tisdag 26 mars 2019

It's a bumpy ride

För ett tag sedan kom den där berömda droppen. Ni vet den där droppen som får ölsejdeln att rinna över. Jag insåg plötsligt att mina FU-money faktiskt kan användas till annat än att säga hejdå på jobbet. De kan användas för att säga hejdå till en vidrig hyresvärd.

Jag har i snart två år hyrt in mig på en gård. Eftersom jag är anonym (hoppas jag!) så kan jag skriva lite mer öppet. Det var en bekant som tipsade mig om att en granne hyrde ut både stallplats och lägenhet. Smidigt (trodde jag, haha), jag åkte och kollade, blev förtjust och tackade ja.

Det visade sig att paret som också bor på gården var typexempel på gamla alkisar. Inte såna där som sitter på parkbänkar, utan såna som precis lyckats hålla näsan över vinglaset (hick) hela arbetslivet och sedan kan pensionera sig i sitt hus på landet, långt ifrån snokande grannar. Ironiskt nog jobbade den ene i paret dessutom på Systembolaget... (dubbelhick)

Så helt oförberedd flyttade jag in, med tre hästar och ytterst lite möbler. Ganska snart insåg jag att det inte var så bra som jag trott. Framförallt blev saker antingen aldrig gjorda, eller så gjordes det slarvigt.

Jag ska inte gå in på några deprimerande detaljer. Men droppen föll och jag insåg att det enda jag ville var att fly tillsammans med mina hästar. Helst igår.

Så det var bara att räkna på (svindyra) lägenheter i Uppsala, börja leta efter stallplats till tre söta hästar och försöka hinna med lite jobb däremellan. Tack vare högre lön och sparade slantar, så ser det ut att lösa sig. Men jag kommer få ligga i lite extra hårt om jag ska nå mitt mål med fullständig frihet 2032. Kanske måste jag ta det hemska beslutet att sälja någon/några hästar. Men det gör jag helst inte, så just det beslutet har jag skjutit framför mig till åtminstone slutet på sommaren.

Så snart får ni följa min och hästarnas flytt i bloggen! Återkommer i ämnet så fort jag vet mer...

4 kommentarer:

  1. Nä låt hästarna vara kvar. Det gör väl inget om du måste jobba något år extra för att uppnå det? Förresten kanske det ändå blir "naturlig avgång" på nån av pållarna innan 2032...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu är det ingen ko på isen, har en kompis som kan ha en av hästarna som sällskap på sommarbete om det krisar, så beslutet blir först till hösten. Vill verkligen inte göra mig av med nån av dem och även om jag vill bli fri, så vill jag samtidigt vara lycklig i nuet.

      2032 är äldsta hästen några år över tjugo, så den borde hänga med fortfarande. Men man vet ju aldrig, rätt vad det är händer det nåt och så får man ta bort en häst även fast den är ung.

      Radera
  2. Trist men, som du säger, pengarna ger valmöjligheter och man slipper vara ett offer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, usch, jag vill inte ens tänka på hur det skulle känts utan pengarna... Att ha ett val är verkligen något jag är tacksam över, att jag inte måste stanna kvar och stå ut med en situation som är ohållbar.

      Radera

Helg!!!

Jag vet inte... Det känns som att veckorna går fortare och fortare. Är det för att jag snart har semester? Eller är det för att jag blir äld...