad när jag flyttade in. Den lägenhet jag funderar på kostar dock 5900 kr i månaden. Inte mycket pengar över till sparande då...
Vad har ni för tankar? Hur långt kan man späka sig för att spara pengar och ska man ens göra det?
Jag sover i köket! Två tonåringar har var sitt rum i vår 2:a. Jag riktar mig mot 33 kvm när jag "flyttar hemifrån" = en etta med litet kök
SvaraRaderakommer att bli prefekt.
Ja, frågan är hur stort man egentligen behöver. Speciellt i en stad som Uppsala, där man väldigt smidigt kan träffas ute på ett fik eller i en park istället.
RaderaTyvärr verkar flera av de ettor jag tittat på prioritera stort vardagsrum framför vettigt kök. Jag måste liksom ha fyra plattor, flera arbetsytor och rejält kylskåp. Har provat på livet utan och det funkar inte.
Jag bodde på 28 kvm som student. Nu gillar jag ju att vara hemma och fräsa omkring i trädgård, hålla på med projekt och annat. Hade nog gärna haft en tvåa, men det är ju jag.
SvaraRaderaJag bodde på 12 kvm som student. ;-) Förvisso med delad toalett och kök, men det egna rummet kändes alldeles lagom. Får för mig att jag behöver en tvåa ifall jag får besökare som ska sova över, men jag kan samtidigt inte betala en massa extra för ett rum (som förvisso kommer att användas däremellan) för någon annans eventuella framtida behov.
RaderaJag skulle säga att planlösningen är det viktiga. Du kan ha betydligt mindre kvadratmeter om det är en välplanerad lägenhet. Jag skulle inte bo fem år i en lägenhet som jag inte gillar men jag är en hemmamänniska så trivsel är viktigt för mig. Dessutom ju mindre lägenhet man bor i desto viktigare blir förvaringslösningarna i lägenheten. De är oftast betydligt bättre i nybyggnation.
SvaraRaderaHm... Där sa du nåt. I nybyggnation tänker de till lite mer kring förvaring. Jag har nära nog noll förvaring i nuvarande lägenhet och det är riktigt störande. Dammsugaren står framme hela tiden, jag har flera halvsnygga lådor direkt på golvet. En garderob och två byråer...
RaderaFem år är en ganska lång tid när man tänker efter. Speciellt som jag aldrig bott längre än fyra år på samma ställe (minus uppväxten, där bodde jag 15 år i samma rum faktiskt).