Hur allt började

För x år sedan, så fick jag ett arv. Jag gjorde en massa roliga saker för det arvet, bland annat opererade jag ögonen så jag slapp krångla med linser och glasögon. Jag betalade av mitt femåriga CSN-lån på ett bräde (dumt, dumt). Jag kostade på en meet and greet med min favoritartist. Jag åkte utomlands en del. Jag köpte lite dyra grejer. Pengarna började minska kraftigt, men jag hade turen att sälja en lägenhet dyrt och köpa ett litet hus i obygden billigt, så jag fick ännu mer pengar på kontot (på den här tiden hade jag bara två konton, bägge med noll procent ränta).

När jag bodde i huset i obygden var jag tvungen att renovera badrummet pga en vattenläcka. Trots att det var ett extremt litet badrum, gick det ändå på 100 000 kr. Sen byggde jag ett ordentligt garage, lagade taket som var dåligt, gjorde om en skrubb till toalett på övervåningen, installerade en stege till sotaren och så var det en massa annat som jag redan förträngt. Det kostar att ha hus, speciellt lite gamla skruttiga hus (men hey! Det var billigt i inköp!).

Så småningom, när renoveringen från helvetet drog ut på tiden (vill minnas att jag var utan vatten i två månader) samtidigt som det blev allt värre på jobbet och jag slet hund även på fritiden pga min ”hobby” som ska vara så avkopplande (hästar...) började jag närma mig den berömda väggen. Jag hade varit på väg dit redan innan jag flyttade till obygden (det var därför jag flyttade, för att dra ned på tempot) men nu var det dags att dra i nödbromsen på riktigt.

Efter att ha träffat på en idiotläkare som feldiagnostiserade mig fick jag träffa en som tog det hela på allvar och sjukskrev mig. Tacksamt nog så krånglade aldrig Försäkringskassan genom denna process, däremot hade alla så bråttom att få mig att jobba heltid igen, så jag fick ett par bakslag innan jag var helt på fötterna igen (vi snackar ett par år nu, ok?). Under den här tiden kom jag till insikt om att jag faktiskt kunde leva helt ok på sjukersättningen. Jag bodde ändå för långt bort för att slösa pengar på onödiga grejer och det som gjorde mig lycklig var ju hästarna. Att kunna rida i skogen i dagsljus, att ha tid att mysa lite extra och inte stressa iväg till jobbet. Det perfekta livet helt enkelt. Tyvärr måste man ju försörja sig, så vips var jag inne i ekorrhjulet igen. Men en gnista hade tänts i mig.