Ja, visst hade jag tänkt att semestern skulle vara lugn i år, men jag hade väl inte riktigt tänkt mig att jag skulle skada mig. Suck liksom...
Jag hann knappt andas ordet löpning förrän min kropp glatt svarade med att kliva snett på en sten under en promenad. Inte hela världen när man är uppvärmd och fokuserad på annat, men visst gjorde det lite ont.
Sen gjorde det mer och mer ont under kvällen och morgonen därpå var det bara att acceptera faktum. Stukad fot...
Tack och lov att jag har snälla hästar, så jag kan rida lite lugnt utan stigbyglar åtminstone. Annars hade jag blivit galen på riktigt. Men övrig motion får vänta tills foten är frisk igen.
Jag blir alltid så fascinerad över när jag blir sjuk/skadad och genast tänker på hur jag ska njuta av att vara frisk igen. Sen när man väl blivit frisk, så tar man det (återigen) förgivet.
Så alla bloggläsare, även om det är segt att jobba igen efter en härlig sommarledighet. Var glad över att vara friska och var rädda om er. Rätt vad det är så händer det nåt som ställer allt på ända.
Har du något du brukar göra i förebyggande syfte för att stärka din hälsa? Både fysisk och mental tänker jag då.
Trist med foten, men det går nog över.
SvaraRaderaJag har fått för mig att promenader gör att man inte förfaller riktigt i samma takt som om man är helt stillasittande, så jag brukar se till att gå 10-15 tusen steg om dagen.
Sen experimenterar jag lite med att fasta 2-3 dagar någon gång i kvartalet. Vet inte om det funkar eller om jag bara har tur, men jag kommer inte ihåg när jag var sjuk senast.
Du har helt rätt i "förfallstänket". Är du i rörelse behåller musklerna sin plasticitet (rörlighet och smidighet) och lederna får en dos ledvätska vilket gör att de inte torkar in och blir stela och sköra. Med åldern kommer ändå dessa försämringar men kronologisk och biologisk ålder för kroppen är inte samma sak.
RaderaJag gjorde min första längre fasta i somras då jag slutat med antidepressiva för att få igång immunförsvar och ämnesomsättning. Om det berodde på den eller på vilan vet jag inte, men jag har varit piggare och friskare juli-augusti. (Första fyra veckorna av semestern måste jag sova middag varje dag minst en timme för jag var så slut, men det är en vanlig biverkan av antidepp).
Ja, rörelse som inte skapar smärta kan omöjligt vara av ondo. Tycker det låter sunt hur du tänker. :-)
RaderaFasta undviker jag iom min historia som anorektiker, men där behöver man ju känna vad som känns bra för ens egen kropp.
Tråkigt att du fick en sån start på semestern.
SvaraRaderaMentala tips som jag gör:
Mediterar en kort stund varje morgon och märker att axlarna går ner och andningen blir djupare (finns mängder av olika teman på nätet). Skriver tacksamhetsdagbok varje kväll med minst tre - fem saker jag är tacksam över för den dagen. (exempel: tacksam för 34 snigelmord, tacksam för läsning under äppelträdet med barnen, tacksam för att jag körde diskmaskinen, tacksam för dusch och rakning, tacksam för bloggläsning). Det gör att jag fokuserar på att hitta det positiva i livet och det behöver jag efter mina utbrändheter och depressioner.
Fysiska/ mentala: Äter mat jag gillar och mår bra av. Promenerar. Tillåter mig att vila när jag känner att jag behöver (är en person som kan hålla på för länge enligt metoden "jag ska bara göra klart" eller "jag är uthållig och bra på det här jag kan fortsätta länge än" vilket resulterar i djup trötthet senare eller dagen efter. Då är det bra att tillåta sig att vila eller sova middag).
Glömde en viktig sak som kanske är självklar i våra kretsar. Mentalt: Sparar pengar och planerar min framtid.
RaderaMeditation skulle jag verkligen behöva få in i vardagen på nåt vis. Jag skriver redan dagbok, men tenderar att glömma bort att anteckna sånt jag är tacksam för (även om jag ibland stannar upp i nuet och verkligen njuter).
RaderaJa, vila är en sån där grej som jag verkligen får kämpa med. Jag tycker att jag är lat, mina kompisar kallar mig för duracellkanin....
Uh... stukade själv foten med ett gött kras i vintras. Det tog tid att komma tillbaka. Tips är att skaffa en balansbräda. Vi köpte vår billigt på Biltema. De gör att man kommer tillbaka snabbare.
SvaraRaderaJa, jag är tyvärr van... Har EDS, så det brukar bli nån stukning per år om jag inte tränat upp fotlederna. Tyvärr har jag inte hoppat nåt sen i vintras pga skadad häst och därefter covid-19 (tänkte minska risken för att ramla av = belasta sjukvården) men jag behöver helt klart hoppa för mina fotleders skull.
RaderaBalansbrädan är på villovägar... Jag tror jag vet vem jag lånade ut den till, måste skicka iväg ett sms och höra.