fredag 25 september 2020

Lön!

 Fantastiskt med lön på en fredag, så den första (skit)veckan på jobbet åtminstone slutade i dur. Den här månaden får jag lite extra pengar, eftersom jag haft semester. Jag är kluven mellan att spara pengarna på konto, för att senare använda dem när jag tar ut obetald semester i vinter och att stoppa in dem i pengamaskinen så att jag kan få glädje av dem om många år. 

Oavsett, så är det fascinerande hur annorlunda känslan av löning är nu, jämfört med för några år sedan. Jag har ingen klump i magen, för jag vet att lönen mer än väl täcker mina utgifter (när jag tänker utgifter menar jag även de 5500 kr jag sparar undan varje månad) och jag vet att den kommer att fortsätta göra det, månad efter månad. Det är en enorm trygghet!

Jag tror att jag äntligen kommit till det ställe där jag inte längre oroar mig för pengar, för att jag vet att jag har pengar om någonting skulle hända. Visst, tanken är att jag ska använda pengarna för att kunna sluta jobba. Men om jag till exempel skulle bli av med jobbet, så klarar jag mig minst fem år utan jobb som läget är nu. Eller om hyresvärden vill att jag flyttar ut, så kan jag köpa en lägenhet i Uppsala utan (!) att ta lån. Bara sådär. Nu skulle jag såklart ta lån i alla fall, men ni fattar känslan. :-)

Oroar du dig för pengar fortfarande eller har du nått gränsen för ekonomisk trygghet?

8 kommentarer:

  1. Gränsen är definitivt nådd, i alla fall så att jag klarar mig något decennium eller två, fast kanske inte för alltid än.
    Det är en väldigt skön känsla jag skulle rekommendera till alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just "för alltid" är kanske svårt, då behöver man dels hålla sig till 4 %-regeln och dels aldrig öka sina kostnader. Men känslan är ljuvlig. :-)

      Radera
  2. Under alla år (är 50 nu) så har jag aldrig väntat på lönen. Inte ens när min fru var sjukskriven och jag hade föräldraledigt och vi hade nyköpt hus och låg inkomst. Men nu när jag sparar mot fire så går jag och tänker på lönen flera dagar innan.
    Vi har säkrat min frus pensionsnivå upp till samma pension som min trots hon har haft sjukbidrag på 50% de senaste 25 åren.
    Vi oroar oss inte för ekonomin, det enda som oroar mig är att det finns en risk att jag inte kommer kunna sluta jobba innan jag är 60år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag är likadan. Längtar ihjäl mig efter lönen redan nån vecka i förväg. Inte för att spendera, utan för att stoppa undan på avanza...

      Så skönt med din frus pensionnivå, sånt ger också en ordentlig lättnad. Jag håller tummarna för att du kan sluta jobba snarare än du tror.

      Radera
  3. Å så härligt det är att läsa detta inlägg! Att inte längre behöva oroa sig för pengar...mmm. Folk som säger att pengar inte gör en lycklig har delvis rätt. Man kanske inte går runt och är "lycklig" hela dagarna (en biologisk omöjlighet om jag fattat det rätt), men man har ett (potentiellt stort) problem om man saknar deg. Så glad för din skull!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! <3 Ja, lycka är kanske fel ord, jag lutar lite åt förnöjsamhet? Alltså den där myspysiga känslan som bara slår till helt apropå när man stöter på nåt bekymmer och det fixar sig så lätt.

      Radera
  4. Har de rätt bra nu ekonomiskt. Bor i hus med ett barn själv, har kvar ca 11000kr varje månad när nästa lön kommer och då anstränger jag mig inte.
    Slösar en del så skulle nog kunna få kvar kanske 14-15000 om jag ansträngde mig lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbar känsla! <3 Visst investerar du överskottet också? Så det inte dammar på nåt bankkonto utan ränta... ;-)

      Radera

Långsam eller tvär exit?

Jag har senaste året lekt med tanken att göra en långsam exit från arbetsmarknaden. Jag har räknat på scenarier där jag först går ned till 8...