måndag 20 juli 2020

Känslan av att shoppa loss

För er som inte läser alla inlägg i min blogg (va?) eller kanske har lite dåligt minne (mer troligt), så fick jag en nätt liten summa pengar av mina släktingar i våras . Jag köpte då Lundin Petroleum (som sen nån gång bytte namn till Lundin Energy utan att jag märkte det) som jag behöll ända tills för ett par veckor sedan. Testet att köpa Nordea höll sig inte särskilt länge, för plötsligt insåg jag vad jag skulle ha pengarna till!

Tack och lov sålde jag aktierna med ytterligare lite vinst (vi snackar typ 5 kr över courtaget) så experimentet var rätt roligt ändå.

Jag har, framförallt det senaste året, utvecklat ett allt större intresse för mat och matlagning. Inte så att jag måste springa på fancy stjärnrestauranger, utan mer att jag vill äta saker som smakar gott och då har jag insett att det är godare om jag tillagat maten (jaja, skitkaxigt). Det jag menar är att när jag själv lagat maten, så vet jag vad som är i och varifrån det kommer. Det känns bättre i magen, både bildligt och bokstavligt.

Mitt nuvarande kök är ironiskt nog större än de två kök jag haft senaste sex åren. Innan dess hade jag min älskade lägenhet i Uppsala (med ett underbart kök) men jag var ju aldrig där, eftersom jag åt frukost och middag på tåget och lunch på jobbet. Fruktansvärt!

Så i takt med att intresset stigit har jag börjat inse att förutom faktorn mig själv, är det råvaror och redskap som påverkar hur maten smakar. Råvaror har ju mer och mer inhandlats från REKO (men tex funkar Garants halloumi alldeles utmärkt i min vegetariska stroganoff), nu gör jag tex min egen tomatsås på lokalt odlade tomater (herre min skapare vad mycket godare det blir!) istället för att köpa billiga krossade tomater.

Men redskapen är en sorglig historia. I och med min induktionshälls inträde i mitt liv, så fick jag byta ut en del kastruller. Jag har dessutom rensat rejält bland redskapen i förra flytten, så det mesta ryms i en enda kökslåda. Tex har jag tre knivar numera (köttkniv, fruktkniv, brödkniv) och jag vet att jag lämnade åtminstone åtta (!) knivar bakom mig i huset i norr. Oklart vad de användes till. Jag hade inte ens en visp förrän en kompis förbarmade sig över mig och gav mig en av  hennes (jag använde vispen från mixerstaven de få gånger det inte fungerade med en gaffel).

Men jag har mycket plast och det retar mig. Jag ser liksom hur små, mikroskopiska plastflisor lossnar varenda gång jag skär en lök eller vispar äggstanning i en bunke. Gaaaah!

Herregud vilket långt inlägg det här blir. Jaja, hoppas ni orkar läsa. 

Så i helgen var jag in på ett av de mest fascinerande och konstiga ställen som finns. Jag hade bestämt mig för att shoppa loss och inte göra det på Ikea eller Rusta eller liknande, utan verkligen köpa bra kvalitet den här gången. Så jag klev in på Cervera med en fantastisk känsla i kroppen. Jag visste att jag fick köpa saker som JAG VILLE HA för pengar som var öronmärkta till detta. Det var så häftigt!

Sen tog jag tre steg fram och fick syn på ett knivset för ost. Va? Här nånstans kom jag ihåg att Cervera är ett sånt där ställe som har de mest konstiga sakerna till salu, som man "måste" ha i sitt kök. Specialredskap i alla möjliga och omöjliga utföranden. Lika bra att försöka fokusera på vad jag måste ha istället för att råka låta sig förföras.

Men det gick faktiskt riktigt bra. Jag hade lite svårt för att bestämma mig för om min skärbräda skulle bestå av bambu eller olivträ, den senare såg bättre ut men var mycket dyrare, så det blev en kompromiss. Jag köpte en större skärbräda av bambu och sen en mindre av olivträ. Jag blir helt varm i kroppen av lycka varje gång jag går förbi spisen där skärbrädorna står. Lyckan av att få lämna in plastskärbrädorna till återvinningen går inte ens att beskriva.

Jag velade länge kring vilken pepparkvarn jag skulle köpa (inte för att jag använder peppar i matlagningen nu, men nånting säger mig att just specialkryddning med nymalda kryddor är nästa steg i min utveckling) och nöjde mig faktiskt med att inte köpa nån alls, utan avvakta och fundera mer kring vilken som passar mig bäst.

Hela köpprocessen var ljuvlig och jag tror att, även om en del var pga öronmärkta pengar, så var också en stor del pga att jag (för första gången?) köpte någonting genomtänkt till mig själv. Inte till hästarna eller till en kompis, utan till mig själv. Som bara jag kommer att ha nytta av. Det var som att ge sig själv en stor kram och säga att jag älskar dig (mig? jag älskar mig?).

Slutklämmen på det här inlägget blir väl, gör det du mår bra av. Det är rätt för dig. Även om det (ibland) innebär att slösa lite pengar.

När skämde du bort dig själv senast?

6 kommentarer:

  1. F-lediga läraren20 juli 2020 kl. 10:04

    Jag håller med! Mannen hade en 4 år gammal goretexjacka som läckte som ett såll.. "Det går bra" envisades han med att säga. Men med en stundande föräldraledighet för hans del tvingade jag honom att köpa en ny. I och med att jag ammar vår 5 mån bebis har jag satt tillfälligt köpstopp för kläder till mig själv. Vill att kroppen ska stabilisera sig efter graviditet, förlossning och amning. (Väger 5 kg mindre nu än innan graviditeten och något säger mig att de kilona kommer tillbaka när jag slutat amma). Men då, då ska jag unna mig både nya underkläder och ett par nya (dyra!) jeans av min favoritmodell Levis! Längtar verkligen till nästa vår när jag ska göra det inköpet... Och något säger mig att tillfredställelsen kommer vara enorm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det där är så klassiskt mig. Så länge jackan håller ihop hjälpligt så envisas jag med att ha kvar den...

      Låter klokt att vänta med inköp tills du vet mer hur kroppen vill se ut. Det värsta som finns är att köpa nåt riktigt fint och så kan man inte ha det efter en månad.

      Radera
  2. Jag handlade faktiskt högst medvetet kläder förra veckan. Nya. Men högst medvetet, långsiktigt osv, Vilken lycka, har inte gjort det på ett år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just det medvetna inköpet ger verkligen en lyckoboost. :-)

      Radera
  3. "Jag blir helt varm i kroppen av lycka varje gång jag går förbi spisen där skärbrädorna står."

    Ja alltså, att känna lycka över vardagliga ting har ju nåt andligt över sig liksom. Jag blir varm i kroppen av nyvikt ren tvätt och putsad och fin diskbänk. Att handla vad jag verkligen vill ha i mataffären skänker också djup lycka och tacksamhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, där sa du nåt! Putsad och fin diskbänk ger verkligen en lyckokick. Häromdagen när jag precis hade fått bort allt på diskbänken och den var helt avtorkad, insåg jag att jag blivit min mamma. Hon har alltid varit petig med just diskbänken och jag har retat henne för det flera gånger. Så det kan bli. ;-)

      Radera

Utgifter för april

Som jag nämnt tidigare, april blev en helt galen månad ekonomiskt. Skäms för siffrorna... Edit: siffrorna inom parantes hänvisar som vanligt...